Ekologisk odling av matpotatis

Transkript

1 Ekologisk odling av matpotatis Jordbruksinformation

2 Broschyren har skrivits av rådgivarna Karl-Arne Hedene, växtskyddsenheten och Katarina Holstmark, växtodlingsenheten på Jordbruksverkets regionkontor i Skara. 2

3 Ekologisk odling av matpotatis Ekologisk produktion av matpotatis ska ge en potatisskörd av god kvalitet utan användning av kemiska produktionsmedel. Med god kvalitet menar vi att potatisen ska smaka bra ha goda kokningsegenskaper och vara fri från allvarliga skador och sjukdomar. Ekologisk odling medför speciella problem med de skadegörare som normalt uppträder på potatisväxten. Det gäller särskilt potatisbladmögel och brunröta, nematoder, groddbränna och de insekter som sprider virussjukdomar. Inom den ekologiska odlingen måste skadegörarna kontrolleras genom att man använder odlingstekniska produktionsmetoder och odlar motståndskraftiga sorter. Ekologisk produktion av matpotatis är mer arbetskrävande och kostsam än konventionell odling. Skörden blir också normalt lägre. Detta innebär ett större ekonomiskt risktagande för odlaren. Dessa nackdelar kan kompenseras genom ett högre pris på ekologiskt odlad potatis. I broschyren tas upp en rad odlingsåtgärder som förbättrar möjligheten att producera höga, säkra och friska potatisskördar av god kvalitet också inom den ekologiska odlingen. Växtföljd och förfrukt till potatis Planera växtföljden Potatis bör inte odlas på samma skifte oftare än vart fjärde år, eftersom grödan är känslig för växtskadegörare som kan uppträda vid ensidig odling. Det gäller främst potatiskräfta och potatiscystnematoder men också groddbränna, phomaröta och olika typer av skorv. Några år mellan potatisgrödorna i växtföljden minskar marksmittan. Odlas potatis efter potatis uppträder bladmögel ofta tidigt i andra årets odling. Detta beror på att bladmögelsvampen kan övervintra som brunröta i knölar som ligger kvar på fältet. Från brunröteinfekterade knölar växer det upp plantor med bladmögel som sedan blir smittkällor i odlingen. Från de kvarlämnade knölarna kan nya plantor bildas i upp till tre år efter potatisgrödan. Växer plantorna upp från knölar som är angripna av brunröta blir de smittkällor även om de växer upp i efterföljande stråsäd. Är säden välutvecklad och tät, behåller grödan fukten längre efter regn och dagg. Detta bidrar till ett mikroklimat som ger brunrötesvampen möjlighet att bilda sporer som vinden kan föra till potatisfält i närheten. Genom att låta potatisfältet ligga orört efter skörden eller bara bearbeta grunt på hösten och vänta med plöjningen till våren, eliminerar man risken för smittspridning. Under vintern kan kvarvarande potatisar frysa sönder, åtminstone de knölar som ligger ytligt. Detta är viktigt att beakta i den ekologiska potatisodlingen, eftersom den markbundna bladmögelformen blir allt vanligare. Alla grödor möjliga som förfrukt Bra förfrukt till potatis är gröngödslingsvall, kortvarig vall och trindsäd. Alla grödor utom potatis är möjliga som förfrukt. En långliggande vall är däremot inte lämplig, eftersom den medför risk för skador av knäpparlarver. Andra året efter vallbrottet är denna risk som störst. Risken för larvskador bör också beaktas i växtföljder med mycket vall. Med vallskörden bortförs mycket kalium, vilket man måste ta hänsyn till, eftersom balansen mellan kalium och kväve är viktig ur kvalitetssynpunkt. Vid t.ex. brist på kalium mörkfärgas nämligen potatisen vid kokning. Finns det mycket kvickrot i odlingen, påverkar detta naturligtvis avkastningen men det kan också orsaka onödiga körstopp vid upptagningen. Kvaliteten påverkas också genom att kvickrotens stoloner växer in i eller rakt igenom potatisknölarna. 3

4 Fältbild av angrepp av potatisnematod. Nematoder kan hindra potatisodlingen Odlaren måste också känna till nematodsituationen på det fält, där potatis ska odlas. Genom att sända in ett jordprov, som analyseras på innehåll av potatiscystnematoder, får man veta om potatisodling är möjlig eller inte. Skicka ett jordprov per post till Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtvetenskap, Nematodavdelningen, Box 44, Alnarp (tfn ). Större provmängder sänds som fraktgods till Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtvetenskap, Nematodavdelningen, Växtskyddsvägen 3, Alnarp. Det behövs inte många potatiscystnematoder i jorden för att påverka skörden. Syns angreppen på fältet, kan det innebära att det är omöjligt att odla potatis i den jorden under många år utan stora förluster. Man är då hänvisad till att odla sorter som är resistenta mot potatiscystnematoder för att hindra att nematoderna förökas. Den viktigaste förebyggande åtgärden är odlingsuppehåll i tre till fyra år. Det är givetvis också viktigt att utsäde för eget bruk alltid förökas upp på en jord som är fri från potatiscystnematoder. Växtnäring Växtnäringsämnena inverkar både på potatisskördens storlek och kvalitet: KVÄVE Kväve (N) avgör skördenivån men påverkar också potatisens kvalitet. Vid låga kvävegivor maximeras inte potatisens avkastning samtidigt som risken för sönderkokning ökar. Vid för höga kvävegivor blir potatisen däremot blöt och mörkfärgad vid kokningen. Riklig kvävegödsling ger också ett kraftigare bestånd, där blasten håller sig grön längre, och ett fuktigare mikroklimat, som gynnar bladmögelsvampens utveckling. Vid måttlig tillförsel av kväve minskar risken för sen avmognad. Dessutom blir inte blasten så kraftig, vilket ger bättre upptorkning och mikroklimat i beståndet. FOSFOR Fosfor (P) påverkar främst kvaliteten. Endast vid låga fosforvärden i marken påverkas avkastningen. Fosfor ger en knöl med högre halt av torrsubstans. Därmed minskar risken för blötkokning och mörkfärgning. Fosfor påskyndar mognaden, vilket främst är en fördel vid odling av sena sorter. FOTO: JORDBRUKSVERKET, VÄXTSKYDDSCENTRALEN KALIUM Eftersom en allt större andel av potatisen går till skalningsindustrin, är det viktigt att potatisen varken mörkfärgas vid kokning eller under varmhållning. Den får inte heller missfärgas alltför snabbt efter skalning. God tillgång på kalium (K) minskar risken för mörkfärgning. Det gäller både mörkfärgning p.g.a. enzymstörningar (stötblått) och mörkfärgning efter kokning. Obalans mellan näringsämnena kalium, fosfor och kväve ger ofta en sämre kvalitet. Det gäller främst potatisens kokegenskaper. MAGNESIUM Magnesium (Mg) ökar motståndskraften mot rötor under lagringen. 4

5 Vid magnesiumbrist påverkas skördens storlek. På lätta jordar med lågt ph-värde och på jordar som gödslats med mycket kalium uppstår ofta magnesiumbrist. Symtom i fält är gulnande blad med fläckar av död bladvävnad. Samtidig brist på kalcium och magnesium ger inga större skördesänkningar men inverkar mycket på potatisens kvalitet. KRAV har godkänt Kieserit (magnesiumsulfat) och Dolomitkalk i ekologisk produktion. Kieserit innehåller 20 % Mg och Dolomitkalk 13 % Mg. FOTO: JORDBRUKSVERKET, VÄXTSKYDDSCENTRALEN KALCIUM Mikroorganismer, bakterier och daggmaskar trivs bäst vid ett ph-värde omkring 6,5. Rätt ph-värde är viktigt för baljväxtbakteriernas kvävefixering och mineralisering av organiskt material. Kalciumbrist i potatis kan ge rostfläckar, s.k. nekroser (död vävnad) inuti knölarna. Känsligheten varierar mellan olika sorter. Ett gott kalktillstånd gör de flesta växtnäringsämnena tillgängligare för växten och motverkar att knölarna tar upp giftiga tungmetaller t.ex. kadmium. Det gynnar också markstrukturen, vilket i sin tur förbättrar markens vattengenomsläpplighet och växtens rotutveckling. För mycket kalk i jorden ger ett högt ph-värde som ökar känsligheten för skorv på knölarna. Produkter från kalksten som Dolomitkalk och Silikatkalk kan användas enligt KRAV:s regler. Kalkstensmjöl har en ganska snabb effekt på ph-värdet, medan krossad kalksten verkar långsamt. Detta är därför lämpligare för underhållskalkning. MANGAN Brist på mikronäringsämnet mangan (Mn) uppstår ofta efter kraftig jordbearbetning före sättningen och flera kupningar som luftar och luckrar jorden. Mikronäringsämnen får tillföras en växande gröda efter prövning av KRAV. Behovet ska först ha dokumenterats. GÖDSLINGSBEHOV Vid en förväntad potatisskörd på ca 30 ton behöver grödan gödslas med 90 kg N/ha 120 kg K/ha i K-AL klass III och 50 kg P/ha i P-AL klass III. Stallgödsel är ett lämpligt gödselmedel till potatis. Det bästa resultatet uppnås vid spridning på våren. Effekten av kvävet i stallgödseln varierar mycket beroende på gödselslag på vilket sätt gödseln hanteras tidpunkten för spridning och väderleken vid spridningen. För att utnyttja stallgödseln rätt bör man först analysera växtnäringsinnehållet. Det är viktigt att ta ut ett representativt samlingsprov till analysen. Mängden gödsel i provet bör vara en till två liter eller kilogram. Förpacka provet i en väl tillsluten förpackning, t.ex. en plastdunk. Provet sänds till ett godkänt analysföretag. Adresser till godkända analysföretag finns i adresslistan på sista sidan. Analysen ger svar på gödselns halt av torrsubstans och innehåll av ammoniumkväve, fosfor, kalium och magnesium. Man kan själv göra en flytgödselanalys med en relativt enkel kvävemätare för gårdsbruk. En sådan analys gäller dock bara gödselns innehåll av lättillgängligt kväve, ammoniumkväve (NH 4 N). Potatisblad med påtaglig magnesiumbrist. 5

6 Gödselslagens ungefärligt växtnäringsinnehåll i kg växtnäring/ton stallgödsel Gödselslag N totalt P K S Mg Djupströ nöt 5 1,6 10 0,9 1,1 svin 4, ,1 1,2 kyckling Fastgödsel nöt 4 1,5 4 0,8 1 svin 4,5 4 3,5 1,4 1,4 får 4 1, häst 3 1,5 8,5 1 höns 40 % ts Slaktkyckling Flytgödsel nöt 3,5 0,7 4,5 0,6 0,7 svin 4 1,8 2 0,6 0,6 Urin nöt 3,5 0,7 4,5 0,6 0,7 svin 4 1,8 2 0,6 0,6 Till potatis anses flytgödsel från nötkreatur något bättre än flytgödsel från svin beroende på gödselns näringssammansättning. Svinflytgödsel innehåller mera kväve och mindre kalium per ton gödsel än nötflytgödsel. Till potatis rekommenderas ca 30 ton flytgödsel från nötkreatur per ha eller ca 25 ton flytgödsel från svin per ha. Får potatis alltför mycket svinflytgödsel kan det bli störningar i kvaliteten, t.ex. sämre smak. Växtnäringseffekten framför allt kväveeffekten varierar under olika förhållanden. Stallgödselns ammoniumkväve är direkt växttillgängligt. Det organiskt bundna kvävet har långsam verkan. Skiften som regelbundet tillförs stallgödsel har därför en högre kvävelevererande förmåga än skiften som sällan stallgödslas. Bäst växtnäringseffekt får potatisgrödan vid stallgödselspridning på våren, följd av direkt nedmyllning. Vid spridning på hösten och nedplöjning kan stora delar av kvävet försvinna genom utlakning under vintern och vårvintern. Utlakningen påverkas i sin tur av nederbörd och om marken varit frusen eller inte. Då uppstår det också förluster av kalium. I de gödselmedel som KRAV godkänt är kvävet organiskt bundet. Organiska gödselmedel verkar långsammare än mineralgödsel. För bästa effekt ska gödseln därför tillföras tidigt på säsongen och snarast myllas. Några exempel på lämpliga gödselmedel att komplettera växtnäringstillförseln med är: Biofer , Biofer och Biofer säljs i pelleterad form. Råvaror till produkterna är köttmjöl och kalivinass. Vinass och VinassD 3,5 0 9 är biprodukter från framställningen av bagerijäst. De är lättlösliga och ger en snabb kväveeffekt. Produkternas sockerinnehåll påverkar troligen omsättningen i jorden. Vinass är flytande och kväveeffekten är likvärdig med de pelleterade produkterna. Räknat per kg kväve är Vinass det billigaste gödselmedlet på marknaden. Det kan med fördel lagras i en urinbrunn och spridas med gödseltunna. 6

7 Potatissorter Stora ansträngningar har gjorts inom resistensförädlingen för att få fram potatissorter som är motståndskraftiga mot bladmögel och brunröta. Trots detta är alla sorter på marknaden i dag mottagliga. Det finns dock skillnader mellan sorterna. Därför är sortvalet viktigt vid ekologisk odling. Inte bara resistensegenskaper utan också övriga kvalitetsegenskaper som känslighet för rostringar, angrepp av skorv, kokegenskaper och smak har stor betydelse för odlingen. Resistensförädling mot groddbränna har inte prioriterats på samma sätt som bladmögel och brunröta. Det finns dock en viss skillnad i mottaglighet också för groddbränna mellan sorterna. Två slags sortresistens Resistensen hos olika sorter kan vara av två slag: rasspecifik resistens och generell resistens, som ofta också kallas fältresistens. Med rasspecifik resistens menas att en sort är resistent mot specifika raser av en viss sjukdom t.ex. potatisbladmögel. Resistensen är ofta total men som regel kortvarig. Rasspecifik resistens vilar mestadels på en enda gen i växtcellen. Därför bryts den lätt på grund av att en eller flera nya raser av sjukdomssvampen anpassar sig till sorten. Med generell resistens (fältresistens) menas att resistensen vilar på flera gener. Resistensen är dock inte total utan angrepp uppstår vid hårt infektionstryck. Resistensen bygger på biokemiska eller strukturella hinder som hämmar svampens inträngning eller utbredning i bladvävnaden eller på minskad sporproduktion. Angreppen kommer då senare och får en måttlig omfattning. Bland marknadens sorter av matpotatis är det hittills bara Matilda som anses ha en generell resistens mot bladmögel. RESISTENS MOT BRUNRÖTA ÄR EN VIKTIG SORTEGENSKAP Vid produktion av ekologisk potatis har det viktigaste kriteriet för sortvalet varit sortens resistens mot bladmögel och brunröta. Bladmögelresistensens fördel i ekologisk odling har kommit att diskuteras efter de nya undersökningar som Svergies lantbruksuniversitetet (SLU) har gjort om hur oosporer uppkommer. Undersökningarna tyder på att en bladmögelresistent potatissort kan öka risken för oosporbildning i fält genom att sortens resistens ger bladmögelangreppet ett mera utdraget och långsammare förlopp. I en sort som är mottaglig för bladmögel skulle däremot angreppet utvecklas så snabbt att blasten vissnar ned inom 7 10 dagar. Forskarna bedömer att risken för bildning av oosporer under denna tid är liten. Potatissortens resistens mot brunröta är ändå en mycket viktig egenskap. Andra egenskaper som avkastning, lagringsduglighet, benägenhet för mörkfärgning, blötkokning och känslighet för skorv blir sedan avgörande vid valet av sort. Dessutom tillkommer önskemål ytterligare om potatisen ska konsumeras direkt eller om den ska lagras för att förbrukas senare under vintern. En tidig sort växer fortare och anlägger knölarna tidigare. Den har relativt låg halt av torrsubstans och är därmed mindre lämplig att lagra. En senare sort växer något långsammare. Den längre växtperioden medför högre halt av torrsubstans, vilket ökar lagringsdugligheten. Skalmognaden är viktig för potatis som ska lagras, eftersom ett bra skal skyddar knölen från angrepp av svampar, bakterier och mot mekaniska skador. Sedan 1988 genomför SLU sortförsök i potatis. Mellan åtta och tio sorter provas årligen och på marknaden finns i dag flera provade ekologiskt sorter. Samtidigt ökar Bilden visar skillnad i bladmögelangrep hos en mottaglig sort och en bladmögelresistent sort. FOTO: LARS OLROG 7

8 antalet sorter snabbt genom införsel från andra EU-länder. Dessa sorter kan ha goda egenskaper, men att odla dem innebär ändå en viss risk, eftersom de inte har provats fullständigt under våra odlingsförhållanden. Sortbeskrivning Denna sortbeskrivning är avsiktligt kortfattad. För alla potatissorterna gäller: Flera av de nya sorterna kan ha både för- och nackdelar som ännu inte är tillräckligt kända. För sorter som anges som resistent mot potatiscystnematoder gäller detta främst Ro 1 (se fackordlistan på sidan 23). Sorten är kräftimmun om inget annat anges. Alla färskpotatissorterna är känsliga för bladmögel och brunröta. Tidiga sorter MARIS BARD Sorten är mottaglig för potatiscystnematoder och känslig för rostringar. Den angrips lätt av pulverskorv och är känslig för växtsprickor. Knölen är vitköttig och rundoval. MINERVA Sorten är tidig och har god motståndskraft mot flera potatissjukdomar. Knölen är svagt gulköttig. Avkastningen är hög. Sorten har också god motståndskraft mot mekaniska skador. RAPIDO Sorten är tidig och passar utmärkt till tvättning. Den sätter jämnstora knölar väl samlade i drillen. Köttfärgen är gulvit. Den är mottaglig för bladmögel men har en viss motståndskraft mot brunröta. ROCKET Sorten har ganska bra motståndskraft mot flertalet sjukdomar som rostringar, stjälkbakterios och skorv. Rocket är resistent mot potatiscystnematoder. Köttfärgen är vit. Skörden är ofta storfallande. Medeltidiga sorter COLUMBO Sorten är storknölig med relativt goda kokegenskaper, men vid riklig tillgång på kväve är den benägen att koka sönder. Den är resistent mot potatiscystnematoder och har god motståndskraft mot virus Y. Columbo är känslig för rostringar och bladmögel men har god motståndkraft mot brunröta. Sorten har god avkastning men tycks något ömtålig för hanteringskador. NADINE Nadine är en tidig och högavkastande sort som är resistent mot potatiscystnematoder. Motståndskraften är god mot stötblått och vanlig skorv. Resistensen är medelmåttlig mot bladmögel och brunröta. Nadines tidighet gör att den kan hinna ge god skörd, innan bladmöglet angriper. Sorten har lågt kvävebehov. Den är fastkokande. TIMATE Sorten är storknölig, högavkastande och känslig för mörkfärgning. Den är resistent mot potatiscystnematoder och har god motståndskraft mot skorv. Timate är ganska känslig för bladmögel men har god motståndskraft mot brunröta. UKAMA Ukama är en högavkastande och tidig höstpotatis. Den bör helst konsumeras före jul, eftersom lång lagring försämrar kokkvaliteten. Den är känslig för bladmögel men har något större motståndskraft mot brunröta. Ukama är resistent mot potatiscystnematoder men känslig för rostringar. Kvävetillgången får inte vara alltför riklig, eftersom den lätt blir blöt då och mörkfärgad efter kokning. Sorten har grund knölansättning och behöver kupas väl. Det är viktigt att sista kupningen blir noggrann, så att de ytligt liggande knölarna inte grönfärgas. Ukama har också tendens till grönfärgning under lagring. Kokvaliteten är bra med en fast och bra konsistens. DITTA Detta är en högavkastande medeltidig sort som kommer från Österrike. Konsistensen är fast. Knölformen är lång oval med grunda ögon. Skalfärgen är gul och köttfärgen ljust gul. Sorten har god lagringsduglighet. Medelsena och sena sorter APELL Apell har hittills uppvisat en överlägsen 8

9 resistens mot bladmögel jämfört med andra sorter på marknaden. Motståndskraften mot brunröta är däremot svag. Sorten är resistent mot potatiscystnematod. Den är relativt högavkastande med utmärkta kokegenskaper. Sorten har lång groningsvila och utvecklas därför mycket sent på våren och sensommaren. Den långsamma uppkomsten kan ge upphov till groddbränna. Den lagrade potatisen har en mycket hög frekvens av inre missfärgning och glasighet. Risken för s.k. ensymatisk mörkfärgning är mindre än för andra sorter. Den är stresskänslig för yttre odlingsbetingelser och kan då mörkfärgas. Apell är fastkokande med viss mjölighet. Sorten är ny på marknaden och har bara varit i odling några år. ASTERIX Efter några års odling har sortens mottaglighet för bladmögel ökat, så Asterix kan nu betraktas som mottaglig. Motståndskraften mot brunröta är däremot fortfarande god. Den är resistent mot potatiscystnematod Ro 1 men tycks mottaglig för virus Y. Sorten är relativt motståndskraftig mot vanlig skorv men känslig för silverskorv. Skalfärgen är röd. Asterix har relativt sen knöltillväxt och mognar sent. Den anlägger många knölar. Avkastning och kokkvalitet är god. Sorten är bra att lagra och har god motståndskraft mot grönfärgning och mörkfärgning. Asterix har ett kraftigt skal, vilket bidrar till att den tål hantering bra. I det avseendet är den torktolerantare än andra sorter. Den är fastkokande och passande för storkök. CULTRA Cultra är högavkastande och storfallande och passar bra som bakpotatis. Sorten är resistent mot potatiscystnematoder och motståndskraftig mot stjälkbakterios och vanlig skorv. Cultra har en relativt god motståndskraft mot bladmögel men är känslig för rostfläckighet och potatisvirus Y. Den är fastkokande och har kraftig smak. Storvuxen potatis kan ibland bli ihålig. ESCORT Escort har god resistens mot både bladmögel och brunröta. Den angrips lätt av skorv och saknar resistens mot potatiscystnematoder. Sorten är högavkastande och storfallande. Den har ett litet behov av kväve men stort behov av kalium. Escort är mycket känslig för mekaniska skador, som är en inkörsport för lagringsrötor. Skonsam upptagning i varmt väder är viktig, eftersom den är extremt känslig för fusariumröta. Knölarna är ljusgula med goda kokegenskaper och passar för storkök. HERTHA Hertha har måttlig bladmögelresistens och ganska god resistens mot brunröta. Den är Potatissorten Asterix har röd skalfärg. FOTO: LARS OLROG 9

10 känslig för groddbränna och stjälkbakterios. Sorten är nematodresistent och relativt motståndskraftig mot skorv. Avkastningen är medelhög, och sorten har bra kokegenskaper. KING EDWARD King Edward är en engelsk sort som tillsammans med Bintje hör till de sorter som odlats längst i Sverige. Den är mycket omtyckt i konsumentledet. Sorten är mottaglig för de flesta potatissjukdomar som bladmögel, brunröta, potatiskräfta och potatiscystnematoder. Den sätter knölarna grunt, och grönfärgning är därför ett vanligt fel. Den mörkfärgas lätt efter kokning. Sorten är svagt mjölig. MATILDA Knölskörden är medelhög men ofta något småfallande. Resistensen mot bladmögel och brunröta är måttlig. Sorten är mottaglig för potatiscystnematoder och känslig för skorv och rostringar. Matilda kräver noggrann balans i gödslingen med kväve och kalium. Den mörkfärgas lätt, när det råder underskott på kalium. Knölköttet är svagt gult med lätt mjölig konsistens. Sorten kokar lätt sönder. OVATIO Ovatio är en sort som har ganska god resistens mot bladmögel. Motståndskraften mot brunröta och rostringar är mycket bra. Den är också resistent mot potatiscystnematoder. Sorten är känslig för stjälkbakterios och virus Y. Den kräver goda lagringsförhållanden och har lätt för att grönfärgas under lagringen. Ovatio är högavkastande med mycket bra kokkvalitet. SATINA Satina är storfallande och har en medelhög avkastning. Den tycks inte rosafärgas efter skalning och förväntas därför bli en omtyckt storkökspotatis. Sorten har god motståndskraft mot bladmögel, brunröta, virussjukdomar och skorv. Sorten är resistent mot potatiscystnematoder, men den är känslig för stjälkbakterios. Den har visat tendens till missfärgning efter kokning. Sorten sätter knölarna djupt. Satina kräver god kaliumtillgång. SAVA Sava har måttlig till ganska god resistens mot bladmögel och mycket god resistens mot brunröta. Sorten har god motståndkraft mot skorv, rostringar och virus Y. Motståndskraften mot nätskorv är mycket god. Sava är känslig för stjälkbakterios och groddbränna. Den är mottaglig för potatiscystnematoder. Sava är känslig för obalans vid tillförsel av kväve och kalium. Knölsättningen är grund och den grönfärgas lätt. Sorten har goda lagringsegenskaper men skadas lätt av omild hantering. Sava har bra kokegenskaper och är därför omtyckt i storkök. SYMFONIA Symfonia är ganska mottaglig för bladmögel men har relativt god motståndskraft mot brunröta. Sorten är mottaglig för silverskorv men visar god motståndskraft mot vanlig skorv och rostfläckighet. Den är resistent mot potatiscystnematoder. Avkastningen är medelgod, men en viss förekomst av blöta rötor har noterats. Symfonia har en benägenhet att mörkfärgas efter kokning. VALOR Valor är en sen sort med god resistens mot bladmögel och brunröta. Den är känslig för rostringar men verkar ganska motståndskraftig mot skorv. Den är resistent mot potatiscystnematoder. Låg kvävegiva rekommenderas för att undvika blötkokning. Den är normalt fastkokande. Skaloch köttfärgen är vit. Sorter som odlas i liten omfattning Dessa sorter är mycket känsliga för bladmögel och brunröta: ASPERGES, SPARRISPOTATIS Asperges är en gammal dansk sort som ofta kallas salladspotatis. Den är motståndskraftig mot virus och skorv men mottaglig för potatiskräfta och potatiscystnematoder. Asperges har blivit mycket uppskattad på svenska restauranger. Knölarna är långa med något böjd form och kan förväxlas med mandelpotatis. Sorten är fastkokande. 10

11 MANDEL Mandel är en gammal norrländsk sort som känns igen på sin långovala form. Den har låg avkastning och är viruskänslig och mottaglig för flertalet sjukdomar. Den bör kokas med skalet på, eftersom den annars lätt faller sönder. BLÅ KONGO Blå Kongo är en gammal sort där både skalet och köttet har blå färg. Den anses mycket smaklig och dekorativ. Avkastningen är låg. Potatisens knölskörd, knölstorleksfördelning och torrsubstanshalt i ekologiska försök med sju sorter i jämförelse med mätarsorten Matilda. Medeltal för åren 2000 och Sort Rel.tal Skörd, Andel knölar i resp. storleksfraktion, % Torrsub- Antal ton/ha mm mm mm stans % försök Matilda ,8 18, ,5 5 Escort ,8 27, ,0 5 Apell ,5 24, ,2 5 Satina 95 27,3 21, ,7 3 Symfonia 83 23,8 17, ,3 5 Ukama 82 23,6 17, ,4 5 Asterix 76 21,9 14, ,4 5 Maritema 75 21,7 16, ,1 2 Källa: S. Larsson, B. Magnet, J. Hagman: Stråsäd, Trindsäd, Oljeväxter, Potatis. Sortval Ekologiska sortförsök i potatis Resultat av ekologiska sortförsök i potatis redovisas i tabellen ovan. Kokvaliteten hos dessa sorter i de ekologiska försöken kan sammanfattas som god. Bara några få sorter har haft kvalitetsproblem. Sönderkokning var det vanligaste problemet, vilket kan bero på låga kvävenivåer. Även mörkfärgning var ibland ett problem. Många lantbrukare som driver ekologisk odling har varit mycket nöjda med sorterna Ovatio och Escort, fastän Escort kräver en mycket skonsam skörd och hantering för att klara lagringen. Utsädeskvalitet Det är viktigt att utsädet är fritt från brunröta. Omfattningen av den skada som bladmöglet orsakar beror mycket på när angreppet börjar under säsongen. Finns det brunröta i utsädet, uppstår smittkällor direkt i fältet. Bladmögel kan då uppträda mycket tidigt, när väderleken är gynnsam. Är utsädet helt fritt från brunröta, måste däremot smittan komma utifrån. Detta medför att angreppet kommer senare under säsongen, och skadans omfattning blir som regel mindre. Utsädet bör vara fritt från lackskorv, eftersom sjukdomen kan orsaka groddbränna och filtsjuka i fält. Lackskorven bildar svarta krustor på potatisens skal (sklerotier) i form av hårda flagor av svampens vävnad. Dessa kan lätt skrapas bort med nageln. Svampen förekommer också som smitta i marken. För att hindra att lackskorv uppstår, bör potatisen skördas så fort 11

12 FOTO: KARL-ARNE HEDENE Filtsjuka kan vara resultatet av lackskorv på utsädet. den är mogen. Den bör inte ligga kvar i jorden längre än nödvändigt. Stjälkbakterios och fusariumrötor sänker avkastningsförmågan kraftigt, vilket motiverar inköp av nytt utsäde. Dessa sjukdomar är relativt lätta att upptäcka i partiet. Däremot är det omöjligt att bedöma virushalten, vilket kan påverka avkastningen avsevärt. Utsäde från egen skörd bör därför testas på förekomst av virus. Ett potatisprov för virusanalys ska bestå av 110 knölar som är representativt uttagna i partiet. Provet sänds till Lantbrukslaboratoriet, Box 8044, Lyckeby. övre Norrland räknar man med 102 dagar och för södra Götaland med 146 dagar. De flesta sorterna hinner inte vissna ned naturligt, utan tillväxten avbryts ofta av t.ex. ett bladmögelangrepp, frost eller tidig blastkrossning. När potatisen blommar, har den nått sitt vegetativa optimum. Därefter börjar en utvecklingsfas, då tillförseln av upplagsnäring till knölarna ökar. Förgroning ger snabbare uppkomst och förkortad växttid. Förgroning är en av de viktigaste åtgärderna för att förlänga växtsäsongen och för att få en snabb uppkomst. Genom att förgro utsädet förkortas växttiden på hösten med en till två veckor. När bladmöglet uppträder har knölarnas tillväxt kommit längre vilket ger förutsättningar till bättre skörd. Andra fördelar med förgroning är att potatisen kommer upp fortare med mindre risk för groddbränna och infektion av virus Y. Förekommer bladmögel som marksmitta, minskar däremot betydelsen av förgroning. Odlingstekniskt påskyndas plantans avmognad genom förgroning av sättpotatisen. Det är viktigt att förgroningen sker vid rätt temperatur, belysning och tidsintervall. Den ideala grodden är 0,5 cm lång och så grov som möjligt. Långa smala groddar ger problem vid sättningen och försenar dessutom uppkomsten. De kan också bli inkörsport för t.ex. groddbränna. Förgroning och väckning Potatisens växtperiod i Sverige varierar med både sort och odlingsplats. I medeltal för Väckning direkt före sättning Väckning innebär att temperaturen i lagret höjs under dagar före sättning från normal lagringstemperatur till cirka Förgrott utsäde ska helst ha groddar som är 0,5 cm långa och så grova som möjligt. FOTO: LARS OLROG 12

13 +10 C. Nackdelen är att utsädet måste sättas snarast efter väckningen. Fördröjs sättningen av t.ex. regnigt väder, förväxer groddarna. De går då lätt av vid sättningen, och potatisen måste börja om från början. FOTO: LARS OLROG REKOMMENDATIONER Måttlig temperatur = C Lång förgroningstid = 4 6 veckor Lämplig belysning = 100 W per ton utsäde. Förgroningstid och temperatur anpassas till varandra. Börjar man vid 8 C och låter temperaturen sakta stiga men inte gå över C blir 5 6 veckors förgroningstid lämplig. På marknaden finns storsäckar av nät som är anpassade till att förgro större partier utsädespotatis. Till mindre partier är det mer praktiskt att använda stapelbara plastlådor. Vid maskinell sättning kan förgroning ge problem med avslagna eller skadade groddar, om dessa blivit 0,5 cm eller längre. Risken är störst i elevatorsättare, fast moderna elevatormaskiner är skonsammare än äldre. Det finns en annan typ av sättare, där potatisen matas ut via ett band. Jämfört med elevatorsättare är denna sättare mer skonsam mot utsädet och ökar möjligheten att använda förgrodd potatis till sättningen. Jordbearbetning och sättning För att påskynda groning och uppkomst ska potatis sättas i varm och lucker jord. Jordtemperaturen ska vara åtminstone 7 8 C. Vid sättning i kall jord försenas uppkomsten och risken för groddbränna ökar. Knölarna ska ha lös jord omkring sig för att utvecklas optimalt i drillen. Sand och mojordar är lämpligast. I jordar med lerinslag bildas däremot lätt kokor, vilket ger sämre rottillväxt och försvårar upptagningen. Packningsskadad jord bör undvikas vid potatisodling. Groning och rotetablering gynnas av att jorden inte torkar ut. Jordbearbetningen bör därför utföras på sådant sätt att man bevarar fuktigheten. Jordbearbetningstekniken omfattar många viktiga moment. Därför måste man först lära känna förhållandena på de enskilda fälten och sedan använda den kunskapen och erfarenheten för att anpassa jordbearbetningen på varje fält. Rad- och sättavstånd STÖRRE RADAVSTÅND I EKOLOGISK ODLING I ekologisk potatisodling eftersträvar man ett större radavstånd än i konventionell odling. I stället för cm bör man öka radavståndet till cm. Vid ökat radavstånd ändras mikroklimatet i fältet genom vindens och solens inverkan. Detta gör att fuktigheten minskar, vilket försämrar miljön för bladmöglets utveckling. En stor fördel med ökat radavstånd är att det blir större jordvolym som kan kupas upp över potatisen. Avståndet ner till knölarna blir då längre, vilket minskar bladmögelsporernas möjlighet att nå knölarna. Andelen grönfärgade knölar blir också mindre med ökat radavstånd genom att mer jord kan kupas upp. MINDRE SÄTTAVSTÅND FÖREDRAS Vid stora radavstånd och vid sättning av småknöligt utsäde liksom vid utsädesproduktion är tät sättning att föredra. Tät sättning motsvarar cm mellan knölarna. Gles sättning motsvarar cm. Storknöligt utsäde och sena sorter till produktion av matpotatis för en mer storfallande skörd motiverar glesare sättning. Den är också fördelaktig vid låg kvävetillgång. Normalt rekommenderas ett sättav- Fältförsök som visar skillnad i uppkomst i förgrott utsäde kontra ej förgrott utsäde. 13

14 stånd på omkring 25 centimeter. Avståndet kan ökas något. Detta ger bättre knölstorlek och utnyttjar utsädet effektivare. Risken för bladmögel minskar dessutom, eftersom bestånden blir luftigare. För detta har dock radavstånden större betydelse. SÄTTDJUPET BESTÄMS BL.A. AV SORTEN Med djup sättning menar man 8 10 cm och med grund sättning 1 3 cm. Djupet beräknas från sättfårans botten till den plana markytan före sättningen. För att få tidig uppkomst ska drillen planas av snarast efter sättningen. Den djupa sättningen har fördelar vid mekanisk ogräsbekämpning och för sorter som sätter knölarna grunt. Den grunda sättningen kan rekommenderas vid sättning i kall jord och på sena vårar liksom vid sättning av småknöligt utsäde (mindre än 35 mm). Grund sättning är motiverad vid utsädesodling, när grönfärgning inte betyder så mycket och vid färskpotatisodling. Lämpligt sättdjup är det lite djupare sättdjupet 6 10 cm. Ett riktvärde är ca 7 cm från knölens ovansida till den utjämnade markytan. Fördelar vid något djupare sättning är jämnare och fler knölar, mindre risk för grönfärgning och för missformade knölar plus att knölarna är mer skyddade vid ogräsharvning. STÖRRE UTSÄDE BÄTTRE Storfallande utsäde är att föredra, eftersom det växer ut fler stjälkar från stora knölar vilket ger flera knölar. Stora knölar innehåller också mer reservnäring. Vid en eventuell frostskada återhämtar sig plantor efter större knölar och börjar växa om snabbare jämfört med plantor från småfallande knölar. Utsädesmängden beror på utsädets storlek och på rad- och sättavstånden. Om produktionen gäller matpotatis och man ökar radavståndet från 75 cm till 85 cm med ett sättavstånd på 25 cm, blir reduceringen av utsädesmängden %, se Räkna ut till höger. Det är vanligt att man minskar sättavståndet något vid ökat radavstånd. Utsädesknölarnas storlek brukar normalt vara mm. För att bestämma mängden utsäde måste man räkna ut medelvikten hos utsädesknölarna. RÄKNA UT 1. medelvikten Utsädesknölarnas medelvikt får man genom att ta ut ett representativt prov om 100 knölar, väga dem och dela totalvikten med antalet 100: Hela provets vikt i kg : antalet knölar = knölarnas medelvikt i kg Väger provet t.ex. 5,0 kg är knölarnas medelvikt 50 g (= 5,0 kg : 100 knölar). 2. antalet radmeter per ha Antal radmeter per hektar får man genom att dela kvadratmeter (= 1 ha) med radavståndet i meter: kvadratmeter : radavståndet i meter = antalet radmeter per ha Väljer man t.ex. radavståndet 80 cm, innebär det radmeter per ha = m 2 : 0,8 m. 3. mängden utsäde Mängden utsäde får man genom att först multiplicera knölarnas medelvikt i kg med antalet radmeter per ha och sedan dividera med sättavståndet i meter: (Knölarnas medelvikt i kg) x (antalet radmeter per ha) : (sättavståndet i meter) = (mängden utsäde i kg per ha) Har man t.ex. en knölmedelvikt på 50 g och radmeter/ha vid radavståndet 80 cm och väljer sättavståndet 25 cm, blir utsädesmängden kg/ha (= 0,05 kg x radmeter/ha) : 0,25 m). Källa: Nils Gustavsson m.fl.: Odla potatis i norr

15 Nytt krav på ekologiskt utsäde från 2004 Efter den 1 januari 2004 gäller skärpta krav vid ekologisk produktion. Efter detta datum får endast ekologiskt odlat utsäde användas i ekologisk produktion. Det innebär att när det finns ett utsäde av lämplig sort på den gemensamma marknaden, måste odlaren i princip använda detta. Man måste dock kunna garantera att utsädet också levereras till odlaren i rätt tid. Den svenska utsädesmarknaden kommer i framtiden att arbeta med att också producera ekologiskt odlat utsäde. En följd av detta krav på ekologiskt odlat utsäde kan bli ett mindre utbud av sorter, högre utsädeskostnad och färre partier att välja sunt och friskt utsäde från. Potatisbranschen, SLU och Jordbruksverket arbetar därför med utsädesfrågorna för att finna lösningar, så att ekonomin i odlingen behålls och utsädeskvaliteten inte sänks. Den enskilde lantbrukaren har rätt att föröka sitt eget utsäde på KRAV-godkänd mark under förutsättning att utsädet endast ska användas för eget bruk. Det finns då möjlighet att köpa in konventionellt utsäde, helst av en hög plomberingsklass. Denna odling bör inte gränsa till övrig matpotatisodling på gården för att undvika sjukdomstryck. För att slippa onödiga kostnader för parallellodling är det viktigt, att sorten inte är av samma slag som i bruksodlingen. Att ta utsäde från den egna bruksodlingen innebär en risk, men en skicklig odlare bör kunna göra en god bedömning av utsädespotatisens kvalitet. I ett utsädesparti upptäcks dock inte eventuella virusjukdomar utan en laboratorietest. Rötor och skorv i ringa omfattning missas vanligen, när de förekommer som latent (dold) smitta. Sjukdomarna kan följa med till nästa skörd och tilltar då oftast i styrka. Eget utsäde är därför inte alltid en god affär, även om det för stunden blir billigt. Kupning och ogräsbekämpning KUPA SÅ FORT SOM MÖJLIGT Fältet bör kupas vid sättningen, gärna samma dag. Fördröjs kupningen är det risk att jorden blir hård och att kupaggregatet går på fel ställe. Vid ökat radavstånd bör man beakta den större mängden jord som kupas över sättknölarna, så att dessa inte hamnar för djupt. Målet är snabb och jämn uppkomst. Möjligheten för detta ökar, om man redan inom några dagar efter sättning drar av drillarnas kammar, så att skotten inte får så lång väg upp till ytan. Avdragning av drillarna kan göras med sladdplanka, och en del kupaggregat har en fastmonterad planka för detta ändamål. Man kan också harva ned kammarna med t.ex. en långfingerharv. Minst två kupningar krävs. Vid slutkupningen, som ska utföras just innan blasten sluter sig, är det viktigt att få en jämn och något toppig drill. Drillen ska inte vara bred upptill, eftersom detta ger ett sämre jordskydd. Vid sprickbildning kan knölarna friläggas, vilket ökar risken för grönfärgning och infektion av bladmögelsporer. En bred drill ger också ett sämre skydd mot frost på hösten. Kupning i mindre odling. FOTO: LARS OLROG 15

16 FOTO: LARS OLROG Kupning i kombination med ogräsharvning. INTENSIV MEKANISK OGRÄSBEKÄMPNING KRÄVS Redan hösten före den planerade potatisodlingen är det viktigt att stubbearbeta det skifte som ska odlas för att hålla efter rotogräsen. Vårplöjning ger snabbare varm jord och är lämpligt på mo- och mjälajordar. Ogräset ska lockas att gro i omgångar genom mekanisk bearbetning i form av upprepade kupningar och harvningar. Vanliga kupaggregat, nätharvar och långfingerharvar som körs separat eller i kombination brukar fungera väl för att döda ogräsen mekaniskt. Ogräsharvningen bör påbörjas inom en vecka efter sättning, innan ogräset hunnit rota sig ordentligt. Samtidigt utjämnas kupkammarna så att uppkomsten tidigareläggs. Vid tiden för uppkomsten är potatisen känslig och då bör man inte köra i den. När potatisplantorna rotat sig, kan ogräsharvningarna fortsätta, gärna i kombination med kupning. En intensiv mekanisk ogräsbekämpning krävs. Bevattning Inom den kommersiella potatisodlingen är bevattning en normal åtgärd. Frågan uppstår då hur mycket detta ökar risken för angrepp av bladmögel? Bevattningens påverkan skiljer sig beroende på om smitta finns i fältet (primär smitta) eller om smittan kommer utifrån (sekundär smitta). Som primär smittkälla räknas marksmitta från oosporer och brunröteskadat utsäde. Där denna smitta finns, kan bladmögel uppstå tidigare i bevattnade fält jämfört med obevattnade. Även under mycket torra förhållanden är fuktigheten tillräckligt hög i beståndet för att tillåta sporbildning och infektion. Då ökar också riskerna för tidiga och därmed svårare angrepp. När sekundär smitta kommer utifrån till ett fält, får bevattningen främst betydelse för bladmöglet, när smittan följs av regnigt väder under minst ett dygn efteråt. Under torra och varma somrar med stort bevattningsbehov torde de perioder med hög fuktighet som uppstår under bevattningen vara alltför korta för att kunna starta ett angrepp. Sedan bevattningen upphört, avdunstar sannolikt vattnet på bladen, innan produktionen av sporer hunnit starta. Växtsjukdomar och skadegörare Potatisbladmögel och brunröta Potatisbladmögel och brunröta orsakas av en svamp, Phytophthora infestans. Den förekommer över hela jorden, där potatis odlas. Svampen angriper alla delar av plantan som blad, stjälkar, skottspetsar och knölar. Under växtsäsongen sprider vinden sporerna över stora avstånd. Övervintring sker dels i knölar som angripits av brunröta, dels i jorden som vilsporer (oosporer). Brunröta smittar potatisknölen genom sporer som förs ner i jorden med regn eller bevattningsvatten. Vid potatisupptagningen är smittad jord och angripen blast stora infektionskällor. Under lagringen breder rötan ut sig i knölen. Ofta tillstöter andra organismer och förvärrar skadan. Det anses inte lönsamt att sortera bort angripna knölar, när inblandningen överstiger fyra procent. I utsäde är toleransen mot brunröta naturligtvis lika med noll, men av praktiska skäl är det omöjligt att garantera frihet från brunröta i ett utsädesparti. I matpotatis är brunröta ett svårt kvalitetsfel. Toleransen är i realiteten lika med noll hos handeln. Bladmögel sänker skörden starkt, och 16

17 särskilt vid tidiga angrepp kan det bli mycket stora förluster. Till detta kommer också angrepp av brunröta, vilket kan innebära näst intill totalförlust. Ibland leder det till att det blir omöjligt odla potatis ekologiskt med bra kvalitet, men det finns också exempel på att man fått goda resultat. Bladmöglet kan förökas sexuellt Fram till 1970-talet ansågs bladmögelsvampen endast övervintra vegetativt som mycel i knölar som angripits av brunröta. Sexuell omkombination av arvsanlag var då inte möjlig, utan i stort sett uppträdde bladmöglet på ett likartat sätt från år till år. Sjukdomen spreds primärt till ett fält med brunrötesmittat utsäde, medan spridningen mellan fält skedde med vinden. Under 1970-talet kom det bevis på att bladmöglet faktiskt kunde förökas sexuellt i Europa. Sexuell förökning leder till att svampen får en bättre förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. Följden kan bli att resistenta potatissorter i fortsättningen angrips snabbare att svampen fortare utvecklar resistens mot kemiska medel och att bladmöglet allmänt blir mera aggressivt och svårbekämpat. En annan aspekt av sexuell förökning är bildningen av oosporer. De är tjockväggiga förökningsorgan som är mycket tåliga mot ogynnsam miljö och kan behålla livsdugligheten i jorden i flera år. Förutom utsädessmittan blir nu marksmittan en ny faktor att ta hänsyn till. Ett angrepp kan därför börja så fort som vädret blir gynnsamt för svampen och det samtidigt finns en mottaglig värdväxt. Potatisbladmögel som marksmitta Det finns mycket som tyder på att bladmögel är en sjukdom som blir alltmer svårbekämpad enligt forskaren Björn Andersson på SLU i Uppsala: De svenska odlarna upplever ökande problem med att klara av sjukdomen. Bekämpningen blir allt mera intensiv trots effektivare bekämpningsmedel. Odlare med potatisintensiva växtföljder upplever de största problemen. 80 % AV ODLINGARNA SMITTADE Undersökningar i fält visar intressanta resultat enligt ett examensarbete av John Dahlberg vid SLU. Från 40 ekologiskt odlade potatisfält 2001 i södra Sverige togs prover. I en tredjedel av fälten kunde oosporer konstateras. Smittan från marken ger ofta angrepp på lågt sittande blad och bladskaft. Studien kunde utvidgas under 2002 med inventeringar som genomfördes av praktikant Hugo Hjelm vid Jordbruksverkets regionkontor i Skara. Inventeringarna gjordes i Västra Götaland och Värmland. Bladprover togs där från 35 fält, och i 80 % av fälten kunde oosporer konstateras. Resultaten tyder på att det bildas oosporer i nästan varje potatisfält, som angrips av bladmögel och där bladmögeltillväxten inte avbryts. Om bladmögelangreppet stoppas i ett tidigt skede, hinner inte de två bladmögeltyperna A1 och A2 växa samman. Därmed hindras oosporbildningen. Det finns därför skäl att anta att oosporer bildas oftare i ekologiskt odlade potatisfält än i konventionellt odlade. De bildade oosporerna kan ge infektioner mycket tidigt på säsongen. Dessutom kan man befara ett snabbare infektionsförlopp. På Bjärehalvön noterades det första angreppet för säsongen 2001 redan den 15 maj. I några ekologiskt odlade matpotatisfält i Västra Götaland säsongen 2002 konstaterades bladmögelangreppen redan den 24 juni. Genom att oosporer bildas i ett fält som angripits av bladmögel blir det ännu viktigare än förut att tillämpa en god växtföljd. Potatisknöl infekterad av brunröta. FOTO: KARL-ARNE HEDENE, VÄXTSKYDDSCENTRALEN 17

18 Fuktigt och varmt väder gynnar potatisbladmöglet. FOTO: KARL-ARNE HEDENE, VÄXTSKYDDSCENTRALEN Inte ens ett treårigt uppehåll i potatisodlingen är tillräckligt för att bli av med marksmittan! NÄR ÄR RISKEN FÖR MARKSMITTA ÖVER? Vi vet ännu inte hur länge oosporerna överlever i ett fält. Resultat från Holland tyder på att bara en mindre del av sporerna är livsdugliga längre tid än fyra år. I Sverige har man konstaterat att oosporer fortfarande kan infektera efter två år. F.n. (hösten 2002) är det svårt att säkert säga, när risken för marksmitta är helt borta. Därför bör man sträva efter att odlingsuppehållet mellan två potatisgrödor blir så långt som möjligt. För varje ytterligare år mellan potatisodlingarna avtar marksmittan. Efter fyra år anser man att risken för marksmitta är liten. Har en potatisodling varit starkt angripen av bladmögel, kan det för en ekologisk odlare ändå vara klokt att fördubbla tiden mellan två potatisgrödor. I ett friskt fält bildas inga oosporer, och där uppstår inte heller någon marksmitta. Har man en godtagbar växtföljd och inte observerar något bladmögel i fjolårets potatisodling på fältet, behöver tiden mellan potatisgrödorna knappast förlängas p.g.a. risken för angrepp från oosporer i marken. Förebyggande åtgärder mot bladmögel och brunröta Den ekologiske odlaren är främst hänvisad till att använda förebyggande åtgärder för att begränsa angreppen av sjukdomar i sin odling. En del åtgärder, använda var för sig, ger kanske bara marginell effekt. Andra åtgärder, satta i system och tillämpade konsekvent, kan leda till en klar minskning av infektionsriskerna. Faktorer som påverkar bladmöglet Det är många faktorer i hela kedjan från utsädet till lagringen som påverkar bladmöglets möjlighet att angripa potatis: utsädeskvalitet sortval och resistens förgroning smittkällor och överliggare fältets fribelägenhet och vindåtkomlighet gödsling och beståndstäthet rad- och sättavstånd kupning och kammens utformning väderlek och bevattning tiden mellan blastdödning och skörd FÄLTETS BELÄGENHET Sporbildning, sporgroning och infektion är beroende av att det finns fukt i beståndet. Av erfarenhet vet vi att bladmögel alltid utvecklas först i de delar av fältet som ligger i lä av skog, trädgårdar, byggnader o.dyl. Upptorkningen går ju långsammare på dessa platser. Fritt belägna fält torkar upp fortare, vilket minskar risken för att ett bladmögelangrepp snabbt ska breda ut sig. Upptorkningen underlättas också, där odlingen främst då raderna ligger längs med den förhärskande vindriktningen. Följ potatisbladmöglets utveckling i fältet Potatisbladmögel och brunröta är starkt skördesänkande. Särskilt allvarligt är det vid tidiga angrepp, eftersom tillväxten också avstannar. Sporer som faller till marken kan följa med regn och bevattningsvatten ner i marken och ge brunröta i skörden. Vid upptagningen är angripen blast och sporbemängd jord de vanligaste orsa- 18

19 kerna till att skörden infekteras. Följ därför utvecklingen i fält kontinuerligt! Fuktigt och varmt väder gynnar potatisbladmöglet. Vid fuktigt väder kan man på bladets undersida se svampmycelet som ett gråvitt ludd i kanten mellan sjuk och frisk vävnad. När vädret är torrt, har det angripna bladets översida en grågrön kantzon. FOTO: SOLFILM Fler vanliga skadegörare Förutom bladmögel är Gråmögel, Botrytis cinerea, en vanlig svamp under fuktiga förhållanden. Svamparna kan förväxlas med varandra. Gråmögel är dock inte lika skadligt. Gråmögel uppträder vid fuktig väderlek och kan lätt förväxlas med potatisbladmögel. Ett gråmögelangrepp börjar ofta i spetsen på ett blad, där dagg och regnvatten samlas. Gråmögelfläckarna är ljust gråbruna till färgen, och övergången mellan frisk och angripen bladvävnad är skarp. Vid angrepp av bladmögel är fläckarna däremot mörka och övergången diffus. Fläckar av bladmögel uppträder var som helst på bladet. Är man osäker på symtomen i fält, kan man lägga ett misstänkt blad i en sluten plastpåse över natten tillsammans med fuktat hushållspapper. Har fläcken orsakats av bladmögel, växer svamptrådar ut ur bladytan, vilket lätt kan observeras med hjälp av en lupp. Groddbränna orsakas också av en svamp, Rhizoctonia solani. Sjukdomen förekommer dels som marksmitta, dels som utsädesburen smitta. Den utsädesburna smittan ger potatisen mörka förhårdnader (sklerotier), som häftar vid knölen likt oregelbundna, svartbruna flagor, lackskorv. När groddarna växer ut från sättknölen, angrips de av svampen och de underjordiska stjälkdelarna och stolonerna får mörkbruna frätsår, den egentliga groddbrännan. Angreppen uppstår främst, när vädret är kallt och regnigt under våren och försommaren. Groddbrännan hindrar plantans näringstransport. Vid starka angrepp dödas potatisgroddarna helt, vilket leder till ojämn uppkomst och luckiga bestånd. Förutom minskad skörd medför också groddbränna att knölarna trängs samman Följ utvecklingen i fält för att hitta de första bladmögelangreppen. Groddbränna ger mörkbruna frätsår på groddarna. FOTO: PEDER WAERN, VÄXTSKYDDSCENTRALEN FOTO: VÄXTSKYDDSCENTRALEN Gråmögelangrepp börjar ofta i spetsen på ett blad. 19

20 och blir missformade, vilket också är kvalitetssänkande. Senare under säsongen uppstår vid regnigt väder en gråvit filtliknanade strumpa omkring stjälkbasen. I detta stadium kallas sjukdomen för filtsjuka. EN VANLIG BAKTERIESJUKDOM Vanlig skorv orsakas av bakterien Streptomyces scabies. Symtomen är skrovliga, något fransiga, fjälliga, svartbruna sår i skalet. Sjukdomen är vanlig i hela landet, men den uppträder främst på mullfattig, lucker och kalkrik jord. Angreppen är svårast under varma och torra somrar. Halmrik fastgödsel och djupströ kan ge ökade problem med skorv på potatisen, eftersom genomluftningen i marken ökar. Bevattning, jämn fuktighet minskar risken för vanlig skorv. TVÅ INSEKTSANGREPP Knäpparlarverna av skalbaggesläktet knäppare, Agriotes förekommer allmänt. Skalbaggen lägger sina ägg i jorden i t.ex. en vall. Larverna är ca 2 cm långa, runda, gulaktiga och hårda. De livnär sig under den fleråriga utvecklingen på gräsrötter och andra växtdelar. Växtföljder med mycket vall och mycket kvickrot ökar möjligheten för larverna att överleva. Efter vallbrottet, när den naturliga födan försvunnit, kan larverna angripa nästa gröda. Andra året efter vallbrottet, när grässvålen har försvunnit, uppstår därför oftast de största skadorna på potatisen. Larverna är känsliga för uttorkning och värme. Kraftig bearbetning med djupgående redskap minskar risken för angrepp. Tidiga potatissorter som ger möjlighet till tidig upptagning är också mindre utsatta för angrepp. Stritar är växtsaftsugande insekter. De kan dels orsaka direkta sugskador på blasten, dels överföra virus. Stritskadorna kan bli omfattande, vilket har uppmärksammats i området runt Kristianstad. Stritarna är små, upp till 4 mm, ljusgröna och kännetecknas av sin hoppförmåga. Förekomsten av stritar är som högst i juli. Skadade plantor får en snabbare nedvissning och ger därmed småfallande knölstorlek. I försöken med kemisk bekämpning har enbart fabrikspotatissorter ingått. Sorten Kuras har i obehandlade led visat sig ha god fysiologisk förmåga att hålla sig grön även vid angrepp. Någon biologisk bekämpning mot stritar är inte prövad i ekologiska fältförsök. Åtgärder mot bladmögel i ekologisk odling Godkända preparat På senare år har flera preparat provats för att bekämpa bladmögel i ekologisk potatisodling. De flesta har haft otillfredsställande effekt, men det finns skillnader. De biologiska svampmedlens effekt på bladmögelspridning och inverkan på oosporbildning har ännu inte klarlagts helt. Zence är baserat på fettsyror från vegetabiliska oljor, blandade med kaliumhydroxid och vatten. Preparatet har effekt vid svaga till måttliga angrepp, men vid starkt tryck är effekten otillfredsställande. Företaget som marknadsför Zence rekommenderar, att preparatet används först när man verkligen har konstaterat ett angrepp. Beroende på bladmögeltrycket ska bekämpning sedan utföras med tre till fem dagars mellanrum så länge det behövs. Bekämpningen fördröjer angreppets utbredning och senarelägger nedvissningen. Pilzvorsorge är ett s.k. växtstärkande medel, som bl.a. innehåller extrakt från växtriket, eteriska oljor och finmalet stenmjöl. Preparatet har en preventiv (skyddande) verkan, och odlingen måste behandlas förebyggande. Blastdödning Inom ekologisk odling är kvävetillgången oftast lägre, och blasten har därför större möjlighet att mogna av på naturlig väg. En naturlig nedvissning av potatisblasten kan dock innebära en stor risk för att knölarna blir angripna av brunröta. Det finns också skäl att misstänka att risken för oosporbildning ökar, om angripen blast får vissna ner. Vid upptagningen är det viktigt att all blast är helt död. Gröna växtdelar bemängda med bladmögelsporer kan annars lätt smit- 20