Utveckling av övervakning av vattendrag i skogslandskapet. - uppföljning av skogsbrukets effekter på vattenkvalitet

Transkript

1 Utveckling av övervakning av vattendrag i skogslandskapet - uppföljning av skogsbrukets effekter på vattenkvalitet Meddelande

2 Ansvarig enhet: Miljöanalys Författare: Stefan Löfgren, Institutionen för vatten och miljö, SLU, Box 7050, Uppsala Foto: Stefan Löfgren Producerad vid Länsstyrelsens kommunikationssekretariat 2014 Länsstyrelsen Västerbotten

3 Förord Övervakning av vatten ska kunna utgöra underlag för uppföljning av miljömål och miljökvalitetsnormer. Brist- och behovsanalyser på nationell och regional nivå visar att det finns ett stort behov av att utveckla övervakningen av våra vattenresurser och ett behov av att utreda hur en framtida övervakning av vattendrag i skogslandskapet ska se ut på nationell och regional nivå. Som underlag för ett sådant arbete finns möjlighet att använda resultat och erfarenheter från Balåns avrinningsområde. Den försöksverksamhet och miljöövervakning som bedrivits där är unik i sitt slag. Här följs skogsbrukets påverkan på hydrologi, vattenkemi och det biologiska livet i ett vattendrag. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västerbotten och Skogsstyrelsen har SLU gjort en utvärdering av försöksverksamheten och miljöövervakningen i Balån. I uppdraget ingick även att bedöma Balåns lämplighet som område för framtida nationell/regional övervakning av effekter av skogsbruk på vattenkvalitet i vattendrag i skogslandskapet, samt presentera resonemang och rekommendationer för övervakning av skogsbrukets påverkan på vattenkvaliteten i ett nationellt perspektiv. Uppdraget har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten ingår i Länsstyrelsen Västerbottens meddelandeserie och författaren står för innehållet. Gunilla Forsgren Johansson Länsstyrelsen Västerbotten Elisabet Andersson Skogsstyrelsen Jakob Bergengren Havs- och vattenmyndigheten

4 4 Elfiske vid Balån BA-2. Foto: Stefan Löfgren

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 6 Summary... 7 Bakgrund... 9 Syften Övervakning och forskning vid Balån Skogsbrukets effekter på Balåns vattenkvalitet Hydrologi Organiskt material Kväve, fosfor och suspenderat material Surhetsrelaterade variabler Kvicksilver Ekologiskt tillstånd och effekter av skogsbruk Ramdirektivets potentiella effekter för skogsnäringen Pågående övervakning av avrinning från brukad skog Pågående forskning och infrastruktur Övervakning av avrinning från brukad skogsmark tidigare förslag Framtida övervakning av avrinning från brukad skogsmark överväganden och rekommendationer Övervakningsprogrammets framtida ambitionsnivå och finansiering Övervakningsprogrammets framtida inriktning Balåns lämplighet som område för framtida nationell/regional övervakning Bilaga Vetenskapliga artiklar Rapporter Doktorsavhandlingar och examensarbeten Populärvetenskap

6 Sammanfattning EU:s medlemsländer har enats om att utforma en likartad förvaltning av sina vatten genom att besluta om ett ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Syftet är att upprätta en ram för skyddet av inlandsvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten för att hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem och, såvitt avser deras vattenbehov, även terrestra ekosystem och våtmarker som är direkt beroende av akvatiska ekosystem. Ramdirektivet för vatten anger ramen, målet och den tidsgräns som gäller för att uppnå målet. Det är sedan upp till varje medlemsland att själva besluta om de nationella lagar och regler som behövs för att klara direktivets bestämmelser. I Sverige har ramdirektivet för vatten införlivats i den nationella lagstiftningen och sammanvävts med det nationella miljömålsarbetet, vilket styr åtgärdsarbetet i form av vattenmyndigheternas miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Implementeringen av EU:s ramdirektiv för vatten och miljömålsarbetet har generellt lett till ett större fokus mot vattenfrågor i samhället och skogssektorn är inget undantag. Skogsstyrelsen har i januari 2012 bl.a. ändrat föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen som reglerar bl.a. skyddszoner kring sjöar och vattendrag, kvävegödsling, körskador, dränering etc. Skogsstyrelsen har vidare markerat för regeringen att det finns behov av att utveckla uppföljning, inventering och övervakning i skogens vatten. Även EU kommissionen har reagerat på det begränsade underlaget i form av miljöövervakning och effektuppföljning som ligger till grund för det svenska vattenvårdsarbetet. De konstaterar också att flera branscher knappt bidrar till övervakningen t.ex. vattenkraft, jordbruk och skogsbruk. Vattenmyndigheterna har 2013 lämnat ett förslag till strategi på hur Sverige ska utveckla miljöövervakningen så att även vattendirektivets krav och intentioner kan tillgodoses. När det gäller recipientkontrollen anser de att En viktig fråga för framtiden är om SRK-modellen är det sätt vi skall få in även vattenkraft, skogs- och jordbruk och de undersökningar som behövs för att kontrollera deras påverkan på våra vatten. Ansvariga myndigheter för vattenförvaltning i Sverige och EU samt Skogsstyrelsen är följaktligen överens om att kunskapen om skogsbrukets effekter på vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag är otillräcklig och att övervakningen av dessa system behöver förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten är ansvariga för den nationella miljöövervakningen och för samordning av den regionala miljöövervakningen medan Länsstyrelserna är ansvariga för den regionala miljöövervakningen. Det pågår en översyn av de nationella och regionala programmen och nya program ska tas i bruk i januari Övervakningsprogrammen ska kunna lämna underlag för uppföljning av miljömål och miljökvalitetsnormer för vatten, d.v.s. krav och intentioner från vattendirektivet. Budgeten för miljöövervakningen har inte ökat i den takt som behövs för att kunna möta löpande kostnadsökningar för pågående program och för att kunna ta hänsyn till nya krav och behov av utveckling. Anspråken på den begränsade budgeten är stor. Länsstyrelsen i Västerbottens län har därför tillsammans med HaV och Skogsstyrelsen tagit initiativ till detta projekt vid SLU vars övergripande syfte är att utveckla rekommendationer för övervakning av skogsbrukets påverkan på vattenkvaliteten i ett regionalt och nationellt perspektiv. Erfarenheter från övervakning och forskning inom Balåprojektet ska utgöra grund för arbetet. I Balån följs skogsbrukets påverkan på hydrologin, vattenkemin och det biologiska livet i ett norrländskt skogsvattendrag. I utredningen föreslås bl.a. att Skogsstyrelsen alternativt HaV i dialog med andra berörda myndig heter, representanter för skogsnäringen, NGO:s och forskare definiera lämplig ambitionsnivå för miljöövervakning av avrinningen från brukad skog samt lämnar förslag till hur den ska finansieras. Vidare föreslås att skogsbruket bör bidra till den kontrollerande övervakningen och trendövervakningen genom att komplettera redan befintliga övervakningsprogram. Operativ övervakning föreslås i minst tre små källvattendrag per vattendistrikt och där Balån skulle kunna utgöra ett område. Det föreslås även att Skogsstyrelsen utvecklar myndighetens hantering av bl.a. anmälningar och miljöhänsynsuppföljning så att lägesbunden digital information kan användas inom vattenvårdsarbetet. 6

7 Summary EU member countries have agreed to develop a similar management of its waters by adopting the Water Framework Directive ( 2000/60/EC). The purpose is to establish a framework for the protection of inland surface waters, transitional waters, coastal waters and groundwater in order to prevent further deterioration and protects and enhances the status of aquatic ecosystems and, with regard to their water needs, terrestrial ecosystems and wetlands directly depending on the aquatic ecosystem. The Water Framework Directive sets the frame, the goal and the deadline for achieving the goal. It is then up to each member state to decide for themselves on the national laws and regulations that are needed to cope with its provisions. In Sweden, the Water Framework Directive is transposed into national legislations and interwoven with the national environmental objectives, which govern the water authorities action plans in the form of environmental quality targets, remedial action plans and management plans. The implementation of the EU Water Framework Directive and the national environmental objectives have generally led to a greater focus on water issues in the community and the forest sector is no exception. January 2012, the Swedish Forest Agency e.g. changed the regulations and guidelines to 30 Forestry Act, which regulates protection zones around lakes and streams, nitrogen fertilization, soil damage by vehicles, drainage etc. The Swedish Forest Agency has further highlighted the government that there is a need to develop monitoring, inventory and monitoring of forest water. The EU Commission has criticized the limited environmental monitoring data, which are the basis for the Swedish water management. They also note that several land use industries barely contribute to the monitoring e.g. hydropower, agriculture and forestry. In 2013, the Water Authorities submitted a proposal for a strategy on how Sweden could develop environmental monitoring so that the WFD requirements and intentions can be met. Regarding recipient control, they believe that An important question for the future is whether the SRK model is the way we will get even hydropower, forestry and agriculture into the monitoring programs that are needed to verify their impact on our waters. The water management authorities in Sweden, the EU and the Swedish Forest Agency therefore agree on that knowledge about forestry impacts on water quality in lakes and streams is inadequate and that the monitoring of these systems needs to be improved. The Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management are responsible for the national environmental monitoring and coordination of the regional environmental monitoring while the county administration boards are responsible for the regional environmental monitoring. There is an ongoing review of national and regional programs and new programs will be introduced in January The monitoring programs should be able to provide data for the follow up of environmental objectives and environmental quality standards for water, i.e. requirements and intentions of the Water Framework Directive. The budget for environmental monitoring has not increased at the pace needed to meet operating costs for ongoing programs and to take into account the new requirements and needs of development. The claims on the limited budget are large. The County Administration Board of Västerbotten, the Swedish Agency for Marine and Water Management and the Swedish Forest Agency have therefore initiated this project at SLU, with the main objective to develop recommendations for how to monitor the impact of forestry on surface water quality in a regional and national perspective. Experiences of monitoring and research in the Balån project are basis for the work. In the boreal stream Balån, forestry impact on hydrology, water chemistry and biological life are surveyed. Among other things, the assessment suggests that the Swedish Forest Agency alternatively the Swedish Agency for Marine and Water Management in cooperation with other relevant government organizations, representatives of the forest sector, NGOs and researchers define the appropriate level of ambition for the environmental monitoring of runoff from managed forests and submit proposals for how it could be financed. It is further proposed that forestry should contribute to surveillance monitoring and trend monitoring by complementing already existing monitoring programs. Operational monitoring is suggested for at least three small headwater streams in each water district and where the Balån stream could represent one area. It is also proposed that the Swedish Forest Agency develops its notifications management and surveys of environmental considerations so that spatial digital information can be used. 7

8 Provtagning av bottenlevande djur vid Balån RS-3. Foto: Stefan Löfgren 8

9 Bakgrund EU:s medlemsländer har enats om att utforma en likartad förvaltning av sina vatten genom att besluta om ett ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Syftet är att upprätta en ram för skyddet av inlandsvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten för att hindra ytterligare försämringar och skydda och förbättra statusen hos akvatiska ekosystem och, såvitt avser deras vattenbehov, även terrestra ekosystem och våtmarker som är direkt beroende av akvatiska ekosystem. Visionen är att 2015 (alternativt 2021 eller 2027) ska alla vatten i Europa ha uppnått god ekologisk status. Sjöar och vattendrag bedöms ha god ekologisk status då vattenkvaliteten marginellt avviker från ett opåverkat tillstånd. Vatten som inte har godtagbar status ska åtgärdas och åtgärdsprogram och förvaltningsplaner tas fram. Ramdirektivet för vatten anger ramen, målet och den tidsgräns som gäller för att uppnå målet. Det är sedan upp till varje medlemsland att själva besluta om de nationella lagar och regler som behövs för att klara direktivets bestämmelser. I Sverige har ramdirektivet för vatten införlivats i den nationella lagstiftningen främst i Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660), Länsstyrelsernas instruktion (SFS 2002:864) och Miljöbalken. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är bemyndigad att ta fram ytterligare föreskrifter samt att ge ut allmänna råd och handböcker. I september 2013 fastställde myndigheten föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19), som funnits sedan 2008, men då med Naturvårdsverket som beslutande myndighet (NFS 2008:1). Baserat på den senare har de fem svenska vattenmyndigheterna klassificerat vattenstatusen i våra ytvattenförekomster, fastställt miljökvalitetsnormer och utvecklat åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för perioden Under 2010 antog riksdagen propositionen Svenska miljömål för ett effektivare miljöarbete (prop. 2009/10:155). Där angavs flera förändringar i systemet, bl.a. att delmålen försvinner och ersätts av s.k. generationsmål, etappmål och miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmål anger det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till och detta definieras i preciseringar. För miljömål av betydelse för akvatiska system utgör en av preciseringarna att miljökvalitetsmålet ska kopplas till förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. EU:s ramdirektiv för vatten och det nationella miljömålsarbetet är därmed sammanvävt och åtgärdsarbetet styrt av vattenmyndigheternas åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. Implementeringen av EU:s ramdirektiv för vatten och miljömålsarbetet har generellt lett till ett större fokus mot vattenfrågor i samhället och skogssektorn är inget undantag. Regeringen lämnade 2008 ett uppdrag till Skogsstyrelsen att i samråd med vattenmyndigheterna och andra berörda myndigheter följa den pågående processen med att klassificera vattenförekomster och att delta i arbetet att utarbeta åtgärdsprogram. I uppdraget ingick att analysera behovet av och lämna förslag på förändringar av lagar eller andra styrmedel som berör skogsbruket och som behövs med anledning av vattendirektivet. En revidering av skogsvårdslagens (SvL) hänsynsparagraf (30 ) ansågs vara ett sätt att tydliggöra behovet av en förbättrad hänsyn till vattenvårdens intressen och inom ramen för vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för angavs bl.a. att Skogsstyrelsen behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, ta fram underlag och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för ändamålsenliga skyddszoner och andra skyddsåtgärder intill vattenförekomster så att god kemisk status och god eller hög ekologisk status bibehålls eller uppnås. Regeringsuppdraget redovisades 2010 (Skogsstyrelsen Meddelande ) medan översynen av 30 SvL redovisades ett år senare (Skogsstyrelsen Meddelande ). Ändringar av föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen började gälla januari 2012 och reglerar bl.a. skyddszoner kring sjöar och vattendrag, kvävegödsling, körskador, dränering etc. Efter det har ytterligare översyn genomförts av föreskrifterna gällande hänsyn till arter samt prioritering av hänsyn. För att bevara livsmiljöer, vilda djur, växter samt vilda fåglar och för att bibehålla och förbättra vattenkvalitén i sjöar och vattendrag ska följande prioriteras: hänsynen till hänsynskrävande biotoper, gamla och/eller grova träd, äldre döda träd, samt äldre lövträd i barrdominerade bestånd, samt till skyddszoner mot sjöar och vattendrag. De nya föreskrifterna gäller från och med den 1 april I redovisningen av regeringsuppdraget markerade Skogsstyrelsen att Det finns behov av att utveckla uppföljning, inventering och övervakning i skogens vatten. Följande citat (sid 39, under rubriken Uppföljning/inventering) är hämtat från Skogsstyrelsen Meddelande : 9

10 Kunskapen om kvaliteten på skogslandskapets vattenmiljöer behöver förbättras. Trendövervakningen skulle kunna utökas och det behöver göras analyser av förhållandet mellan variationer i vattenkvaliteten och intensiteten i skogsbruk i avrinningsområden. Detta för att öka kännedomen om effekter av skogsbruk, effekter av förebyggande åtgärder, och effekter av restaureringsåtgärder. I dagsläget är kännedomen om sådant mycket bristfällig. Även EU kommissionen 1 har reagerat på det begränsade underlaget i form av miljöövervakning och effektuppföljning som ligger till grund för de svenska vattenmyndigheternas klassificering av vattenkvalitet, miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram. Man har bl.a. kritiserat att biologiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte mäts i den utsträckning som krävs av vattendirektivet och att övervakningens yttäckning är bristfällig. Kommissionen konstaterar även att flera branscher som använder eller påverkar yt- eller grundvattnet knappt bidrar till övervakningen, t ex vattenkraft, jordbruk och skogsbruk. Vattenmyndigheterna2 har 2013 lämnat ett förslag till strategi på hur Sverige ska utveckla miljöövervakningen så att även vattendirektivets krav och intentioner kan tillgodoses. I förslaget ingår bl.a. strategier för bemyndigande, finansiering, samordning av befintliga mätprogram (Figur 1), miljöövervakningens utformning, datahantering och kvalitetssäkring. När det gäller recipientkontrollen anser vattenmyndigheterna att En viktig fråga för framtiden är om SRK-modellen är det sätt vi skall få in även vattenkraft, skogs- och jordbruk och de undersökningar som behövs för att kontrollera deras påverkan på våra vatten. 1 Kommissionens synpunkter redovisas i Report from the commission to the European parliament and the council, on the Implementation of the Water Framework Directive (2000/60/EC). 2 gemensamt/publikationer/pages/anpassning-av-overvakning-till-ramdirektivet-for-vatten-vattenmyndigheternas-forslag-till-strategi.aspx 10

11 Figur 1. Vattenmyndigheternas 2 övervakningsprogram består av övervakningsstationer som drivs av flera olika aktörer och med olika finansiering. Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket är ansvariga för den nationella miljöövervakningen och för samordning av den regionala miljöövervakningen medan Länsstyrelserna är ansvariga för den regionala miljöövervakningen. Det pågår en översyn av de nationella och regionala programmen och nya program ska tas i bruk i januari Övervakningsprogrammen ska kunna lämna underlag för uppföljning av miljömål och miljökvalitetsnormer för vatten, d.v.s. krav och intentioner från vattendirektivet. Även miljöövervakningen kopplat till EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG, artikel 11) måste kunna uppfyllas. Budgeten för miljöövervakningen har inte ökat i den takt som behövs för att kunna möta löpande kostnadsökningar för pågående program och för att kunna ta hänsyn till nya krav och behov av utveckling. Anspråken på den begränsade budgeten är stor och flera länsstyrelser ser att man kanske inte har råd med en fortsättning av befintliga program för övervakning av brukad skog under nuvarande förutsättningar. Ansvariga myndigheter för vattenförvaltning och miljöövervakning i Sverige och EU samt Skogsstyrelsen är följaktligen överens om att kunskapen om skogsbrukets effekter på vattenkvaliteten i skogslandskapets sjöar och vattendrag är otillräcklig och att övervakningen av dessa system behöver förbättras, men att det för detta krävs en ökad finansiering. Länsstyrelsen i Västerbottens län har därför tillsammans med HaV och Skogsstyrelsen tagit initiativ till detta projekt vid SLU vars övergripande syfte är att utveckla rekommendationer för övervakning av skogsbrukets påverkan på vattenkvaliteten i ett regionalt och nationellt perspektiv. Erfarenheter från övervakning och forskning inom Balåprojektet ska 11

12 utgöra grund för arbetet. I Balån följs skogsbrukets påverkan på hydrologin, vattenkemin och det biologiska livet i ett norrländskt skogsvattendrag. Syften De mer preciserade målen för föreliggande arbete är att: Sammanfatta skogsbrukets påverkan på det ekologiska tillståndet i vattendraget Balån under perioden , baserat på publicerade resultat från vetenskapliga undersökningar och miljöövervakning. Bedöma Balåns lämplighet som område för framtida nationell/regional övervakning av effekter av skogsbruk på vattenkvalitet i vattendrag i skogslandskapet. Presentera resonemang och rekommendationer för övervakning av skogsbrukets påverkan på vattenkvaliteten i ett regionalt och nationellt perspektiv - utifrån resultat och erfarenheter från Balåprojektet, annan forskning/miljöövervakning och behov inom vattenförvaltningen och miljökvalitetsmålen. Rekommendationerna omfattar parametrar för övervakning, omfattning av övervakningsprogram och ett resonemang om betydelsen av storleken på skogsvattendragen för övervakning. Redovisa kostnader för övervakningen i Balån. 12

13 Övervakning och forskning vid Balån Försöksverksamheten och miljöövervakningen i Balån startades 2004 inom ramen för EU-Life projektet Skog för vatten (Forest for Water). Huvudsyftet med projektet var att demonstrera hur slutavverkning med (NO-5, Figur 1) eller utan (CC-4, Figur 2) trädbevuxen kantzon påverkar vattenkvalitén, samt att karakterisera påverkan av skogsbruk på vattenkvalitén utifrån svenska bedömnings grunder kopplat till EU:s ramdirektiv för vatten. Tabell 1 visar storlek och markslagsfördelning inklusive andelen hyggen inom respektive avrinnings område. Undersökningarna baserades främst på avrinningsområdesstudier med hydrologisk och biogeokemisk inriktning 3. Mätningarna påbörjades under våren 2004 och de två behandlade områdena NO-5 och CC-4 avverkades i mars 2006 för att sedan markberedas i juni Det finns följaktligen data från två år före behandling i samtliga bäckar. Övervakningen, som i huvudsak är inriktad mot vattenkemi, kiselalger, bottenfauna och fisk, har fortsatt i området och flera forskningsprojekt är etablerade med i huvudsak inriktning mot hydrologi och biogeokemi. Sedan 2009 har Länsstyrelsen i Västerbottens län tagit över finansieringen av de biologiska undersökningarna i Balån 1-3 (BA1, BA2, RS3 i Figur 1) som delprogram i Länsstyrelsens regionala miljöövervakning, medan vattenkemisk provtagning och analys samt forskningsprojekt finansieras av Natur vårdsverket respektive olika forskningsprogram. Sedan juni 2013 saknas extern finansiering av vattenkemiska analyser, men provtagningen fortgår och proverna sparas nedfrysta. Den regionala finansieringen av de biologiska undersökningarna är mycket osäker från 2014 och framåt. Forskningen har resulterat i ett flertal vetenskapliga publikationer, doktorsavhandlingar, rapporter och populärvetenskaplig litteratur (Bilaga 1). Under 2014 kommer en utförlig dokumentation av mätningarna i Balån att publiceras på Skogforsks hemsida 4. Mätstation Avrinningsområde Våtmark Öppet vatten Hygge 2011 [ha] [%] [%] [%] BA % 0.38% 11 BA % 0.08% 18 RS % 0.00% 3 CC % 0.00% 56 NO % 0.00% 33 NR % 0.00% 16 Tabell 1. Avrinningsområdenas storlek (ha) och markslagsfördelning (%) inklusive andelen hyggen (%) inom respektive avrinningsområde. Från Schelker et al. 2014b. 3 joe-paired-catchment-study.html 4 Ring m fl The Balsjö Catchment Study experimental set-up and collected data. Skogforsk Arbetsrapport (in prep.) 13

14 Figur 2. Försöksområdet i Balån med mätstationer (svart triangel). Grå fält är slutavverkningar under perioden medan svarta fält utgörs av öppna vattenytor. Streckade linjer utgör vattendelare medan heldragna linjer är bäckar. Från Schelker et al. 2014b. Skogsbrukets effekter på Balåns vattenkvalitet I detta kapitel sammanfattas kortfattat de viktigaste vetenskapliga resultaten som framkommit av den forskning och miljöövervakning som bedrivits i Balån. För undersökningsmetoder, detaljerade resultat och diskussioner hänvisas till original artiklarna som framgår av referenser i texten och som återfinns i Bilaga 1. Hydrologi De två första åren efter avverkningen ökade avrinningen från de båda behandlade områdena NO-5 och CC-4 med storleksordningen 35% jämfört med de icke avverkade områdena (Sörensen et al. 2009). Ökningen var mest uttalad under växtperiodens basflöde (<1 mm/dygn; 58-99% ökning) medan den var betydligt lägre under intermediära flöden mellan växtsäsongerna (1-5 mm/dygn; 30-40% ökning). Avrinningen var oförändrad vid högflöden (>5 mm/dygn). Skillnaden mellan avverkad respektive trädbevuxna områden under växtsäsongen förklaras främst av kraftigt reducerad evapotranspiration i de behandlade områdena (Sörensen et al. 2009). 14 Ackumuleringen av snö ökade med i medeltal 29 mm (27%) i de avverkade områdena baserat på data från (Schelker et al. 2013). Avsmältningen startade dessutom snabbare vissa år i de avverkade områdena, vilket gav upphov till 27-39% högre avrinning under vårfloden under år med snabb avsmältning. Resultaten visar stor mellanårlig variation i vårfloden sannolikt betingad av skillnader i interception (nederbörden fastnar i trädkronorna och avdunstar innan den når marken), sublimering (avdunstning från vatten i fast fas dvs. snö eller is) och avdunstning direkt från våta ytor (Schelker et al. 2013). Organiskt material Högupplöst provtagning (1 prov/8 timmar) under perioden juni till oktober 2007, dvs drygt ett år efter behandling, visade att humushalterna ökade med upp till 50% i början på sommaren i de båda avverkade områdena jämfört med kontrollerna (Laudon et al. 2009). Eftersom även avrinningen ökade (se ovan) innebar det en ökad export av löst organiskt material (DOC) med 70% under försöksperioden. DOC utgör ca 95% av det totala organiska materialet (TOC) i Balån. Ett senare arbete baserat på data från (Schelker et al. 2012) visade att avverkningen ökade DOC exporten med 92% och att avverkning

15 plus markberedning ökade DOC exporten med 195% jämfört med före behandling. Den årliga exporten uppgick till 183 kg C/ha, år och 280 kg C/ha, år efter avverkning respektive markberedning. Detta motsvarar 10% respektive 18% av trädens nettoproduktionen vid Flakaliden, som är ett försöksområde med gran 36 km från Balån (Schelker et al. 2012). Det är följaktligen en icke försumbar del av nettoproduktionen som läcker ut från skogsmarken i form av DOC. Baserat på långa mätserier över marktemperatur, markfuktighet, grundvattennivåer och DOC-halter, i kombination med simuleringar med RIM (Riparian flow concentration Integration Model), har Schelker et al. (2014a) visat att de ökade DOC-halterna i samband med avverkning sannolikt styrs av 1) högre grundvattennivåer och ytligare flödesbanor i den bäcknära zonen samt 2) högre marktemperatur och därmed ökad DOC-tillgängligheten i marken. Både avverkade och trädbeväxta områden reagerade likartat på dessa båda faktorer, men på olika nivåer eftersom avverkningarna stimulerade högre grundvattennivåer och marktemperaturer (se ovan). Utgående från DOC-tidsserierna i Balåns samtliga bäckar ( ) och statistik över avverkningar i respektive avrinningsområde har Shelker et al. Vy över Balån NO-5 som visar den sparade skyddszonen. Foto: Stefan Löfgren 15 (2014b) med hjälp av en blandningsmodell visat att för att med 95% säkerhet kunna påvisa effekter av avverkningarna på DOC-halterna i BA-1 (2291 ha) och BA-2 (868 ha) så måste minst 11% av avrinningsområdet vara avverkat. Om man vill öka säkerheten till 99,9% så måste andelen skördad areal öka till 23-25%. Man konstaterade även att de öppna vattenytorna mellan BA-1 och BA-2 dämpade DOCsignalen kopplat till avverkningarna troligtvis p.g.a. fastläggning (sedimentation och biologiskt upptag) och/eller nedbrytning (fotokemiskt och mikrobiellt) av det organiska materialet. Kväve, fosfor och suspenderat material Baserat på resultaten från de två första åren efter avverkning visade Löfgren et al. (2009) att halterna nitrat, ammonium och totalkväve var förhöjda höst och vinter dvs. efter vegetationsperioden i CC-4, som skördades fram till bäcken. Motsvarande haltförhöjningar förekom inte i NO-5 där en trädbevuxen skyddszon lämnats även om halterna ökade även där jämfört med det större referensområdet RS-3. Intressant att notera är att nitrathalterna i markvatten i inströmningsområdet var låga, vilket indikerar att det är den bäcknära zonen som levererar kvävet till bäcken (Löfgren et al. 2009). De förhöjda kvävehal-

16 terna vid CC-4 har kvarstått ända till och med våren 2013 varefter data saknas. Motsvarande haltförhöjningar av fosfor och suspenderat material kunde inte statistiskt säkerställas under de första två åren efter avverkning, men halterna fosfor har under delar av året ökad avsevärt under perioden 2009 till 2013 (opublicerad data). Eftersom avverkningarna ökade avrinningen (se ovan) uppvisade både CC-4 och NO-5 ökad export av kväve, fosfor och suspenderat material. De två första åren efter avverkning ökade exporten av totalkväve från ca 1,5 till 2,7 kg N/ha, år vid CC-4 medan motsvarande värden var 0,1 till 0,7 kg N/ha, år för nitrat. Fosforexporten ökade från 0,06 till som mest 0,09 kg P/ha, år från de avverkade områdena. Effekterna av avverkningarna var följaktligen tämligen begränsad jämfört med de nivåer som uppmätts i södra Sverige (Löfgren et al. 2009), men fosforexporten kan antas ha ökat mer efter Det pågår för närvarande arbeten med att utvärdera de mer långsiktiga effekterna av avverkning och markberedning på halter och exporter av kväve och fosfor i Balån. Även avverkningarnas effekter på kvävehalterna nedströms i vattensystemet utvärderas på liknande sätt som för DOC (se ovan). De preliminära resultaten indikerar att andelen hyggen måste vara större än de 11% (95% säkerhet) som gäller för DOC (se ovan) för att avverkningarnas effekter säkert ska kunna registreras vid BA1 och BA2. Surhetsrelaterade variabler Varken ph eller buffertkapaciteten i form av ANC (Acid Neutralizing Capacity) påverkades av avverkningarna under de första två åren efter behandlingen (Löfgren et al. 2009). Inte heller kalcium, magnesium och aluminium uppvisade någon påverkan vare sig på halter eller exporter kopplat till avverkningarna. Däremot ökade exporten av kalium med mer än fyra gånger, vilket motsvarade ett läckage på 2 kg K/ha, år från de båda avverkade områdena. Jämför man exporten av laddningar kopplat till kaliumjonen (+) och nitratjonen (-) finner man att dessa båda balanserar varandra. Båda jonerna exporteras med ca 0,05 kekv/ha, år. Bildandet av nitratjoner (nitrifikation), som är extremt mobila i marken p.g.a. den negativa laddningen, driver med sig kaliumjoner ut till bäcken medan andra baskatjoner som de tvåvärda kalcium- och magnesiumjonerna inte påverkades i nämnvärd grad. På de nivåer som nitrifikationen pågick under de första två åren efter avverkning påverkades följaktligen inte surhetstillståndet i Balån (Löfgren et al. 2009). Däremot kan marken ha försurats marginellt genom det ökade läckaget av kalium förutsatt att vittring och atmosfärisk deposition inte kompenserat för det ökade utflödet. Data på dessa båda processer saknas från Balån. I en artikel om sambanden mellan avrinningsområdets egenskaper och halterna av olika aluminiumfraktioner (Löfgren et al. 2010) ingår data från de sex avrinningsområdena i Balån som del av en större datamängd från 114 avrinningsområden. Varken organiskt bundet (Alo) eller oorganiskt aluminium (Ali) uppvisade något samband med den sura atmosfäriska depositionen. Bäckar med förhöjda halter Ali var främst relaterade till små avrinningsområden (<500 ha) dominerade av äldre granskog med hög biomassa. Baserat på riksskogsinventeringens data skattades att på ca 1,5 miljoner hektar (7%) av den produktiva skogsmarken finns risk för förhöjda halter Ali i bäckarna. I södra Sverige är andelen skog känslig för höga halter Ali i bäckarna betydligt högre (10%) än i norr (2%). Resultaten visade även att flödesepisoder vår och höst med låga ph-värden inte påverkade halterna Ali (Löfgren et al. 2010). Orsaken var att dessa episoder sammanföll med perioder med höga TOC-halter (se ovan). Ali komplexbands till organiskt material (humus) och återfanns därför i Alo-fraktionen, som tillsammans med totalaluminium (Alt) uppvisade högre halter under högflöden (Löfgren et al. 2010). Kvicksilver Resultaten från de två första åren efter avverkning i CC-4 och NO-5 visade att halterna och exporten av totalkvicksilver (THg) ökade med ca 15% respektive 20-30% (Sörensen et al. 2009). Halter och transporter för metylkvicksilver (MeHg) antingen minskade eller ökade (upp till 60%) beroende på vilka antaganden man hade för de årligt förekommande höga sommarhalterna av MeHg. De små ökningarna eller till och med minskningarna för MeHg jämfört med andra studier av avverkningseffekter förklarades med att avverkningarna skedde vintertid och att markskadorna kopplat till skörd och upparbetning var små (Sörensen et al. 2009). Baserat på längre tidsserier från separerades effekten av avverkningen (2006) och den efterföljande markberedningen (2008). I den analysen konstaterades att själva avverkningen inte ledde till högre halter vare sig för THg eller MeHg, men att exporten av dessa båda fraktioner ökade med 50-70% i bäcken vid CC-4 som en konsekvens av ökad 16

17 avrinning (se ovan, Eklöf 2012, Eklöf et al. 2014). Markberedningen hade större effekt på THg och MeHg än själva avverkningen, med en ökning av halterna med 16% jämfört med den enbart avverkade perioden. Jämfört med referensperioden orsakade avverkning och markberedning en ökning av halterna THg och MeHg med ca 30% (Eklöf 2012, Eklöf et al. 2014). Generellt för båda dessa studier är att man kommenterar att effekterna på THg och MeHg är lägre i Balån jämfört med i många andra studier. Man kommenterar också att fler studier behövs för att ge en representativ bild av skogsbrukets påverkan på kvicksilver i skogsbäckar (Sörensen et al. 2009). Ekologiskt tillstånd och effekter av skogsbruk Baserat på kemisk, biologisk (kiselalger, bottenfauna och fisk) och hydromorfologisk data från Balån 1 (BA-1) och Balån 2 (BA-2), Balån 3 (RS-3) klassificerades det ekologiska tillståndet i Balån i enlighet med det svenska systemet (NFS 2008:1). Resultaten visade att det fanns en uppenbar risk att många svenska vattendrag skulle kunna felklassas eftersom gränsen mellan god och måttlig status för många kvalitetsvariabler låg (t.ex. VIX, fosfor, surhet) tämligen nära de förhållanden som uppmäts i skogsbäckar. Problemet var särskilt stort om man inte bedömt varför vattnet var surt. Balån är naturligt sur, vilket man måste ta hänsyn till vid klassificeringen (Löfgren et al. 2009). Man konstaterade även att utfallet av klassificeringen kan variera mellan åren och att det med avseende på fisk även kan variera beroende på storleken på bäcken dvs. avrinningsområdets storlek. Baserat på kvalitetsfaktorerna och expertbedömning klassificerades Balån under perioden uppnå god ekologisk status. ekologiska statusen som måttlig (VIX-klass 3, Tabell 4). Vid Balån 3 har den pendlat mellan måttlig och otillfredsställande (VIX-klass 4, Tabell 4). Löfgren et al (2009) har dock med stöd av undersökningarna 2004 och 2006 visat att det primärt var vattnens surhetstillstånd, som gjorde att Balån bedömdes som sämre än god med avseende på VIX. Eftersom Balån är naturligt sur klassificerade man därför den ekologiska statusen som god eller hög. Det finns följaktligen ingen av de biologiska undersökningarna som indikerar att skogsbruket i området skulle ha en påtaglig inverkan på den ekologiska statusen i Balån 1-3. Andelen slutavverkad areal utgör 3-18% av avrinningsområdena (Tabell 1). I Länsstyrelsens nya förslag till klassning baserad på de nya bedömningsgrunderna (HVMFS 2013:19) av den vattenförekomst som täcker in huvuddelen av Balåns försöksområdet (VISS SE ) har resulterat i god ekologisk status baserat på elfiskeresultaten, men även då hydromorfologiska störningar beaktats. Bottenfauna och kiselalger har däremot inte använts för klassningen. Den miljöövervakning och de årliga utvärderingar som därefter utförts inom ramen för länsstyrelsens regionala miljöövervakning verifierar att Balån har god eller högre ekologisk status (se referenser i Bilaga 1). Tabell 2-4 visar resultaten av klassificeringen baserat på kiselalger (2012), bottenfauna (2012) och fisk (2011) samt vid tidigare inventeringar (kiselalger endast 2012). De biologiska undersökningarna indikerar att vattendraget endast i liten omfattning är påverkat av organiska föroreningar och närsalter. Vattnen är naturligt sura och de låga ph-värdena återspeglas i artsammansättningen för kiselalger och bottenlevande djur. Elfiskeresultaten uppvisar inte en lika tydlig bild och vid Balån 2 bedöms den 17

18 Tabell 2. Antalet taxa och biologiskt tillstånd 2012 i Balån uttryckt som index för påväxtalger. IPS 1-20 = näringsämnen och organisk förorening, TDI 1-20 = näringsämnen, %PT = organisk förorening, ACID = surhet (Havs och vattenmyndigheten 2012) Station Antal taxa Diversitet IPS/20 TDI/20 %PT Statusklass ACID Surhet Balån ,74 19,6 0,1 0,0 hög 1,2 Mycket surt Balån ,83 19,5 1,3 0,0 hög 1,7 Mycket surt Balån ,33 19,9 0,9 0,0 hög 1,6 Mycket surt Tabell 3. Antalet taxa och biologiskt tillstånd i vattendragen uttryckt som olika index och referensvärden för bottenfauna. Intervallen motsvarar min och maxvärden för perioden , åren 2004, 2006, MISA = surhetsindex, ASPT = generellt kvalitets index, DJ = index för näringsnivå. Station Inventeringsår Antal taxa MISA ASPT DJ Balån ,1-15 6,3-6, Balån ,7 5,6-6, Balån ,5 6,3-6, Balån ,3 6,6 15 Balån ,0 13 Balån ,4 14 Referensvärde 47,5 6,53 14 MISA ref korrigerat 0,3* *Baserat på medianvärdet för ph=5,3 Tabell 4. Ekologisk status (VIX-klass) utgående från elfiskeresultat vid Balån 1-3 under åren Station År VIX klass Ekologisk status Balån Måttlig God God God God Balån Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig Balån Otillfredsställande Otillfredsställande Måttlig Otillfredsställande Måttlig 18

19 Ramdirektivets potentiella effekter för skogsnäringen Om man bortser från bedömningen att skogsbruket inte påverkar den ekologiska statusen och istället sätter ett tak för skogsnäringen att maximalt tillföra 10% extra kväve, fosfor, DOC och MeHg till Balån, jämfört med vad som normalt avrinner från skogsmark i regionen, kan man testa hur skogsbrukets skötsel och ekonomiska utfall kan komma att påverkas. Detta har testats med en skoglig planeringsmodell och några olika scenarier (Eriksson et al. 2011). Modellen parametriserades för Balån (RS-3, CC-4 och NO-5 inklusive NR-7) och optimeringsrutiner användes för att bestämma skötselåtgärder och beräkna det ekonomiska utbytet då antingen bara skogliga eller både skogliga och vattenkemiska faktorer påverkade när och var olika skötselåtgärder skulle/kunde sättas in. Resultaten av simuleringarna indikerade att både sättet att bruka skogen och ekonomin påverkas av gränsvärden för vattenkemisk påverkan. Det finns en skaleffekt som är kopplad till skogens åldersfördelning inom avdelningarna i varje delavrinnings område. Detta påverkar när en specifik åtgärd helst bör utföras t.ex. gödsling och avverk- Vy över elfiskesträckan vid Balån BA-1. Foto: Stefan Löfgren ning, men i vissa delavrinningsområden kan inte den mest optimala tidpunkten användas eftersom haltvillkoret för en eller flera av de vattenkemiska variablerna då skulle överskridas. I ekonomiska termer innebar begränsningarna kopplat till vattenkemiska gränsvärden förluster på 20% till 30% beroende på om gränsvärdena sattes för hela avrinningsområdet eller för de tre delavrinningsområdena individuellt (Eriksson et al. 2011). 19

20 Pågående övervakning av avrinning från brukad skog Nedanstående sammanställning är inte heltäckande och skulle kunna uppdateras för att ge en aktuell bild av miljöövervakning i brukad och obrukad skog. Ett sådant arbete ryms dock inte inom ramen för detta projekt. För att få en bild av hur det såg ut i början på 2000-talet hänvisas till Löfgren och Olofsson (2002) 5, som karterade den verksamheten och som också lämnade förslag till utformningen av övervakning av akvatiska system i brukad skog (se nedan). Under perioden fanns inom programområdet Skog i Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning en undersökningstyp med titeln Ytvattenkemi i skogsbäckar inklusive vattenföringsmätningar 6. Ett av syftena med denna undersökningstyp var att använda ytvattenkvalité som mått på skogsmarkens miljötillstånd och omgivningspåverkan, samt beskriva effekterna av skogsbruk. Undersökningstypen var främst tänkt att användas inom delprogrammen Avrinning från brukad skog och Integrerad övervakning av skogliga referensområden (IM). Flera län har haft övervakning av avrinning från brukad skog inom ramen för sina regionala miljöövervakningsprogram 7, men idag är det sannolikt endast länsstyrelserna i F, N, O, W, X och AC-län som upprätthåller övervakning med sådan metodik. Dessutom finns ett kommunalt program som drivs av Ronneby kommun i Blekinge 7. De fem vattendragen som administreras av F, N och O län har nyligen utvärderats 8 och Balån (AC-län) utvärderas årligen. Även IM, som är inriktad mot obrukad skog i skyddade områden, pågår vid Aneboda (Småländska höglandet), Gårdsjön (Västkusten), Kindla (Bergslagen) och Gammtratten (Norrlands inland) 9. Övervakning av avrinning från brukad skog är främst inriktad mot vattenkemisk övervakning i kombination med registrering/modellering av avrinning samt kartering av skogliga aktiviteter. Övervakningen utförs i tämligen stora avrinningsområden i de sydliga länen ( ha). I de regionala programmen har det inte gått att påvisa skogsbrukseffekter på kväve- och kaliumhalterna i bäckvattnen (indikatorer för effekter av t.ex. slutavverkning) trots att stormfällning i samband med Gudrun medförde att 14% av Näverbäckens avrinningsområde (total area = 331 ha) slutavverkades 8. Inom IM-områdena utförs mycket omfattande studier, som innebär att vatten- och ämnesbalanser kan upprättas och att effekter på mark och vegetation kan utvärderas 10. Mätningarna utförs i små avrinningsområden (3,7-44,8 ha), vilket medför att retentionen i systemet är lågt och att olika former av påverkan enklare kan spåras. I Aneboda (18,9 ha) stormfällde Gudrun 15-20% av de större träden, som lämnats kvar i området, vilket resulterade i att måttligt förhöjda nitrathalter kunnat dokumenteras 9. 5 Löfgren, S & Olofsson, H Övervakning av akvatiska system i brukad skog nuvarande status och förslag till framtida program. Institutionen för miljöanalys, SLU rapport 2002:20, 26 pp. English summary. 6 yth2okemi_back_arb.pdf 7 Karlsson, V Avrinning från brukad skogsmark - Er farenheter av miljöövervakning av avrinning från brukad skogsmark i Sverige idag. Länsstyrelsen Västmanlands läns PM-serie, PM 2008:4, 19 pp. 8 Löfgren, S Regional övervakning av avrinningen från brukad skogsmark i Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län. Utvärdering av perioden och förslag till framtida utformning. Rapport Länsstyrelsen Hallands län 2012:03, 41 pp, ISSN: Löfgren, S., Aastrup, M., Bringmark, L., Hultberg, H., Lewin-Pihlblad, L., Lundin, L., Pihl Karlsson, G. and Thunholm, B Recovery of soil water, groundwater and runoff from acidification at the Swedish Integrated Monitoring catchments. Ambio 40(8): Starr, M., Integrated monitoring in Sweden - editorial. AMBIO: A Journal of the Human Environment 40(8): doi: /s

21 Pågående forskning och infrastruktur Elfiske vid Balån BA-1. Foto: Stefan Löfgren universitet (Tyresta), Mittuniversitetet (Fanbergsbäcken och Gråbergsbäcken) och IVL (Nissan) har sådana långa mätserier igång. Nedanstående sammanställning är inte heltäckande och skulle kunna uppdateras för att ge en aktuell bild av forskning i brukad och obrukad skog. Ett sådant arbete ryms dock inte inom ramen för detta projekt. För att få en bild av hur det såg ut i början på 2000-talet hänvisas till Löfgren och Olofsson (2002) 11, som karterade den verksamheten. Utöver Balån, finns ett antal forskningsprogram som studerar vattenkvaliteten i skogslandskapet och där mätningarna är av miljöövervakningskaraktär. De flesta sådana studier är förlagda till SLU:s försöksoch tillväxtparker och upprätthåller i vissa fall långa mätserier av vattenkemi och avrinning (t.ex. Krycklan i Vindelns fp, Gusseltjärn i Siljansfors fp och Sandbäcken i Asa fp). Dessutom finns långliggande gamla försök, som initierats för att studera vattenkemiska effekter kopplat till skogslandskapet. De flesta av dessa drivs av SLU och är koncentrerade till Bergslagen (t.ex. Masbyn, Buskbäcken, Risfallet och Bohyttan), men det är troligt att även Stockholms 21 Det finns även ett antal forskningsprojekt som har eller har haft mätningar i bäckar relaterat till skogslandskapet, men de har oftast varit tidsmässigt begränsade på grund av att medelstilldelningen vanligtvis omfattat endast ett fåtal år. Detta har uppmärk sammats av Vetenskapsrådet som tillsammans med berörda universitet från och med 2013 bekostar utbyggnad av infra struktur för experimentell forskning inom ramen för SITES (Swedish InfrastrucTure for Ecosystem Science). Till infrastrukturen räknas även att upprätthålla tidsserier för olika typer av mätningar. Det finns för närvarande 9 SITES noder varav fyra berör skogslandskapet (Svartberget försöksstation, Grimsö försöksstation, Asa försöksstation inklusive Aneboda IM och Skogaryd försöksstation). Skogaryd drivs av Göteborgs universitet medan övriga stationer drivs av SLU. Inom SITES-områdena har insamling och analys av viss mätdata säkerställts, vilket i framtiden kommer att generera data av miljöövervakningskaraktär. Syftet är att olika forskningsprojekt ska ges tillgång

22 till basdata i form av t.ex. klimat, avrinning och baskemi i samband med experimentella studier eller för simuleringar med matematiska modeller. Övervakning av avrinning från brukad skogsmark tidigare förslag Syftena med Löfgrens och Olofssons 11 arbete var att dokumentera den svenska övervakning och forskning som i början på 2000-talet var inriktad mot att belysa långsiktiga biogeokemiska effekter på akvatiska system i brukad skog samt att ge förslag till hur denna övervakning skulle kunna utformas i framtiden. Resultaten från det föreslagna mätprogrammet skulle kunna användas för att optimera skogsbrukets skötselmetoder och dokumentera om man i akvatiska system i brukad skog uppnått de svenska Miljömålen, som underlag för om man uppnått god vattenkvalitet i enlighet med EU:s Vattendirektiv samt för källfördelningsarbeten i samband HELCOM, OSPARCOM, LRTAP etc. Totalt identifierades 177 vattendragobjekt med avrinningsområden <100 km 2 och en undersökningsmetodik som möjliggör grova uppskattningar av vattenflöden och ämnesförluster. Av dessa var 112 i drift. Antalet avrinningsområden som inte var påverkade av skogsbruk under de senaste 100 åren var ca 20 stycken. Områdena var små (median 150 ha) och mätningarna utfördes främst inom ramen för miljöövervakningen och de var i huvudsak i drift. Avrinningsområdesstudier av normalt brukad skogsmark, där man inte haft som syfte att studera effekterna av en enskild brukningsåtgärd utan följt effekterna av alla de åtgärder som skogsägarna utfört i området, hade som mest omfattat ca 120 objekt. Områdena var vanligtvis betydligt större (median 1400 ha) än referensområdena. De ca 80 objekt som då var i drift finansierades främst genom regional och nationell miljöövervakning. Effekterna av skogsbruksåtgärder studerades i ett 40-tal tämligen små avrinningsområden (median 90 ha) inom ramen för olika forskningsprojekt. Omkring tre fjärdedelar (78%) av objekten var ej längre i drift. Undersökningsperioden var ofta kort (median 4 år) som en följd av finansiering via forskningsmedel. Till de objekt som fortfarande var i drift hör SLU:s långliggande försök (se ovan) och 11 Löfgren S. (Ed.) Integrerad övervakning av miljötillståndet i svensk skogsmark IM. Årsrapport Institutionen för vatten och miljö, SLU rapport 2013:10, 23 pp + appendix. English summary. 22 ett fåtal objekt som löpt länge och vars finansiering även stöttats av regional miljöövervakning. Undersökningsområdena var i huvudsak lokaliserade till södra halvan av Sverige. Inga undersökningar av enskilda skogsbruksåtgärders effekter hade utförts norr om Ljungans avrinningsområde. Utvärderingen resulterade i förslag till följande delprogram med inriktning mot den akvatiska miljön: A. Synoptiska undersökningar med syfte att påvisa geografiska skillnader av brukningsåtgärder i svensk skogsmark. Delprogrammet (kontrollerande övervakning enligt EU:s vattendirektiv) föreslogs vara baserat på drygt 160 objekt i riksinventeringen av vattendrag koncentrerat till mindre avrinningsområden (< ha) med låg sjöandel (<5%) och utan jordbruksmark, tätorter och punktkällor. Mätningarna skulle utföras vart 6:e år och föreslogs omfatta vattenkemi och bottenfauna samt hydromorfologi medan skogsbruksåtgärderna skulle skattas utgående från satellitscener och statistik vid skogsvårdsorganisationen. B. Tidsseriestudier med syfte att påvisa temporala variationer och långsiktiga trender orsakad av svenskt skogsbruk generellt och i större sammanhängande skogsområden. Delprogrammet (kvantitativ övervakning) föreslogs vara baserat på ca 50 befintliga mätstationer i miljöövervak nings programmet samt kompletterat med ca 30 nya stationer. Samma urvalskriterier som i A skulle användas. Mätningarna föreslogs vara desamma som i A kompletterat med vattenföring och fisk och tätare vattenkemisk provtagning. Därutöver föreslogs att alla nya skogliga åtgärder skulle dokumenteras. C. Tidsseriestudier med syfte att påvisa temporala variationer och långsiktiga trender orsakad av enskilda skogsbruksåtgärder i små skogsområden. Det föreslogs att delprogrammet (operativ övervakning enligt EU:s vattendirektiv) inledningsvis skulle baseras på de bästa befintliga små objekten (<500 ha) där man haft som syfte att följa effekterna av enskilda brukningsåtgärder. Eftersom brukningsåtgärdernas effekter vanligtvis klingar av med tiden föreslogs att områdena successivt skulle förnyas och förläggas till delområden av avrinningsområden som ingår i B. Totalt föreslogs att delprogrammet skulle omfatta ca 70 områden. Utgående från skogsbruksplaneringen