GEOTEKNISKA MEDDELANDEN

Transkript

1 GEOLOGISKA KOMMISSIONEN 1 FINLAND GEOTEKNISKA MEDDELANDEN SYDv&TRA FINLANDS ~LKSTENAR OCH KALKINDUSTRI AV ' BEWJ. FROSTERUS HELSINGFORS 1908

2 SYDVÄSTRA SYDVASTRA FINLANDS KALKSTENAR KALKTIUNAR OCH KALK- INDUSTRI AV BENJ. BEN]. frosterus FROSTERUS HELSINGFORS HELSINGFORS TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI 1908

3

4 Vär kalkindustri gar raskt framat. $ar tatlindustri gär raskt framät. Naturliga betingelser för en Y snabb utveckling finnas fi.nnas äfven, ty värt vart land har rika tillgangar tillgängar pä pa ramaterial. rämaterial. Särskilt lyckligt lottat i detta hänseende är sydvästra Finland, där mäktiga och uthäiliga uthalliga kalkstenslager finnas pä pa flere fiere ställen. Överallt i dessa fyndigheter är kalkstenen av kristallin beskaffenhet, vilket beror därpa, därpä, att val' vär finska bärggrund bärggrunrl är av sa sä urgammal geologisk alder, älder, att de här ingaende ingäende bergarter, bergartel', som ursprungligen bildats genom avlagringsprocesser, avlagringsprocesset, föränclrat förändrat karaktär och erhällit erhäilit en kristallin struktur. Kalkstenar av yngre geologisk alder älder hava anträffats endast Rom som lösa block här och var vid landets sydliga kuster, men de äro icke funna i fast klyft. I tckniskt tekniskt hänseende spela dessa därför ingen betydande roll. De kristallina kalkstenarnas uppkomst och bildningssätt utgör ett av de svärast lösta problemen föl' för urbel'gsgeologen. urbergsgeologen' I flertalet fall tillhöra dessa bergartel' bergarter de älsta lederna i urformatio urformatio- utnen; de ligga i s. k. gneiser och «<hälleflintartade> hälleflintal'tade» skiffriga bergarter, vilkas strykningsriktningar de följa och vilkas uppresta ställningar de även dela. Dte IJte i naturen te de sig därför i bergets yta som bl'edare bredare eller smalare band, som sorn slingra fram i bestämda riktningar och vilka sträcka sig mot djupet med mel' mer eller mindre lodrättstaende Iodrättstäende ställningar. Ofta händel' händer det att lagren i längdrikt längdrikt- riktningen äro avbrutna eller avsnörda, för att sedan efter avbrottet liter äter träda fram och fortsättas i samma riktning. Ett och samma lager Iager kan därför i vissa fall fail följas över milslanga milslänga sträckor. sträckor' 1 I urberget inga ingä emellertid en mängd olika formationskom' - plexer. I vart värt lands berggrund hava salunda sälunda fiere flere till alclern äldern skilda skifferformationer blivit pavisade, pävisade, vilka genomsättas av el'uptiva eruptiva bergarter, saväl säväl granitel' graniter som bergartel' bergarter med basisk karaktär. Det är till väsentlig dei del dessa eruptiva genomtl'ängningar, genomträngningar, vilka verkat omgestaltande pa pä de olika bergartel', bergarter, Born som undel' under eruptionspl'ocesberna eruptiodsprocesserna

5 kommit mit i beröring med dem. Uppsmältningar IJppsmältningar och omkristallisationer a\- av den äldre bergarten, ombildade strukturer och nybildade mineral äro bl. a. resultat av denna eruptiva metamorfos. Da Dä omkristallisa- härtill kommer att heia hela den fennoskandiska berggrunden mangfaldiga ganger gänger utsatts för starka veckningsproceseer, veckningsprocesser, under vilka de olika bergartm'na bergarterna hopvridi.ts hopvridits och inskjutits i varandra, är det lätt förstae förstäe- mängfalligt, att särskildt de led i urformationen, som ligga i dess allra djupaste delar, skola vara pa pä ett synnerligcn synnerligen invecklat sätt hopblandade. Liksom det i ett trassligt nät är svart svärt att reda ut maskorna, sa sä stöter det pa pä stora svarigheter svärigheter att i urformationen framleta de hop- med varandra sammanhörande bergartslagren eller att binda ihop de under omvälvningsprocesserna brustna delarna. Kalkstenarna sammansättas som bekant av mineralet kalkspat, d. Y. v. s. kalciumkarbonat. Tager man hänsyn till allt vad man vet angaende angäende kolsyrans kalciumsalt, sa sä kommer man rnan till slutsatsen, att en bergart, som sammansättes härav, maste mäste hafva bildats genom en avlagrings- eller utfällningsprocess, ja det finnes knappt ett enda fall, där man kunde tänka sig. att denna produkt skulle hava uppstatt uppstätt ur. en smälta, eller m. a. o. vore att hänföra till de eruptiva bildningarna. Apriori A maste mäste man saledes säledes förntsätta fönrtsätta kalk- att kalkstenarna, (om man undantager gangbildningarna, gängbildningarna, som äga en obetydlig utbredning), höra till de sedimentära bergarterna. Just denna aprioristiska sats har emellertid mangen mängen gang gäng vallat vällat geologen huvudbry, da dä det gällt att kartlägga en kalkstensterräng, sän:;kildt sär.qkildt iden i sydvästfinska berggrunden. Rär Här ligger kalk kalk- kalkstensstenen ofta, säsom sasom det förefaller, direkt uti granit, en otvifvelaktigt eruptiv bergart, men finnes ä a andra ställen även säsom sasom lager uti i graniten inneslutna tydliga skiffrar. Under förutsättning atb att kalk- kalkstenen representerar ett sedimentärt lager, skulle den sälunda salunda ä a en del dei ställen hava haya inneslutits ensam för sig i graniten, ä a andra ställen tillsammans med sin sidosten. sidosten, en skiffer. I detalj utförda undersökningar av en del dei kalkstensterränger i S.W. Finland hava emellertid numera visat, att i flere fiere fall, där kalkstenen synes ligga Iigga direkt i graniten, detta förhällande förhallande dock endast är skenbart, i ty att även här rester av en i mänga manga fall ytterst starkt ombilclad, ombildad, skiffrig sidosten finnas. Den bergart, bergan, som omgiver kalkstenen, har ofta granitens utseende och karaktär. Icke sällan liknar den de finkorniga graniter, vilka som gängar gangar uppträda i vära vara granitmassiv, men övergär övergar ä andra sidan uti en tydligt skiffrig, fältspatrik bergart, som pä pa talrika ställen i syd- sydvästra Finland bild ar sammanhängande lager av bestämd typ. En västra Finland bildar sammanhängande lager av bestärnd typ. En

6 liknande bergart sammansätter en gtor stor del dei av mellersta Sverges berggrund och har där än blivit benärnd benämd häileflinta, hälleflinta, hälleflintgneis, än granulit, euritgneis ffi. m. ü., rn., samt har uppfattats som en av ur- urbergets älsta leder. Det synes därför vara synnerligen sannolikt, att kalkstenarna i S.W. Finland alla ursprungligen bildat lager just i denna <häileflintgneisforrnation>, «hälleflintgneisforrnation», som pä pa en del dei ställen blivit sa sä starkt pävärkad pavärkad av senare frambrytande granitiska massor, att bergarten blivit mer rner eller rnindre mindre fullständigt omsmält, sa sä att en pä pa sätt och vis ny bergart, mer liknande en vanlig granit än den ursprungliga skiffern, uppstätt. uppstatt. Denna iakttagelse har betydelse i flere fall. Den förklarar nämligen kalkstenslagrens stora st<lra uthällighet uthallighet även i vara vära granitiska terränger, liksom den ger oss en utgängspunkt utgangspunkt för framletandet av kalkstenslagrens fortsättningar. De talrika kalkstensbrott, som finnas i flere av sydvästra Finlands kustsocknar och vilka ofta intaga sadana sädana lägen till yarandra, varandra, Fin- att man knappt tänker pa pä nagon nägon sammanhörighet satnmanhörighet fyndigheterna fy'ndigheterna emellan, visa sig dock Yid vid närmare granskning vara anlagda i lagereormiga Iagerformiga förekomster, vilka r'ilka tydligen tillhöra större, sammanhängande strak. sträk. I översiktliga drag kan nämligen flertalet ay av dessa kalkstensfyndigheter kalkstensfyndighetel föras till det ena eller andra av tvenne stora kalkstenszoner, som i W.S.W.--O.N.O.-lig, ställvis rent W.-O.-lig riktning löpa harn fram ungefär parallelt med varandra. Den sydligaste svdligaste zonen finnes väl utbildad i Lojo socken, där den anträffas saväl sär'äl pa pä Lojo Storö som vid stränderna 0., O., S. och W. om Lojo sjö. Härifrän Härifr'än sträcker den sig till Orijärvi i Kisko och äger otvifvelaktigt äyen äveu sammanhang med fyndigheterna f1'ncligheterna i norra delen af Pojo socken. I västlig riktning följer sedan setlan ett större störrc avbrott, ehurn ehuru enstaka fyndigheter i södra Bjerna Bjernä antyda dess cless förefinwghet förefintlighet även är'en här. I Finby framträder den clen emcllertid ater äter synnerligen tydligt och fortsättes härifran härifrän utan avbrott till närheten av Vestanfjärd kyrkby. Den sarnmanlagda sammanlagda längden för denna zon, avbrotten medrälmade, medräknade, uppgar uppgär till c:a 90 km. knr. salnman- Den nordligare zonen är tydligast utbildad i Pargas socken. Här gar gär kalkstenslagret sa sä gott som utan avbrott tvärs över Storön och S.W. härom finnas rester av denna zon pa pä skilda ställen i Nagu och Korpo. 1 O.N.O.-lig riktning fran frän Pargas är efter ett större avbrott straket sträket väl framhävt i Sagu, där det stryker stlyker fram till närheten af Halikko vik. Därefter är zonen i O.-lig riktning avbruten pa pä talrika ställen, men fyndigheter i S:t Bertil, Suornusjärvi och Vichtis, som ligga i strykningsriktningen, tala dock för Suornus-

7 - 6-6 att straket sträket inäste mäste framgä ända hit. Räknas aha alla dessa fyndigheter till samma zon, blir dennas totala längd över 150 km. Pä talrika ställen i bäda dessa kalkstenssträk äro kalkbrott anlagda - fiere flere redan sedan mänga är tillbaka. I fiertalet flertalet av anlagda - dem sker saväl säväl brytning som bränning pa pä enkelt, primitivt sätt, varvid produktionen mestadels fyller lokala behov. Pä ett par ställen har dock en storindustriell verksamhet smaningom smäningom utvecklat sig. De brott, som här äsyftas, ligga i de skilda kalkstenssträken och äga vart för sig intresse även för kalkstensgeologin, liksom de i industriellt hänseende förete olikheter, i det att de representera skilda kalkstenstyper. I dflt det följande föijande lämnas en översiktlig beskriv beskriv- stäining av de viktigaste fyndigheterna. Pargas kalkbrott. Kalklagren pa pä Pargas Storön eller Alön äro bekanta sedan urminnes tider tillbaka. Enligt sägnen lät redan Gustav Wasa härifran härifrän hemta kalk till Stockholm, och bönderna i trakten ha sedan dess ända till närvarande tid öppnat brott, brutit och bränt kalk, förenande denna industri med skeppsfart. Och «Pargas <Pargas kalk» kalk> har fätt namn om sig att vara av bästa slag. - Ä Aven yen ett veten vetenskapligt rykte lader läder vid dessa clessa fyndigheter. I kalkstenslagren kaikstenslagren ligga nämligen pä pa en dei del Rtällen ställen vackert utkristalliserade, delvis sälle'ynta sällsynta mineral, som lämnat ett rikt stoff för vetenskapliga undersökningar. Särskilt.r Nils och Adolf Erik Nordenskiöld Nordcnskiöld hava rikligt utnyttjat det till buds staende stäende materialet och genom genorn en mängel mängd undersökningar knutit sina namn vid dessa fyndigheter, som scim clärför därför numera betraktas som en klassisk mark för mineralogen. Mineralnamnet l\iineralnamnet «Pargasit», <Pargasit,, en av Nils Nordenskiöld härifrän härifran beskriven hornblendeart, vittnar bl. a. om den traktens mineralogiska betydelse. Nästan utan avbrott avhrott stryka kalkstenslagren i N O.-lig rikt- rikt ning tvärs över Storön. Där de äro som rnäktigast, mäktigast, äga de en medelbredd av c. 300 m. Bergarten, varav lagret bestär, bestar, är till sin huvudmassa en grovkristallin, rrlarmorartad marmorartad kalksten av än grä, gra, än rent vit färg. De gräfärgacle grafärgade delarna elelarna bilda strimmiga par- partier, som omväxla med de vita, vilka vanligen även äro storkornigare än cle ele förra. Denna strimmighet har en viss likhet med lagerartad lagerartael struktur och stär star mähända mahända även i samband med meel en sädan. För detta talar parallelismen mellan de ele strimmiga partierna och den elen skiffriga sidostenens skiktytor, vilka luta S. och stryka parallellt med kalkstenslagrets längdutsträckning. överallt Överallt är berg-

8 arten vidare genomdragen av av en starkt omvandlad diabas, vilka pb talrika ställen äm avslitna uti kalkstenen, sa att de ofta se ut sorn ragment, mm inbiiddats i kalkstenslagret. Emellertid kan man bevisa att desssa bgmentartade partier äro af ghngnatur. Ph vissa swen fort&ttas nämligen de i kalkstenen liggande partierna, som gångar uti den omgifvande ski friga sidoatenen, och inuti kalkstenen omgivas fragmenten av en ljust grönf'irgad zon, sorn endast kan förkhaa som en metamorfos av den eruptiva gingbergarten, dh den kommit i beröring rned kalkstenen. Till dessa diabasgenomträngningar sälla aig sfidana av granit. Denna tillhör en röd eller rödgrå typ, som öfverensstammer med graniten i trakten, vilken visar aig vara yngre än de skiffriga bergartema inom sarnma terräng. Det är aärskilt av dasa granitgenomtrangningar, sorn kalkstenslagret ar orenat. De uppträda högst oregelbundet, än såsom smala hdror eller breda gangar och stockar, an shom fragmentartade partier eller klurnpforrniga massor, och löpa harunder fram i lagret i alla upptankliga riktningar och med alla möjliga stallningar. Med hansyn till den geologiska Aldem te de sig sorn yngre i förhhllande till de metamorfoserade diabasgångarna, alldenstund de genomtranga dem. Slutligen övertvaras lagret på ett par fitallen av en diabasbergart, som tydligen, sh vitt man av den petrografi8ka karaktiren kan sluta, är yngre an granitghngarna. Kdkstenens sidobergart är även av växlande beskaffenhet. Mest gränsar kalklagret emot den granit, som genomtranger densamma, men pii en del ställen ses aven eli tydligt skiffrig, kvartsrik bergart. Denna har en gneisig karaktar och viaar omisskanneliga likheter med skiffrar fr%n chälleflintgneiskomplexen~. Det är darför sannolikt, att kalklagret urspningligen legat inbaddat i dessa gamla sedimentbergarter. De ph talrika stäilen i lagret anlagda stenbrotten hava i regeln uppstått oberoende av varandra, dh kalkfyndigheterna tilihört flere skilda hemman, som vart och ett skött sin skilda kalkaffar. Brytningen har mest skett i de delar, dar man lättast kommit ht god sten, och man finner darför, i synnerhet i de aldre brotten, kvarlimnade pelare och väggar av ofyndig sten, som utgöras av de omnamnda gångania av diabas och granit. Fig. 1 visar en kvarlamnad diabasvagg, sorn stryker mitt igenom kalkstenslagret i Parsby samfällighetsgruva. På senaste tider, sedan de viktigaate brotten övergktt till Pargm Kalkbergs Ah-Oiebolag, hava emellertid

9 arbetena i brotten ställte p% en fullt modern och rationell fot och brytningen sker över hela lagret, sa att aven den ofyndiga stenen avlägsnas. Harigenom möjliggöres brytningen aven mot djupet. Emellertid är kalklagreta maktighet så betydlig, att brotten jsmförelsevis långsamt utvidgaa nedht. Även ifd lagret, dar maktigheten ar som störat, skulle intaga ett flackt Iige eller vore starkt hopveckat, så att tvärsnittet över brotten icke skulle representera kalklagreta verkiiga maktighet, mhte det nämligen antagas, att stenarten håller ut s& l%ngt mot djupet, som man över huvud kan geb med dagbrott. F'ig 2 ger en föreställning om vidden av kalkstenslagret i det för narvamnde största brottet, den s. k. Lindberg gruvan, tillhörig Pargas Kalkbergs A.-B. Fig. 1. Diabasggng genom kalksten. Parsby samfäiiighetsgruva, Pargas. Brytningen sker har i pallar och representerar en kvantitet av c in3 Sten per %r, sorn uttages med en arbetsstyrka av c man per dag. Sedan stenen utsprangts, krossas den med slia i mindre stycken om c:a 50 kgs vikt, skrades och sorteras. Skrädningen avser att avlina orent material. D% nu detta till huvudsaklig del utgöres av cgråberg~, d. v. s. hård bergart, som mestadels finnes i Stora partier i lagret, kan utgallringen ~ ke så effektivt, att ett mycket rent kalkstensmaterial erhålles för brilnningen. Mangden av vraksten och avfall ar natwrligtvis n%got olika i de skilda brotten och beroende av huni talrika gangarna och afragmenten~ av granit och hornblendesten äro på skilda ställen i lagret. 1 alindbergs gruva, uppgives den stiga till 10 Olo av uppbrutet berg.

10 Sorteringen Sorteringerr liksom även skrädningen sker direkt i brottet. Genom denna erhälles 5 kvaliteter: I. grovspatig grouspatig kalksten; j den renaste stenen, huvudsakligen för glasbrukens glasbrukerrs behov. II. U. medelkornig, med,elkornig, vit ai,t kalk.~ten kalksten; j för bränning till byggnadskalk. III. medelkornig, med,elkornig, grästrimmig grdstrimmig sten; avsedd för cellulosafabriken och pappersbruken. IV. f,nkornig jinkornig vit uit marmor ntarmor; j fö1' för S. s. k. marmormosaik. V. smästensavfall j försäljes till järnbruken. V. smirstensaufall; försäijes till järnbruken. Fig. 2 «Lindbergs ulindbergs gruva». gruva>. Pargas. uttagna generalprov av de 4 första sor- Fackmannamässigt Fackmennamässigt uttagna gene1'alp1'ov av de 4 fö1'sta so1' terna visa enligt analys av A. W. Fo1'sbe1'g n'orsberg följande sammansättningar: I 11 II 111 III IV I saltsy1'a saltsyra olösligt (sand och kiselsyra) 0,90 0,so 2,15 2Sb 2,79 0,37 0,47 sammansätt- Järnoxid Jiirnoxid och le1'jord lerjord (Fe2 0O, 3 + A1 Al, 2 03) 0,12 0,24 0,2+ 0,20 0,26 0,zo Kalk (Ca 0) O).. 54,ß2 54,12 53,74 53,2+ 52,48 52,+a 51,96 51,00 Magnesia Xlagnesia (MgO) (NIgO). 0,82 0,82 1,68 1,08 3,46 3,+6 KolsY1'a Kolsyra (C0 (COt 2 ). 43,58 43,ss 43,03 43,01 42,76 423a 43,92 43,t2 : Summa 100,04 100,0+ 99,98 99,0a 99,91 99,st 99,97 99,s2

11 _10_ Säsom av analyserna framgar, framgär, är det icke nagon nägon synnerligen stor skillnad i kemisk sammansättning eme11an emellan de olika sorlerna, sorterna, och det visar sig saledes, säledes, att lagret har en tämligen homogen uppbyggnad och utgöres av en mycket ren sten. Endast den finkorniga marmorn, som likväl finnes i alldeles underordnade mängder, hai' har upp- en mera framträdande dolomitisk karaktär, en omständighet av en viss teoretisk betydelse, som längre fram franr ska11 skall beröras. Fig. fig. 3. Jordugn. Skräbböle, Pargas. Huvudmassan av den utbrutna stenen användes för kalk- kalkbränning. Endast i de storindustriellt uppställda kalkstensaffärerna sorteras materialet i märken, som kunna afsättas även i obränt tillständ, tillstand, medan de mindre kalkstensaffärerna bränna all a11 sten. Kalkbränningen sker pä pa olika sätt. Den älsta, primitivaste rnetoden metoden är att bränna i s. S. k. jordugnar, och sädana sadana ha tidigare använts även i Pargas. Ugnen, som ingräves i en backsluttning, har hai' en längd av 4-8 m, en höjd av 3-4 m, och beklädes in- invändigt med grästen. grasten. Den fylles sedan med kalksten, som radas sä, sa, att i ugnens botten bildas kanaler, i vilka eldningen sker. När Näl' ngnen ugnen är fylld, täckes den med jord, och fyrningen vidtager genom

12 l - bränsleöppningarna i ugnens botten. Som bränsle användes ved lika läng Hing som ugnen. Fig. 3 avbildar en sädan ugn frän fran Skräbböle kalkbrott i Pargas. Pä Pa grund av dessa tlgnars ugnars periodiska periodirka drift, cleras deras ringa produk- produktionsförmäga och relativt stora bränslekonsumtion äro de emellertid numera övergivna i Pargasomradet Pargasomrädet och ersatta av andra, modernare fig. Fig. 4. Schaktugn. Schaktugn' Pargas. typel". typer. Den ugn, som närmast följt fölii efter eftcr jordugnen, jordugnetr, är den s. s' k. k' cylinderngnen, cr-linderugnen, en schaktugn, i vilken kalkstenen matas in uppifranifrän, medan rnedan eldningen elduingen sker nedifran, nedifrän, varvid stenen allt efter det den brännes är i rörelse nedat nedät mot ugnens botten, därifran därifrän den sedan uttages genom skilda öppningar. Det är saledes säledes en ugn med kontinuerlig drift. dlift. upp- Den första cylinderugnen byggde~ b1'ggdes i Pargas för nagot nägot över 30 ur är sedan. Sedan dess ha dylika uppstätt vid aha alla de större brotten, och ännu fortfarande brännas här stora mängder mäugder sten i dem. dem' Fig. FiE. 4 avbildar en av uessa. dessa.

13 EmelLertid har aven cylinderugnen för svag produktionsförmhga för en drift i stor skala Den har diirför modifierata för gensratoreldning, och en ugn~typ, den s. k, gmgeneratorschaktngnen, har uppstått, vilken ager en 2-3 gånger så stor produktionsförmåga som den vanliga cylinderugnen. 1 Lojo, Förby, Hebbgfors finnaa exempel pii dylika ugnar, men i Pargas ha desea icke uppbyggts. Diremot har hhr för första e%ne;en i vårt land införts en ugnstyp, vanlig vid tegelbranning, men icke fönit anvand inom kalkindustrin hos oss, ngmiigen ringugnen, Fig. 5. Uppfordringsverket. Pargas Kalkbergs A.-B. Sedan 1905 branner Pargas Kalkbergs A.-B. huvudmassan a.i7 sin Sten i en sadan. Ugnen ar 50 m lång, valvd och försedd med tak. Brannkamrarna aro 16 till antalet, brannkanalen 100 m lång, skorstenen 60 m hög. Branslet utgöres av engelskt stenkol. Med en arbetsstyrka av 11 man brannas har 50 ton fardig kalk per dygn - medan fran en var av de samma bolag tillliöriga tre cylinderugnarna endast erhhlles 6 ton per dygn. Ringugnens produktionsförmhga motsvarar salunda val 8 cylinderugnars och c:a 4 generatorugnars.

14 _13_ -13- I öfverstämmelse med denna ansenliga produktion är även rr,llt allt det övriga arbetet ställt i sä sa kontinuerlig drift som möjligt. Transporten av stenen i brotten sker säluncla salunda längs flyttbara spär spar till en doulägig dolllägig transportbana, vilken för materialet till ringugnen. De lastade vagnarna uppfordras med egen tyngd (fig. 5), medan tornvagnarna tomvagnarna äterföras aterföras tiii till brottet med häst. Vidare är ringugns- ringugnsoch lagerkomplexerna arrangerade terrassformigt till varandra, sä sa att ait kolplanen ligger överst, därunder följer ringugnsplanen och or.h lägst lagermagasinet. Liksom stenkolet sälunda salunda köres direkt in nnder under ringugnens yttertak, föres den brända kalken även direkt fig. Fig. 6. Interiör frän lagermagasinet. Pargas I<alkbergs Kalkbergs A.-B. A.-8. fran frän ringugnens plan till det valvformiga lagermagasinet, som pa pä detta sätt kan fyllas till tre meters höjd. Magasinets Ilagasinets översta delar fyllas fran frän kippvagnar, som hissas upp till 8 meters höjd, där de sedan stjälpas (fig. 6 o. 7). Da Dä huvuddelen av den brända kalken utskeppas sasom säsorvr osläckt, är lagermagasinet tilltaget i stora dimensioner. Det rymmer hl hi eller c:a ton. Släckningen av den brända kalken sker ater äter pa pä en större plan framför ringugnen, där kalken före släckningen utbredes i ett cm tjockt lager. Ä Aven yen lastanordningarna äro rationellt ställda. I kippvagnar ppvagnar. di- föres kalkpn kalken till lastbryggan, därifran därifrän den stjälpes direkt i fartygen. Fern Fem skutor, envar rymmande ton, kunna härvid lastas

15 p& en dag. Det mesta utfores med främmande fartyg, men Pmgas Kalkkergs A.-B. Qer aven själv en &ngskonert, rymmande 250 ton, m t daijiimte tonnage för 1500 ton. Den huvuclsakliga exporten fdn Pargaa ilr murkdk. En mindre del av den från ugnama er&a kalken avyttraa emellertid aven sbom e. k. jordbrukshlk. Denna, som p& senare tider &ven i vart land börjat vinna allt större efterer&gan, är en under Fig. 7. Ringugnen och lagermagasinet. Pargas Kalkbergs A.-B. bränningen uppkommen sekunda produkt. Den är således ej att anse som en ur brotten utgallrad samre sten, utan dess sekunda beskaffenhet beror p& att de lager av kalkstenen, som under bninningen i ringngnen kommit i beröring med vaggar och tak, blifvit orenade dels av slagg fr%n ringugnsetenarna, dels av kolet, som anvants till bransle. Efter branningen utekrädas de slaggiga delfima, medan resten slackas. Enligt uppgift kan emellertid denna sksdning numera ske 8% fullständigt, att den slackta massan har en endrtst obetydligt lägre kalkhalt an prima murkalk.

16 Säsom av skildringen här torde hava framgätt, har i Pargas frän fran en ringa början smäningom uppstätt en verklig storindustri. Detta framgär framgar även bäst av de produktionssiffror, som kunna anno- annoteras frän fran senaste tid. Ar 1907 utskeppades sälunda salunda ensarnt ensamt ge- genom Pargas Kalkbergs A. B. c:a 500 fartygslaster säväl saväl bränd som obränd sten, representerande c:a hi hl släckt kalk och c:a 6000 ton obränd sten. steno Ar 1904 var avsättningen awlättningen endast c:a hl. h1. Under de tre sista ären aren har säiunda salunda avsättningen är' arfig. Fig. 8. Hamnen. Pargas Kalkbergs A.-B. ligen Iigen ökats med 100 %, 0/0, en utveckling som är sällsynt inom de fiesta flesta industrigrenar. inclustrigrenar. I detta uppsving bär aktiebolaget Pargas Kalkbergs energiska ledare, ledare' ingeniör E. Sariin, Sarlin, största förtjänsten, ty under hans kunniga ledning hava alla förbättringar saväl säväi i brotten som i avseende a ä bränningen utförts. Förby katkbrott. kalkbrott. Sasom redan anförts sü äcker sig ett kalklager tvärs över Säsom redan anförts sträcker sig ett kalklager tvärs över Finby Ö ö och därifran därifrän i O.S.O.-WS.W-lig riktning till iill Kimito landet. Dessa fyndigheter hava liksom de i Pargas varit länge kända, men nagon nägon kalkbrytntng kaikbrytntng i större skala har icke förekommit förr än pa pä senaste tider. Kalkstenslagret ligger här inbäddat i en gra grir eller röd, gneisig skiffer, som pa pä fiere flere ställen hai' har «hällefiintgneisens» <hälleflintgneisens> karaktär. Den är en kvarts- och fältspatrik, ofta tät, fiinthard flinthärd bergart, som omväxlar'äxlar med mecl glimmerrikare, om normal gneis päminnande lager. om-

17 Bergartens strykning är N och lutningen S. 1 strykningsriktningen genomdrages den av talrika lagerghngar av en hornblenderik basisk bergart, som an liknar en homblendegneis eller hornblendeekiffer, an en mdormig diorit. Det är tydligen samma bergart, som uppträder överallt inom ahaiie&ntgneiss-terrängerna såsom intrusiva lagerganger. Jamte den basiska bergarten antraffaa i skiffern granit, i regeln utbildad såsom pegmatit, vilken i ghngform i olika riktnigar genomtvärar alla övnga bergarter. Huvudskillnaden mellan dessa kalkkalkfyndighetera förekomstsitt och Pargaslagrens ligger shlunda däri, att Finby-Kimito lagret överallt ligger uti en tydlig skiffer och endast hir och var genomdrages af pegmatitgångar, medan i Pargas huvudmassan av den kalkstenen omgivande och även genomsattande bergarten ar granit. Även själva kalkstenslagret företer - namvarda olikheter. Medan kalkstenen i Pargas till övervagande del ar av grovkristallin beskaffenhet, omvexlar i Förbylagret en finkomig, nastan tat rnarmorart i sadan rnängd med grovkristallina partier, att den förra ställvis ar den 40 cm. dominerande. Den finkorniga marmorn Fig. 9. Snitt genom basiskt gång- ar i regeln tydligt skiktad och synes i fragment. amamorgruvan'- Förby, Finby. aiimanhet intaga huvudmassan av lagrcts ahangandew delar, ehuni den dock Det helsvarta: salitrlk kontaktzon. icke helt och h%llet saknas inom övriga Det grh: metabasit. delar av lagret. Det ar vidare anmark- Det med avbrutna streck: grovkristallin kalksten. ningsvart att, dar de basiska lagergån- Det vrta: marmor. garna, vilka finnas i den omgivande ekiffern, intrada i den täta marmorarten, synas de hava förandrat denna till grovkristallin kalksten. Fig. 9 visar ett s%dant fall. Det synes salunda vara sannolikt, att den grovkristallina strukturen i lagret till vasentlig del betingata av eruptiv kontaktinverkan. 1 shdant fall skulle den finkorniga marmorn representera en så att säga mera primiir utbildningsform av kalkstenen an den grovkristallina

18 stenen. När man tänker pa pä förhallandena förhällandena i Pargas, förefaller detta även mycket antagligt. Rär Här genomtränges ju kalklagret icke allenast av basiska gangbergarter, gängbergarter, utan även av granit, som uppträder i sä stora massor, att nästan alla delar av kalkste kalkste- nen blivit pavärkade pävärkade av dem, m. a. o. den eruptiva kontaktinver kontaktinver- kan har här varit synnerligen intensiv och mycket mera omfattande än i Förbytrakten, där kalklagret sa sä att säga bättre skyddats av det omslutande sedimentet. Till detta kommer ytterligare en omstäsüän dighet av vikt. Säsom det framhalles framhälles i beskrivningen av kalkstensorterna i Pargaslagret, visar det sig, att den finkorniga eller täta marmorvarieteten har en dolomitisk karaktär, medan de grovkristallina arterna äro sä gott som magnesiafria. I fall detta vore ett genomgaende genomgäende drag överallt i lagren, där grov- och finkor finkor- om- nig marmor uppträda tillsammans - nagot nägot som man dock pa pä grund av bristande analyser ännu icke med säkerhet kan säga - sä skulle man saledes säledes komma till slutsatsen, att kalkstenslagret ursprungligen varit av mera dolomitisk beskaffenhet än nu är fahet. fallet. ur- Detta antagande vinner även i sannolikhet, da dä dessa sydvästfinska g!anitgenomträngda granitgenomträngda lager jämföras med dem i sydöstra och östra Finland. Ftinland. Här Egger ligger kalkstenen inbäddad i skiffrar utan granit granitintrusioner och är i allmänhet icke paverkad päverkad av basiska inträng inträng- ij;ltrusioner I\ingar. ningar. Överallt är den dolomitisk. Ruskeala stenen är bland dessa ett gott exempel. exempei. En analys af den grästrimmiga huvud huvudrnassan i Ruskeala visar följande sammansättning: ~assan CaO... 32,90 92,soofo % MgO.. 17,36 17,46» > CO, ,94, 44,s4>» Olösl. dei. del 4,65» > Summa 99,85 % S"**",ret % Liksom i Pargas bedrives i Förby en vidlyftig kalkindustri. Före ar är 1880 erhölls kalksten endast ifran ifrän nägra mindre brott S. om Förby hemman, vilka da dä voro inmutade av Tykö bruk. Bränningen skedde i jordugnar. En sadan sädan brändes vartannat är, och kalkavsättningen var c:a 100 tunnor pet pe1 ar. är. Ar 1881 upp' upp- täcktes emellertid delar av lagret även N. om garden, gärden, som visade sig inn'ehalla innehälla betydande mängder marmorartad steno sten. Herr Karl Forsström, banbrytaren pa pä kalkindustrins omrade omräde hos oss, lät dä uppföra en cylinderugn och vidtog med rned brytning i större skala. Sedan dess dese har industrin utvecklats med stora steg. Brott äro 2

19 öppnade langa en stor del av kalkstenslagrets utatrbkning, och bränd kalk och obränd sten utekeppaa nu fran Forsatröms af är i mangder, aom endast överträffas av cpargm Kalkbergss produktion. Lagret, där huvudbrytniugen sker, har, d& alla brotten medräknaa, en langd av c:a 1,5 km. Bredden varierar ron några f& meter upp till 20 m; lagrets lutning är Brytningen har wprungligen överallt skett i dagbrott och företrädesvis pa de ställen, diir kalkstenen i ytan visat atomtrt bredd. Brotten ligga därför med viw mellanrum efter varandra, men omfatta Fig. 10. Bastböle brott. Förby, P i. ännu icke lagrets hela langd. Liksorn i de aldre brotten i Pargas har brytningen tidigare skett a&, att det ofyndiga berget, som p& sina stallen ligger inuti kalklagret, kvarlamnats, 8% att pelarformiga braar sticka upp ur bmtten. Fig. 10 visar en sådan rygg i det s. k. BaPtböle brottet. Emellertid kom man till insikt om, atk ett dylikf brytninga- &, &imkildt i dessa fyndigheter, icke i längden kunde fortsdittas. Hela kalk~te~~lagrqt lutar niimligen &om tidigare framhallita & M, att väggarna, ifall brytningen hade fortaatts mot djupet,. löpt fsra att störta in. Under sådana f6rhållanden har ingen annan utvag Aterstått, an att anlägga schakt och i ort driva arbe- tet ihan. 1 det brott, dk huvudarbetet for n-ärvde iir bncenhrat och vid viiket aven kroasverkrf ar utföres brytningen

20 _19_ pä detta sätt. Till en början togs stenen även härifrän i dagbrott pa detta sätt. Till en början togs stenen även härifrän i dagbrott (fig. 11), vilket pä pa djupaste ställe nätt natt c. 20 m. Senare drevs ett schakt ner till 12 m djup, och frän fran dettas botten sträcker sig nu en ort i kalklagrets kaiklagrets längdsträckning Iängdsträckning under det ovanliggande ovanliggancl e dag- dagbrottet. I fig. 11 ligger schaktets mynning pä pa det ställe, där det lilla skjulet synes. Den utbrutna stenen skrädes nere i brotten pä pa likartat sätt som i Pargas. Pa Pä grund av de rätt talrika inlagringarna av horn- hornblendesten är avfallsprocenten nagot högre, % av upp- blendesten är avfallsprocenten nägot högre, /o av upp-.;ii'r illr:,:ii':,::, fig. Fig. 11. «Marmorgruvan. nmarmorgruvann.. förby, Förby, finby. Finby. brutet berg, än där, men materialets användning är delvis även en annan. Medan i Pargas nästan all kalksten brytes för att brännas och endast en obetydlig dei del har annan användning, bearbetas i Förby c:a 30 Ofo 0/e av all duglig sten i obränt tillständ för olika tillverkningar. Vid sorteringen nere i gruvan delas salunda sälunda materialet i ckalkstens:.- <kalkstenß)- och «marmorsorter». <marmorsorter>. Kalkstenen sorteras i tre kvali kvali- tillteter efter stenens renhet. Kvalitet Kaali.tet 1 I utgöres av en helvit och grovkristallin sten, sten' som sonl huvudsakligen anvisades för cellulosafabrikernas behov.

21 _20_ Kvalitet Kualitet 2 är en halvvit, medelgrov kristallin sten, som brännes (murkalk). Kvalitet Kualitet 3 är oren kalksten för järnbrukens iärnbrukens behov. Efter bränningen utgallras slutligen även s. k. jordbrukskalk, vilken erhälles av dels ofullständigt ofullständiet bränd kalksten n:o 2, dels kvalitet n:o 3. «Marmorarterna» <Marmorarterna> äter, som utmärkas av i viss mim män varierande färg, sorteras efter denna i tre vithetsgrader, af vilka n:o 1 är den klaraste vita, n:o 3 en marmorart med svagt grä eller gul ton. Det är ett ädelt och vackert material denna kalksten representerar, och skulle bergarten uppträda pa pä sädant sätt, att man fran frän densamma densammn brän- kunde uttaga stora block, vore dess användning langt längt mera om om- fattande, än vad nu är fallet. I lagret är stenen dock sa sä rikligt uppfylld tlppfylld med fina springor och även sa sä tydligt skiffrig, att enda8t endast sma, smä, ofta skiviga stycken erhallas. erhällas. Det är en ren sällsynthet, dä nägon gang gäng ett stenstycke med större dimensioner erhälles. För Fiir att kunna användas, d. v. s. försäljas, maste mäste stenen därför redan pä pa ort och ställe undergä ytterligare behandling. Denna bestar bestär i krossning och sortering av det krossade materialet till särskilda finleksgrader. Omedelbart invid det brott, ma- där gruvan är anlagd, är ett krossverk kroseverk uppfört (fig. 11). I detta tletta krossas den sorterade stenen i en tuggarekulkvarn, av Krupps tillverkning, och sorteras sedan genom siktning i olika storlekar, sä att varje sort sammansättes av ett tämligen jämngro.lt jämngrovt material. För att driva kulkvarnen och samtidigt även pump- pumpverket i gruvan finnes i krossverket en ängmaskin angmaskin pä pa 30 eff. hk. Det är naturligtvis en hel mängd grovlekssorter, som erhällas vid krossningen. Det grövre materialet utgöres av s. k. mosaiksten, medan det finare gär under benämningen marmormjöl. Mosaik- Mosaikstenen användes för framställningar av s. k. marmormosaik, d. v. s. cementplattor med marmorinlägg. Den sorteras i tre grovlekar mellan 4 sikt, av vilka det grövsta har 1, det finaste 16 maskor per cmz. 2 Av det finare materialet erhälles en sort s. k. <<rissrgu> «risgry1i» mellan sikt av 16 och 60 maskor per cmz. 2 Detta material an- användes huvudsakligen för stuckaturtillverkningar (stuckmarmor). En tredje sort, s. k.,rmsnn6gyyn>, «mannagryn», uttages mellan sikt av 60 och 900 maskor per cm2, 2, en fjärde, <s. «s. k. grout grovt mjöl>, mjöz», är finare än siktet med 60 maskor, men grövre än ett med 400 maskor per cmz, 2, medan s. k. <fint «fint mjöl> mjöl» tu är finare än det sistnämnda siktet. Genom bland- blandningar av de tvä sista sorterna erhälles vidare flere fiere grupper, och

22 av det finaste stoftet, marmordammet, som «flyger» <flyger> omkring, uppsamlas ytterligare ett märke. Tidigare hade marmormjölet rnarmormjölet sin huvudsakliga användning i glasbruken och kolsyrefabrikerna; numera a\'sättes at'sättes av detsamma betydande mängder även i pappersbruken oeh och för tillverkning av ~ <blendapulver>. bienclapulver». Äfven Afven kalkmjöl för jordbruket avyttras. Meclan Medan nu dessa tillverkningar angiva det speeifika specifika draget av Förby F kalkindustri, överenstämmer behandlingen behantllingen av resten av materialet med den inom andra kalb erk. kalkverk. Bränningen af kalk kalk- uppstenen skp,r sker bär här emellertid ernellertid ieke icke sasom säsom i Pargas i ringugn, utan i en sehaktugn schaktugn mecl rncd halvgaseldning enligt ett patent av Scbütt, Schütt, vars innehavare herr Forsström är. Tidigare brtindes bründes i cylinderugn, cylinclerugn, men denna är sedan 1903 raserad. Schaktugnen eldas huvudsak huvuclsak- ligen med mecl sagavfall sägavfall (Jeb och doss clcss bränningsförmäga är i medeltal c:a c;a 26 ton sten i dygnet. Sasom Säsom härav framgar, framgär, är det en betydande industriell drift, som uppstätt även vid dessa fyndigheter. Men herr Forsström X'orsström hai' har icke inskränkt sin verksamhet verksarnhet endast till denna trakt. Ocksa Ocksä i Pargas bryter ban han kalk, (leh och i Tytyri kalkbrott i Lojo kyrkby bar har han ytterligare tillgängar, sorn göra att den produktion, som gar gär genom hans affär, spelar en viktig roll i val' t'är inhemska kalkindustri. I Lojo, där kalkstenslagret liksom i Pargas rikligt genomdrages av granit, utbrytes arligen ärligen c ton steno sten. Materialet, som dock icke här kan skrädas sa sä väl väi som i Pargas och Förby, användes blott för bränning. För ändamalet ändamälet finnes en schaktugn av samma typ som i Förby, n'örby, samt en ringugn med en bränningsförmäga bränningsförmaga av 350 hl osläckt kalk i dygnet. Bränningen har hai' sitt intresse däri, att eldningen utföres med sägavfall, som uttages säsom sasom ännu vät vat genomdra- frän fran sägen, sagen, varefter det torkas pä pa ringugnen innan det användes. Storleken av den industri, som stär star under herr berr n'orsströms Forsströms ledning, framgär framgar av den sammanlagda produktionen frän fran honom tillhöriga brott i Pargas, Förby och Lojo. För är ar 1908 torde den stiga till c:a ton osläckt osläekt kalk, c:a ton krossad och oeh pulveriserad sten och ocb c:a 9000 ton rä ra kalksten. Avsättningen A\'sättningen sker numera sä sa gott som SQm uteslutande i eget land. Tidigare har hai' visserligen en export pä pa Sverge förekommit och t. o. m. har bar en rnindre mindre mängd utförts till Norge. Numera, dä da man i Sverge bryter egen sten för cellulosafabrikernalosafabrikerna. har hai' emellertid denna utförsel cellu upphört.

23

24 Pris: Mk. 0. o.5o. 50.