Dagstidningens former och framtid

Transkript

1 pär nilsson Dagstidningens former och framtid N är en tryckt dagstidning kommer ut är den, i motsats till de flesta utgivna böcker, naturligtvis omedelbart en angelägenhet för en mycket stor grupp människor, trots den idag mycket stora mängden konkurrerande nyhetskällor. Hos företrädare för tidningsbranschen finns det ännu optimism om papperstidningens framtid, annat vore väl tjänstefel, men ändrade medievanor och kraftigt sjunkande upplagesiffror, i synnerhet för en del stora tidningar i USA, kan vara tecken på att en omfattande och permanent förändring är på gång. Visserligen lägger inte alla dagstidningar ut allt sitt material gratis på webben, men sammantaget finns det tillgång till mer tidningsinnehåll där ute än en enskild läsare förmår gå igenom. Det är förmodligen ingen slump att Kungl. bibliotekets (KB) enskilt populäraste webbsida under lång tid har varit en enkel sida med länkar till svenska dagstidningars webbplatser 1, där ändå en hel del av det som också finns i papperstidningen erbjuds fritt och utan den kalla promenaden till brevlådan i svinottan. Dessvärre är det ingen enkel sak för dagstidningarna att byta form och fortfarande tjäna pengar. Formatändringar av pappersversionen är visserligen något de flesta tidningar ägnat sig åt de senaste åren. Det fanns ett visst motstånd, bland annat i form av oro över att annonsörerna inte skulle uppskatta en minskning av formatet. Nu har dock de allra flesta tidningar övergått från broadsheet till tabloid och de har förmodligen vunnit på detta konsumentvänligare format. Av de drygt 200 titlar som på KB idag behandlas som dagstidningar har endast tio broadsheet-format (cirka cm). Ytterligare drygt tio har berliner-format (cirka cm). Enhetligheten i format underlättar även produktionen, som då relativt enkelt kan styras över till ett annat tryckeri. En annan formatförändring för att göra dagstidningen attraktivare för konsumenten är den kraftiga ökningen av antalet bilagor från mitten av 1980-talet. För närvarande finns det ungefär 240 regelbundet utkommande och dessutom en stor mängd mer tillfälliga bilagor. Vissa av dessa bilagor sågs med oblida ögon i tidskriftsbranschen, eftersom dagstidningarna tidigare gynnades av lägre momssats. 2 En annan sorts bilaga och ett annat nu allt vanligare sätt att locka köpare är diverse medskickade eller med tidningen sålda produkter, t.ex. DVD-filmer. I samband med sin James Bond-kampanj ökade Expressen den dagliga upplagan med exemplar och tjänade miljoner kronor totalt. Hela försäljningen av tilläggsprodukter till tidningar i Europa lär omsätta ungefär 30 miljarder kronor per år och står bland annat för halva vinsten hos spanska El Pais. 3 Det är dock svårt att uppfatta dessa produkter som bilaga i egentlig mening, eftersom de inte har något innehållsligt förhållande till tidningen. Dagstidningen på webben Dagstidningarnas webbsatsningar är däremot sannolikt i de flesta fall en förlustaffär eller en investering för framtiden, beroende på hur man vill betrakta det. Det finns visserligen fortfarande tidningar som knappt har någon närvaro på webben (t.ex. Jönköpingsposten), men vanligare 48

2 är att man publicerar en stor del av innehållet i tidningen för prenumeranter som loggar in och en mindre del för övriga besökare. Rena webbabonnemang förekommer också liksom abonnemang på tidningen i PDF-format. Det samlade intrycket är att det ännu inte finns några färdiga affärsmodeller för att publicera tidningar i annan form än på papper och att tidningsföretagen försöker hålla sig beredda för kommande större förändringar. I detta sammanhang skall man dock komma ihåg att även den tryckta publikationen kan vara en minuspost. Enligt uppgift skall Aftonbladets gratissatsning Punkt.se efter drygt ett års utgivning vara på väg mot en förlust på totalt 200 miljoner kronor. 4 priset avsevärt under åtminstone det första året. Tidigare försök med läsplattor för böcker har inte slagit särskilt väl ut, men nyligen lanserade Amazon sin nya läsplatta, kallad Kindle, som skall kunna hantera även dagstidningar och andra medietyper. 7 Amazon marknadsför Kindle inte som en ny pryl, utan som en tjänst, och vill säkert gärna bli samma sak för text som Apple Itunes är för musik. Läsplatta i stället för papper? En ny form för dagstidningen som använts på prov i Sverige är läsplattor. Dessa är baserade på så kallat e-papper, vilket är en typ av skärm som är mer lik det tryckta i kontrast och upplösning, nu senast 300 dpi hos en prototyp från Seiko Epson. 5 I motsats till vanliga datorskärmar visar e- papperet än så länge i allmänhet endast gråtoner och har ingen inbyggd belysning, utan är beroende av reflekterat ljus, precis som vanligt papper. En stor fördel är att energiförbrukningen är mycket låg. Hos en läsplatta från Sony påstås batteriet klara sidvändningar eller 25 böcker på en laddning. Formatet är givetvis inte ens tabloid, utan snarare ungefär A5 (21 14,8 cm), vilket kräver att tidningen görs på ett annat sätt, om den inte, som en beräkning för Göteborgsposten visar, skall bli 700 sidor! En tidning som till utseendet har sagts vara direkt inspirerad av utformningen av tidningar för läsplattor är just den nyss nämnda Punkt.se. Trots en del teknikproblem var läsarreaktionerna positiva i de tester med läsplattor som Tidningsutgivarna, Högskolan i Halmstad och ett antal svenska dagstidningar genomförde Ingen svensk dagstidning har dock börjat med reguljär publicering i denna form. Utomlands finns enstaka exempel på tidningar som publicerar sig parallellt på e-papper och papper. Den franska affärstidningen Les Echos erbjuder sina läsare e-prenumeration för 365 euro att jämföra med 416 euro för den tryckta upplagan. Dock krävs förstås den speciella läsplattan, som höjer Läsplattan Kindle från Amazon kan hantera olika typer av textdokument, men klarar också ljudfiler. Två starka faktorer som talar mot ett starkt genomslag för läsplattan har sagts vara läsvanorna, alltså vanan vid papperstidningen, och konkurrensen med andra möjliga plattformar för tidningsläsning, t.ex. handdatorer och mobiltelefoner. 8 Tidningarna är helt klart medvetna om att mobiltelefonen är helt central för den uppväxande generationen och Dagens Nyheter lanserade i december 2007 en mobiltelefon, som kunde köpas av prenumeranterna och var anpassad för enklare åtkomst till tidningens mobilanpassade webbmaterial. 9 Man ser säkert också möjligheterna till att distribuera riktad och individanpassad reklam genom denna kanal. Nu är det förmodligen inte så enkelt att tidningen i en form hastigt ersätts av en annan form. Vad man hittills kan se är att tidningarna själva använder de olika formerna för olika syften. Webbversionen innehåller givetvis sådant som inte kan finnas i den tryckta, som längre versioner av vissa texter, kommentarer och inte minst audiovisuella komplement. För vissa tidningsföretag leder det sistnämnda till att man idag hellre ser sig som mediehus än tidningshus. Dagens Ny- 49

3 heter ser helt tydligt sin mobila satsning som ett komplement och inte som en ersättning för vare sig papperstidningen eller de vanliga webbsidorna. De olika kanalerna, papper, webb och mobil, ses som tre olika nyhetstempon. 10 Bevarande och tillhandahållande Oavsett hur framtiden ser ut i tidningsbranschen är det dock fortfarande papperstidningen som är det centrala, men efter utgivningsdagen avtar förstås intresset markant för det tryckta bladet. De flesta av oss har ingen samling av dagstidningar hemma, annat än den som ständigt är på väg till tidningsinsamlingen. Det skulle i så fall vara det där enda tidningsnumret där man själv råkar vara med eller ett exemplar som man vill ha som minne av en historisk händelse. Privatpersoner med mer omfattande samlingar av moderna dagstidningar är mycket sällsynta. Ett välkänt exempel är dock författaren Nicholson Baker, som i förtvivlan över att många bibliotek kasserade sina tidningssamlingar skaffade sig rejält med lagerutrymme och räddade det han med rätta betraktade som kulturskatter. Det finns visserligen ingenting så gammalt som gårdagens tidning, men det finns å andra sidan ingenting som så väl sammanfattar samtidens händelser, föreställningar och fördomar. Så nära det allmänna skeendet kommer man aldrig i någon annan typ av publikation. Det långsiktiga värdet av tidningarnas innehåll är avsevärt och användningsområdet är mycket brett. Vem tar då hand om, bevarar och tillhandahåller denna rikedom av fakta och fantasier? Föga förvånande är det en uppgift för biblioteken, men att spara och låna ut tidningar på papper är en övermäktig uppgift för de flesta bibliotek. Folkbibliotek har oftast bara möjlighet att erbjuda ett fåtal titlar en månad tillbaka eller så. Komplett finns den svenska tidningsutgivningen i original bevarad endast på två bibliotek, KB och Lunds universitetsbibliotek. Men inte heller dessa stora bibliotek förmår låna ut papperstidningar i någon större utsträckning. Mikrofilmen som surrogat Sedan drygt femtio år har räddningen i stället varit att erbjuda ett surrogat för papperstidningen i form av mikrofilm. I Sverige var det företaget Rekolid AB (eller snarare dess dotterbolag Centrala filmarkivet AB, Cefab) som på uppdrag av bland annat tidningsbranschen mikrofilmade dels den löpande produktionen av vissa titlar, dels utförde retrospektiv filmning av framför allt de då levande tidningarna. Fram till 1979 producerade företaget drygt rullar mikrofilm med 25 miljoner unika sidor ur dagstidningar. Kvaliteten på denna mikrofilm är blandad, både när det gäller innehåll och teknik. De äldre tidningarna filmades ur bundna volymer, vilket dels innebar att endast det som en gång i tiden bundits in kom med, utan de kompletteringar som ibland kunde ha behövts med till exempel saknade nummer, editioner och bilagor, dels att den del av texten som finns mot mitten av bandet ofta återges deformerad och böjd, samt att texten där inte sällan är sämre belyst och ibland helt osynlig. Trots dessa defekter har Rekolid-filmen utan tvekan varit till stor hjälp i användningen och skyddandet av materialet. Sedan filmen kom till har originalen av de filmade tidningarna endast undantagsvis tagit fram. Många av de stora tidningarna var redan på 1950-talet illa åtgångna av användning, men har åtminstone skonats sedan dess. Mikrofilmningen sågs under de första decennierna ( talet) mycket som en möjlighet att spara lagringsutrymme genom att de original man använde skulle förstöras efter fullgjord filmning. Även den utredning, som tillsattes 1967 och som 1972 resulterade i rapporten Mikrofilmning av den svenska dagspressen, föreslår att tidningsoriginalen av de då utgivna tidningarna endast arkiveras under en övergångstid efter mikrofilmningen utförande. Så blev lyckligtvis inte fallet i Sverige. I USA hade däremot i många fall samtliga exemplar av en dagstidning förstörts sedan den mikrofilmats. Detta fick författaren Nicholson Baker att tillsammans med sin hustru Margaret Brentano 1999 grunda American Newspaper Repository, 11 där han kunde ta hand om bundna volymer med amerikanska dagstidningar och dessutom ytterligare obundna nummer, till större delen från en stor utgallring av utländska dagstidningar på British Library. Samlingen har sedermera flyttats till Duke University. 12 Baker har i boken Double fold berättat om bakgrunden till ivern att på tvivelaktiga grunder mikrofilma 50

4 och sedan gallra originalen. Han har dessutom tillsammans med Brentano publicerat en vacker volym med faksimil av en av juvelerna i samlingen, Joseph Pulitzers The World on Sunday. Gallringen av original vid amerikanska bibliotek har medfört att man vid den digitalisering som nu pågår i vissa fall är hänvisad till mikrofilmen, hur dålig den än är. Utöver de defekter i den äldre mikrofilmen som redan har nämnts finns ett annat och mer generellt problem med denna film, nämligen att den på längre sikt är självförstörande genom att ättikssyra frigörs i denna acetatbaserade film, vilket givit upphov till smeknamnet vinägersyndromet. Hur snabb denna process är beror i mycket på hur mikrofilmen förvaras. Låg temperatur och god ventilation gör att förfallet kan bromsas, men förr eller senare måste någon åtgärd i form av kopiering, skanning eller omfilmning komma ifråga. Sedan 1980-talet används i stället polyesterbas i den producerade filmen och förhoppningen är att detta skall garantera ett bevarande över flera hundra år. Sedan 1979 mikrofilmas samtliga i Sverige utkommande dagstidningar, inklusive alla editioner, bilagor och löpsedlar, och kopior av all producerad film skickas sedan dess löpande till universitetsbiblioteken i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala. KB har förutom den kopia som är tillgänglig för läsning och kopiering även två olika negativ avsedda för mycket långsiktigt bevarande och framtida kopiering. Fortfarande finns också ett så brett och djupt behov av tidningsmaterialet att ytterligare kopior av vissa titlar går ut till ungefär sjuttio andra bibliotek. Relativt nya universitetsbibliotek har gjort stora investeringar i mikrofilm för att på ett smidigt sätt kunna erbjuda forskare och studerande tillgång till dagstidningar som källmaterial. Mikrofilm av dagstidningar finns idag på 120 bibliotek och arkiv i Sverige. En förteckning över alla titlar och var de finns kan hittas på KBs webbplats. 13 Enligt en lista i Biblioteksbladet 1970:6 fanns då mikrofilm på knappt hälften så många ställen. Användningen av mikrofilmade dagstidningar på KB har ökat kraftigt de senaste åren, från drygt rullar (2001) till drygt (2006). Denna höga användningsgrad skulle vara omöjlig om inte materialet fanns tillgängligt i denna tämligen lättanvända surrogatform. Men för att Även alla löpsedlar sparas och mikrofilmas sedan kunna nyttja mikrofilmen krävs fortfarande att man måste bege sig till ett bibliotek eller annan institution och dessutom anpassa sig till dess öppettider. Den stora användningen av tidningsmaterialet pekar på behovet av att göra materialet ännu mer lättåtkomligt via en omfattande digitalisering. Alternativ till mikrofilmen Mikrofilmen är ett surrogat med vissa begränsningar, i synnerhet för de nu utgivna dagstidningarna. För att filmen skall kunna användas för ett långsiktigt bevarande och för att kostnaderna inte skall bli omöjligt höga används svartvit film, vilket naturligtvis passar illa för dagens tidningar, som nästan undantagslöst trycks i färg. Det finns två lösningar på detta och båda är digitala. Den ena är att skanna tidningsoriginalen med så god kvalitet som är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Fördelen med denna metod är att den digitala bilden avbildar den tidning som faktiskt tryckts och givits ut. Även defekter i tryckförfarandet dokumenteras i detta fall. Nackdelar med skanning av originalen kan vara att det kan bli nödvändigt att göra samma omfattande förbe- 51

5 redelsearbete av pappersexemplaret som för mikrofilmningen och att lagringsmängderna kan bli mycket stora, eftersom det rör sig om 1,5 2 miljoner sidor årligen. Den andra lösningen är att ersätta mikrofilmningen med leveranser av exakt de filer (ofta PDF) som används för att göra tryckplåtar på tryckeriet. KB har länge haft förhoppningar om att sådana leveranser skulle åstadkommas eller åtminstone underlättas av en ny lagstiftning för pliktleveranser av digitalt material, ofta kallat e- plikt. Tyvärr tycks lagstiftningen dröja. Även med en lagstiftning på plats kan denna typ av leveranser vara svåra att få till, av det tämligen enkla skälet att tryckerifilerna inte är publicerade, utan egentligen internt arbetsmaterial på tidningen. På Norges nationalbibliotek har denna typ av leveranser påbörjats under 2006 och Hittills har två tidningar levererats på detta sätt, Adresseavisen och Aftenposten. Den norska lagstiftningen omfattar emellertid inte denna typ av leveranser, som i stället regleras genom avtal med tidningarna. En invändning som skulle kunna riktas mot leveranser av PDF-filer avsedda för tryck är just att de är stadiet före det som getts offentlig spridning och egentligen är föremål för insamling och hittills för mikrofilmning, nämligen det färdiga tryckta objektet, som är resultatet av ett samspel mellan papper och tryckpress. Eftersom tanken hittills har varit att leveranser av PDF-filer skall ersätta mikrofilmningen och inte pappersoriginalet väger dock denna invändning lätt. Den svartvita mikrofilmen kan knappast sägas återspegla originalet bättre än en tryckförlaga i form av en PDF-fil. Bevarandet av digitalt material över mycket lång tid har varit en osäkerhetsfaktor, men är numera ett område där mycket arbete utförs och där förutsättningarna förbättras hela tiden. Det finns idag en helt annan medvetenhet om och beredskap för att ta hand om stora mängder digitalt material. Den svartvita mikrofilmen har använts som surrogat bland annat på grund av den förväntade livslängden på flera hundra år. För att med någorlunda stor säkerhet kunna garantera denna tid krävs att filmen behandlas rätt vid framkallning med mera, samt att den förvaras under goda förhållanden. Filmen kan dock garantera bevarandet över en mycket lång tid, utan att det under tiden krävs särskilt mycket insatser. Det digitala bevarandet kräver en mer löpande bevakning, helt enkelt därför att de tekniska system som används måste hållas i stånd och de filformat man valt måste förvaltas. Så här visas en av träffarna på Stockholm i Chronicling America. Det sökta ordet visas i bilden av sidan med röd markering. Digitalisering för spridning och bevarande? För att möjliggöra både bevarande och tillgängliggörande av de nu utgivna dagstidningarna torde den bästa lösningen alltså vara fortsatt bevarande av originaltidningarna tillsammans med de digitala leveranser av tryckfiler som beskrivits ovan. Om det av upphovsrättsliga skäl är mer eller mindre omöjligt att tillgängliggöra materialet digitalt finns möjligheten att producera mikrofilm utifrån datafiler, s.k. COM (Computer Output Microfilm). För de äldre tidningarna kan mikrofilmen i många fall vara ett fullgott surrogat, eftersom den svartvita filmen ganska väl kan återge den oftast rent svartvita förlagan. Färgtryck i större omfattning blir vanligt först när nya trycktekniker slår igenom på 1970-talet. För att tillgängliggöra dagstidningarna på ett ännu bättre sätt än idag är det dock nödvändigt att i möjligaste mån övergå till digitalisering. Det har funnits farhågor för att mikrofilmen skulle vara hotad av 52

6 En ansenlig del av innehållet i den finska tidningsdigitaliseringen är material på svenska. rent kommersiella skäl. Det fåtal företag (Kodak, Agfa och Fuji) som tillverkar själva filmen skulle kunna besluta sig för att produkten inte längre är lönsam och helt sonika lägga ner tillverkningen. Det finns dock en del nytillkommen användning av mikrofilm som talar för motsatsen och faktiskt också en ny tillverkare av mikrofilm, Ilford, som dock har en lång tidigare historia i branschen. 14 Digitalisering av dagstidningar har pågått på olika håll i världen i knappt tio års tid, men det är under de senaste åren den verkligen har börjat ta fart. Ett av de största projekten på området är det amerikanska National Digital Newspaper Program (NDNP) under Library of Congress (LC) ledning. LC samordnar, sätter standarder, tar emot resultatet och publicerar allt centralt, medan själva digitaliseringen sker på olika håll i USA, företrädesvis vid större universitetsbibliotek, som också tillåts publicera resultatet i egen regi. Finansieringen sker genom att de deltagande biblioteken ansöker om anslag hos National Endowment for the Humanities. Något bestämt slutdatum är inte satt, men LC betraktar det som en långsiktig satsning som kanske pågår i tjugo år. 15 Publiceringen sker under titeln Chronicling America: Historic American Newspapers. 16 Ett annat mycket stort projekt som just har startat är det holländska som fram till 2011 skall digitalisera åtta miljoner sidor. 17 Helt oerfaren på området är man dock inte i Holland, eftersom ett tidigare pilotprojekt (Historische kranten in beeld) resulterade i sidor. 18 På ännu närmare håll finns det finska nationalbibliotekets digitalisering av upp emot en miljon sidor. Ambitionen är här att digitalisera alla Finlands dagstidningar före I november 2007 sjösattes en ny version av webbplatsen för detta projekt och bakom kulisserna har faktiskt allt material bearbetats på nytt, för att uppnå bättre resultat i texttolkningen och ge större möjligheter i sökningarna. 19 Digitaliseringar som de nu nämnda görs oftast i offentlig regi av bibliotek och liknande institutioner. Det finns dock en del större kommersiella projekt på området som görs av tidningarna själva eller av stora förlag. Brittiska The Times finns tillgänglig i digital form för perioden genom Thomson Gale. 20 ProQuest erbjuder drygt tio amerikanska dagstidningar i digitaliserad form, totalt 17 miljoner sidor

7 Urval och förberedelser Vad är då intressant att digitalisera av dagstidningar? I användningen av mikrofilmen på KB är det helt tydligt att tyngdpunkten ligger på ett mindre antal titlar (bl.a. Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) och på material från 1900-talet. På mikrofilm är detta inte ett problem, eftersom återpublicering i denna form aldrig upplevts som ett upphovsrättsligt problem och tidningarna själva ursprungligen tog initiativ till filmningen. Vid en digitalisering och fri publicering via internet är det dock vanligt att gränsen sätts ganska långt tillbaka i tiden, ofta I vissa länder (t.ex. Frankrike) har man genom förhandlingar med vissa fortfarande levande tidningar utsträckt den period man arbetar med. Vilka svenska dagstidningar före 1890 skulle då vara mest aktuella för en digitalisering? Det finns naturligtvis vissa självklara titlar från Stockholm och Göteborg, men en regional spridning vore också intressant, för att ge en så mångsidig bild som möjligt av tiden. Bland de tjugo äldsta fortfarande levande tidningarna i Sverige återfinns två tidningar från Stockholm och en från Göteborg, resten är från Norrköping, Västerås, Linköping och så vidare. Bildfångst och kvalitet När materialet är utvalt och genomgånget är det första steget i processen att skapa en digital bild av varje sida. För dagstidningar har utgångspunkten hittills ofta varit mikrofilm. Denna kan skannas ruta för ruta i en filmskanner, en process som är mycket snabb om filmen är av god och jämn kvalitet. Tyvärr har det producerats väldigt mycket mikrofilm som egentligen inte uppfyller de krav man måste ställa vid digitalisering, men i en del fall finns det inget val, då inga original har bevarats eller då den budget man har inte räcker till för omfilmning eller direktskanning. Det innebär att en del digitaliseringsprojekt kom promissar med kvaliteten, men det kompenseras i många fall av att en så stor kvantitet ändå är tillgänglig. Alternativet till skanning från mikrofilm är direkt skanning av originalet. Det har fram till idag varit mindre vanligt för dagstidningar, bland annat därför att utrustning för större format saknats, men det finns idag skannrar som klarar även större tidningar och dessutom har en högre hastighet än tidigare maskiner. I bildfångsten gäller det att skapa så goda förutsättningar som möjligt för det fortsatta arbetet, såväl för visningen som för texttolkningen. Ofta skapas en arkivfil av mycket god kvalitet och därefter kopior av denna för vidare bearbetning och visning. I detta sammanhang är det också mycket viktigt att varje bild dokumenteras med datum, sidnummer, edition med mera, så att den går att hantera i de följande stegen och förstås är möjlig att återfinna vid sökningar. Bearbetning och texttolkning Efter att bilden av sidan är skapad finns ytterligare några viktiga steg, men här kan man göra olika val. Det finns möjligheter att dela upp (segmentera) den avbildade sidan i olika element, t.ex. artiklar, annonser och bilder. Detta arbete kan visserligen automatiseras, men eftersom de markörer på sidan som datorprogrammen använder sig av (t.ex. ramar, linjer och mellanrum) inte alltid är helt pålitliga fordras inte sällan ganska mycket manuellt efterarbete. Det kan i många fall räcka med sidan som minsta enhet. Det kan också vara vanskligt att bryta ner sidorna i artiklar och publicera dessa separat, utan det sammanhang de ingått i. Om man nu av olika skäl väljer bort segmentering av sidan är tolkningen av bokstäver i bildfilen till datorläsbar text knappast något man vill vara utan. Texttolkning genom s.k. OCR (Optical character recognition) är ett område som har utvecklats betydligt de senaste åren och är det som verkligen ger digitalisering stora fördelar jämfört med mikrofilmningen. För äldre svenskt och annat nordeuropeiskt tryck har tidigare frakturstilen varit ett bekymmer, eftersom de tillgängliga tolkningsprogramvarorna sällan och då endast med svårighet kunde användas. Man var tvungen att träna programvaran på ett tryckeris typer i en storlek och om det sedan skedde några förändringar var man tvungen att lära upp programmet på nytt. Efter en hel del utvecklingsarbete med EU-stöd 22 finns det dock nu programvaror som klarar fraktur på ett långt mer flexibelt sätt. 54

8 Sökning och visning Eftersom det råder stor brist på användbara innehållsförteckningar till dagstidningar kan en tolkad och sökbar text frigöra användaren från åtskilliga timmars manuellt letande. Vid mycket stora textmängder kan man i och för sig få problem att få riktiga och hanterbara träffar i samband med sökningar. Här kan dock begränsningar i tid och geografi eller till en viss tidning vara till stor hjälp. För att användaren lätt skall kunna hitta sina sökträffar på t.ex. en åttaspaltig tidningssida som i original mäter centimeter har man vid många digitaliseringar numera valt att märka upp texten, så att varje ord i texten får koordinater på sidan, som sedan kan användas för att färgmarkera ordet i den visade bildfilen. Den framväxande standarden för detta kallas ALTO (Analyzed layout and text object) och är alltså en utseendemässig beskrivning av sidan. 23 Denna typ av uppmärkning kan automatiseras i hög grad och lämpar sig därmed för bearbetning av mycket stora mängder text, i motsats till mer betydelsebärande och semantisk uppmärkning, som kräver mer mänskliga och manuella insatser. Inget hindrar heller att en ALTO-uppmärkt text bearbetas vidare, om innehållsinriktad uppmärkning i framtiden kan ske mer automatiskt. Som ett komplement till den bild som visas på skärmen används ofta en PDF-fil av tidningssidan. Det gör det möjligt att skriva ut sidan eller att spara den för senare användning. För att sökningar i texten skall fungera bra krävs att den är korrekt tolkad, men dagstidningarnas tryck och papper gör det i praktiken omöjligt att kräva hundraprocentig korrekthet. Än så länge saknas också en god redovisning av textkvaliteten i de digitaliseringar som görs. Ur användarsynpunkt vore det en fördel om man på ett enkelt sätt kunde få en bild av hur väl olika delar av materialet är tolkat. Att visa upp den tolkade texten och möjliggöra kopiering och vidare bearbetning kan ha stora fördelar, men är inte särskilt vanligt, eftersom man ofta anser att tolkningen inte är särskilt presentabel. Ett undantag här är det tidigare nämnda projektet på Library of Congress. Där kan man för varje visad tidningssida byta till textläge och då få den råa och okorrigerade texten till beskådan. Samtiden i framtiden De nu utkommande dagstidningarna står inför betydande vägval under kommande år och de verkar så långt vilja hålla alla möjligheter öppna. Denna diversifiering förenklar knappast bevarandet av tidningsmaterial och gör det för KB:s del säkert nödvändigt att samarbeta närmare med andra aktörer, som Statens ljud- och bildarkiv, men sannolikt också med tidningsföretagen. Även om det kanske inte längre är möjligt att bevara allt som publiceras av dagstidningarna i olika former är det ändå angeläget att i framtiden kunna bevara och tillhandahålla åtminstone ett konsekvent och begripligt urval av nutidens och framtidens tidningar, tillsammans med den rikedom som äldre tiders press utgör. noter News.pdf pdf mikrofilmade/ html?language=sv