TORSDAGEN DEN 19 JANUARI 2006

Transkript

1 4-001 TORSDAGEN DEN 19 JANUARI ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA Vice talman Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) Inkomna dokument: se protokollet Situationen i Mellanöstern Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om kommissionens uttalande om situationen i Mellanöstern Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det är en stor ära för mig att tala till er i dag om fredsprocessen i Mellanöstern. Det är en särskilt lämplig tidpunkt eftersom jag just har återvänt från ett besök i Gaza, Västbanken och Israel. Jag hade tre mål för denna resa: För det första att stödja uppbyggandet av demokratin inför det palestinska valet. Det finns en viktig observatörsgrupp på plats som leds av er kollega Véronique De Keyser. För det andra för att understryka betydelsen av Europeiska unionens ekonomiska stöd till det palestinska folket och för det tredje för att på detta sätt rikta uppmärksamheten mot ett antal EU-projekt, framför allt i Gaza. Jag tillbringade en hel dag i Gaza. Säkerhetssituationen där är mycket komplicerad. Det var inte lätt att komma in, men till sist blev det en bra dag och jag hoppas att de bilder som har förmedlats till det palestinska folket visar i hur hög grad vi i Europeiska unionen står på deras sida. Det är ett kritiskt ögonblick i Mellanöstern. Både i Israel och i de palestinska territorierna har det skett enorma förändringar i det politiska landskapet. Jag hoppas att dessa val utmynnar i två ledarskap som både vill och kan ingjuta nytt liv i fredsprocessen. Jag klargjorde för både israelerna och palestinierna att kommissionen kommer att fortsätta att stödja alla dem som eftersträvar fred med fredliga medel. Detta betyder särskilt att det, oavsett den nya palestinska regeringens sammansättning, måste finnas full respekt för de principer i interimsavtalet om associering och i handlingsplanen för grannskapspolitiken som vi kom överens med den palestinska myndigheten om. Dessa principer innefattar respekt för de mänskliga rättigheterna och för rättstatsprincipen, det vill säga ett tydligt åtagande att följa färdplanen för fred. Den palestinska myndigheten har gett världssamfundet försäkringar om att valet kommer att genomföras utan våld och skrämselaktioner och i enlighet med internationella normer. Vi kan bara hoppas att det kommer att bli så. President Mahmoud Abbas har också klargjort att ett godtagande av Osloavtalet och färdplanen utgör grunden för deltagande i den framtida regeringen. Jag anser att det var viktigt att han gav ett så tydligt besked. Den tillförordnade premiärministern Ehud Olmert, som jag också träffade, försäkrade för mig att Israel skulle underlätta genomförandet av detta val. I samband med den israeliska valkampanjen fattade hans regering ett svårt beslut, nämligen att tillåta röstning i östra Jerusalem. Jag välkomnade detta beslut och jag hoppas att denna konstruktiva anda kommer att bidra till att lösa eventuella återstående logistiska och praktiska frågor som gäller valet. Det är mycket viktigt att Israel trots de restriktioner som säkerheten kräver gör allt det kan för att tillåta fri rörlighet för väljare och kandidater i de palestinska territorierna fram till och under valdagen. Europeiska unionen stöder det palestinska valet med den största valobservatörsgruppen 240 observatörer, däribland 50 av era kolleger. Jag besökte den observatörsgrupp som leds av Véronique De Keyser och blev synnerligen imponerad av hennes och hennes grupps engagemang och professionalism. Jag blev också imponerad av att träffa den centrala valkommitténs ordförande dr Hanna Nasir. Tack vare Europeiska unionens oavbrutna stöd som kommissionen har engagerat sig i sedan 2003 har den centrala valkommittén etablerat sig som en av de mest trovärdiga och respekterade institutionerna inom de palestinska territorierna. Under mitt besök utlovade jag ytterligare 1,4 miljoner euro för att finansiera väljarregistrering och valverksamhet. Därmed uppgår vårt stöd till valprocessen till 18,5 miljoner euro, vilket är en stor summa, för att försöka göra detta val fritt och rättvist. Ett av syftena med mitt besök i Gaza var att rikta uppmärksamheten mot det viktiga arbete som vi utför genom vårt angelägna bistånd för att göra palestiniernas vardagstillvaro drägligare. Vi förbättrar sjukvårdssystemet, bygger skolor och reparerar vägar och genomför förbättringar när det gäller avfallshantering, avlopp och elnät. Mycket av detta kommer att vara till gagn för det palestinska folket, och jag hoppas att de förstår att det kommer från Europeiska unionen. Jag invigde ett antal program för offentliga arbeten och tillkännagav också inledandet av fyra nya infrastrukturprojekt på energi- och miljöområdet i Gaza som är värda 20 miljoner euro. Vi arbetar så snabbt som möjligt, men säkerhetssituationen underlättar inte vårt arbete.

2 Ändå är det viktigt att ingjuta nytt liv i Gazas ekonomi. Det jag såg stärkte mig bara i min övertygelse om detta, och jag kommer att fortsätta att driva denna punkt i Mellanösternkvartetten det kommer att hållas ett kvartettmöte i London den 30 januari, efter Afghanistankonferensen och med Israel. Vi måste fortsätta att förbättra den fria rörligheten för personer och varor till och från Gaza. Därför har jag på nytt tillkännagivit anbudsförfarandet för en godsterminal på flygplatsen till ett pris på 25 miljoner euro. Vi besökte flygplatsen och vi vet hur viktigt det är att öppna den, inte bara för regionen utan för hela världen, för att bidra till att underlätta den palestinska handeln när flygplatsen väl har öppnats igen. Vi kommer att kunna gå vidare med projektet först när det finns en överenskommelse mellan båda parter. Vi stöder därför kraftfullt Jim Wolfensohn och hela det projekt som han har skisserat sedan gränsövergången i Rafah öppnades. Vi kommer inte att kunna utöka resandet till och från Gaza utan gränser som sköts ordentligt. Jag besökte gränsövergången i Rafah, och jag måste säga att general Pistolesi och hans grupp i EU:s gränsövervakningsuppdrag utför ett utmärkt arbete. Jag blev rörd när jag såg européer hjälpa vanliga palestinier att ta sig över gränsen till Egypten för första gången på många år. På detta sätt vidmakthålls det palestinska folkets stora värdighet. De är mycket lyckliga. Jag talade med två kvinnor som uttryckte en förhoppning om att situationen kanske långsamt skulle bli bättre. Därför kommer vi att bevilja ytterligare ett paket på 3 miljoner euro för att stödja gränsövergången i Rafah. Vi sköter tullverksamheten där, och därför kommer paketet att omfatta både utrustning för genomlysning av bagage och utbildning för palestinierna. Jag klargjorde för både mina israeliska och mina palestinska kolleger och samtalspartner att Europeiska unionen kraftigt bidrar till att skapa förutsättningarna för en tvåstatslösning. I likhet med alla som är delaktiga står vi inför mycket stora utmaningar, men vi arbetar på lång sikt. Vi vill engagera oss långsiktigt. Detta upprepade jag tydligt. Vi har varit en konsekvent och pålitlig partner för båda sidor. Men för att göra framsteg måste båda sidor handla. Israel bör vidta åtgärder för att genomföra det avtal som kvartettens särskilda sändebud Jim Wolfensohn genom sin medling åstadkom i november. Avtalet gäller förbättrad rörelsefrihet och lättare tillträde till hamnar, flygplatser och förbindelsen mellan Gaza och Västbanken, samt förbättrad rörelsefrihet inom Västbankens område. Och den palestinska myndigheten måste ta ansvaret för lag och ordning och offentlig ekonomi. Den måste vidta betydande åtgärder för att på nytt sätta i gång sitt reformprogram och respektera sina åtaganden enligt interimsavtalet om associering och handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken. I detta kritiska ögonblick är vårt budskap mycket tydligt: det behövs förhandlingar, all verksamhet som hotar tvåstatslösningen måste upphöra och det är viktigt att upprätthålla lag och ordning och att bekämpa terrorismen. (Applåder) Edward McMillan-Scott, för PPE-DE-gruppen. (EN) Herr talman! Det palestinska valet den 20 januari är en möjlighet för palestinierna att bekräfta den demokratiska väg de slog in på i januari förra året. Vi är tacksamma för kommissionsledamotens engagemang, både personligen och som företrädare för kommissionen. Detta val äger rum i ett läge med mycket stora utmaningar, vilket vi naturligtvis är medvetna om. Men att Europaparlamentet fäster stor vikt vid ett framgångsrikt genomförande av valet och naturligtvis vid själva fredsprocessen framgår av att parlamentet ännu en gång har tillsatt den största observatörsdelegationen med 30 valda ledamöter, en delegation som jag är stolt över att återigen leda tillsammans med Pasqualina Napoletano från PSEgruppen. Många ledamöter som är närvarande här i dag kommer faktiskt att vara i Palestina i nästa vecka. Den nuvarande situationen i Mellanöstern är följden av ett diplomatiskt misslyckande för nästan hundra år sedan. Den hittills enda demokratin i regionen är Israel som föddes ur en genuin önskan att skapa ett judiskt hemland. Detta ville också T.E. Lawrence som var en avlägsen släkting till mig men han hade också en annan vision för regionen. En nyligen upptäckt karta som han ritade i Versailles visar arabiska kungadömen, inte brittiska eller franska besittningar. Men i dag välkomnar vi Europas återkomst i en annan skepnad. Kan kommissionsledamoten tänka sig att låta en del av biståndet till den palestinska myndigheten användas för att finansiera en ny kammare i Palestinska nationalrådet? Som kollegerna vet är demokrati min paroll. Vid de egyptiska val som vi upplevde förra året såg vi hur man skrämde väljare, bland andra dem som stödde dr Ayman Nour, det sekulära al-ghad-partiets ledare. Europeiska unionen säger med rätta att det sändes negativa signaler när han sedan i en skenrättegång dömdes till fem års straffarbete av samma domare som dömde Saad Ibrahim till tre års fängelse. Jag vill fråga kommissionsledamoten: Vilken negativ reaktion kommer från Bryssel? Mellanöstern är en region av grundläggande strategisk betydelse och en oroshärd. De som utförde bombdåden i London i juli förra året kom från min valkrets i Yorkshire. Men nyckeln till stabilitet är demokrati. Jag är också stolt över att företräda Europaparlamentet som vice ordförande för delegationen till den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet. Men jag anser också att Europeiska unionen behöver ett målmedvetet program för demokratiskt engagemang i regionen, och jag ser fram emot att höra vilka planer kommissionsledamoten har i detta avseende. (Applåder)

3 Pasqualina Napoletano, för PSE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Benita Ferrero-Waldner för den information som hon presenterat för oss. Jag vill också sända mina varmaste välgångsönskningar till premiärminister Ariel Sharon och till Tzipi Livni, för de viktiga uppgifter hon utfört i den israeliska regeringen. Situationen i Mellanöstern förändras ständigt. I Israel verkar den tillförordnade premiärministern Ehud Olmert fast besluten att fortsätta den process som påbörjades av premiärminister Ariel Sharon inför valet den 28 mars. I Palestina har vi det stundande valet vars resultat långtifrån är klart med den viktiga nyheten att Hamas ställer upp för första gången i det nationella parlamentsvalet. Vi står inför en dynamisk men samtidigt känslig situation, som kan drabbas av flera motgångar. Den extremt ömtåliga fredsprocessen man skulle kunna säga att den aldrig fick den start som det först var tänkt i färdplanen kan komma att helt förstöras av den eskalerande situationen i hela området, allt från problemen med att stabilisera Irak till den oroväckande hållning som det iranska ledarskapet har intagit samt den känsliga situationen i Libanon, Syriens roll och oron i Egypten. Men låt oss återgå till det palestinska valet, för jag vill inte undvika den svåraste frågan det vill säga frågan om Hamas. Oavsett vad valresultatet blir kommer Hamas att spela en nyckelroll i det palestinska folkets institutionella representation. Jag avstår från att göra eller säga någonting som kan komma att öka stödet för Hamas. I stället vill jag betona det faktum att om en rörelse strävar för att nå de högsta nivåerna av politisk och institutionell representation, då måste de samtidigt vara beredda att hålla sig till de demokratiska spelreglerna, börja respektera internationell lagstiftning och upphöra med våldet. Sett ur den synvinkeln är det en positiv utveckling att Hamas kandidater har undertecknat en uppförandekodex, trots att det fortfarande finns en allmän oroskänsla inför det våldsklimat som omger valet, speciellt i Gaza. Jag skulle emellertid vilja att vi visade mer uppskattning av den pluralism som håller på att växa fram i Palestina, som även symboliseras av nya sekulariserade vallistor. Detta vittnar om behovet av demokrati, öppenhet och insatser för att bekämpa korruptionen. Läget i förbindelserna mellan Israel och Palestina har också betydelse för situationen inom Palestina. Detta är ytterligare ett skäl till att Israel bör stoppa bosättningarna i samtliga territorier och avstå från att agera på ett sätt som äventyrar chanserna att lösa konflikten, med start i östra Jerusalem, där man bedriver en verklig ockupationspolitik. Beslutet att låta östra Jerusalem få rösta är därför som ni sa en positiv utveckling, även om vi är fullt medvetna om dess begränsningar efter att ha observerat presidentvalet. Det har ändå ett enormt symboliskt värde. (Applåder) Sajjad Karim, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Den 25 januari kommer palestinierna att rösta för att välja sitt parlament för första gången sedan Detta val hålls visserligen sex månader senare än planerat, men detta är en droppe i havet för de generationer som har längtat efter att få utöva sina demokratiska rättigheter. Med ett bidrag på 18,5 miljoner euro för att stödja valprocessen och genom att sända dit en skicklig observatörsgrupp, där en erfaren delegation från Europaparlamentet ingår, visar EU palestinierna vägen till effektiv demokrati. Det är en kritisk tidpunkt för stabiliteten i Mellanöstern. Det är av avgörande betydelse att den palestinska myndigheten får större demokratisk legitimitet. Endast genom effektiva, fungerande demokratiska institutioner kan palestinierna lägga grunden till sin egen stat och leva i fred med Israel. En del anser att legitimiteten är omöjlig när en svartlistad terroristorganisation tävlar om rösterna, men Hamas har omformats till en rörelse för förändring och reformer och har förhållit sig lugnt under valkampanjen, trots tisdagens mord på Västbanken. Hamas har byggt upp ett folkligt stöd, med kanske så mycket som 40 procent, genom att tillhandahålla ett stort antal samhällsnyttiga tjänster i en atmosfär som präglas av pessimism, vrede och arbetslöshet. Mahmoud Abbas styrande al-fatah-parti med dess arv av svågerpolitik och korruption skulle också ha svårt att leva upp till våra krav på legitimitet. Så sent som under denna vecka inställde EU ett bistånd på 35 miljoner euro till den palestinska myndigheten, och det med all rätt eftersom de nödvändiga riktmärkena inte har följts. Förändring och reformer är positiva ord, men de måste åtföljas av konkreta åtgärder. Under de senaste månaderna har Hamas visat tecken på återhållsamhet, och partiets avskyvärda Israelpolitik togs inte med i dess valmanifest. Men om Hamas vill samarbeta med EU måste det vara berett att föra fredsprocessen framåt. Detta kan endast ske om Hamas lägger ned vapnen, slopar kravet på utplåning av Israel och erkänner den judiska statens rätt att existera. Som Javier Solana har påpekat kommer skattebetalarna i EU inte att kunna stödja en politisk verksamhet som bedrivs med våld. Detta är ett test på Ehud Olmerts ledaregenskaper när han tar över rodret efter Ariel Sharons stroke tidigare i den här månaden. Tonen i de samtal som vi hoppas kommer att genomföras efter valet kommer att påverkas av hur han hanterar utmaningarna mot upprätthållandet av lag och ordning i Gaza, i synnerhet eftersom bosättarna tillgriper ökat våld för att förhindra att de fördrivs från Västbanken. Men hotet om oroligheter får inte stå i vägen för demokratin, och vi välkomnar Israels

4 beslut att underlätta röstningen i östra Jerusalem, där palestinierna praktiskt taget har annekterats och skilts från sina familjer av en skiljemur som har fördömts av Internationella domstolen. Om Israel nu vidtar åtgärder för att följa internationell rätt skulle detta vara oerhört förtroendeskapande och ett viktigt steg på vägen mot stabilitet i Mellanöstern. Nu när regionen präglas av hotet om kärnteknisk utveckling i Iran är det nödvändigt att vidta åtgärder för att visa att respekten för den internationella rätten lever i Mellanöstern. FN-sanktioner mot Iran kommer endast att få verklig legitimitet i regionen om man kan förmå Israel att inte längre trotsa säkerhetsrådets resolutioner, ett trots som ingen annan nation har visat. Annars kommer argument om dubbelmoral bara att gjuta olja på elden. (Applåder) David Hammerstein Mintz, för Verts/ALE-gruppen. (ES) Herr talman! Jag anser att det just nu i Mellanöstern finns en kombination av hopp och avsevärda förändringar både på den palestinska och på den israeliska sidan. Hoppet kan dock krossas väldigt fort, eftersom händelserna på plats inte ger mycket anledning till optimism. I Jerusalem, precis i konfliktens hjärta, är situationen faktiskt väldigt oroväckande. I Europaparlamentet är vi oroade över att kommissionen skulle ha beslutat att inte offentliggöra en rapport om situationen i Jerusalem, en rapport som godkänts av alla EU-enheter som arbetade där. Jag anser att situationen i Jerusalem kan komma att utgöra ett stort hinder för strävandena att skapa en livsduglig och trovärdig palestinsk stat och kan bli en ursäkt för de två parternas mest extrema och våldsamma fraktioner, som vill sätta stopp för fredsprocessen, att börja krig. Dessutom anser jag att kommissionen bör vidta åtgärder för att påskynda utvecklingen, som varit oerhört långsam, och se till att få slut på tillkrånglade och byråkratiska förfaranden för att på så sätt kunna förbättra palestiniernas livskvalitet inom ramen för Jim Wolfensohns planer. Som ni säkert redan sett har det gjorts en del framsteg i Gaza, fast i verkligheten är de väldigt få i de olika projekten, vare sig det gäller hamnar, handel eller den fria rörligheten för varor och personer. Den palestinska myndigheten befinner sig i en väldigt svår situation. När vi på vissa håll ser idén om ett stor- Israel bytas mot idén om ett stor-jerusalem har de personer som uppriktigt kämpar för fred och förespråkar en stat med en enda militärmakt i stället för olagliga milisförband, som är oförenliga med fredstanken på den palestinska sidan, knappt några argument att lägga fram, om man inte påskyndar utvecklingen för att förbättra palestiniernas livskvalitet och på något sätt dämpar de nya bosättningarnas expansionstakt. (Applåder) Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Den senaste tidens utveckling i Mellanöstern sätter ännu mer press på ett område som redan är tyngt av krig och mycket annat. Krisen i förbindelserna mellan Iran och västvärlden, den fortsatta politiska instabiliteten i Irak, krisen i förbindelserna mellan Libanon och Syrien, som måste hanteras mycket varsamt och självklart situationen i Israel och Palestina, ökar vår oro och skapar ett tämligen nedslående klimat. De senaste dagarnas kris mellan Iran och väst har tagit sin värsta vändning hittills. Ett eventuellt militärt ingripande mot Iran skulle vara en katastrof och måste förhindras eftersom ännu ett krig i det området skulle starta en kedjereaktion som äventyrar säkerheten och freden, och inte bara i Mellanöstern. Situationen i det ockuperade Irak är fortfarande permanent instabil. Det senaste avslöjandet från Förenta staternas förre utrikesminister Colin Powell om att Förenta staterna hade begått ett misstag i sin bedömning och att Saddam Hussein inte hade några kärnvapen, visar på de egentliga skälen till den amerikanska militära närvaron i området. Slutsatserna anser jag vara självklara. Det parlamentsval som kommer att äga rum i Palestina den 25 januari, där jag själv kommer att vara engagerad, kommer att ske i skuggan av förvalsperioden i Israel, där ett val kommer att hållas två månader senare som kommer att leda in Israel i en ny era, efter Sharon. Trots detta arbetar de palestinska myndigheterna energiskt för att kunna genomföra fria och demokratiska val så det palestinska folkets demokratiska åsikter ännu en gång ska kunna redovisas. Det lagstiftande rådet och nästan alla de politiska partierna i Palestina vill att Hamas ska ställa upp i valet, så att de också kan axla en del av ansvaret för det lagstiftande arbetet. Detta förväntas leda till en mindre aggressiv politik och slutligen till avrustning. När det gäller valprocessen i östra Jerusalem verkar det som om den frågan har planerats på samma sätt som palestinierna kom överens om Även detta är något som faktiskt talar till Israels fördel. Ändå har jag mina tvivel om i vilken utsträckning israelerna ger sitt samtycke till att en demokratisk och rättvis förvalsstrategi genomförs även i östra Jerusalem, eftersom det generellt sett är svårt att genomföra val under en ockupation. Jag vill nämna en incident som inträffade igår: det palestinska folkpartiets kandidat för Jerusalem, Fadwa Khader, arresterades av den israeliska ockupationsmakten under ett förvalsmöte och sitter nu i fängelse, till synes utan anledning. Valet till det nya palestinska lagstiftande rådet kommer att bli en möjlighet för och utgöra ett bevis på att

5 palestinierna kan fungera demokratiskt. Vi i Europaparlamentet och Europeiska unionen har redan gjort en hel del, som kommissionsledamoten tidigare sa, men vi måste fortsätta att noggrant bevaka utvecklingen i området och samtidigt utöva påtryckningar i alla riktningar för konkreta samtal som leder till viktiga framsteg före årsslutet 2006 och som inom en snar framtid, hoppas jag, leder till en varaktig lösning på problemet Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. (NL) Herr talman! Goda nyheter från Irak kan uppfattas som närmast befängt rent politiskt, men utifrån den senaste tidens förstahandserfarenhet och med tanke på vad jag hört sägas i denna kammare, vill jag ändå bestrida en sådan uppfattning. I mitten av november förra året hade jag, i egenskap av ledamot från Europaparlamentet, privilegiet att få delta i den viktiga internationella konferens om demokratiseringen i Mellanöstern som Edward McMillan-Scott just nämnde. Konferensen ägde rum i Arbil, huvudstad i den självstyrande regionen Kurdistan i norra Irak, där experter från Europeiska unionen fick en chans att i total säkerhet diskutera uppriktigt och öppet med medlemmar från den kurdiska regeringen och parlamentet om framtiden och problemen med att utveckla demokratiska stater enligt rättsstatsprincipen i hela regionen. Irak är därmed lyckligtvis mycket mer än bara en tämligen deprimerande plats för ständiga och förfärliga terrorattacker. Det är också i det irakiska Kurdistan som Europeiska unionen har en fantastisk möjlighet att göra en betydande insats för den brådskande uppgiften att återuppbygga Mesopotamien. Jag vill gärna veta om kommissionsledamoten delar min vision, och om hon gör det, exakt vad kommissionen redan har satt igång i norra Irak eller vad den planerar att göra där. Samtidigt kan jag berätta för kammaren att våra kurdiska kolleger i Irak ser fram emot att få kontakt med Europaparlamentet. Kommer Mellanöstern att bli demokratiskt? Låt oss inte lämna detta vid förslag på pappret, utan ge det substans genom vårt eget individuella och praktiska politiska handlande! Luca Romagnoli (NI). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar att de palestinier som bor i de arabiska kvarteren i Jerusalem tillåts rösta, men att Hamas däremot förbjuds att driva valkampanj är ett mycket allvarligt misstag. Enligt min mening borde Europaparlamentet formellt fördöma ett sådant förbud. Det är också viktigt att framhålla Europeiska unionens åtagande gentemot det palestinska folket. Jag anser dock att vi behöver vidga detta åtagande politiskt vid en tidpunkt när EU borde kräva att Israel inte bara förbättrar villkoren för rörligheten i Västbanken och Gaza utan också avlägsnar den förhatliga skiljemur som delar upp det palestinska området, splittrar lokalsamhällen och i vissa fall även familjer och stör, för att inte säga förstör, ett stort antal arabiska ekonomier. Europeiska unionen måste kräva att Israel stoppar alla nya bosättningar i de områden som fortfarande är ockuperade och upphör med all diskriminering mot palestinier som lever i enklaver på israeliskt område. Detta är det åtagande som jag uppmanar Europaparlamentet och EU att göra Jana Hybášková (PPE-DE). (CS) God morgon, herr talman! Jag vill försäkra kommissionsledamoten om att hon har vårt fulla stöd för varje åtgärd hon väljer att vidta när det gäller Gaza. Vi gläder oss åt att frågan om östra Jerusalem kunde lösas i söndags under mötet med den israeliska regeringen. Vi gläder oss också åt nyheten om att vapen har förbjudits under valdagen i både Gaza och Västbanken. Vi följer ingående den senaste utvecklingen när det gäller Hamas. Vi är medvetna om att vi måste tillämpa samma måttstock och samma kriterier för Hamas som för Fatahs beväpnade falang. Delegationen för förbindelserna med Israel är beredd att välkomna general Pistolesi till Europaparlamentet och erbjuda honom vårt fulla stöd i hans agerande. Vi stöder med glädje kommissionsledamoten i hennes påtryckningar för att israelerna ska hålla sitt löfte om en garanterat fri rörlighet för personer, varor och information, och självklart att de visar sitt fulla stöd för Rafah-avtalet. Vi förbereder oss också inför den kommande debatten om en definitiv lösning av frågan om östra Jerusalem och dess gränser. Jag vill ändå påminna kommissionsledamoten om att en delegation bestående av libanesiska parlamentsledamöter, med två medlemmar från Hizbollah, besökte Europaparlamentet igår. De uppmanade Europeiska unionen att hjälpa Libanon och kärnan i deras budskap var utan tvekan rädda oss från Syrien. Vi vet dock allihop att det största problemet i Mellanöstern idag varken är Palestina eller Syrien, utan Iran. Jag skulle därför kort vilja kommentera, om jag får, ett antal säkerhetsåtgärder som vi skulle kunna överväga att vidta gentemot Iran. Till exempel bör vi överväga att hindra Iran från att delta i fotbolls-vm som kommer att hållas i Tyskland. Vi bör överväga att tills vidare upphäva allt tekniskt stöd från Internationella atomenergiorganet (IAEA) för ett återupptagande av det iranska kärnprogrammet. Jag skulle vilja föreslå kommissionsledamoten att vi överväger att förbjuda flygplan från Iran Air att landa i Europeiska unionen och att vi funderar på hur vi skulle kunna begränsa rörligheten för högt uppsatta iranska representanter. Fru kommissionsledamot! Men efter att ha sagt detta vill jag, som föddes i det forna Tjeckoslovakien, gärna komma med en mycket personlig kommentar, om jag får. Jag har en akademisk examen i arabiska studier, och har blivit mycket oroad över det som hänt de senaste månaderna, veckorna och dagarna och över Rysslands växande ambitioner i Mellanöstern. Jag talar inte bara om Iran utan också om Syrien, Yemen och Irak. Vi har nu ett unikt tillfälle att värva Ryssland som vår partner

6 och att säga till ryssarna att om de kan nå en överenskommelse med iranierna att i så fall bevisa det för oss. Vi bör allvarligt se Ryssland som en partner och säga till dem att bevisa sina ord i handling, om de kan. Om så inte är fallet bör de inte blanda sig i konflikten i Mellanöstern, eftersom det kan visa sig vara farligt Michel Rocard (PSE). (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Avsaknaden av fred i Mellanöstern får alltmer ödesdigra konsekvenser: hot om att destabilisera det palestinska samhället och risker i samband med Irans aggressiva beteende, som knappast dämpas av oron över Syrien. Jag uppskattade de förhållandevis optimistiska orden i ert öppningsanförande, fru kommissionsledamot, men jag anser att det är bättre att säga det som är självklart än tvärtom, och jag skulle vilja hjälpa till att stärka denna optimism. Medierna är av den åsikten idag att Ariel Sharons försvinnande från den politiska scenen förebådar en katastrof och att framtidsutsikterna är rent av skrämmande. Sharon verkar faktiskt vara den enda person som kan se igenom den märkliga unilaterala skiljemur som han hade planerat som ett förberedande steg för freden. Jag vill verkligen betona att detta är fel tidpunkt att drabbas av panik. Tvärtemot det intryck som vi har fått av medierna är det inte de stora männen som på egen hand skriver historia. Institutioner och situationer spelar en viktig roll. På den israeliska sidan har det mycket länge funnits två politiska hinder för freden. Det första hindret är att i många israelers ögon, däribland Ariel Sharons, misslyckas alla processer/avtal av typen Oslo, Taba eller Genève med att framhäva den israeliska säkerhetsfrågan. Det andra hindret är att Israels största parti på högerkanten, Likud, aldrig någonsin har gått med på den allra minsta eftergift i sin vision om Israels framtid, en vision av ett bibliskt Israel, Eretz Israel eller stor-israel, med förevändningen att man byter land mot fred. Innan han blev sjuk hade Ariel Sharon avlägsnat båda dessa hinder. Han hade fått bort det första genom att presentera och inleda genomförandet av en plan som gradvis skulle leda till fred genom att bygga en skiljemur. Fru kommissionsledamot, flera parlamentsledamöter i denna kammare gillar inte alls denna plan. Den medför alltför mycket våld, otillräcklig dialog och dessutom en starkt förminskad palestinsk stat. Det är dock den enda plan som finns, och den har fått stöd av många israeler, på grund av att det var den första planen som förenade den ytterst viktiga säkerhetsfrågan med utsikten till fred. Det andra hindret avlägsnades eftersom Ariel Sharon var modig nog att bryta med Likud. Även om Sharon har försvunnit så har ett nytt stort parti bildats som representerar en del av den israeliska högern som är villiga att arbeta för fred, tack vare att deras farhågor har stillats. Imorgon kan detta parti vara den dominerande kraften i Knesset och gå samman med andra krafter från mitten och vänsterkanten. Partiet och dess ledare Ehud Olmerts doktrin inriktas inte på förhandlingar utan enbart på tillbakadragandet från de ockuperade territorierna. Det vet vi. Ändå, fru kommissionsledamot, kan Knessets partipolitiska mekanismer endast röra sig i en riktning, som innebär ett fördjupande av klyftan till Likud och ett närmande mot de partier som leds av Amir Peretz och Shlomo Ben- Ami. Sharon eller ingen Sharon, den nödvändiga brytningen har gjorts och det oundvikliga kommer att följa. Israelerna känner detta, vilket framgår tydligt i opinionsmätningarna. Just nu får vi inte överdramatisera, utan vi måste stå fast vid denna process, därför att även om det palestinska samhället är starkt influerat av Hamas kommer det självklart att följa med. Fred, fru kommissionsledamot, är dagens förlovade land och även Moses dog utan att ha nått dit. (Applåder från vänster) Margrete Auken (Verts/ALE). (DA) Herr talman! När den palestinska delegationen i november mötte den katolske biskopen Michel Sabah gjorde han det mycket klart att fred i Mellanöstern är omöjlig under de kommande 40 åren om vi inte först uppnår en rättvis fred mellan Israel och Palestina, vilket innefattar den egentliga palestinska staten med de gränser som fanns före 1967 i stället för Sharons enklaver. Jerusalem, som även är palestiniernas stad, är en del av lösningen. Jerusalem är absolut centralt. Om Israel annekterar hela Jerusalem kommer nyckeln till fred att gå förlorad, inte bara för det specifika området, utan även för förbindelserna mellan arabländerna och västvärlden. Biskop Michel Sabahs ord överensstämmer med slutsatserna från Europeiska rådets möte den 7 november Här fanns ett tydligt uttalande om att Jerusalem skulle fortsätta att vara en öppen stad även för palestinierna, samt en begäran om att åter öppna Orient House. Det är dock här som västvärldens dubbelmoral kommer fram. Israel är fullständigt likgiltigt inför EU:s uttalanden, eftersom israelerna vet att ingen av utrikesministrarna tror på vad de själva säger. Vi behåller till och med Israels avsevärda ekonomiska privilegier, trots att de endast gäller under förutsättningen att Israel respekterar de mänskliga rättigheterna. Rådet har just ordnat så att dess egen rapport om Jerusalem inte ska offentliggöras. Samtidigt försöker Europeiska unionen köpa sig fri från allt som har att göra med palestinierna, för vilka EU, tillsammans med Israels apartheidpolitik och Förenta staterna håller på att bli fullt ansvariga. Faktum är att Sharon ville kalla dessa enklaver omgivna av murar för en stat, vilket skulle innebära att Israel enligt internationell rätt inte längre skulle ha något ansvar för det palestinska folket. Palestina skulle inte ha någon som helst chans att skapa

7 en sund ekonomi på de villkoren och skulle därför för evigt bli beroende av andras välvilja. Det hela kommer utan tvivel att sluta illa om inte ett mirakel sker i Israel och de personer som vill ha fred och rättvisa plötsligt får makten, inte bara i Palestina utan också i Israel, eller ett mirakel som är nästan lika märkligt sker här och Europeiska unionen äntligen börjar ta sina egna ord och internationell lagstiftning på allvar och använder sig av de resurser som EU:s medborgare i all sin stillhet har tillgång till. Ingenting kommer att hända så länge rådet och kommissionsledamoten inte ens nämner bosättningarna och muren och inte säger ett ord om en riktig stat Andreas Mölzer (NI). (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Europeiska unionens roll som främjare av demokrati och ekonomisk utveckling och som ärlig medlare mellan parterna i Mellanösternkonflikten, måste enligt min mening välkomnas utan förbehåll. Det faktum att Europeiska unionen även skickar flera miljoner euro till Mellanöstern är också rättfärdigat i detta sammanhang inklusive de 1,5 miljoner euro som kommissionsledamoten nämnde för det palestinska valet. Vi måste dock också se till att resultaten av detta demokratiska val godtas av alla parter, även om valets vinnare omfattar politiska krafter till exempel Hamas som vi kanske inte är särskilt positivt inställda till. Om Europeiska unionen vill vara en ärlig medlare i Palestinakonflikten så måste vi tydligare visa vårt stöd för tvåstatslösningen. Att övertyga Israel om att ge palestinska territorier det nödvändiga utrymmet för en demokratisk och ekonomisk utveckling kommer att vara ett väsentligt steg i den riktningen. Endast en verklig förbättring av palestiniernas vardagstillvaro kan förmå dem att gå ifrån politisk radikalism och terror. Om Europeiska unionen ska kunna spela en värdefull roll som medlare i detta mycket problematiska geopolitiska område får vi emellertid inte bli en stat i frontlinjen eller en part i själva konflikten. Det är därför som jag vill ta detta tillfälle i akt för att återigen varna för Turkiets fullvärdiga medlemskap i EU. Detta skulle placera Europeiska unionen i främsta linjen mot Iran, Irak, Syrien och även, indirekt, mot Palestina Edward McMillan-Scott (PPE-DE). (EN) Herr talman! Genom Michel Rocards utmärkta anförande blev jag påmind om att jag i mitt tidigare anförande försummade att uttrycka min erkänsla för hans roll som chef för kommissionens observatörsdelegation i januari förra året. För närvarande är Véronique De Keyser från Europaparlamentet ordförande för kommissionens observatörsgrupp i Palestina. Jag vill uttrycka min erkänsla för detta uppdrag. Jag ber om ursäkt i förväg för att jag måste gå tidigt. Jag tror att jag har ådragit mig en Strasbourgförkylning. Därför tackar jag kommissionsledamoten i förväg för hennes svar på mina frågor Ioannis Kasoulides (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag vill gratulera kommissionsledamoten till hennes arbete för att bidra till fredsansträngningarna i Mellanöstern och göra Europeiska unionen mer synlig i regionen. Två val kommer att dominera utvecklingen i Mellanöstern under de kommande månaderna. Det palestinska valet är viktigt därför att det förväntas leda till ett pluralistiskt resultat. Hamas kommer att delta i valet och förväntas få ett bra resultat. Nu är det rätt tidpunkt för bl.a. Europeiska unionen att uppmuntra alla på den palestinska sidan och övertyga dem om att det bara finns en väg: den politiskt och demokratiskt valda vägen som är oförenlig med väpnad kamp eller med terrorism. Det gamla och det nya gardet i al-fatah kommer också att finna sitt särskilda sätt att uttrycka sig under parlamentsvalet. Därför måste valet vara fritt och rättvist, fritt från alla restriktioner från Israels sida och fritt från manipulationer inifrån. Palestinierna måste kunna driva valkampanjer och rösta fritt i östra Jerusalem. Jag hoppas att de internationella observatörerna, bland dem vår egen parlamentsdelegation, kommer att kunna utföra sitt arbete fritt utan att utsättas för hinder och skrämseltaktik. Det israeliska valet är också mycket intressant eftersom det nu finns ett förnyat hopp genom Ariel Sharons beslut att lämna Likud och bilda en ny politisk rörelse tillsammans med andra, bland dem Shimon Peres. Opinionsmätningarna har antytt att vi nu kanske äntligen får en stabil israelisk regering i ett Knesset med sann pluralism i stället för splittring. Det framgår tydligt av opinionsmätningarna att allmänheten i Israel nu håller på att anamma nya idéer, vilket inger hopp om en pluralistisk, realistisk, säker och fredlig framtid utan de tidigare fastlåsta positionerna. Ariel Sharons sjukdom har verkligen väckt bestörtning hos oss alla, men låt oss lita på det israeliska samhället. När det gäller Mellanöstern får vi inte ignorera, utan vi måste tvärtom vara vaksamma inför alla former av yttre påverkan från sådana faktorer som Iran, Hizbollah och andra faktorer som är kopplade till dessa. Det är absolut nödvändigt att Rafiq Hariris mördare äntligen ställs inför rätta Panagiotis Beglitis (PSE). (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ett demokratiskt valt palestinskt parlament och inrättandet av demokratiska institutioner är de nödvändiga förutsättningarna för en livsduglig och suverän palestinsk stat som kan leva i fred och säkerhet vid sidan av ett säkert, fredligt och demokratiskt Israel. De reformvänliga och måttfulla krafterna i Palestina måste blockera vägen för alla de krafter som föder det

8 blinda våldet och sammandrabbningarna, säga nej till de krafter som förnekar staten Israels existens. Det är dessa extrema palestinska krafter som uppenbart undergräver utsikterna till att skapa en palestinsk stat i framtiden. Alla politiska organisationer har sin egen plats i det politiska systemet i Palestina. De har dock sin plats utan någon väpnad kamp eller terroristaktioner. Det krävs och jag uppmanar till det idag ett omedelbart ingripande från Europeiska unionen och av er, fru kommissionsledamot, för att den palestinska parlamentskandidaten i Jerusalem, Fadwa Khader, som arresterades och nu sitter i fängelse, ska friges. Hon måste släppas och vi kräver att hon friges omedelbart. Jag skulle vilja ta upp två viktiga frågor i samband med freden i Palestina och i Mellanöstern. Ni nämnde en, fru kommissionsledamot, nämligen den drastiska ekonomiska och sociala situationen för den del av det palestinska folket som bor i Gaza och det ockuperade Västbanken. Er insats är oerhört viktig om denna situation ska kunna rättas till. Det kan dock inte bli någon fred med fattigdom, hopplöshet och en marginalisering av det palestinska folket. Denna fattigdom och marginalisering är den bästa bundsförvant som de extrema paramilitära organisationerna kan önska sig. Den andra frågan gäller den oacceptabla taktik som de israeliska myndigheterna fortsätter att tillämpa för de ockuperade palestinska territorierna, i synnerhet östra Jerusalem. Den olagliga bosättningen fortsätter, liksom det faktiska annekterandet av territorier, man fortsätter att bygga skiljemuren och tvångsexpropriera palestinska egendomar. Den 7 november fattade ministerrådet en del beslut om östra Jerusalem. Den 12 december diskuterades frågan om östra Jerusalem igen. Jag anser att Europeiska unionen bör vidta omedelbara åtgärder för att reagera på denna oacceptabla taktik från Israels sida. Vi bör inte längre ge näring åt radikaliseringen inom de palestinska extremistorganisationerna och Israel bär en stor del av det ansvaret Proinsias De Rossa (PSE). (EN) Herr talman! Denna period innebär en viktig möjlighet för de palestinska och israeliska folken. Jag räknar med att valet i nästa vecka kommer att leda till att Hamas väljs och blir representerat. EU måste bestämma sig för hur unionen ska förhålla sig till dem. Vi kan inte utesluta dem, och den israeliska regeringen måste verkligen uppmanas att respektera det palestinska folkets vilja när det gäller vilka de väljer som sina företrädare oavsett hur svårt detta kanske är för dem och jag har fullständig förståelse för att det kommer att bli svårt. Vi måste ta kontakt med Hamas efter valet, och då måste vi ställa villkor och uppmana organisationen att fullständigt avstå från att bruka våld för att uppnå sina politiska mål. Den israeliska regeringen måste inse att missiler, rivningar, apartheidmurar och mord inte kommer att garantera eller leda till en hållbar fred. Politisk dialog med fienden är nödvändig, annars kommer det inte att bli fred. Framför allt måste Israels nuvarande regering inse att en hållbar fred inte är möjlig utan en hållbar palestinsk stat. En palestinsk schweizeroststat på Västbanken där israelerna kontrollerar osten och palestinierna kontrollerar hålen kommer inte att fungera och kommer inte att ge Israel fred på lång sikt. Det som hittills har saknats är en ömsesidig respekt för varandras rättigheter och för varandras mänskliga natur. Vi måste arbeta för att se till att dessa båda aspekter av en politisk lösning i Mellanöstern utvecklas Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Låt mig tacka ledamöterna för en mycket öppen och intressant debatt. Mellanöstern är ett ämne som man skulle kunna tala i timmar om, men jag ska ta upp de allra viktigaste punkterna. För det första tog Edward McMillan-Scott upp frågan om att finansiera en plenisal för det palestinska rådet. Vi måste avvakta utgången av valet och se vilken regering som kommer att bildas jag ska strax återkomma till frågan om Hamas. Då kommer vi att behöva rådgöra med palestinierna själva för att få reda på vilka behov de har och för att se var vi kan stödja dem. Det kommer att bero på denna gemensamma vision om vi kan stödja en sådan plenisal. Jag utesluter det inte helt och hållet, men det är verkligen upp till palestinierna att be om detta. För det andra frågade ni också hur vi skulle kunna bidra till demokratiseringsprocessen. Jag anser att vår grannskapspolitik och handlingsplanen torde utgöra den bästa grunden för en sådan fortsatt demokratisering och för rättssäkerheten, som är en av de viktigaste frågorna och en fråga som vi hävdar med stort eftertryck. I ett år har vi nu haft mycket bättre förbindelser med israelerna, å ena sidan därför att premiärminister Ariel Sharon höll ord om tillbakadragandet från Gaza vilket var ett framsteg och, å andra sidan, på grund av handlingsplanen, som israelerna är mycket intresserade av. Jag hade ett långt samtal med premiärminister Ehud Olmert i denna fråga. De är mycket intresserade av att göra något. Angående er tredje fråga vill jag säga att vi ägnar stor uppmärksamhet åt domen mot Ayman Nour, ledaren för det största oppositionspartiet i Egypten. Kommissionen stödde starkt det uttalande som utfärdades av Europeiska unionens trojka omedelbart efter domen. Vi kommer att fortsätta följa detta fall vid rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 30 januari och därefter under våra pågående förhandlingar om handlingsplanen med Egypten förhandlingar som, det måste framhållas, inte är lätta. För att återgå till Hamas, så vet jag att en av de avgörande frågorna är hur regeringen kommer att se ut

9 efter valet. Opinionsundersökningarna tyder på att Hamas kan få mellan 30 och 40 procent av rösterna. Följaktligen har jag mycket tydligt förklarat att vi kommer att samarbeta med varje regering som strävar efter fred med fredliga medel, och vi kommer också att respektera de principer som ingår i våra två större avtal. Det ena är interimsavtalet om associering. Som jag redan har sagt är det frågan om demokrati och rättssäkerhet, de grundläggande principer som vi alla stöder. För det andra är det handlingsplanen, där det ingår ett tydligt åtagande för färdplanen. President Mahmud Abbas själv gjorde det mycket tydligt att erkännandet av Osloavtalet och färdplanen utgör grunden för medverkan i den framtida regeringen. Jag vet att den israeliska regeringen är mycket tydlig och obeveklig när det gäller vissa saker som den kräver av en kommande palestinsk regering. Vi kommer naturligtvis att samarbeta med båda parter i dessa frågor därför att vi vet hur känsliga och avgörande de är för att nå framsteg i de frågor som vi alla är överens om: fri rörlighet för personer och varor för palestinierna, där jag har förklarat att det är möjligt att fortsätta med flygplatsen, och där vi börjar med upphandlingsförfaranden för att se till att personer och varor får ökat tillträde. Samtidigt är det också viktigt att se hur en regering kan bildas i Israel. Jag håller med min kollega från Cypern, Ioannis Kasoulides, om att det också håller på att uppstå en intressant situation på den israeliska sidan. I och med att premiärminister Ariel Sharon är arbetsoförmögen för närvarande, har den vikarierande premiärministern Ehud Olmert tagit över på ett pragmatiskt, proeuropeiskt sätt det står klart att det är vad han har sagt men på ett sätt som ändå gör det möjligt för honom att framhäva säkerhetsfrågan, som är den allt överskuggande frågan för varje premiärminister i Israel. Förhoppningsvis kommer saker och ting att utvecklas i rätt riktning. Jag vill inte ingripa i någon av dessa processer när det fortfarande är två månader kvar till valet i Israel. Det viktiga är att det finns ett ledarskap i framtiden som har förmåga, möjlighet och vilja att gå vidare med detta. Jag håller med dem som säger, vilket kvartetten mycket tydligt har förklarat, att vi också måste uttala oss mycket tydligt i fråga om bosättningar och om skiljemuren. Rådets rapport det var ett beslut i rådet, förresten har inte offentliggjorts, men det har redan behandlats i pressen, så alla vet vad det innehåller. Slutligen kommer det viktigaste för oss att vara att samarbeta mycket nära med båda sidor eftersom konflikten mellan Palestina och Israel starkt påverkar stabiliteten i hela regionen, vilket många har framhållit. Situationen i Irak och den svåra situation som håller på att uppstå när det gäller Iran bidrar inte till att förbättra stabiliteten i regionen. (Applåder) Talmannen. Tack fru kommissionsledamot. Debatten är avslutad. Skriftliga förklaringar (artikel 142) Filip Andrzej Kaczmarek (PPE-DE). (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Varje människa har rätt att leva i fred och demokrati och har faktiskt även rätt till sitt eget liv. De extremistiska grupperna måste därför förstå att ingen nation kan raderas ut från kartan. Detta försökte man till och med göra i Europa förr. Som tur var lyckades inte dessa försök, även om de ledde till obeskrivligt lidande och till en tragedi av aldrig förut skådat slag. I detta skede av Mellanösterns historia bör vi fokusera på valen i de israeliska och palestinska territorierna. Låt oss hoppas att valresultaten ger de båda folken möjlighet att närma sig en fredlig lösning. Europeiska unionen bör nu koncentrera sig på den politiska ramen. Grannskapspolitik, infrastruktur, utbildning och sociala frågor är visserligen viktiga, men nyckeln till en varaktig lösning ligger i politiken. Såvida man inte löser den politiska situationen kommer det inte att ske någon utveckling mot fred i Mellanöstern Alyn Smith (Verts/ALE). (EN) Situationen i Mellanöstern fortsätter att ge anledning till oro och den är av omedelbar betydelse för oss med hänsyn till EU:s energiberoende av främmande makter, även om mitt eget Skottland är i den lyckliga situationen att vara en nettoexportör av energi. De politiska reformer som har inletts i några länder i Mellanöstern ska välkomnas, och EU skulle kunna göra mer för att stödja den demokratiska utvecklingen i dessa länder. Det rådande spända läget mellan EU och Iran om återupptagandet av det iranska kärnprogrammet kan på lång sikt bara lösas genom dialog, och om vi vill ha en ställning som ärliga medlare måste vi sträva efter att undvika dubbla budskap i våra kontakter med Iran Tillsättning av en undersökningskommitté beträffande bolaget Equitable Life Assurance Society:s sammanbrott - Tillsättning av ett tillfälligt utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (Tidsfrist för ingivande av ändringsförslag) Talmannen. Jag vill informera om att talmanskonferensen just har godkänt förslaget till ledamöter till undersökningskommittén beträffande bolaget Equitable Life Assurance Society:s sammanbrott och det tillfälliga utskottet för extraordinära överlämnanden. Dessa förslag har skickats till samtliga parlamentsledamöter via e-post och finns nu tillgängliga på Europaparlamentets hemsida.

10 Tidsfristen för ingivande av ändringsförslag är i dag på förmiddagen kl och omröstningen kommer att äga rum i dag kl Framtiden för Lissabonstrategin sett ur ett jämställdhetsperspektiv Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0402/2005) av Edite Estrela för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om Lissabonstrategins framtid sedd ur ett jämställdhetsperspektiv (2004/2219(INI)) Edite Estrela (PSE), föredragande. (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jämställdhet mellan kvinnor och män har inte stått i förgrunden vid tillämpningen av Lissabonstrategin. Men utan kvinnornas aktiva deltagande är Lissabonmålen dömda att misslyckas. Tyvärr lyser genusaspekten med sin frånvaro i Europeiska unionens diskussioner och, vilket är ännu värre, i de politiska åtgärderna. De flesta dokument som produceras i EU-institutionerna och i medlemsstaterna utgår främst från ett manligt perspektiv. Det är helt oacceptabelt att kvinnor fortfarande under 2000-talet, tio år efter handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking, diskrimineras på alla sätt vare sig det är på arbetsplatsen, i familjen, inom politiken eller i samhället i stort och att möjligheten att förena familje- och yrkeslivet fortfarande inte har förverkligats, trots att familjelivet har bekräftats som den största anledningen till att kvinnor hålls borta från arbetsmarknaden. Arbetslösheten ligger på 10 procent för kvinnor och 8,3 procent för män. Kvinnor har lägre löner trots att de är mer välutbildade; 58 procent av antalet personer med akademisk grundexamen och 41 procent av de personer som innehar en högre akademisk examen är kvinnor. Politiken, affärslivet och samhället i stort har fortfarande inte förstått att möjligheten att förena de olika områdena i kvinnornas liv är en politiskt och socialt relevant fråga. Moderskap får inte ses som ett problem för arbetsgivare och ekonomin. I stället för att vara ett problem kan det faktiskt ses som en tjänst tillhandahållen för samhället, eftersom det bidrar till att bekämpa de låga födelsetalen och den åldrande befolkningen samt att garantera det sociala trygghetssystemets hållbarhet. Det är därför oerhört viktigt att kvinnor inte straffas för sitt moderskap. Sanningen är tyvärr den att kvinnor inte avancerar i sina karriärer, inte uppbär regelbundna prestationstillägg, inte får del i företagens vinster och måste acceptera mindre betydelsefulla och professionellt mindre givande arbeten. När dessutom en arbetstagare oavsett kön märker att företagets chef har mer förståelse för dem som måste gå tidigare för att hämta en bil än för dem som hämtar sina barn från skolan säger detta allt om mentaliteten hos dem som har den ekonomiska makten, samt att de uppgifter som traditionellt sett tillskrivs kvinnor är undervärderade. Man bör också komma ihåg att samhället är organiserat utifrån riktlinjer som har dragits upp av män. Det är de som bestämmer ordningen utan hänsyn till att barn behöver hämtas från skolan eller att kylskåpet behöver fyllas på för att familjen ska kunna äta. Detta är ett problem för alla och inte enbart för kvinnor. Lämpliga åtgärder bör därför utformas för att uppmuntra människor att dela på hushållsarbetet. Fäder bör få en omistlig rätt till föräldraledighet efter barnets födelse eller tiden efter en adoption, utan att förlora några anställningsrättigheter. Det har bevisats att fördelningen av familjeansvaret mellan kvinnor och män är det första steget om man ska lyckas förena hushållsarbete och arbetsliv. Med samma rättigheter att göra karriär som män får inte kvinnor tvingas utföra samma arbete utanför hemmet och sedan tre gånger så mycket arbete i hemmet. Kvinnors engagemang i den politiska, sociala och ekonomiska sfären är omistlig för social utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är i hög grad en modern, aktuell fråga som behöver vara en del av Europeiska unionens dagliga politiska agenda. Ett av Europeiska unionens huvudmål bör vara en jämlik representation i de beslutsfattande organen. Att integrera kvinnor i beslutsprocessen är en modern nödvändighet och en helt nödvändig förutsättning för stärkande av demokratin. Det är dags att överge föreställningen om att kvinnor är kapabla att arbeta, men inte kapabla att fatta några beslut. Vägen är lång och full av hinder, men vi måste fortsätta utan att förlora någon mer tid. Kvinnor kan inte längre sitta och vänta i flera generationer på att mentaliteten ska förändras och på att systemet ska regleras av sig självt. De måste bli aktiva i kampen för rättigheten att vara jämställda med männen, både i den offentliga och privata sfären. Männen kommer nämligen inte frivilligt att ge upp den makt som de har haft i flera sekler. En sak är säker: om man har privilegier så vill man inte förlora dem. Om man sitter bekvämt på maktens tron vill man inte resa sig om man inte tvingas till det. Historien har visat att män är mindre benägna att visa prov på sin traditionella ridderlighet under sådana omständigheter. Detta betänkande är ett försök att rätta till några av de problemen. Jag uppmanar därför Europaparlamentet att stödja detta betänkande och jag hoppas att de förslag och rekommendationer som det innehåller kommer att beaktas när det har godkänts av kommissionen och medlemsstaterna. Jag vill passa på att tacka för insatserna från den politiska enheten, sekretariatet för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och de parlamentsledamöter som lade fram ändringsförslag. Tack ska ni ha allihop. (Applåder) 4-033

11 Louis Michel, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera föredraganden till hennes betänkande och resolutionsförslag om Lissabonsstrategins framtid sedd ur ett jämställdhetsperspektiv. De utgör ett mycket användbart bidrag till vår gemensamma dagordning för tillväxt och sysselsättning. Ni är tydlig och mycket rakt på sak när ni visar vad jämställdhetspolitiken kan tillföra Lissabonstrategin. Den fortsatta bristen på jämlikhet mellan kvinnor och män är verkligen en allvarlig fråga. Det är viktigt att vi fortsätter våra ansträngningar och stärker integreringen av jämställdhetsfrågorna inom alla politikområden. Behovet av att ta itu med den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män när det gäller sysselsättning och utbildning, men framförallt löneskillnaderna och orsakerna till dessa, måste stå i centrum för vårt intresse. Det är viktigt att vi tar itu med de strukturella ojämlikheterna mellan kvinnor och män så att alla kan delta i lika hög grad i det ekonomiska och sociala livet. Detta kommer att medföra en bättre tillämpning av gemenskapsrätten. Det är dock viktigt att vi tar itu med alla faktorer som orsakar dessa skillnader, som till exempel kvinnodominansen i de lågavlönade sektorerna, de långlivade stereotyperna, speciellt inom utbildning och praktik eller, som ni tydligt påpekar, svårigheterna med att förena yrkes- och privatlivet. Möjligheten att förena yrkes- och privatlivet är en avgörande aspekt i samband med jämställdhetsfrågorna. Den måste omfatta alla möjliga faktorer: vård av barn och av anhöriga, arbetstidens förläggning, nya arbetsformer osv. Männen måste också engageras fullt ut i åtgärderna för att förena yrkes- och privatlivet. Ni understryker även att vi alla har ett ansvar för god samhällsstyrning, vilket i synnerhet omfattar ordentlig samordning mellan olika politikområden, partnerskap mellan institutioner och behöriga aktörer samt statistisk och analytisk övervakning av vår politik. Kommissionen delar helt dessa uppfattningar, vilket framgår av den årsrapport om jämställdhet mellan kvinnor och män som lades fram vid toppmötet våren I rapporten identifieras alla dessa punkter som prioriteringar för framtida åtgärder. Kommissionens åtagande för jämställdhet mellan män och kvinnor kommer även att återspeglas i färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män som kommissionen kommer att lägga fram inom kort. Den kommer i synnerhet att belysa styrelseaspekten, vars betydelse ni själv helt riktigt har framhållit. Kommissionen övervakar även jämställdhetspolitiken kontinuerligt genom analyser och undersökningar och genom att utarbeta specifik statistik. Undersökningar utförs regelbundet av experter. Dessa undersökningar offentliggörs. Till exempel gjordes det en undersökning 2005 om att förena yrkes- och privatlivet. Avslutningsvis analyserar kommissionen genusaspekten i medlemsstaternas nationella reformprogram för att kunna ge ett viktigt bidrag till sysselsättningskapitlet i den årliga uppföljningsrapporten Amalia Sartori, för PPE-DE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också gratulera Edite Estrela för det utmärkta arbete hon gjort i sitt betänkande. Det är en del av det arbete som inleddes med Lissabonstrategin och enligt min mening betonas en mycket viktig faktor när det gäller män och kvinnor i allmänhet och kvinnor i synnerhet i betänkandet, nämligen det ambitiösa målet att år 2010 nå full sysselsättning inom Europeiska unionen. Detta mål har satts upp för det är endast genom att uppnå det som EU verkligen kan garantera att medborgarna får tillgång till den välfärdsstat som är en del av dess historia och kultur och utgör en av dess största prestationer. Detta är den första punkten som jag ville understryka. Den andra handlar om målet full sysselsättning 70 procent av befolkningen inom Europeiska unionen i arbete och med hänsyn till att vissa länder i norra Europa tillsammans med Förenta staterna redan har kommit över den tröskeln råder det ingen tvekan om att kvinnornas närvaro på arbetsmarknaden inte bara är något som kvinnorna vill ha utan också vad hela vår gemenskap behöver. Edite Estrelas betänkande som vi lägger fram, och som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män har antagit, bidrar till att främja kvinnornas delaktighet för att uppnå detta mål. Hur? Först genom att betona den statistik som har förändrat vårt sätt att bedöma uppgifterna. Jag välkomnar i högsta grad att man i många länder nu måste börja tala om sysselsättningsgrad i stället för det något tänjbara konceptet arbetslöshetsgrad. Detta signalerar en viktig vändpunkt, på samma sätt som en exakt och precis statistik över alla arbetsrelaterade aktiviteter och över kvinnornas roll på arbetsmarknaden kommer att signalera en viktig vändning. Arbetslöshetssiffrorna är fortfarande oroande. Det är tydligt att det som hänt under de senaste fyra åren inom Europeiska unionen inte har hjälpt oss att uppnå Lissabonmålen. Vissa faktorer skadar utan tvivel sysselsättningsnivåerna: löneskillnaden, som verkligen inte bidrar till att de kvinnor som inte behöver arbeta är särskilt entusiastiska över att söka arbete, och behovet av livslång utbildning, speciellt för äldre kvinnor som, liksom äldre män, är bland dem som utestängs från arbetsplatserna. Jag anser ändå att denna resolution är ett viktigt bidrag till Lissabonstrategin, som tillsammans med de ännu obefintliga resurserna kommer att hjälpa oss att uppnå de uppsatta målen Lissy Gröner, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Den socialdemokratiska gruppen har tagit sig an uppgiften att utarbeta Edite Estrelas initiativbetänkande och utföra halvtidsöversynen, och den har kommit fram till att genusperspektivet inte får tillräckligt med utrymme i Lissabonstrategin.

12 Mottot lika lön för lika arbete har redan nämnts. Vi har haft det på papper i åratal, men det har inte genomförts i praktiken. Verkligheten är ett EUgenomsnitt på 15 procent till något över 30 procent. Saker och ting kan inte fortsätta på detta sätt. I näringslivet finns det mycket få kvinnor i ledande ställning. Vi har t.o.m. bra modeller utanför EU Norge är ett exempel. I Norge har regeringen antagit en lag enligt vilken man kräver att 40 procent av styrelseledamöterna i börsnoterade företag ska vara kvinnor. Herr kommissionsledamot! Ni måste visa mod och ta sådana initiativ och göra detta till en del av färdplanen. Kravet på oberoende måste även genomföras i praktiken. Arbetsmarknadens parter måste vara mer aktiva här. Jag är innerligt trött på att alltid höra att det handlar om kvinnors kvalifikationer. Vi har redan hört att kvinnor har bättre utbildning och att det finns många fler kvinnor än män med universitetsexamen, men vi har ännu inte brutit igenom glastaket. Det måste därför finnas andra skäl till varför kvinnor inte får chansen, och jag måste säga att den politiska viljan saknas här. Gång på gång talar man om god vilja här i kammaren och i kommissionen. Så var är haken? Hur kommer det sig att kvinnor även inom politiken fortfarande inte får chansen? Estrelabetänkandet hjälper oss att komma på rätt spår igen och se till att männens roll förändras. Att kombinera familje- och arbetsliv och integrera ett jämställdhetsperspektiv är inte bara frågor som berör kvinnor. Jag uppmanar er därför att öka trycket. Jag uppmanar kommissionen att äntligen lägga fram färdplanen och inte bara beskriva fakta igen, utan verkligen visa mod och gå vidare. Det nya jämställdhetsinstitutet kommer att bli ett viktigt och djärvt steg. Det gör det möjligt för oss att visa att EU tar jämställdheten på allvar. Jag uppmanar er därför att omvandla ord till handling. Lissabonmodellen och Lissabonstrategin kan bara bli framgångsrika om kvinnorna får delta fullt ut Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. (ES) Herr talman! Saken är den att Lissabonstrategin, som omarbetades i Göteborg för att inbegripa strategin för hållbar utveckling, syftar till att uppnå ekonomisk tillväxt och social sammanhållning samt till att minska fattigdomen i EU. För att uppnå detta mål har man meddelat att de tre kompletterande pelare som strategin bör grundas på är de ekonomiska, sociala och miljömässiga pelarna. Alla tre är lika viktiga, herr kommissionsledamot. Med hänsyn till att den sociala integrationen i Lissabonstrategin särskilt har att göra med kvinnor, skulle jag vilja gratulera Edite Estrela till hennes betänkande eftersom det erbjuder ett utmärkt tillfälle att påminna rådet och kommissionen om behovet, när det gäller jämställdhetsperspektivet, att införliva en tvärgående dimension i EU:s alla politikområden. I betänkandet sägs uttryckligen att det krävs bättre samordning mellan jämställdhetspolitiken å den ena sidan och Lissabonstrategin å den andra, i syfte att systematiskt ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet i genomförandet av de ambitiösa Lissabonmålen, särskilt i samband med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, de arbetsmarknadspolitiska riktlinjerna, miljöpolitiken dvs. Reachdirektivet politiken för den inre marknaden dvs. Bolkesteindirektivet om tjänster och till sist integrationspolitiken för invandrare. Det finns dessutom en tydlig koppling mellan handlingsplanen från Peking och Lissabonstrategin, och behovet av att utnyttja manliga och kvinnliga arbetstagares potential i EU är därför nödvändigt för att kunna följa båda dessa dagordningar. Slutligen, som också har nämnts, stöder vi Lissy Gröners ändringsförslag och Edite Estrelas uppmaning till kommissionen att göra kombinerandet av familje- och yrkeslivet till en av prioriteringarna i den färdplan för jämställdhet som diskuteras för närvarande och, i samarbete med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra aktörer, granska direktiv 96/34/EG när det gäller dess lämplighet och effektivitet. Denna granskning bör inriktas på hur man kan förbättra situationen för kvinnor och män när det gäller att kombinera familje- och yrkeslivet för båda könen, vilket borde vara en nyckelfaktor för att nå jämställdhet i alla aspekter av livet Bairbre de Brún, för GUE/NGL-gruppen. (Talaren talade iriska.) (EN) Herr talman! EU:s ledare lovade att göra en avgörande insats för att utrota fattigdomen till år 2010, men efter mer än hälften av tioårsperioden för att uppnå Lissabonmålen har detta inte skett. Mot bakgrund av detta måste även utfästelserna i Lissabonmålen om att gripa sig an frågan om jämställdhet mellan könen betraktas med ett visst mått av skepsis. I Edite Estrelas betänkande har praktiska åtgärder föreslagits för att garantera jämställdhet mellan könen, däribland möjligheter till sysselsättning för kvinnor, och jag tackar henne för hennes mycket goda arbete. Att skapa möjligheter till sysselsättning handlar inte om att ge kvinnor lågbetalda arbeten eller mindre fördelaktiga arbetsvillkor. Grunden för sådana möjligheter måste utgöras av jämställdhet för kvinnor på samma villkor som deras manliga kolleger. I genomsnitt råder det en löneklyfta på 15 procent i hela EU, men i en nyligen genomförd undersökning i mitt land, Irland, framkom det att löneklyftan mellan könen har ökat: den har ökat för kvinnor trots Irlands ekonomiska tillväxt. Irländska kvinnor får 17 procent mindre betalt än irländska män för samma arbete, så det är, som Edite Estrela säger, tydligt att endast tillväxt och arbetstillfällen inte kommer att leda till jämställdhet mellan könen.

13 Ordförande José Manuel Barroso berättade i går för parlamentet om sitt engagemang för färdplanen för jämställdhet mellan könen, som bland annat omfattar frågan om sysselsättning och om minskning av löneklyftan. Jag rekommenderar Edite Estrelas betänkande åt honom och kommissionsledamot Louis Michel som en god grund för framsteg på detta område. Den nuvarande betoningen på att uppnå ekonomisk tillväxt på bekostnad av social integration, arbetsvillkor och miljöskydd kommer inte på något sätt att föra oss i riktning mot ökad jämställdhet mellan könen. Detta måste åstadkommas med faktiska åtgärder och inte bara med tomma ord Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. (PL) Herr talman! När medlemsstaternas stats- och regeringschefer sammanträdde i Lissabon och antog Lissabonstrategin handlade de som om de hade varit produktionsbolagsdirektörer. Enligt denna strategi skulle EU bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen och gå förbi Förenta staterna. Ett av de långsiktiga mål som sattes upp var en 70-procentig ökning av sysselsättningsgraden. Detta skulle åstadkommas genom att höja pensionsåldern, vilket alltså skulle beröva medborgarna den rofyllda pensionering som de har rätt till. Ytterligare ett mål var att utnyttja de anställda i högre grad för att göra dem mer produktiva. EUmedborgarna är emot detta eftersom de vill ha mer fritid och längre semestrar. Vissa parlamentsledamöter känner mycket väl till påtryckningar av detta slag. De var vanliga under den sovjetiska kommunisterna, särskilt under 1950-talet. Folk pressades så hårt att de skulle klara 200 procent av det angivna målet bara för att dö av utmattning innan de fick sina postuma medaljer. I jämlikhetens anda är det nu meningen att även kvinnor ska ut på arbetsmarknaden i stället för att ta hand som sina barn. Denna strategi innebär att man måste tillhandahålla förskoleplatser till minst 90 procent av alla barn över tre år och till minst 30 procent av alla barn under tre år. Tråkigt nog känner vi alltför väl till resultaten av ett liknande experiment som ägde rum under socialismens mörkaste och mest vilsna period. Samhället måste förstå att ingen institution någonsin kan ersätta en mor när det gäller att ta hand om små barn, ända upp i sjuårsåldern. Endast en mor kan ge den slags kärlek som är nödvändig för att ett barn ska utvecklas på ett bra sätt. Det skulle därför vara lämpligare om man såg till att strategin gav inkomster och pensionsrätter till mödrar för att de tar hand om sina barn. Detta skulle bidra till att minska arbetslösheten. Det skulle framför allt vara den bästa investeringen vi kan göra för framtiden, eftersom barn och ungdomar är vår framtid. Vi anser inte att man ska behandla människor som om de bara vore arbetsenheter och vi är emot kvinnoutnyttjande. Kvinnor bör skyddas särskilt eftersom det är de som bär på och tar hand om nästa generation Lydia Schenardi (NI). (FR) Herr talman! Vid Europeiska rådet i mars 2000 i Lissabon satte man upp det ambitiösa målet att nå 60 procents sysselsättning för kvinnor senast Jag stöder fullständigt dessa strävanden och hoppas verkligen att de inte ska vara förgäves, eftersom man lägger fram många idéer och planer och skriver rapporter om jämlikhet mellan män och kvinnor, men skapar få konkreta resultat. Sociala skillnader, löneskillnader och yrkesmässiga skillnader diskuteras ständigt i Frankrike och även i övriga Europa. Antingen det handlar om förbättring av barnomsorgen särskilt genom att öka antalet förskolor eller främjande av nya arbetsformer som t.ex. distansarbete för att göra det lättare att kombinera yrkes-, familje- och privatlivet, är alla dessa åtgärder mycket effektivare när det gäller att bidra till jämlikhet mellan män och kvinnor än den systematiskt påtvingade tillämpningen av det icke-diskrimineringsbegrepp som förespråkas av vissa feministiska lobbygrupper som är mycket aktiva i Europaparlamentet och som de använder så fort de får möjlighet och alltid i ett högre ideologiskt syfte. Det gläder mig att betänkandet av min kollega Edite Estrela följer dessa idéer. Vi tjänar på att vara pragmatiska och förnuftiga. Jag tycker dessutom att det är särskilt viktigt att ta hänsyn till de olika kulturella och etniska drag som ofta hindrar främjandet av jämlikhet mellan män och kvinnor Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE). (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Detta är inte första gången vi diskuterar problemen i samband med kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och följderna för vår utveckling och sociala sammanhållning. Det är emellertid första gången vi har haft en integrerad och övergripande syn på frågan, som i Estrelabetänkandet, där vi betonar jämställdhetsfrågans centrala ställning när det gäller att uppnå Lissabonmålen. Jag tackar Edite Estrela för hennes initiativ och hennes arbete och ledamöterna i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män som deltog i detta arbete. Andra talare har talat om diskriminering och de problem som kvinnor stöter på i dag på arbetsmarknaden när det gäller deras tillträde och sysselsättning och de specifika problem som drabbar sårbara grupper i vårt samhälle, t.ex. kvinnliga invandrare och äldre kvinnor. I dag kan vi se att ingen social modell i EU har bidragit till att man kunnat ta itu med denna fråga med någon särskild framgång. De olika erfarenheterna är emellertid värda att studera och granska på djupet, så att de kan användas i EU:s strategiska riktlinjer och i samband med medlemsstaternas insatser. Det är därför jag vill uppmana kommissionen att ta upp frågan om de olika begrepp och metoder som har använts för att beräkna deltagandet på arbetsmarknaden.

14 Vi har inte alla samma definition på arbetslöshet, säsongsbunden arbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Vi måste därför ta upp dessa begrepp på ett så enhetligt sätt som möjligt, så att vi kan registrera den faktiska situationen och se vår uppgift i sitt rätta ljus, både på EU- och medlemsstatsnivå. På samma sätt bör kommissionen ta hänsyn till de betydande skillnaderna mellan begreppen och politiken för föräldraledighet, utnyttjandet av rättigheterna osv. Vi kan inte tala om insatser för att uppnå Lissabonmålen när det finns så många olika begrepp och metoder i medlemsstaterna. Jag vill också betona den betydelse som måste tillmätas förslaget i Estrelabetänkandet om en gemensam och övergripande metod i samband med kvinnofrågan. Jämställdhetsperspektivet, som är en EU-filosofi, måste integreras i all politik och alla utvärderingar både i EU:s och i medlemsstaternas handlingsplaner. Jag vill slutligen uppmana er, i samband med kommissionens utvärderingar om framstegen när det gäller att uppnå Lissabonmålen och utvärderingarna av de olika fonderna, att vi alltid tar hänsyn till detta jämställdhetsperspektiv. Vårt utskott kommer att stödja er i detta sammanhang Bernadette Vergnaud (PSE). (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera vår föredragande, Edite Estrela, som har utfört ett utmärkt arbete som jag hoppas att ni får nytta av, herr kommissionsledamot. Hur kan vi fortsätta att sträva efter att göra EU:s ekonomi till den mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen senast 2010 utan att sätta stopp på de fortsatta ojämlikheterna mellan män och kvinnor? Halvvägs igenom Lissabonstrategin kan vi tyvärr bara konstatera att vi har misslyckats med att uppnå dessa mål. Jämställdhetsperspektivet kan inte bara begränsas till ett par områden inom denna strategi. Det är en övergripande och tvärgående del som inte går att nonchalera och som inte kan förminskas till något som man bara bockar av i en konsekvensutvärdering. Detta innebär att man måste koncentrera sig på de system och strukturer som skapar och upprätthåller ojämlikheter och betonar skillnader. Tre procentenheter fler kvinnor än män är arbetslösa. Av kvinnorna arbetar 33 procent deltid ofrivilligt i jämförelse med 6 procent av männen. Endast 10 procent av kvinnorna når höga positioner. Löneklyftan varierar mellan 6 och 30 procent för samma arbete, trots att likabehandling har varit en grundläggande princip i gemenskapsrätten sedan Om EU vill uppfylla sina tillväxt- och sysselsättningsmål är det dags att förändra folks tänkesätt. Kvinnornas arbetstid måste vara ett val och inte en begränsning som gör deras ställning osäker. Kvinnornas tillgång till livslångt lärande måste optimeras. Det måste finnas en verklig politisk vilja att skapa villkor för familjen som gör det möjligt för män och kvinnor att kombinera yrkes-, familje- och privatliv: fler förskoleplatser till överkomliga kostnader och mer föräldraledighet för män för att göra det möjligt för dem att i högre grad ta hand om sina barn. Vi måste snarast möjligt högprioritera jämställdhetsperspektivet och uppfylla löftet om ett EU som grundas på demokratiska värderingar, jämlikhet och social rättvisa för alla både kvinnor och män ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO Vice talman Hiltrud Breyer (Verts/ALE). (DE) Herr talman! Lissabonstrategin måste inte begränsas till ekonomipolitiska mål, utan den kan också innehålla principer för att stärka den sociala sammanhållningen och den hållbara utvecklingen. Vi måste klargöra att även jämställdheten har en central roll i Lissabonprocessen. Vi måste också klargöra att medlemsstaterna verkligen måste genomföra riktlinjerna om barnomsorg från Barcelona. Möjligheten att kombinera familje- och yrkeslivet måste bli uppnåbar och inte bara vara tomma ord; den måste stå i förgrunden för Lissabonprocessen. Vi måste också förtydliga medlemsstaternas ansvar i sammanhanget. Vi måste emellertid också påpeka att man behöver granska många saker, t.ex. den sociala tryggheten och pensionssystemen i medlemsstaterna som gynnar de barnlösa och diskriminerar barnfamiljer. Vi måste ha modet att äntligen granska detta. Vi måste även uppmärksamma den könsspecifika löneklyfta som fortfarande finns i EU. Den ligger mellan 15 och 33 procent. Detta måste vara en tankeställare för oss om att vi måste göra mer för jämställdheten i EU. Vi måste dessutom klargöra att vi, vid sidan om målen för en bättre barnomsorg, också behöver bekämpa den massiva diskriminering som kvinnor fortfarande drabbas av, trots att de har högre utbildning än män. Vi ser att detta upprepas gång på gång, i synnerhet i och med den stora löneklyftan i EU. Ökad flexibilitet i arbetstiden för att man ska kunna kombinera familje- och yrkeslivet borde också vara viktigare. Vi är medvetna om att de demografiska tendenserna utgör ett enormt problem i EU och att vi måste göra allt vi kan för att verkligen uppmuntra folk i detta sammanhang. Vi måste få ut budskapet att barn är en källa till glädje och att de berikar livet, och vi måste ge incitament till familjerna. Vi kan inte bara titta på när barnbidragen m.m. i princip bara utgör allmosor för barnfamiljerna, som helt klart diskrimineras i de sociala trygghets- och pensionssystemen Ilda Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Verkligheten har bekräftat våra upprepade varningar om

15 att man i samband med genomförandet av Lissabonstrategin bara prioriterar avregleringar och flexibiliteten på arbetsmarknaden. Tillsammans med stabilitets- och tillväxtpakten får detta skadliga konsekvenser på det sociala området och påverkar kvinnor i synnerhet. Att säga att man snabbt måste vidta åtgärder för att skapa arbetstillfällen, högkvalitativa arbetstillfällen, och främja kvinnors integration i syfte att uppnå Lissabonmålen är helt enkelt inte tillräckligt. Det vi behöver göra är att ändra på den politik som äventyrar lika rättigheter och underblåser diskrimineringen av kvinnor, särskilt i arbetslivet. Förutom ökad arbetslöshet genom omstrukturering och omlokalisering av multinationella företag och branscher som påverkas av avregleringen av den internationella handeln, t.ex. textiloch konfektion, skodon och många andra, är de nya arbetstillfällen som skapas allt osäkrare, sämre betalda och diskriminerande. Man respekterar dessutom inte de kvinnliga arbetstagarnas rättigheter. Inom ramen för den s.k. Lissabonstrategin finns det trots detta nya förslag till direktiv som kan bidra till att öka diskrimineringen av kvinnor, förvärra arbetslösheten och fördjupa den sociala utestängningen ytterligare. Dessa inbegriper förslaget till direktiv om organisationen av arbetstid och det ökända Bolkesteindirektivet om avreglering av tjänstesektorn. Av detta skäl är det omöjligt att fortsätta att hävda att man försvarar kvinnornas rättigheter samtidigt som man systematiskt undergräver dessa rättigheter, antingen genom de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken eller genom politik och åtgärder som syftar till att skapa en inre marknad. Herr talman, mina damer och herrar! Det är nödvändigt att åtminstone EU:s institutioner och medlemsstaterna tar hänsyn till detta betänkande Gerard Batten (IND/DEM). (EN) Herr talman! I Lissabonstrategin anges att målet med en sysselsättningsnivå på 60 procent för kvinnor ska uppnås till 2010 och att full sysselsättningsnivå för dem som är tillgängliga för arbete ska nås till Detta kommer inte att uppnås. Lissabonstrategin är ytterligare ett sätt att skada europeiska ekonomier genom statligt ingripande och överdriven reglering. Detta betänkande är typiskt för det socialdemokratiska synsätt som är så populärt i detta parlament. Parlamentet inser problemet, som är att ekonomierna i Europa måste bli mer konkurrenskraftiga och att Europa snabbt håller på att förlora sin konkurrensställning, men börjar sedan utarbeta åtgärder som antingen är omotiverade eller faktiskt kommer att förvärra problemet. I betänkandet förordas att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att de kvinnor som har det sämst ställt, särskilt ensamstående föräldrar, garanteras en lägsta lön. Vad skulle kunna vara mer verkningsfullt för att skapa arbetslöshet än att garantera en lägsta lön för att inte arbeta? I betänkandet påstår man att löne- och arbetsvillkor i många medlemsstater, särskilt i stora affärskedjor, är en skymf mot kvinnors värdighet och ofta är orsak till missfall och funktionshinder. Inga som helst belägg framförs till stöd för detta upprörande påstående. Jag kan försäkra er att varje affärskedja i Förenade kungariket som orsakade missfall och funktionshinder snart skulle hamna inför domstol. Enda sättet att garantera maximal sysselsättning för dessa människor, både män och kvinnor, som vill arbeta är att sluta trakassera företagen och avreglera. Det ska verkligen vara lika lön för lika arbete, och för att hjälpa de föräldrar som vill vara hemma med sina barn bör vi minska skattebördan för de föräldrar som arbetar, precis som vi naturligtvis bör minska skattebördan för alla som vill arbeta. En sådan politik kommer aldrig att bli verklighet i ett socialdemokratiskt EU, vilket är ytterligare en anledning till att Förenade kungariket borde lämna Europeiska unionen och vidta de åtgärder som krävs för att garantera ekonomiskt uppsving och välstånd medan det fortfarande går att göra det Irena Belohorská (NI). (SK) Mina damer och herrar! Lissabonstrategin är ett utmärkt dokument men, som Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso har sagt till Europaparlamentet, det saknar verklighetsanknytning. Det är därför jag vill välkomna detta betänkande och uttrycka mitt tack till föredraganden, som i sin text försöker att inrikta sig på frågor som har att göra med jämställdheten mellan män och kvinnor. Försöker vi fortfarande fastställa Lissabonstrategins mål när processen redan har hunnit mer än halvvägs? Det verkar lite sent påkommet. I avsnitt I i betänkandet hänvisar parlamentsledamoten till handlingsplattformen från Peking. Det är beklagansvärt att jag var den enda EU-företrädaren som var närvarande när man vid konferensen om kvinnors rättigheter i Peking tog med Pekingplattformen och dess praktiska tillämpning i sin tionde utvärdering. Jag fruktar att detta betänkande blir ett av de dokument där man på ett korrekt sätt beskriver situationen och ställningen för kvinnorna i EU:s medlemsstater, antingen det handlar om sysselsättningen, den sociala situationen eller hälsan, men vars innehåll inte kommer att tillämpas i praktiken. Jag hyser emellertid fortfarande hopp om att man inte bara kommer att lägga betänkandet på hyllan, och mitt hopp har stärkts genom det österrikiska ordförandeskapet som prioriterar kvinnors hälsa. Här stöter vi emellertid återigen på ett annat problem eftersom medlemsstaternas hälsovårdssystem styrs av i enlighet med subsidiaritetsprincipen de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Eftersom vi vet att hälsosektorn i EU:s medlemsstater går igenom en oerhört svår reform, bör hälsoskyddet samordnas på EUnivå. Om en kvinna ska kunna fylla sin funktion i samhället, vara en jämställd partner i arbetslivet och en bra mamma måste hon ha en god hälsa. Skyddet av kvinnors hälsa

16 inom ramen för den åldrande befolkningen bör vara ett av de viktigaste målen för Lissabonstrategin, antingen det sker i form av förebyggande undersökningar för att upptäcka bröstcancer och livmoderhalscancer eller forskning om orsakerna till för tidig födsel och en ökande infertilitet Anna Záborská (PPE-DE). (SK) Låt mig först och främst tacka föredraganden Edite Estrela och skuggföredragandena och övriga ledamöter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för det arbete som de har utfört för att stödja detta initiativbetänkande. Wim Koks rapport har övertygat oss om att Lissabonstrategin behöver en grundlig översyn även ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi får inte glömma bort kvinnornas kompetens och den särskilda karaktären i den viktiga funktion som de fyller, och detta gäller i ett sammanhang som är större än medlemsstaternas ekonomier. Att finna en lämplig arbetslivsbalans kräver att vi tar hänsyn till kvinnornas sociala uppgift genom att förbättra den demografiska situationen i EU. Under inga omständigheter får vi glömma det formellt sett icke-erkända och fortfarande obetalda arbete som kvinnor gör. För att uppnå detta bör vi utveckla relevanta metoder tillsammans med utvärderingstekniker samt statistisk rapportering. Jag är övertygad om att det sociala erkännandet och betalningen av detta arbete kommer att förbättra kvinnornas ekonomiska situation och ställning på ett betydande sätt. Låt mig påminna er om en av Europeiska rådets slutsatser och mål som formulerades i mars 2000 full sysselsättning i EU i ett nytt slags samhälle som är bättre anpassat till kvinnors och mäns personliga val. Det räcker inte att se till att alla har arbete. Under kommunistregimerna var sysselsättningen 100 procent och vi vet hur den ekonomiska standarden såg ut då. Det räcker inte att alla medborgare kan använda en dator och ta till sig den tillgängliga informationen på ett effektivt sätt. Lissabonstrategins huvudinriktning är av ekonomisk karaktär, men strategin kan bara lyckas om den även bidrar till EU:s kulturella utveckling. De europeiska kulturella normerna kan inte skiljas från frågorna om lika möjligheter och jämställdhet mellan könen. EU blir trovärdigt först när de män, kvinnor och barn som bor här inte måste drabbas av extrem fattigdom och socialt utanförskap, och först när de tänker kritiskt, förstår sociala fenomen och kommunicerar väl, dvs. på ett humant sätt, med varandra Zita Gurmai (PSE). (EN) Herr talman! På 2000-talet måste en kvinna ha möjlighet att bestämma om hon vill arbeta eller stanna hemma. Om hon väljer att arbeta måste hon bedömas efter sina prestationer, inte efter sitt kön. Kvinnorna är nyckeln till att uppnå Lissabonstrategins övergripande mål att skapa ökad tillväxt och fler arbetstillfällen i Europeiska unionen. Att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden måste ha högsta prioritet i EU. En högre andel kvinnor som deltar kommer att bidra till att hantera Europas demografiska utmaningar och öka tillväxten och produktiviteten. Men dessa framsteg måste gå hand i hand med större jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden. Diskriminering av kvinnor, segregering på arbetsmarknaden och diskriminering vid graviditet förekommer i stor skala. Dessutom består löneklyftan mellan könen i hela Europa. Den uppgår för närvarande till 15 procent vid heltidsarbete, men är så hög som 40 procent vid deltidsarbete. PSE-gruppen tror på riktade åtgärder för att bidra till att främja sysselsättningen för de mest utsatta grupperna i våra samhällen, särskilt äldre kvinnor, dem som tillhör etniska minoriteter och kvinnor med funktionshinder. Utvecklingen av ett kunskapsbaserat samhälle ställer stora krav på arbetskraftens utbildningsnivå. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan och fler kvinnor än män deltar i både allmän och yrkesinriktad utbildning för vuxna. Vi måste utnyttja denna potential bättre och det måste finnas ett livslångt perspektiv för att garantera jämställdhet mellan könen, från utbildning till karriärutveckling och fullgoda pensioner för kvinnor. Vi måste kämpa för ett samhälle med jämställdhet mellan könen som är redo för det tjugonde århundradet och som utgör en väsentlig del av vår europeiska sociala modell. Vissa framsteg har gjorts på senare år men det återstår fortfarande mycket att göra. Skyldigheten att uppnå de övergripande målen i Lissabonstrategin ligger ytterst hos medlemsstaterna, som snarast måste fullgöra sina skyldigheter för att se till att dessa ambitiösa mål förverkligas Athanasios Pafilis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! De åtgärder som föreslås i det debatterade betänkandet verkar vara utformade för att ta itu med kvinnors arbetslöshet och jämställdhetsproblem, men resulterar i praktiken i minskningar och avskaffanden av alla positiva arrangemang och rättigheter som har åstadkommits av kvinnor genom arbetarklassens, gräsrötternas och kvinnorörelsens hårda kamp. De har samband med tillämpningen av Lissabonstrategin. De främjar deltidsarbete, flexibel arbetstid, skiftarbete och tidsbestämd anställning inom t.ex. hemtjänsten, på det sociala området och hälsoområdet, och resulterar därigenom i ett större utnyttjande av kvinnor, mindre trygga anställningar och följaktligen större arbetslöshet och osäkerhet. Herr kommissionsledamot! Det är arbetande kvinnor, det är arbetarklasskvinnor som krossas av antigräsrotspolitiken, eftersom välbärgade kvinnor inte har sådana problem. I betänkandet lyfts också familjestandardmodellen och familjefilosofin fram som en produktionsenhet som uppfyller sina medlemmars behov. Vi anser att detta är mycket, mycket farligt. Mannens ansvar ökas i syfte att övertyga arbetarklassfamiljer om att ansvaret för att

17 utöka familjerna ligger hos dem. På så sätt lägger man hela bördan på familjen, problemen med barnen, hälsan och utbildningen och, på samma gång, lägger man dessa områden i händerna på råa affärsmän, på krämare som köper och säljer och leder de arbetande klasserna in i en återvändsgränd. Vi menar att åtgärderna leder bort från kravet att kvinnor ska integreras i samhället tillsammans med en statlig politik som hjälper kvinnor och mödrar och skyddar barn och gamla. Detta är förslag som i slutändan syftar till att försämra och ytterligare privatisera och kommersialisera de befintliga sociala tjänsterna med kvinnornas och arbetarklassfamiljernas samtycke Zita Pleštinská (PPE-DE). (SK) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden Edite Estrela för detta initiativbetänkande. I betänkandets rekommendationer uppmanas länderna att så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att uppnå Lissabonstrategins mål när det gäller sysselsättning, sysselsättningens kvalitet och kvinnornas deltagande, med tanke på den stora ekonomiska potential som kan frigöras genom att fler kvinnor arbetar. Om vi ska kunna uppnå Lissabonmålet för 60 procents sysselsättning för kvinnorna i EU senast 2010, måste vi börja genomföra de lämpliga åtgärderna i praktiken. Medlemsstaterna och kommissionen bör fortsätta att koncentrera sig på att vidta effektiva åtgärder för att stödja tillväxten, först och främst i EU:s fattigaste regioner, där bristen på arbetstillfällen tvingar människorna, främst kvinnor, att ta arbete vid företag som bedriver verksamhet i många medlemsstater och som erbjuder förnedrande arbetsvillkor, oacceptabla arbetstider och extremt låga löner. Jag vet vad jag talar om eftersom jag bor i den avskilda regionen Prešov i Slovakien, där den genomsnittliga arbetslösheten ligger på omkring 23 procent och den genomsnittliga månadslönen ligger på omkring slovakiska kronor, som är ungefär 300 EUR. Det är oerhört viktigt att skapa en företagarvänlig miljö, att främja kvinnornas företagaranda och säkra tillgången till mikrolån för att hjälpa kvinnor att etablera egna företag. Kvinnornas ställning i länder med ett fungerande mikrolånesystem har förändrats avsevärt. Det är dessutom nödvändigt att se till att kvinnor får bättre tillgång till forskarutbildning och livslångt lärande, såväl som till nya tekniker och informationssamhället för att göra det möjligt för dem att klara sig i konkurrensen på arbetsmarknaden. För att se till att EU:s utvidgning fungerar som en katalysator för att förbättra jämställdhetspolitiken i de nya medlemsstaterna, måste vi också förbättra kvaliteten på genomförandeåtgärderna i den nationella lagstiftning som ska tillämpas för att undanröja bristande jämställdhet i samband med anställning, ersättning och/eller politisk representation. Mina damer och herrar! Jag är övertygad om att kvinnorna är lösningen för att vi ska kunna uppnå Lissabonmålen och att de därför förtjänar EUinstitutionernas och de nationella regeringarnas uppmärksamhet Britta Thomsen (PSE). (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I betänkandet betonas ett oroande och, tyvärr, ofta förbisett faktum: ojämlikheterna mellan män och kvinnor inom forskarvärlden finns kvar och förhindrar uppnåendet av Lissabonmålen. I utskottet för industrifrågor, forskning och energi hade vi hoppats på att kunna få mer resurser till forskning i den nya budgeten. Mer och bättre forskning och följaktligen mer resurser utgör tillsammans det viktigaste vapnet i kampen om konkurrenskraft och tillväxt i EU. Tyvärr resulterade de budgetförhandlingar som vi nyligen har kämpat oss igenom i att forskningen inte prioriterades tillräckligt högt. Det är verkligen synd. Lissabonstrategin är en garant för EU:s framtid. Även om EU:s forskningsprogram bara utgör en liten del av de totala forskningsresurserna i EU, måste vi tänka efter mycket noga när vi fastställer våra prioriteringar. Själva det faktum att kvinnorna i EU fortfarande är underrepresenterade inom forskarvärlden, trots att de numera är bättre utbildade än männen, innebär att EU har en enorm potential som inte utnyttjas. Detta är något som vi verkligen måste ta itu med. Få högt uppsatta kvinnliga akademiker har man och barn, medan deras manliga motsvarigheter däremot ofta har det. Yngre kvinnliga sökande har svårigheter att få forskningstjänster. I hela EU är det faktiskt så att de flesta nyligen utexaminerade sökande är kvinnor, men högre upp på karriärstegen har männen fortfarande ett fast grepp. Det är nu särskilt viktigt att vara medveten om att kvinnor är mer sårbara än män på grund av att konkurrensen om forskningsmedel är hård. Vi måste öka andelen högt uppsatta kvinnliga akademiker och forskarstuderande för att kunna möta de utmaningar vi står inför. Investeringar i utbildning, forskning och innovation är vår enda möjlighet att klara oss på ett bra sätt i den kunskapsbaserade ekonomin. Den outnyttjade kvinnliga forskningspotentialen är framtidens kärnkraft. Vi måste bli bättre på att uppmuntra unga kvinnor att välja en forskarkarriär, och vi måste samtidigt säkra bättre villkor för både kvinnor och män inom forskarvärlden. Till exempel är den absolut största andelen forskningstjänster i EU tidsbegränsade för närvarande, och om vi inte åtgärdar detta förhållande snart kommer den offentliga forskningen att hamna efter den privata forskningen. På lång sikt kan detta innebära att de flesta universitetslärare kommer att vara kvinnor, vilket återspeglar läget längre ned på utbildningsstegen i skolsystemet, samtidigt som männen anställs inom den privata forskarvärlden där de har högre lön och prestige och där endast 15 procent av forskarna är kvinnor för närvarande

18 Christa Klaß (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det återstår mycket att göra om vi vill uppnå Lissabonmålen, och en sak är säker: vi kan endast nå dit om vi har kvinnorna med oss. Det finns fortfarande en orimlig löneklyfta mellan män och kvinnor i flera medlemsstater. Det förekommer fortfarande diskriminering när det gäller befordran till högre befattningar. Familjen måste fortfarande anpassas till arbetet. Arbetet borde emellertid vara anpassat efter familjens behov. Samtliga områden bör helt klart beaktas i avsikt att främja integreringen av jämställdhetsperspektivet, men också i avsikt att främja integreringen av ett familjeperspektiv. Vi behöver finna nya strategier i detta sammanhang. Vi håller med och tycker inte om att behöva säga allt det här, men kvinnor behöver fortfarande bättre stöd för att utveckla sin företagaranda. Kvinnor bidrar till EU:s ekonomiska effektivitet och konkurrenskraft. Utbildning och livslångt lärande är nyckelorden. EU-medborgarnas största potential är och förblir deras kunskaper, som även fortsättningsvis bör främjas på grundval av lika möjligheter. Jag vill tacka föredraganden Edite Estrela för att hon så grundligt har undersökt flera olika frågor i sitt betänkande. Britta Thomsen nämnde området för kvinnor och forskning och jag vill lyfta fram ett annat område, nämligen hushållsarbete inom den privata sfären. Det finns i grund och botten ingen rimlig anledning att behandla ett hushållsnära arbete annorlunda än ett arbete inom industrin eller handeln. Om både mannen och kvinnan arbetar och någon är anställd för att utföra hushållsarbetet så är detta ett arbete, inte ett privat nöje. Om lämpliga hushållsnära tjänster å andra sidan tillhandahölls familjerna både när det gäller att ta hand om och uppfostra barn och ungdomar samt att sköta om och vårda de äldre skulle stora områden inom socialt arbete effektivt täckas och samtidigt skulle värdefulla arbetstillfällen skapas. En erkänd och försäkringsbar anställning bidrar också till socialförsäkringssystemen och skapar möjligheter för många kvinnor att lämna sina extraarbeten för ett lagligt arbete med sociala förmåner, såsom äldreomsorg och hälsovård. Jag tror även att detta är skälet till att sådant arbete är så impopulärt. Det som inte har något pris har inte heller samma status och erkänns inte som värdefullt. Ingen vill ha ett sådant arbete. Vi måste skapa en medvetenhet på detta område i stället för att nedvärdera dessa yrken genom löner som ligger på existensminimum. Medlemsstaterna måste förbättra framtidsutsikterna: både ekonomiskt, skattemässigt och intellektuellt sett. För det enda sättet att uppnå Lissabonmålen är genom ett familjevänligt samhälle i EU. Lissabonstrategin ger oss möjlighet att fokusera på dessa viktiga områden. Vi måste göra detta för att processen ska komma igång och hållas i rörelse. <BRK> Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). (PL) Herr talman! Vid Europeiska rådet i Lissabon 2000 godkändes ett antal strategiska mål som syftade till att under en tioårsperiod göra Europeiska unionen till en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi. Med denna ekonomi skulle hög ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom kunna uppnås. Nu har fem år gått och resultaten har ännu inte visat sig. Merparten av de åtgärder man kom överens om finns fortfarande bara på papper. Det har uttryckts oro både över bristen på resultat på det ekonomiska området och över bristen på framsteg med att bekämpa diskrimineringen. Kvinnor klarar sig fortfarande sämre än män på EU:s arbetsmarknad. Detta framgår tydligt av den betydande löneklyftan mellan kvinnor och män och av de hinder som kvinnor stöter på när de söker arbete. Trots att andelen kvinnor i sysselsättning i EU steg något under 2003 arbetar fortfarande bara något mer än hälften av kvinnorna i EU utanför hemmet. Nya arbetstillfällen för kvinnor tenderar att vara osäkra och dåligt betalda och kvinnors pensionsrättigheter är väsentligt lägre än mäns. För närvarande är 58 procent av de personer i EU som har eftergymnasial utbildning kvinnor. Ändå tenderar de att befordras mindre ofta och de tjänar fortfarande procent lägre än män för likvärdigt arbete. Om Lissabonstrategin ska kunna genomföras måste vi prioritera särskilda åtgärder som syftar till att stödja och främja sysselsättning för kvinnor samt kvinnligt företagande. Det är nödvändigt att förändra den sysselsättningspolitik som leder till att kvinnor diskrimineras, särskilt med hänsyn till de teorier som nyligen framfördes. Där påstods att kvinnans så kallade naturliga roll är i hemmet, och att kvinnans roll i det tjugonde århundradets samhälle uteslutande bör vara att sköta hushållet. Om kvinnorna drog sig tillbaka från arbetsmarknaden skulle männen kanske kunna fylla de lediga platser som skapades. Ett antal polska politiker anser att detta skulle vara ett effektivt sätt att bekämpa arbetslösheten. Är detta verkligen den väg som ett innovativt och konkurrenskraftigt EU bör slå in på? Jag hoppas verkligen inte det, och därför stöder jag helt och hållet betänkandet av Edite Estrela. <BRK> Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). (EL) Herr talman! Det har nämnts upprepade gånger att EU:s sysselsättningsstrategi är ett viktigt hjälpmedel för att tillämpa Lissabonstrategin. Strategin möjliggör också en sysselsättningsgrad på 70 procent och, vad viktigare är, en sysselsättningsgrad för kvinnor på 60 procent. Det initiativbetänkande som vi ska rösta om i dag kommer att bidra till att förverkliga detta mål, och jag gratulerar uppriktigt föredraganden Edite Estrela samt utskottet och de ledamöter som har deltagit i dagens debatt och som sannerligen har berikat denna fråga med sina idéer. Samtidigt kommer man med hjälp av

19 betänkandet att kunna övervaka den flitigt debatterade likabehandlingen och den kvalitativa förbättringen av kvinnors möjligheter att delta på arbetsmarknaden. Kvinnorna i EU utgör inte bara mer än hälften av den totala befolkningen, utan de representerar också 58 procent av andelen personer med universitetsutbildning och 41 procent av dem som har doktorerat. De utgör en resurs som måste underhållas genom livslångt lärande och utvecklas inom kvalitativa arbeten och nya former av tjänster, såsom deltidsanställningar, distansarbeten och flexibel arbetstid. Dessa yrken ska emellertid kvinnorna själva välja av egen fri vilja och detta får inte leda till att kvinnornas personlighet splittras så till den grad att de inte klarar trycket. Sådana situationer uppkommer inte enbart genom ojämlik behandling när det gäller löner, utan också till följd av bristande rättsskydd i yrkesutvecklingen. Detta påverkas av familjelivet och vare sig vi tycker om det eller inte är unionens demografiska utveckling beroende av detta familjeliv. Ojämlikheten börjar i samband med skolstarten. Från och med denna studieperiod och framåt förekommer ojämlik behandling, vilket hämmar familjens utveckling. Samtidigt sker ingen harmonisering av dessa prognoser i syfte att säkra dessa timmar som arbetstimmar. Målen att tillgodose 90 procent av efterfrågan på barnomsorg för barn mellan tre år och skolåldern, och 33 procent för barn under tre år är inte tillräckligt, såvida inte kvalitativ förskoleutbildning tillhandahålls, vilket endast är fallet i ett fåtal europeiska länder. Dessa barnomsorgsplatser måste vara billiga och får inte vara förbundna med en minskad inkomst för kvinnorna. Kvinnors inkomster minskas hur som helst av att deras skatter och pensioner behandlas annorlunda. En annan fråga som togs upp och som även jag vill betona är erkännandet av icke-standardiserade former av arbete för kvinnor. Hjälp bör inte enbart ges till ensamstående mödrar, utan också till mödrar i allmänhet som uppfostrar ett, två eller flera barn. Bara på detta sätt kan vi vara stolta över att försöka göra EU till väldens ledande stormakt och att stödja den utveckling och det välstånd som den sociala sammanhållningen kommer att leda till. <BRK> Teresa Riera Madurell (PSE). (ES) Herr talman! Även jag vill gratulera Edite Estrela till hennes betänkande och tillägga något till det som hittills har sagts, vilket jag till största del instämmer i. Mina damer och herrar! Om målet, enligt punkt 23 i betänkandet, är att uppnå en bättre samordning mellan jämställdhetspolitiken och Lissabonstrategin i syfte att ta större hänsyn till jämställdhetsperspektivet när det gäller att uppfylla de mål som fastställdes för EU år 2000, vill jag fästa uppmärksamheten på att antalet kvinnor inom både vetenskapliga och tekniska områden samt inom viktiga beslutsposter i affärsvärlden fortfarande är mycket lågt. Om vi, enligt vad som anges i Lissabonmålen, vill att EU ska bli en dynamisk och konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi måste vetenskap, teknik och innovation spela en fundamental roll i EU, och ändå kan inte kvinnornas delaktighet på samtliga nivåer inom dessa områden inte på långa vägar jämföras med männens. Det här är inte enbart en fråga om rättvisa, utan också om effektivitet. Kvinnor utgör ungefär halva befolkningen, och att enbart utnyttja hälften av den kompetens som finns tillgänglig är varken intelligent eller effektivt. De undersökningar som utfördes innan man inledde förhandlingarna om det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, som nu har kommit igång, visade att EU behöver nya, välutbildade manliga och kvinnliga forskare. Det är nu dags att vidta nödvändiga åtgärder för att, utan att göra avkall på goda kvalifikationer, se till att män och kvinnor har lika tillträde till dessa nya arbeten. I de flesta av de undersökningar som har genomförts har man också betonat bristen på könsspecifika uppgifter inom de vetenskapliga och tekniska områdena. Detta medför ytterligare svårigheter när det gäller att genomföra en effektiv politik för att ta itu med orsakerna till problemet. Det europeiska jämställdhetsinstitutet kommer att fylla en viktig funktion i detta och måste brådskande ta itu med denna bristfällighet. Vi vill uppmana kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, vidta nödvändiga åtgärder för göra framsteg med att lösa denna fråga. Det är viktigt att göra detta för att Lissabonstrategin ska leda till de framgångar som alla kvinnor och män vill se. <BRK> Ljudmila Novak (PPE-DE). (SL) Tillväxtanalyser i Europeiska unionen har visat att vi inte har tillämpat en tillräckligt effektiv eller seriös strategi för att infria Lissabonstrategins mål. Det faktum att kvinnor fortfarande har en påfallande sämre position än män på sysselsättnings- och inkomstområdet är något som är fullkomligt obegripligt och helt oacceptabelt för EUländerna i vår tid. Med tanke på att vi står inför allvarliga problem i EU, nämligen en åldrande befolkning och låga födelsetal, är vi tvungna att ta itu med frågan om bristande jämlikhet på arbetsplatsen i anslutning till dessa problem. Detta borde vara tillräckligt angeläget för att vi ska inrikta alla våra insatser, både i Europeiska unionen och i våra enskilda medlemsstater, på att fastställa orsakerna till detta problem och att snarast möjligt hitta en lösning som är både effektiv och seriös. Vi behöver ett genuint deltagande från hela samhället, eftersom ansvaret för den nuvarande situationen inte enbart kan läggas på kvinnorna. De är inte längre beredda att ta på sig hela vårdnaden om barnen, och samtidigt ofta vara ekonomiskt missgynnade, först och

20 främst på kort sikt och sedan på lång sikt när de går i pension. Vad vi därför behöver är lämpliga lagstiftningsåtgärder, ett allmänt samförstånd i samhället, och beredvillighet från både kvinnliga och manliga medborgare att ta sig an det så ansvarskrävande och likväl fantastiska uppdrag som vi kallar föräldraskap. Här måste vi stärka samhällets positiva inställning till livet och uppmuntra kvinnor att inte gå miste om eller avstå från det storartade uppdrag och den glädje i livet som moderskapet innebär. Moderskapet utesluter inte nödvändigtvis en professionell eller politisk karriär, det gäller bara att låta var sak ha sin tid. Vi kan även ta de kvinnliga ledamöterna i Europaparlamentet som förebild, eftersom vissa av oss kan skryta med att ha tre, fem eller till och med nio eller tio barn. Och dessa ledamöter har inte kommit till parlamentet för att vila, utan för att arbeta på ett mycket ansvarsfullt och effektivt sätt, eftersom de vet hur man arbetar med känsla för individens behov, och även har en känsla för samhällets bästa. <BRK> Louis Michel, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera de fåtal män som har varit närvarande under denna debatt och de ännu färre män som har talat. Detta visar att kvinnor har rätt när de säger att det fortfarande återstår mycket att göra. Jag ville därför uppriktigt gratulera dem som har tagit del i debatten, eftersom den handlar om något som inte enbart berör kvinnor utan är en angelägenhet för hela samhället och för alla som är delaktiga i samhället. Det är ur det perspektivet som kommissionen tänker bearbeta detta problem. Jag vill också säga att jag delar de huvudsakliga synpunkter som har uttryckts här i parlamentet, och som jag med stor uppmärksamhet har lyssnat till. Jag håller däremot inte med vissa talare som ville hålla kvar kvinnorna i stereotypa roller, som jag skulle säga hör till en annan tid. Arbetande kvinnor är inte orsaken till arbetslösheten. Det är ett argument som vi alltför ofta hör från vissa håll och sådana argument bör vi helt klart bekämpa, eftersom de förhindrar betydande framsteg i en del länder. Vad gör kommissionen under dessa omständigheter? Jag vill påpeka att merparten av de krav som har förts fram är frågor som hör till den nationella politiken. Det är fortfarande upp till medlemsstaterna att lagstifta om de viktiga frågor som har tagits upp. Jag erkänner givetvis att kommissionen har en funktion att fylla och jag kommer att redogöra för de områden där kommissionen tänker vidta åtgärder och hur den kommer att gå till väga. I de nya integrerade riktlinjerna upprepas det tydligt att det är nödvändigt att införliva könsdimensionen, dvs. integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, inom all sysselsättningspolitik och i riktlinjerna fastslås återigen behovet av att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i varje åtgärd som vidtas. I den nya sysselsättningsstrategin återupptas målsättningen att uppnå en sysselsättningsgrad på 60 procent till I riktlinjerna har man i synnerhet lagt till målet om att genusskillnader bör avlägsnas och att en balans mellan yrkes- och privatliv bör främjas. Kommissionen har också gjort integreringen av ett jämställdhetsperspektiv till en grundläggande princip i gemenskapens åtgärder. Jag kan påminna er om att den finns med som sådan i artikel 3 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv införlivas genom gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män. Syftet med denna strategi är att upprätta ett ramprogram där alla gemenskapsåtgärder, däribland ekonomiska åtgärder och ekonomisk politik samt sysselsättningspolitik, kan bidra till att uppnå målet att undanröja ojämlikhet och att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommissionen håller för närvarande på att förbereda en åtgärdsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män, som från och med 2007 kommer att ersätta ramstrategin. I likhet med ramstrategin kommer den att syfta till att effektivt integrera jämställdhetsperspektivet inom all gemenskapspolitik, och i all synnerhet Lissabonstrategin. Jag skulle vilja säga ett par ord om löneklyftan. Löneklyftan mellan män och kvinnor är en komplicerad företeelse och beror inte enbart på diskriminering. I själva verket kommer den sig av ett antal olika faktorer, såsom segregering på arbetsmarknaden, bestående stereotyper, särskilt på utbildnings- och yrkesutbildningsområdet, och svårigheten att förena yrkes- och privatlivet. Vi måste därför reagera på alla dessa underliggande faktorer. Jag vill betona att vi inom sysselsättningsstrategin tänker fästa särskild uppmärksamhet vid att minska löneskillnaderna. I två riktlinjer uppmanas medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att uttryckligen arbeta mot detta mål. Det ska också noteras att det österrikiska ordförandeskapet har meddelat att det i slutet av maj tänker anordna en konferens i Bryssel om löneklyftan mellan kvinnor och män, och jag tror att detta kommer att innebära en särskild möjlighet att göra nya framsteg på det här området. Jag ska nämna ett par ord om metoden att studera och analysera kvinnors förändrade position på arbetsmarknaden, ur ett perspektiv där man är medveten om deras rättigheter, samt männens roll. Kommissionen övervakar jämställdhetspolitiken konstant, och genomför eller beställer regelbundet analyser och undersökningar av jämställdhetens ekonomiska och rättsliga aspekter. Den årliga rapporten om jämställdhet mellan kvinnor och män, som kommissionen sedan 2004 har lagt fram inför stats- och regeringschefernas vårtoppmöte, är ett mycket viktigt dokument för att övervaka frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU. I rapporten fastslås de huvudsakliga förändringar som har skett när det gäller kvinnors respektive mäns position inom utbildningen, sysselsättningen och det sociala livet. I