Hållbart resande i. Värmland. Insatser i stort och smått - och några tankar om framtiden. november 2014

Transkript

1 Hållbart resande i Värmland Insatser i stort och smått - och några tankar om framtiden november 2014

2 INNEHÅLL SIDA 2-3 Personbilar i Värmland - 30 procent av klimatpåverkan Vad är Mobility Management? SIDA 4-5 Lådcyklar på Hammarö ger förskolebarnen bättre räckvidd Skjutsgrupper och samåkning stärker Sunnes landsbygd SIDA 6-7 Kommunal trafikplanering ta hjälp på vägen Allt fler pendlar grönt i Karlstad SIDA 8-9 Värmlandstrafik har dubbelkoll på såväl pendling som glesbygdstrafik SIDA Smidiga byten väntar Hammaröborna Nobina satsar på grön körning SIDA Ökade anslag till cykelbanor i länets transportplan Region Värmland hjälper dig att hitta EU-medel SIDA Var står vi om fem år? Om ett år? Personbilar i Värmland 25 procent av klimatpåverkan Vägtrafiken i Värmland stod under 2012 för 43 procent av länets klimatpåverkande utsläpp. Av dessa utsläpp står i sin tur personbilarna för ungefär två tredjedelar, vilket gör att deras andel av länets totala utsläpp är i storleksordningen 25 procent. Utsläppen minskar dock, sakta men säkert. Nya, snålare motorer och en ökande andel förnybara Hanna Frisk Länsstyrelsen Värmland hanna.frisk@lansstyrelsen.se I Värmland är det transportsektorn som dominerar bland de klimatpåverkande utsläppen. Det berättar Hanna Frisk som arbetar med miljömålsfrågor på länsstyrelsen Värmland bränslen är två av förklaringarna. Kanske bidrar också en sparsammare körning och en ökande kollektivtrafik. Minskningen gäller även tunga lastbilar och bussar, medan de lätta lastbilarna visar på en svag ökning. Med länsstyrelsens förslag till handlingsprogram är det inom fyra områden där man nu hoppas på ett gott samarbete inom länet: Samhällsplanering som verktyg för minskat bilberoende Arbetspendling med kollektivtrafik och cykel Effektiva fordonsflottor Värna godstransporter på båt och järnväg -Det är en utmaning att kombinera behovet av minskade utsläpp med behovet av regional utveckling, fortsätter Hanna. Vi vill ju också ha en god befolkningsutveckling och attraktiva städer, och vi måste tänka in att allt fler pendlar allt längre mellan jobb och bostad.

3 Vad är Mobility Management? Visst. Ställer man ut några betongklumpar på gatan är det klart att man får stopp på trafiken. Men dels är det inte särskilt trevligt, dels leder det knappast till någon förståelse för de problem man vill åtgärda. Därför blir det allt vanligare att arbeta med mjuka åtgärder som opinionsbildning, rådgivning och bättre information som hjälper och stimulerar människor att färdas utan bil. Konceptet kallas allmänt för Mobility Management. - Några av fördelarna med Mobility Management är att åtgärderna ofta är billiga men når många och alltså är kostnadseffektiva, säger Mikael Haster och Katrin Steverding som båda jobbar med sådana projekt, på Karlstads kommun respektive Värmlandstrafik. Allra bäst fungerar åtgärderna om man genomför dem samtidigt med andra åtgärder av mer teknisk natur, t ex bygger om en gata i tätorten eller anlägger en ny bytespunkt för kollektivtrafik. En ökande vägtrafik är inte resultatet av någon naturlag, utan styrs i hög grad av hur vi alla förändrar våra resvanor. Ett exempel som bekymrar såväl miljöexperter som trafikplanerare och skolpersonal är att allt fler föräldrar skjutsar sina barn till skolan. Från 1985 till idag har andelen barn som tar sig själva till skolan sjunkit från 94 till 53 procent. Ett vanligt motiv hos föräldrarna är, paradoxalt nog, den farliga trafikmiljön utanför skolan! En ond spiral, således, som kan vara svår att bryta. - Alla inser ju också att ökad gång, cykel och kollektivtrafik är bra för hälsan, påpekar Mikael Haster Dessutom blir ju våra tätorter både renare, tystare och trevligare ju fler som tar sig fram utan bilens hjälp. Mobility Management handlar inte bara om att övertyga människor att ställa bilen. Det handlar också om att göra det lättare och mer attraktivt att välja tex bussen. Bra linjesträckning, bra tidtabeller och information om busstider i realtid är viktiga inslag, berättar Katrin Steverding. Parallellt med sådana åtgärder kan man från kommunens sida successivt minska på antalet p-platser i tätorten, och successivt höja p-avgifterna. Visst väcker sådana åtgärder en och annan upprörd röst, men görs de i god ordning och lagom takt brukar också de mest kritiska invånarna vänja sig, och även uppskatta de vinster som uppstår: En lugnare, tystare och trevligare tätort att flanera, handla och umgås i. Katrin Steverding Värmlandstrafik AB katrin.steverding@ varmlandstrafik.se Mikael Haster Karlstads kommun mikael.haster@karlstad.se

4 Lådcyklar på Hammarö ger förskolebarnen bättre räckvidd Cyklar med lastlådor kan ju väcka viss munterhet vid första anblicken. Och kanske är det svårt att tänka sig att de skulle kunna spela någon roll i framtida transportsystem. Men i en rapport från EU bedöms drygt hälften av alla godstransporter såväl yrkesmässiga som privata i en tätort kunna ske med lastcyklar. - Speditionsfirman DHL använder lastcyklar i Amsterdams innerstad och kan där leverera 25 procent mer paket än de kan med vanlig budbil, berättar Bertil Ahlin, miljösamordnare på Hammarö kommun. Där på Hammarö alltså har man satsat på lastcyklar till tjänstemän och till rehab-teamet. Dessutom har några förskolor skaffat lastcyklar med möjlighet att ta med upp till åtta barn på en tur. Helt enligt gällande säkerhetsbestämmelser. Cyklarna har en utväxling som är anpassad till lasten, så att de ska vara möjliga att hantera även för en cyklist med normal kondition. - Hammarö är dessutom gynnat av att vara en liten kommun till ytan och dessutom nästan utan backar, påpekar Bertil. Men potentialen för lastcyklar är stor i de flesta tätorter. Miljö- och hälsovinsterna är uppenbara och investeringskostnaden är liten. På förskolorna, där man sällan har råd att boka bussar eller andra transporter, innebär lådcyklarna också att barn och personal kommer iväg på längre och mer spännande utflykter än de skulle gjort annars. Bertil Ahlin hammarö kommun bertil.ahlin@hammaro.se - 4 -

5 Skjutsgrupper och samåkning stärker Sunnes landsbygd Sunne kommun har många invånare som bor så till på landsbygden att någon tätare busstrafik knappast någonsin blir möjlig. Däremot finns det i regel goda möjligheter att samåka mellan t ex byn där man bor och Sunne tätort. Problemet är sällan viljan, snarare de praktiska bestyren att hitta någon att åka med eller skjutsa, och att komma överens om tider m m. Landsbygdsutvecklaren Eva Larsson tog därför hjälp av modern teknik för att underlätta för Sunnes landsbygdsbor. I ett första steg arbetade hon med att förmå invånarna i Lysvik att utnyttja systemet Mobil Samåkning (mobilsamakning.se) som hittills mest använts i södra Sverige men som också utnämnts till Årets Landsbygdsinnovation Systemet hjälper till att matcha dem som kör med dem som vill ha skjuts och ser till att de får kontakt via sina mobiltelefoner, berättar Eva. Det baseras på att alla som deltar känner någon som känner någon vilket bidrar till att skapa trygghet. Användare och förare kommer överens om ett pris per kilometer, och systemet gör sedan en automatisk avräkning och fakturerar (eller betalar ut pengar) en gång i kvartalet. I ett andra steg valde Eva det ännu enklare samåkningssystemet ett gratis system, öppet för alla, där man helt enkelt berättar att man har plats över i bilen, alternativt behöver skjuts, och så kommer man överens om samåkning från gång till gång. Skjutsgruppen fungerar naturligtvis bra för enstaka resor, men har också organiserat framgångsrik samåkning i samband med stora evenemang som t ex Vasaloppet eller olika musikfestivaler. Det fanns kritiker mot försöken, som menade att samåkningen skulle locka fler att handla inne i tätorten i stället för i den egna lanthandeln. Men effekten blev närmast den motsatta, berättar Eva, eftersom man ofta väljer lanthandeln som mötespunkt och då passar på att handla när man ändå är på plats. Eva Larsson Sunne kommun eva.m.larsson@sunne.se

6 Kommunal trafikplanering ta hjälp på vägen En trafikplan för den egna kommunen kan vara en värdefull hjälp för att bättre kunna styra mot ett hållbart resande. Den kan till exempel beskriva hur biltrafik och kollektivtrafik kan komplettera varandra på bästa sätt. Den ger en ökad tydlighet och vägleder i de prioriteringar som behöver göras. Den förenklar också dialogen såväl inom den kommunala organisationen som med externa aktörer. Men planer tar tid och kräver resurser, något det kan vara ont om i mindre kommuner. Kollektivtrafikmyndigheten, som är placerad på Region Värmland, har därför efter dialog med Säffle kommun utvecklat en metod för att arbeta med kommunala trafikplaner. Utvecklingsarbetet har skett tillsammans med Säffle, Kristinehamns, Hammarö och Kils kommuner samt med Värmlandstrafik. - Den s k TRAST-guiden som getts ut av SKL, är en utmärkt vägledning för den här sortens arbete, men är anpassad till kommuner som i regel är större än de värmländska, berättar projektledaren Mattias Landin, som lett arbetet.därför har vi arbetat med att förenkla modellen och anpassa den till värmländska förhållanden. - Vi har haft några enkla utgångspunkter för arbetet. Det gäller att skapa en god samverkan mellan berörda parter, både inom och utom kommunen. Det gäller att se till kommunens specifika behov och inte försöka besvara irrelevanta frågor. Det handlar, inte minst, om att förenkla arbetet så långt som möjligt. Kommunala planer måste givetvis flika i varandra, och därför betonar man också trafikplanens relation till den kommunala översiktsplaneringen. Förslaget finns under hösten 2014 ute i ett första utkast och kommer att testas vidare under Mattias Landin Region Värmland mattias.landin@regionvarmland.se - 6 -

7 Allt fler pendlar grönt i Hälften av alla värmlänningar bor inom en 25-kilometersradie från Stora Torget i Karlstad. Det betyder att ca människor bor ungefär lika tätt som man gör i Centraleuropa, och det betyder att det är här de stora strömmarna av arbetspendlare finns. Därmed är det här som det är lättast att arbeta med Mobility Management som också ger resultat. Karlstad Karlstads kommun har därför arbetat med projektet Pendla Grönt, tillsammans med kranskommunerna, med det egna bolaget Karlstadsbuss och med Värmlandstrafik. Projektet har fått pengar i två omgångar från Energimyndigheten via Länsstyrelsen Värmland. - I den första projektomgången, under 2013, arbetade vi med att stötta 37 vanebilister som frivilligt ville ställa om till cykel- och busspendling, berättar projektledaren Mikael Haster. Då lade vi rätt mycket tid på att följa upp och stötta varje enskild deltagare, och byggde mycket av vår kommunikation på sociala medier. I den andra projektomgången, som genomförts under 2014, har man arbetat med en större grupp, 65 personer, som ställt om från bilpendling till cykel och buss. Den här gången har den främsta kanalen varit arbetsplatser i några utvalda områden i Karlstad. - Det har handlat om områden som ligger lite för långt från buss- och järnvägsstationen för att man ska vilja gå, och som idag inte har någon tät busstrafik, berättar Mikael. Några av deltagarna har erbjudits särskilda lånecyklar, som funnits i ett låsbart utrymme intill busstationen. Det gäller ju att tänka på hela resan, från dörr till dörr, och det har vi av allt att döma lyckats bra med i projektet. I båda projektomgångarna har man nått goda resultat. Deltagarna har i regel varit nöjda. De hälsokontroller som ingick i den första omgången visade också att även den som väljer bussen framför bilen får avsevärt bättre kondition. Redan att promenera till busshållplatsen gör alltså skillnad! Efter de båda omgångarna går det också att jämföra vilka för- och nackdelar de olika projektuppläggen har. - Kan man lägga mer tid på att följa upp och peppa varje deltagare är det klart att det ger bättre resultat på lång sikt, säger Mikael. Samtidigt har andra omgångens upplägg, där man utgått från arbetsplatserna, gett en god spridningseffekt eftersom de flesta deltagare kan vittna om att projektet blivit en snackis vid fikabordet Mikael Haster Karlstads kommun mikael.haster@karlstad.se

8 Värmlandstrafik har dubbelkoll på såväl pendling som landsbygdstrafik - 8 -

9 Arbetsplatsen och arbetsgivaren har en nyckelroll när det gäller att stimulera till bilfria pendlingsresor. För den som arrangerar kollektivtrafik är det därför viktigt att kunna möta arbetsgivare av skilda slag, diskutera igenom deras önskemål och synpunkter och etablera ett gott samarbete Arbetsplatsen och arbetsgivaren har en nyckelroll när det gäller att stimulera till bilfria pendlingsresor. För den som arrangerar kollektivtrafik är det därför viktigt att kunna möta arbetsgivare av skilda slag, diskutera igenom deras önskemål och synpunkter och etablera ett gott samarbete. Det har varit den ena av två utgångspunkter för projektet 2xKOLL som Värmlandstrafik genomfört under flera års tid, med hjälp av EU-medel. Den andra utgångspunkten har varit att finna ett rationellt och smidigt system för kollektivtrafiken på landsbygden. I projektets första del har Värmlandstrafik samarbetat med tre stora arbetsgivare i länet; Hammarö kommun, med landstinget och med Karlstads universitet. Med hjälp av resvaneundersökningar före och efter en kampanjperiod har man definierat de anställdas ungefärliga resmönster, för att också kunna se vilken inverkan de olika åtgärderna har. Anställda inom de tre organisationerna har erbjudits gratis busskort under en fyra veckorsprovperiod, och personal från Värmlandstrafik har funnits tillgängliga på arbetsplatserna för att informera och svara på frågor. De uppföljande undersökningarna har visat på goda resultat. De flesta av testresenärerna har fortsatt att åka kollektivt i högre utsträckning än förr, de har blivit mer medvetna om kopplingen mellan transporter och miljö, och för många av dem har provperioden varit ett sätt att komma över tröskeln och prova något nytt. Dessutom har deras attityd till kollektivtrafik förändrats. - Våra undersökningar visar att resenärerna oftast är mer positiva till att resa kollektivtefter att de prövat att resa kollektivt än de var innan. Man kan se det som att vi har många förutfattade meningar att tampas mot, säger projektledaren Katrin Steverding. Men ibland är det lättare än man tror att hitta resor som passar och så uppskattar man restiden. För den ger en tid för sig själv. Mycket handlar om att få rätt information och att våga prova något nytt. Och fungerar det så fortsätter man åka kollektivt. Vi tog fram dokumentet Vägen till en grön resplan som är en guide och verktygslåda för arbetsgivare att komma igång med Mobilitet Management. Här finns strategier, förslag på åtgärder och färdiga mallar för bland annat resvaneundersökning och policies. Dokumentet finns både i pappersform att beställa från Värmlandstrafik och som download på Katrin Steverding Värmlandstrafik AB katrin.steverding@varmlandstrafik.se

10 Smidiga byten väntar Hammaröborna På Hammarö invigs i december 2014 den nya bytespunkten vid Jonsbol. Det blir en nod i kollektivtrafiken, inte bara mellan Karlstad och Hammarö utan även inom kommunen. Till den nya bytespunkten blir det lätt att ta sig både till fots och med cykel, eller med bil för den delen. Cyklarna kan ställas i skyddade ställ och det finns gott om p-platser. Här finns generösa väntutrymmen och en trygg belysning. Från Jonsbol går bussarna inte bara till centrala Karlstad, utan även mot Bergvik och Centralsjukhuset. Här går det också lätt att byta buss för att t ex ta sig mellan Lövnäs och Skoghall. - Detta är en förändring som vi längtat efter att få genomföra, inte minst för att den skapar ett självklart nav i vår trafik till och från, samt inom, Hammarö. Med denna satsning hoppas vi att fler upptäcker enkelt och smidigt det är att resa kollektivt, säger Värmlandstrafiks vd Lars Bull. Värmlandstrafik info@varmlandstrafik.se

11 Nobina satsar på grön körning Det är inte Värmlandstrafik som kör de gula bussarna som det står Värmlandstrafik på. Det är olika privata aktörer som sköter själva busskörningen, och ungefär 70 procent av all trafik körs av Nobina. Samarbetet mellan Nobina och Värmlandstrafik är gott, och har bland annat lett till satsningen Den Gröna Resan. Mycket enkelt kan den beskrivas som en eco-driving för bussar, dvs en modell med mjuk och sparsam körning. Alla bussförare i Nobina har gått en utbildning i sparsam körning, och fått träna på att köra med lång framförhållning, där man kan rulla utan gaspådrag och undvika inbromsningar. Självklart tar man det också lugnt i uppförsbackar och rullar i nedförsbackar. Men projektet Den Gröna Resan handlar också om teknik. I nästan alla bussar sitter utrustning som håller koll på förarens körstil och som slår larm till föraren om det går för fort eller blir för tvära bromsar. Samma data samlas också in för statistisk bearbetning och genomgång med gruppchefen eller någon av de fem miljöcoacherna. Förarna delas in i tre grupper. Den röda gruppen utgörs av dem som ännu inte behärskar tekniken, medan den gula gruppen är på god väg att göra det och den gröna kör som det är tänkt. Successivt blir förstås allt fler förare gröna. De är förresten vita också, eftersom alla bussar har alkolås. -Det kan vara ovant för en förare att sakta rulla in till en hållplats i stället för att gasa och bromsa, säger Lennart Salomonsson på Nobina. Man kan ju tro att det skulle leda till längre restider, men så blir det faktiskt inte. Den mjuka körningen minskar bränsleförbrukningen och därmed utsläppen. De mätningar som gjorts visar på en besparing på cirka tio procent. Men fördelarna stannar inte där. Slitaget på motorer, däck och vägar minskar, vilket också innebär mindre miljöpåverkan och bättre underhållsekonomi. Därtill blir resan både tystare och mer behaglig för resenären. Peter Enquist Nobina peter.enquist@nobina.se

12 Ökade anslag till cykelbanor i länets transportplan För åren sätter regeringen av nära en miljard kronor (951 miljoner, för att vara mer exakt) för att utveckla kommunikationerna i Värmlands län. Pengarna ska användas för att sträva mot de båda transportpolitiska målen; funktionsmålet och hänsynsmålet. Funktionsmålet handlar om att ge alla en grundläggande tillgänglighet och bidra till utvecklingskraft, medan hänsynsmålet handlar om att bidra till så små skador som möjligt på såväl mark och miljö som på människors liv. De båda målen är jämbördiga. Regeringen vill därtill att gång, cykel och kollektivtrafik prioriteras i de länsvisa planerna. - Vi har utgått från den s k fyrstegsprincipen när vi har upprättat planen, berättar Sara Johansson på Region Värmland. Det innebär, lite förenklat, att man: Tänker om och försöker styra om transportflödena med hjälp av skatter, avgifter, subventioner, opinionsbildning och andra mjuka åtgärder. Optimerar det befintliga systemet genom att t ex anlägga särskilda busskörfält på befintliga gator. Bygger om det befintliga systemet, t ex genom att ta bort enskilda flaskhalsar och säkerhetsrisker. Först som ett fjärde steg tittar man på behoven att bygga nytt. Med den här metoden sparar man kostnader, givetvis, men man får också en inriktning mot lösningar som kombinerar funktions- och hänsynsmålen. Av de 951 miljonerna läggs drygt 291 miljoner på kollektivtrafik, cykel och åtgärder för trafiksäkerhet, trimning och miljö. Resterande 660 miljoner används till de tre riksvägarna 61, 62 och miljoner kronor läggs på de tre riksvägarna, resterande medel, 240 miljoner, är fördelade på potterna: enskilda vägar, samfinansiering av nationella objekt, marknadsanpassning och åtgärdsvalstudier samt till återbetalning av förskotterade medel. - Anslagen för just cykeltrafik har fördubblats jämfört med den förra perioden, berättar Sara Johansson, och uppgår nu till 72 miljoner kronor. Till det kommer de satsningar som görs av respektive kommun. Investeringar på E18, E45 och det mesta av länets järnvägsnät ingår inte i länstransportplanen. Där fattas alla investeringsbeslut på nationell nivå. Sara Johansson Region Värmland sara.johansson@regionvarmland.se

13 Region Värmland hjälper dig att hitta EU-medel -EU:s nästa programperiod ger oss en chans att direkt bli konkreta, säger Dag Hallén, verksamhetsledare vid Energikontoret på Region Värmland. EU-stöden får nu en tydligare inriktning än förr att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi, främja hållbara transporter och bygga bort flaskhalsar i viktig infrastruktur. De regionala strukturfonderna och olika sektorsprogram innehåller alla mer detaljerade skrivningar om hur stöden kan användas. I regel kan man få 50% av projektkostnaden finansierad med EU-medel, men det finns också program som finansierar projekten fullt ut. I de flesta program kan offentliga myndigheter som t ex kommuner söka, men ibland är det möjligt även för enskilda företag och ideella organisationer att söka stöd. Kraven på att ha parter med från andra länder varierar något från program till program. - Att söka EU-medel kan verka avskräckande krångligt och svårt, säger Dag. Men på Region Värmland har vi i uppdrag att bistå med upplysningar och goda råd, så tveka inte att ta kontakt. Dag Hallén bjuder också in intresserade parter att delta i projektidén Green Drive Region, som är ett Inter- Reg projekt ihop med Norge med syfte att stimulera fossilfria vägtransporter i inre Skandinavien Dag Hallén Energikontor Värmland dag.hallen@regionvarmland.se

14 VAR STÅR VI OM FEM ÅR? OM ETT ÅR? Vare sig man arbetar med hårda eller mjuka åtgärder i transportsystemet måste man tänka långsiktigt. Vägbyggen och annat ska möta behov och krav långt in i framtiden, och arbetet med opinonsbildning och marknadsföring behöver långt tid på sig att få genomslag. Samtidigt riskerar alltför långsträckta visioner att tappa förankringen i verkligheten. Varje resa börjar som bekant med ett steg. Vid seminariet om hållbara transporter i november 2014 fick därför deltagarna diskutera planer och idéer på både lång och kort sikt. Det långa perspektivet sattes till 2020 och det korta till ett år. Generellt tror deltagarna att såväl kollektiv- som cykeltrafiken kommer att öka under de kommande åren. Särskilt markant skillnad blir det kanske inom den lite längre cykelpendlingen. Det är inte uteslutet att många väljer att cykla uppemot två mil i varje riktning, på snabba, lätta cyklar och helst på cykelbanor som särskilt anpassats för cykling i rätt höga hastigheter. Några tänkbara sträckningar är Hammarö-Karlstad och Kil-Karlstad, men utbyggd cykeltrafik kan vara väl så angelägen på mindre orter där någon lokal kollektivtrafik kanske aldrig blir verklighet. En ökad cykling kräver också bättre parkerings- och förvaringsmöjligheter vid butiker och bytespunkter. Även arbetsgivarna har ett ansvar att stimulera sina anställda att cykla, t ex genom att ordna med utrymmen för dusch och omklädning och med trygg förvaringsplatser för cyklarna. Cykelsatsningarna kan vävas ihop med friskvården och varför inte pröva möjligheten att tillhandahålla privata cyklar mot löneavdrag? Alla räknar också med att arbetspendlingen över kommungräns kommer att öka, och vi bör även tänka på pendlingen över läns- och riksgräns. Det blir allt viktigare att tänka i arbetsmarknadsregioner snarare än i kommuner. Och kanske är det dags för en pendlarbuss på sträckan Hagfors-Torsby-Kongsvinger-Oslo? Många deltagare betonar vikten av en genomtänkt samhällsplanering. Som dåliga exempel pekar man på glest utspridda bostadsområden och externa köpcentra, men som desto bättre exempel pekar man på skolor och arbetsplatser där gång-, cykel- och kollektivförbindelserna ges ett tydliga företräde framför biltrafiken. Detta kräver givetvis ett gott samarbete mellan miljöstrateger, samhällsplanerare och politiker, och måste kunna genomföras även om det finns risk för lokala och tillfälliga invändningar. Värdet av väl fungerande och attraktiva resecentra dök också upp i diskussionen, med särskild tonvikt på ett resecentrum i Karlstad

15 Busstrafiken behöver fortsatt utvecklas, med de olika förutsättningar som finns i Karlstadsregionen och i övriga länet. Nya taxor, periodkort och betalsystem behöver komma fram och realtidsinformationen på skyltar och i appar kan ständigt utvecklas. Fritt wi-fi på bussar och stationer gör det lättare att sköta delar av jobbet under resans gång. Nya busslinjer kan behöva tillkomma bland annat efterfrågas en direktlinje mellan Centralsjukhuset och Kil. Flera deltagare menade att fria p-platser vid de mindre orternas stationer kan öka intresset för att göra den längre pendlingen med tåg eller buss. Man lyfte också fram idén om ett enkelt betalsystem för motorvärmare vid bytespunkternas p-platser. För att underlätta resan från dörr till dörr vore det förstås önskvärt med smidiga system och regler för att ta med den egna cykeln på bussar och tåg. För att nå dit man vill till år 2020 är det förstås viktigt att redan idag styra upp och organisera arbetet. Flera deltagare pekade på behovet av en regional samordning av detta utvecklingsarbete. Man tycker att det redan nu är för många aktörer som är involverade på regional nivå, samtidigt som många av de mindre kommunerna har bristande förutsättningar för ett utvecklingsarbete av detta slag. Fredrik Holm Fredrik Holm Information AB fredrik@holmikarlstad.se

16 Det finns ständiga behov av transporter i ett modernt samhälle. Varor ska fraktas från producent till konsument, och när varorna blivit avfall ska de fraktas vidare. Människor både vill och behöver resa för att möta nya människor, uträtta ärenden och uppleva saker. Samtidigt är dagens transportsystem ett av de främsta skälen till såväl klimatförändringar som andra miljöproblem. I fokus står de fossila bränslena, men bekymren tar inte slut där. Ett framtida, hållbart resande i alla bemärkelser ser annorlunda ut i allt från fordonsslag och bränslen till resmönster och samhällsplanering. I Värmland, med en tät befolkning runt Karlstad, med en rad kommuncentra och en omfattande landsbygd, ser förändringsbehoven helt olika ut, beroende på plats och sammanhang. I november 2014 samlades företrädare för kollektivtrafik, kommuner och regionala myndigheter i Värmland för en diskussion och ett erfarenhetsutbyte runt hållbart resande. Denna publikation är en sammanfattning av vad som presenterades och diskuterades. PRODUKTION: Fredrik Holm Fredrik Holm Information AB fredrik@holmikarlstad.se GRAFISK LAYOUT OCH FOTO: Maria Fallström Maria Fallströms Produktionsbyrå maria@mafalls.se UTGIVNING: Rådrummet Karlstads kommun karlstad.se OMSLAGSFOTO OCH FOTO SIDA 3: Rådrummet Karlstads kommun karlstad.se FOTO SIDA 15: Anna Stålhammar