Mats Qviberg intervjuas. Nr kr. För kapitalism och individuell frihet

Transkript

1 NL Sida 1 Nr kr För kapitalism och individuell frihet Mats Qviberg intervjuas Ideologin i Batman Begins Kapitalism ger fred Låt alla få den regering de vill ha Star Wa rs III ett stors l aget frihetsepos Kontrafaktisk historieskrivning Indien nästa

2 NL Sida 2 Besök Frihetsfrontens t a l a r k v ä l l a r I mer än 10 år har Frihetsfronten a n o rdnat talarkvällar i Stockholm. Genom åren har vi haft talare som Stig-Björn Ljunggren, PJ Anders Linder, Johan Hakelius, Fredrik Reinfeldt, Ylva Maria Thompson, Oscar Swartz, Thomas Gür, Margit Gennser, Nils Lundgren, Niklas Lundblad, Gunnar Axén, Mattias Svensson, Ingemar Nordin och Dick Erixon. Vi brukar börja med 45 minuters anförande, sedan en kort öl-paus, därpå 45 minuters frågestund och diskussion. Det finns en bar som serverar öl, vin och lättare rätter. Ta l a r k v ä l l a rna äger numera rum på Restaurang S n u rr a n vars adre s s är Drottning Kristinas väg 13 i Stockholm. Närmaste T- b a n e s t a t i o n är Tekniska Högskolan.

3 NL Sida 3 Innehåll Breviabox 620, Stockholm red@nyliberalen.nu Redaktör Kristian Ti g e r kristian.tiger@nyliberalen.nu Redaktionssekreterare & ansvarig utgivare Henrik Bejke Redaktion Karin Råde, Oscar Hjertqvist, Evelina L o rentzon, Henrik RS Olsson, Erik Lakomaa, Sebastian We i l Redaktionsråd Ingemar Nordin, John-Henri Holmberg, Henrik Alexandersson Omslagsbild: Mats Qviberg intervjuad av Kristian Tiger. (Foto: Henrik Bejke). Presslagd ISSN: Löpnummer 69 Manusstopp nr : 25 september. N Y L I B E R A L I S M E N Tidningen NY L I B E R A L E N företräder den frihetsinriktade, klassiska liberalism vars främsta historiska företrädare var tänkare och revolutionärer som John Locke, Adam Smith, R i c h a rd C o b d e n, John Bright, Thomas Jeff e r s o n, Patrick Henry, H e r b e rt Spencer och Frédéric Bastiat, och som i dag kallas nyliberalism eller på engelska libertarianism. Utgångspunkten är synen på den enskilda människan som ett egenvärde med andra ord uppfattningen att varje individ har en okränkbar rätt att leva för sin egen skull. I och med det betraktar nyliberalismen självklart också varje person eller institution som med våld eller hot om våld försöker tvinga sin vilja på någon annan människa som omoralisk eller i politiska termer kriminell. Nyliberalismen anser att alla relationer mellan människor måste bygga på frivillighet och att politikens (och därmed statens) enda acceptabla uppgift i samhället är att värna medborgarnas individuella rättigheter. Därmed är också sagt att nyliberalismen förespråkar en starkt avgränsad och konstitutionellt begränsad minimistat vars enda syfte är att upprätthålla försvar och rättsväsende för att skydda människor från övergrepp, oberoende av om dessa utförs av enskilda brottslingar eller aggressiva grannländer. Ekonomiskt präglas ett sådant samhälle av en fri och oreglerad kapitalism, socialt av frihet för alla invånare att så länge de inte inkräktar på andras lika rätt fritt välja livsmönster, samlevnadsformer och livsstil. Nyliberalismen står för öppna gränser, fri invandring, absolut åsikts-, yttrande- och tryckfrihet och tolerans. Bland nyliberalismens främsta idégivare i modern tid å t e rfinns filosofen och författarinnan Ayn Rand, den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises samt nobelpristagarna i ekonomi Friedrich A Hayek och Milton Friedman. TIDSKRIFTEN NYLIBERALEN Nyliberalen är en självständig tidskrift för liberal debatt, idébildning och analys, utgiven i samarbete med den liberala nätverksorganisationen Frihetsfronten. Frihetsfrontens syfte är att genom mötesarrangemang, seminarier, konferenser och andra interna eller utåtriktade aktiviteter sprida kunskap om och främja de värderingar som är nyliberalismens. Ytterligare information om Frihetsfrontens verksamhet får man genom att skicka till info@frihetsfronten.se eller genom att uppsöka våra websidor på Internet. Adressen till dessa är h t t p : / / w w w. f r i h e t s f r o n t e n. s e. UPPHOVSRÄTTSLIG NOT Allt innehåll är om ej annat anges copyright Nyliberalen och respektive upphovsman. Där ingenting annat uttryckligen anges får texter ur Nyliberalen fritt återges förutsatt att de återges oavkortade, att följande textrad åtföljer återgivnigen: U r s p rungligen publicerad i Tidskriften Nyliberalen, Box 620, S t o c k h o l m, samt att ett exemplar av den publikation där å t e r t rycket förekommer tillsänds Nyliberalens redaktion. Vid publicering på www-sidor bör också adressen till tidningens hemsidor anges: h t t p : / / w w w. n y l i b e r a l e n. n u Mats Qviberg kapitalist med idéer 9 Mats Qviberg in på livet Kristian Ti g e r i n t e rvjuar en kapitalist som dristar sig att även förespråka kapitalism. 14 Granskning av den nya feministiska rörelsen Evelina Lore n t z o n s a m t a l a r med Cecilia Chrapkowska, en av kvinnorna bakom Feministiskt initiativ. 15 Det åttonde feministpartiet Evelina Lore n t z o n frågar sig om Feministiskt initiativ har något nytt att komma med eller om det bara kommer att innebära att en ny grupp politiker ser dagens ljus. 4 Ledare Kristian Ti g e r uppmärksammar det dolda f ö r t rycket i Sverige. 11 Mobbning dess rötter och hur man stoppar den Johan Hedin skriver om mobbningens n a t u r, dess bakomliggande orsaker och vad man kan göra för att få slut på den. 16 Den som inte ger till välgörande ändamål Walter Block försvarar återigen det o f ö r s v a r b a r a. 18 Thomas Szasz: rebell i vitt Kristian Ti g e r porträtterar T h o m a s S z a s z, den kontroversielle psykiatrikern som många älskar att hata. 19 Globalisering som fredsstrategi Erich We e d e förklarar varför kapitalism leder till fred. 22 Panarkistiska strategier R i c h a rd CB Johnsson frågar sig varf ö r man bara ska ha e n r e g e r i n g. 26 Recensioner M a rgit Gennser & Mikael Gennser recenserar What Might Have Been: Leading Historians On Twelve What Ifs Of History redigerad av Andrew Roberts och The Aachen Memorandum a v Andrew Roberts. Oscar Hjert q v i s t r e c e n- serar 40 lyckliga år av Gunnar Bernstrup och Jörgen We s t e rh o v. K a r l S i g f r i d recenserar Batman Begins r e g i s- serad av Christopher Nolan. E r i k L a k o m a a recenserar F reakonomics : A Rogue Economist Explores the Hidden Side of Every t h i n g av Steven D Levitt & Stephen J Dubner. Henrik RS Olsson recenserar Star Wars: Episod III M ö r k rets hämnd regisserad av George Lucas, Klas Hjort recenserar Peta inte i m a t e n! av Mattias Svensson. E v e l i n a L o re n t z o n recenserar Indien Från s t a c k a re till storm a k t av Anna Kinberg B a t r a. 35 ISIL:s världskongress Henrik Bejke rapporterar från en spännande vecka i Tyskland där man bl a firade Ayn Rands f ö d e l s e d a g. P R E N U M E R AT I O N Nyliberalen utkommer med fyra nummer om året. Prenumeration kostar för privatpersoner 200 kronor för 1 år / 4 nummer 300 kronor för 2 år / 8 nummer. Juridisk person betalar 270 kr för 1 år / 4 nummer För prenumeranter i Norden tillkommer 40 kronor per år i extra porto, för prenumeranter utanför Norden tillkommer 80 kr per år i extra porto. Betala till Nyliberalt forums postgiro Glöm inte namn och adress! Vill du bidra extra till vår icke skattefinansierade verksamhet kan du även sponsra Frihetsfronten. Detta kostar 500 kr / år för privatpersoner och 1000 kr för juridiska personer och ger utöver en prenumeration på Nyliberalen även rabatt på våra seminarier samt ett presentkort på 200 kronor att använda när du köper böcker från Frihetsfronten. 3

4 NL Sida 4 L e d a re Det osynliga fört ry c k e t Det finns gott om förtryck i dagens Sverige. Men tillhör man bara den likriktade majoriteten så behöver man inte nödvändigtvis uppfatta så mycket av detta. De flesta svenskar tillhör också den likriktade majoriteten. Det är främst när man sticker ut och är annorlunda som man märker av förtrycket. Min bror bodde ett tag i Spanien. Han berättade om en diskussion med en arbetskamrat som var gammal nog att ha minnen av Francos diktatur. Min bror undrade då bekymrat hur det var att leva i en diktatur. Hans arbetskamrat tyckte inte att det var något märkvärdigt. Diktaturen var väl inte så farlig. Man jobbade på och om man skötte sig så var det lugnt. Arbetskamraten tillhörde sannolikt den likriktade majoriteten. Kan förtr yck vara demokratiskt? Skillnaderna mellan det vi betraktar som demokratier och det som betraktas som diktaturer handlar ofta om att fler avvikelser är tillåtna i demokratier. I mångt och mycket en gradskillnad alltså. Är det dessutom så att ens preferenser ligger innom spannet för vad som är tillåtet i en diktat u r, men utanför spannet för vad som är tillåtet i en demokrati, ja då upplever man nog diktaturen som mindre förtryckande. Den som drabbas av ett förbud bry r sig sannolikt rätt lite om det fattats av en folkvald församling eller om en diktator beslutat om det ensam. Ett förbud är ett förbud. Förtryck är förtry c k. Avvikelserna som förbudsivrare vill åt är många. Några exempel är reklam, brukandet av narkotika, olika typer av pornografi, prostitution, intresse för skjutvapen, rökning, nazistiska symboler och så vidare. Ofta har också förbudsivrarna lyckats. Att vara liberal handlar alltså till stor del om att värna personer i marginalen. Ironiskt nog är medlemmarna av det politiska parti som kallar sig liberaler de som sannolikt i lägst grad är representativa för de marginaliserade. Den typiske folkpartisten skulle sannolikt inte personligen drabbas så hårt om diktatur infördes. En folkpartist sticker ju nämligen knappt ut i något avseende. De tillhör mittfåran. (Därmed inte sagt att folkpartiet skulle vara det sämsta riksdagspartiet i liberalt a v s e e n d e. ) Att leva som man lär De allra flesta människor tycker nog att det är ädelt att stå upp för de svaga. Att värna de marginaliserade och utstötta. Att säga ifrån mot mobbare. Sedan gör man utan att tänka på det precis tvärtom. Förbud mot alternativa l i v s s t i l a r, yttringar och bisarra egenheter är mobbing på ett högre plan (läs för övrigt Johan Hedins utmärkta artikel om mobbing på sidan 11). För att förbuden och kränkningarna mot grupper och personer i marginalen ska accepteras så behövs skäl. Gärna ska skälen gå ut på att skydda någon som sägs bli drabbad om inte förbudet införs. För en riktig liberal (läs nyliberal) så får förbud endast införas för att förhindra direkta rättighetskränkningar. Det som skiljer socialliberaler och andra kollektivister från riktiga liberaler är att de inte är främmande inför möjligheten att förbjuda nästan vad som helst bara man har ett behjärtansvärt syfte. Fantasirikedomen är mycket stor när det gäller att hitta på behjärtansvärda syften. Det märkliga är att förbuden så sällan förmår uppnå det de syftar till. Förbuden får ofta oförutsedda effekter som inte sällan är skadliga och kontraproduktiva. Knarkförbud gör att brottsligheten ökar och missbrukarna lider än mer. Förbud mot prostitution tvingar verksamheten under jorden där situationen blir mer utsatt för alla inblandade. Förbud mot skjutvapen avväpnar inte brottslingarna utan gör vanligt folk mer värnlösa. Men att förbuden får oönskade konsekvenser är inte huvudskälet till att vara emot dem. Huvudskälet är att vi inte har rätt att förtrycka folk som råkar vara annorlunda. Detta brukar vara självklart när man talar om barn. Då kallas det mobbing. Men regeln bör gälla även vuxna. Jag har svårt att komma på förbud av den här typen som fått goda effekter men jag kan inte utesluta att de finns. Men även om ett sådant förbud existerar bör man alltså vara emot av princip. Förbud som införs i demokratier försvaras ofta genom att de sägs vara fattade i demokratisk ordning. Naturligtvis håller inte resonemanget. Tycker 51 procent något riktigt absurt och ondskefullt så ska vi andra alltså acceptera det. Givetvis är demokrati bra men att låta det bli synonymt med att majoriteten gör termen meningslös. Istället för att fokusera på hur mycket eller lite man röstar bör man tänka på hur mycket eller lite man förbjuder. En konsekvens av detta som möjligen kan vara lite svår att förlika sig med är att en diktatur rent teoretiskt skulle kunna vara väldigt mycket mindre förtryckande än dagens S v e r i g e. Kristian Ti g e r Så här gör du för att sponsra Frihetsfronten Frihetsfronten tar inte emot skattefinansierade bidrag utan litar till människors frivilliga insatser. Det kan man göra genom att köpa Frihetsfrontens sponsorpaket. I detta ingår en prenumeration på tidskriften Nyliberalen, böcker för 200 kr ur vårt boklager samt ett vackert diplom. Dessutom får man tio procents rabatt på Frihetsfrontens seminarier och utbildningar under det närmaste året. Sponsorpaketet kostar 500 kr per år för enskilda personer medan juridiska personer betalar 1000 kr per år. För den som redan är prenumerant på Nyliberalen förlängs prenumerationen med fyra nummer. För att sponsra oss gör du så här: Sätt in 500 (1000) kr på postgiro (Nyliberalt Forum). Skriv Sponsorpaket på talongen. Glöm inte att ange namn och adress samt e-postadress, så att vi kan kontakta dig. Behöver du en faktura på beloppet skriver du ett mail till mats.sylvan@telia.com Tack på förhand för ett bidrag som betyder mycket för oss! 4

5 NL Sida 5 J o rd n i n g av ledare Vi har tidigare på Attacksidan konstaterat att när en terroristledare som Arafat begravs representeras Sverige av statsministern. Ur detta perspektiv skulle det vara intressant att veta vad seden bjuder om det istället är en folkvald president som skall begravas. I våras fick vi svar. När Israels mest kände president Ezra We i s s m a n begravdes representerades Sverige av en tjänsteman från ambassaden i Tel Av i v. Ett telefonsamtal till Utrikesdepartementet där man först inte kände till vare sig vem Weissman var eller att han avlidit angav dessutom att anledningen var ett EUbeslut om att detta var den nivå EU-länderna skulle representera på. Eftersom vi inte har gemensam utrikespolitik måste alltså EU:s utrikesministrar ha träffats för att fatta ett speciellt beslut om detta. USA skickade samtidigt den biträdande utrikesministern. Utifrån detta perspektiv kanske det svenska agerandet var korrekt. Hade Sverige skickat någon på motsvarande nivå (statsråd i utrikesdepartementet utan egen portfölj) hade det inneburit Carin Jämtlin. Med tanke på vad hon tidigare sagt om Israel (omdömet innehöll svordomar) hade det kanske varit ett större hån mot dem än att skicka en tjänsteman. Spela ro l l Sveriges Roll- och Konflikspelsförbund får årligen 17,2 miljoner kronor från statliga U n g d o m s s t y r e l s e n. Lek inte med skattepengarna, ungjävl a r! Henrik Alexandersson Praktisk k u l t u r p o l i t i k Artisten Peps Persson fick ta emot stark kritik då han i samband med SVT:s Allsång på Skansen uttalade att cannabis borde legalis e r a s. Faktum är att många musiker och artister av världsklass har använt och använder betydligt tyngre droger än cannabis. Jussi Björlings läkare försåg honom med kokain, John Lennon fick recept på LSD och Elvis Presley gick och åt av sin mors amfet a m i n t a b l e t t e r. När förbudseran kom tvingades artisterna köpa oren narkotika på gatan och se bara hur det gick med musiken. S p e c i a l i s t - k o m p e t e n s Porr skall förbjudas enligt det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Detta gäller dock inte erotik. Som porr klassas nämligen bara sex som är förnedrande. Då distinktionen mellan dessa två kategorier är tämligen suddig torde det behövas en ny myndighet (Porrverket) som tittar på filmerna och bestämmer vad som är ok och vad som inte är ok. Eftersom arbetena vid myndigheten precis som vanligt lär gå till avgående förtroendevalda kan det möjligen förklara såväl före detta SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi som Ung vänsters Ali Esbatis hastiga avgång. Leo Stark H i s t o r i e l ö s h e t Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm är förbannad. Igen. Denna gång har Veronica upptäckt att det är svårt att hitta badkläder som inte levereras med behå till dottern Alva. Den lösning som Veronica fick tillgripa var att köpa ett set med behå och badbyxtrosa och sedan kasta bort behån. Har inte Alva lärt sig behå-bränning än? Erik Lakomaa Henrik RS Olsson Oscar Hjertqvist Johan Norbers film Globalisation is Good finns nu att köpa När Johan Norberg, en av Sveriges ledande liberala debattörer och tillika gammal redaktör för Nyliberalen, fick möjlighet att göra en film om globaliseringens positiva effekter skedde detta i England. I Sverige är den sortens filmer inte politiskt korrekta. Svensk TV, som gärna visar en film som The Corporation, har föga förvånande inte velat visa Johans film. Nu finns emellertid filmen att beställa på video från Electric Sky. På sin hemsida skriver de om filmen: May Day around the world marks a time when millions of protestors gather in cities to march against the exploitation of developing countries by multinational corporations. This documentary follows Swedish writer and devotee to globalisation Johan Norberg as he travels to some of the poorest areas of the globe to promote global capitalism and to prove why he feels protestors entering the anti-globalisation movement are ignorant and dangerously wrong. Filmen kostar och kan beställas via deras hemsida: e l e c t r i c s k y. c o m / 5

6 NL Sida 6 S a m a r b e t e utan politik Räddningen av den ryska forskningsubåt som fastnat i ett nät på botten av havet utan för Kamchatka blev lyckad. Enheter ur den brittiska, amerikanska och japanska marinen lyckades skära loss ubåten innan syret hade tagit slut. Ett bra exempel på hur internationellt samarbete skall gå till. Ubåten kom upp utan att Ryssland, Japan, Storbritannien och USA behövde sätta upp något gemensamt parlament, valuta och jordbrukspolitik. Det som förvånar i sammanhanget är dock att EU hållit sig så tysta. Hade detta inträffat före de franska och holländska nej:en till EU-grundlagen hade sannolikt tonen varit en annan: Kommissionen uttalar att Unionen behöver en stående ubåtsräddningsstyrka. En fransk försvarsmaterieltillverkare (tillika stor politisk bidragsgivare) står redan beredd att tillverka ubåtsräddningsfarkosten (URF:en). I solidarisk anda kommer den formellt att tillverkas av ett konsortium med franska, tyska och spanska intressen. All tillverkning av betydelse kommer dock att ske i Brest. Priset för URF:en kommer förvisso att bli tre gånger högre än för de som redan finns på marknaden men som EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark säger i en kommentar skall detta ställas i relation med vad tredje världskriget skulle kosta. Erik Lakomaa Skillnad på folk och folk När staten ger riktade bidrag till kommunerna för att de skall anställa långtidsarbetslösa så att dessa kan hjälpa till att byta gardiner eller att gå och handla så är det riktiga jobb, förklarar kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu. Kan inte kommunförbundet bestämma att det inte är några väntetider i vården o c k s å? Henrik Alexandersson Reinfeldt är en ny Yngve Holmberg Den moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt har nyligen uttalat sig mot markn a d s h y r o r. Det är inte första gången den nya moderatledaren intar en vänsterinriktad ståndpunkt. I fråga efter fråga markerar han på ett ofta demonstrativt sätt att han inte förespråkar en marknadsliberal politik. Den vanligaste förklaringen som hörs om denna omsvängningspolitik är att den syftar till att etablera Moderata Samlingspartiet som en politisk mittenkraft för att kunna dra till sig marginalväljare från socialdemokraterna och bana vägen för en borgerlig valseger i nästa års v a l. Det är inte första gången detta parti försöker sig på en sådan strategi. Under Yngve Holmbergs tid som partiledare försökte Högerpartiet som man på den tiden hette också lansera sig som ett mittenparti. I början såg strategin ut att fungera, partiet gjorde ett klart bättre val i kommun- och landstingsvalet 1966 än man gjort i 1964 års riksdagsval och hade detta val även varit ett riksdagsval hade den socialdemokratiska regeringen under Ta g e Erlander tvingats bort från makten. Strategin som ett mittenparti kom dock inte att fortsätta fungera. I valet 1968 gick partiet bakåt och i valet 1970 gjorde Moderata Samlingspartiet, som partiet nu bytt namn till, sitt genom historien sämsta val med enbart 11,5 procent av rösterna. Partiet hade i och med detta nått smärtgränsen och vid en extra partistämma i november avsattes Yngve Holmberg och ersattes av Gösta Bohman. Det finns tecken på att partiets misslyckade politik från 60-talet nu är på väg att upprepas. Precis som Holmberg ligger Reinfeldt nu under sin första tid som partiledare bra till i opinionsmätningarna. Det som man dock bör ha i minnet är att moderaternas opinionssiffror alltid ligger betydligt högre mellan valen och att partiet alltid tappar åtskilliga procent när valdagen närmar sig. Carl Bildt låg exempelvis klart över 30 procent under 1997 för att i valet 1998 landa på strax under 23 proc e n t. En faktor som kan bidra till drastiskt minskat stöd för moderaterna när valkampen nästa år börjar är att de omsvängningar i politiken som partiledningen genomfört också har försett socialdemokraterna med efterlängtade nya argument. I alla de frågor där moderaterna intagit nya vänsterinriktade ståndpunkter kommer socialdemokraterna att angripa moderaterna för att i själva verket fortfarande stå för sina ursprungliga ideal. Det försvar moderaterna då kommer att inta är att man förutom att kritisera socialdemokraterna samtidigt måste angripa sina egna tidigare ståndpunkter, en situation som knappast kommer att gynna dem opin i o n s m ä s s i g t. Det skulle inte förvåna om de nuvarande höga opinionssiffrorna för moderaterna vid valet nästa år krympt samman och att partiet bara nätt och jämt lyckas ta sig över 20 procent. Det är inte alls otänkbart att valresultatet till och med kan innebära en nedgång från 2002 års siffror. I själva verket skulle inte en sådan valförlust vara negativ för moderaterna på sikt. Den nuvarande politiken där partiet anstränger sig till det yttersta för att överge alla marknadsliberala ståndpunkter som partiet fortfarande har kvar är i ett längre perspektiv oerhört negativ för de framtida möjligheterna att genomföra marknadsinriktade reformer i Sverige. En kalldusch i form av ett nytt förlustval av samma magnitud som valet 1970 skulle kunna sätta stopp för den nuvarande partiledningens framfart. Det finns fortfarande rimliga människor i Moderata Samlingspartiet som förespråkar genuina marknadsliberala förändringar och en valförlust 2006 med efterföljande storstädning i partitoppen skulle kunna bana vägen för dessa. En ny Gösta Bohman som ledare för ett pånyttfött marknadsliberalt parti skulle kunna leda Sverige mot en ljusare framtid. Varje annat alternativ är mörker. Henrik Bejke K reationismen förföljer henne Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm är förbannad. Igen. (se h t t p : / / w w w.veronicas-blogg.se) Anledningen denna gång är att Veronica inte lyckats hitta trosor med dinosauriemotiv till sin fyraåriga dotter Alva. Se d ä r, ett marknadsmisslyckande. Erik Lakomaa 6

7 NL Sida 7 ö l? Snygg av En brittisk domstol har slagit fast att det är olagligt att göra reklam för alkohol med hjälp av snygga män. Män med ölmage, flint och charmiga men illasittande kläder går dock utmärkt. Inte heller verkar snygga kvinnor vara något problem. Nog är väl detta bevis nog för den manliga konspirat i o n e n? K ä rr i n g Evelina Lorentzon F! infiltre r a r Microsoft Word godkänner inte ordet paternalistisk, istället föreslås patriarkals m i s k F! vill ha delat ledarskap och söker en parhäst till Gudrun Schyman Carl Bennet? D j u r i s k t Henrik Alexandersson Henrik Alexandersson Feministiskt initiativ är med stormsteg på väg mot sin första bra och nödvändiga splittring. Professorn och den intellektuella spjutspetsen Tiina Rosenberg hotar med att hoppa av om partiet inte lägger större vikt vid frågor rörande homo- bi- och transp e r s o n e r. Till partiets första årsmöte förväntas denna fråga debatteras tillsammans med andra hårda knäckfrågor som huruvida man skall reglera strumpfärger på barn och om män är att betrakta som krokodiler eller bara som små ulliga, gulliga marsvin. Och så undrar de varför kvinnor aldrig tagit makten. Evelina Lorentzon Åsa-Nisse hade också ett torp Nu är de (vulgära) planritningarna för Göran Perssons nya herrgård Torp offentl i g g j o r d a. Många gardiner att hänga, mycket snö att skotta. Om de köper en hund att gå ut med har Persson gjort mycket för att pressa ner arbetslösheten i Södermanland. Henrik Alexandersson S i s t a g å n g s v ä l j a rn a I Björkviks folkets park rådde som vanligt principen en rullator, en röst Tur att det nuförtiden finns en doktor i närh e t e n. Henrik Alexandersson Ny socialistisk m a x i m Vi skall hänga borgarna i de gardiner som de själva säljer till oss. Henrik Alexandersson M a r k n a d s h y ro r Moderaterna har nu backat från tidigare krav på att hyresmarknaden skall avregleras. Även i fortsättningen kommer det sålunda krävas mutor eller svarta pengar för att komma förbi Stockholms bostadskö (där väntetiden för en bostad nu är över 1000 år). Detta skall väl ses som en uppföljare till 1991 års valslogan Du skall våga vara ute. Brottslingar skall sitta inne Erik Lakomaa S v å rt val I slutet av juli havererade en Airbus 340 tillhörande Air France vid landning i Toronto. Ingen omkom men planet fattade eld och blev totalförstört. Kraschen fick dock skadeståndsadvokaterna att vädra morgonluft och Air France krävs nu på 62 miljoner USD (cirka en halv miljard kronor) i en grupprocess. Av detta vill skadeståndsadvokaterna ha 42 miljoner. Frågan man bör ställa sig med anledning av detta är vilken sida man bör hålla på. Skadeståndsadvokaterna eller ett franskt statligt flygbolag? Ytterligare en fråga: Om skadeståndsadvokaterna vinner, är då utbetalningen från franska staten att betrakta som ett brott mot den amerikanska partifinansieringslagen. Lagen förbjuder ju kampanjbidrag från utländska stater och att ge pengar till skadeståndsadvokater är ju i praktiken detsamma som att ge dem till D e m o k r a t e r n a. Erik Lakomaa U n g d o m s p ro b l e m Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund uttrycker i en debattartikel sin sympati för unga tjejer och beskriver hur de ringer till honom för att berätta hur jobbigt det är att inte ha skoluniform. Frågan är dock om skönhetsidealen verkligen är det enda problemet. Man skall hinna bli bra desperat innan man ringer till Göran Hägglund för att prata ut om sina problem. Evelina Lorentzon Rotera mera Det ryktas att moderaternas lösning på landets energiproblem är att koppla en generator till Gösta Bohman. Henrik Alexandersson 7

8 NL Sida 8 K o rt f a t t a t k l a rg ö r a n d e I en artikel i Sydöstran 27/7 skriver Lena Hallengren förskole- och ungdomsminister samt minister för vuxnas lärande angående att hon var ordförande i Kalmar SSU-distrikt som erkänt att de omedelbart efter hennes avgång började fuska och de följande fem åren har sökt för mellan 809 och 1161 medlemmar. Trots att man som mest hade 91 bidragsb e r ä t t i g a d e! Och att man därför betalat tillbaka i felaktigt bekomna bidrag. Enligt SSU alltså. Under Hallengrens tid skedde enligt DN också fusk. Under ett år (1997) har tidningen hittat 240 betalande medlemmar varav några i icke bidragsberättigade å l d e r. Då sökte man bidrag för 773! Året därefter hade faktiskt antalet betalande ökat till 314, och man sökte och fick bidrag för 993. Enligt DN alltså. Hallengren var också ledamot av kommunstyrelsen i Kalmar och i dess arbetsutskott med ansvar för ungdomsfrågor. Senare blev hon förbundssekreterare i hela SSU, anställd med ansvar för medlemmar och bidragsansökningar. Samma år var hon styrelseledamot i Landsrådet för Sveriges ungdomsorganis a t i o n e r, som fördelar statsbidragen till bland andra SSU. Jag välkomnar granskningen Jag vill med mina ord beskriva tankar och känslor kring den senaste tidens skriverier om mig och min bakgrund i SSU. För det är tråkigt nog så att politik som är så viktigt och många gånger avgörande inte alltid är det som står i fokus. Jag har stor respekt för medias arbete. Däre m o t är det svårt att motbevisa olika lösry c k t a påståenden från händelser 5-10 år tillbaka i tiden och det är inte alltid lätt att via journalister förmedla vad man känner och t y c k e r. Jag hoppas att detta inlägg bidrar till att göra det lite tydligare. Att under en tid få möjlighet att arbeta med politik på heltid är ett stort fört roende. Just därför har jag alltid haft tankarna kvar i läraryrket och också valt att satsa på barn och familj. För politik får inte vara allt, det är däremot en viktig del av mitt liv. Liksom många heltidspolitiker har jag min bakgrund i ett politiskt ungdomsförbund. Det var för mig, som för säkert de allra flesta, en fantastiskt rolig och lärorik tid. Upplevelser när man tillsammans med andra försöker förändra det i samhället som man tycker är fel. När man förstår hur komplext vårt samhälle är och hur s v å rt det är att finna de enkla lösningarna på de svåra problemen. När man värvar medlemmar för att bli fler och starkare och skriver motioner för att påverka p a rtiet att gå snabbare framåt. Erik Lakomaa Polarstation Zebra ser dig! Sökmotorn Google har lanserat en ny tjänst som ger nätsurfarna möjlighet att se detaljerade sattelitbilder av i princip hela jordklotet. Bilderna är så detaljerade att man med lätthet kan titta på enskilda b y g g n a d e r. Detta gör att alla människor kan leta upp och betrakta sina bostäder. Nästan alla, kanske man ska säga. Heter man George W Bush går det inte eftersom Vita Huset har blivit bortretuscherat från bilderna. Det hela påminner på ett löjligt sätt om det gamla Sovjetunionens politik att inte tillhandahålla korrekta kartor över länderna i östblocket. Även långt efter att de första sattelitfotografierna togs under 1960-talet fortsatte man med sina modifierade kartor, en politik som knappast skapade några problem för NATO men desto mer för de egna medborgarna. Tydligen har USA inte förstått att om några terrorister skulle försöka anfalla Vita Huset så skulle de nog inte hindras av att byggnaden saknas på Googles sattelitbild e r. Henrik Bejke C a p t u s Frihetliga idéer i svenskt form a t A r t i k l a r, länkar och information sammanställt på ett effektivt och lättöverskådligt sätt. 8

9 NL Sida 9 Intervju Mats Qviberg in på livet IN T E RV J U A D AV KR I S T I A N TI G E R Vad som är alltför vanligt i samhället är att de som benämns kap i t a l i s t e r, d v s f ö re t a g s l e d a re och inve s t e r a re, ofta saknar de mest fundamentala kunskap e rn a om vad som är föru t s ä t t n i n ga rna för en fri kap i t a l i s m. Då de yttrar sig i politiska sammanhang blir re s u l t atet därför ofta osammanhängande sva m m e l. Ett undantag är Mats Qviberg, d e l ä ga re i fo n d ko m m i s s i o n ä ren Hagströmer & Qviberg. Nyliberalens redaktör träffade honom för en intervju i somras. Vad ska staten syssla med? Rent generellt så ska staten göra så lite som möjligt, det är min grundinställning. Sedan finns det vissa uppgifter är väldigt centrala att staten sköter; försvar, rättsväsende och polis. Dessa saker kan inte komm e r s i a l i s e r a s. Men ju längre tiden har gått så har jag insett att allt mer kan bedrivas i privat regi. Skola och sjukvård kan drivas mycket framgångsrikt privat. När jag var yngre så trodde jag att statens utrymme skulle vara ganska brett. Men så har socialstaten stött undan de verkliga uppgifterna som staten ska ha hand om. Den har blivit som en gökunge i systemet som tränger ut exempelvis rättsväsende och försvar. Du nämner den klassiska nattväktarstaten. Finns det andra områden som du tycker att staten ska syssla med? Det är bra när offentlig och privat verksamhet kan konkurrera. Konkurrens är bra. Jag tycker att typexemplet är Sveriges Radio och Sveriges Television. De har ju vuxit i rollen som public service-bolag och tar verkligen sitt jobb på allvar på ett helt annat sätt än man gjorde innan man hade k o n k u r r e n s. Hur tycker du att borgerligheten sköter sig idag? Jag tycker att alla fyra partierna sköter sig bra. Det är klart att man inte riktigt känner igen sig i det politiska Sverige idag när moderaterna drar sig mot mitten och de andra tre borgerliga partierna drar sig högerut. Fast jag tycker egentligen att det ska vara så att det liberala partiet ska stå till höger om moderaterna. Fast å andra sidan har borgerligheten fått lite kritik för att man blivit lite utslätade och kanske inte är så radikalt liberala Jo, men de känns fräschare än vänsterb l o c k e t. Tror du att borgerligheten vinner nästa v a l? Ja, det tror jag verkligen. Och det är inte bara för att jag tycker att de är ett bättre alternativ utan jag tycker att det för första gången på länge känns som ett regeringsdugligt alternativ. Man ger en signal till väljarna att de här kan vi lämna över regeringsmakten till. När man tittar på den andra sidan så finns det samtidigt ingen naturlig efterträdare till Göran Persson. F y r p a rt i regeringen visade sig inte riktigt vara så bra på att hantera ekonomin. Jag är förvånad över att Anne Wibble som är så duktig ändå var så naiv så att hon trodde att man med 500-procentig ränta kunde driva igenom finanspolitiken. Det gjorde stor nytta i och för sig men ändå till ett väldigt högt pris; att man knäckte banksystemet och hade en ordentlig fastighetsk r i s. När du var liten så röstade du på sossarn a i skolvalet, är det inte så? Så sådana här gamla sanningar kommer fram. Det var egentligen ett skämt. Vi hade skolval 1968 och jag var då 15 år. På kvällen frågade pappa mig och min bror vad vi hade röstat. Min bror sa att han hade röstat på VPK och jag på sossarna och då fick han dåndimpen och tyckte att han hade misslyckats i sin uppfostran. Min far var väldigt liberal och tyckte tidigt väldigt illa om både nazister och kommunist e r. Är det därifrån du har fått dina liberala i d é e r? Det är klart att en liberal pappa danar en. Jag tror att många uppfattar mig som väldigt radikal. Den liberala tanken kan kännas väldigt radikal i jämförelse med den betongpolitik som både högern och sossarna har bedrivit under hela min uppv ä x t. Det är fara och färde när moderater och sossar kommer övere n s? Ja, det märkte man i EMU-omröstningen. Det var ett typexempel på när Svenskt Näringsliv och moderaterna är överens med socialdemokraterna Är man emot dem när de slutit sig samman så har man ju nästan alltid rätt. Jag har inte sett någon ursäkt från någon ja-anhängare efter deras kampanj. Mindre än två efteråt har det visat sig att EMU-projektet är väldigt vanskligt. De pratade om att det var ett fredsprojekt, men risken för att man ska börja puckla på varandra är snarare större med en gemensam valuta. Jag var nyligen i Portugal och de lider hårt av de låsta växelkurserna. Det har varit nolltillväxt i Portugal medan motsvarande fattiga bröder och systrar i Östeuropa som inte är med i EMU har en väldigt snabb tillväxt. Va rför vurmade då näringslivet och svensk borgerlighet så mycket för EMU? 9

10 NL Sida 10 Det är praktiskt med en gemensam valuta. Helst skulle man ha en gemensam valuta över hela jordklotet. Men så länge vi inte har en gemensam finanspolitik så är det väldigt svårt att ha en gemensam penningpolitik. Sedan är man inom näringslivet väldigt politiskt naiva, de är ofta inte speciellt politiskt pålästa. Du bytte ju åsikt i frågan i slutspurten av E M U - v a l r ö relsen. Va rför då? Som så många andra tyckte jag att det verkade bra med en gemensam valuta; är vi med i EU så ska vi väl vara med i EMU som de andra. I mitten av sommaren så började jag lyssna ordentligt på argumenten från ja-sidan och nej-sidan. När jag hörde argumenten från ja-sidan så var de så otroligt tunna. Argumentet att man skulle börja puckla på varandra för att man har olika valutor är så dumt så att jag inte vet v a d. På nej-sidan fanns ju å andra sidan väldigt tänkande individer som hade funderat igenom saken. Sedan hade vi ett klokt folk som valde rätt. Jag tycker i och för sig att EU att är rätt bra, man slipper riskera dumheter som enskilda stater gör; man sätter press på varandra. Men jag tror att EU-medborgarna nu har sagt: Här går gränsen, mer makt kommer vi inte att släppa till politikerna. Det är inte bara svenskarna som har gjort det utan även fransmän, holländare, danskar och britter. Europas storhet, att vi har varit så framgångsrika under 500 år, beror på att det består av enskilda stater som konkurrerar med varandra och har bench-mark a t. Vilket är det största hotet mot friheten i S v e r i g e? Att vi är lata och inte vill arbeta. Det står inte i lagen att vi ska vara ett rikt land. Kakan blir ju precis så stor som vi bakar den varje dag, vilket naturligtvis inte bara gäller Sverige utan även Ty s k l a n d, Frankrike, Italien och USA. Men jag tror mer på USA i längden än Kontinentaleuropa. Men Sverige befinner sig i en bättre sits än Kontinentaleuropa. En del strukturfrågor har vi tagit tag i och det är en politisk agenda som fler och fler skriver under på. På vilket sätt befinner vi oss i en bättre sits än Kontinentaleuro p a? Vi har en egen valuta så vi kan släppa ner växelkursen i källarn. Ja, det har vi gjort. Nu kan man säga att vi därigenom exporterar arbetslöshet till Kontinenten. Kronan har ju gått ner 15 procent. Och ur en egoistisk synvinkel om man inte har ett globalt perspektiv är det förstås väldigt positivt för Sverige. Sedan rensade faktiskt Göran Persson upp en del under sin tid som statsminister, även om det skulle behöva göras ett varv t i l l. Jag får intrycket av att du är rätt så optim i s t i s k? Jag tror i att människan i grunden är rationell. Den synen gör att man har anledning att vara optimistisk. Svenska folket har dessutom visat sig ganska rationellt. Perioden mellan 1970 och 1990 där det troligen gjordes väldig skada ser jag däremot som en parantes i historien. Vilka ideologiska förebilder har du? Jag tycker att Margaret Thatcher är den starkaste ledaren vi haft i världen i modern tid. Vid sidan av Winston Churchill möjligen. Har du några svenska politiska favoriter? Jag tycker väldigt mycket om Maud Olofsson. Hon har gjort sitt parti modernt vilket hon inte har fått tillräckligt mycket credit för. Sedan är hon glad och trevlig som person. Har du några böcker som du vill tipsa om? Just nu läser jag en bok av Jim Collins som heter Good to Great: Why Some Companies Make the Leap... and Others D o n t (Collins 2001). Den handlar om hur man skapar ett framgångsrikt företag. Den är riktigt läsvärd. Den är rolig för att man får inspiration för hur man själv ska vara som chef. Du var på nylanseringen av Och världen s k ä l v d e. Har du läst boken? Nej, inte hela. Jag har läst en tredjedel. Den är fantastisk men samtidigt känns den förstås lite dammig. Ser du USA som ett före g å n g s l a n d? USA är ett märkligt land. Det är väldigt vitalt. Medan de gärna hycklar om moraliska f r å g o r, typ sex och så, så hycklar svenskarna om pengar. Så det finns olika typer av hyckleri i olika länder. Vad säger du till den som framför den vanliga USA-kritiken om att USA visserligen är ett rikt land men det samtidigt finns en stor fattig klass som inte kan ta sig ur sin situation? Det har vi ju i Sverige också. Vi var exempelvis väldigt kritiska mot USA under 50- och 60-talet när de hade väldiga rasmots ä t t n i n g a r. Nu har vi å andra sidan själva hamnat i en situation där vi har rasmots ä t t n i n g a r. Man pratar ju ofta om att svenska journ a- lister är vänstervridna. Vad anser du om d e t t a? Ja, historiskt har det varit så. Sedan är journalister människor som gärna tar ut svängarna. Men jag tycker att det finns en hygglig disciplin när det gäller den världen i dag. Sedan var jag i och för sig upprörd på Stina Dabrowski när hon intervjuade Bo Lundgren inför förra valet. Du har inte blivit orättvist behandlad av j o u rn a l i s t e r? Nej, och jag tror inte riktigt att vänsterjournalister är överrepresenterade när det gäller ekonomijournalister, de kanske mer finns på dagstidningar, teve och radio. Men jag har ju inte upplevt det som ett problem. De duktiga journalisterna försöker hålla sig över det. Det har väl funnits några personer som har gått över gränsen. 10

11 NL Sida 11 Mobbning dess rötter och hur man stoppar den AV JO H A N HE D I N När jag var yngre var jag också mobbad. Även om jag då, på högstadiet, aldrig skulle ha erkänt att det var så. Jag vägrade att definiera mig själv som ett offer och därmed som mobbad. Kanske var det just denna självcentrerade envishet som ändå räddade mig från att hamna i det mobbningshelvete som andra gör idag. Eller kanske var det bättre förr? Någonting verkar i varje fall ha hänt. Mobbning har ju inte minskat, snarare tvärtom. Vi hör allt fler historier om barn, ungdomar och vuxna som blir mobbade och som får sina liv helt förstörda av det. Mobbning har blivit ett slags modern folksjukdom. Något som bara känns märkligt när vi lever i ett samhälle som, i varje fall på pappret, aldrig varit så rikt som nu. Vi lever i ett materiellt överflöd som rimligen borde ge oss all chans i världen att kunna fokusera på att vara snälla mot varandra. Mobbningen verkar inte bara bli värre utan även ge allt hemskare resultat. Speciellt gripande är det att läsa om Linda som skulle ha fyllt 14 år i år (DN, ) vars mobbning slutade med att hon tog sitt liv. Ska det behöva vara så? Nej, givetvis inte. Men vad beror då allt detta på? Varifrån kommer denna mobbning? Va rför finns den där? Hur kan den ge så hemska resultat? Och kan man göra något åt det? Lindas berättelse, min egen barndom och alla dessa andra människor jag hör om som bär på liknande erfarenheter talar för att detta är ett ytterst allvarligt samtidsproblem. Ett modernt humanistiskt samhälle ska inte behöva innehålla gravt förtry c k a n- de mobbning men gör det tydligen ändå. Speciellt inte mobbning som leder till dödlig utgång. Jag ser många andra som är minst lika upprörda som jag. De vill inte heller ha det så här och försöker famlande söka efter förklaringar och något att göra åt det hela. De som hörs mest och oftast i debatten talar till exempel om saker som dokusåpor, sexism, utseendefixering, porrf i l m e r, klädhysteri, bröstförstoringar och tjejtidningar som förklaringar och orsaker. Men är det verkligen så enkelt? Jag tror inte det. Skall vi söka förklaringar behöver vi nog gå betydligt djupare än dessa ganska materiella och ytliga fenomen. När jag läser artikeln om Linda i DN och hör hennes situation berättas av dem som verkligen var där så framträder en annan bild. I hennes egen historia spelar allt det där egentligen ingen roll. Det är på många sätt en mycket tydlig och naken historia som i sin grymma enkelhet berättar om rå social makt och individens plats i gruppen. Artikeln i DN är extra intressant eftersom här beskrivs vad som faktiskt hände och hur mobbningen fungerar och den stämmer väl överens med det jag själv upplevt och fått höra genom åren. Mot bakgrund av detta kan man börja bena upp några av de grundläggande delarna i mobbning. Jag ser främst tre s a k e r, eller fenomen, som skapar mobbningens system. 1. Gruppförtr ycket är allt. Mobbning handlar i grunden om människors makt över varandra. Det handlar om status, social position och hierarkier. Det handlar om att tillhöra gruppen och att använda gruppen för att uppnå rent sociala mål. Det skulle kunna vara vanligt mänskligt samspel men blir till mobbning blir det när någon trycker ned (och ibland till och med f ö r t rycker) andra för att nå dessa mål eller resultat. Förtrycket är alltid kollektivt till sin k a r a k t ä r. Hela gruppen kanske inte är mobbare men de måste åtminstone tyst acceptera att mobbningen finns där. Om alla skulle protestera försvinner också mobbarens makt. Mobbning handlar alltid till sist om gruppens förtryck (även om det inte behöver vara uttalat utan bara tyst medgivet). I dessa grupper av människor finns det inte någon objektiv sanning eller några objektiva kriterier för hur man skall lyckas. Det finns ingen måttstock utom det som gruppen tycker. Målet är att uppnå de andras gunst på något sätt och detta kan egentligen bestå i exakt vad som helst. På så sätt kan också mobbare hitta på exakt vad som helst att mobba någon för. Det behöver inte vara sant, eller ha någon som helst koppling till någon utomstående verklighet, eftersom det i grunden bara handlar om relationer mellan varandra inom gruppen. I de sociala ungdomsmiljöer som mobbning frodas i handlar det alltså bara om vad man gör mot varandra. Det handlar bara om att passa in. Det är ett rent socialt spel där vinst och förlust helt och hållet avgörs av dem som ingår i gruppen. I historien om Linda blir det på samma sätt så klart att det inte finns någon utomstående måttstock utan att det handlar om godtycklig makt. Hon var till exempel sporttjej vilket ju i de flesta mobbande miljöer i USA hade varit inträdesbiljetten till det balla gänget. Här hjälper det henne inte en millimeter. Hon skaffar sig en ny snygg f r i s y r, som enligt alla moderegler antagligen var den snyggaste på skolan. Men det skiter ju mobbarna fullkomligt i. Det är de som definierar reglerna och mobbar henne snarast mer för den nya frisyren. Till slut försöker hon även att satsa på smink och utmanande kläder men mobbningen och utstötningen blir ju bara värre av det. Som allra tydligast blir det när Lindas bästa kompis Mathilda beskriver att status i gruppen beseglas med kramar på morgonen i skolan: De som är mycket värda får flest kramar och har högst status. Vi har alltså en mobbande värd som inte definieras av materialism, utseendefixering eller Veckorevyn. Det är rent sociala faktorer mellan individerna i gruppen som a v g ö r. Det är flest kramar som vinner inte ballaste frisyren. 2. Gruppen är det enda man har i den åldern. En andra sak, som kan vara svårt att begripa för en vuxen, är att denna sociala grupp av vänner och skolan är i stort sett allt man har i livet i den åldern. Familjen är där man äter och sover men samhället utanför hemmet definieras nästan totalt av gruppen av andra unga i ens omgivning. Kompisar och skolkamrater. Det finns helt enkelt nästan inget liv utanför gruppen. 11

12 NL Sida 12 Vuxenvärlden må vara annorlunda, men den existerar bara i en diffus oklar framtid och bär inte heller något löfte om att det skulle vara speciellt annorlunda mot hur det är på skolgården. Sådant som sker och finns i det stora samhället i form av normer, ideal, vuxna, samhällsdebatt, arbete, ansvar, strukturer, med mera är bara sekundärt i det unga sociala livet och när det väl dyker upp är allt detta hårt filtrerat genom just den lilla gruppen av unga människor som man tillh ö r. I stort sett hela ens unga liv definieras och domineras av gruppen och det finns ytterst få kryphål i livet där man kan slippa undan den. Om så gruppen blir mobbande mot en, så har plötsligt hela ens liv blivit ett mobbande inferno. 3. Avsaknad av individuella livsmål. Jag kanske har tolkat fel, men vad jag kan läsa in i berättelsen om Linda så saknar hon livsmål som ligger utanför gruppens kontroll. Det här kanske inte gäller alla mobbade, men jag tycker ändå det känns som om allt fler unga människor ser sina liv på det sättet. Jag känner igen det från så många andra som också bara verkar definiera sina mål i termer av hur andra i gruppen skall se en, eller ännu värre, om hur någon anonym massa skall se en (kändisskap till exempel). Det blir för många unga rent sociala grupprelaterade livsmål som inte handlar om vad man själv kan göra och tycka utan helt avgörs av hur andra ser en. Om man på det sättet definierar hela sitt liv och dess lycka och framgång i termer av andras godtycke så är man ju totalt i händerna på vad mobbare kan göra. De ser ofta ett slags ständigt återkommande behov av bekräftelse som aldrig verkar ta slut. För min egen del var det inte så, och delvis kanske det var tur det. Jag värderade aldrig mobbens åsikter högre än mina egna och såg trots allt framåt mot vad jag själv kunde göra med mitt liv. Individuella livsmål skulle istället kunna vara något som man har god chans att uppnå genom egen kraft, arbete och förmåga. Men missförstå inte detta nu. Grupptillhörighet, bekräftelse, gemenskap, samarbete, vänskap med mera är mycket viktiga och oftast bra saker i människors liv. Vi är grupplevande sociala varelser som behöver varandra. Problemet uppstår när man gör dessa saker till sina allra högst prioriterade mål i livet. Då förlorar man sig själv och ger bort kontrollen över sitt liv till andra. Jag menar, med denna korta artikel, att dessa tre fenomen räcker för att allvarlig mobbning skall uppstå och för att många mobbade personer ska uppleva sina liv som hopplösa bottenlösa helveten. Vi behöver helt enkelt inte materiella förklaringar som har att göra med utseendefixering, sexualisering eller materialism för att förklara mobbning som modernt fenomen. Dessa saker är inte förklaringar eller orsaker till mobbning utan blott redskap i mobbarens händer. Om man placerar unga människor i denna typ av slutna social miljöer där gruppen avgör både mål, mening och makt så kommer unga människor att mobbas av varandra. Några kommer kanske till och med att dö. Precis som de redan har gjort. Men varför ser vi mobbning öka just idag? Och kan man göra något åt det? Mobbning har funnits i alla tider, men jag tror att denna typ av allvarlig mobbning är ett mycket modernt fenomen och att det egentligen inte är så konstigt att det drabbar oss nu. Vi lever idag i ett samhälle som är allt mer socialt i det att mellanmänskliga saker tar allt större plats i våra liv. Det är en ganska stor skillnad bara med hur det var för 50 eller 100 år sedan. Gruppen blir allt viktigare och tar allt större plats i våra liv och därmed drabbas vi också av dess avigsidor. Våra liv och livsprojekt blir allt mindre individuella och allt mer grupprelaterade. Förr blev man läkare, industriarbetare eller ingenjör och kunde till stor del skapa sig sitt liv. Nu blir man programledare, chef eller bidragstagare och hamnar i ett helt annat beroende av andra. Mobbning håller på att bli en av våra mest allvarliga samhällsfrågor då den inte bara drabbar ungdomar utan även sprider sig i andra delar av samhället. Inte minst gäller det den mediala delen av informationssamhället som allt mer fungerar precis som en skolgård. Rätt, sanning och ansvar har ingen chans gentemot gruppt ryck, mytbildning och att få skratten på sin sida. Är man ljudligast, roligast, populärast eller mest aggressiv så vinner man. Jag tror det finns botemedel mot mobbning, men det handlar mycket om att ändra saker i en riktning som går tvärs emot vår kultur och våra värderingar idag. Här kommer några förslag: 1. En sund individualism. Det talas ofta om att vi lever i ett individualistiskt samhälle (ofta till och med att det skulle vara extremt individualistisk ). Jag tror inte att det stämmer. Framförallt stämmer det inte på mobbningmiljöerna. Dessa är ju exakt raka motsatsen till individualistiska. Hade de varit genomsyrade av någon form av individualism hade de inte bara accepterat utan även uppmuntrat personer att vara sig själva i deras strävan att söka sin egen väg. Men mobbning fungerar ju, som vi vet, precis tvärtom. Den handlar om att gruppen fört rycker individen för att hon är just individuell och inte anpassad. Skall vi få bukt med mobbning krävs en individualism som uppmuntrar egna val, som låter även unga människor vara sig själva och som ger möjlighet till sunda individuella livsmål. Det kan handla om små eller stora saker man kan uppnå själv av egen kraft utan att man till 100% måste få gruppens godkännande. Allt från ens val av mössa till yrke. 2. Sluta med relativismen. Det finns inget en mobbare älskar mer än moralisk relativism. I en värld utan klara och tydliga normer för vad som är rätt och fel kan mobbaren göra exakt precis vad som helst (vilket de ju bevisligen också gör idag). Med moralisk relativism går det alltid att hitta på en bortförklaring, en motivering eller bara att skaka från sig ansvaret. Den hjälper mobbaren att själv definiera vad som är rätt och fel enligt godtycke och då kommer den mobbade alltid att förlora. Det värsta som kan hända en mobbare är nog just att det finns ett rättssamhälle i form av ett rättsmedvetande. Då menar jag inte poliser och batonger utan just det mentala rättsmedvetandet; vetskapen om att det finns en oberoende måttstock för vad som är rätt och fel sorters mänskliga handlingar. Detta har ju all världens proffstyckare och vänsteraktivister gjort allt vad de kan för att rasera och då har också skapat den moraliska grunden mobbaren står på. När grupp går före rätt. Det här måste sluta för att mobbning skall kunna upphöra. 3. Personligt ansvar. Mobbare kan göra det de gör genom att gömma sig bakom gruppen. Inte minst gäller det alla dessa medlöpare till mobbare som kanske inte aktivt mobbar men som genom att inte agera eller genom att undvika den mobbade ändå gör utfry s- ningen, förminskningen och förtry c k e t möjligt. De kan lätt slippa ifrån sitt eget ansvar för att grupptryckets system funkar så och för att ingen i samhället tar personligt ansvar på allvar längre. Återigen ser vi resultatet av åratal av vänstertyckande. Hur många gånger har man inte hört att personligt ansvar bara är en fråga om ett 12

13 NL Sida 13 kallt och hårt nyliberalt synsätt. Det här måste upphöra och samhället måste börja erkänna att ansvar börjar med en själv och ens egna handlingar. Så även mobbarens. 4.Våga vara vuxen. Vi har idag ett samhälle som hyllar ungdom som idealet och följaktligen även vuxna som inte gör annat är att försöka verka så unga som möjligt. Vi vuxna har lagt oss platta och erkänner reserv a t i o n s- löst att ungdomen är snyggast, har mest koll och över huvud taget regerar på alla f r o n t e r. Resultatet blir att vuxenheten med allt vad den för med sig befinner sig i ett hopplöst bakvatten utan chans att göra sig gällande som något eftersträvansvärt. Även bra saker som hör till vuxenheten, som till exempel mognad, klokskap, moral och ansvar, kastas ut med den gammaldags töntigheten. Det här ger också unga mobbare en lite otippad extra fördel. De är oftast precis så balla som i stort sätt alla vuxna idag vill vara. Och vad är det idag vi ger för signaler till dem? Vad är det vi rankar som viktigast i valet mellan balla kläder och att göra det rätta? Svaret är tyvärr solklart. Det finns knappast något säkrare sätt att framstå som gammaldags och fel än att försöka tillrättavisa en ung mobbare. Vi har ju inget att sätta emot, då inget vi gör har en chans mot det en ung person kan förmå. Ett samhälle som hyllar det snygga i en Che Guevara-tröja snarare än ser det osmakliga i att skylta med en gammal lägerchef och mördare har givetvis inget att sätta emot en mobbare med den rätta kollen. Mobbarna får därmed inte bara makten över sina egna ungdomsmiljöer utan även indirekt över alla nästan alla människor upp till 40. Det är hög tid att vuxenheten definierar om sin roll och sina ideal och att man helt enkelt blir med vuxna igen. En vuxenhet som inte ens är stolt över sig själv kommer aldrig att kunna vara en kraft i kampen mot mobbning. Jag menar inte att alla dessa saker kommer att kunna förinta all mobbning i världen. Nej, mobbning kommer troligen att finnas kvar i någon form. Åtminstone så länge människor fortsätter att vara sociala varelser. Däremot kan dessa saker ge människor en chans att slå undan benen för mobbningen när det behövs och inte tillåta den att bli så allvarlig som vi ser den vara idag. Mobbaren kan aldrig känna sig s ä k e r. Det kan räcka långt för att omvandla detta från ett allvarligt samhällsproblem till något man kan ta itu med i mindre skala. På samma sätt bör vi försöka undvika att fokusera på fel saker. Det är lönlöst att söka lösningen (eller problemet) i ytliga förklaringar kring sexualisering, kläder och TV-program. Dessa saker är i värsta fall redskap för mobbaren, men inte mer. Vi kan ju alltid ge oss i det hopplösa försöket att ta ifrån mobbare just dessa redskap, men då kommer de ju mobba vidare precis som förr fast med andra hjälpmedel. Det här med mobbning borde egentligen inte vara en politisk fråga. Men det blir det när samhället är så format av en massa politiskt tyckande som går hand i hand med mobbar-mentaliteten. I en g e n o m k o l l e k t i v, social värld med relativ moral kommer mobbningen att vara ett av de viktigaste sätten att förhålla sig till varandra. Så är det alltmer idag. Ivrigt påhejat en miljontals tyckare och debattör e r. Varken problem eller lösning hittar vi i lagar och regler. Det handlar snarare om a t t i t y d e r, kultur och moral. Därför ser jag inte detta som en politisk fråga. Men liberaler har en otroligt viktig roll att spela i att hjälpa till att vrida utvecklingen rätt igen. Allt det som kan hjälpa till att driva mobbningen tillbaka handlar om klassiska liberala värden, som bör ha en framstädande roll även i det moderna samhället. Människor är skapta att leva i grupp. Att leva i grupp är inte enkelt. Speciellt inte idag. Mobbingen är ett exempel på hur fel det kan bli. Mobbingen aktualiserar återigen de eviga frågor som liberalismen alltid har försökt besvara. Det handlar om att hitta vettiga former (kultur, moral, regler och ansvar) för hur människor skall kunna leva tillsammans utan att göra varandra illa. Johan Hedin är informationskonsult 13

14 NL Sida 14 Intervju Samtal med Cecilia C h r a p k o w s k a IN T E RV J U A D AV EV E L I N A LO R E N T Z O N När Feministiskt initiativ presenterades i början av våren kom det knappast som någon chock. Spekulationer i media hade varit talrika och det enda som var förvånande var väl att partistarten inte skedde på internationella kvinnodagen, den 8 mars. De interna diskussionerna hade vid presentationen pågått i nästan ett år och den organisation som till slut presenterades bestod av en mängd kända och okända feministiska aktivister av skiftande åldrar och med skiftande e rf a r e n h e t e r. Slående nog hade F! dock misslyckats med att locka ut några män på barrikaderna, samtliga styrelseledamöter var kvinnor. Men vad tycker då det nya partiet? Nyliberalen har pratat med Cecilia Chrapkowska, tidigare ledamot av F!:s tillfälliga styrelse. Vad är ett jämställt samhälle? Ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter och samma förväntningar undantaget det som otvivelaktigt är biologiska skillnader som att kvinnor är gravida och föder barn. Samhället bör också värdera det nödvändiga födsloarbetet lika högt som övriga arbeten. På vilka punkter är Sverige inte ett jämställt samhälle? Även om kvinnor har samma formella rättigheter saknar de flera informella r ä t t i g h e t e r, som rätten att vara sexuella subjekt. Kvantitativa data visar tydligt att kvinnor har sämre villkor på arbetsmarknaden och att föräldraskapet är ojämställt. Kvinnor och män har också olika förväntningar på sig när det gäller exempelvis klädsel och tal. I ert ideologiska manifest står att läsa följande citat: Feministiskt initiativ ser också att den världsomspännande patriarkala maktordning som upprätthålls och utövas genom våld och krig leder till en orättvis fördelning av jordens resurser samt till en hänsynslös utsugning och förgiftning av m i l j ö n. Handlar det om någon världsomspännande konspiration? Citatet handlar främst om krigsindustrins påverkan på miljön och det är ju främst män som bedriver krig. Det är inte säkert att ett jämställt samhälle kommer att bedriva mindre krig men ett feministiskt samhälle kommer troligen göra det. Feminismen har alltid varit starkt antimilitaristisk. Med den världsomspännande patriarkala maktordningen menas att kvinnor överallt har mindre makt än män men i olika grader. De högsta maktpositionerna i alla kända samhällen har upptagits av män. Hur kommer det sig? Det är en intressant filosofisk fråga. Jag tror personligen att mäns strävan efter att överordna sig kvinnor kan vara biologisk men det är väldigt svårt att veta. Va rför behövs det ännu ett feministiskt p a rti. Är inte alla partier feminister redan idag? Det som främst skiljer oss från övriga partier är att vi vill sätta kvinnorna främst. Vi vill inte vara enbart ett parlamentariskt parti utan skapa en feministisk folkrörelse också. Det är viktigt med stark röst för feministiskt pers p e k t i v. Men vad vill ni göra som inte alla gör? En viktig fråga handlar om mäns våld mot kvinnor. Den frågan tycks inte tas på allvar av de övriga partierna även om det naturligtvis inte är någon som förespråkar våldt ä k t. Hur skall ni hantera den frågan? Det är någonting som vi kommer att få diskutera vidare. Det är viktigt att se såna här frågor som politiska och inte som privata. När männen drev politik blev männens frågor definierade som politik och kvinnors frågor som privata. Går det att lägga ett feministisk perspektiv på alla frågor? I alla fall på många frågor. Ett exempel är trafikfrågorna. Vilket kön nyttjar kollektivtrafiken och vilka får tjänstebilar och hur påverkar det planeringen? I vissa frågor är det inte heller säkert att feministiska frågor går först. I plattformen står att vi är antirasister och vill jobba mot ojämlikheter på grund av sexualitet och ibland kommer det före k ö n s f r å g o r n a. Är FI höger eller vänster? Vi får se var vi kommer att placera oss på h ö g e r-vänsterskalan. Det ska bli väldigt spännande att se hur politiskt program kommer se ut. Hur långt bör man gå för att förändra? All offentlig verksamhet skall behandla människor lika oavsett kön. Jag tycker att det är olämpligt att sjukhusen sätter på barnen sockor av könstypisk färg men att man inte skall lägga sig i föräldrars agerande. Ett exempel på åtgärder skulle kunna vara en mer genusmedveten pedagogik i skolor och förskolor. Men strategi är också en fråga som vi kommer att diskutera vidare. 14

15 NL Sida 15 Det åttonde feministpart i e t AV EV E L I N A LO R E N T Z O N Feministiskt initiativ är ett parti som inte finns. De har ingen politik, ingen utarbetad strategi, knappt mer än fragment till ideologi. De vet inte om de är höger eller vänster eller något helt annat. Det enda de vet är att de anser att kvinnor är förtryckta och att man borde göra någonting åt saken. Hur detta skall gå till har de inte funderat på ännu. Det kommer att beslutas i september Det finns flera sätt att bilda nya partier. När exempelvis Junilistan bildades hade de redan ett färdigt manifest som sympatisörer kunde ta ställning till. Feministiskt initiativ har istället valt att peka vagt åt ett håll dit vinden redan blåser och skjutit upp alla viktiga beslut till september. Detta är strategiskt klokt då idén om ett feministparti lockar betydligt fler än det färdiga partiet kommer att kunna göra. Vägval i september Det gör också att F! fortfarande inte beslutat vilken väg man skall gå. De kan välja att driva samma feministiska frågor som andra partier eller radikaliseras. Det första alternativet innebär att det säger och gör samma saker som alla andra med den lilla skillnaden att de gör det oftare och argare. I detta fall har vi att se fram emot ilskna artiklar, signerade Gudrun Schyman, var gång någon (möjligen oskyldig) man frias i våldtäktsrättegångar i brist på bevis. Fler förslag om småtramsiga r e g l e r i n g a r, löjeväckande kampanjer och allvarligt rynkade pannor när ytterligare en undersökning visar att kvinnor trots statens insatser tycks låta bli att utbilda sig till svetsare är också att vänta. Frågan är hur man positionerar sig när man driver samma frågor som andra redan gör. Svaret är enkelt. Man försöker skrika högre, man är mer än lovligt konspirationsteoretisk och försöker att göra partivalet symboliskt snarare än sakpolitiskt. Ett sätt att göra det är att protestera mot saker, exempelvis att flickor blir kallade hora i skolan, som det är satt komma åt med politiska beslut. F! har redan visat att de behärskar den konsten till fullo. Det andra alternativet är istället att radikaliseras och positionera sig sakpolitiskt. I det fallet behövs krav som skiljer sig betydligt från vad övriga partier vill, vilket kan bli svårt. Det finns redan idag partier som förespråkar en individuell föräldraförsäkring. För att positionera sig i den frågan skulle man behöva vara än mer radikal. Frågan är bara hur. Genom straffskatter för män som inte tar ut föräldraförsäkringen? Eller varför inte genom att män tvingas ta ut huvuddelen? Absurt? Ja, men radikalitet i feministiska frågor kräver magstarka förslag. Gärna beviskrav, men först ett rejält gatlopp Våldtäktslagstiftningen är ett annat möjligt område för positionering. Redan idag finns politiska krafter som försöker driva fram en allt strängare lagstiftning med allt mindre krav på bevisning. För att vara mer radikal måste man antingen ge enorma mängder pengar till just det här fältet eller helt enkelt skärpa lagstiftningen ännu m e r. Omvänd bevisbörda skulle kunna vara ett sånt exempel. Naturligtvis är det inte bara läsare av Nyliberalen som tycker att ovanstående exempel är smått groteska. Det gör även F!s potentiella väljare och detta är partiets stora dilemma. De kan inte vara för radikala eftersom de då alienerar i stort sett alla kvinnor. Å andra sidan finns det inga skäl att byta parti om det nya partiet säger samma sak som de gamla. Redan nu står det klart att F! knappast kommer att ta plats som ett liberalt parti. Liberaler saknas helt i F!s styrelse och de artiklar som publicerats pekar samtliga åt kollektivistiskt håll Ett exempel är tanken om genusmedveten pedagogik. Staten skall via läroplanen ge sig in och styra ännu mer i skolan och lämna än mindre åt föräldrarna och de enskilda skolorna. Vidare uttrycker partiet i sin plattform en irritation över hur föräldrar väljer att ta hand om sina barn. De lär därför knappast stå på barrikaderna för föräldrarnas rätt att fortsätta välja barnpassare. Inte heller är det troligt att de kommer att vilja avskaffa hela föräldraförsäkringssystemet. Hot eller löfte? Slutligen kan man fråga sig huruvida F! är ett hot. Mot vänstern kan de möjligen vara det, genom att plocka ett par procent här och där. Högern har däremot ytterst lite att frukta och frågan är om ens vänsterns rädsla är befogad. F! har hittills visat prov på närmast parodiskt dålig hantering av media. Det mest slående exemplet är naturligtvis den sjukskrivna Susanne Linde som visade sig vara allt annat än folkpartist och som gjorde sig känd genom citat som Vad svåra frågor du ställer, tihi. För ytterligare exempel på briljant analys svarar styrelseledamotens Monica Amantes när hon förklarar att skatten på hushållsnära tjänster inte skall sänkas eftersom det är synd om kvinnor som städar svart. Att de inte blivit bättre fick Nyliberalen erf a r a när vår första inplanerade intervju avbokades med motiveringen att den över femtio år gamla kvinnan inte upplevde sig kunna hantera svåra frågor ställda av en tjugoettåring. Man kan ju fråga sig om det i det fallet verkligen är patriarkatet som är problemet. Det skall hur som helst bli intressant att se vad initiativet har att komma med i s e p t e m b e r. I bästa fall blir det någonting nytt och intressant. Mer troligt är att de istället tar sin plats som Sveriges åttonde feministiska parti. Evelina Lorentzon är medlem av Nyliberalens redaktion. 15

16 NL Sida 16 Till de oförsvarbaras försvar Den som inte ger till välgörande ändamål AV WA LT E R BL O C K Vi tycks alla vara övertygade om att det är en god gärning att ge pengar till välgörenhet. Det kan också benämnas dygdigt, passande, gott, rättvist, respektabelt, altruistiskt eller älskvärt. På samma sätt möts vägran att ge pengar till välgörenhet med förakt, hån, tvivel och förskräckelse. En person som vägrar ge till välgörande ändamål ses helt enkelt som avskyvärd. Denna sociala uppfattning understöds av legioner av tiggare, v ä l g ö r e n h e t s d a m e r, präster och andra behövande grupper. Att ge uppmuntras från predikstolarna och av media, av medlemmar i Hare Krishna, tiggare, blomsterm ä n n i s k o r, majblommeförsäljande barn, kry m p l i n g a r, hjälplösa, utfattiga och nedslagna. Att ge till välgörenhet är inte fel i sig. När det är ett frivilligt beslut, fattat av ansvarstagande vuxna, strider det inte mot individuella rättigheter. Trots detta finns det faror med välgörenhet och starka skäl att vägra ge pengar till den. Dessutom finns det allvarliga brister i den moraliska filosofi på vilken välgörenhet baser a s.. V ä l g ö renhetens pro b l e m Ett av de största felen med välgörenhet och en av de viktigaste anledningarna att vägra delta i den är att den hotar mänsklighetens överlevnad. Enligt Darwins princip om surv i v a l of the fittest kommer de organismer som är mest lämpade att leva i en viss miljö att väljas ut på naturlig väg (genom att visa en större förmåga att leva till fortplantningsålder och därigenom ha större chans att få avkommor). Ett resultat är på lång sikt en art vars individer har större överlevnadsförmåga. Det här innebär inte att de starka utrotar de svagare, vilket har påståtts. Det innebär bara att de starka kommer att vara mer framgångsrika än de svaga när det gäller att föra arten vidare. Kort sagt, de med mest förmåga fortplantar sig och arten utvecklas. Vissa hävdar att lagen om naturligt u rval inte är giltig i en modern civilisation. Kritiker pekar på maskiner med n j u rf u n k t i o n e r, öppen hjärtkirurgi och andra vetenskapliga och medicinska genombrott och hävdar att Darw i n s överlevnadslag har ersatts med modern vetenskap där människor med sjukdomar och genetiska fel, som förr ledde till en tidig död, idag lever vidare och reproducerar sig. Detta visar dock inte att Darw i n s lagar är ogiltiga. Moderna vetenskapliga framsteg har inte ersatt Darw i n s lag, de har bara ändrat de specifika omständigheterna under vilka den skall appliceras. Förr kunde det typiska hotet mot mänsklig överlevnad vara ett skadat hjärta eller dåliga njurar men i och med uppkomsten av moderna medicinska möjligheter torde medicinska problem bli allt mindre viktiga som naturlig urv a l s g r u n d. Vad som istället kommer att bli mer och mer viktigt är förmågan att leva på en befolkad planet. Dåliga överlevnadsegenskaper skulle kunna vara allergi mot rök, [inte i Morgans Johanssons Sverige, övers. anm.] dålig argumentationsförmåga eller övervikt. Sådana egenskaper tenderar att minska en persons möjlighet att överleva till vuxen ålder. De minskar också personens chanser att upprätthålla en situation (äktenskap, arbete) där reproduktion är möjlig. Om d a rwinistiska lagar tillåts verka självständigt kommer troligen sådana negativa drag att försvinna. Om välgörenhet utövas kommer dessa skadliga egenskaper istället att föras över till nästa generation. Medan den här sortens välgörenhet onekligen är skadlig, när den är privat, begränsas dess utbredning av en sorts darwinistisk lag som gäller givarna. De kommer, vare sig de inser det eller ej, att omfattas av en syn som kallas absolut inkomstjämlikhet. S j ä l v d e s t ruktiv altru i s m Som ni minns innebär denna moral att det är en plikt för dem som har mer att dela med sig till dem som har mindre. Adam som har $100, delar med Richard som bara har $5 genom att ge Richard $10. Nu har Adam $90 och Richard $15. Man skulle kunna tro att Adam nu har följd reglerna i fördelningsfilosofin men filosofin lär att det är alla människors plikt att dela med sig till de som har mindre och Adam har fortfarande mer än Richard. Om Adam önskar handla rätt enligt principen att den starkare bör hjälpa den svagare kommer han vara tvungen att dela med sig till Richard en gång till. Delande kan sluta först när Richard inte längre har mindre än A d a m. Doktrinen om absolut inkomstutjämning, som är en naturlig konsekvens av principen att man skall hjälpa de som har det sämre, kommer inte att tillåta någon att ha högre eller lägre välstånd än det 16

17 NL Sida 17 som den mest hjälplösa individen förmår uppbringa. Därmed står principen utan tvekan direkt i motsats till den naturliga ambitionen att förbättra sin situation. De troende slits mellan två helt skilda sätt att se på saker och resultatet kan naturligtvis inte bli annat än hyckleri. På vilket annat sätt skulle man kunna beskriva människor som säger sig praktisera filosofin om att hjälpa de svagare och fortfarande har välfyllda skafferier, TV- och stereoapparat e r, örhängen och fastigheter samtidigt som människor i många delar av världen s v ä l t e r. De hävdar dogmatiskt att de brinner för jämlikhet men hävdar ändå att sitt egna välstånd inte går i motsats till d e t t a. En vanlig förklaring är att ett visst mått av välstånd är nödvändigt för att givarna ska behålla sina jobb som gör det möjligt för dem att ge till dem som har mindre. Naturligtvis måste välgöraren upprätthålla sin egen förmåga att hjälpa andra. Han hjälper ingen genom att dö av svält. Den rike välgöraren anser sig befinna sig i en position som kan liknas vid en slav som ägs av en rationell slavägare. Slaven måste åtminstone ha ett minimum av hälsa och bekvämlighet innan han eller hon kan producera något för ägaren. Den välgöraren har på samma sätt förslavat sig själv för dem han önskar hjälpa. Han använder det han behöver för att kunna hjälpa sin nästa på bästa sätt. Enligt det här argumentet är hans välstånd och levnadsstandard endast till för att öka eller bibehålla sin ekonomiska förmåga att hjälpa de som är mindre framgångsrika än han. Ett av de största felen med v ä l g ö renhet och en av de viktigaste anledningarna att vägra delta i den är att den hotar mänsklighetens överlevnad. Hyckleri som norm En välgörare som lever i en vindskupa skulle möjligen kunna tala sanning när han förklarar sina ägodelar på det här sättet, men hur är det med den genomsnittlige personen som anser sig praktisera principen om att de starka ska ge till de svaga tjänstemannen som tjänar $17000 om året och bor i en bostadsrätt i New York City? Det går inte att på allvar tro att hans ägodelar är nödvändiga för hans produktivitet, särskilt inte när dessa ägodelar skulle kunna säljas för pengar som skulle kunna hjälpa de behövande. Istället för att vara en välsignad handling kan bidragandet till välgörenhet ha skadliga effekter. Dessutom är den moralteori, på vilken välgörenhetstanken grundar sig späckad med motsägelser och skapar hyckleri hos dem som utövar den. Walter Block är professor i nationalekonomi vid Loyola University i New Orleans. Tidigare var han chefsekonom vid den kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute där han ansvarade för projektet The Economic Freedom of the World. Walter Block är dessutom författare till en lång rad artiklar och böcker, bland dem Defending the Undefendable ur vilken denna essä är hämtad. The Adventures of Jonathan Gullible En bestseller bland libertarianer är Ken Schoollands berättelse om Jonathan Gullible. Historiens huvudperson lider precis som Gulliver skeppsbrott och spolas upp på stranden till en främmande ö. Jonathan kommer där att uppleva äventyr som på ett humoristiskt sätt förklarar för läsaren det marknadsliberala samhällets överlägsenhet. Jonathan Gullible såg dagens ljus 1980 när Schoolland arbetade som politisk radiokommentator på Hawaii. Program av den typen är som alla vet inte direkt spännande eller roliga så för att få publiken lite mer entusiastisk skrev han en humoristisk dialog som han lät en skådespelare läsa upp. Efter hand omarbetade han denna text till en bok som kom att göra stor succé. Genom åren har boken kommit ut i flera nyupplagor i nytt format och med nya illust r a t i o n e r. Nya historier har även lagts till. Efter hand som intresset har spritt sig har boken även blivit översatt till mer än 29 olika språk. Nu har det även kommit en svensk översättning. Bokem finns att ladda ned i pdf-format från Internetadressen h t t p :// w w w. j o n a t h a n g u l l i b l e. c o m / l a n g u a g e s. h t m där den även finns på flera andra språk. 17

18 NL Sida 18 Porträtt Thomas Szasz: rebell i vitt AV KR I S T I A N TI G E R Kan man säga att en människa är objektivt mentalsjuk eller är det enbart ett sätt för staten att fört rycka människor som är avvikande? För en sann liberal är det självklart att varje människa har rätt att göra som hon vill så länge hon inte kränker någon annan person eller dennes egendom. Varje person är ansvarig för sina egna handlingar och får stå till svars om man gjort något felaktigt. Ja, så har vi undantagen. Barn brukar utgöra särf a l l. De får inte göra som de vill och de kan inte på samma sätt som vuxna ställas till svars för sina handlingar. Detsamma brukar gälla förståndshandikappade. Och psykiskt sjuka Eller? Nej, psykiskt sjuka har fullständiga rättigheter och skyldigheter. Eller rättare sagt, de som betraktas som psykiskt sjuka är inte sjuka psykiska sjukdomar finns inte. Mannen bakom denna kontroversiella åsikt är den amerikansk-ungerske psykiatrikern och libertarianen Thomas Szasz. Redan 1961 gav han ut boken The Myth of Mental Illness ( P s y k i s k sjukdom en myt). Statens behov av kontroll Att klassa någon som psykiskt sjuk ger staten kontrollmöjligheter över medborgarna. Personer som inte passar in i normen för vad staten anser vara passande kan klassas som sjuka. Szasz påstår inte att de personer som sägs vara psykiskt sjuka inte skulle ha problem eller inte lider men det de lider av är inte sjukdomar, mer än i symbolisk bemärkelse. En val är exempelvis ingen fisk. Ibland kallar man slarv i g t valar för fiskar men de uppfyller inte de kriterier som ett djur ska ha för att rent tekniskt bli kallat en fisk. På samma vis förhåller det sig med psykiska sjukdomar, menar Szasz. Personer som sägs vara manodepressiva, schizofrena eller lida av depressioner är alltså inte sjuka. Szasz hänvisar till hur exempelvis O x f o rd English D i c t i o n a ry definierar ordet disease : A condition of the body, or of some part or organ of the body, in which its functions are disturbed or deranged; a morbid physical condition. Ordagrant så betecknar termen sjukdom en påvisbar skada på celler, vävnad eller organ ett kroppsligt fel således. Genom medicinska tester kan man avgöra om en person lider av en sjukdom. Detta gäller inte för de fenomen som brukar refereras till som psykiska sjukdomar. Man kan inte finna fysiska spår efter exempelvis en depression i en mänsklig kropp. Men om det nu skulle gå att medicinskt upptäcka fysiska spår av till exempel en depression i den mänskliga kroppen? Faller inte Szasz argument då? Nej, för då handlar det plötsligt om en vanlig sjukdom. Detta gäller exempelvis Parkinsons sjukdom, där det medicinskt går att härleda problemen till fel i hjärnan. När man diagnostiserar psykiska sjukdomar utgår man från en persons beteenden, tankar och handlingar. Är dessa bisarra nog och avviker tillräckligt mycket från de kriterier som man satt upp så betraktar man personen som psykiskt sjuk. Kriterierna för vad som ses som onormalt och avvikande varierar mellan olika samhällen, tider och grupper. Här ser Szasz en stor fara. Misshagliga, udda och annorlunda personer kan spärras in och tvingas underkasta sig behandling och medicinering mot sin vilja. Detta var vanligt att man gjorde med politiskt oliktänkande i exempelvis Sovjetunionen. Szasz menar att man i västvärlden ägnar sig åt i princip samma sak, inom ramen för det han kallar den terapeutiska staten. De psykiatriska institutionerna kallar han för f ä n g e l s e r. Det som Szasz främst vänder sig emot är den tvångsmässiga vården. Psykiatriker bör inte förbjudas att samtala och vägleda personer som anser sig behöva hjälp. Centralt är istället att påtvingad inlåsning, behandling och medicinering u p p h ö r. Om en person känner sig bättre av att ta exempelvis antidepressiva medel så bör detta vara dennes val. Ingen ska dock tvingas ta dessa preparat. Tvångsmässiga ingripanden mot personer som beter sig bisarrt och underligt bör enligt Szasz endast ske när dessa kränker andra människors rättigheter. Va r j e individ måste få ta ansvar för sitt eget liv och sina handlingar. Att blanda in bedömningar av personers psyke i rättsprocessen får i många fall märkliga konsekvenser. I vissa fall diagnostiseras mycket grova brottslingar som psykiskt sjuka vilket leder till att de blir frihetsberövade under en betydligt kortare tid än de annars skulle ha blivit. Samtidigt blir helt oskyldiga personer frihetsberövade för att de anses s j u k a. Kuf eller seriös forskare? Det skulle möjligen vara bekvämt att avfärda Szasz som en märklig och udda kuf. Kanske till och med som galen (vilket i sammanhanget onekligen är en smula ironiskt) men faktum är att han är en mycket ansedd och respekterad vetenskapsman, även utanför libertarianska kretsar och bland sina meningsmotståndare. Att han inte uppmärksammats mer i Svenska libertarianska kretsar är lite underligt. Han har under mer än ett halvsekel producerat en betydande mängd artiklar och böcker och anses vara en av de stora libertarianska teoretikerna. Förutom The Myth of Mental Illness, är några av de mest kända böckerna L a w, L i b e rty and Psychiatry, Our Right to D ru g s (tillsammans med Milton Friedman) och The Therapeutic State. Kristian Tiger är redaktör för Nyliberalen 18

19 NL Sida 19 Globalisering som f re d s s t r a t e g i AV ER I C H WE E D E Vid den libert a rianska värl d s ko n g ressen i Gummersbach var globaliseringen ett t e m a. I sitt anförande beskrev Erich Weede hur det är den fria marknaden som bäst skyddar samhället mot intern ationella ko n fl i k t e r. Diskussioner om kapitalism och globalisering tenderar att snävt fokusera på ekonomiska effekter. Även om jag är övertygad om globaliseringens och den fria handelns ekonomiska fördelar så är dessa möjligen mindre viktiga än dess fördelar när det kommer till internationell säkerhet. Inom den vetenskapliga litteraturen är enigheten kring följande påståenden stor: För det första, demokratier krigar sällan mot varandra. Därmed inte sagt att demokratier deltar i färre krig än andra r e g i m e r. Detta är till och med förenligt med åsikten att risken för krig mellan diktaturer och demokratier är större än risken för krig mellan diktaturer. För det andra, välstånd eller hög BNP per capita-inkomst gynnar en demokratisk utveckling. För det tredje, fokus på export i fattiga länder och öppna marknader i rika länd e r, det vill säga handel mellan rika och fattiga länder, gynnar tillväxt och välstånd där det behövs mest i de fattiga länderna. För det fjärde, handel minskar risken för krig mellan länder. Frihandel leder till välstånd, fred och demokrati Frihandel spelar en central roll i förh i n- drandet av krig eftersom den har både direkta och indirekta fredsfrämjande e f f e k t e r. Utöver den direkta effekten, så främjar frihandeln även undvikandet av militära konflikter indirekt, genom kedjan tillväxt-välstånd-demokrati. Frihandel gagnar tillväxt och i och med det också välstånd. Välstånd är nära nog en förutsättning för demokrati. Risken för militära konflikter och krig är väldigt liten mellan d e m o k r a t i e r. Tillsammans kan dessa effekter kallas för den kapitalistiska freden. Om globalisering tolkas som spridningen av kapitalism genom frihandel, utländska investeringar och outsourcing, så kommer globaliseringen också att främja välstånd och fred. Givetvis kommer spridningen av kapitalism och fred genom globaliseringen ta tid och den kommer inte att lösa alla allvarliga problem med en gång. Det är d ä rför jag alltid har förespråkat starka militära resurser för att kunna avskräcka, och om det blir nödvändigt, slåss mot den fria världens fiender. Men den kapitalistiska freden kan sannolikt förhindra att många säkerhetsproblem ens uppstår. Första Världskrigets utbrott används som ett standardargumentet mot fred genom frihandel eller den kapitalistiska freden. Detta eftersom det ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan västmakterna och de centraleuropeiska länderna före kriget var avsevärt. Första Världskriget tjänar som en nyttig påminnelse om att den kapitalistiska freden fungerar som en verkningsfull, men dock inte idiotsäker, vaccinering mot krig. Dessutom går Första Världskrigets utbrott att förklara även med utgångspunkt från den korta beskrivningen av den kapitalistiska freden ovan. För när allt kommer omkring så saknas den demokratiska komponenten, eftersom de centraleuropeiska länderna i bästa fall var att betrakta som bristfälliga demok r a t i e r. I jämförelse med dagens standard var till och med demokratin i Storbritannien tvivelaktig på grund av bristande medborgarrättigheter. Beträffande handelsförbindelserna är det värt att uppmärksamma att Ty s k l a n d handlade med sin framtida allierade Österrike-Ungern i mycket högre utsträckning än med sin framtida fiende Frankrike. Frankrike å sin sida handlade mycket mer med sin framtida allierade Storbritannien än med sin framtida motståndare Tyskland. Så den kraftigaste injektionen av kapitalistiskt fredsvaccin gavs aldrig när den behövdes som mest. Dessutom ska det erkännas att teorin om den kapitalistiska freden är inkomplett. Den säger bara hur risker för krig kan minskas men ingenting om vad som orsakar dem. I en fullt utvecklad teori om krig så måste grundläggande orsaker analyseras; säkerhetsdilemman och internationell anarki, territoriella intressekonflikter och tillhörande aspekter avseende nationell identitet samt maktbalans eller påverkanss f ä r e r. Tiden räcker dock inte till för att fördjupa sig i dessa ämnen. Handeln slocknade Men teorin om den kapitalistiska freden är väl förenlig med Andra Världskriget, vilket blev ännu mer blodigt än det första. Det förekom mycket lite handel mellan västländerna och axelmakterna. En annan av de främsta deltagarna i kriget, Sovjetunionen, var en hårdför diktatur. Axelmakterna var knappast heller några demokratier och detta är således väl förenligt med teorin. De olika effekterna på lång sikt av de fredsavtal som följde båda världskrigen kan förklaras genom skillnader i tillämpning av den kapitalistiska fredens strategi gentemot krigens förlorare. Efter Första Världskriget var det Frankrike som mer än någon annan part fastställde villkoren för uppgörelsen efter kriget. Den kapitalistiska fredens strategi var inte medtagen i kalkylen. Armod och despera- 19

20 NL Sida 20 tion i Tyskland bidrog till Hitlers maktövertagande, och indirekt till Andra Världskriget, i vilket Frankrike blev räddat av sina allierade. Efter Andra Världskriget så anammade dock USA den kapitalistiska fredens strategi gentemot de besegrade. Inom ramen för denna främjades frihandel och den förlorande parten hjälptes till och med att komma på fötter. Ty s k l a n d och Japan blev välmående länder och allierade till USA. Demokratin hägrar i öst Den viktigaste nutida tillämpningen av fred genom handel är möjligen relationen Kina-USA. Redan nu så har handeln mellan de bägge länderna, så väl som amerikanska investeringar i Kina och vinster gjorda av amerikanska företag där, haft en dämpande effekt på ett förh å l l a n- de präglat av rivalitet. Dessutom så har det ekonomiska ömsesidiga beroendet mellan Kina och Taiwan troligtvis varit den enskilt viktigaste dämpande effekten på en annars mycket farlig relation. Om den kinesiska ekonomin får blomma och om landet tar sig ur fattigdomen, så kan fastlandskina bli demokratiskt om kanske tjugo år. Å ena sidan så innebär globaliseringen en växande marknad och därför en ökad arbetsfördelning och en spridning av produktionsvinster och ekonomisk tillväxt. Å andra sidan så är globaliseringen fortsatt hårt kritiserad av organiserade särintressen och vilseledda politiska aktivist e r. Dessa kritiker ignorerar inte bara frihandelns och globaliseringens välgörande effekter för utvecklingsländer och dess fattiga befolkningar, samt att frihandeln gagnar konsumenter överallt, utan verkar också nästan helt ovetande om vad frihandeln bidrar till när det gäller internationell säkerhet. De minst upplysta globaliseringsmotståndarna resonerar fortfarande utifrån ett leninistiskt perspektiv när det gäller kapitalism, imperialism och krig. Korrekt analyserade historiska fakta ger dock en motsatt bild: Att främja kapitalism, ekonomisk frihet, handel och välstånd, innebär samtidigt ett främjande av en fredlig utveckling. Behov av trovärdighet Begripliga verktyg för att understödja kapitalism, frihet och välstånd innefattar råd om kapitalismens juridiska grunder och om ekonomisk politik. Öppna marknader i de rika länderna för export från fattiga länder ger upphov till trovärdighet för den fria marknadens institutioner och sätt att fungera. De kompletterar exportorienterade tillväxtstrategier i fattiga länd e r. Utländska direktinvesteringar från privata företag och privata donationer till fattiga länder har sannolikt en mycket mer positiv påverkan tillväxten där än offentligt bistånd som ofta slösas bort och dessutom stärker staten på den fria marknadens bekostnad. Ju mer kapitalistiska de rika länderna blir, i desto högre grad kan de utgöra goda förebilder, från vilkas misstag och framgångar de fattiga länderna kan lära, samtidigt som de rika länderna också kan bidra med teknologi och investeringar. Genom att motarbeta protektionism och välfärdstatens lömska socialism så kan länderna i väst samtidigt stärka sina egna ekonomier, förbättra situationen för de fattiga i tredje världen och bidra till att undvika krig och konflikter. Risken för militära konflikter och krig är väldigt liten mellan demokratier. Ti l l s a m m - ans kan dessa effekter kallas för den kapitalistiska fre d e n. Om globalisering tolkas som spridningen av kapitalism genom frihandel, utländska investeringar och outsourc i n g, så kommer globaliseringen också att främja välstånd och f re d. Även om den demokratiska freden utgör en del av den kapitalistiska freden, så skiljer sig de bägge idéernas policyimplikationer åt. Några inflytelserika anhängare av den demokratiska freden hoppas kunna sprida demokrati, inte bara genom att erbjuda en modell för utvärdering och propaganda, utan också genom krig och efterföljande regimbyte. Den här idén är farlig av åtminstone två skäl. För det första så förordar den ett undvikande av framtida krig genom att kriga idag. Även om en sådan policy kan vara berättigad och i vissa fall oundviklig, så förutsätter den extraordinär kunskap om de auktoritära regimernas intentioner och kapacitet. Tyvärr så har missar i gjorts när det gäller underrättelsearbete tidigare, och det är sannolikt att sådana också kommer att göras i framtiden. För det andra så är möjligen segern i ett krig ett första steg mot regimbyte och demokratisering, men det är inte nödvändigtvis tillräckligt. Det kan lyckas, men gör det inte alltid. Tyskland och Japan, efter deras nederlag i Andra Världskriget, utgör exempel på att demokratisering med understöd av ockupationsstyrkor kan fungera. Som jag ser det så accepterade tyskarna och japanerna ny skolning amerikansk vägledning eftersom de ansåg att det sovjetiska hotet mycket värre än att vara under amerikanskt överinseende. Tyskarna och japanerna kunde liera sig med amerikanerna mot någon och mot kommunismen. Kan kapitalism och islam förenas? Om man reflekterar över möjliga regimbyten och demokratiseringar i den muslimska världen så är det svårt att föreställa sig mot vad, USA och resten av västvärlden å ena sidan och fundamentalistiska muslimer å den andra, skulle kunna forma en allians. En sådan allians kunde etableras mot de sovjetiska ockupationsstyrkorna i Afganistan. Numera har dock det kommunistiska hotet försvunnit. I frånvaron av ett gemensamt hot kan jag inte föreställa mig att påtvingad demokratisering kan fungera, minst av allt i den muslimska världen där folkstyre ibland uppfattas som oförenligt med styre efter Guds lag. Medan spridningen av demokrati med vapenmakt har en inneboende problematik och är mindre benägen att fungera i dagens värld än i gårdagens, så fungerar utan tvivel spridningen av kapitalistisk globalisering. Sedan slutet av 1970-talet, när Deng Xiaoping tog makten, så har Kina i praktiken övergett socialismen och ersatt den med en groende kapitalism under nya namn från responsability system till c o m p a- rative advantage confirming development strat e g y. Kina åstadkom mirakulösa tillväxtsiffror och ungefär 400 miljoner människor lyftes ur fattigdom. Under det tidiga talet så började även Indien klättra upp ur den socialistiska fallgropen. Ti l l s a m m a n s så bor ungefär hälften av alla människor i tredje världen i något av dessa länder. Efter Sovjetunionens kollaps har kapitalismen förvisso i en mycket förvrängd form spridigt sig till Ryssland och Östeuropa. Inte ens i Nordkorea, det minst upplysta och mest stalinistiska landet i världen, råder fullkomligt motstånd mot de smygande marknadskrafterna. Således är det troligare att kapitalism sprids genom de goda exemplens kraft; genom att utgöra en förebild, än att demokrati gör det. På lång sikt är det troligt att kapitalismen underminerar grunden för auktoritära regimer och bäddar för demokratiseringa r. Den huvudsakliga policyskillnaden mellan en kapitalistisk fredsstrategi och en demokratisk fredsstrategi är den förras konsekvent fredliga och tålmodiga karaktär i kontrast till den senares tendens till 20