Västra Torsås. nr TEMA. Samlare. hos Västra Torsås frivilliga räddningsvärn

Transkript

1 Västra Torsås nr TEMA Samlare Framtidstro hos Västra Torsås frivilliga räddningsvärn

2 Västra Torsås Ansvarig utgivare, Agnetha Wendel Redaktionen. Tema: Renée Markusson, Ann Nilsson, Agnetha Wendel, Föreningsinformation och annonsering: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Britt-Mari Andersson, britt-mari@vastratorsas.se Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Korrektur: Ingrid Riis Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Medarbetare i detta nr: Ingvar Andersson, Jessica Petersson Marie Riis, Lars Lindén och Daniella Markusson Grafisk form & produktion: Agnetha Wendel Tryck: TMG Tabergs i Växjö. Västra Torsås Sockenblad utkommer med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar inte för insänt obeställt material. Sockenrådets ordförande har ordet Hej! På årets sista sockenråd, som ägde rum den 4 december presenterades alla de som kör ut Sockenbladet till oss. De gör ett fantastiskt jobb som kanske inte så många tänker på och detta görs ideellt. Ett varmt tack till er som jobbar med Sockenbladet! Sockenrådsmötet som var i oktober var välbesökt till vår stora glädje. Vi behandlade både de enskilda och allmänna vägarna i Västra Torsås. Morgan Olofsson från Trafikverket och Ture Petersson från allmänna vägar besvarade frågor och berättade vad som var på gång när det gäller underhållet av vägarna. Även Banvallsleden var representerad med Kennert Erlandsson från Alvesta kommun. Det var många frågor och kritik av hur denna led ser ut genom vår del av Kronoberg. Kennert fick ta med sig en del frågor som han inte kunde svara på tillbaka till kommunen och har lovat att återkomma till styrelsen i frågan. Mats Runesson kommer att driva frågan om reningsverken vidare under våren Även belysningsplanen kommer att tas upp igen under våren Vårt krav på att alla bebyggda fastigheter ska ha obligatorisk sophämtning och att kommunen tillsammans med ARAB skriver om sin renhållningsordning har vi redan skickat in en skrivelse om till Alvesta kommun, men ännu ej fått något svar. Vi kommer att fortsätta att bevaka frågan som vi anser vara viktig. När vi har vår årliga stämma i april kommer vi inte bara att nominera Årets Västra Torsåsbo utan kommer även att ha lite extra festligheter. Det är 25 år sedan Sockenrådet bildades och detta vill vi uppmärksamma. Till detta jubileum har vi erhållit ett litet bidrag från Sparbanken Eken. Vi tar tacksamt emot fler bidrag, stora som små, till denna fest eller förslag på sponsring. Det börjar också bli dags att tänka på en ny ordförande i Sockenrådet! Jag kommer att avgå på stämman i april efter att ha varit ordförande i fyra år. Det har varit fyra roliga år och jag har lärt känna bygden på ett bra sätt och vill att ni alla funderar på en ny kandidat. För att landsbygden ska överleva så måste vi synas och ställa krav och där är Sockenrådet ett väl inarbetat organ. Jag hoppas det innerligt att sockenrådet får leva vidare med en ny ordförande. Så jobba nu på detta!!! Spjällsjön, mellan Torne och Torsåsby, fotograferad av Ingvar Andersson Jag vill med dessa rader TACKA ER ALLA för de bidrag som ni skänkt under det gångna året. Det är till stor hjälp för vår ekonomi och vi är mycket tacksamma! Ett varmt tack till er alla i styrelsen och alla i redaktionen för ett mycket bra arbete under GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR! Monica Turesson 02

3 INNEHÅLL nr tema samlare sid 13 sid sid 8 04 ny styrelse i Torne samhällsförening 05 framtidstro hos Västra torsås frivilliga räddningsvärn 06 Stig tornehed gästade hjortatorp 06 Byastämma i Opparyd 07 tema samlare samlare är vi inte alla det egentligen? en fågel-början till en passion samlar på slott madeleines elefanter samlandet kan gå en åt huvudet - när samlandet blir en sjukdom Anns muminmuggar Märits höganässamling boktipset Stig, en sann samlare Jag är ingen samlare, bara lite tjuv en krönika om 1900-talet 21 angående närservice 22 skolfaddrar på byskolan blenda 23 vandringsgruppen utdrag ur protokoll fört vid sockenrådet sid 15 Omslagsbilden: Vinter i Torsåsby Fotograf Ingvar Andersson Sockenbladsvän? Du som är utsocknes kan stödja arbetet med Sockenbladet genom ett medlemskap i Sockenbladets Vänner. Som medlem får du, givetvis, bladet hemskickat. Du som bor i socknen är också välkommen som medlem. Sätt in 200 kr på bg Glöm inte uppge namn och adress. Fotograf Jessica Petersson 03

4 föreningsinfo Torne Samhällsförening I september var det möte om Torne samhällsförenings framtid. Med god marginal röstades det JA till att återuppta samhällsföreningen. En ny styrelse röstades fram: Ordförande: Olof Gransvik Sekreterare: Jessika Larsson Kassör: Tommy Gårdhed Suppleanter: Johan Eriksson och Magnus Cassersjö, vilka även är aktivitetsansvariga. Vi i styrelsen ser fram emot att arbeta i föreningen och hoppas på ett gott samarbete och stort engagemang där alla i byn hjälps åt. Det blir knutsdans där gammal som ung är välkommen. Lapp med tid och datum kommer att sättas upp på anslagstavlan och hos Ströbergs. Vi kommer också att behöva hjälp med att ta ned granen. Lapp om detta kommer också att sättas upp. Hör gärna av er till styrelsen med tips och ideer om Torne. Årets Västra Torsåsbo 2013 års Västra Torsåsbo Vem tycker du ska bli årets Västra Torsåsbo? Sänd in din nominering och motivering, till 2013 års Västra Torsåsbo, senast den 10 april 2014, till; Monica Turesson, Kull Svensgård GRIMSLÖV Eller via mail; monica.turesson@hotmail.com Eller ring; Vid pennan Olof Gransvik Styrelsen önskar alla God Jul & Gott Nytt År Vinter i Torsåsby, Fotograf Ingvar Andersson 04

5 föreningsinfo Framtidstro hos Västra Torsås frivilliga räddningsvärn Vid pennan Ingvar Andersson ordf. i styrelsen för VTFR I tider när det diskuteras besparingar och neddragningar inom Värends Räddningstjänstförbund, kan vi i Västra Torsås vara nöjda med att ha ett nytt avtal undertecknat. Det är ett femårigt avtal som gäller från 1 januari 2014 t.o.m. den 31 december 2018, med möjlighet till förlängning med tre år i taget. När vi under sommaren och hösten haft överläggningar om det nya avtalet har Värends Räddningstjänstförbund tydligt visat att man har stort förtroende för Västra Torsås frivilliga räddningsvärn (VTRF) och ser värnet som en viktig resurs. Avtalet är en omarbetning av tidigare avtal och innehåller en del förbättringar för VTRF, bland annat kan nämnas: Det årliga anslaget från räddningstjänstförbundet har höjts. Förbundet ansvarar för räddningsvärnets arbetsmiljö enligt Arbetsmiljölagen. Avtalet innehåller även förtydligande vad gäller ersättning för skadad materiel samt hur kostnader för körkortsutbildning ska fördelas. Förbundet ska årligen biträda VTFR med inventering samt med råd och anvisningar vid nyanskaffning och/eller komplettering av räddningsmateriel. En nyhet är också att räddningsvärnsmän får ersättning för en del av övningstiden. I övrigt kan från verksamheten under året nämnas att VTFR bekostat en ommålning av brandstationen och inköpt en ny räddningsbräda till båten. Bland annat för att underlätta värnets rapportering har brandstationen anslutits till fibernätet och räddningstjänstförbundet står för abonnemangskostnader. Vi har fått en ny brandman och larmstyrkan består nu av tio personer. I skrivande stund har tolv utryckningslarm förekommit. Fantastiskt nog ingen skogsbrand trots en varm och torr sommar. Vi kan alltså konstatera att det hänt en hel del under året, men det viktiga är, att vi i Västra Torsås även fortsättningsvis har tillgång till ett väl fungerande räddningsvärn med kunnig och intresserad personal. Avslutningsvis vill jag framföra styrelsens tack för alla gåvor som vid olika tillfällen ges till VTFR. Dessa gåvor är ett bevis på bygdens engagemang för vårt räddningsvärn och bidrar också till att trygga värnets framtid. Räddningsvärnet visade upp brandbilen vid höstmässan i Lönashult och bilen rönte stort intresse inte minst hos de yngre besökarna. 05

6 föreningsinfo Söndag den 6/10 Hembygdsvännen Stig Tornehed gästade Hjortatorp Vid pennan Lennart Turesson I en fullsatt storstuga på Hjortatorp berättade Stig om bildandet av hembygdsföreningen 1937 med den kände författaren, genealogen, mm. Johan Nilsson som drivande. Andra medarbetare var bl.a. Alarik Svensson, P.G Vejde och Stig som då var en mycket ung tonåring. Stigs stora intresse gjorde att han 1943endast 18 år gammal utsågs till redaktör för hembygdsföreningens första årsbok, där Stig själv skrivit en stor del av innehållet. Efter en välsmakande fika fortsatte Stig att berätta om gamla sägner och händelser från bygden. Stig kan konsten att berätta på ett inlevelsefullt och medryckande sätt. Jag tror att alla närvarande tyckte att det var en trevlig söndagseftermiddag i hembygdsgården! Citat från Stigs inledning till årsboken 1943 Vi borde stå i nuet och följa med vad som sker omkring oss, men med den ena handen hålla ett stadigt grepp i det förflutna Byastämma i Opparyd fredagen den 22/11 Vid pennan Lennart Turesson Ett 40 tal bybor hade hörsammat kallelsen till årets byastämma i Hynnenäs bygdegård. Mötet inleddes med en måltid anrättad av årets programkommittè. Som huvudrätt serverades närproducerad vildsvinsstek och potatisgratäng. Därefter vidtog sedvanliga förhandlingar. Verksamheter under året har varit bl.a. Valborgsfirande, slåtterfest, gemensamt besök på Smörhöga gårdscafè och museum. Till ny programkommittè valdes: Bodil o Jan-Ingvar Ragnarsson Monika o Hasse Wiik Elisabeth o Arne Angelöv Laila o Sven-Göran Svensson Till ny ålderman valdes Elisabeth Angelöv. Planerade verksamheter under 2014 förutom de traditionella är uppgradering och nytryck av Opparydsboken. Till att leda detta arbete utsågs Mats Runesson. Efter kaffe och hemgjord äppelkaka berättade inbjudne Mats Lindström om den av alla fruktade tyranniske kronofogden Krona som i början av 1800talet bebodde Sågsberg. Mats avslutade med trevligare historier om andra boende i bygden, dessa lockade till många skratt. Marianna Agetorp 06

7 TEMA Samlare En god vän till min mamma har mer än tomtar (!) Farmor samlade på porslinskatter och själv har jag svårt att motstå en vacker, rolig, annorlunda eller fulsnygg ljusstake. Men kanske behöver samlandet inte alltid handla om prylar? Min systers pyttestatssamlande har också blivit mitt. Tillsammans har vi besökt alla Europas verkligt små stater (Vatikanstaten, Monaco, San Marino, Lichtenstein ) I detta nummer av bladet kan du läsa om passionerade samlare runt om i socknen. Brunbjörnssamlande Renee funderar på, sidan åtta, om vi inte alla är samlare. Marie samlar på slott, Stig på Sockenblad (och lite annat), Thomas på gökur, Märit på Höganäs, Madeleine på elefanter och Lars på servetter (eller?) 2014-års tema; huvudorterna. Först ut är Torne följt av Lönashult, Hulevik och Torsåsby. Vill du vara med och arbeta med din ort, har du något du vill berätta, något du tycker ska berättas eller har du bilder som skulle passa? Hör av dig till redaktionen. Ett underbart slut på det gamla året, ett fantastiskt 2014 och... Trevlig läsning Agnetha Wendel 07

8 tema samlare är vi inte alla det egentligen? SamlareVid pennan Renee Markusson Bild Daniella Markusson Speciellt om man bor på landet och har mycket utrymme. Jag flyttade till Småland och Västra Torsås Jag överdriver inte när jag säger att jag fick en smärre chock när jag tittade in i alla utrymmen med tak på gården. Överallt var det fullproppat med prylar, skräp och bra att ha saker. Emellertid var inte min man ensam skyldig till detta hamstrande, utan också generationerna före honom. Vindsrummet var oinrett, damm och spindelnät hälsade mig välkommen när jag öppnade dörren. Saker som inte används idag fyllde rummet; vävstol, spinnrock, sädeskista, tomma patroner, klädkista, hästselar, hängslen, fiskedon, fotogenlampor, ok, brev och julkort från förr, handvävda mattor, säckar i juteväv, handsmidda spikar, pigtittare, sockertoppar och ransoneringskuponger. Jag spottade i händerna och röjde. Vindsrummet isolerades och förvandlades till ett modernt tvrum med hörnsoffa och platt tv. Tro nu inte att jag är botad från samlande. Tvärtom! Jag gillar att besöka loppisar för att leta efter brunbjörnar. Jag har ett hundratal björnar i porslin, glas, keramik och trä. Materialet spelar ingen roll så länge det är en brunbjörn. Isbjörnar och pandor går bort. Några tavlor och minnestallrikar med björnmotiv har det också blivit med åren. Det är själva letandet som är roligt för jag blir överlycklig om jag hittar en björn som jag inte har. Det hela började med björnskräck. Jag var livrädd för att möta en björn i skogen, för det var fullt möjligt där jag då bodde. Jag glömde bort rädslan ibland och gick ut ändå. Det var just en sådan gång jag mötte en björn på en skogsstig. Den kom gående emot mig med det stora huvudet böjt mot marken. Jag blev stel av skräck och stod helt still, jag väntade på vad som komma skulle. Ingenting hände, förutom att jag drabbades av björnfrossa. Björnen tittade nyfiket på mig några sekunder och lufsade sedan in i skogen. Mötet botade min björnfobi men jag utvecklade istället en björnmani! Renee Markusson bor i Olofshyllte och samlar på brunbjörnar. 08

9 passion En fågel-början till en tema samlare Vid pennan Thomas Boronowski Bearbetning Marie Riis Det hela tog sin början i ett varuhus i dåvarande DDR I en nästan tom hylla fanns en enda kartong, den innehöll ett gökur från Gernrode. Jag var förvånad, i min värld kom alla gökur från Schwarzwald, inte från Östtyskland. Dessvärre fick jag inte köpa gökuret, diverse kommunistiska handelsregler förbjöd det. Dels var jag inte DDR-medborgare och uret på den i övrigt tomma hyllan var ett skyltexemplar. Tillbaka hemma i Västberlin plockar jag fram kartboken och söker efter Gernrode och sedan sätter jakten efter ett eget gökur igång. Lyckan är stor när en bekant till en bekant känner en pensionär som har ett gökur. Efter detta första möte drabbas jag av gökursfeber. Mitt eget första gökur, en begagnad raritet från Gernrode fann nu ett nytt hem hos mig. Fodralet är tillverkat av trä och frontpanelen av plast. Göken loggar ut var 30 minut, dag och natt. Klockan får sin plats på vardagsrumsväggen och jag är mycket upphetsad. Nästa morgon är resten av familjen mindre entusiastisk. Göken har regelbundet var halvtimme galt hela natten och hela tolv gånger vid midnatt. Till kvällen blir jag tvungen att låsa in göken. Detta är berättelsen om det första gökuret. Efter Tysklands återförening skaffade jag mig mitt andra gökur och nu har jag 19 stycken. Familjen höll styrelsemöte och beslöt att det bara får finnas ett gökur i vardagsrummet, naturligtvis avstängt på natten. Hur många ur jag får ha i mitt arbetsrum slås inte fast. Obegränsat antal? En del kallar gökur för kitsch, men det är ett dåligt ord. Gökur är kultur. Thomas Boronowski bor i Berlin och Ulvö. Han samlar på gökur från Gernrode. Gernrode, är en stad och kurort i förbundslandet Sachsen-Anhalt i Tyskland, på norra sluttningen av Harz. Staden ligger 230 meter över havet och har cirka invånare. Gernrode var ursprungligen ett riksfurstligt nunnekloster går gökursfabrikanten i Gernrode i konkurs men fortsätter att tillverka batteridrivna ur. Hemskt, gräsligt, inget för en gökursfantast. Till min samling söker jag nu bara äldre klockor. Så småningom tog jag med mig 3-4 gökur till vårt hus i Ulvö-Örjanstorp. Återigen begränsades jag av stränga regler, högst ett gökur i vardagsrummet. Längre fram nås jag av ett fruktansvärt rykte att ett gökur setts på återvinningsstationen i Grimslöv. Har uret överlevt kraschen i containern? Vilka skador har det? Jag måste undersöka sanningshalten i ryktet och hoppar genast in i bilen och far till Grimslöv. En dag kom mina kära grannar på besök, de såg och hörde göken och älskade den. Snart hängde det gökur från Gernrode på flera ställen i Örjanstorp och de är förevigade på Örjans Ulvöblogg. Du är varmt välkommen till Örjanstorp om du vill se och höra gökur från Gernrode. Kanske letar du efter ett gökur. Låt oss tala om saken. 09

10 tema samlare Av Marie Riis, Örjanstorp Samlar på Slott En klok person sa till mig när jag var liten Samla på minnen istället för prylar. Minnena kan ingen ta ifrån dig. Istället för att samla föremål som behöver dammas eller som kräver skåp eller hyllarrangemang för att komma till sin rätt, har jag min samling inombords. Jag samlar nämligen på slott. Eller snarare jag samlar på besök på slott. Intresset för historia, byggnader, kultur, historiska personer har jag fått med modersmjölken och det första slott jag kan erinra mig jag har besökt är Kalmar slott. Då var jag var sisådär 9-10 år och det gjorde ett stort intryck på mig och på den vägen är det. I somras besökte jag det senaste i ordningen och det var Torpa stenhus i Västergötland. Torpa var en av Gårdarna runt sjön som Birgit Th Sparre odödliggjorde i en serie romaner. Det är en trevlig dagsutflykt från Västra Torsås. Varför just slott frågar en del? Är de inte bara monument över en tid som flytt som vi inte vill ha tillbaka där adeln och kungarna utnyttjade det fattiga folket medan de vräkte sig i överdåd? Jovisst, den aspekten finns och jag är inte blind för den. Visst kan jag äcklas av överdriven prakt som de stora, vräkiga palatsen i Ryssland där det är guld och förgyllning överallt. Däremot är jag republikan och besöker inte slott av någon slags förvriden kungadyrkan. Maken och jag var nyligen på resa med Södra Skogsbygdens Timmerhusförening för att titta på bl a Granhults kyrka och det var minst lika intressant som ett slott. Problemet är att enklare folks boningar inte bevarats i samma utsträckning som finare folks gårdar. Dels var de sämre byggda och det har inte funnits samma driv i att bevara en torparstuga till framtida generationer som en herrgård. Flest slott har jag besökt i Sverige och i England där jag bodde i några år. England är fullt med slott och herresäten som är öppna för allmänheten och med tillhörande café och butik och vackra trädgårdar och parker brukar det vara ett heldagsjobb att gå om ett slott grundligt. Ett av de vackraste i södra England är Highclere castle där serien Downton Abbey spelats in. Det är levande slott där familjen fortfarande bor kvar. När jag besökte prinsessan Dianas barndomshem Althorp House i början av 1990-talet fick jag en pratstund med hennes pappa, earl Spencer, som var mycket involverad i driften av slottet. Marie framför slottet i Monaco Har jag något favoritslott? Jo några stycken finns det såklart. Gripsholms slott är ett. Warwick castle i England ett annat och så Rosenholm på Jylland. Här finns en anknytning till Västra Torsås. Ett tag var Karin Ljunglöf slottsfru här. Hennes far bodde i Tvetaryd och Karin firade 1937 sitt bröllop med baron Holger Rosencrantz i Torsås kapell. I skrivande stund har jag besökt 131 stycken och jag måste ha varit inne i byggnaden för att de ska räknas. Att bara kika på slottet från vägen, genom ett par grindar eller en kuliss av grönska duger inte. För vänner av ordning bör jag kanske tillägga att till kategorin slott räknar jag också herrgårdar, borgar och fästningar men inte ruiner. 10

11 annonser & RUT ROT- AVDRAG Skogskörslor Mindre röjning Trädfällning Flytthjälp Städning Utomhusmålning Gräsklippning Snöskottning Vedhuggning OLOFSHYLTE skogsbruk ALLTJÄNST Humana priser Kontakta Sigge utför Välkommen in! Grimslöv telefon Öppettider: Måndag - fredag kl torsdag även kl

12 tema samlare Samlandet kan gå en åt huvudet när samlandet blir ensjukdom Av Lars Lindén, Torsås by Lars Lindén bor i Torsås by och tjuvar servetter. Om det kan du läsa på sid 16 Samlandet kan gå en åt huvudet. Det gjorde det bokstavligen för en man i Kanada, som hade samlat så många prylar i sitt hem, att de täckte allt från golv till tak. Till slut rasade det hela, och mannen satt fast i tre dagar i sin egen bråte. Samlandet höll på att kosta honom livet. Det tog två timmar för räddningstjänsten att med hjälp av motorsågar ta sig fram till mannen. Han togs in på sjukhus, svårt uttorkad och med risk att förlora ena foten. Risken att förlora liv och lem är väl inte så stor om man samlar på frimärken. Men faktum är att samlandet kan bli en mani som upptar hela den vakna tiden. Det gör förmodligen ingen skillnad vad man samlar på, men frimärken är ju mer hanterbart än om man blir maniskt intresserad av volvomotorer Om man studerar vad folk samlar på, blir listan lång: svenskt militärmateriel, pizzakartonger, gröna porslinsgrodor, tomtar i gips, tavlor med religiösa motiv, etc, etc. Jag kan bara konstatera att det inte finns något man INTE kan samla på! Det är väl ok. Det är härligt med människor som brinner för något. Bara det inte går dem åt huvudet. Men tyvärr kan det göra det. Forskaren Volen Ivanov på Karolinska Institutet säger i en intervju med Göteborgs Posten att cirka vuxna svenskar kan lida av samlarmani. Det handlar om människor som har svårt Fotograf Jessica Petersson att göra sig av med saker, och ofta är det bostaden som får fungera som lager och samlingsplats. På HSB i Stockholm finns en grupp som arbetar med boendesociala frågor. De lägger ungefär halva sin tid på att hjälpa hyresgäster med samlarmani. Det händer till exempel att hantverkare inte kommer in i överfyllda lägenheter. En kvinna hade så mycket saker att det inte gick att byta glödlampor i hennes lägenhet. Så hon tände levande ljus bland pappershögarna, säger Sylvia Mårtensson, en i HSB-gruppen. Man förstår att det kan gå illa! American Psychiatric Association gav i maj ut en ny upplaga av sin handbok över psykiska störningar. Där finns nu samlarmani som en egen sjukdom. Det får stor betydelse även för svensk vård och behandling. Det leder till att man forskar mer specialiserat och kan komma längre, säger Lena Flyckt, docent och vice ordförande i Svenska psykiatriska föreningen. Problemen berör nog inte så mycket de samlare som vi möter på utställningar och mässor. Det handlar mer om människor som samlar på vad du och jag skulle kalla skräp. Sedan kan man diskutera vad gränsen går för att lida av samlarmani; tusen tomma vinboxar eller tusen tomtar i gips..? Anns muminmuggar Ann är inte bara reporter för sockenbladet, hon har även börjat på att samla muminmuggar. Det finländska märket Arabia använder sig av illustrationer från serien mumintrollen och presenterar varje karaktär på en färgglad mugg. På sin 20 årsdag fick Ann ett par stycken och ser fram emot att skaffa sig fler. Ann Nilsson bor just nu i Oslo tillsammans med bästa vännen Jessica Petersson. Trots detta kommer både Ann och Jessica även fortsättningsvis att jobba med Sockenbladet. Båda är uppvuxna i Lönashult. 12

13 tema samlare Samlar du på något? Av Ann Nilsson Eller gjorde som barn? Frimärken, idolbilder, kanske stenar? I princip kan man samla på allt och det är vanligare än vad vi vågar erkänna. Själv har jag börjat samla på muminmuggar. Dock har jag bara två, med önskan om utökning. Jag tänkte undersöka vad som gör att man kan kalla sina saker för en samling och varför vi samlar. Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder verbet att samla att föra samman samma, likadana eller liknande föremål till ett begränsat område. Enligt artikeln samlande på Wikipedia är en samlare någon som äger flera modeller av samma föremål och att det finns fler än vad det finns användning för. För att föremålen ska räknas som en samling måste ägaren se det som en samling. I Sverige uppskattas 18 % av den vuxna befolkningen vara samlare. Troligen finns det fler, många har svårt att identifiera sig själv som en samlare. Att samla på saker är naturligt för oss människor. Enligt Ingrid Gråhed, leg. psykolog, är detta en beteenderest från jägare och samlarsamhället, när vi var tvungna att samla mat till vintern. Människor tycker om att vistas kring vackra saker. Exempelvis sägs det att människan alltid har samlat på stenar. När vi inte har samma behov av att bygga ett matförråd inför vintern så vill vi gärna skapa relationer till våra vackra saker, vårda och skaffa fler som gör att vi mår bra. Det vanligaste man samlar på är frimärken, mynt och porslinsföremål. Förr i tiden var det vanligt att samla på antika saker. Nu samlar vi ofta på vardagliga ting som inte kostar för mycket. I USA visar statistik att 60% av befolkningen som samlar på något. Detta kan bero på att konsumtionssamhället gör det lättare för samlarna att utöka sin samling. Barn som samlar är vanligt. De har ofta stora samlingar med målet att få så stor samling som möjligt till skillnad från vuxna som ofta inriktar sin samling på exempelvis mynt av samma årtal. En samling visar en identitet. Många samlare visar stolt upp sina saker och berättar gärna om varje enskild sak. Du kanske håller något kärt som du inte tänkt på att det är en samling? Jag nämnde tidigare att antalet i din samling inte spelar roll. Så trots mina två muggar så ser jag mig själv som en samlare. Höganäs Märit Dannälv bor i Torne och samlar på Höganäs. Olika sorters krus, flaskor, tekannor, vaser, ljusstakar, ljuslyktor, kaffekoppar, burkar med och utan lock, kannor, tunnor, tomtar och fat. 124 st har det blivit hittills. Dessutom samlar Märit på kaffekoppar. 13

14 tema samlare BOK tipset Maries boktrippel om böcker om böcker I detta nummer av Sockenbladet är temat samlare och det finns många som samlar på böcker, om än i blygsam skala. Det må vara alla Harry Potter-böcker eller Vilhelms Mobergs utgåvor som intresserar oss, men en alldeles speciell kategori av böcker handlar om böcker. Här är tre av dem. Boktjuven Marcus Zusak Efter att ha läst Boktjuven är jag både helt tagen och betagen. Normalt brukar jag inte lägga så mycket tid på ungdomsböcker men när ljudboken kom i min väg tyckte jag det var en bra idé att samtidigt få mig lite engelska till livs, och jag ångrar mig inte! Den nioåriga Liesel reser 1939 tillsammans med sin bror och mor till en fosterfamilj i Molching som ska ta hand om syskonen. På tåget dör brodern och flickan får ensam flytta in till den nya familjen. Läsaren får följa Liesels utveckling under en tid i Tyskland då andra världskriget kastar en lång, mörk skugga över livet. Döden är berättaren och vid denna tid är döden en allt vanligare gäst. Det skulle ha kunnat vara abstrakt men det är faktiskt ganska poetiskt berättat stundtals. I husets källare gömmer familjen en ung jude vars vänskap kommer att betyda allt för Liesel. Hon kan inte läsa och stjäl böcker som hon övar på att lära sig läsa nattetid tillsammans med fosterpappan Hans. Hon stjäl dem från en begravningsplats, ett nazistiskt bokbål och inte minst från borgmästarens bibliotek. I den här boken betyder orden mest av allt. Till slut lär sig Liesel t o m att läsa så bra att hon läser högt för grannarna i skyddsrummet under bombanfallen. Upplösningen kommer jag inte att avslöja men att böcker och skrivande blir flickans räddning är ingen underdrift. Det är en bok som jag tror de flesta vuxna kan ta till sitt hjärta trots att målgruppen är yngre. Drömbokhandeln Laurence Cossé Francesca, en rik arvtagerska möter Ivan, bokhandlarbiträde som går mot strömmen och föredrar att saluföra bra romaner. Dessa två finner en gemensam nämnare i kärleken till goda böcker och på en vecka utarbetar de ett mönster för hur en ny bokhandel skulle kunna ta sig ut och fungera. Bokbeståndet ska bestämmas av ett antal lektörer, författare med oförvitlig smak för den goda romanen. Första halvan av boken handlar i stort sett om alla förberedelser Francesca och Ivan gör för att öppna sin bokhandel. Det är roligt att följa deras förberedelser, som dock ibland blir lite för detaljerade, men det är den del av boken som tilltalar mig mest. Bokhandel Au Bon Roman öppnar i Paris och blir nästan över en natt en klar succé. Bokälskare flockas till affären som inretts med soffor där litteraturälskare i lugn och ro kan sitta ner och läsa, bara det är oerhört tilltalande. Det dröjer dock inte länge förrän Francesca och Ivan stöter på problem. Deras lektörer utsätts för olika sabotage, förtalskampanjer genom annonser och artiklar i tidningarna riktas mot dem och till slut öppnar flera andra bokhandlare på samma gata. Jag delar inte många andra bloggares dröm om att själv ha en egen bokhandel då jag tror att det skulle vara ett säkert sätt att döda min egen läslusta. Däremot som bokälskare är jag särskilt glad över böcker som hyllar böcker. Det är riktigt läsgodis det. Listan längst bak i boken över de böcker som nämns i boken är trevliga. Det franska inslaget är såklart tungt men jag kunde inte låta bli att kryssa för de böcker jag läst och göra en egen över de som jag själv blev inspirerad över att läsa. Den självklara frågan till slut blir då såklart vilken min favoritbokhandel är. Dessvärre kan jag inte säga att jag stött på någon i Sverige som passar för den prestigefyllda titeln, men många, många besök på Blackwells i Oxford har gjort mig övertygad om att där finns en verklig pärla. Alan Bennet Drottningen vänder blad Det är något kittlande och lockande att använda en riktig person och en så aktad som den engelska drottningen som huvudperson i en bok. Sue Townsend gjorde likadant på 90-talet i The Queen and I och Alan Bennett gjort om tricket och gjort det bra. Boken som kom ut för några år sedan heter Drottningen vänder blad. En vacker dag är drottningen ute och promenerar med sina hundar och där finns plötsligt bokbussen. Hon tycker det vore väldigt oartigt att gå sin väg utan att låna en bok och så är läsprojektet igång. Drottningen blir en riktig bokmal och det är väl inget fel i att någon läser men när hon börjar intervjua främmande politiker på besök om deras läsvanor och upphöjer en kökspojke, också med litterära intressen, till hennes sekreterare börjar etablissemanget känna sig hotat. Samtidigt som Alan Bennett skrivit en rolig bok bedriver han försiktig satir med hovet och andra absurditeter som omger drottningen. Elizabeth II har alltid varit känd för sina väl tilltagna handväskor och nu är det lätt att föreställa sig att hon gömmer en bok eller två däri. Samtliga böcker går att låna via Lönashults bibliotek eller bokbussen. 14

15 tema samlare Elefanter inköpta i Singapore. Elefant från Bali. Madeleine Ströberg-Edvardsson bor i Torne tillsammans med maken Håkan Edvardsson Elefanten gjord av en kokosnöt kommer från Cuba. Elefant- samlaren Vid pennan Agnetha Wendel Madeleine berättar; I slutet på 70-talet var vi, familjen (Sönerna Fredrik, Christian och maken Håkan), på vår första utlandsresa. Resmålet var Marocko och jag ville ha med mig en suvenir därifrån. Det råkade bli en elefant. Madeleine fortsätter; På varje utlandsresa sedan dess har jag köpt en elefant. Madeleine berättar att hon aldrig köper någon elefant här hemma. Däremot får hon ofta elefantpresenter. De elefantörhängen hon bär, när jag träffar henne, har hon fått av mamma Julia och pappa Bertil. Samlingen på ett hundratal elefanter består av allt ifrån elefantsmycken, elefanter gjorda av kokosnötter, elefantsparbössa, ljuslyktor, flasköppnare annons I de småländska skogarna blir idéer till verklighet Specialiserade på produktutveckling och tillverkning av mindre serier i metalltråd hjälper vi dig att ta din idé till verklighet, oavsett om du är världens största möbeltillverkare eller en ung designer i början av din karriär. Precis som våra förfäder lever vi på vår drivkraft - att göra det omöjliga möjligt. Prototyp och helhetslösningar i metalltråd MT-Svets AB - Skatelövsvägen Grimslöv Tel: Fax: info@mt-svets.se

16 tema samlare litetjuv. Jag är ingen samlare. Bara Vid pennan Lars Lindén Jag är ingen samlare, egentligen. Men jag tillhör dem som restaurangoch kioskägare tycker illa om; jag tar för många servetter. Det blir liksom en samling. Jag har servetter överallt; i fickorna, i väskan, i träningskläderna, i byrålådor, under kudden, i kostymen, etc. Jag är lite tjuv, men också snusare. Är man snusare, behöver man servetter då och då. Men tjuveriet sitter nog i generna. När min mor flyttade till ett äldreboende, och lägenheten tömdes, fanns där många servetter. Väldigt många servetter. Det förvånade mig inte. Nej, hon snusade inte. Men hon samlade på små vardagliga ting för att de kunde vara bra att ha, och det kunde komma bistrare tider. Mor växte upp på ett barnhem, där det var knapert med egna saker. Hon tyckte nog att hon var värd gratis servetter senare i livet. Servetthållaren Knyck från IKEA. Servetterna bytte ägare när mor och far ibland gick på restaurang. Oftast belägen på ett äldreboende i trakten där de bodde. Maten var billig och rejäl. När jag kom på besök, blev jag också bjuden. Då blev jag vittne till varför vi hade så många servetter hemma i lägenheten... och inslagna sockerbitar. Bitarna var prydligt invirade i papper med ett stort S på, Sockerbolaget. De fanns också på restaurangen, till kaffet. Under måltiden gick mor och fyllde på potatis flera gånger och servetter. Hon gick fram och tillbaka, oskyldigt leende. Pappa Sven fick agera kurir. Han hade stora fickor i kavajen. Mor tittade sig omkring, och när kusten var klar, sköt hon över högen med servetter mot far med en menande blick. Han visste vad som gällde, och kavajfickorna svällde. Måltiden avslutades alltid med en kopp kaffe. Hade mor använt alla sockerbitar hon plockade till sig, hade hon fått inta kaffet med kniv och gaffel. Det var alltid lite genant när jag bodde hemma och bjöd hem kompisar på fika. Då dukade mor med servetter som det stod Restaurang Måsen på, och sockerbitar med ett stort S. Jag sa att vi hade släkt i restaurangbranschen. 16 Det var ett oskyldigt tjuveri. Leif GW hade nog inte brytt sig. Själv fortsätter jag på den kriminella banan med att norpa servetter. Till och med Ikea bidrar till snatteriet. De säljer nämligen en servetthållare som heter Knyck. Om jag träffar på den har jag åtminstone ryggen fri Som snusare har mitt tjuvgods räddat mig många gånger. Som den gången jag hamnade på en fin restaurang med bara glänsande linneservetter bredvid tallriken. Men det är en helt annan story

17 samlare. Stig, en sann Text och bild Agnetha Wendel Jag hade fått höra att Stig hade sparat vartenda Sockenblad sedan starten Jag var alltså på väg till Torne för att, som jag trodde, prata sockenbladssamlande. Men det visade sig att Stig samlade på så mycket mer än Sockenbladet startade Stig en prenumeration på förstautgåvor av frimärken. Underbart vackra frimärken ligger därför, vid sidan av sockenbladstraven, på bordet hemma i Stig och Eivors mycket hemtrevliga hem. Men, den riktigt intressanta samlingen visade sig vara något helt annat än sockenblad eller frimärken. Stig har sedan 1976 klippt ut och sparat allt som skrivits om vår socken i både Kronobergaren (på den tiden då tidningen fortfarande var en dagstidning) och Smålandsposten. Hur kommer det sig att du började samla undrar jag. Någon speciell händelse eller? Nej jag tyckte bara att det var lite kul att spara tidningar där något om socknen skrivits. Så jag la tidningarna i källaren och efter några år var det ganska många tidningshögar där. Stig berättar att han efter en knäoperation kände sig lite rastlös och beslöt sig för att ta itu med tidningshögarna. Jag klippte ut notiserna, satt in i pärmar och på den vägen är det, säger Stig. och sen, ja det gick inte att låta bli. Samlar du/har du samlat på något? Frågeställare och fotograf, Rolf Erlandsson tema? samlare Roland Erlandsson Hulevik Inte som andra som samlar t.ex. på frimärken, gräddkannor eller annat. Däremot blir det fullt hemma ändå eftersom jag har ett exemplar av väldigt många olika saker istället. Ture Peterson Möcklehult Samlar på frimärken sedan 40 år tillbaka. Ett trettiotal pärmar har det hittills blivit. I sockenblad framöver kommer vi att plocka guldkorn ur Stigs samling. Stig Nilsson bor i Torne tillsammans med hustrun Eivor. Förutom att vara en samlare har Stig i ett tiotal år varit sockenbladsutkörare blev han, tillsammans med Eivor, utsedd till årets västratorsåsbo. Daniel Ekberg Torne Tändare med motiv. Anita Johansson Elensbäck Nej, jag samlar inte på något särskilt, men är mycket intresserad av gamla saker, går gärna på auktioner, loppis etc. Lennart Turesson Kull Samlar på det mesta jag tror att jag får användning för. Har en liten samling av fickur, visserligen nytillverkade men som visar vilken skicklighet som fanns förr. 17

18 tema samlare En krönika om 1900-talet Vid pennan Ingrid Riis Bild Örjan Riis Många tycker om att samla på saker. Kanske på frimärken, gamla mynt, äggkoppar, trädgårdstomtar, kopparbunkar. Man kan också i skrift samla på personliga upplevelser och händelser i omvärlden. Det har jag själv gjort i ungefär tjugo år. Vår familj drabbades av en katastrof, då vår Ingeborg, hennes make Anders och deras 2-åriga dotter Fredrika omkom i en trafikolycka på E4-an på väg till Stockholm. Det hände i december Nu behövde vi mycket hjälp för att klara av det hemska, som vi nu upplevde. Jag hade många samtal med en klok psykiater. Hon menade, att det vore bra, om jag skrev ner, hur jag kände och tänkte. Och då gjorde jag, som hon föreslog. Efter hand kom jag att skriva mer och mer om både det ena och det andra. Det kändes riktigt bra. 18 Jag har alltid varit intresserad av historia. Snart hade en djärv tanke slagit rot hos mig. Varför inte försöka berätta om hela 1900-talet, och då på ett personligt sätt utan några som helst vetenskapliga krav, förstås. Jag satte igång och gjorde, som kräftan lär göra, jag förflyttade mig baklänges. Började med 1990-talet och gick sedan bakåt i tiden. Det var bäst så, tyckte jag, för jag visste ju inte, hur länge jag kunde hålla på, innan jag tröttnade. Men årgång följde på årgång, och jag kom så småningom allt närmare seklets början. Pärmarna blev fler och fler. Efter åtskilliga år och mycket plitande var jag framme i mål och kunde skriva årtalet 1900 på pärmen, som fick bli nummer ett. Jag är helt övertygad om, att mitt stora intresse för att skriva bidrog till, att jag tillfrisknade rätt bra och relativt snart. Kalla det gärna för betydelsefull terapi. Helt återställd blir man nog inte efter en så tuff upplevelse som vår. Ingrid vid sina 1900-talspärmar, Hur gick jag då tillväga för att skaffa stoff till min krönika? Jo, jag letade efter lämpliga böcker på olika loppmarknader. Mina upptäcktsfärder gick ibland till en trevlig affär, som låg i närheten av Teatertorget i Växjö. Jag besökte ofta secondhandbutiken Bamsan utanför Tingsryd och även Kupan, som Röda Korset driver i Vislanda. Begagnade böcker är faktiskt mycket billiga numera. Jag hittade bl.a. olika årgångar av uppslagsverket När Var Hur, som man började ge ut på 40-talet. I Svenska Dagbladets årsböcker finns notiser om viktiga händelser ända från 20-talet. Det var ganska lätt att få tag på små kalendrar från seklets början. Jag hade också diverse facklitteratur sedan tidigare i min bokhylla. På vinden i mitt barndomshem i skånska Ramsåsa låg buntar med Svensk Smidestidning. Till den tidsskriften hade min far emellanåt levererat artiklar, som jag nu gärna tog del av. Där på vindsgolvet fanns olika årgångar av min mors kära veckotidning Husmodern. I den kunde man läsa om kungligheter och andra kändisar, ta del av aktuellt mode och få svar på spörsmål, som nog var mer viktiga i äldre tider än, de om vett och etikett. Jag kopierade texter och bilder i apparaten, som vi hade hemma på Örjanstorp. Så skrev jag, klippte, klistrade och satte in fotografier. På mitt skrivbord låg boken Vem är det? och Svenska Akademiens ordlista för svenska språket, SAOL. Mina skriverier handlade en del om barndomshemmet och skolgången. Om dialektord. Skånskan, som dom gamle pratade, när jag var barn, var rätt lik danskan. Jag berättade gärna om, när jag som liten mötte roliga och lite udda människor i mitt Skåneland. Lite längre fram, och då i Småland, gav jag våra barn Örjan, Ingeborg och Torsten stor plats. Och när jag hunnit ännu längre fram i tiden, var det barnbarnen Fredrika, Oskar

19 tema samlare och Matilda, som fick komma med. Fast som jag redan sagt, jag berättade om det förflutna i baklänges ordning, så att säga. Kanske låter det krångligare än vad det var. Samtidigt förde jag hela tiden dagbok om nuet. Och då hade jag ibland urklipp från Smålandsposten. Jag har sammanfört världshändelser, helt ogenerat, med tilldragelser i familjen och bygden. I maj 1999 skriver jag bl.a., att Carl Bildt kommer att leda FN-s fredsarbete i Kosovo, ett uppdrag han fått av generalsekreterare Kofi Annan. Att Leif Önnerby ska sluta som kantor i Vislanda församling. Och att Åke och jag gjort en härlig cykeltur utmed Åsnen mellan Ulvö och Hulevik och då hört göken gala i skogarna i väster. Blandningen av fakta stör mig inte det minsta. Det bekräftar bara livets oändliga mångfald, tycker jag. I början av varje årgång finns korta presentationer av kända personer, som var födda det aktuella året. Nazistpampen och judemördaren Heinrich Himmlers födelseår var Samma år föddes människor, som var betydligt mer hedervärda, som Karin Boye, Spencer Tracy, Urhu Kekkonen, Eyvind Johnsson och Karin Juel var året, då bl.a. följande såg dagens ljus: Bill Clinton, Ricky Brush, Mia Farrow, Mikael Wiehe och lillprinsen på Haga, längre fram kallad Carl XVI Gustaf. Tio år därefter, 1956, var det blivande idrottsstjärnornas tur. Då föddes Björn Borg, Linda Haglund, Ingemar Stenmark, Frank Andersson och Thomas Wassberg. Vilket dramatiskt och ibland rätt tragiskt århundrade 1900-talet var. Mänskligheten fick genomlida två världskrig, då många miljoner liv gick till spillo. Vårt land blev ju mirakulöst skonat från sådant elände. Men visst kände man av i barndomen, att andra världskriget var en grym verklighet i ens närhet. Där hemma fick vi rapporter om krigets förlopp i husorganet Ystads Allehanda. Vi kunde lyssna på nyheter i vår radio, som hade märket Telefunken. På den kunde vi t.o.m. ratta in tyska stationer; Königsberg var ett namn man lärde sig. Adolf Hitlers gormande hördes i etern. Vad der Führer skrek om, förstod man ju inte ett dyft av. Men nog fanns det mycket hat i hans stämma. Vår lärare var modern, och höll oss underrättade om, vad som hände ute i världen. Jag minns mycket tydligt, att han på morgonen den 9 april 1940 berättade för oss om det tyska överfallet på Danmark och Norge. Då bävade man, för åtminstone Danmark låg ju sånära, så nära. Tänk om.. Vi minns händelser under 1900-talet, som var smärtsamma och rörde vårt land. Dit hör förstås det brutala mordet på statsminister Olof Palme en vinterkväll1986, och något som hände nästan samtidigt, nämligen haveriet i kärnkraftverket i Tjernobyl. Vi oroade oss. Hur skulle den farliga strålningen från Ukraina påverka vår miljö, och vem var det egentligen, som mördade Olof Palme? Åtta år senare skedde förlisningen av skeppet Estonia på Östersjön. Många försvann med båten ner i djupet. Bland dem fanns ett stort antal, som var våra landsmän. Under inget annat skede i historien har utvecklingen gått så rasande snabbt som på 1900-talet. Några få automobiler hade synts på vägarna, när det nya seklet gick in. Graham Bells telefon var en ny uppfinning då, och Marconis trådlösa telegraf, föregångaren till vår radio, hade nyligen presenterats. I december 1903 var den amerikanske mekanikern Wilbur Wright en pionjär, när han företog en flygning med ett motorplan i North Carolina. Planet hade han själv byggt tillsammans med brodern Orville. Wilbur Wright höll sig uppe i luften i 59 sekunder och flög 253 meter. Landningen blev helt lyckad. Jag tror inte, att Wilbur då i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig, att någon ett halvt sekel senare, gott och väl, skulle skickas ut i rymden och landsättas på månen. Men det fantastiska hände sommaren Ja, tänk hur vår värld har blivit helt annorlunda på många områden under hundra år. Om vi försöker att tänka oss, hur det kommer att bli under tiden, som ligger framför oss, ja då svindlar tanken. I mitt sovrum står en stabil, brunmålad lagerhylla, fylld av gröna pärmar med 1900-talsínnehåll. På ett annat ställe i rummet finns ett mindre antal 2000-talspärmar. De är röda till färgen. I dem stoppar jag in materiel efterhand. När jag vaknar på morgonen, blir pärmarna det första, som blicken fastnar på. De har faktiskt blivit mina riktigt goda vänner. Det låter säkert helt knasigt, eller? Numera kan man hitta det märkliga lilla ordet nörd i Svenska Akademiens ordlista. Är det kanske det jag är, en nörd, en konstig prick, som gillar pärmar. Nördig eller inte, så länge som jag har skaplig ordning på hjärnkontoret, tänker jag fortsätta att skriva historia. Till mina barn och barnbarn att läsa och begrunda, som det står på försättsbladet till varje årgång. 19

20 Davidsons Tryckeri byter namn men vi står fortfarande stadigt i Småland Samma service, engagemang och lokala anknytning bara under nytt namn! ANNONSER TORNE CAMPING & FISKECAMP Öppet från 1:a maj till 20:e oktober 2013 Tabergs-koncernen går på offensiven och samlar all kraft i ett nytt, gemensamt bolag TMG Tabergs AB. Det gör att vi kan växla ut än mer styrka, kunskap, erfarenhet och effektivitet för såväl tryckta som digitala medier. Vi hyr ut båtar, kanoter och cyklar. Boka gärna en båtutflykt med Sofabåten. Liten Kiosk & Café Välkommen att titta förbi! Vi välkomnar även lokalbefolkningen Tel Det ger växtkraft! Smedjegatan 39, Växjö. Tel Omtanke hela vägen! Hynnenäs Bygdegård Samlingslokal för fester och sammankomster. Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning. Kök med service för 120 personer. Björkbacken Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid. Bokning: Lisbeth Lindberg Telefon Mobil angaholmsfjord@hotmail.se