Fossil åkermark i Ulricehamn

Transkript

1 Fossil åkermark i Ulricehamn arkeologisk utredning och förundersökning. Arkeologisk utredning och förundersökning Inom fastigheterna Bogesund 1:30 m fl i Ulricehamns kommun Pernilla Morner Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2014:6 1

2 Författare Pernilla Morner Åhman Grafisk form och Layout Pernilla Morner Åhman Omslagsbild Framsida: Vy över del av undersökningsområdet mot sydöst. Baksida: Profilritning av röjningsröse inom RAÄ 253. Foton är tagna av Pernilla Morner Åhman. Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Museivägen Lödöse Telefon Mobil E-post pernilla.morner@vgregion.se Hemsida 2

3 6 Fossil åkermark i Ulricehamn Arkeologisk utredning och förundersökning Inom fastigheterna Bogesund 1:30 m fl Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum Rapport 2014:6 3

4 4

5 Innehåll Sammanfattning... 9 Beskrivning av ärendet... 9 Utredning... 9 Förundersökning... 9 Topografi och fornlämningsbild Syfte och metod Resultatet av utredningen Resultatet av förundersökningen Etapp 1 RAÄ Ulricehamn Etapp 2 RAÄ Ulricehamn Röjningsrösen Vedart och C-prover Slutsatser Litteratur Tekniska och administrativa uppgifter Figurförteckning Tabellförteckning... Fel! Bokmärket är inte definierat. Bilagor Färdigställda rapporter

6 Figur 1. Karta över Västra Götaland med platsen för undersökningarna markerad med en röd ring. 6

7 Figur 2. Karta över Ulricehamns kommun med platsen för undersökningsområdet markerat med en röd punkt. 7

8 Figur 3. Översiktskarta som visar aktuella undersökningsområden och omgivande fornlämningar. 8

9 Sammanfattning Västarvet Kulturmiljö/Lödöse museum har inför planerad detaljplan genomfört en arkeologisk utredning och en förundersökning i utkanten av Ulricehamn. Utredningen resulterade i två nyupptäckta fornlämningar bestående av fossil åkermark i form av ett röjningsröseområden. Förundersökningar av dessa områden visade att odlingsmarken tagits i bruk redan under bronsåldern och även fortsatt att nyttjats under äldre järnålder. Inga andra lämningar efter förhistoriska aktiviteter såsom boplatser kunde konstateras. Arbetet i fält utfördes av Mats Hellgren och Pernilla Morner Åhman, arkeologer vid Västarvet kulturmiljö/lödöse museum. Projekt- och fältarbetsledare var Mats Hellgren medan rapporten har författats av Pernilla Morner Åhman. Kostnadsansvarig var Ulricehamns kommun. Beskrivning av ärendet Utredning I slutet av november 2012 utförde Västarvet kulturmiljö/lödöse museum en arkeologisk utredning. Utredningen gällde västra delen av området Villastaden som är beläget i nordvästra utkanten av Ulricehamns tätort. Anledningen var en planerad detaljplan för bostadsbebyggelse och utredningen skedde enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götaland ( ). I den östra delen av planområdet grävdes ett 15-tal sökschakt utan att något av arkeologiskt intresse framkom. Inom den västra delen av området påträffades en tidigare okänd fornlämning bestående av ett röjningsröseområde. Vid kartering och inmätning av de påträffade röjningsrösena iakttogs ytterligare ett flertal rösen inom ett område strax nordöst om utredningsområdet. Nya omständigheter gjorde att även detta område tillfördes det ursprungliga planområdet. Enligt beslut av Länsstyrelsen beslutade att båda de nyupptäckta fornlämningarna skulle förundersökas. Förundersökning Förundersökningen genomfördes i två etapper i mitten av april Etapp 1 omfattade det röjningsröseområde som var beläget i nordöstra delen av planområdet. Denna fornlämning har senare tilldelats fornlämningsnummer RAÄ Ulricehamn 253. Vid förundersökningen grävdes ett 20-tal schakt med hjälp av grävmaskin. Schakten förlades mellan rösena och i terränglägen som var topografiskt intressanta. I schakten kunde inga fynd, anläggningar eller andra strukturer påträffas. Ett tiotal röjningsrösen undersöktes och dokumenterades. Från ett urval av dessa insamlades kolprover för dateringsändamål. Etapp 2 omfattade den fornlämning som var belägen i sydvästra delen av planområdet. Denna fornlämning fick senare fornlämningsnummer RAÄ Ulricehamn 217. För de aktuella lämningarnas läge se figur 3. 9

10 Topografi och fornlämningsbild Utredningsområdet omfattade ca kvadratmeter skogsmark med mellanliggande partier av öppen ängsmark. Väster om området finns tre domarringar, RAÄ Ulricehamn 39. Enligt beskrivningen av dessa domarringar i FMIS omnämns att det även finns röjningsrösen som till karaktären påminner om fornlämningar. Inom en kilometer väst och nordväst om utredningsområdet finns ytterligare flera agrara lämningar samt förhistoriska gravar. Den västra delen av utredningsområdet utgjordes av svagt sydsluttande och glest skogsbeväxt mark. Den östra delen bestod av ett gräs- och slybeväxt sydöstsluttande gärde. Förundersökningen omfattade den västra delen av det ursprungliga utredningsområdet samt ytterligare ett område strax nordöst om detta som tillkom i ett senare skede. För undersökningsområdenas läge, se figur 3. Figur 4. Utdrag ur FMIS som visar de nyfunna fornlämningarna RAÄ Ulricehamn 217 och 253 samt omkringliggande fornlämningar. 10

11 Syfte och metod Syftet med den arkeologiska utredningen var att fastställa eventuell förekomst av fornlämningar inom utredningsområdet. Efter utredningen skulle alla lämningar inom området vara kända och bedömda enligt fornlämningsstatus. Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att förse Länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsunderlag om påträffade fornlämningar inför prövning av arbetsföretaget enlig 2 kap. 12 KML. Efter förundersökningen skulle det vara möjligt att avgränsa fornlämningarna så att ingen tvekan rådde om vilken/vilka fornlämningar som berördes/inte berördes av planerad exploatering. Vidare skulle fornlämningens art och innehåll beskrivas. Förundersökningen utfördes som ett led i borttagandet och därför var syftet även att fastställa och beskriva fornlämningarnas karaktär, datering, utbredning, omfattning och sammansättning. De båda undersökningarna har omfattat arkiv- och kartstudier samt sökschaktsgrävning och fältinventering. Uppgifter angående kända fornlämningar har hämtats från Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesinformationssystem över fornminnen (FMIS). Kartstudierna har omfattat fornlämningsöversikter och granskningar av häradskartan från 1890-talet. Fältinventeringen genomfördes som en okulär besiktning inom delar av planområdet för att söka efter lämningar som var synliga ovan mark. Fältarbetet gick till så att sökschakt med hjälp av larvgående grävmaskin utrustad med planeringsskopa förlades på topografiskt intressanta lägen för att söka efter exempelvis boplatslämningar dolda under markytan. Alla schakt och påträffade röjningsrösen har mätts in digitalt med hjälp av GPS-utrustning med nätverks RTK. Inmätningarna har bearbetats i ArcGis. För att nå en mer detaljerad kunskap om de agrara lämningarna utfördes en omfattande detaljkartering och utgrävning av utvalda röjningsrösen. Utgrävningen inriktades på en noggrann analys och dokumentation av flera objekt från varje fornlämningsområde. Ett urval av röjningsrösena grävdes till hälften i syfte att undersöka deras konstruktion och stratigrafi. Ett flertal kolprover samlades in för vedartsanalys och C-14 datering. Undersökta rösen fotograferades med digitalkamera och deras profiler ritades på arkivbeständig ritfilm i skala 1:20. Resultatet av utredningen Inom utredningsområdet påträffades två nya fornlämningar i form av röjningsröseområden (RAÄ Ulricehamn 217 och del av RAÄ Ulricehamn 253). I den västra delen av området upptäcktes ett 25-tal röjningsrösen av förhistorisk karaktär (RAÄ Ulricehamn 217). Dessa karterades och inmättes med hjälp av GPS. Själva fornlämningsområdet var ca 120x45 meter (N-S) och beläget inom ett svagt sydsluttande glesbevuxet skogsparti. Rösena var 3-5 meter i diameter och 0,2-0,3 meter höga med låg och flack profil. I den östra delen av utredningsområdet fanns enstaka röjningsrösen längst i väster och längst i öster i utkanterna av ett öppet gärde. Dessa var till karaktären toppigare och högre än övriga påträffade rösen och består troligtvis av odlingssten som röjts undan i samband med odling av gärdet under historisk tid. Det är sannolikt att fler röjningsrösen funnits inom den nu stentomma gärdesytan, och att sten från dessa har flyttats till utkanten av gärdet. 11

12 Inom själva gärdet grävdes 17 sökschakt med hjälp av grävmaskin utan att något av arkeologiskt intresse framkom. Schakten som var mellan 7 och 17 meter långa motsvarade en yta av ca 256 kvadratmeter. I samband med fältarbetet inom den östra delen av utredningsområdet upptäcktes att det fanns ytterligare odlingsrösen norr och nordöst om planområdet. Ett flertal av rösena mättes då in med GPS. Nya omständigheter gjorde att även detta område tillfördes planprocessen och att det nyupptäckta röjningsröseområdet (RAÄ Ulricehamn 253) kom att förundersökas. I efterhand har ännu fler röjningsrösen framkommit vid inventeringar genomförda av Skog och Historia. I samband med detta har fornlämningsområdet i FMIS utökats (se figur 4). Figur 5. Karta som visar utredningsområdet (infällt i bildens övre vänstra hörn) samt inmätta röjningsrösen och grävda schakt. Utsnitt ur digitala fastighetskartan. 12

13 Resultatet av förundersökningen Syftet med förundersökningen var att fastställa och beskriva de nyupptäckta fornlämningarnas karaktär, datering, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Förundersökningen omfattade de två röjningsröseområdena vilka tilldelades fornlämningsnummer RAÄ 217 och del av RAÄ 253. För lämningarnas läge se figur 4. Dessa fossila åkermarksområden utgör av allt att döma rester av ett tidigare omfattande system med fossil jordbruksmark i trakten. De senaste årens undersökningar i Sjuhäradsbygen har visat att den här typen av miljöer ofta påvisar lämningar från metalltid men också ofta representerar en medeltida landskapsutveckling. Förundersökningen utfördes i två etapper där etapp 1 omfattade del av RAÄ 253 samt intilliggande mark och etapp 2 omfattade RAÄ 217 (figur 6). Etapp 1 RAÄ Ulricehamn 253 Vid förundersökningen grävdes sammanlagt 7 schakt som var mellan 4 och 34 meter långa och 1,5 meter breda. De grävda schakten motsvarade en yta av ca 165 kvadratmeter. Schakten placerades på platser inom planområdet som var topografiskt intressanta ur ett bosättningsperspektiv. Syftet var att finna eventuella under markytan dolda fornlämningar. Markunderlaget utgjordes av sandig morän. I schakten kunde dock inget som avvek från den naturliga alven upptäckas. Inom fornlämningen karterades ett femtiotal röjningsrösen. Vid inventeringar som senare genomfördes via Skog och Historia-projektet upptäcktes ytterligare en stor mängd röjningsrösen varför fornlämningsområdet kom att utökas. Enligt beskrivningen i FMIS utgör fornlämningen RAÄ Ulricehamn 253 ett röjningsröseområde, ca 330 x meter (Ö-V), bestående av ca 200 röjningsrösen. Dessa är runda eller närmast runda, 2-4 meter diam och 0,2-0,6 meter höga, av 0,1-0,4 meter stora stenar, delvis övertorvade. Röjningsrösena är vanligen tätt belägna samt låga och med flack profil. Etapp 2 RAÄ Ulricehamn 217 I syfte att konstatera förekomst av eventuella boplatslämningar grävdes inom fornlämningen RAÄ 217 sammanlagt 17 schakt som var mellan 3 och 14 meter långa och 1,5 meter breda. Tillsammans motsvarade de grävda schakten en yta av ca 170 kvadratmeter. I schakten kunde inget som avvek från den naturliga alven upptäckas. RAÄ Ulricehamn 217 utgörs av ett röjningsröseområde, ca 120x45 meter (N-S) beläget i flack och svagt sydsluttande skogsmark. Inom fornlämningsområdet finns ett 25-tal röjningrösen, ca 3-5 meter i diameter och 0,2-0,3 meter höga. 13

14 Röjningsrösen Vid förundersökningen valdes ett tiotal röjningsrösen inom de båda fornlämningarna RAÄ Ulricehamn 217 och 253 ut för närmare undersökningar. Rösena grävdes till hälften med hjälp av grävmaskin varefter deras profiler rensades och dokumenterades genom manuella beskrivningar samt ritning på millimeterpapper. Överlag var röjningsrösena var runda, 2-3 meter i diameter och ca 0,5-0,7 meter höga. Några av rösena som var mellan fyra och sex meter i diameter och upp till en meter höga mättes in med omkrets medan övriga rösen mättes in med en punkt. Tre (?) anläggningar dokumenterades genom profilritning. Från Figur 6. Karta som visar planområdet för förundersökningens etapp 1 och etapp 2 samt karterade röjningsrösen och grävda schakt. Utsnitt ur digitala fastighetskartan. 14

15 Vedart och C-prover I tre av de undersökta röjningsrösena (A1034, A1044, A1139) hittades träkol som insamlades för vedartsbestämning och dateringsanalys. Samtliga fyra insamlade kolprover (ett prov från vardera A 1034 och 1044 samt två prover från A 1139) skickades till Vedlab för vedartsbestämning (Vedlab rapport 1338). Provet från A 1034 innehöll träkol av salix medan provet från A 1044 innehöll träkol av björk. Båda proverna från A 1139 (1 och 2) innehöll träkol av ek. Trots det faktum att ek kan ge hög egenålder skickades samtliga vedartsbestämda kolprover för en C 14 -analys. Röjningsrösena fick varierande dateringar. A 1034 och A 1044 var belägna inom RAÄ 217 medan A 1139 var belägen inom RAÄ 253. A 1034 daterades till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder medan det närliggande röjningsröset A 1044 fick dateringen romersk järnålder. Båda dateringarna av A 1139 gav en samstämmig datering till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Labnr ark kontext okalibrerad datering kalibrerad datering 68,2 % säkerhet kalibrerad datering 95,4 % säkerhet Ua A 1139 (1) 2461±314 BP BC BC Ua A 1139 (2) 2526±33 BP BC BC Ua A ±34 BP BC BC Ua A ±31 BP AD AD Figur 8. Tabell över 14C-analyser. Slutsatser Dessa fossila åkermarksområden utgör av allt att döma rester av ett tidigare mycket omfattande system med fossil jordbruksmark i trakten. De senaste årens undersökningar i Sjuhäradsbygen har visat att den här typen av miljöer ofta påvisar lämningar från metalltid men också ofta representerar en medeltida landskapsutveckling. En nyligen genomförd undersökning vid Viared i Borås och Asklanda i Fristad socken bekräftar denna bild där 14C-analyser av röjningsrösena gav dateringar från både äldre järnålder och medeltid (Rapport ). Vid den aktuella förundersökningen undersöktes ett urval av röjningsrösena och deras uppbyggnad studerades. Det kunde konstateras att det finns flera faser i rösenas inre konstruktion, vilket indikerar att området använts för odling under olika tidsperioder i förhistorien. Denna iakttagelse bekräftas av dateringsanalyserna som visar att marken röjts under både brons- och järnålder. Förekomsten av träkol av björk och salix i två av de undersökta röjningsrösena antyder att landskapet i området kan ha varit ganska öppet redan vid rösenas anläggning då dessa träslag är ljusälskande. Dock är materialet i undersökningen för litet för att det ska gå att dra några större slutsatser. 15

16 Litteratur Otryckta källor FMIS (Riksantikvarieämbets digiala fornminnesinformationssystem) Digitala fastighetskartan Tekniska och administrativa uppgifter Beslutande länsstyrelse: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Länsstyrelsens dnr: Datum för beslut: Västarvet dnr: xxx Västarvet pnr: xxx Län: Kommun: Socken: Fastighet: Uppdragsgivare: Kostnadsansvarig: Orsak till uppdraget: Västra Götalands län Ulricehamn Bogesund Bogesund 1:30 m fl Ulricehamns kommun Ulricehamns kommun Detaljplan för bostäder Ansvarig institution: Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Projektansvarig: Mats Hellgren Fältpersonal: Mats Hellgren och Pernilla Morner Rapportansvarig: Pernilla Morner Fältarbetstid: 22 november 2012 & feb & 9-10 april 2013 Antal arbetsdagar i fält: 5 dagar Schaktyta: Totalt ca 590 kvadratmeter Figurförteckning Figur 1. Karta över Västra Götaland med platsen för undersökningarna markerad med en röd ring. Figur 2. Karta över Ulricehamns kommun med platsen för undersökningsområdet markerat med en röd punkt. Figur 3. Översiktskarta som visar aktuella undersökningsområden och omgivande fornlämningar. Figur 4. Utdrag ur FMIS som visar de nyfunna fornlämningarna RAÄ Ulricehamn 217 och 253 samt omkringliggande fornlämningar. Figur 5. Karta som visar utredningsområdet (infällt i bildens övre vänstra hörn) samt påträffade röjningsrösen och grävda schakt. Utsnitt ur digitala fastighetskartan. Figur 6. Karta som visar planområdet för förundersökningens etapp 1 och etapp 2 samt karterade röjningsrösen och grävda schakt. Utsnitt ur digitala fastighetskartan. 16

17 Bilagor Bilaga 1. Vedartsanalys VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1338 Vedartsanalyser på material från Västergötaland, Ulricehamn, Bogesund 1:30. Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/ GLAVA E-post: 17

18 VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport Vedartsanalyser på material från Västergötaland, Ulricehamn, Bogesund 1:30. Uppdragsgivare: Mats Hellgren/Lödöse Museum Ulricehamn, Bogesund 1:30 är ett röjningsröseområde. Proverna innehåller kol från björk, ek och salix. Björk men framförallt salix är ljusälskande och förekomsten antyder att landskapet kan ha varit ganska öppet redan vid rösenas anläggning. Men materialet är självklart i minsta lagret för stora slutsatser. Proven från A 1034 och A 1044 bör ge tillförlitliga dateringar medan de två andra proven kan ge högre egenålder. Analysresultat Ulricehamn, Bogesund 1:30 Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. 1139: 1 Röjningsröse <0,1g <0,1g 1 bit Ek 1 bit Ek 11mg 1139: 2 Röjningsröse 0,7g 0,3g 17 bitar Ek 17 bitar Ek 14mg 1034 Röjningsröse 0,1g 0,1g 7 bitar Ek 6 bitar Salix 8mg Salix 1 bit 1044 Röjningsröse 0,1g 0,1g 3 bitar Björk 3 bitar Björk 33mg Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås GLAVA Tfn: 0570/ E-post: vedlab@telia.com 18

19 De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max ålder Al Alnus sp. 120 år Klibbalen är starkt knuten till Gråal Alnus incana vattendrag. Gråalen är mer Klibbal Alnus glutinosa anpassningsbar Asp Björk Glasbjörk Vårtbjörk Ek Hassel Populus tremula Betula sp. Betula pubescens Betula pendula Quercus robur Corylus avellana Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 120 år Inte så kräsen vad gäller jordmån 300 år Glasbjörken är knuten till fuktig mark gärna i närhet till vattendrag. Vårtbjörken är anspråkslös och trivs på torr näringsfattig mark. Båda arterna är ljuskrävande år Växer bäst på lerhaltiga mulljordar men klarar också mager och stenig mark. Vill ha ljus, skapar själv en ganska luftig miljö med rik undervegetation med tex hassel. 60 år Ganska krävande på jordmån. Vill gärna ha ljus men tål beskuggning tex i ekskog Lind Tilia cordata 800 år Näringsrika, väl dränerade, gärna steniga marker Skuggtålig. Sorbus Rönn Oxel Salix Stort släkte med sälgar, pilar och viden Sorbus sp. Sorbus aucuparia Sorbus intermedia 120 år Anspråkslös vad gäller jordmån men ljuskrävande Salix sp. 60 år Varierande anspråk vad gäller jordmån. De flesta arter är dock ljusälskande Motståndskraftigt mot fukt. Brinner lugnt och ger mycket glöd. Lätt och porös ved. Lätt att klyva. Tålig mot röta. Stängselstolpar, båtar takspån Stark och seg ved. Redskap, asklut, träkol. Ger mycket glöd. Hård och motståndskraftig mot väta. Båtbygge, stängselstolp, stolpar, plogar, fat. Energirik ved ger mycket glöd. Bildar lätt långa raka sega spön som använts till korgar och tunnband Lätt och mjuk ved. Hård och stark men känslig för röta. Räfspinnar, lieorv, yxskaft, skidor Mjuk och lätt ved. Dåligt som bränsle och virke. Klibbalen kom söderifrån ca 5000 f.kr. Gråalen vandrar in norrifrån ett par tusen år senare För lövtäckt och barkbröd. Glasbjörk bildar även underarten Fjällbjörk. Förutom veden har nävern haft stor betydelse som råmaterial till slöjd. Ekollonen har använts som grisfoder. Trädet har ofta ansetts som heligt och kopplat till bla Tor. Man talar ofta om 1000-års ekar men de är sällan över 500 år. Vanligt träd på lövängar Innerbarken eller bastet användes till korgar och rep Bark kvistar och löv till kreatursfoder. Bär till sylt mm Rönn och oxel går ej att skilja med vedartsanalys. Oxeln växer upp till Värmlands- Upplandsgränsen. Barken har använts till garvning. Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. 19

20 Bilaga 2. C-14 analys. 20

21 A 1139:1 A 1139:2 21

22 A 1034 A

23 23 Bilaga 3. Anläggningstabell. anl-nr storlek i diameter höjd kommentar

24 anl-nr 218 storlek i diameter höjd kommentar , , , , , , ,5 0, ,5 0,3 jordblandat , ,5 0,4 jordfylld, sten ej i alv ,5 0, invid stort block sladdrig x5 0,9 24

25 Färdigställda rapporter :1 Arkeologisk utredning/förundersökning inför planerad biogasledning i Tumberg, Vårgårda kommun, Västergötland. Pernilla Morner 2014:2 Köpingen en handelsplats från yngre järnålder. Arkeologisk efterundersökning inom fastigheterna Fors 3:3 och 3:11 i Trollhättans kommun, Västergötland. Johanna Lega 2014:3 Arkeologisk utredning inför utbyggnad av vindkraft i Töftedal inom fastigheten Töftedals-Bön 1:5, Dals-Eds kommun, Västergötland. Pernilla Morner 2014:4 Arkeologisk efterundersökning inom fastigheten Oppensten 1:1 gällande RAÄ Södra Åsarp 12, Tranemo kommun, Västergötland Ester Nannmark 2014:5 Arkeologisk utredning inom fastigheten Hägrunga 5:2, Algutstorp socken, Vårgårda kommun, Västergötland Ester Nannmark 2014:6 Röjningsröseområden i Ulricehamn arkeologisk utredning och förundersökning inom fastigheterna Bogesund 1:30 m fl, Ulricehamns kommun, Västergötland. Pernilla Morner 25

26 26