Årsrapport Stödlinjen 2011

Transkript

1 Årsrapport Stödlinjen A 2012:04

2 A 2012:04 ISSN ISBN (PRINT) ISBN (PDF)

3 STÖDLINJEN Innehåll FÖRORD... 5 SAMMANFATTNING... 6 Stödlinjen Inkommande samtal... 6 Samtalsdatabasen... 6 Information och kommunikation... 7 Fokus Skattning av förändringsbenägenhet Readiness to Change... 7 Samtalsutvärdering... 7 Kommunkartläggning... 8 Kommande arbete... 8 SUMMARY... 9 Stödlinjen Incoming calls... 9 The information database... 9 Information and communication Focal points for Readiness to change estimates Call evaluation National investigation of support services Future efforts INLEDNING Vad är Stödlinjen? Vad Stödlinjen försöker göra Stödlinjens arbetssätt Stödlinjens samtal Stödlinjens bemanningsprofil FOKUS Readiness to Change Samtalsutvärdering Kommunkartläggning Skattning av förändringsbenägenhet Readiness to Change Sammanfattning Bakgrund Metod Resultat Diskussion Samtalsutvärdering Sammanfattning Bakgrund Metod Resultat Diskussion Kommunkartläggning... 36

4 4 STÖDLINJEN 2011 Sammanfattning Bakgrund Metod Resultat Diskussion Information om och kommunikation av Stödlinjens tjänster Informationsspridning Mediekontakter Seminarier Erfarenhetsutbyte E-utveckling STÖDLINJEN Beskrivning av inkommande samtal Bakgrund Resultat Beskrivning av samtalsdatabasen Bakgrund Metod Resultat Diskussion AVSLUTANDE DISKUSSION Stödlinjen Slutord REFERENSER... 95

5 STÖDLINJEN Förord Statens folkhälsoinstitut har sedan 1999 regeringens uppdrag att motverka de skadliga effekterna av överdrivet spelande med fokus på spel om pengar. Finansieringen av en nationell stödlinje för personer som har problem med spel om pengar och deras anhöriga har varit en av de förebyggande insatserna. Stödlinjen drivs sedan 2011 på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut av Forskningscentrum för psykosocial hälsa (Forum) vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet och Stockholms läns landsting. Uppdraget till Stödlinjen är att ge stöd och råd till spelare och deras anhöriga samt att motivera till förändring, men även att vara en nationell plattform för information och kunskapsspridning om spelproblem och dess konsekvenser, samt att upplysa om vilken hjälp som finns att tillgå över landet dit socialtjänst, skola, vårdpersonal, ideella föreningar och stödgrupper kan vända sig. Stödlinjen är en viktig länk i arbetet med att förebygga de skadliga effekterna av överdrivet spelande. I denna rapport presenteras Stödlinjens verksamhet En stor förändring är att tillgängligheten har ökat eftersom Stödlinjen nu även kan nås via e-post, chatt, sms och via en ny webbplats där man kan få kontakt på 15 olika språk. En pilotstudie visar att 74 procent av de personer med spelproblem som haft kontakt med Stödlinjen anser att de erhållit hjälp gällande motivationen att sluta spela, och 65 procent har därtill kommit vidare till adekvata insatser. Dessa resultat bör tolkas med viss försiktighet men ger dock en viktig signal om att en nationell stödlinje kan göra skillnad. Detta torde vara av extra vikt då få kommuner kan erbjuda riktade insatser för personer med spelproblem, enligt den kartläggning som gjorts i rapporten. Tillgängligheten till attraktiva och snabba spelformer via internet har bidragit till en expansion av spelmarknaden. Resultat från Swelogs (Swedish longitudinal gambling study) liksom internationella studier påvisar ett samband mellan internetspel, automater och spelproblem vilket även visar sig bland de hjälpsökande till Stödlinjen. Överdrivet spelande kan ge stora sociala, ekonomiska och hälsomässiga konsekvenser relativt snabbt och påverkar även familj och anhöriga. I denna rapport kan du läsa mer om spelproblem, konsekvenser och vilka möjligheter som finns att få till stöd och hjälp. Rapporten har genomgått vetenskaplig granskning av den interna granskningsgruppen vid Statens folkhälsoinstitut. Författare till rapporten är Anna-Karin Rybeck, Anders Tengström, Håkan Wall, Anders Nilsson, Maisa Abd Alwaheb, Annie Pettersson och Rebecka Ringström vid Forum. Östersund, september 2012 Sarah Wamala Generaldirektör

6 6 STÖDLINJEN 2011 Sammanfattning Stödlinjen är en verksamhet inom ramen för Statens folkhälsoinstituts förebyggande arbete och den enda nationella stödinsatsen för personer som spelar om pengar och deras anhöriga. På vissa ställen i landet är Stödlinjen det enda möjliga stödet att komma i kontakt med för dessa personer. Stödlinjen för spelare och anhöriga drivs under 2011 och 2012 i regi av Forskningscentrum för psykosocial hälsa (Forum) som tillhör Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet och Stockholms läns landsting. Den primära uppgiften för Stödlinjen är att ge råd och stöd samt att motivera till förändring. Genom att systematiskt försöka tillämpa metoden motiverande samtal (MI) försöker Stödlinjen hjälpa den inringande att skapa och stödja motivation till förändring. I uppdraget ingår även att sprida kunskap om spelproblem och spegla utvecklingen på spelmarknaden. I följande rapport presenteras information och statistik kring de inkommande samtalen till Stödlinjen under 2011, fokusområden för 2011, utvecklingsprojekt samt Stödlinjens informationsspridning och kommunikation under året. Stödlinjen 2011 INKOMMANDE SAMTAL Under 2011 inkom totalt samtal till Stödlinjen varav under öppettiderna. Av dessa besvarades samtal av Stödlinjens personal, samtal avbröts innan Stödlinjen haft möjlighet att svara och 529 personer som ringde valde att lyssna på förinspelad information. Sedan 1 januari 2011 är Stödlinjen öppen helgfria vardagar 9 21, vilket är en utökning av öppettiderna med en timme jämfört med SAMTALSDATABASEN Den information som framkommer i Stödlinjens inkommande samtal registreras i en samtalsdatabas för att vi ska kunna förmedla mer tillförlitlig information om de grupper som kontaktar Stödlinjen, för att upptäcka trender i spelande samt för att kunna utveckla de tjänster som erbjuds av Stödlinjen. Under 2011 inkom spelrelaterade samtal till Stödlinjen. Samtalen var dels från personer som uppgett att de har eller har haft spelproblem (891 samtal), dels från anhöriga till spelare (621 samtal). Dessutom kom ett antal samtal från andra som är intresserade av Stödlinjen eller vill veta mer om spelberoende (165 samtal). Ytterligare en kategori av samtal rör även datorspelande (187 samtal). Majoriteten av samtalen rör en spelare som är en yrkesarbetande man i åldern år och de vanligaste problemspelen är automater och kasinospel. Mycket negativa konsekvenser uppges av både personer som spelar och anhöriga, i form av drabbad ekonomi, sociala relationer samt psykisk och fysisk hälsa. De flesta anhöriga som ringer är partner eller föräldrar. Av de samtal som handlat om datorspel har majoriteten inkommit från anhöriga, vanligtvis en förälder, till en online-spelande ung man.

7 STÖDLINJEN INFORMATION OCH KOMMUNIKATION Att sprida information om spelproblem och tillgängliga hjälpinsatser samt om Stödlinjen är viktiga aspekter för att kunna bidra till ökad kunskap inom området spel om pengar. Stödlinjen har under 2011 bland annat försökt upprätta professionella nätverk, deltagit i olika mediala forum och seminarier samt utvecklat en ny webbplats med flera nya kontaktvägar såsom chatt och SMS. Under 2011 började Stödlinjen även vara synlig på de sociala medierna Twitter och Facebook för att ytterligare öka medvetenheten om spelproblem. På Stödlinjewebben finns även uppdaterad information om spel och spelproblem och om samhällets olika hjälpinsatser på 15 språk. Genom att finnas på internet är Stödlinjen närvarande där ett stort antal av dem som spelar befinner sig, detta i syfte att öka Stödlinjens tillgänglighet och erbjuda kontaktvägar som fler kan känna sig benägna att använda. Fokus 2011 Under 2011 har Stödlinjen lagt tonvikt på att skapa en bild av vilka som kontaktar Stödlinjen och i vilket skede i sin förändringsprocess de gör det, att utveckla den samtalsmetodik som används samt att kartlägga landets stöd- och vårdinsatser för personer med spelproblem. SKATTNING AV FÖRÄNDRINGSBENÄGENHET READINESS TO CHANGE I syfte att kartlägga i vilket skede i en förändringsprocess personer som kontaktar Stödlinjen befinner sig samt vilken typ av samtal som då förs, genomfördes en kartläggning av 355 spel- och datorspelsrelaterade samtal från spelare och anhöriga. Stödlinjens rådgivare bedömde utifrån samtalet hur motiverad till förändring den som spelade var, samt vilken typ av samtal som fördes. Det finns enligt MI tre motivationsfaser: pre-kontemplation, kontemplation och handlingsfas. Resultaten visar att spelare kontaktar Stödlinjen främst i de senare förändringsfaserna medan anhöriga främst hör av sig i den tidigare. Samtal med personer som spelar är i ungefär 50 procent av fallen av MI-karaktär, medan samtal med anhöriga till personer som spelar om pengar uppvisar en jämn fördelning mellan MI-, stöd- eller informationssamtal. För anhöriga till datorspelande personer är 50 procent informationssamtal. Den slutsats som dras av denna undersökning är att Stödlinjen kan ha en funktion i alla motivationsfaser. SAMTALSUTVÄRDERING För att utvärdera Stödlinjens arbete och metoder följdes ett antal samtal med spelare (n=24) och anhöriga (n=23) upp, en månad efter den första kontakten. Syftet var att skapa en bild av hälsa, spelande och hur nöjd man var med kontakten med Stödlinjen. Resultaten för spelare visar signifikanta skillnader i spelbeteende mellan det första samtalet och uppföljningen och det var också betydligt fler som angav att de inte lade ned några pengar eller tid på spel alls vid uppföljningen, 13 personer jämfört med 3 vid första samtalet. Vid det första samtalet lade problemspelarna ner 87 procent av sin disponibla inkomst på spel, vid 1-månadsuppföljningen spenderades 11 procent. 45 procent av spelarna angav att de mådde bättre under tidsperioden medan motsvarande siffror för anhöriga var 20 procent och 10 procent angav att de mådde sämre. För spelare fanns en statistisk signifikant skillnad angående hur många dagar man mått

8 8 STÖDLINJEN 2011 psykisk dåligt och hur många dagar man hindrats att arbeta utifrån ohälsa mellan första samtalet och uppföljningen, men för anhöriga fanns inga sådana skillnader. Majoriteten ( procent) av de personer som ingått i undersökningen var nöjda med kontakten med Stödlinjen. En stor del av spelarna (65 procent) har även sökt annan hjälp efter samtalet. En preliminär slutsats är att Stödlinjen har en viktig plats i samhället för att främja motivation till att förändra problematiskt spelande samt att stödja anhöriga att motivera sina närstående. KOMMUNKARTLÄGGNING Stödlinjen fungerar även som en informationskälla för den som vill veta mer om spelande och spelproblem och för den som söker vård eller behandling i Sverige. Under 2011 har därför utbudet av vård, stöd och behandling i Sveriges samtliga 290 kommuner kartlagts. Resultatet av undersökningen var att få kommuner erbjöd riktade insatser för personer med spelproblem (9 procent) och för anhöriga till personer med spelproblem (6 procent). De flesta erbjöd någon typ av generell eller vetenskapligt ogrundad insats för personer med spelproblem (69 procent) och anhöriga (68 procent). Många av kommunerna uppgav att de inte erbjöd något eller hänvisade till annan vårdgivare utanför kommunen både vad gäller insatser till personer med spelproblem (22 procent) samt för anhöriga (26 procent). De som kontaktar Stödlinjen vittnar ofta om svåra förhållanden och efterfrågar i många fall hjälp för sitt eller en anhörigs spelande. Kartläggningen visar således på ett befintligt behov av specifika vård- och stödinsatser för gruppen spelare och deras anhöriga som i dagsläget inte tillgodoses till den grad som skulle behövas. KOMMANDE ARBETE Under 2012 finns goda förutsättningar för fortsatt utveckling av Stödlinjens verksamhet och av de metoder som används där. De nya chatt-samtalen kommer att kunna analyseras och samtalsdatabasen kommer att utvecklas till att bättre passa de behov som uppmärksammats. En undersökning av Sveriges landsting kommer att göras för att kartlägga vilka insatser för spelproblematik som finns. Uppenbart är att Stödlinjen, för att kunna fylla sitt uppdrag att motivera till förändring både för de som spelar och för anhöriga, måste fungera i ett sammanhang där det finns tillgängliga interventioner att hänvisa till. Det gäller även att befintliga aktörer som kommer i kontakt med personer med problematiskt spelande och deras anhöriga samarbetar. Personer som är redo att genomföra en förändring och anhöriga som är i behov av stöd och hjälp för egen del eller för att motivera den som spelar behöver hjälp och interventioner att tillgå. Stödlinjen fortsätter sin del i detta arbete genom att under 2012 fokusera på att skapa kanaler för att nå ut till fler personer med spelproblem samt att öka tillgängligheten via internet. Arbetet med att utveckla samtalsmetodiken för att göra den så effektiv och tillmötesgående som möjligt fortgår även. Inför framtiden ser vi fram emot att fortsätta arbetet med att nå ut till en bredare grupp samt att delta i utvecklandet och identifieringen av den struktur som finns i dag för att tillmötesgå personer med spelproblem likt föregångare i andra länder. Vi ser även fram emot att Stödlinjen fortsätter att utveckla ett gott samarbete med andra aktörer inom spelmarknaden.

9 STÖDLINJEN Summary Stödlinjen, the Swedish National Gambling Helpline, operates within the framework of Swedish National Institute of Public Health s preventive efforts to minimize harmful effects of gambling in Sweden. Furthermore, Stödlinjen is the sole nationwide support service available for individuals with gambling problems and others affected by problem gambling. In some parts of Sweden, Stödlinjen is the only accessible support service for individuals seeking counselling and information concerning problem gambling. Stödlinjen is operated by Forum, The Research Centre for Psycho-Social Health. Forum is a part of Stockholm Centre of psychiatric research at Karolinska Institutet and Stockholm County Council. The principal function of Stödlinjen is to provide support and information to gamblers and their families. In addition, the aim of Stödlinjen is to increase motivation and promote behavioural change. Through the use of Motivational Interviewing (MI), Stödlinjen attempts to motivate individuals who experience gambling problems to change their gambling habits. Stödlinjen also strives to spread knowledge regarding problem gambling and its effects, as well as tracking trends among problem gamblers. The following report consists of information and statistics concerning Stödlinjen for This includes statistics for incoming calls to Stödlinjen, focal points for 2011, development projects, and information dissemination and communication. Stödlinjen 2011 INCOMING CALLS A total of 8960 calls were registered in calls were received during opening hours; of which 2941 were collected by the councellors, 3156 calls were cut off before the calls were able to be answered, and 529 of the calls involved individuals choosing to listen to pre-recorded information. Since the first of January 2011 Stödlinjens opening hours are 9 am to 9 pm every weekday. THE INFORMATION DATABASE Information disclosed in the incoming calls is registered in a database by the counsellor receiving the call. The information database enables Stödlinjen to convey more reliable information about groups of individuals choosing to contact with Stödlinjen. Furthermore, it aids the discovery of trends in gambling as well as developing services provided by Stödlinjen. In 2011, 1932 calls were registered in the database concerning problem gambling. The calls mainly came from individuals reporting having or having had gambling problems (n=891) and from family and friends of gamblers (n=621). Some of the calls were made by others interested in the services offered by Stödlinjen, or individuals wanting to know more about problem gambling and gambling addiction (n=165). Another category of calls regards problematic computer gaming (n=187). A typical helpline caller is a working male gambler in the age years, and the most frequent form of

10 10 STÖDLINJEN 2011 problematic gambling include slotmachines and casinogames. Most of the callers describe negative consequences as a result of problem gambling, commonly affecting their personal economy and social relationships as well as their physical and mental health. It is most commonly partners and parents of male gamblers that contact Stödlinjen. The calls relating to computer gaming are typically made by a parent to an online-gaming young male. INFORMATION AND COMMUNICATION A vital component for Stödlinjen is to increase awareness about problem gambling and spread information about help and support services available. In 2011, Stödlinjen has attempted to establish professional networks, participate in various seminars and forums in media, and develop a new website introducing new forms of communication such as chat and sms. Throughout the year, Stödlinjen has focused on participating in social networks such as Twitter and Facebook as a means to further increase awareness about problem gambling. It is also possible to find information about problem gambling and support services in 15 languages on Stödlinjens website. By being present on the Internet, a common environment for a large number of gamblers, Stödlinjen aims to increase accessibility to its support services. Focal points for 2011 In 2011, Stödlinjen has attempted to examine who uses its services and in which stage of change they are in when calling. Stödlinjen has also aspired to develop and improve the conversation techniques used by the counsellors. An extensive effort has also been made to investigate what type of help services are offered to those affected by problem gambling. READINESS TO CHANGE ESTIMATES In 2011, 355 calls relating to gambling and computer gaming were part of an investigation. Following an incoming call, the counsellor would assess the gambler s stage of motivation as well as the interview technique utilized in the conversation. According to MI-theory there are three stages of motivation: pre-contemplation, contemplation and action. Findings indicate that gamblers themselves make contact when in the later stages, while those concerned about someone else s gambling typically call when the gambler is in the earlier stages. In 50 percent of the calls made by a gambler the interview technique MI is employed by the counsellors. Calls made by friends and family of a gambler resulted in an even distribution of MI, support, and information type conversations. The conclusion is that Stödlinjen can play a part in all stages of change. CALL EVALUATION In order to examine the usefulness of the methods used by Stödlinjen, a one-month follow-up was conducted with gamblers (n=24) and family of gamblers(n=23). The aim was to observe factors regarding health and gambling behaviour, as well as customer satisfaction regarding the calls made to Stödlinjen. The findings showed significant changes in gambling behaviour as well as time and money spent on gambling. At the

11 STÖDLINJEN time of the first call, problem gamblers spent 87 percent of their disposable income on gambling, a month later they spent 11 percent. About 45 percent of the gamblers and 20 percent of the individuals calling about someone else s gambling reported increased well beeing at the follow-up. Comparing data from the first call and the follow-up call, findings indicate there was a significant decrease in the amount of days gamblers stated they suffered from poor mental health and the amount of days they had been prevented from working due to poor mental health. Similar findings were not found for those calling about somebody else s gambling The majority ( percent) of the subjects taking part in the survey stated they were satisfied with the call to Stödlinjen. A large number of gamblers (65 percent) went on to seek additional help services after the first call to Stödlinjen. A preliminary conclusion of the findings is that Stödlinjen holds an important position in society regarding the endorsement of motivation to change problematic gambling patterns. NATIONAL INVESTIGATION OF SUPPORT SERVICES As well as offering counselling and support, Stödlinjen operates as a source of information regarding problem gambling and support services available across the country. Hence, an extensive investigation was conducted in 2011, examining support and treatment services available in the 290 municipalities of Sweden. Findings indicate that only a few of the municipalities offered specialized interventions for individuals suffering from problem gambling (9 percent) and those concerned about someone else s gambling (6 percent). Most of the municipalities offered some kind of general or not empirically supported intervention for problem gamblers (69 percent) and family of gamblers (68 percent). Several municipalities did not offer any treatment or referred to other caregivers, both regarding gamblers (22 percent) and family and friends (26 percent). The individuals contacting Stödlinjen describe difficult circumstances and often express a need for help services regarding their own or a loved ones problematic gambling behaviour. The investigation therefore signals that there is a need for services that are presently not fully accommodated on a national level. FUTURE EFFORTS In 2012, there are good prospects for further development of Stödlinjens services and the methods used. It will be possible to analyse the incoming chat conversations and further develop the database used for the calls to better fit future needs. To further examine availability of support services for problem gambling, an investigation will be undertaken to explore what is offered also within Sweden s 21 counties. It is evident that Stödlinjen, in order to complete its task to promote change in gambling behaviour, must operate in a context where support services are available. It is also vital that organizations that come in contact with individuals affected by problem gambling collaborate. People ready to change their gambling behaviour require available and accessible interventions. Stödlinjen will continue to work on this agenda by focusing on finding new ways to reach individuals affected by problem gambling. Further effort will be made to develop and enhance the methods used by the counsellors. In the future, we hope to continue the work dedicated to reach a wider audience and to participate in the identification and progress of current structures built to accommodate individuals with problematic

12 12 STÖDLINJEN 2011 gambling, resembling the efforts of predecessors in other countries. Furthermore, Stödlinjen looks forward to continuing having a constructive relationship with other organizations involved in the problem gambling field.

13 STÖDLINJEN Inledning Vad är Stödlinjen? Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att följa utvecklingen av spelproblem och verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. Stödlinjen är en verksamhet inom ramen för Statens folkhälsoinstituts förebyggande arbete. Stödlinjen startades på initiativ av Oberoende spelsamverkan (OSS) OSS är ett branschråd för spelberoendefrågor där Statens folkhälsoinstitut är sammankallande, och består av Lotteriinspektionen, Spelberoendes riksförbund och representanter från spelindustrin. Stödlinjens telefonnummer, , och webbadressen, marknadsförs av de till OSS anslutna spelbolagen i såväl spelmaterial som på webbsidor. Stödlinjen har under 2011 drivits i regi av Forskningscentrum för psykosocial hälsa (Forum) som tillhör Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet och Stockholms läns landsting. Forum driver enligt avtal Stödlinjen också under Stödlinjen är den enda nationella stödinsatsen för personer som spelar om pengar och deras anhöriga. Eftersom utbudet av vård- och stödinsatser är bristfälligt på många platser i Sverige, och även ojämnt fördelat över landet, är Stödlinjen ofta den enda stödinsatsen som finns tillgänglig för personer med problem och frågor kring spel om pengar. Stödlinjen har en primär uppgift i att ge råd och stöd till spelare och anhöriga samt att motivera till förändring. Utöver detta uppdrag ska Stödlinjen sprida kunskap om spelproblem, dess konsekvenser och vilken hjälp som finns att få runt om i landet. Det ingår också i Stödlinjens uppdrag att spegla utvecklingen på spelmarknaden och ge kunskapsunderlag till utformandet av förebyggande insatser till Statens folkhälsoinstitut. Vad Stödlinjen försöker göra Stödlinjen kan i många fall vara den första instansen som en person med spelproblem eller en anhörig till en spelare vänder sig till. Givet detta är det viktigt att Stödlinjen förvaltar den investering som många gör när de ringer. Ett sätt att förvalta investeringen är att se varje samtal som en möjlighet att bidra till att ett första steg mot en förändring tas. Det första samtalet strävar efter att vara en katalysator för förändring och det är därmed viktigt att samtalet kan göra en skillnad för den som ringer. Under samtalet till Stödlinjen är det av stor vikt personen som ringer möts av rådgivare som arbetar professionellt och utifrån väl utvärderade metoder. Genom att systematiskt försöka tillämpa motiverande samtal (MI) i Stödlinjens samtal, även för de kortaste samtalen (utom rena informationssamtal) försöker Stödlinjen hjälpa den inringande med att skapa och stödja motivation till förändring. I detta arbete tar rådgivarna sin teoretiska utgångspunkt i förändringshjulet (Stages of Change). I praktiken innebär det att det stöd och den hjälp till förändringsarbete som lämnas av rådgivarna anpassas till den av rådgivarna bedömda fas av förändringsbenägenhet som den inringande befinner sig i. Om det i samtalet framkommer att den inringande exempelvis önskar råd, specifikt stöd, praktiska tips

14 14 STÖDLINJEN 2011 eller förslag på förändringar ges dessa utifrån de grundläggande principerna inom kognitiv beteendeterapi (KBT). Exempelvis kan detta handla om att hitta andra meningsfulla aktiviteter och sysselsättningar, att få stöd i att hantera starka negativa känslor och tips på hur man kan hantera tankar på spel eller sug efter spel. Stödlinjens arbetssätt Alla är välkomna att ringa till Stödlinjen, oavsett spelproblem eller vem man är, dock är uppdraget avgränsat till att handla om spel om pengar. Den som ringer Stödlinjen möts först av ett inspelat meddelande som informerar om att man har ringt till Stödlinjen. Därefter ges information om att den som ringer är anonym, att samtalet är kostnadsfritt, att man kan vända sig till Stödlinjen om man har frågor om spel och spelberoende samt att samtalet i utbildningssyfte kan komma att spelas in. Sedan kan man välja mellan att kopplas fram direkt till en rådgivare eller att lämna sitt telefonnummer för att senare bli uppringd. Förutom kontakt via telefon har det under 2011 varit möjligt att kontakta Stödlinjen via e-post. E-postmeddelanden har besvarats inom 24 timmar av rådgivare på vardagar och på nästkommande vardag under helgerna. Den som ringer Stödlinjen får själv bestämma vad samtalet ska handla om. För att möta upp behoven och nyttja den tid som står till buds utgår Stödlinjens arbetssätt från evidensbaserade och utvärderade metoder samt ett kontinuerligt förbättringsarbete för att svara mot de behov som finns och förväntningar som ställs av de som ringer. Rådgivningen utgår från ett förhållningssätt baserat på motiverande samtal (MI), och kognitiv beteendeterapi, (KBT). MI är, i korthet, en samarbetsfokuserad samtalsform som går ut på att stärka och framkalla en individs motivation till förändring (Miller & Rollnick, 2008). MI används för en rad olika problemområden som till exempel alkoholproblem, tobaksanvändande och spelberoende (Statens folkhälsoinstitut, 2010a). KBT är ett samlingsnamn för evidensbaserade behandlingsformer som handlar om hur beteende, tankar och känslor påverkar varandra. KBT är en interventionsform som främst fokuserar på samspelet mellan människan och dess omgivning här och nu. KBT har visat sig hjälpa mot problem som till exempel fobier, depression, ångest, smärtproblematik och spelberoende (Beteendeterapeutiska föreningen, 2012). Stödlinjens samtal Samtalen som kommer till Stödlinjen varierar i karaktär och längd, allt från krissamtal till mera renodlade informationssamtal. Således varierar informationen, stödet eller interventionen som ges beroende på behovet hos den som ringer in. Generellt sett tar samtalen karaktären av antingen ett MI-samtal, ett stödsamtal, ett informationssamtal eller en kombination av två eller fler av dem. Ett informationssamtal är ett samtal där rådgivaren ger information som rör spelande och spelproblem. Den vanligaste typen av information är kontaktuppgifter till behandlingsenheter, kontaktuppgifter till kamratföreningar och information om tekniska lösningar för att begränsa spelandet. Ett MI-samtal betecknar ett samtal där rådgivaren bedömer att han eller hon har fört samtalet utifrån MI-principer. Ett samtal som förs enligt MI-principer utgår från att

15 STÖDLINJEN personen med spelproblem har kunskap om vilka mål som är önskvärda samt har resurser och kapacitet för att nå dit. Några grundläggande delar är att rådgivaren utvecklar ett samarbete med den som ringer, att rådgivaren stöder personens autonomi genom att bekräfta det egna ansvaret och kontrollen samt att rådgivaren framkallar förändringsprat genom att uppmuntra personens egna tankar och argument kring förändring. Ett stödsamtal karakteriseras av att personen som har kontaktat Stödlinjen främst efterfrågar stöd av rådgivaren. Till skillnad från ett MI-samtal syftar inte ett stödsamtal till att motivera till förändring utan i första hand till att ge möjlighet för personen att bearbeta sin situation eller en enstaka händelse tillsammans med Stödlinjens rådgivare. Stödlinjens bemanningsprofil För att kunna arbeta som rådgivare i Stödlinjen finns grundläggande utbildningskrav på psykoterapiutbildning i KBT (s.k. Steg 1-utbildning) och vidareutbildning i MI. Vidare krävs kunskap om spelproblematik och beroendetillstånd. Kompetensutveckling har under 2011 säkerställts genom internutbildning samt kontinuerlig handledning i MI av MI-utbildare som är certifierade av Motivational Interviewing Network of Trainers (MINT). Vidare har rådgivare genomgått intern utbildning via Forums försorg avseende beroendeproblematik inklusive de specifika beroendeaspekter som finns kopplade till spelproblem. Rådgivarnas specifika kompetens avseende spelberoende har också utvecklats genom att de under handledning gjort bedömningar, genomfört MIsamtal med spelberoende personer och fungerat som terapeuter i de gruppbehandlingar som Forum på Folkhälsoinstitutets uppdrag ger för spelberoende personer. För att höja kvaliteten på de samtal som når Stödlinjen samtalen och säkra metodtrogenhet hos rådgivarna lämnades samtal in för kodning till Motivational Interviewing Coding Laboratory (nedan benämnt MIClab) vid Karolinska institutet. MIClab är Europas enda kodningslaboratorium för motiverande samtal. Samtalen bedöms bland annat utifrån de relationella variablerna empati och samarbete samt de tekniska variablerna autonomistöd och locka fram förändringsprat. Feedback lämnas till rådgivarna i vilken utsträckning samtalet kan sägas vara i MI-anda. Genom att kontinuerligt sända samtal till MIClabs för kodning och återkoppla feedbacken i MIhandledning säkerställs att samtalen i Stödlinjen förs i MI-anda. Under 2012 kommer både samtal och chattar med Stödlinjen att skickas in för kodning till MIClabs för att säkerställa metodtrogenhet. Under 2011 bemannades Stödlinjen av totalt 3,2 rådgivningstjänster. Denna bemanning har visat sig vara tillräcklig för att under de tidpunkter då linjen är som mest belastad ha flera rådgivare i tjänst som kan hantera samtalen, sköta registrering och utföra det utvecklingsuppdrag som Stödlinjen haft i uppdrag att genomföra under 2011.

16 16 STÖDLINJEN 2011 Fokus 2011 Stödlinjens roll är att vara en viktig pusselbit i motivationsprocessen oavsett i vilket läge den som spelar eller anhöriga befinner sig. Under 2011 har Stödlinjen därför lagt tonvikt vid att (1) skapa en bild av vilka som kontaktar Stödlinjen och i vilket skede i sin förändringsprocess de gör det (2) utveckla samtalsmetodiken och (3) kartlägga landets stöd- och vårdinsatser för spelproblem. READINESS TO CHANGE I syfte att kartlägga i vilket skede i sin förändringsprocess personer som kontaktar Stödlinjen befinner sig i genomfördes under hösten 2011 en kartläggning av 355 speloch datorspelsrelaterade samtal från spelare och anhöriga. Stödlinjens rådgivare bedömde utifrån samtalet hur motiverade till förändring den som spelade var. Inom MI-traditionen bedöms förändringsbenägenhet med måttet Readiness to Change (RtC) där graden av förändringsbenägenhet delas in i olika faser. Tanken är att rådgivaren kan anpassa interventioner och åtgärder som bedöms lämpliga utifrån hur personen med problembeteendet själv beskriver det. RtC-modellen bygger på tanken att en förändring av ett beteende går genom faserna pre-kontemplation, kontemplation och handling, innan en varaktig förändring kommer till stånd. Skattningarna av förändringsfas ger ett underlag för att undersöka när personer kontaktar Stödlinjen och när de inte gör det. Denna information möjliggör att utveckla Stödlinjens insatser och marknadsföring för att nå fler personer samt att nå dem i andra förändringsfaser. Samtidigt med skattningarna av vilken förändringsfas den som kontaktar Stödlinjen befinner sig i har samtalet bedömts av Stödlinjens rådgivare utifrån vilken typ av samtal det kan anses vara. Samtalen har delats in i tre typer: renodlade MIsamtal, informationssamtal och stödsamtal. Genom detta förfarande möjliggörs en jämförelse mellan vilken förändringsfas personer som spelar respektive anhöriga kontaktar Stödlinjen och vilken typ av samtal som då förs. SAMTALSUTVÄRDERING För att kontinuerligt utveckla Stödlinjens verksamhet och metoder följdes ett antal genomförda stödlinjesamtal upp en månad efter den första kontakten. Syftet var att skapa en bild av personens hälsa och spelande samt hur nöjd hon eller han är med kontakten. Utvärderingarna ligger till grund för ett fortsatt utveckling av Stödlinjen och ger en bild av situationen för den som kontaktar Stödlinjen och hur den kan förändras över tid. Utvärderingen ger även värdefull information om hur hjälpsamt man upplever att Stödlinjen är och hur arbetet skulle kunna förbättras. KOMMUNKARTLÄGGNING Stödlinjen fungerar som en informationskälla för den som vill veta mer om spelande och spelproblem och för den som söker vård eller behandling, för egen del eller för någon annan. En viktig del i arbetet att höja motivationen till förändring hos den som spelar är att kunna upplysa om vart man kan vända sig för att få vård och stöd för sina problem. För spelare, anhöriga och för personer som träffar på spelproblem i sin yrkesutövning kan upplysningar om spelberoende och vilka stödinsatser som finns vara

17 STÖDLINJEN de första stegen på en förändringsprocess. Stödlinjen har under 2011 kartlagt utbudet av vård, stöd och behandling i Sveriges samtliga 290 kommuner. Det innebär att Stödlinjen är en resurs för att göra utbudet av vård och stöd för spelberoende tillgängligt för de som vill veta hur det ser ut i landets kommuner. Registret över utbudet har visat sig vara ett nödvändigt verktyg i Stödlinjens arbete där rådgivarna snabbt och enkelt kan få fram namn och telefonnummer till aktuella verksamheter. Dessvärre är utbudet av stöd och behandling för spelproblem begränsat och ojämnt fördelat över landet. Det gör att Stödlinjens ambition att öka motivationen hos personer med spelproblem att uppsöka vård och behandling ofta inte motsvaras av vårdinsatser som är meningsfulla att hänvisa till. Skattning av förändringsbenägenhet Readiness to Change SAMMANFATTNING Stödlinjens huvuduppgift är att vara ge råd och stöd och motivera till förändring. I Stödlinjen används ofta motiverande samtal (MI) i samtalen med spelarna. Det finns enligt MI tre motivationsfaser: pre-kontemplation, kontemplation och handling, som beskriver hur motiverad för förändring personen är. Syftet med denna undersökning var att studera i vilken fas de som kontaktar Stödlinjen befinner sig, att studera vilken typ av samtal som genomfördes samt vilken motivationsfas som är vanligast beroende på typ av samtal och vem som kontaktar Stödlinjen. Personer som spelade själva, var anhöriga till en person som spelade om pengar och personer som var anhöriga till personer som spelade datorspel valdes ut för denna undersökning. Datainsamlingen skedde från september till december 2011 och rörde samtal som varade längre än fem minuter, från personer som spelar och anhöriga till personer med problem med spel om pengar eller datorspelande (n=355). Resultaten visar att spelare kontaktar Stödlinjen främst i de senare förändringsfaserna medan anhöriga främst hör av sig i den tidigare. Samtal med personer som spelar är i ungefär 50 procent av fallen av MI-karaktär, medan samtal med anhöriga till personer som spelar om pengar uppvisar en jämn fördelning mellan MI-, stöd- eller informationssamtal. För anhöriga till datorspelande personer är 50 procent informationssamtal. Den slutsats som dras av denna undersökning är att Stödlinjen kan ha en funktion i alla motivationsfaser. BAKGRUND Då en av Stödlinjens huvuduppgift är att bistå personer som spelar att förändra sina spelvanor är målet även att personer med ett problematiskt spelande ska vara mer motiverade att söka behandling och mer förberedda om de väljer att uppsök vård efter ett samtal till Stödlinjen. Stödlinjen finns både för den som nyligen har börjat reflektera över sina spelvanor och för den som är i direkt behov av vård för sina spelproblem. För anhöriga finns Stödlinjen både som ett stöd för dem själva och för att bistå dem att motivera den som spelar att förändra sina spelvanor. I praktiken skiljer sig samtalen ibland stort vad gäller utgångspunkter, behov och karaktär. Stödlinjens rådgivare anpassar därför åtgärder och interventioner beroende på situationen och behovet hos personen som ringer. För att kunna nå en så hög flexibilitet som möjligt samtidigt med bibehållen förankring i teori arbetar Stödlinjen i dag med en kombination av KBT och

18 18 STÖDLINJEN 2011 MI. Det har visat sig vara metoder som kan reducera problem som är associerade till spelande för personer med spelproblem (Carlbring & Smit, 2008). Metoderna är strukturerade för att kunna anpassas efter individens behov. Därigenom är förhoppningen att den inringande personen ska känna att relevansen i samtalet är hög och därigenom att den som ringer tar med sig något från samtalet för framtiden eller kan tänka sig att ringa igen. MI-metodiken bygger på att ett samtal mellan en professionell behandlare eller rådgivare och en klient förs i en s.k. MI-anda (Statens folkhälsoinstitut, 2010a). Ett samtal som förs enligt MI-andan utgår från att personen med spelproblem har kunskap om vilka mål som är önskvärda samt har resurser och kapacitet för att nå dit. Några grundläggande delar av MI-andan är att rådgivaren utvecklar ett samarbete med den som spelar, att rådgivare stöder spelarens autonomi genom att bekräfta det egna ansvaret och kontrollen samt att rådgivaren framkallar förändringsprat genom att uppmuntra spelarens egna tankar och argument kring förändring. Det finns många praktiska färdigheter som rådgivaren kan använda sig av för att ett samtal ska föras i en MI-anda. Till exempel används i största möjliga mån öppna frågor, och rådgivaren visar empati och bekräftar upplevelsen hos den som spelar. En annan utgångspunkt är att rådgivaren inte bör komma med pekpinnar och opåkallat argumentera för en förändring utan i stället försöka locka den som spelar att se saken från ett annat perspektiv. Givet bredden på de inkommande samtalen till Stödlinjen och hur de i praktiken gestaltar sig har ett prioriterat mål under 2011 varit att bättre förstå motivationen till förändring hos dem som kontaktar Stödlinjen. Ur ett teoretiskt perspektiv är motivation till förändring en av hörnstenarna i MI-metodiken för att förstå om, när och hur en förändring kommer till stånd. Det är därför angeläget att utifrån Stödlinjens nuvarande arbetsmodell närmare studera förekomst och bredd av förändringsbenägenhet samt hur faktisk förändring går att förstå utifrån graden av motivation hos den som har ett spelproblem eller dennas anhörig. Inom MI-traditionen bedöms förändringsbenägenhet utifrån Readiness to Change (RtC) som är ett mått där graden av förändringsbenägenhet delas in i olika faser (Prochaska, Diclemente & Norcross, 1992). RtC kan via självskattning eller av en professionell behandlare skattas utifrån formuleringar hos personen med spelproblem där man bedömer vilken fas av förändringsbenägenhet personen för tillfället befinner sig i. Tanken är att behandlaren kan anpassa interventioner och åtgärder utifrån hur personen med problembeteendet själv beskriver det. RtC-modellen bygger på tanken att en förändring av ett beteende går genom flera olika motivationsfaser, prekontemplation, kontemplation och handling innan en varaktig förändring kommer till stånd. En individ kan passera genom faserna efter varandra eller röra sig fram och tillbaka mellan dem. Detta ställer krav på lyhördhet hos behandlaren eller rådgivaren inför hur benägen en person kan anses vara att förändra sitt beteende. Genom att anpassa åtgärderna till förändringsfasen ökar man sannolikheten att de är på en nivå som passar individen för tillfället. Om åtgärderna är anpassade efter förändringsfasen ökar också mottagligheten för till exempel behandling och det förbereder individen för att göra de beteendeförändringar som krävs.

19 STÖDLINJEN Syfte Huvudsyftet med undersökningen är att studera nivåer av förändringsbenägenhet mätt via RtC hos dem som kontaktar Stödlinjen. Ett ytterligare syfte är att studera karaktären på de samtal som Stödlinjepersonalen för i relation till bedömd fas av förändringsbenägenhet. Ett tredje mer generellt syfte har varit att systematiskt samla in information om samtalens karaktär och de som ringer för att kunna utveckla Stödlinjens tjänster ytterligare och därigenom ännu bättre svara upp mot de behov som finns hos de inringande. Frågeställningar Vilken fas av förändringsbenägenhet är vanligast hos dem som ringer till Stödlinjen? Vilken typ av samtal (MI-, stöd- eller informationssamtal) är vanligast? Skiljer sig fas av förändringsbenägenhet och typ av samtal beroende på om det är en spelare eller en anhörig till spelare som ringer? METOD Deltagare Under perioden 15 september till sista december 2011 genomfördes bedömningar avseende RtC på samtal till Stödlinjen. De personer som rapporterade eget spel om pengar och anhöriga till personer som antingen spelar om pengar eller spelar datorspel inkluderades i undersökningen. Samtal som varade mindre än fem minuter exkluderades för att säkerställa att sannolikheten att tillräckligt med information för att göra en RtC-bedömning var så hög som möjligt. Totalt bedömdes 355 samtal avseende RtC av Stödlinjens rådgivare. Rådgivarna bedömde också vilken typ av samtal det kunde karakteriseras som efter att det avslutats. I de fall en anhörig har kontaktat Stödlinjen är det förändringsbenägenheten hos personen med ett upplevt problematiskt spelande som bedömts. Readiness to Change Tre nivåer av RtC har bedömts av rådgivarna: pre-kontemplation, kontemplation och handling. Nivåerna är ömsesidigt uteslutande men en person kan röra sig mellan olika faser under samtalets gång. Rådgivarna har kodat den fas som personen befann sig i vid samtalets slut utifrån hur personen formulerar sig om sin motivation till förändring. Personer som till Stödlinjens rådgivare eller till anhöriga uppgav att spelandet är oproblematiskt och som uttryckte en motvilja att förändra sitt beteende bedömdes befinna sig i fasen pre-kontemplation. Personer som uttryckte ambivalens inför sitt spelande genom att uppmärksamma negativa konsekvenser bedömdes befinna sig i fasen kontemplation. Det kan innebära att den som spelar uttrycker en önskan eller intention att förändra sitt beteende och tankar på olika strategier för att lösa sina problem. Personen i kontemplationsfasen kan dock även uttrycka tveksamhet inför att förändra sina spelvanor. Personer som uttryckte en stor medvetenhet om negativa konsekvenser av sitt spelande och var beredd att ta aktiva steg för att förändra sitt beteende bedömdes befinna sig i handlingsfasen. Till skillnad från i kontemplationsfasen uttrycker en person i handlingsfasen ingen ambivalens inför att förändra sitt spelande.

20 20 STÖDLINJEN 2011 Typ av samtal Samtalen till Stödlinjen har även kodats utifrån typen av intervention som rådgivarna gett. Samtalen har delats in i tre kategorier: MI-samtal, informationssamtal och stödsamtal. Ett MI-samtal betecknar ett samtal där rådgivaren bedömer att han eller hon har fört samtalet utifrån MI-principer, vilket beskrivits ovan. Ett informationssamtal är ett samtal där rådgivaren ger information som rör spelande och spelproblem. Den vanligaste typen av information är kontaktuppgifter till behandlingsenheter, kontaktuppgifter till kamratföreningar och information om tekniska lösningar för att begränsa spelandet. Ett stödsamtal karakteriseras av att personen som har kontaktat Stödlinjen främst efterfrågar stöd av rådgivaren. Till skillnad från ett MI-samtal syftar inte ett stödsamtal till att motivera till förändring utan i första hand till att ge möjlighet för personen att bearbeta sin situation eller en enstaka händelse tillsammans med Stödlinjens rådgivare. RESULTAT Samtal som kodats utifrån mer än en kategori presenteras i en av de tre kategorierna efter följande princip: samtliga samtal som har kodats som MI-samtal, oavsett om de även har kodats i andra kategorier, presenteras som MI-samtal; samtal som endast har kodats som informationssamtal redovisas som informationssamtal; samtal som har kodats som endera stödsamtal eller en kombination av informations- respektive stödsamtal redovisas som informations- och stödsamtal, se tabell 1. Tabell 1. Total fördelning av typ av samtal kategoriserat av stödlinjepersonal efter vem som har kontaktat Stödlinjen och vilken RtC-fas de bedöms befinna sig i. Vem kontaktar RtC-fas MI Information Stöd och information Person som spelar om pengar Pre-kontemplation (n=15) 53,3 % 26,7 % 20,0 % Kontemplation (n=56) 46,4 % 48,2 % 5,4 % Handling (n=102) 54,9 % 38,2 % 6,9 % Anhörig, spel om pengar Pre-kontemplation (n=78) 32,1 % 39,7 % 28,2 % Kontemplation (n=57) 10,5 % 61,4 % 28,1 % Handling (n=9) 0 % 66,7 % 33,3 % Anhörig, datorspel Pre-kontemplation (n=26) 3,8 % 53,9 % 42,3 % Kontemplation (n=8) 12,5 % 50,0 % 37,5 % Handling (n=0) 0 % 0 % 0 %