Pretty Ogr s lilla bok om ädel- och halvädelstenar

Transkript

1 Pretty Ogr s lilla bok om ädel- och halvädelstenar A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö Agat är en mikrokristallisk kiseldioxid, främst kalcedon, och kännetecknas av frånvaron av grynighet och dess starka färger och skiftningar. Även om agater kan finnas i olika bergarter är de vanligast i vulkaniska stenar och vissa metamorfa bergarter (bildas då magmatiska eller sedimentära bergarter utsätts för höga tryck och temperaturer). De flesta agater förekommer som knutor i vulkaniska bergarter där de utgör hålrum som bildats när flyktiga ämnen dragits tillbaka från smält massa. Dessa fylldes sedan helt eller delvis av kiseldioxidhaltiga materia. Sådana agater, skurna på tvären, uppvisar en rad parallella linjer vilket ger en bandat utseende till sektionen och kallas bandad agat. Theofrastos, en grekisk filosof och naturforskare, fann och namngav stenen längs stranden av floden Achates under f Kr. Färgglada agater och andra chalcedonier hämtades för 3000 år sedan från floden Achates, numera Dirillo, på Sicilien. Agat står för hälsa och skydd. Akoyapärlor är odlade pärlor som produceras i så kallade Akoyamusslor (lat. Pinctada fucata martensii och Pinctada fucata chemnitzii) främst i Japan, Kina, Vietnam, Sydkorea och Australien. Denna mollusk hittas och används främst i Japan och Kina. Kända för sin lyster anses Akoya som den klassiska pärlan. De är vita eller krämfärgade med övertonsfrekvensfärg av rosa, silver eller grädde. Akoyaostronet är den minsta pärlproducerande ostronet som används i pärlodling idag, så Akoyapärlorna tenderar att vara små, från ca 2 till 11 millimeter, men är också kända för att vara de mest konsekvent runda eller nästan runda pärlor. Detta gör dem idealiska när det gäller jämnhet för pärlsmycken av strängar som t.ex. armband. Akvamarin (från latinska Aqua Marina, "vatten i havet") är en blå eller turkos beryll. Den förekommer på de flesta platser där man finner annan beryll. Den djupblå versionen av akvamarin heter Maxixe och är vanligt förekommande i Madagaskar. Färgen bleknar till vit om stenen utsätts för solljus eller värmebehandling men den blå färgen kan återfås med strålning. Akvamarin är vid sidan av grön smaragd den mest kända ädelstensvarianten av mineralet beryll; andra varianter är heliodor (gul), morganit (rosa) och gosherit (vit), bixbite (röd) även kallad "röd smaragd" I USA finns akvamarin på toppen av Mt. Antero i centrala Colorado. I Wyoming har akvamarin upptäckts i Big Horn Mountains, nära Powder River Pass. I Brasilien finns gruvor i delstaterna Minas Gerais, Espírito Santo och Bahia och Minorly i Rio Grande do Norte. Gruvorna i Colombia, Zambia, Madagaskar, Malawi, Tanzania och Kenya producerar också akvamarin. Den största akvamarin av ädelstenskvalitet någonsin brutits hittades i Marambaia, Minas Gerais, Brasilien, Det vägde över 110 kg och dess dimensioner var 48,5 x 42 cm i diameter. Akvamarin är månadssten för mars och ger dig renhet, klarhet och mod i kommunikationen. Den hjälper dig uttrycka din inre lekfullhet och kreativitet. Alexandrite är en Chrysoberyl som är en aluminat av beryllium och tillhör gruppen Spinell och ligger på 8,5 på Mohs skala. Alexandrite är en starkt pleokroiskt (trichroic) kristall och är smaragdgrön, röd och orangegula färger i delvis polariserat ljus beroende på visningens riktning. Det mest utmärkande är att den ändrar färg i artificiellt ljus jämfört med dagsljus. Det beror på en fysiologisk respons i det mänskliga ögat i en viss del av det synliga spektrat. Enligt en populär historia upptäcktes Alexandrite av den finska mineralogen Nils Gustaf Nordenskiöld ( ) som med namnet ville hedra tsar Alexander II av Ryssland.

2 Fyndigheter finns i Ryssland, Brasilien, Indien, Madagaskar och Sri Lanka. Alexandrite sägs ha läkande egenskaper för bukspottkörteln, mjälten och nervsystemet och vara till nytta vid behandling av leukemi. Den ska också balansera bärarens känslomässiga tillstånd och intensifiera känslor av kärlek. Alexandrite ska även öka bärarens självförtroende, självkänsla, framgång och lycka. Amazonit (kallas ibland "Amazon sten") är en grön variation av fältspat. Namnet kommer från Amazonfloden där vissa gröna stenar tidigare hittats, men det är tveksamt om grön fältspat förekommer i Amazonasområdet. Förekomsten av Amazonit är begränsad och utvanns tidigare nästan uteslutande i Ilmenbergen, Ryssland, där den förekommer i granitklippor. På senare tid har även högkvalitativa kristaller utvunnits i Pikes Peak, Colorado, tillsammans med rökkvarts, ortoklas och albit i en grov granit eller pegmatit. Kristaller av Amazonit kan också hittas i Crystal Park, El Paso County, Colorado. Andra orter i USA som ger Amazonit är Morefield Mine i Amelia, Virginia. Den förekommer även i Madagaskar, Indien, Kenya, Namibia, Ryssland och Brasilien, och kan även hittas i Sverige. Under många år var källan till Amazonitens färg ett mysterium och man antog att den kom av på koppar eftersom kopparföreningar ofta har blå och gröna färger. Senare studier tyder på att den blå-grön färgen är ett resultat av små mängder bly och vatten. Amazonit ökar känsligheten och medvetenheten om våra tankar, känslor och handlingar gentemot andra människor. Det är en sten för dig som vill gå din egen väg och själv ta ansvar för ditt liv, och stödjer all slags förändring. Den ger dig mod att bryta upp och välja väg i enlighet med din innersta önskan. Ametist är en purpur- till violettfärgad variant av mineralet kvarts. Namnet kommer från grekiska en methustos som betyder "inte berusad". Ametist ansågs vara ett starkt motgift mot fylleri, varför vinbägare ofta var av ametist. Den grekiska guden av vin, Dionysos, uppvaktade en jungfru vid namn Amethystos, men hon avvisade honom. Hon bad till gudarna att förbli kysk, en bön som gudinnan Artemis besvarade genom att förvandla henne till en vit sten. Ödmjuk inför Amethystos önskan hällde Dionysos vin över stenen som ett offer, varpå kristallerna färgades lila. På medeltiden bar soldater ametister i strid då den tros ha en läkande egenskap och pärlor av ametist har hittats i gravar i England. De vanligaste fyndplatserna för ametisten är Brasilien, men den finns också i Uruguay och Madagaskar. I Sverige har ametist använts som smyckesten åtminstone sedan vikingatiden. Ametisten står för lycka, styrka och hälsa. Andesin är ett silikatmineral och medlem av plagioklas fältspat och som sådan krävs en detaljerad optisk undersökning för att identifiera enskilda medlemmar. Andesin beskrevs första gången 1841 efter att den påträffats i Marmatogruvan i Colombia. Namnet hänvisar just till Anderna på grund av dess överflöd av Andesitlava. I början av talet, började röda och gröna ädelstenar att marknadsföras under namnet Andesin. Efter en del kontroverser konstaterades att dessa var artificiellt färgade. Andesin återfinns i mellanmagmatiska bergarter som diorit, syenit och andesit, förknippad med kvarts, kaliumfältspat, biotit, hornblände och magnetit. Det förekommer också som detritiska korn i sedimentära bergarter. Apatit är en hexagonalt kristalliserande mineralgrupp, bestående av kalciumfosfat blandat med antingen kalciumfluorid eller kalciumklorid. Färgen är ofta nyanser av grön, blågrön eller brun men apatit kan också vara färglös, gul eller violett. Apatit är en av ett fåtal mineraler produceras och används av biologiska mikromiljösystem och är huvudkomponenten i tandemalj och benmineral. Hårdheten är 5 på Mohs skala.

3 Apatit används sällan som ädelsten men transparenta stenar med ren färg kan facetteras till cabochons. Viktiga källor för apatit är Brasilien, Burma och Mexiko. Andra källor är Kanada, Tjeckien, Tyskland, Indien, Madagaskar, Moçambique, Norge, Sydafrika, Spanien, Sri Lanka och USA. Den apatit som förekommer i Sverige är nästan uteslutande en blandning av kalciumfosfat och kalciumfluorid, och förekommer som assessoriskt mineral i de flesta eruptivbergarter. Det kan bilda stora, välformade kristaller i pegmatitgångar. I apatitjärnmalmer kan halten uppgå till 5 10 % som i Kirunavaara, Leveäniemi, Malmberget och Grängesberg. Aventurin är en form av kalcedon, tillhörande familjen kvartser. Kännetecknande är dess genomskinlighet och det inneslutna Platymineral som ger en skimrande eller glittrande effekt som kallas aventurescence. Krombärande fuchsite (en variant av muscovite mica) är den klassiska integrationen, vilket ger ett silvrigt grönt eller blått sken. Fyndplatser finns i Brasilien, Chile, Indien, forna Sovjetunionen och Spanien. Majoriteten gröna och blå-gröna aventuriner härstammar från Mysore och Madras i Indien. Namnet Aventurin kommer från italienskans "a ventura" som betyder av en tillfällighet, eftersom stenen Aventurin upptäckes vid samma tid som dess syntetiska form, gyllne sandsten eller guldsten, uppfanns. Liksom alla kvartser anses Aventurin främja din hälsa. Aventurin står för lycka, pengar och hälsa. Azurit är en mjuk, djupblå kopparmineral som skapas genom vittring av kopparmalmsavlagringar, Det är också känt som Chessylite efter orten vid Chessy-les- Mines, nära Lyon, Frankrike. Azurit har varit känd sedan urminnes tider, och omnämndes i Plinius den äldres Naturhistoria under det grekiska namnet kuanos (cyan) och det latinska namnet caeruleum (blå). Azurite är exceptionellt djup och klar, och har tenderat att associeras med djupblå färg och vinterhimlen. Det moderna engelska namnet på mineralet återspeglar denna förening, eftersom både Azurite och azurblå härrör via arabiska från Persiska lazhward, ett område känt för en annan djupt blå sten, lapis lazuli. Basanite är en magmatisk, vulkanisk (extrusive) sten med aphanitisk till porfyrisk textur och tillhör jaspis-familjen. Mineralenheten är oftast rikligt feldspathoid (nefelin eller leucit), plagioklas och augite tillsammans med olivin och mindre halter av järntitanoxider såsom ilmenit och magnetit-ulvospinel. Även mindre av alkalifältspat kan förekomma. Clinopyroxene (augite som innehåller stora delar titan, aluminium och natrium än typiskt) och olivin är vanliga som phenocrysts (porfyriska kristaller) och i matrisen. Kvarts är frånvarande liksom orthopyroxene och pigeonite. Basanite förekommer både på kontinenter och öar, t.ex. tillsammans med basalter. De produceras av hotspot*-vulkanism på Hawaii och Komorerna. *Hotspots är vulkaniska platser där manteln inte motsvaras av manteln på andra vulkaniska platser. Orsaken är i dag inte klarlagd men hypoteser finns; Den ena går ut på s.k. mantelplymer som pressas upp genom den ordinarie manteln. Den andra menar att vulkanismen inte orsakas av hög temperatur utan expansioner på högre nivåer pressar upp smälta. Beryll är ett mineral av berylliumaluminiumsilikat. Ädelstenarna smaragd och akvamarin är de två viktigaste varianterna av beryll. Beryll används också för att framställa beryllium, en lättmetall som är vanlig till legering, särskilt inom flygplanstillverkning. Den har en hårdhetsgrad av 7,5-8. I sig själv är beryllen färglös, men smaragden och akvamarinen får sin gröna färg från små metallföroreningar. Smaragden är den mest sällsynta formen av beryll. Röd kallas bixbit, blå akvamarin, och rosa morganit. Beroende på hur ren beryllen är kan den vara helt transparent som Goshenit. Namnet Beryll härstammar från latin (beryllus) och

4 grekiska beryllos vilket betyder "dyrbar blå-grön havsfärgad sten". Beryll finns i Sverige, Norge, Mellaneuropa, Irland och Ryssland samt i Brasilien, Colombia, Madagaskar, Moçambique, Sydafrika, Zambia och Nordamerika. Se vidare under respektive namn. Beryll sägs ge oss förmåga att våga bejaka våra känslor. Den hjälper dig att bli av med fördomar och intolerans. Bronzite tillhör gruppen orthopyroxena mineraler men snarare än att vara en egen art är den i själva verket en järnhaltig enstatit som på grund av en partiell förändring förvärvat en bronsliknande lyster. Enstatit är en magnesiumsilikat och i Bronzite ersätts små mängder av magnesiumet med järn, från 12 till 30 %. Innehåller enstatit mer järn än så övergår den till att vara hypersthene. Båda dessa järnhaltiga arter kan utsättas för förändringar, s.k schillerization, vilket resulterar i separationen av järnet som mycket fina filmer av oxid och hydroxider längs klyvningar i stenen. Dessa klyvningar uppvisar därmed en metallglans (schiller) vilken ökar med halten järn i stenen. Färgen på Bronzite är grön eller brun. Bronzite anses hjälpa vid muskelsmärtor och kramper, särskilt i axlarna. Den ger dig mod att vara dig själv och stärker tron på dig själv. Den gynnar din andliga utveckling, skönhet och förfining och ger dig insikt om omtanke och kärlek. Den sägs också påverka hörseln och känslan för toner och ljud, vilket gör den utmärkt för sångare och musiker. Charoit är ett sällsynt mineral som även om den upptäcktes på 40-talet inte var känd för omvärlden förrän den beskrevs Den är uppkallad efter floden Chara då den förekommer i Murunmassivet, mellan floderna Chara och Olekma, sydväst om Olekminsk, Jakutien, Ryssland. Charoit är genomskinlig, lavendel till lila till färgen med en pärlskimrande lyster. Men det är snarare ett mineral än en sten. Charoitens ovanligt virvlande, fibrösa utseende tillsammans med dess intensiva färg kan leda många att tro att den är syntetiskt eller förbättrad på konstgjord väg. Det sägs vara ogenomskinlig och ointressant när den hittas i fyndigheten, ett faktum som kan ha bidragit till dess sena erkännande. Charoit används som en dekorativ sten och ibland en ädelsten, i allmänhet som infattade cabochons i hängen. Den står för kärlek, styrka och hälsa. Chinese Painting Stone (Kinesisk målningssten) är polerad dendritisk siltstone med en hårdhet på 5-6. Den bildades av forntida flodslammaterial som omvandlas till fast berg under en lång tidsperiod. Mönstren bildades över tiden genom vittring och läckage av järn, mangan samt klor genom interaktion med vulkanisk aska. Painting stone upptäcktes först 1979 och finns i en mycket begränsad tillgång eftersom det bara finns i ett robust bergsområde i Guangxi-provinsen, Kina. Stenarna skärs, poleras och lackas för att få fram den naturliga skönheten i deras fantastiska mönster. I Kina kallas den Guo Hua sten eller "blomma och gräs sten". Namnet Chinese Painting stone hänvisar till likheterna med kinesisk målningsstil, medan stenarnas mönster är naturliga och inte målade eller förbättras på något sätt. Jag har inte kunnat finna någon speciell egenskap för Chinese Painting stone, men arrangerad tillsammans med bonzai-träd ger den en känsla av plats för ditt arrangemang. De utgör också en vacker kvalitetsgåva till den som har en medfödd förståelse för natur och konst. *Silt är en finkornig jordart som har kornstorlek från 0,002-0,063 mm, mellan sand och lera. Äldre benämningar för silt är mjäla och finmo.

5 Chrysocolla (krysokolla, hydrerad kopparsilikat) är ett mineral av sekundärt ursprung och bildas som oxiderade zoner i kopparmalm. Medverkande är kvarts, limonit, azurite, malakit, Cuprite och andra sekundära mineral. Namnet kommer från grekiskans Chrysos. Om Chryscollan är ljus förväxlas den ibland med turkos, och om den är mörkare, med lapis lazuli och kallas då Lapis Chrysocolla. Störst är förekomsten i Israel, Dem. rep. Kongo, Chile, Cornwall i Arizona, samt Utah, New Mexico och Pennsylvania i USA. Bland indianerna i Amerika är den en helande sten som stärker kroppens motståndskraft och lugnar upprörda känslor. Den motverkar yrsel, uppmuntrar klarhet i tanken och ger en neutral attityd under turbulens. Den kan också användas för att minska nervositet och irritation. Den står för kärlek, styrka och hälsa. Citrin är en variant av kvarts vars färg varierar från blekgul till brun. Naturliga citriner är sällsynta - de flesta är värmebehandlade ametister eller rökig kristall. Det är nästan omöjligt att skilja citrin från gul topas med bara ögat men de skiljer sig i hårdhet. Brasilien är den ledande tillverkaren av citrin, där en stor del av produktionen kommer från delstaten Rio Grande do Sul. Namnet kommer från latinets citrina som betyder "gul" och är också ursprunget till namnet "citron". Ibland kan citrin och ametist hittas tillsammans i samma kristall och kallas då ametrine. Citrin är en av tre traditionella månadsstenar för november. Den står för pengar, styrka, lycka och hälsa. Dendrite används som tillnamn på ädel- och halvädelstenar med synliga mönster som orsakats av geologiska processer snarare än biologiska. Dendritiska stenar kan lätt misstas för fossil och dendriter kallas också pseudofossil. Mönstren påminner ofta om biologiska material såsom mossa eller löv men uppkommer genom att andra mineraler tränger upp igenom mineralen (percolating) som fissurer. Opaler med dessa mönster kallas Dendrite opal medan en agat med dendrit kallas Mossagat Diamant är en form av kol och är det hårdaste ämne som förekommer i naturen. Namnet kommer från grekiska adamas som betyder oövervinnerlig. Ursprungligen bildas diamanten när kol pressas samman under mycket högt tryck och hög temperatur på ca meters djup. En rådiamant bildas och därur slipas sedan diamanter i ett förbestämt mönster. Diamant är värmeledande, elektriskt isolerande och har ett mycket högt brytningsindex, vilket ger det speciella glittrande utseendet. En diamant värderat utifrån dess 4 "C" - Carat/vikt, Clarity/renhet, Colour/färg och sist Cut/slipning. Vad man vet utvanns diamanter i Indien för över år sedan men det var först 1456, när Louis de Berqueur upptäckte hur diamanter kunde slipas, som intresset vaknade. Först på 1700-talet gjordes fynd av diamanter i Brasilien och 1867 föddes den moderna diamant- och diamantslipningsindustrin genom fynden av diamanter i Hopetown, Kimberley, Sydafrika. Fortfarande är ett av dessa företag, De Beers, dominerande på marknaden och kan på egen hand kan påverka priset på rådiamanter. Bearbetnings/slipningsindustrin är mest koncentrerad till i Nederländerna, USA, Israel och Indien. Två tredjedelar av alla diamanter i världen kommer från Afrika, oftast Angola, Botswana, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa, Namibia, Sierra Leone och Sydafrika. På senare tid har diamanter hittats i Kanada, Sibirien i Ryssland och Australien. Fynd har även gjorts i Sverige, till exempel på Alnön och i Lappland.

6 Dinosaurieben räknas till s.k. subfossil. Termen subfossil används för att hänvisa till lämningar, såsom ben, bon eller defekationer, där fossilisationen inte är klar. Antingen har tiden då det inblandade djuret levde varit för nyligt (mindre än år) eller de förhållanden under vilka resterna begravdes inte varit optimala för fossilisation. Subfossil finns ofta i grottor eller andra skyddade rum där de kan bevaras i tusentals år. Den huvudsakliga betydelsen av subfossil vs fossil återstår är att de förstnämnda innehåller organiskt material, som kan användas för radiocarbondatummärkning eller extraktion och sekvensering av DNA, protein, eller andra biomolekyler. Dessutom kan isotopkvoter ge mycket information om de ekologiska förhållanden under vilka utdöda djur levde. Subfossil är användbara för att studera evolutionen av en miljö och kan vara viktig för studier i paleoklimatologi. Subfossil finns ofta i depositmiljöer, såsom sjösediment, oceaniska sediment och jord. Diopsid är en monoklin pyroxenmineral som bildar komplett fast lösning med hedenbergite och augit. Den är transparent och färgen varierar men är vanligen grön. Den har en hårdhet av sex på Mohs skala. Diopsid finns i vulkaniska bergarter och i en mängd olika metamorfa bergarter. Den är ett viktigt mineral i jordens mantel. Diopsid förekommer bl.a i Kanada, Sydafrika, Ryssland, Brasilien, och en mängd andra platser. bl.a i USA. Som halvädelsten finns Diopsid i två varianter, den svarta stjärndiopsiden (ibland benämnd Cats Eye) och kromdiopsid med en rik grön färg. Violane är en manganrik variation av diopsid med en violett till ljust blå färg. Diopsid som keramiskt material har en rad potentiella tillämpningar inom olika tekniska områden som biomaterial, avfallsimmobilisering och tätningsmaterial i fastoxid-bränsleceller. Diopsid sägs rena kroppen och gör det lättare att få känslor. Den stärker intellektet att samarbeta och ger en större mental insikt. Eudialyte (ä.k Almandine) är en cyclosilicatemineral, som bildas i alkaliska magmatiska bergarter. Namnet härstammar från grekiska uttrycket för "väl nedbrytbar". Eudialyte beskrevs första gången 1819 efter fynd i sydvästra Grönland. Eudialyte användning som halvädelsten är begränsad p.g.a av dess sällsynthet utan är mer av primärt intresse som en samlarmineral. Eudialyte medför positiva vibrationer och har en förmåga att fylla ditt liv medkärleksenergi. Den har en stark förmåga att orsaka att tillfälligheter och synkronisering inträffar i ditt liv. Fluorit, eller flusspat, är ett mineral som innehåller kalciumfluorid. Det har inte varit så populärt som ädelsten då den är för mjuk och inte har tillräckligt bra ljusbrytning. Idag är tillgången desto större i olika stenaffärer framförallt med anknytning till kristallhealing. Den förekommer i oktaederform eller kubisk form. Färgen varierar, vanligt är grön, violett, gul och blå, men ren kalciumfluorid är färglös. Röntgenstrålning kan förändra färgen och i dag finns en populär variant som kallas vattenmelonfluorit. Fluoriten har en hårdhet på 4 på Mohs hårdhetsskala. Inom industrin används Fluorit som smältpunktssänkande medel (flussmedel) vid till exempel emaljering. Det är också råmaterial för tillverkning av fluorvätesyra. Fluoriten kan hittas i mineraliserade ådror, ofta tillsammans med andra metalliska mineraler men oftast med kalksten. Betydande fyndigheter finns i Wölsendorf i Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, Norge, USA och Cumberland och Derbyshire i England där den enda förekomsten av Blue John-varianten finns. Fluorit står för styrka och hälsa.

7 Fältspat är en mineralgrupp som består av silikat av aluminium med natrium, kalium eller kalcium som utkristalliserats från magma. Det finns två typer av fältspat och dessa är kalifältspat, ljust röd-brun eller röd, och plagioklas, grått, vitt eller i vissa fall en aning beige. Kinesisk fältspat/chinese Feldspar är omdiskuterat i juvelerarkretsar. Jewelers Ethics Association menar att studier av ytan på feltspat från Tibet, Kina, har spår av koppar innehållande flussmedel som visar att stenen upphettats i närvaro av koppar (Cu). Den skulle därmed inte vara "äkta" röd fältspat i motsats till den med ursprung i Kongo. Granater är en grupp av mineraler, som utgörs av kiselsyrasalter av aluminium, kalcium, magnesium, järn eller mangan. Inslaget av metall ger färgvarianter och det finns följaktligen flera slags granater; Grossular är gul till röd eller brun, pyrop är mörkröd till nästan svart i en violett nyans, almandin är mörkt rödbrun till violett, spessartin röd eller violett, och andradit kan vara gul, grön, brun rödbrun eller svart. Alla former har samma hårdhet 7 på Mohs skala. Finare sorters granater används som smyckestenar. Grossular, almandin och andradit förekommer i Sverige, i synnerhet i Hälsingland och Södermanland. De största fyndigheterna finns dock i Afrika. Granat är en vanlig biprodukt vid järnmalmsindustrin. Granaten står för lycka, pengar, kärlek och hälsa. Gyllene Sandsten, Golden Sandstone, Goldstone eller Sun Sitara, misstas ofta för en halvädelsten men är egentligen en typ av glittrande glas som tillverkas i en atmosfär med låg syrehalt. Den tål en smidig polish och kan användas till karvade pärlor, figurer eller annat som halvädelstenar lämpar sig för vilket gör den populär och återspeglas i priset. Den ursprungliga tillverkningsprocessen uppfanns i 1700-talets Venedig av familjen Miotti, en process som beviljades en exklusiv licens från Doge. Envisa rykten hävdar att guldstenen kom till av misstag när familjen testade kombinationer för glastillverkning och ibland att den först tillverkades av munkar. Den vanligaste färgen är rödbrun men även i blått eller svart förekommer, innehållande små kristaller av metallisk koppar som ger stenen dess skimmer. Trots allt anses den vara en Master Healer, stabilisera känslor och hjälp att behålla lugnet. Den används som energikälla, reflekterar tillbaka oönskade energier och påminner oss att sätta höga mål och att uppnå dem. Den anses också öka blodflödet. Heliotrope, även kallad Blodsten, är en form av kalcedon (en kryptokristallin blandning av kvarts och polymorf morganite). Den klassiska blodstenen är grön kalcedon med insprängda fält av järnoxid och/eller röd jaspis. Ibland kan insprängningarna vara gula varvid stenen kallas Plasma. De röda insprängningarna ska symbolisera blod, varav namnet blodsten. Namnet Heliotrope, från grekiskans helios, sol, och trepein/tropos, att vända/vändning, hänvisar till diverse känslor historiskt inför hur stenen reflekterar ljus. Dessa har beskrivits av bl.a Plinius den äldre i Naturalis Historia. Heliotrop bärs för att ge mod och tar bort ängslan och ilska. Den ger framgång med pengar och i affärer. Lägg den i plånboken och/eller i kassan. Används för att hålla blodet friskt samt för att ta ner feber. Blodsten är traditionellt månadssten för mars. Not. I Sverige kallas även hematit för blodsten, alt. blodstensmalm, vilket kan skapa förvirring om du utomlands kallar hematit för Bloodstone.

8 Hematit även kallad blodstensmalm eller järnglans, är en rödaktig järnoxid. Den är vanlig i tropiska jordar och orsakar ofta sådana jordars mer eller mindre röda färg. Bildas mycket långsamt efter omvandling av ferrihydrit. Hematit är också vanlig i järnmalm och förekommer allmänt i malmfälten i Bergslagen. Det finns också på Mars. Hematit står för kärlek, skydd och hälsa. Hemimorphites är en sorosilikat som länge har brutits tillsammans med zink- och blymalm, främst i samband med Smithsonite. De antogs vara samma mineral men under andra hälften av 1700-talet upptäckte man att det var två mineraler, en zinkkarbonat och zinksilikat. Silikaten var mer sällsynt av de två, och namngavs på grund av sin förmåga att utveckla sina kristaller silikat med dubbla tetraedrar. Denna ovanliga form, vilket är typiskt för bara några mineraler, innebär att kristallerna avslutas genom olika ansikten. Hemimorphites bildar oftast ovanligt massiva granulat, rundade och koncentriskt tvärstrimmiga eller fint nålformade kristaller. Vissa exemplar visar stark grön fluorescens i kortvågigt UV-ljus och svagt ljusrosa i långvågig UV. Vieille Montagne i Belgien och Aachen i Tyskland är väl kända för sina fyndigheter. Andra finns i Polen, Phoenixville, Pennsylvania, Montana, Colorado, och New Mexico i USA, och i Nordafrika. Dessutom finns fyndigheter i västra Thailand, Sardinien, Sibirien, Italien, Österrike och England. Hessonit (ä.k Kanelsten, Cinnamon Stone) är en mer vanlig variant av Grossular. Namnet kommer från grekiskans hesson som betyder underlägsen vilket hänvisar till stenens lägre hårdhet och densitet än de flesta Granater. Den har en karakteristisk röd färg som lutar åt orange eller gult, speciellt slipade stenar. Den förväxlas ibland med Zircon men kan lätt skiljas åt på den specifika vikten 3, mot Zirkonens ca 4,6. Hessonit har en hårdhet av 7 på Mohs mot de 7,5 för de flesta Granater. Hessonit kommer huvudsakligen från Sri Lanka och Indien men förekommer även i bland annat Brasilien och Kalifornien. Hessonit hjälper dig bearbeta känslor av mindervärde och ger dig även en ökad förmåga att överse med andras svagheter. Howlite är en boratmineral som upptäcktes nära Windsor, Nova Scotia 1868 av Henry Hur, en kanadensisk kemist, geolog och mineralog. Han uppmärksammades om det okända mineralet av gruvarbetare vid ett kalkstenbrott, som mest tyckte det var till besvär. Han kallade den nya mineralen silico-boro-kalcit, men kort därefter fick det namnet Howlite. Den vanligaste formen av Howlite liknar en oregelbunden blomkål. Kristaller av Howlite är sällsynta men har påträffats på ett par orter världen över. Howlite har en hårdhet på 3,5 på Mohs skala och kan på grund av sin porösa struktur lätt färgas för att imitera andra mineraler, särskilt turkos på grund av den ytliga likheten med ådringsmönster. Howlite stimulerar fantasin och uppmuntrar resonemang. Den hjälper dig övervinna kritiska eller själviska beteenden och tros bringa lycka. Den lugnar och tröstar, hjälper till med sömn, lindrar ilska, stress, smärta och anses stärka ben och tänder. Hematit står för kärlek och styrka. Iolite (mineralogiskt Cordierite) är en magnesium-järn-aluminium cyclosilicate. Den förekommer vanligen i metamorfos av lerhaltiga bergarter och är särskilt vanligt i metamorfos av peliticstenar. Iolite förekommer också i vissa graniter, pegmatit och norites, t.ex i Geevor Tin Mine i Cornwall. Iolit är den transparenta sorten varför den ofta används som en ädelsten. Namnet "iolit" kommer från det grekiska ordet för violett. Ett annat gammalt namn är dichroite, ett grekiskt ord som betyder "tvåfärgad sten", en hänvisning till dess starka pleochroism. Det har också kallats "vattensafir" och "vikingakompass" på grund av dess användbarhet för att bestämma riktningen av solen

9 på mulna dagar som gjorde att vikingarna använde den för navigering. Ett annat namn för blå iolit är Steinheilite, efter den ryska militärguvernören i Finland, Fabian Steinheil, som observerade att den inte var en kvarts. Iolitens färg varierar från safirblå och blåviolett till gulaktigt grå till ljusblå beroende på ljusets vinkel. Ibland används Iolit som ett billigare substitut för safir men den är mycket mjukare än safirer. Iolit förekommer främst i Indien, Sri Lanka, Moçambique och Brasilien men fyndigheter finns även i Australien, Burma, Kanada, Madagaskar, Namibia, Tanzania och USA. Iolit är en andlig sten som ger insikter, tillit och medvetenhet om vad som finns under ytan. Den hjälper dig att komma i kontakt med ditt inre när du vill utvecklas. Bra mot huvudvärk, värk i tinningarna och vid nackproblem. Den botar halsont, åderbråck och olika hudutslag och blåsor. Jade är mineralogiskt en ofullständig term som täcker flera typer av hård sten, till exempel nefrit och jadeit som hittas framför allt i Kina och Centralamerika. Jade kan variera från mörkt grön färg till vit. Det engelska ordet Jade härstammar (via franska L ejade och latin Ilia) från det spanska uttrycket Piedra de ijada eller "länden sten", utifrån dess välrenommerade effekt att bota krämpor i länden och njurar. NEFRIT kommer från lapis nephriticus, den latinska versionen av den spanska Piedra de ijada. I vissa länder är jade mer känd som "grönsten". Bland de tidigast kända artefakter som grävts fram är enkla smycken med pärlor, knappar, och tubulär former. Dessutom användes jade till yxhuvuden, knivar och andra vapen. Under yngre stenåldern var de viktigaste kända källorna till NEFRIT jade Ningshaoområdet i Yangtzedeltat (Liangzhu f.kr.) och Liaoningprovinsen samt Inre Mongoliet (Hongshan f.kr.), Kina. Jade användes för att skapa många ceremoniella föremål och ansågs vara den "kejserliga pärlan". I Nya Zeeland är NEFRIT jade känt som Pounamu på Maori (ofta kallad "grönsten") och spelar en viktig roll i Maorikulturen. Det anses vara en Taonga eller skatt, och skyddas därför i enlighet med fördraget i Waitangi, och utnyttjandet av den är begränsad och övervakas noga. Den finns bara på den södra ön i Nya Zeeland, kallad Te Wai Pounamu på Maori -"[Den] Greenstone Water", eller Te Wahi Pounamu - "Platsen för Greenstone". Jade står för kärlek, skydd, hälsa och pengar. Jaspis består till större delen av kalcedon, mikrokristallin kvarts, som tillsammans med andra mineraler ger den färgglada band och mönster. Jaspis var en favoritsten under antiken, och dess namn, som betyder "fläckig sten", kan spåras tillbaka på hebreiska, assyriska, persiska, grekiska och latin. Jaspis förekommer över hela jordklotet och hämtar sin färg och mönster från den lokal var den bildats. Den namnges också ofta utifrån detta mönster, till exempel Panoramajaspis (Picture jasper) vilken påminner om en landskapsvy. Andra namn är Dalmatinerjaspis (fläckig som hundrasen), Trädjaspis med ett lövmönster, Mahognyjaspis med färg som träslaget, Mossjaspis som ser ut att ha inbakad mossa, etc. Jaspis ger dig trygghet och möjlighet att slå av på takten. Den skyddar dig från onödiga energier.

10 Kalcedon är en kryptokristallin form av kiseldioxid, som består av mycket fina intergrowths av mineralerna kvarts och moganite. Dessa är både kvarts mineraler, men de skiljer sig i kvarts har ett trigonal kristallstruktur, medan moganite är monoclinic. Kalcedon har en vaxartad lyster, och kan vara halvtransparenta eller genomskinligt. Den kan anta en mängd olika färger, men de vanligaste sett är vita till grå, gråblå eller en nyans av brunt, från ljust till nästan svart. Namnet kalcedon kommer från det latinska calcedonius, ordet används för att översätta det grekiska ordet khalkedon, hittade bara en gång, i Uppenbarelseboken. Kambaba består av mikrokristallin kvarts sammanflätad med Stromatolites, fornenadekolonier som skapats av cyanobakterier (blågröna alger) och andra mikroorganismer i urtiden. Stromatolites går tillbaka mer än tre miljarder år och är den äldsta kända fossilen. Kambaba är en sällsynt typ av Jaspis från Madagaskar och Sydafrika. Man kan bokstavligen skymta livets uppkomst på vår planet och det avancerade skapandet av alla levande ting i stenen. Kambaba jaspis är en sten för fred och lugn. Dess mörka mystiska cirklar och djupa gröna virvlar skyddar och lugnar oroliga sinnen och återställa balansen i kropp och själ. Kambaba ökar din förmåga att fokusera och är ett stöd i meditation. Den avlägsnar negativa tankar och känslor, särskilt de som plågar medvetandet på en kontinuerlig basis. Den ökar också förmågan att ta emot kärlek. Karneol är en orangeröd till brunröd mineral som ofta används som smyckesten och tillhör gruppen kalcedoner. Den sammanblandas ofta med Sard (ibland Sardonyx) som i allmänhet hårdare och mörkare. (Skillnaden är inte klart definierad och namnen används ofta omväxlande.) Färgen kan variera kraftigt, från blekt orange till en intensiv nästansvart färg. Karneol har återfunnits i bronsålderslager på Kreta i en form som visat att den användes i konsthantverk. Under Romartiden användes karneol allmänt för att göra graverade pärlor för signet- eller sigillringar för tryckning på korrespondens eller andra viktiga dokument eftersom varmt vax inte fastnar på karneol. Sard användes för assyriska cylindertätningar, egyptiska och feniciska skarabéer och tidigt som grekiska och etruskiska ädelstenar. Det hebreiska Namnet karneol, besläktat med liknande ord i flera romanska språk, kommer från medeltida latin corneolus, som härrör från det latinska ordet cornum, kornellkörsbär, vars genomskinliga röda frukter liknar stenen. Oxford English Dictionary menar att karneol (carnelian), är en förvrängning av det latinska ordet caro, carnis, kött. Enligt Plinius den äldre, har SARD fått sitt namn från staden Sardis i Lydien, men det är mer sannolikt kommer från det persiska ordet Sered, vilket betyder gulröd. Den mesta karneol som bearbetats kommer från Indien, Brasilien eller Uruguay, men även från Tyskland samt Sibirien. Krysopras, chrysophrase eller chrysoprasus är en ädelsten tillhörande kalcedon (en kryptokristallin form av kiseldioxid) som innehåller små mängder nickel. Dess färg är normalt äppelgrön, men varierar till djupt grönt. Mörkare krysopras benämns ofta PRASEM (vilket snare används för att beskriva klorit-inkluderade kvarts, och i viss utsträckning är en färgbeskrivning snarare än en noggrant definierad mineralsort.) Krysopras består av kristaller, så fina att de inte kan ses som distinkta partiklar vid normal förstoring. Detta skiljer den från bergkristall, ametist, citrin och andra varianter av kristallin kvarts som i grunden är öppen och bildade från lätt erkända sexsidiga kristaller. Andra medlemmar av kryptokristallinfamiljen är agat, karneol och onyx. Till skillnad från smaragd som fått sin gröna färg av krom, bär krysopras spårmängder av nickelföreningar i form av mycket små inneslutningar.

11 De mest kända fyndigheterna för krysopras är Queensland Australien, Tyskland, Polen, Ryssland, Arizona, Kalifornien och Brasilien. Fyndigheten i Szklary, Nedre Schlesien, Polen, var förmodligen den största europeiska förekomsten och möjligen också den största i världen. En nära liknande mineral till krysopras är kalcedon, där färgen kommer av krom snarare än nickel. Krysopras står för skydd och hälsa. Kunzit kallas den violetta varianten av spodumen och är uppkallad efter gemmologen George Frederik Kunz. Den upptäcktes först 1902 i södra Kalifornien. Kunzit är lätt att klyva men hård och svår att slipa. Den förekommer i södra Kalifornien, San Diego och Riverside samt på Madagaskar. Se vidare under Spodumen. Kvarts är efter fältspat den vanligaste mineral i jordens kontinentala jordskorpa. Den förekommer över hela jordklotet men det är framför allt i Europa och Mellanöstern som kvarts har använts vid framställning av smycken. Det finns många olika varianter av kvarts, av vilka flera är halvädla ädelstenar. Vanligast och mest känd är nog ametisten följd av rökkvarts. Ren kvarts, som traditionellt kallas bergkristall (ibland kallas den klar kvarts), är färglös och genomskinlig (klar) eller delvis genomskinlig. Phantom quartz är nästan helt genomskinlig men i stenen finns rödaktiga korn som inkapslats när kvartsen bildades. Ordet kvarts kommer från tyskans quartz. Vit kvarts ger dig förmåga till observation och lugn. Den läker sår och motverkar fördomar. * Se under respektive namn för mer information Kyanite, vars namn härstammar från grekiskans "kuanos" som betyder djupblå, är en typisk silikatmineral som vanligen återfinns i aluminiumrikt sedementärberg. Kyanit, också känd som disthene, rhaeticite och cyanite, är medlem av aluminiumsilikaterna, dit även andalusit och sillimanit hör. Kyanit används främst i eldfasta keramiska produkter som inredning, porslin och inom VVS-porslin. Det används också i elektronikprodukter, elektriska isolatorer och i slipmedel. Kyanit har använts som en halvädelsten, som kan visa kattens öga, "chatoyancy", fast denna användning begränsas genom dess anisotropa egenskaper och perfekta klyvning. (Anisotrop strålning har olika intensiteter i olika riktningar). Kyanite står för kärlek, skydd och hälsa. Labradorite är en blågrönskimrande halvädelsten som består av albit, natriumaluminiumsilikat och anortit, kalciumaluminiumsilikat och tillhör gruppen Plagioklas. Den geografiska hemvisten för Labradorite är Paul s Island, nära staden Nain i Labrador, Canada. Men det finns också rapporterade fynd från Norge och även andra lokala fyndigheter världen över. Stenens färgspektra påminner om regnbågen och grekiska Iris, regnbågens gudinna. I nordisk mytologi anknyter den till Bifrost, den regnbågebro som förbinder Asgård, där gudarna bor, med Midgård, där människorna bor. Labradorite står för styrka. Lapis lazuli, till stor del bildad av mineralet lazurite, är en relativt sällsynt halvädelsten som har varit uppskattad sedan antiken för sin intensivt blå färg. Lapis är lätthanterlig och kan snidas till smycken, askar, prydnader m.m. Tidigare maldes den för att göra pigmentet ultramarin för temperafärg och oljefärg. Dess användning som pigment i oljefärg upphörde i början av 19-talet då syntetisk s.k. fransk ultramarin blev tillgänglig. I forna tider kallades lapis lazuli för safir. Lapis lazuli har brutits i Badakhshanprovinsen i Afghanistan i över 6000 år och men förekommer så långt österut som Bajkalsjön i

12 Sibirien. Handel med stenen kan spåras så långt tillbaka som till predynastinska egyptiska och gamla sumeriska platser, och lapispärlor har hittats vid utgrävningar av gravplatser i Mehrgarh, Kaukasus, och Mauretanien. Cleopatra lär ska ha använt pulveriserad lapis som ögonskugga. Lapis Lazuli står för kärlek, skydd, hälsa och styrka. Larimar, Stefilia sten, är en sällsynt blå pectolite som bara finns i Dominikanska republiken. Färgen varierar från vit, ljusblå, blågrön till blå. Den blå färgen är ljuskänslig och bleknar med tiden om stenen utsätts för alltför mycket ljus och värme. Efter att fader Miguel Domingo Fuertes Loren 1916 fick avslag från gruvministeriet att bryta den blå sten han funnit i provinsen Barhona återupptäckte Miguel Méndez och Peace Corps-volontären Norman Rilling 1974 stenen på en strand. Lokalbefolkningen, som trodde stenen kom från havet, kallade den Blue Stone men Méndez döpte den efter sin dotter Larissa och havet, spanska Mar, till Larimar. De få stenar som de hittade hade tvättats av havet vid Bahorucofloden men en uppströms sökning avslöjade hällar i området och snart hade gruvan Los Chupaderos bildats. Larimar är en typ av pectolite eller en bergart som består till stor del av pectolite, en syra-silikat-hydrat av kalcium och natrium. Pectolite finns på många platser, men ingen har den unika vulkaniska blåfärgning som Larimar, vilket är resultatet av att kalcium ersatts av koppar. Larimar ger konstruktiva tankar, klarhet och renhet. Den öppnar nya dimensioner och stimulerar utveckling, ger bot mot extrema emotionella uttryck och helar upplevda trauman. Larvikite är en fältspat med mängd av monzonite**, och känd för sina vackra, miniatyrstora kristaller av fältspat. Dessa fältspat kallas ternära eftersom de innehåller stora delar av alla tre medlemmarna av fältspat. Blandningen ger Larvikiten sin karakteristiska blå silverglans (Schiller effekt) när den poleras. Olivin kan vara närvarande tillsammans med apatit, och lokalt kvarts. Vanligtvis är Larvikite titanrik, med titanaugite och/eller titanomagnetite närvarande. Namnet kommer från staden Larvik i Norge, där den här typen av vulkanisk sten finns. **Monzonite är en mellanliggande magmatisk sten som består av ungefär lika mängder av plagioklas och fältspat ortoklas med mindre mängder hornblände, biotit och andra mineraler. Kvarts en mindre beståndsdel eller är frånvarande, med mer än 5% kvarts berget kallas en kvarts monzonite. Lepidolit är en lila-grå eller rosafärgad fyllosilikatmineral, som är en sekundär källa till lithium. Den tillhör samma grupp som andra litiummineral som spodumen pegmatit, en av de viktigaste källorna till den sällsynta alkalimetallen rubidium och cesium extraherade Robert Bunsen och Gustav Kirchhoff 150 kg Lepidolit och lämnade några gram av rubidiumsalter för analys varpå det nya elementet rubidium upptäcktes. Lepidolit förekommer i granit och gneis. Associerade mineraler är kvarts, fältspat, spodumen, amblygonite, turmalin, columbite, kassiterit, topas och beryll. De viktigaste fyndigheterna finns i Brasilien, Uralbergen, Ryssland, Californien i USA, Tanco-gruvan, Bernic Lake, Manitoba i Kanada och Madagaskar. Llanite* är en subvulkanisk rhyolitporfyr; En sten som bildats genom stelning av lava på eller nära under jordytan genom avlagring av och förstening av vulkanisk aska. Karakteristiskt är den finkorniga eller täta grundmassan av utströdda kristaller av kvarts i motsats till de mineral som kristalliserat långt under jordytan och har därför blivit mycket större än partiklarna i den hastigt stelnade lava eller det askregn som de blivit inbäddade i. Fyndplatser i Llano Uplift i Texas, USA, innehåller kristaller av fältspat och blå kvarts

13 som är inneslutna i microkristallin av mindre fluorit, magnetit, apatit och zirkon. Llanite är väldigt stark med en krosstyrka på kg/m. Den är en underbar följeslagare för dem som ofta hamnar i diskussioner och obehagliga situationer. Llanite främjer samarbete som leder till snabba lösningar, hjälper till att fokusera på diplomati och takt samt hjälper till att hålla balansen i en relation. Den ska också hjälpa till att se helheten inför viktiga beslut. *Engelska namnet, närmaste svenska motsvarighet är porfyr. Lodolite är en typ av kvarts med unika inneslutningar av klorit i många färger och mönster. Ingen sten är den andra lik. Inklusionerna ser ofta ut som en trädgård, ett landskap eller en undervattensscen fångats i ett förstoringsglas. Färgerna på inneslutningar inom stenen kan variera från grön, rosa, gul, brun, vit, röd mer flera. Namnet kommer från spanska jod = lera, slam och betyder i stort "lera sten" men om det hänvisar till fyndplatsen eller till utseendet är osäkert. Lodolite sägs erbjuda en inblick i en annan, kosmisk värld. Stirrar man in i stenen sägs det åstadkomma en förskjutning av medvetandet. Lodoliten harmoniserar de högre vibrationsenergiernas aura och subtila kropp. Den är en mycket kraftfull resandesten på alla nivåer -kosmisk, själslig och personlig. Malakit är ett grönt kopparhaltigt mineral som kan ses som en blandning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid. Malakit förekommer i Sverige i form av beläggningar på koppar, kopparkis och svavel. Det bryts till viss del som kopparmalm och används som prydnadssten. Malakit hjälper själen ut i full blom både i vidd och karma. Den väcker det gömda och omedvetna, och hjälper dig att övervinna din djupaste rädsla. Den hjälper också den organiska processen genom att plocka fram det som lagts åt sidan. Malakit står för kärlek, pengar och skydd. Mookaite förekommer endast i Australien, med det geologiska namnet Windalia Radiolarite. Stenen är faktiskt en fossilavlagring av radiolaria, som har ett skelett av kiseloxid, som under stort tryck pressats samman till sten. Undersökningar i mikroskop har visat att Mookaite består av kvarlevor av mikrober, som i miljarder deponerades under forntiden i de grunda haven runt den nuvarande fårfarmen Mooka Station i västra Australien. Mookaite uppmuntrar mångsidighet och hjälper dig att acceptera förändringar. Den hjälper dig att upptäcka alla möjligheter i en situation och att välja rätt. Den ger din kropp stabilitet och ger dig skyddande energi att blockera oönskade influenser. Morganit även känd som rosa beryll, rosa smaragd och cesian/caesian beryll, är en sällsynt variant av beryll. Färgen är ljusrosa till djuprosa men även orange och gul kan förekomma och bandvarianter är vanliga. Morganit kan rutinmässigt värmebehandlas för att få bort gula fläckar och ibland även strålbehandlas för att förstärka färgen. Rosa beryll upptäcktes första gången 1910 på och i anslutning till Madagaskar. Den hittades också, tillsammans med bl.a. turmalin och Kunzit i Kalifornien, USA. Den uppkallades till Morganit efter finansiären J. P. Morgan av New York Academy of Sciences i december Den största Morganit som någonsin hittats fann man 1989 i Maine, USA. Den kallades så småningom för "The Rose of Maine" och vägde 50 kg. Morganit ger oss tålamod, respekt och kärlek till livet självt. Den stärker oss i mötet med auktoriteter, symboliserar kärleken i våra liv och hjälper oss växa.

14 Månsten är ett natrium-, kalium-, aluminiumsilikat. Den vanligaste månstenen är av mineralet adularia men även plagioklas fältspat oligoclase förekommer. Den är en fältspat med pärl- och opalskimrande lyster. Ett alternativt namn är hecatolite. Namnet kommer från den visuella effekt eller glans, som orsakas av ljusreflektionerna i månstenens skikt av olika fältspat (adularescence), och minner om månsken. Färgen varierar från blå, grå, vit, rosa, grön till brun. Månsten har använts i och som smycken i århundraden, även i forntida civilisationer. Romarna beundrade månsten, eftersom de trodde att det föddes ur stelnade strålar av månen. Både hos romarna och grekerna tillhörde Månstenen dess mångudar och -gudinnor (luna, lunar). Fyndigheter av månsten finns i Australien, österrikiska Alperna, Mexiko, Madagaskar, Burma, Norge, Polen, Sri Lanka och USA. Månsten står för kärlek, styrka, lycka och hälsa. Se även Regnbågsmånsten Obsidian är en bergart som bildas av lava som stelnat så hastigt att någon kristallin struktur inte hunnit bildats utan är amorft. Färgen är ogenomskinlig mörkgrönt, mörkbrunt eller svart men även gråfläckig svart. I Norden finns obsidian på Island, medan de stora fyndigheterna finns i Mexiko. Obsidian är också väldigt hårt. Snowflake Obsidian är en sten av renhet. Den balanserar sinne, kropp och själ och står för skydd och hälsa. Oligoclase är en stenbildande mineral tillhörande plagioklas fältspat och är en hög natriumfältspat kristalliserad i trikliniska systemet. Den ligger mellan 6-6,5 på Mohs skala och färgen är oftast vit med nyanser av grått, grönt eller rött. Namnet gavs 1826 av August Breithaupt från de grekiska oligos, lite, och clasein, att bryta, eftersom den ansågs ha en mindre perfekt klyvning än albit. Perfekt färglös och transparent oligoclase återfinns på Bakersville, North Carolina och saluförs fasetterad som ädelsten. En annan sort oftare används som en ädelsten är solsten med rödaktiga inslag som förekommer i Tvedestrand, södra Norge;. Det lysande röda till gyllene inslaget av metallglitter beror på närvaron av många små flisor av hematit i fältspatstrukturen. De största och finaste kristaller av orthoclase återfinns i granit i Arendal, Norge. Oligoclase bildas ofta tillsammans med orthoclase, som en beståndsdel i plutoniska magmatiska bergarter som granit, syenit och diorit. Den förekommer i porfyr samt i de vulkaniska bergarterna Andesit och trakyt, och även i gnejs. Onyx är en bandad variant av Kalcedon som är ett mineral närbesläktad med opal. Den består av tät, kryptokristallin kiseldioxid av olika färg. Kalcedon har en särpräglad struktur, vilket syns om den betraktas med mikroskop, då den verkar vara trådaktig i strukturen. Mineralen är uppkallad efter staden Chalcedon, som under antiken var en del av Bithynien vid Bosporen men som idag heter Kaldiköy och är en del av Istanbul, Turkiet. Kalcedon finns ofta i bergssprickor som fyllnad, och har bildats ur kiselsyrahaltiga vattenlösningar. Flera slag av kalcedon används som smyckestenar, särskilt agat och onyx. Onyx står för skydd och hälsa. Opal är en amorf form av kiseldioxid relaterade till kvarts, en mineraloid form, inte ett mineral. 3% till 21% av den totala vikten är vatten, men innehållet är vanligtvis mellan 6% till 10%. Det deponeras på relativt låga temperaturer och kan förekomma i sprickor i nästan alla typer av sten, vanligast är med limonit, sandsten, ryolit, märgel och basalt. Opal är den nationella ädelsten i Australien, som producerar 97% av världens opaler.

15 Opalens interna struktur gör att den fraktionerar ljus och beroende på de förhållanden under vilka den bildades kan den ta många färger. Opal varierar från klara till vit, grå, röd, orange, gul, grön, blå, magenta, ros, rosa, skiffer, oliv, brun och svart. Av dessa nyanser, de röda mot svart är de mest sällsynta, medan vitt och grönt är de vanligaste. Det varierar i optisk täthet från ogenomskinlig till semitransparent. Peru är känd för sina fyndigheter av grön, blå och rosa opal i Anderna. Opalen hjälper dig hitta rätt väg i livet och kraft till förnyelse. Den står för kärlek, lycka, hälsa och pengar. Opalite, (Tiffany Stone, glasopal, opalicerad fluorit och opalfluorit) används som namn på orena varianter av opal i varierande färger. En lila, lavendelblå eller vit sten, ibland med fläckar av lila, gul-brun och svart som får en sensationell ljusåtergivning vid facettslipning. Återfinns i Bertrandite som bryts främst i Utah, USA. Den består huvudsakligen av dolomit, opalicerad fluorit men ofta med mineraler som kvarts och kalcedon. Namnet Tiffanysten kommer troligen från att det anrika företaget med samma namn använt det i några av sina smyckedesigns. Orthoclase är en vanlig beståndsdel i de flesta graniter och andra magmatiska bergarter och ofta bildar stora kristaller i pegmatit. Vanligtvis bildas den som en fast lösning med albit. Vid långsam kylning i jorden bildas natriumrika albitelameller med kalium. Sammanväxt av dessa två fältspat kallas perthite. Tillsammans med de andra kaliumfältspat är orthoclase är en vanlig råvara för tillverkning av vissa glas, viss keramik, såsom porslin, och som en beståndsdel i skurpulver. Vissa intergrowths av orthoclase och albit har en attraktiv blek lyster och kallas månsten när de används i smycken. De flesta månstenar är genomskinligt vita men grå och persikofärgade sorter förekommer också. I gemology kallas månstens lyster adularescence och beskrivs som krämig eller silvervit med en "böljande" kvalitet. Det är delstaten Floridas officiella sten. Orthoclase är en av de tio som definierar mineralen Mohs hårdhetsskala. NASA: s Curiosity Rover upptäckte höga nivåer av orthoclase i Mars sandstenar vilket tolkas som att Mars kan ha upplevt komplexa geologisk bearbetning, såsom upprepad smältning. Peridot är mineralnamnet för olivin. Den kallas även krysolit från grekiskans guldsten. Ursprunget till namnet "peridot" är osäkert men Oxford English Dictionary föreslår en förändring av anglo-normandiska pedoretés (klassisk Latin pæderot-), ett slags opal, snarare än det arabiska ordet faridat, som betyder "pärla". Peridot är en av de få ädelstenar som uppträder i endast en färg, en olivgrön. Intensiteten och färgtonen är dock beroende på hur mycket järn som finns i kristallstrukturen, så färgen på enskilda stenar kan variera från gul till olivolja till brungrönt. Den mest uppskattade färgen är mörkt olivgrön. Ibland misstas peridot för smaragd eller andra gröna ädelstenar. I själva verket så till den grad att gemmologisten George Frederick Kunz diskuterat förväxling av smaragder och peridots i många kyrkliga skatter, särskilt "Tre vise männen" i Kölns dom, Tyskland. Förekomster där peridot är en typ, är en vanlig mineral i mafiska och ultramafiska stenar, och det är ofta i lava där peridot förekommer endast i en bråkdel av dessa. Peridot kan också hittas i meteoriter. I USA förekommer Peridot i North Carolina, San Carlos Reservation i Arizona, Hawaii, Nevada och New Mexico vid Kilbourne Hole, men även i Australien, Brasilien, Kina, Kenya, Mexiko, Myanmar (Burma), Norge, Pakistan, Saudiarabien, Sydafrika, Sri Lanka och Tanzania. Möjligen kan peridot ha sitt ursprung i mycket antika smycken från Egypten, där återanvändning av stenar från antika föremål var vanlig under 17- och 1800-talet. Meteoritesperidotkristaller har samlats in från några Pallasite meteoriter. Den mest berömda Pallasite auktionerades ut i april 2008 med ett begärt pris på närmare 3

16 miljoner US-dollar på Bonhams, men förblev osåld. Rekordet i storlek återfinns på Smithsonian Museum i Washington, DC, med en peridot på 310 karat (62 g). Phosphorite/Fosforit (phosphate rock/rock phosphate sv. fosfatsten/råfosfat) en ickedetrital sedimentär bergart som innehåller höga mängder av fosfatbärande mineraler. Halten är minst 15-20% till skillnad mot mindre än 0,2 % som är normalt för sedimentära bergarter. Källan till fosfaten är ofta ben och tänder från ryggradsdjur samt hydro-termiska ådror. Andra källor är kemiskt lösta fosfatmineraler från magmatiska och metamorfa bergarter. Kalksten och mudstones är vanliga fosfatlagerbärande stenar. Fosfatrika sedimentära bergarter åtföljs vanligen av eller är inbäddade i skiffer, flinta, kalksten, Dolomit och ibland sandsten. Forforskikten har samma textur och struktur som finkorniga kalkstenar men de kan också bestå av Lera (peloids), karbonatkorn, fossiler och detritus som består av apatit. Det finns vissa phosphoriter som är mycket små och inte har några distinkta granulära texturer. Detta innebär att deras textur är liknande det av apatit eller fina micriteliknande texturer. Peloidal eller pelletal phosphorite är vanligast medan Oolitic phosphorite är ovanligt. Phosphorit är känt från Proterozoiska formationer i Australien, men är vanligare från Paleozoiska och Kenozoiska sediment. Permian Phosphoria-formationerna i västra USA representerar cirka 15 miljoner år av sedimentation och sträcker sig över en yta på km 2. Kommersiell brytning av phosphorite förekommer i Frankrike, Belgien, Spanien, Marocko, Tunisien, Algeriet samt i Florida, Tennessee, Wyoming, Utah, Idaho och Kansas i USA. Phosphoritens ljust lila färg är helande för själen och för hjärtat. Den stöder en själfull kärleksupplevelse och förbinder hjärtat med tredje ögat och kronchakrat. Pietersite upptäcktes av Sid Pieters 1962 då han prospekterade jordbruksmark i Namibia. För närvarande finns det bara två kända källor till pietersite, Kina och Afrika. Dessa två former av pietersite liknar varandra men medan den kinesiska pietersite är en fibrös mineral av magnesiumrik alkalisk amfibol är den namibiska sorten främst krokidolit. Den kinesiska formen sägs ha upptäckts 1993 men kom inte ut på marknaden förrän Den uppvisar något olika färgvariationer från Mr Pieter s ursprungliga mineral, men båda är vackra och är nu båda allmänt erkända som pietersite. Pietersite är vackert skimrande i bruna toner med inslag av guld och rött. Oavsett källan, har pietersite alltid breccierade, fibrösa band av blå, guld och/eller röd Tigeröga. (frakturer från jordens geologiska processer som sedan naturligt återcementerats av kvarts.) Fast stenen har härliga chatoyancy (optiska reflexer) av Tigeröga återfinns det inte i strukturerade band eller fibrer, mer i virvlar, stråk och fibrösa (ibland linjära) segment. Det kan verka ganska kaotiskt och finns i många riktningar sida vid sida som djärva penseldrag. Färgerna är olika blå toner allt från babyblå till midnattsblå -, guld och rött, tillsammans eller var och en för sig. Blått är den mest sällsynta färgen, följt av rött. Alla fibrösa färgvariationer ger en slående chatoyancy, som subtilt ändrar skimmer av färg som rör sig längs ytan när stenen ses från olika vinklar. Pietersite står för makt och hälsa. Prasiolit (ä.k praziolite, vermarine, grön Ametist) en sällsynt grön form av kvarts - ett kemiskt kiseldioxid. Sedan 1950 kommer nästan all naturlig Prasiolit från en liten brasiliansk gruva, men fyndigheter finns också i Nedre Schlesien i Polen samt i Thunder Bay-området i Kanada. Prasiolit kan förväxlas med praseolite i liknande färger som är ett resultat från värmebehandling av iolit. Prasiolit är en värmebehandlad ametist. Ametisten blir oftast gul eller orange vid uppvärmning och resulterar i citrin men några blir gröna. Prasiolit blir därför ibland felaktigt kallad grön ametist, vilket är en faktisk missvisande och inte ett godtagbart

17 namn och dessutom mot Federal Trade Commission riktlinjer. Den rätta terminologin är Prasiolit. Namnet kommer från grekiska prason som betyder purjolök och Lithos som betyder sten. Det innebär att Prasiolit bokstavligen betyder purjolöksfärgad sten, ett namn som hänvisar till dess gröna färg. Prasiolit förstärker energier och hjälper dig uttrycka dina känslor. Den hjälper dig att ta tag i saker. Prehnite är en kristalliserad mineral med en ljuvlig färgton och lyster. Vanligast är den halvt genomskinlig med en grönaktig ton eller nästan färglös, till de mer ovanliga blå eller vita. Ibland kan den förekomma som här, lätt mjölkig och till och med en synlig fyrkantig kristallinje. Ursprungligen upptäcktes den i de berömda Kalaharifälten men största förekomsten finns i Wave Hill Station omgivningar i Australien. Prehnite uppkallades av den holländske kommendanten Hendrik von Prehn, med de första fynden i Kapprovinsen redan på 1700-talet. Prehnite anses stärka det personliga skyddsfältet, drömmarna och minnet. Prehnite är stenen för ovillkorlig kärlek. Den står för styrka och kärlek. Pyrit - svavelkis, kis eller järnsulfid eller kattguld - är det vanligaste sulfidmineralet i jordskorpan. Pyrit är ofta späckad med finfördelad kopparkis och utgör i denna form en av våra viktiga kopparmalmer. Förutom för framställning av koppar används svavelkis till framställning av svavel, svavelsyra och rödfärg. Den svenska berggrunden innehåller en hel del Pyrit, både som spridda inslag i och som större eller mindre ansamlingar i de vanligaste bergarterna och i den yngre sedimentära berggrunden, då framförallt i de svarta skiffrarna, som till exempel Alunskiffer och Andersöskiffer. Trots smeknamnet kattguld (eng. Fool s gold) påträffas Pyrit ibland tillsammans med små mängder av guld. I Carlin, Nevadas guldfyndighet, innehåller Pyrit upp till 0,37 wt% guld. Pyrit hade en kort popularitet på 16- och 17-talet i tändanordningen i de första skjutvapnen där hanen hade en klump av Pyrit för att slå gnistor som behövdes för att avfyra vapnet. Under början av 20-talet användes Pyrit i kristallradiomottagare, och används fortfarande av radiohobbyister. Pyroxen är en samlingsbeteckning för ett antal silikatmineral, som är vanligt förekommande i magmatiska och metamorfa bergarter och förekommer till exempel i basalt och diabas. De delar en gemensam struktur som består av enkla kedjor av kiseldioxidtetraedrar och de kristalliserar i den monoklina och ortorombiska system. Det är den negativa jonen i Pyroxenerna som bildar oändliga kedjor i kristallens längdriktning, vilket ger upphov till den karaktäristiska spaltningen. Pyroxener har den allmänna formeln XY där X står för kalcium, natrium, järn+2 och magnesium och mer sällan zink, mangan och litium och Y representerar joner av mindre storlek, såsom krom aluminium, järn+3, magnesium, mangan, skandium, titan, vanadin och även järn2. Namnet, som kommer från de grekiska orden för brand och främling, fick Pyroxen på grund av deras närvaro i lava, där de ibland ses som inbäddade i vulkaniska kristaller. Förekommer bland annat i Arizona, USA. Pärlor är ett hårt föremål som skapas i den mjuka vävnaden av en levande mussla som ett försvar mot främmande föremål som kommit in, t.ex. ett sandkorn. Precis som musselskalet består en pärla av kalciumkarbonat i kristallinform. En idealisk pärla är helt rund och slät, men många andra former kan förekomma (s.k. barockpärlor som i Sverige vanligen kallas potatispärla). De mest värdefulla pärlorna är de som bildas spontant i naturen, men de är extremt sällsynta och kallas vanligen naturliga pärlor. Odlade sötvattenspärlor utgör idag majoriteten av dem som säljs men även imitationer är vanliga i billigare smycken. Pärlor odlas främst för användning i smycken, men tidigare

18 också till påkostade kläder. Pärlor som inte uppfyller storlek och form har också krossats och använts i kosmetika, läkemedel och i färgblandningar. Odlade pärlor är skalet till ett implantat. En liten bit av mantelvävnad från en donator transplanteras in i en mottagare. Denna graft bildar en pärlsäck och vävnaden fäller ut kalciumkarbonat in i denna ficka. En familj av pärlmusslor lever i havet, Pteriidae, medan den andra, flodpärlmusslan, Unionidae och Margaritiferidae, - en helt annan grupp/familj - bor i sötvatten. Dessa pärlmusslor förekommer inte bara i varmare klimat, men också i kallare mer tempererade områden som bl.a Skottland (där de är helt skyddade enligt lag). De flesta odlade sötvattenspärlor kommer idag från Kina. Saltvattenspärlor odlas i skyddade laguner eller vulkaniska atoller och kommer främst från Japan eller Kina (övertog odling av Akoyapärlor 2010). Naturliga pärlor kommer i dag mest från haven utanför Bahrain men även i söderhavet vid Australien förekommer pärlfiske, då för att få implantat till pärlodlingar. Både vilda och odlade kvalitetspärlor är nästan alltid pärlemor- och regnbågsskimrande, liksom insidan av skalet på musslan (pärlans mor = pärlemor) som producerar dem. Med röntgen kan man se skillnaden mellan naturlig och odlad pärla då en naturlig pärla har en annan struktur. En odlad pärla visar ofta en solid kärna med några koncentriska årsringar, medan en naturlig visar en serie av koncentriska årsringar. Handelsnamn på odlade saltvattenpärlor är Akoya, vit eller guldfärgad South Sea samt svart Tahitian. De finaste naturliga pärlorna är högt värderade och på grund av detta har ordet pärla blivit en metafor för något mycket sällsynt, fint, beundransvärt och värdefullt. Engelskans pearl kommer från franskans perle som i sin tur kommer från latinets perna som betyder ben (skank); Hänvisar till skink- eller lammbensteksformade musslor. Quartz se Kvarts Rainbow Calsilica, ett omtyckt material av smyckedesigners välden över är mycket omdiskuterat. Det finns två läger; Det ena säger sig ha säkerställt att det inte är en äkta sten/ett mineral utan konstgjort. Forskare har påvisat är färgstråken liknar olika kommersiella pigment. En teori menar att Calsilican bildats på egen hand utan handpåläggning genom att restprodukter från kakeltillverkning runnit ut orenat och bildat avlagringar i underjordiska hålrum. Dessa avlagringar har sedan upptäckts av en slump och misstolkats som naturens verk; Det andra lägret hävdar att det är en äkta mineral och kan påvisa gruvor i Mexico där stenen bryts. Oavsett hur saken ligger till, är det ett underbart vackert material med skön stenkänsla som passar till det mesta. Säljare av ädel- och halvädelsten marknadsför Calsilican som genuin och gemstone med proveniens och allt, och tills de lärda är eniga kan vi njuta av skönheten och färgerna så länge. Regnbågsmånsten är en färglös labradorite som uppvisar en mångfärgad adularescence på en ljus grundfärg. Den är medlem av fältspatgruppen, som utgör ca 60% av jordskorpan. Regnbågsmånstenen skiljer sig alltså från vanlig Månsten som är en orthoclase (kaliumfältspat) snarare än plagioklas. Dessa två varianter har ett släktskap men är tekniskt sett inte samma material. Anledningen till att regnbågsmånsten kallas månsten beror på dess adularescence (ljusreflekterande egenskap), vilken även gör att vissa föredrar Regnbågsmånsten framför vanlig Månsten. Romarna trodde den bestod av månens strålar. Den har använts som smycke under hundratals år och var beundrad av såväl de gamla romarna som grekerna, och sedan användes i jugendsmycken. Under hippierörelsen på 1960-talet blev regnbågsmånstenen populär i den moderna New Age. Regnbågsmånsten kan skiljas från vanlig månsten genom dess högre brytningsindex och densitet. Hårdheten på Mohs skala är densamma, 6-6,5. Regnbågsmånsten förekommer i Australien, Indien, Kanada, Madagaskar, Mexiko, Myanmar (Burma), Ryssland, Sri Lanka och USA. Regnbågsmånsten tros vara en magisk sten som besitter kraftfulla skyddande

19 egenskaper och hjälper dess bärare att hitta sin sanna väg i livet. Det är tänkt att bringa ljus till den annars okända, och därmed ge sin bärare med insikt. Den sägs dessutom ha förmåga att ta fram det positiva i människor och lugna överaktiva sinnen, skapa fred i dess bärare. Rhodonit är en mineral som tillhör gruppen pyroxenoid, och har en ovanlig struktur. Färgen varierar från ren blekt grå-rosa till nästan vinröd med starka inslag av svart mönster. Rhodonit är en uppskattad sten för prydnadsföremål och smycken. Förekommer i Sverige i järn- och mangangruvorna i Pajsberg nära Filipstad och Långban i Värmland. Rhodonit sägs kunna dämpa känslor som ilska och avsky. Den hjälper dig att eliminera negativa känslor som avundsjuka, frustration, girighet och intolerans. Den dämpar ångestattacker och ger självkänsla och självförtroende att ta itu med svåra projekt. Rhodonit stimulerar kreativitet och uppmuntrar familje- och parrelationer. Den är idealisk som behandling av känslor som ilska och motvilja och eliminerar negativa känslor. Rhodonit stärker självförtroendet och stimulerar kreativitet och står för kärlek, hälsa och styrka. Rodokrosit bildas av järnkarbonat, kalcium, (magnesium och zink i begränsad omfattning) ofta som ersättning för mangan i strukturen, vilket leder till ljusare nyanser av rött och rosa. Rodokrosit bildas i silvergruvor, och beskrevs första gången 1813 med hänvisning till ett prov från Cavnic, Maramureþ, dagens Rumänien. Bandad rodokrosit bryts i Capillitas, Argentina och i Catamarca finns en gammal silvergruva från Inka där exempel på fina unika och mycket attraktiva kristaller bildats. Namnet kommer från det grekiska ordet för rosa. Rodokrosit används ofta för dekorativa stenar och smycken men på grund av att det är relativt mjuk sällan som facetterad utnämnde Colorado rodokrosit som sin stats mineral. Anledningen är att några av de bästa exemplaren av stora röda kristaller har hittats i Sweet Home Mine nära Alma, vilket annars bara finns på ett fåtal platser på jorden. Inkafolket trodde att rodokrosit är blodet av deras forna härskare och kallade den för "Rosa del Inca" eller "Inca Rose". Den står för kärlek, hälsa och styrka. Rosenkvarts förekommer i ljust rosa till rosa-röd. Färgen anses i regel bero på spår av titan, järn eller mangan. Vissa rosenkvarts innehåller även mikroskopiska rutilnålar som producerar en asterism i ljus. Nya röntgenstudier tyder på att färgen beror på tunna mikroskopiska fibrer av eventuellt dumortierite. Färgen i kristaller är ofta ljuskänsliga och kan blekas varför de inte bör förvaras i solljus när den inte bärs. De första kristallerna hittades nära Rumford i Maine, USA, men de flesta rosenkvarts på marknaden kommer från Minas Gerais, Brasilien. Rosenkvartsen är inte så populär som pärla men man kan nu se att den allt oftare dyker upp, speciellt formad som hjärtan som tillsammans med färgen signalerar kärlek. Rosenkvarts stimulerar kärlek och främjer hälsan och står för kärlek och hälsa. Rubin är en rosa till blodröd ädelsten, en variant av mineralet korund (aluminiumoxid). Den röda färgen orsakas huvudsakligen av närvaron av krom. Dess namn kommer från ruber, latin för röd. Andra sorter av ädelstenskvalitetskorund kallas safirer. En rubin anses vara en av de fyra ädla stenar, tillsammans med safir, smaragd och diamanter. Priset på rubiner bestäms primärt av färg. Den ljusaste och mest värdefulla "röd" som kallas duvblodsröd, betingar ett högre pris i förhållande till andra rubiner av samma kvalitet. Efter färg följer klarhet liksom hos som diamanter där en klar sten betingar ett högt pris, men en rubin utan nålliknande rutila inneslutningar kan tyda på att stenen har behandlats vilket påverkar priset negativt. Slipning och karat (vikt) är också viktiga faktorer vid bestämning av priset. Alla rubiner har små "fel" - ofullkomligheter - som

20 orena färgpartier eller rutilnålar, så kallade silks. Rubiner med en 6-punktig asterism eller "stjärna av sådana silk slipas till cabochons för att korrekt visa effekten och kallas Stjärnrubin. Historiskt har rubiner brutits i Thailand, Pailin- och Samloutdistrikten i Kambodja, i Afghanistan och i Pakistan. Rubiner påträffat sällan i Sri Lanka där rosa safirer är vanligare. Efter andra världskriget hittades rubiner i Tanzania, Madagaskar, Vietnam, Nepal, Tadzjikistan och Pakistan, och även i de amerikanska delstaterna Montana, North och South Carolina. På senare tid har även stora fyndigheter hittats under den vikande isen på Grönland. Så sent som 2002 hittades rubiner i Waseges Riverområdet Kenya. Rubinen står tillsammans med Rubin-Zoisite för skydd, hälsa och styrka. Rutilkvarts är ett mineral som tillhör gruppen kvartser. Den har inneslutna rutiler i sig vilka ungefär ser ut som blonda hårstrån. Detta har gjort att det finns många historier om hur någon gudinnas hår har blivit fångad i stenen. Venus är ett exempel på en sådan gudinna, och eftersom det är en kärleksgudinnas hår inneslutet så blir historien att stenen har sensuella egenskaper för den som bär den. Kvarts/quartz anses bringa bäraren styrka och hälsa. Röd Korall (även rosa), ibland kallad ädelkorall (Precious coral), är den gemensamma benämningen på Corallium ruburn och med den besläktade arter av marin korall. Den särskiljande egenskapen för ädelkorall är dess hållbarhet och intensivt röda eller rosa skelett som gör den extra populär till smycken. Annars är korall ofta en porös och vittrande sten vilket inte gör den lämplig som smyckesten. Korall står för hälsa och styrka. Safir är en av de två, tre ädelstenar av sorten korund, medan en av de andra är den röda eller djupt rosa rubinen. Även om blått är safirens mest kända färg räknas alla färger av korund med undantag för rött som safir. Den kan också vara färglös, och de finns också i olika nyanser av grått och svart. Rosa-orange safir kallas Padparadscha. Safirer bärs vanligtvis som smycken men på grund av dess hårdhet används de även i vissa applikationer, inklusive infraröda optiska komponenter. Priset på naturliga safirer varierar beroende på deras färg, klarhet, storlek, slipning och övergripande kvalitet tillsammans med geografiskt ursprung av någon anledning. Betydande safirfyndigheter finns i östra Australien, Thailand, Sri Lanka, Madagaskar, Östafrika och på några platser i Nordamerika som vid "Gem Mountain", och i eller i närheten av Missouri River, Helena, Montana. Safir och rubiner finns ofta tillsammans i samma område, men fynden av blå safir är talrikare. Blå safirer värderas utifrån renheten av dess primära färg. Lila, violett och grönt är de vanligaste sekundära nyanser som finns i blå safirer. Gula och gröna safirer är också vanligt förekommande. Rosa safirers färg djupnar med att mängden krom ökar - ju djupare rosa färg desto högre monetärt värde så länge färgen inte skiftar i rött. Safirer förekommer också i olika nyanser av orange och brunt, och färglösa safirer används ibland som diamant substitut i smycken. Padparadschasafirer betingar ofta högre priser än många av de finaste blå safirer. Den är en rosa-orange korund, med en låg till medelhög mättnad och ljus ton, ursprunglig brytning i Sri Lanka, men också i Vietnam och Afrika, Padparadscha är mycket sällsynta och värderas därför högt om obehandlad. Namnet kommer från det singalesiska ordet för lotusblomma. Tillsammans med rubiner är de den enda typ av korund fått ett eget namn i stället för att kallas safir av en viss färg. Mest kända safir är The Star i Bombay (182 karat - 36 g). En stjärnsafir är en typ av safir som uppvisar en stjärnliknande asterism. De uppvisar ofta korsande nålliknande inneslutningar (rutil) som orsakar uppkomsten av en sexkantig stjärna när de belyses uppifrån. Historiskt har stjärnsafiren använts som skydd mot onda