Från Jante till Hjälte

Transkript

1 Från Jante till Hjälte Bert Karlsson Peter Wahlbeck Johan Stael von Holstein Annie Wegelius Bonnie Roupé Carina Stjernström Christian von Koenigsegg Dan Tervaniemi jocke haeggman Putte Svensson Mika Kjellberg Panagiotis Papadopoulos Tilde Björfors Richard & Christoffer Bergfors Viggo & Ulf Olsson David Lega Yngve Bergqvist Amelia Adamo Lennart Björk Therese Albrechtson Mats Arnhög

2 Vad är jante? Jantelagen är ett uttryck som härstammar från Aksel Sandemoses bok En flykting korsar sitt spår från 1933, sjukt länge sedan alltså. Jante är en plats i din egen omgivning och i en förlängning, du själv. Innebörden av lagen är i stora drag att stoppa all sorts initiativrikedom eller idéer från någon i sin omgivning. Har man ingen förmåga att skapa något nytt själv, ska inte heller någon annan kunna göra det. Du skall inte tro att du är något är mottot för anhängare av Jantelagen. Även om det var en dansk/norsk författare som skrev om Jante, är det väl ingen överdrift att påstå att vi svenskar i stor utsträckning har anslutit oss till denna sekt. Härmed uppmanar vi dig att ta del av vår anti-jantekampanj. Tro på dig själv, släpp fram din kreativitet. Du är omtyckt och du kan! Följ upp jakten på

3 Det är inte fult att misslyckas. Det är inte fult att lyckas. Att vara förebild är positivt. Att tjäna pengar är bra. Att skänka pengar är också bra. Snygga människor är kanon. Fula människor är också kanon. Att fira är häftigt. Att deppa är faktiskt mindre häftigt. Oavsett vilket; bekräftelse behövs! Heja Sverige! Heja oss! Vi hade en dröm. Det var att träffa coola och framgångsrika entreprenörer i Sverige för att se hur de egentligen är, bortom tidningarnas bild och bortom myten. Det visade sig att de inte är så farliga, de är vanliga människor som också har bromsspår i kalsongerna! Skillnaden är bara att de har lyckats med att bygga framgångrika företag som skapar arbetstillfällen och utvecklar Sverige. Vad vi vill med detta projekt är att visa att vårt land är fullt av förebilder. Nu är det upp till dig att starta nästa storföretag, eller förresten. Det går lika bra om du startar ett litet, bara du mår bra. Jo, vi vet att detta magasin blev ganska tjockt så ta fram det lite då och då, streckläs inte, låt er inspireras! Från Jante till Hjälte! Varför är du egenföretagare? För att ingen ska tjata på mig att gå upp tidigt på morgonen I mitt fall hade jag inget val, måste i stort sett vara egen som fotograf Jag kan inte svara på det faktiskt, inte motivera heller Det är jävligt mycket roligare att jobba mot sin egen dröm än mot någon annans! Jag älskar det! Text Fotografi Form Fotografi Christian Albinsson Jesper Petersson Christian Hammar Fredrik Petersson Semester media Studio 2 Halleluja Media Studio 2 christian@semestermedia.se jesper@studio-2.se christian@hallelujamedia.se fredrik@studio-2.se Finansiärer: Svenskt Näringsliv & Quesada Tryck: Elanders Papper: Tryckt på Scandia 2000 från Map Sverige. Inlaga 130 gsm och omslag 240 gsm Distribution: Citymail Ansvarig utgivare: Christian Albinsson Made in Sweden Från Jante till Hjälte ges ut av Semester media AB. Adress: Semester media AB Box , Göteborg Pr-frågor och information Maila till info@semestermedia.se eller ring

4 Nummer ett, tjugohundrasex: INNEHÅLL 10 Putte Svensson 14 Viggo & Ulf Olsson 18 The rise of superheroes 20 Bonnie Roupé 26 Peter Wahlbeck 30 Skaka tass, det kan löna sig 33 Sälj för 17! 34 Dan Toervaniemi 40 Amelia Adamo 46 Yngve Bergqvist 50 Från Jante Till Hjälte 51 Mats Arnhög 52 Mika Kjellberg 56 Tilde Björfors 60 David Lega 64 Kompis 66 Johan Stael von Holstein 72 Panagiotis Papadopoulos 76 Therese Albrechtson 78 Annie Wegelius 84 Jocke Haeggman 88 Lennart Björk 92 Carina Stjernström 96 Christian von Koenigsegg 102 Richard & Christoffer Bergfors 106 Bert Karlsson 112 Fyra lantisar utmanar Jante

5 Vi vill bara tacka och påverka I snart ett års tid har jakten pågått. Det är inte bara vi och våra hjältar som tror på visionen om ett land utan Jante. Det är inte bara våra hjältar som tror på entreprenörskapet som den bästa förändringsfaktorn. Många företag och organisationer tror också på denna tes. På detta uppslag ser du några av dem. Så ni som läser detta magasin bör vara medvetna om att ni inte är ensamma, vi och våra hjältar är med er hela vägen. Revolutionen har börjat! Surfa in på så ska vi tillsammans tjata, klaga, skriva, skapa och göra allt som står i vår makt för att förändra och utveckla. Följ med oss på vår nästa resa!

6 Putte svensson Det är inte så pjåkigt att ha 70 anställda. Inte heller pjåkigt att ha startat en rock-festival som har satt en sömnig håla i Småland på den internationella kartan. Men det är egentligen bara en liten del av Putte Svenssons liv. Ett häftigt liv, eller som han själv säger; rocka fett. DET FÖRSTA PUTTE GÖR när vi träffar honom är att spela låten Ace of spades med Motorhead på CD:n. Han frågar om vi vet vad det är för något. Vi skruvar på oss och förbereder en lam ursäkt om att vi faktiskt är för unga för att veta. Putte tittar på oss och säger att han brukar spela denna låt på anställningsintervjuer. De som inte kan vilken gruppen är och vad låten heter kommer inte vidare i rekryteringen. Det framgår inte riktigt om han skojar, eller om det faktiskt går till så i Hultsfred. Att veta att man är okunnig är första vägen mot kunskap, hävdar han hur som helst. Puttes framgångssaga började då han var ordförande i elevrådet på sin högstadieskola. Framförallt engagerade han sig i festkommittén, med motivet att ragga brudar och bli så full som möjligt! Han började arrangera skoldanser, som blev mycket populära och som anspelade på just detta tema. Efter grundskolan bildade Puttes gäng en förening som skulle rymma deras intressen. Vi var ju intresserade av rock och party, så vi döpte helt enkelt föreningen till Rockparty. Allt var dock ganska enkelt och provisoriskt i början. Vår bokföring hade vi i en Domus-kasse och kassören var 14 år. Vi omsatte kr första året, vilket var ganska mycket pengar på den tiden. Vår kassörs mamma skötte kyrkans ekonomi så hon redde ut det där med debet och kredit, eller vad fan det heter gjorde gänget sin första festival. Det var egentligen slumpen som gjorde att det blev en festival. Vi hade ingen aning om hur man gjorde och ringde därför högskolan, eftersom de har hur många fina kunskapspoäng som helst. Men de hade också noll koll. Istället gjorde vi så att vi åkte runt till andra ställen och kollade på hur de hade gjort. Faktum är att entreprenörens bästa redskap är att stjäla idéer från andra och göra det till sin egen grej. Egentligen är gränsen mellan att vara entreprenör och kriminell ganska hårfin! Första festivalen hade 7000 besökare, vilket får anses vara fantastiskt med tanke på att det endast bor 5000 personer i Hultsfred. Vi dubblade Hultsfreds befolkning under de dagarna och det var den enda helgen då alla pensionärer höll sig inomhus. Det blev ett jävla liv i kommunfullmäktige. Vi märke dock att de vuxna bara var avundsjuka, de ville också 11

7 Fakta Är mannen bakom Hultsfredsfestivalen och den ideella rockföreningen Rockparty gick den tjugonde festivalen av stapeln och slog då publikrekord med imponerande besökare. Ursprung: Hultsfred Familj: Sambo, en dotter på 6 år Hjälte: Nej Frågan är om det är samma drivkrafter som driver honom nu. Han har ju ändå fyllt 40 och verksamheten har utvecklats en hel del sedan starten. Har inte pengar blivit en drivkraft, precis som det verkar vara för många företagare? Nej, faktiskt inte. Vill man tjäna pengar ska man bli konsult. Då kan man snacka massa skit utan att behöva ta något ansvar och dessutom dra in mycket stålar. Det som driver mig nu är att se en massa människor ha roligt, det är en kick. När jag hjälper studenter och unga företagare är det en kick när de kommer tillbaka och berättar att deras verksamhet går bra. Kan jag vara en förebild för någon så är ju det jävligt roligt. festa, ha sex och lyssna på bra musik offentligt. Andra festivalen i Hultsfred blev inte lika lysande som den första. Den gick kr back, vilket var mycket pengar för oss. Vi steppade in på den ansedda firman Ernst & Young. Där jobbade män i fina Armani-kostymer och kvinnorna hade enfärgad dräkt, ni kan se det framför er! Deras råd var enkelt. Vi borde gå i konkurs. Vad är konkurs, frågade vi. Det handlade tydligen om att skita i att betala sina skulder, så kunde man börja om sen. Det lät ju fantastiskt! Det var ju bara det problemet att vi gärna ville ha en bra relation med näringslivet i Hultsfred Vad vi lärde oss då var att hora Att hora handlar om att göra saker som man egentligen inte riktigt vill, men som man tjänar pengar på. I Puttes fall blev det att börja arrangera konserter med populära och folkliga artister (eller skitmusik som han själv säger) som Lena PH, Europe mfl. Detta visade sig emellertid vara lyckat och efter hösten hade de bara hälften av skulden kvar. Just då kom min pappa hem med en ny bil. Jag undrade hur han kunde köpa en ny bil, trots att han hävdade att han inte hade några pengar. Han hade varit på banken. Det tyckte vi lät bra, det hade vi inte testat. När vi kom till banken frågade bankmannen vad vi hade för säkerhet. Jag svarade att vi hade grindvakter, vakter framför scenen men det var inte det han menade. Han gav exemplet att bönderna hade sin skördetröska som säkerhet, men sådana hade ju inte vi. Jag sa till honom att idéerna i mitt huvud är värda 10 miljoner. Bankmannen sa att de högst var värda kr. Bra, sa jag, då kommer jag in med 29 kompisar på måndag! Så gick det faktiskt till när föreningen Rockparty fick låna kr och på så sätt kunde de betala tillbaka pengar till alla handlarna i Hultsfred som de var skyldiga pengar. Det var dagen innan julafton som vi gick runt och betalade tillbaka. Vi gav alla varsin chokladask. Senare har jag lärt mig att det kallas ränta. För mig handlar affärslivet i grund och botten om magkänsla, rocka fett och cred! Magkänsla handlar om att fundera över vad du egentligen kan. Det är din ryggsäck av erfarenheter som styr dina beslut. Ett exempel på detta är inköp av dammsugare. Du har förmodligen ingen koll på vilken prestanda den har, men du har säkert järnkoll på vilken färg den har. Du köper på magkänsla. Rocka fett handlar om att synas och på vilket sätt du gör det. När Rockparty började med festivalen var Hultsfred känt för en sak. Staden hade nordens största trähusfabrik. Vi var tvungna att slå hål på den helylle-myten för att kunna locka ungdomar. Vi gick helt enkelt ut i pressen med att Bibelbältet ska invaderas av punkare och satanister. På så sätt fick vi hur mycket gratispublicitet som helst. Om man tänker till lite kan man skapa PR. Cred handlar om att skapa trovärdighet. Folk köper Ulf Lundells senaste skiva utan att ha lyssnat på den innan och det finns tjocka gubbar som köper en Volvo XC90 för en halv miljon utan att ha provkört den. Det handlar om cred. Ytterligare en lärdom som Putte har dragit är att man inte kan vara högfärdig om man vill komma någonstans. Vi reser allt staket på festivalen några dagar innan, vilket är en frivillig aktivitet. Den som står först och jobbar mest är jag. Jag drivs lite av det att jag måste vara med. Det är samma sak i vår restaurang, där är det jag som ställer mig i disken eller städar toaletterna. Om man ska få andra att göra saker som är tråkiga gäller det att visa att jag också kan göra det. Att sitta längst upp och peka med hela handen fungerar liksom inte. Att vara entreprenör handlar mycket om att gå sin egen väg. Ibland kan det vara svårt att veta om man är kreativ eller kriminell. När elen i Hultsfred kollapsade inför en konsert med Status Quo var vi tvungna att låna ett el-aggregat från en byggarbetsplats utan att fråga först. Vi ställde givetvis tillbaka det och allt var frid och fröjd. Frågan är dock om vi var kreativa eller kriminella? Gränsen är hårfin. När Putte berättar om sin resa låter det ganska enkelt. Det känns som att vem som helst kan komma dit han har kommit. Så är det förstås inte. Det gäller att tänka utanför ramarna. Det som anses vara en hobby idag, kan vara en bra affärsidé imorgon. Vi hade ingen tanke på att driva företag när vi började. Vi ville ragga brudar och göra roliga evenemang! För att lyckas måste man måste ha visioner, de skapar din framtid. Håll korpgluggarna öppna och var inte rädd för att kill your darlings. Man måste inse vad man är bra på. Jag kan prata omkull vilket fruntimmer som helst, bara jag får stå bakom henne! Jag kan dock inte skriva och jag kan ingenting om ekonomi. Det var viktigt att kunna när jag gick i skolan, men det har ju gått bra för mig ändå. När jag växte upp bestod Hultsfred av några stora tråkiga industrier. Jag började själv jobba på MODO och tänkte att här vill jag aldrig jobba. När jag sa upp mig därifrån gick jag och käkade på hotellet mitt på dagen tillsammans med alla högt uppsatta gubbar. Jag drack Cognac och slipsnissarna frågade varför jag gjorde det. Jag svarade att jag firar eftersom jag aldrig ska tillbaka till tillverkningsindustrin i hela mitt liv. Idag finns inte MODO i Hultsfred, men festivalen lever i allra högsta grad. Det är lite kul! 12 13

8 ulf & viggo olsson Kör inte förbi den blå containern, kör in på parkeringen, bakom garageporten sitter vi. Så löd vägbeskrivningen till far och son Olsson, som håller till utanför Kristianstad. Nyligen hade de varit i Dubai och sålt världens dyraste jaktvapen för 2,2 miljoner. Men det finns inte mycket som vittnar om det när vi parkerar utanför deras verkstad. Olssons har aldrig gillat att synas. 15

9 Viggo Ursprung: Fjälkinge Familj: Fru Elsie en son (Ulf) och en äldre dotter Hjälte: Har ingen Ulf Ursprung: Fjälkinge Familj: Fru Natalie Hjälte: Far Viggo DET ÄR EN STOR kontrast mellan hur Ulf och Viggos liv ser ut jämfört med deras kunder, som ofta är ganska prominenta och välbärgade. Bland uppdragsgivarna finns allt ifrån Prins Carl Filip till shejker från mellanöstern. Vi har sagt till våra kunder att vi kan bygga vapen, vi kan ingenting annat. Vi är ärliga mot dem, vi lever i vår värld och de lever i sin. Vi strävar inte efter att nästla oss in i deras verklighet. Vår drivkraft är att skapa, varje kund som vi träffar är ett nytt äventyr. Den stora kicken ligger i när vapnet är färdig och kunden kommer hit och öppnar lådan. Den responsen vi får då är svår att beskriva, förklarar Ulf. Det finns en given fråga när man träffar två jaktvapentillverkare. Det är givetvis huruvida de jagar själva. Ulf hävdar att han inte har tid och att det enda han jagar är högklackade fasaner (skratt). Men båda två är egentligen ganska duktiga skyttar, även om man onekligen kan förstå att de vill lägga sin lilla fritid på något annat än jakt. Detta är ju inget nio till fem jobb. Det tar mycket tid och vi jobbar sju dagar i veckan. När jag är ledig vill jag helst sova, det är det bästa som finns! Leveranstiden på ett vapen kan vara drygt ett år. Det är många faktorer som ska spela in, vi inser vid vårt besök att arbetet är en hel vetenskap. Alla olika beståndsdelar lever sitt eget liv och behandlas med närmast kirurgisk precision. Vanliga dödliga kanske hade nöjt sig med ordinärt trä som grundstomme i sitt jaktvapen, men det duger inte åt Viggo och Ulf. De berättar istället målande om hur de köper rötter från valnötsträd i Bulgarien som sedan torkas och lagras i flera år innan de börjar bearbetas, man behandlar dem nästan som små barn. Bara själva träbiten är dyrare än vår Toyota Starlet som vi körde ner till Kristianstad med för att hälsa på vapensmederna. Det är nästan lite surrealistiskt. Det som är mest fascinerande med Viggos och Ulfs entreprenörskap är inte priserna på deras produkter, utan att de klarar av att driva ett företag tillsammans som far och son utan att Fakta Viggo och Ulf har satt Sverige på kartan pga sina jaktvapen som säljs till människor från alla världens hörn. I deras kunddatabas briljerar de med bl a kronprinsen av Förenade Arabemiraten bråka. De umgås mer eller mindre under hela sin vakna tid och ändå verkar det fungera. Jag har varit lyhörd för hans nytänkande medan jag sitter på erfarenheten. Det finns många tankar i mitt huvud som Ulf har hjälpt mig att realisera, konstaterar Viggo. Vi kan dock inte undgå att försöka pressa Ulf lite på om det är något som han retar sig på hos farsan. Han skrattar och konstaterar att det faktiskt inte är några som helst problem. Farsan är duktig på att laga mat Jag skulle blivit knäpp om jag hade stått på ett vanligt jobb och drömt mig bort, utan att försöka göra någonting av min vision så jag åker hem till honom på fritiden också och käkar lite gratis (skratt). Det häftigaste som Olssons har varit med om hittills i sitt entreprenörskap måste ändå vara resan till Dubai som de nyligen kom hem ifrån. Där deltog de i en stor vapenmässa som lockade gräddan av societeten. De hade tagit fram en serie vapen som döptes till The big five och som anspelade på den mytomspunna storviltjakten med samma namn. Vi gjorde sex väldigt exklusiva och unika vapen som ska attrahera en målgrupp som kräver det lilla extra. Den ena bössan sålde vi till kronprinsen av Förenade Arabemiraten. Bara det är ju en erfarenhet, skrattar Ulf. Han berättar också att de blev bjudna hem på middag till en av shejkerna, vilket onekligen måste ha varit en kulturkrock. Viggo och Ulf är tämligen olika en arabisk shejk nämligen. Det var jättefräckt. Människorna där nere var inte som vi hade tänkt oss, jag hade en fördom om att de skulle vara lite snobbiga, men så var det inte alls. Det var en inblick i en annan värld och det är en ganska häftig erfarenhet för oss, säger Viggo. För Ulf och Viggo lockar dock inte den fina världen så mycket, de trivs med sin tillvaro i Kristianstad. Det viktigaste är emellertid att smida medan järnet är varmt och fortsätta att leverera bra produkter. Då kan deras vapen bli hur dyra som helst. Vårt företag har gett oss mycket, men hade jag vetat hur mycket hårt jobb och hur mycket slit som krävs hade jag nog aldrig startat. Fast jag hade i och för sig aldrig kunnat leva med att jag inte tog chansen. Jag skulle blivit knäpp om jag hade stått på ett vanligt jobb och drömt mig bort, utan att försöka göra någonting av min vision. Där tror jag ni finner min drivkraft, avslutar Viggo

10 The rise of superheroes LÅT OSS BÖRJA vår berättelse där jag befinner mig just nu, ute på ett soldränkt Skycity centralt placerat på Arlanda. Navet. Bortsett från trivseln jag känner ute på en internationell flygplats, omgiven av ett surr av olika språk, dialekter och människotyper, är bilden av Skycity en härlig påminnelse om att allt i Moder Svea inte är impregnerat av den sura Jante. Stora glasfasader, modernt nytänkande svensk design och den aldrig sinande kommersen, är en skön kontrast till all avundsjuka, bojkotterna och skadeglädjen som annars kan sägas karaktärisera tjänstemanna-sverige. Pulsen på en internationell flygplats skapar en känsla av att vara på väg, att något är på gång. En känsla av att allt i riket inte bara kretsar kring sjukförsäkringsfusk, mutade monopolister och wealth builder. Härlig känsla i kroppen av att det kanske inte är helt kört. Folk verkar ta initiativ, portföljer på väg med nya spännande affärer, kanske en och annan som flyger till en anställningsintervju. Känslan är ljuvlig, även om jag är tragiskt medveten om att den inte är för evig. Utanför Skycity regerar fortfarande Jante även om han nu är utmanad, handskarna har kastats, värjorna är dragna! En för alla och, ja ni kan fylla i resten själva. En del av Jante är att vi ska hata USA. Egentligen tycker jag att det är sorgligt att man alltid i samma andetag som man nämner gott företagande måste dra upp det transatlantiska exemplet. Men tyvärr är det fortfarande oundvikligt. Ty i Staterna älskar man sina hjältar. Man skapar inte hjältar men man låter hjältar skapas och man vurmar varmt om dem. Det är inte Stålmannen eller Batman som är amerikanska ungdomars förebilder. I USA diggar kidsen Steve Jobs. Planscherna i pojkrummen avbildar lika gärna Bill Gates som Jay-Z. Den senare är förresten ett lika gott exempel på entreprenör som musiker. Stilbildare för miljontals ungdomar, levande ikon och tusenkonstnär som lika gärna säljer musikalbum som kläder och fastigheter. Själv är jag uppvuxen i en småföretagarfamilj och har spenderat samtliga mina arbetsföra år i det som kallas entreprenöriella miljöer. Under många år var detta ett samtalsämne som jag själv undvek. Lite tabu, ungefär som herrtidningar och godis på vardagarna. Kommer med skräckblandad förtjusning ihåg en artikel i DI från mitten av 90-talet om Percy Barnevik. Hyllad tjänsteman. DI:s reporter fascinerades av att Barnevik arbetade 60 timmar i veckan. Förtjusad tittade jag upp på min far, småföretagare till profession och leverne. 60 timmars arbetsvecka hade gjort honom gott. Tänk att få spendera mer tid med familjen. För min pappa, likt alla företagare, har inte lyxen att begränsa sig till en så pass kort arbetsvecka som 60 timmar. Förändringen kom i slutet av 90-talet. Den stora förändringen. Paradigmskiftet. Tabun skingrades, samtalet kom igång. Idag är det få saker som är lika trendiga som att vara företagare. Slut är det på drömmarna om tjänstemannasviden. Artister med fingertoppskänsla som Petter och Robyn spelar inte bara in skivor, de väljer att samtidigt starta egna skivbolag. Robert Aschberg är idag VD på Strix. Peter Settman är företagsledare hos konkurrenten Baluba. Båda är dessutom grundare till respektive företag. Guillou, Mankell och Lisa med Z har ett tämligen framgångsrikt bokförlag tillsammans. Egentligen skulle jag kunna fortsätta min lista i all oändlighet. Men, ni vet, kolla bara med bänkgrannen och fyll i själva. Själv älskar jag att vältra mig i historierna om de som utmanade, vågade och lyckades. Som när Hagströmer och Qviberg fräckt drog ner byxorna, bildligt talat, på Wallenbergarnas tjänstemän i maktkampen om Skånska Cement. Eller när Stenbeck köpte idén till Metro på 10 minuter efter att Bonniers, Schibsted och de andra i ankdammen tackat nej. Räcker kanske med att bara nämna Skype. Alla historierna har inte vackra slut, ofta punkterade av just tjänstemännen, men de innehåller alla en vilja, en drivkraft och ett engagemang. Tänk om Bokus hade fått fortsätta som företag och inte blivit, ja ni vet, övertaget av tjänstemännen. Allt det här far runt i huvudet på mig när jag drömskt blickar bort mot landningsfältet utanför glasfasaden. Skycity. Navet. Här inne syns ingen Jante. Tanken slår mig att det kanske inte bara är jag som har kastat handskarna. Jantes drivs på flykten av de goda förebilderna. De galna idéerna, men framförallt av det gedigna arbetet som majoriteten av företagare utför i det tysta. Mina hjältar är snickarna som anställer ytterligare en snickare. Hår- frisörerna som hyr ut en stol till en kollega. Studenterna som drömmer om marknadsledande innovationer. Härligt, känslan av optimism sitter i när jag tar portföljen och vandrar bort mot gate 32. Over and out! Av Per Syrén Entreprenör, föreläsare & affärsutvecklare. Själv läste Per helst Agent X9 eller Seriemagasinet när han som barn letade hjältar. På väggarna i det småländska pojkrummet hängde dock bara en affisch på DuranDuran. 18

11 Bonnie Roupé Vi får intrycket av att Bonnie är lite av en rebell, en person som går sin egen väg och skiter i vad andra tycker. Hon berättar i och för sig att hon hade 4,9 i gymnasiebetyg, men något pluggo verkar hon inte vara. Däremot har hon höga krav på sig själv!

12 Man måste ge sken AV att vara stora och Framgångsrika i ett tidigt skede, då blir man det sen. Fake it until you make it ÄNTLIGEN! Ett golfmagasin för kvinnor. Så presenterar Bonnie sitt entreprenörskap på hemsidan för tidningen Red Tee. Hon och hennes gamla kompis Sylvia har startat ett uppnosigt magasin om golf, en dröm som föddes på Sturehof i Stockholm för några år sedan. Det som föreföll vara en galen idé, är nu ett företag med 10 anställda som expanderar kraftigt. Det finns otroligt många golftidningar, men det är mest sådana som ligger på toaletten. Vår tidning ska vara lite fräschare och lyxigare. Det kändes faktiskt som ett avgörande skede i livet när vi satt där på Sturehof. Min kompis Sylvia hade precis gått igenom en svår tragedi inom familjen och jag var så där lagom uttråkad på livet. Vi satt och tittade på en tavla med golfmotiv. Vi konstaterade att det bara var gubbar på bilden och började diskutera hur gubbig golfsporten är vi skrattade till och konstaterade att man borde starta en annorlunda golftidning. På den vägen är det. Jag kände direkt att vi var tvungna att ta tag i idén, annars skulle det aldrig bli någonting utan bara stanna vid en rolig eftermiddag på Sturehof. Det bästa sättet att realisera en idé är att gå från ord till handling så fort som möjligt! Varken Bonnie eller hennes kollega hade någon erfarenhet av att driva en tidning. Det var enligt henne bra, eftersom de därför inte visste hur svårt det var. Hade de haft mer erfarenhet är det stor risk att de aldrig hade vågat. Men, man ska inte tänka för mycket det är bara att köra! Nackdelen är att man som nybliven entreprenör jobbar väldigt mycket, man får försumma en del annat, men de riktiga kompisarna finns kvar trots att man inte har hörts på ett år. Dessutom har både jag och Sylvia gått ner till vår matchvikt från högstadiet (skratt). Jag vill även slå ihjäl myten om att man får mycket pengar så fort man startar eget. Sanningen är att det kostar mycket pengar i början. Under den entreprenöriella resan hittills har både jag och Sylvia stått några centimeter från väggen. Det som ändå gör att det är värt allt slit är att se den färdiga produkten, att se att vår idé fungerade! Då får man mersmak och vill jobba vidare. Bonnie är en person som alltid har ställt höga krav på sig själv, hon har alltid varit duktig och prestationsångesten är faktiskt en av hennes största drivkrafter. Ingenting är någonsin lagom bra för henne, antingen är man bäst eller så är man ingenting. Jag blir aldrig nöjd. Människor har ofta sagt till mig att jag är entreprenörstypen, men det är först nu som jag har tagit steget. Jag har jobbat för många olika arbetsgivare och har haft förmånen att jobba med projekt som jag har kunnat styra över själv. Så jag har alltid känt mig entreprenöriell. Att det blev just en golftidning för Bonnie var mest en slump. Hon skulle lika gärna kunna sälja spik, bara det är roligt och utvecklande. Just nu är det emellertid bara Red Tee som gäller och visionen är att tidningen ska finnas på många olika ställen i världen i framtiden. Första numret gjordes av två personer och Bonnie skrev det mesta. För att det inte skulle se konstigt ut skrev hon under flera pseudonymer. I början var vi inställda på att vi skulle behöva riskkapital för att förverkliga vår idé. Men det var ingen som trodde på oss (skratt). Vi träffade en del riskkapitalister, men det blev vi bara nedslagna och deppiga av så vi sket i det. Vi trodde så mycket på idén att vi körde på ändå. Det är lite kul för att en del av gubbarna har hört av sig och bett om ursäkt! 22 23

13 I början jobbade vi i mitt vardagsrum, det gick jättebra ända tills min sambo ville kolla på Sportnytt. Vi hade ju inga resurser och inga pengar till att hyra kontor. Vi lade ganska tidigt ut en hemsida, mest för att testa intresset. Vi fick ganska många prenumeranter redan innan första tidningen var släppt. Det gjorde att vi lyckades ge ut första tidningen utan pengar i ryggen. Man måste ge sken av att vara stora och framgångsrika i ett tidigt skede, då går det lättare sedan. Fake it until you make it! I media har Bonnie fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden. Hon har ju startat en annorlunda tidning och är en annorlunda entreprenör. När första artikeln skrevs tyckte jag att det var lite jobbigt, man har ju inte någon kontroll på vad som skrivs. Men man får ta det med ro, det är lätt att få hybris. Nyligen var det en artikel i Affärsvärlden där jag utnämndes till en av årets hetaste entreprenörer, det var ju skitkul. När någonting jobbigt händer är Bonnie ganska bra på att ta sig upp igen. Man får inte åka med ner i den negativa spiralen, utan försöka bryta mönstret direkt. Som entreprenör måste man vara obotlig optimist och ha mycket energi. Bonnie kan springa runt och hoppa och skrika på kontoret hon skriker kom igen, kom igen till medarbetarna när det enda de vill är att gå hem och sova. På kontoret kallas jag DAMP- Bonnie, jag har nog en slags obstinat energi. Det bästa med att jobba med ett eget företag är att man jobbar åt sig själv, allt blod, svett och tårar kommer dig själv till gagn. Nu känns det som att jag gör något beständigt ingen kan lägga ner mitt projekt och slänga ut mig. Bonnie och hennes partner har emellertid ofta haft ont i magen varje månad den 25:e när medarbetarna ska premieras och det inte finns pengar. Men det löser sig alltid. Det gäller att vara kreativ och inte ge upp. Det känns som att vi har varit med om många jobbiga saker under vår uppstart, många andra människor hade nog bara gett upp och lagt sig ner, men vi körde på ändå. Exempelvis hade vi svårt med ekonomin i början, vi kunde inte betala tryckeriet. Vi ville ha en avbetalningsplan, men de valde att begära förskottsbetalning i fortsättningen, det gick ju inte. Vi var nära konkurs. I sådana lägen utgör jag och min partner en perfekt mix egentligen, jag gasar och hon bromsar! Under en period färgade Bonnie håret svart, det blev mycket lättare att få gubbarna att lyssna då. När hon jobbade som konsult och var blond var det en del som inte tog henne på allvar. Med svart hår var det mycket enklare, det är sjukt att det är så. Jag kan bli förbannad på att folk som träffar mig första gången kan få bilden av att jag är beskedlig och lite korkad, bara för att jag är glad och har smink på mig. Affärsgubbar som jag träffar är ganska snabba med att sätta in mig i ett fack. Det tycker jag är tråkigt. Första gången vi ansökte om lån på Almi sa gubben där att det inte var något fel på affärsplanen eller idén, men han tyckte att det var en för stor utmaning för oss. Då blev jag jätteförbannad och bestämde mig för att aldrig ta hjälp av den typen av organisationer mer. Då lärde jag mig att man inte kan räkna med hjälp från någon annan, det är bara hårt arbete som gäller. Nästan alltid när jag sitter i möten underskattar motparten mig, det är faktiskt en enorm fördel. Jag bryr mig inte om att jag måste spela dum ibland, bara jag får som jag vill i slutändan! Jag känner att jag är en person med stor självinsikt. Jag har gått igenom tunga perioder och rest mig upp igen. Det tror jag är nyttigt. Någonting som har varit väldigt bra för mig och min utveckling är att mina föräldrar alltid har uppmuntrat mig att våga. Pappa är också entreprenör, så det sitter lite i generna. De har präntat i mig att man kan göra precis allt, bara man ger sig fan på det! Det ligger mycket i det... Fakta Bonnie Roupé är civilekonom och har en bakgrund som managementkonsult, men valde att sadla om och satsa på att utveckla sin egen idé, en golftidning för tjejer. Resultatet blev Red tee, som snabbt har blivit populär. I framtiden hoppas hon kunna öka upplagan ytterligare samt starta blaskan i nya länder. Heja Bonnie! Ursprung: Stockholmare sedan flera generationer Familj: Sambo med Calle och två katter Hjälte: Madonna an extinct species an extinct species an extinct sp 24

14 peter wahlbeck Peter Wahlbeck är en person som många har åsikter om. Någon tycker att han är galen, någon tycker att han är gapig, någon tycker att han är lite skum, medan någon annan älskar marken som han går på. Han är nog egentligen ganska kontroversiell. Efter att ha spenderat en del tid med honom väljer vi att använda ordet annorlunda för att beskriva honom, men annorlunda på ett positivt sätt! VI BESTÄMDE TRÄFF med Peter i början av sommaren och tanken var att vi skulle hänga lite i hans konstateljé. Den ligger utanför Halmstad, i källaren i en ganska oansenlig villa. Där skapar Peter Wahlbeck rolig och modern konst som han inom kort hoppas är ett givet inslag i varje svenskt hem. Under tonåren satte han upp målet att i framtiden kunna leva på sin hobby. Det är få förunnat, så på det sättet är han nöjd. Det är ju exempelvis inte alla som är intresserade av akvarie-fiskar som driver en akvarieaffär. Peter menar att det är entreprenörskap att kunna leva på sin hobby. Det tycker vi är en intressant tanke! Han beskriver sig själv som en mångsidig entreprenör som håller på med konst, kultur och humor.. Entreprenörskap innebär att skapa förutsättningar för inkomst. Man måste ha en långsiktig plan med sitt handlande. Man måste vara ute i yrkeslivet och skaffa sig erfarenheter om man ska syssla med entreprenörskap. Det gäller att träffa människor, få inblick i andra yrken och inse att man måste vara beredd på ett antal hundår. En inställning om att allting löser sig av sig självt är inte entreprenöriell. Peter Wahlbeck ser inte sig själv som en artist, utan som en kulturarbetare. Arbetet består i att vara kreativ och nyskapande. Det handlar också om att synas och att söka med ljus och lykta efter pengar. Att synas är den jobbiga biten. Det kan vara psykiskt påfrestande, men är en del av jobbet. Någonting som också är väldigt viktigt när man är ensamföretagare är att ha en bra revisor. Jag har tyvärr haft lite otur på senare tid med min. Revisorn måste vara aktiv i företagandet och komma med goda råd. Så att man inte åker på skatte- och momschocker. Jag är en människa som måste hållas i tyglar. Jag handlar för mycket så att jag ligger back. Det ska ju revisorn ha koll på! Nyligen drogs jag in i ett tråkigt skatteärende som jag till slut överklagade till kammarrätten. Jag var ganska säker på min sak, men man måste ha en bra advokat som för ens talan, vilket jag inte hade. Jag hade nämligen ingen advokat alls. Jag skötte snacket själv och det ska man alltså inte. Det är typiskt mig 27

15 En inställning om att allting löser sig av sig självt är inte entreprenöriell Nu börjar Peter skratta på sitt karaktäristiska sätt, han skrattar ofta åt sig själv. Vi kan inte riktigt veta om han verkligen tycker att skattetvisten är jobbig, eller om han tycker att det är ett olycksfall i arbetet som kulturarbetare. Överhuvudtaget är det svårt att veta hur Peter tänker, med det är ju charmen med honom. Och det är nog även anledningen till att han faktiskt kan leva ganska gott på sin hobby. När jag började med stand up comedy var vi femton stycken som höll på, nu är vi 50 stycken. Det gör ju att det är fler aktörer som ska konkurrera och dela på pengarna. Det är svårare att leva på det nu än för några år sedan. Jag håller även på med föreställningar, konst och föreläsningar. Att ha företag är ju helt enkelt en jättebra form för att kunna uttrycka sig som kommersiell konstnär. Att Peter är en kommersiell konstnär stämmer verkligen, han ser business i det mesta. Det är ju kanske lite otippat för dem som bara har sett hans artistjag men vi kan försäkra er läsare om att han faktiskt är en riktig liten affärsman innerst inne. Det är även en stor skillnad mellan Peter Wahlbeck som ståupp-komiker och konstnär, det är vårt intryck i alla fall. Han är medveten och han vill påverka världen med sitt budskap, eller sina sanningar som han säger själv. Men långt ifrån alla förstår honom. Peter måste hela tiden anpassa sig. Jag har skapat ett rykte om mig som lite svår. Det är inte så bra. Att folk ser mig som galen är bara allmänhetens bull-shit. Det är så lätt att avfärda någon genom att säga att han eller hon är galen. Det finns ingen i Sverige som jag anser vara galen, det finns ingen marknad för det. Men i ett framtida samhälle kan jag tänka mig att en kille som jag får lön från staten för att utveckla olika kulturprojekt och intressanta grejer tillsammans med skolor och kommuner. Nu har jag inte tid att göra sådana projekt för att jag hela tiden måste jobba med att få ihop till min egen Fakta Peter Wahlbeck känner ni antagligen redan till, men är han verkligen en entreprenör? Javisst! Han är till och med en liten businessman som säljer sig själv och sina härliga idéer till vem som helst som är sugen på att betala. Ursprung: Halmstad Familj: Sambon Sara och barnen Valdemar och Otto Hjälte: Tage Danielsson och Hasse Alfredsson. Ju äldre jag blir desto mer förstår jag hur bra Hasse och Tage är och var. En intelligent humor med stil som aldrig lär komma tillbaka lön. Det är ett jävla dilemma det där. Helst av allt skulle man ha någon riktigt rik miljonär som bara gav oss fem miljoner som vi kunde leka med. En sådan skulle jag vilja stöta på. Någonting som är väldigt bra i Sverige idag, och som hjälper företagare väldigt mycket, är Internet. Nu kan man ju göra sin egen hemsida själv så att man inte är beroende av andra. På hemsidan kan man vara aktiv, synas och informera sina kunder om vad man pysslar med. Det kan ju vara allt från snickare, till advokater och produktionsbolag som jag själv har. Internet har vi bara sett början av, det är där allt kommer att ske i framtiden! Jag tänker alltid som en entreprenör, är utåtriktad och har hela tiden tentaklerna ute. När jag exempelvis är på gymmet tänker jag på hur man kan utveckla den verksamheten. Jag tänker på hur man kan göra saker annorlunda och ser nya affärsidéer. Jag är nog en ganska rastlös person som hela tiden vill utvecklas och utveckla. Peter berättar att han genom åren har genomfört många olika projekt som inte har blivit så lyckade. Exempelvis sålde inte skivan Musik für alle så mycket som jag hade hoppats. Det är samma sak med Bok für alle-projektet. Det är klart man blir besviken i sådana lägen, jag inbillade mig att projektet hade någonting bra. Det är upp och ner att vara egenföretagare och man måste våga misslyckas. Peter verkar inte se så mycket problem överhuvudtaget med att vara egenföretagare, annat än den ekonomiska biten möjligen. Han verkar inte alldeles nöjd med sin revisor (han svär ovanligt många gånger i de meningar där hans revisor kommer på tal). Kanske är det så att sådana killar som Peter Wahlbeck inte ska pyssla med ekonomi, utan helt ägna sig åt det konstnärliga skapandet, så att han inte trasslar till det! Jag tror egentligen inte att folk har några problem med att våga starta eget, men man måste ha en bra idé och det är där som många faller. Dessutom måste man våga. Det är ju inte bara att starta företag, hej och hå! Det viktigaste är vad företaget ska syssla med, vad kan jag? När man har svaret på den frågan är det väl inga problem!? Alla människor kan ju inte starta ett kul företag som jag. Jag har ju ett slags kul företag där jag har mycket fritid och kan lattja och löjla mig. Min drivkraft är mycket enkel; att tjäna pengar till mat och hyra. Jag vill leva på min hobby! Man lär sig mycket på vägen om man har företag. Från början tänkte jag inte så mycket, men det har hänt en del och företaget har utvecklats efterhand. Allting handlar om kontakter och att bygga nätverk. Som artist finns det bara ett sätt att marknadsföra sig, det är att synas i media och skapa kontakter. Det gäller att delta överallt. Jag vill vara med i vartenda jävla TV-program som finns! 28 29

16 Skaka tass, det kan löna sig! the original the dizz EN VIKTIG DEL AV entreprenörskapet är att visa sig! Mingla! Träffa människor. Detta behöver nödvändigtvis inte betyda att du måste gå på alla företagsträffar som exempelvis Svenskt Näringsliv anordnar, även om detta kanske inte skulle skada. På dessa evenemang träffar du hur som helst likasinnade, vilket ju är perfekt. Våga gå fram och skaka tass med någon gammal slipsnisse, det kan löna sig. Men det finns andra sätt att träffa människor. Vi tänker på sådana möten med människor som sker dagligen. På spårvagnen, på bussen, i hissen, i bankomatkön, på gymmet, på krogen. Ja, precis var som helst. Hur många gånger har man inte gått in på bussen eller spåvagnen och sett hur människor först fyller upp alla platser intill fönstret innan de sätter sig jämte någon livsfarlig okänd människa. En del väljer till och med att stå upp, istället för att sätta sig på ett ledigt säte bredvid någon. Nästa gång du går på bussen råder vi dig till att sätta dig bredvid någon och säga typ; Hej, jag heter Fredrik, vad heter du? Vad kan hända? Du kan få en iskall blick som säger; låt mig vara, jag vill inte träffa någon ny människa. Detta skulle ju indikera att denna person inte är särskilt entreprenöriell, så då vill du ju ändå inte snacka med vederbörande. Hur som helst har du ju gjort ett försök. Ett negativt svar är inte hela världen. Solen kommer fortfarande att gå upp dagen därpå. Det andra alternativet är att personen säger: Jag heter Lennart. Varpå du frågar: Trevligt, vad sysslar du med? Jag är rörmokare. Då kan du replikera: Kul. Jag jobbar med att göra websidor för mindre företag, har du en sådan? Och så vidare Resultatet av din konversation med den inte-nu-så-livsfarlige-personen kan bli att du antingen får en ny vän (vilket aldrig är fel), att du bara har snackat med någon på bussen, att du har träffat din nya kompanjon, att konversationen har fött en idé i din skalle, att personen har berättat om något spännande som du också skulle vilja testa, som senare resulterar i att du hittar din passion i livet, eller vad som helst egentligen. Gå av bussen och ta nästa! Alla människor vill hitta sin passion i livet, eller hur? Man vill hitta den där idén som gör att man börjar brinna av drivkraft. Frågan är hur man gör det? Det är en svår fråga med många svar

17 Ulla-Lisa visar var skåpet ska stå: Sälj för 17! pinky Det finns dock några recept som är gångbara. Ett av dessa är; TESTA NYA SAKER! Då menar vi inte att man ska gå in på Google och söka på Vad vill jag bli?, eller att sitta hemma framför tv:n och vänta på att en idé ramlar ner från himlen. Det finns många människor som går runt på sitt arbete och vantrivs. Unga människor som har hela livet framför sig har blivit bittra. De vill hitta den där brinnande drivkraften och tror att man kan hitta den klagandes på matrasten. Vårt råd är då; Gå av bussen och ta nästa! Vad vi menar med det är helt enkelt, TESTA NÅGOT NYTT! Sök ett nytt jobb. Även om detta kan innebära att du får leva på nudlar i ett halvår är det väl roligare än att vara bitter när du är 22 år? Det behöver inte vara något jätteroligt jobb enligt den gängse normen men det kan ju öppna dörrar. Du kommer ur ditt ekorrhjul som du har fastnat i. På ditt nya jobb kanske du träffar någon som du så småningom startar ditt framtida företag med. Vem vet? INGEN! Men om du inte provar kommer du aldrig få reda på det. Ett annat exempel är kanske att resa utomlands. Träffa nya människor och kulturer. En av fotograferna på Made in Sweden, vi kan kalla honom Fredrik, hade ingen aning om vad han skulle göra efter sin gymnasieutbildning. Han deppade ihop och tyckte lite synd om sig själv. Till slut fick han nog och bestämde sig för att åka ut i världen för att hitta sin passion. Filosofiskt va? Men det funkade! Resan bar av till Australien. Han åkte dit med sin dåvarande flickvän som av en händelse hade med sig sin Canonsystemkamera. Efter några veckor jagade Fredrik ödlor utmed stranden. Han fotade. När han efter tre månader kom hem visade det sig att tre av hans barndomskompisar också hade hittat ett nytt intresse, fotografering. Perfekt, det var bara för Fredrik att hänga på. Efterhand försvann intresset för två av kompis-arna och det var bara Fredrik och Jesper kvar. De beslutade sig för gå en fotoutbildning i Göteborg och har numera ett aktiebolag tillsammans som erbjuder bilder i alla dess former. Bra va? Testa på nu, du lever bara en gång! Fredrik Petersson VISST ÄR DET härligt med entreprenörskap. Jag som har varit i entreprenörskapets centrum under många år (utan att begripa hur cool jag varit), har levt med olika buzz words under årens lopp ledarskap, kvalitet, miljö, antistress, one-to-one marketing, mångfald, hållbar utveckling och nu då entreprenörskap. Att vi i samhället sedan urminnes tider har jobbat mer eller mindre med verkligheten bakom dessa begrepp, är ju dock ett faktum. Det startas verksamheter kring allt från att spela jazz till att baka bröd och utveckla ännu ett IT-system. Så vad är så himla märkvärdigt med det? Jo nu är det bevisat att det är vi arma kreativa galningar som blivit samhällets hopp om överlevnad. När de stora drakarna till företag rör sig fritt över gränserna till nästa lågprisland likt Gustav ll Adolfs legohärar, är det vi mindre företagare som ska rädda landets sysselsättning och skatteunderlag. Så fundera noga på vad du ger dig in i! Jag ser framför mig bilden av en person som står med ena foten på en brygga och andra foten på aktertoften i en eka. Långsamt glider båten ut från bryggan, medan personens ben obevekligt går ned i spagat över en blank vattenyta Som säljcoach träffar jag oerhört många ivriga entreprenörer som tänker mycket på hur fyllningen i caféets smörgåsar ska smaka eller funktionaliteten i 3D programmet, dvs bryggan. De ser sig själva leva gott på sitt entreprenörskap, dvs ekan. Men de har faktiskt ingen kontroll över glidningen mellan eka och brygga dvs det praktiska säljandet. Kort sagt det saknas förvånande ofta insikten om att det är du som ska genomföra det praktiska säljarbetet också! Tyvärr finns det så många missuppfattningar om vad säljande är. Många ser framför sig en hal typ med krokodilkäft. Glöm det. Du som lyckas som entreprenör: Vem är Ulla-Lisa? Ulla-Lisa Thordén kallar sig återfallsentreprenör. Under åren har hon deltagit i ett flertal spännande projekt, bl a i utvecklingen av ett av de äldsta internetföretagen i Göteborg. Hon har även skrivit bästsäljande böcker om försäljning. Begriper att du måste ha ett mål och en plan för säljandet (hur kul vore det att spela golf om det saknades hål?). Är helt övertygad om att din grej är till nytta och glädje för en massa människor (som ännu inte vet om att du finns). Gillar människor och är bra på att lyssna till vilka drivkrafter att köpa som finns (och inte snackar ihjäl folk). Planerar in och genomför mängder av säljmöten med tänkbara kunder (100 knack, 10 snack, 1 tack). Har vett att ta rätt betalt (hur ska du annars överleva?) eller vet när du inte ska ta betalt alls. Är uthållig som en gammal kamel i öknen (80% av affärerna görs av de 20% av säljarna som fortfarande återkommer till en tveksam kund efter femte mötet). Är villig att lära dig hantverket bakom säljandet och tränar, tränar, tränar (eller tror du att Beckham bara springer ut på plan och vinner?) Visst behövs en idé, passion, uthållighet, jongleringsförmåga och helikoptersyn över din marknad m m i själva entreprenörskapet, det har vi läst om överallt. Men faktum är att ingen av entreprenörerna du läser om hade lyckats utan förmågan att kunna sälja in sin idé och skapa sin första kund, sponsor eller finansiär. Säljandet är helt underskattat som företeelse. Utan insatser från alla de som ständigt är på väg mot nya mål, nya affärer, nya horisonter, så skulle vi fortfarande leva i grottor utan bredbandsuppkoppling. Lär dig sälja din lönsammaste affär någonsin

18 Dan Tervaniemi Dan ser ut lite som en dandy och mycket riktigt var han i sin ungdom ganska mycket party. Numera lever har ett lugnare liv tillsammans med sin familj och sina olika affärsprojekt, där större delen av familjen är involverad. Mest tid tar börsnoterade vägkrogskoncernen Rasta, som han startade redan på 70-talet och som han efter ett antal krokiga år har köpt tillbaka och är fast besluten om att utveckla.

19 Jag har en oerhörd energi, jag tror inte att jag är så mycket klipskare än andra, men man måste ha en energi för att lyckas VI BESTÄMDE träff med Dan en söndagsförmiddag i slutet av juli. Vi hade hört att han är sportigt lagd och gillar tennis, så vi föreslog en match. Trots att det regnade var det en trevlig förmiddag som bjöd på många skratt och en del bra tennisdueller. Vi tänker inte gå in så mycket på själva matchen, vilket till största delen beror på att Dan vann. Han hade stabila grundslag, vi nöjer oss med att konstatera det. Och vi som innan kom överens om att hålla igen! På 60-talet stod jag i mål i ishockey, i Nybro division 1. Jag var långhårig, vilket var ovanligt som hockeyspelare. Dessutom hade jag inte någon hjälm och knappt några skydd. Det var ju utmanande som fan! I en match som jag kommer ihåg höll jag nollan i två perioder och vid varje räddning buade hemmapubliken. Efter andra perioden kommer jag in och ska hoppa över sargen. Jag gjorde en piruett och ramlade, personer stod upp och jublade. Vi förlorade matchen till slut. Så kan det gå. Denna lilla historia säger en hel del om Dan tror vi. Han är ödmjuk, men lite klädsamt kaxig och har nog skapat en del rubriker runt sin person genom åren. Han är en person som alltid lämnar ett intryck efter sig. Numera handlar intrycken mer om hans företag Rasta, medan de för 30 år sedan säkert mer handlade om fest och det motsatta könet. Jag startade Rasta Jag byggde tio ställen och köpte de andra, det var 23 ställen när det var som bäst. Jag var dock väldigt högt belånad. Ställena gick bra men det var fastighetskris, banken ville inte hjälpa till längre och jag tröttnade också. Jag hade över 400 miljoner kronor i lån och räntan var skyhög, vilket till slut resulterade i att banken köpte ut mig för en löjlig summa. Efter ett tag tog ett belgiskt företag över driften, men misslyckades kapitalt. Jag frågade dem om jag inte kunde få köpa några av deras ställen. Det slutade med att jag i fjol köpte tillbaka alla vägkrogarna och börsnoterade företaget. Jag känner inga hard feelings mot någon enskild person eller banken, men det är en liten revansch att köpa tillbaka RASTA, det går inte att komma ifrån! Jag kände ett stort ansvar för de 1000 anställda som jag hade då det gick dåligt, de hade ju inte gjort något fel. Det var jag som hade köpt och byggt för dyrt. Jag var deppig -96 när det sket sig med RASTA, men bara en eftermiddag, sen sa jag till mig själv att det är bara att knyta näven och kämpa vidare. Jag grät lite den eftermiddagen, men kom ganska snabbt på hur löjlig jag var. Det var faktiskt så! Ganska tidigt i livet stack Dan till sjöss för att jobba, han slutade skolan och drog iväg. Han har nog alltid varit en ganska rastlös själ, som hela tiden letar nya utmaningar. Han säger själv att han inte riktigt kan sitta still och har lite DAMP-tendenser, fast på ett någorlunda positivt sätt. Kökschefen på fartyget som Dan jobbade på drunknade en dag och Dan blev tillfrågad att ta över jobbet och utan att han hade varken kunskap eller erfarenhet tackade han ja. Det gäller att ge sken av att man kan. När jag var 27 år och kom till en punkt där jag kände att jag hade väldigt mycket ansvar, men inte tillräckligt betalt. Jag fick ett erbjudande av en amerikanare att ta över en vägkrog. Då satte jag igång med att bygga! Jag har en oerhörd energi, jag tror inte att jag är så mycket klipskare än andra, men man måste ha en energi för att lyckas. Det är svårt att beskriva sin drivkraft. Jag tror att man har det i sig. Man ska studsa omkring och vara livlig, det är den typen 36

20 av människor som startar företag tror jag. Som entreprenör måste man även vara duktig på att se helheten, ha helikopterperspektiv. Jag är egentligen inte särskilt duktig på någonting, utan kan lite om allt. Sen måste du kunna jobba hårt. Det har jag lärt mig sedan uppväxten på Gotland där hela min familj drev ett konditori. Pappa bakade på morgonen och satt på kontoret på eftermiddagen. Jag har lärt mig mycket av pappa. Han drev företag tills han var 80 år, jag sa till honom att han borde lugna ner sig. Jag är nog lite likadan. Jag ser det inte riktig som ett jobb utan mer en livsstil. Som för så många andra entreprenörer blir jobbet en hobby. Affärer handlar mycket om att ha roligt. Jag har en del fastigheter också, det kunde jag ha utvecklat, men det är så tråkigt att klockorna stannar, så den verksamheten struntar jag nog i. Det är samma sak med den typiska affärsmannasporten golf. Jag har aldrig varit intresserad av golf, det går för sakta. Jag ägde ju Hooks Herrgård ett tag, så jag har varit med och byggt två 18-hålsbanor, fast jag har aldrig spelat på dem själv! mig, det kan vara allt ifrån att dagens lunch inte smakade bra i Ödeshög till att någon tycker att det är fel färg på handikapptoaletten. Då svarar jag att smaken är som baken. Men oftast har kunderna rätt! Om vi har ett ställe som inte fungerar skickar jag dit min son så får han kolla vad som är fel. Oftast är det ledarskapet som inte fungerar. Vi får intrycket av att Dan är en person som inte ser problem, han är positiv och energirik. Han vill köpa allt, han vill utveckla allt. Under vår förmiddag pratade han om minst 10 ställen som han ville köpa. Han får det att låta så enkelt! Ett bestående intryck är även att han brinner otroligt mycket för Rasta. Innan vi skiljs åt berättar han en liten anekdot som han nog är ganska stolt över. Rasta nämndes nämligen tre gånger i Björn Hellberg senaste deckare. Fakta Grundade Rasta. Affärsidén är att driva väganläggningar med allt vad det kan innebära; mat, drivmedel, butik och rum. Nyligen köpte Kamprad in sig i bolaget, fett! Ursprung: Gotland Familj: Hustru Marita, Sönerna Mickael 32, Daniel 19, Fredrik 16 och dottern Jessica Hjälte: Ingvar Kamprad Det är viktigt för entreprenörer att ta ett samhällsansvar menar Dan. Han tycker att alla företag borde ta ett lokalt socialt ansvar och hjälpa lokala idrottsföreningar. Att Dan trots allt är idrottsintresserad märks verkligen. Han pratar nästan mer om vilka olika idrottslag han vill sponsra och varför det är bra att hjälpa unga idrottstalanger än om Dagens rätt för 79 kr på Rasta. När vi frågar honom om han inte ska engagera sig mer i favoritlaget GAIS från Göteborg svarar han att han inte kan för att det skulle ta alldeles för mycket tid och han skulle ha köpt massa spelare hela tiden. Dan kan tydligen inte göra någonting halvhjärtat, allt eller inget är det som gäller. Det är samma sak när det kommer till hans krogprojekt. Jag drev en av Sveriges mest lönsamma krogar, Avenyn 10 i Göteborg, men det var inget roligt. Det är inget roligt att bara hantera fulla människor hela dagarna, bara en massa problem. Sedan gjorde det ju sitt till att det var några gangsters som sköt in genom rutan med automatvapen för något år sedan. Jag sålde Avenyn 10 till Hard Rock Café och fick en bra slant. Det är inte roligt att driva krogar i storstäder. Det värsta som hände under den tiden var när någon lade en handgranat under min VD:s bil. Han hade jobbat hos mig i 30 år. Det som händer med mig i sådana situationer är att jag blir jävligt förbannad och effektiv. Men man är orolig varje dag och ibland känner jag att det blir lite för mycket. Då går jag ut och springer eller spelar tennis. Mitt nätverk har i stort sett varit från idrottsvärlden. Jag anställde ledartyper ifrån fotbollen. För att bli duktig på att driva RASTA behöver du inte vara kock eller bensinmackskunnig, utan det är ett sätt att leva. Det ställs stora krav på den som är ansvarig. Jag har ju i princip byggt ett miljoners hus, gett dem nyckeln och sagt kör igång. Jobbet går ut på att få teamet att fungera. Bra ledaregenskaper är det viktigaste! Vad som inte fanns förr men som finns nu är ju mail. Då får man feedback på sitt ledarskap direkt! Det är många av våra kunder som mailar Men det var ingenting som stämde. Det var en av poliserna i boken som dog av en hjärtinfarkt utanför Rasta och han skrev även om att avnjuta en god middag på Rasta, det stämmer ju inte alls (skratt)! 38 39