Första gången jag reste till Sharm

Transkript

1 r e s o r Text Fredrik Isakson foto Stefan Hogeborn Sergio Leones Egyptiska kusin bor troligen i Port Ghalib, Marsa Alam. Om inte annat så skulle han nog känt sig hemma där. I filmerna skildras en amerikansk vilda västern med mexikanska förtecken. Här i Phort Ghalib finner vi en liknande känsla. Vi besöker en del av Egypten där hotellkomplexen ligger som små westernstäder i ett annars öde landskap. R Hjärnans vindlingar är livsplats åt åtskilliga små gobier som då och då tittar fram när jag långsamt glider över i den svaga strömmen. RR Drakfisken rör sig långsamt under mig. Detta är en av de två drakfiskar som var inblandade i en liten dans över en korall ungefär 15 meter under dykbåten. PP Levande vackra stenkoraller finner vi massor av under våra dyk men det är inte lika gott om mjukkoraller. På utsidan av denna revpelare växte dock riktigt ståtliga exemplar. Första gången jag reste till Sharm el sheikh var vägen en asfaltsplatta genom öknen. När man klev av asfalten yrde ökensanden. Mycket snabbt täckte sanden allt. Några få hotell hukade längs vägen. De första stegen mot dagens strandpromenad hade börjat byggas. Några år senare var bilden en helt annan. När vi nu landar i Marsa Alam som har en modern och väldigt fin flygplats, speciellt om man jämför med kaoset i Kairo, känns det på något vis på samma sätt. Det kommer ta några år men sedan kommer en turistort av högsta rang växa upp. Vi hämtas upp av en minibuss, som vi ensamma fyller med utrustning. Jag sätter mig i en av bussens distinkt egyptiska stolar och tittar ut över ökenlandskapet som med spridda hotell ner mot strandremsan är karakteristiskt för området. Det är då tankarna kommer, minnet från förr, från ett tidigare hotellområdes utveckling och en ganska nybakad dykares första staplande steg. Stillsam entré Port Ghalib känns öde, möjligen beror det på att vi är här veckorna före jul. Det är inte långt ifrån att man hör Sergio Leones westernmusik i bakgrunden. Istället för bushweed så blåser en plastpåse över vägen. Två ensamma dykare lonely gunmen, fotografen Stefan Hogeborn och jag, glider in med buss istället för till häst i denna stad med öknen på ena sidan och havet på den andra. Man anar en och annan egyptier i skuggorna, vid ännu sällan besökta affärer. Någon enstaka turist stryker efter husväggarna och letar efter någon av restaurangerna i Port Ghalib. Detta är en konstruerad plats. De har hämtat inspiration från andra liknande områden, som exempelvis El Gouna eller Sharm el Sheikh. Man är på väg, men det är långt kvar. På hotellrummet finns en tvkanal som i en evig slinga beskriver Port Ghalib, Med stolthet visar man upp det egna vattenverket, kraftverket och sjukhuset. Något annat som man stoltserar med, och som är desto viktigare för oss dykare är kammaren. På dykcentret köper man en tryckkammarförsäkring innan man börjar dyka. Dygnstemperaturen är lite högre eftersom vi befinner oss längre söder ut vilket är bra eftersom vi gör vårt besök under december månad. Dagstemperaturen är ungefär som en svensk sommardag och jag njuter av värmen, från slask i Sverige till sommar i Egypten. Broar och Öar Broar och små öar binder ihop Port Ghalib. Öarna är ännu tomma men dykbåtarna har redan börjat samlas vid kajerna. Vårt hotell ligger på andra sidan vattnet från Port Ghalib sett och vår morgongymnastik blir att springa längs buktens alla vindlingar till Port Ghalib sidan och sedan tillbaka vilket tar ungefär en halvtimme. Dykbåten avgår vid niotiden på morgonen så vi går upp någon timme tidigare, drar på oss träningkläderna i i det bleka morgonljuset, stretchar lite och börjar jogga. Vår tajming är oslagbar, varje morgon kommer solen precis över horisonten när vi vänder hemåt igen. Amun Ra värmer upp oss och hälsar oss välkomna till ytterligare en dykdag. Om vi på kvällarna vill över till Port Ghalib för att äta på någon av restaurangerna gör vi det enklare för oss och tar vi den lilla färjebåten som slussar över folk vid behov. 3 0

2 Marsa Alam Stilla dagar under en sval sol 3 1

3 R Bordskoraller är inte bara boplats för fiskar, i detta fall två gula fjärilsfiskar, de fungerar lika bra som perfekta vägskyltar. De är ofta lätta att identifiera och syns tydligt mot alla andra koraller. PW Musslan till höger om muränan har inte långt kvar, några sekunder senare mumsade muränan i sig det mesta, mjukdelar och sand yrde. Emperor Divers Emperor Divers som vi dyker med är ett brittiskt/ egyptiskt ägt dykutfärdsföretag och områdets största dykcenter. De är också medlemmar i Oxygene-gruppen, vilket kan vara intressant för oss skandinaver. Man är också, vad man kallar ett Tekstreme Center, vilket innebär att man kan erbjuda teknisk dykning. Det gör att det är möjligt att dyka med dubbelpaket, även om de uppenbarligen inte är vana vid att folk frågar efter det. Vi väljer att dyka med dubbelriggar hela vår vecka. Räkna med mer bly än du är van vid från svenska förhållanden om du väljer dubbelpaket. Det rådet är baserat på att du kommer dyka med aluminium 80:or istället för dina vanliga stålflaskor och dels på att salthalten i Röda Havet är högre än vad du är van vid. Kom också ihåg att kompensera för att aluminiumflaskorna är ganska positiva när de är tomma. Fraser sjunker Trots att vi hade planerat allt i detalj så kan det som bekant alltid uppstå händelser som man inte kunde räkna ut på förhand. Någon dag innan vår ankomst sjunker en av deras safaribåtar Fraser på revet vid Dunreaven. Vår kontaktperson på centret och tillika tilltänkta dykguide befinner sig då i Hurghada och av naturliga skäl ger Emperor denna händelse högsta prioritet. För vår del uppstod därför en viss förvirring på centret när vi anländer och berättar att vi är ett svenskt reportageteam som vill testa både den tekniska och rekreationella sidan av dykningen kring Marsa Alam. Men utan guide måste vi ställa in grottdykningen, som var huvudingrediensen i den tekniska dykningen. Alternativet hade ju kunnat vara att dyka på djupa vrak, men några sådana platser finns inte på dagstursavstånd. Marsa Shouni Kebir Vi hänger inte läpp för det utan hoppas på sköldpaddor, dugonger och annat. Att packa för alla typer av dykning har visat sig vara en god strategi som vi följt de senaste dykresorna. Vi vet aldrig vad vi kommer få uppleva för typ av dykning. Under denna resa visar det sig att vi hamnar på ett antal lokala dykplatser där det mest intressanta ligger i de vackra orörda reven och ett och annat exotiskt möte. Första dykplatsen för resan blir på dykplatsen Marsa Shouni Kebir, en vacker plats som vi under vår resa kommer att besöka flera gånger. Vi faller mot botten, som befinner sig 20 meter längre ner och följer revkanten med revet på vänster sida ut från bukten. Marsa Shouni Kebir är en vacker dykplats med ett rev mitt i bukten, här finns stora sjögräsängar och rev på båda sidor om bukten. Upp på revens kanter, mot ytan finns mindre håligheter som man kan simma in i. Ett större stim med delfiner, uppåt 30 djur, uppehåller sig i bukten denna dag och vi hör dem tjattra konstant under ytan. Eftersom det är första dyket undersöker vi revet istället för att ge oss ut på sjögräsängarna där delfinerna uppehåller sig. Revet är fint, men jag ångrar att vi inte styrde om planen mot delfinerna för denna dag är dagen när delfinerna har bestämt sig för att besöka samma dykplats som vi. Vi ser dem från ytan när hela familjegruppen lojt leker, hoppar och stojar i vattnet. Levande och välmående koraller Dykningen påminner om den längre norr över, reven frodas, men här finns ett större överflöd av välmående hårdkoraller. Eftersom det är första dyket så försöker vi få en uppfattning om området. Vi glider stilla efter revet i den svaga strömmen. Vi tar det 3 2

4 lugnt helt enkelt, kanske för lugnt, snart hinner dykbåtens andra dykare i vattnet och vi är snabbt omkörda av dykguidens grupp. Vi låter inte det stressa oss, vi har gott om gas och glider vidare. Det är en ganska skön sysselsättning att ligga, perfekt avvägd och spana ner i revet, inte tänka så mycket, utan bara uppleva färger, former, fiskar som drabbar synnerven efter månader av svensk dykning med mörker, rost och inga fiskar. Stefan fipplar med kamerans inställningar och gör provexponeringar på det som hamnar framför kameran. Vi tar det båda lugnt, vi vill komma i stämning, känna in hur man skall uppföra sig på just denna dykplats, vi vill uppleva revet. Nedanför mig bildar revformationerna mjuka bubblor av hårdkorall, vågor. Vi ser bordskorallformationer, eldkoraller formade som kammar(om du inte redan vet det så håll fingrarna undan från eldkoraller, de bränns ungefär som brännässlor), mjuka koraller insprängda bland de hårda, jättemusslorna sitter inkilade i korallerna överallt där det finns en skreva ledigt. De lyser i blå, grå och gröna neonnyanser. Överallt pilar vimpelabborrar i olika färger, clownfiskar försvarar sina anemoner, upp mot ytan glider barracudor, jacks och emperors, ett litet stim med nålfiskar försöker gömma sig i ytans reflektioner. Vi börjar andas med revet, hitta känslan. Vi ser de klassiska paren med fjärilsfiskar som gömmer sig under bordskorallerna, Sötläppar och andra typer av grymtfiskar, kirurgfiskar, svart vit clownfisk, blåsfisk, koffertfiskar, små havsabborrar i olika färgkombinationer. Samt blåfläckad rocka, samt krokodilfiskar. Över sandbottnarna ser man stora tryckarfiskar som står och bökar i sanden och eftersom vi båda vet att reviren går uppåt i vattenmassan så tar vi små omvägar för att inte få en ilsken tryckarfisk efter oss. Marsa Morena Andra dyket för dagen bestämmer vi oss för att hänga kvar i närheten av dykbåten då vi vill komma undan dykhorden. Nästan uppe vid ytan, där båten ligger förtöjd, hittar vi en hålighet till en liten kammare i revet. Sådana verkar det finnas många av i området. Vi finner dem både här och där så det är bara att hålla ögonen öppna så kommer även du att hitta dina egna hemliga små grottor Dykplatsen Marsa Morena bjuder oss på en lite större håla eller grotta om man så vill. Vi hittar, ungefär mitt på buktens högra sida, det första hålet som leder in i denna lilla labyrint av gångar som sträcker genom revet. Vi utforskar med glädje det vi finner, men gångarna kan vara trånga och det är lätt att simma vilse så om du själv skall göra om det samma så gör det utbildad och med försiktighet. Det går lätt att yra upp sand och sediment och är man inte van kan man bli stressad och lätt tappa orienteringen. Denna hålighet har nära till öppningar hela tiden och ljus strilar vackert ner genom revet, en av resans riktigt roliga små upptäcktsfärder. På vägen hem slappar vi på soldäck, värmen är som en svensk sommar men man bränner sig inte, solen är svag och även jag som är rödhårig och inte tål stark sol klarar mig utan starkare solskyddsmedel. Jag njuter av att inte behöva oroa mig för att bränna mig men Stefan som pressar för att få med sig en bränna hem får använda alla trick i boken, även Hawaiian Tropic-olja och inte ens det hjälper helt och hållet. Marina Lodge Hotellrummen på Marina Lodge går i god ökenstil med jordtoner och valvbågar och hotellet är av all inclusive stil så när man börjar bli hungrig är det 3 3

5 Hurghada Röda Havet Marsa Alam e g y p t e n f a k t a Marsa Alams nya flyplats öppnade 2001 och i och med det kunde mer och mer turister med lätthet ta sig dit. Området är fortfarande lite av nybyggarland. Tidigare var Hurghada närmaste flygplats och därifrån tar det 3-4 timmar med bil. Remoran vägrade att släppa greppet med sin sugplatta vad än sköldpaddan gjorde. Men varken mitt eget närgångna studerande eller remorans envishet störde sköldpaddan som lugnt mumsade vidare på sjögräset. Resan Apollo har direkt flyg från Stockholm till Marsa Alam. Resan tar ca 6 timmar. Från flygplatsen i norra Marsa Alam till hotellen tar det mellan 20 och 45 minuter. Vi reste med Scuba Travel ( som samarbetar med Emperor Divers. Klimat På vintern, oktober till mars, håller sig temperaturen mellan 18 och 35 grader. På sommarn kan det bli upp mot 45 grader varmt. El Det är 220 volt som gäller och kontakterna passar nästan våra europeiska kontakter men de är lite tajtare så jordade kontakter kan vara svåra att få i, men med lite våld brukar det gå. Port Ghalib Här finns det en beach och ett antal hotell, men det är ganska folktomt, i alla fall under den tid vi besöker orten. Det finns några trevliga restauranger och ett helt okej fik efter hamnkanten. Till exempel finner du en asiatisk restaurang och en Thank God It s Friday. Valuta 1 egyptiskt pund = 1.30 SEK. Om du skall betala läsk, glass eller något annat på stranden vid Abu Dabab eller i någon annan situation där du skall betala med lokal valuta så se till att du har växel, för det är ofta svårt att få växel tillbaka. Annars är dollar och euro gångbara valutor för utfärder, dykning etc. Som alltid så ger man dricks till besättningen på båten. Men här gör man det i ett kuvert som lämnas till dykcentret. bara att glida ner till den överdådiga buffén. Varmrätterna håller egyptisk standard men kak- och grönsaksborden är bättre än det brukar vara så vår vecka går i grönsaksrätternas tecken. Här finns också en köksö i mitten av restaurangen där man kan få ett antal rätter lagade a la minute. Vad gör man då på kvällarna? Ja, inte mycket, det är liksom öde, så man ägnar sig åt att läsa en bok eller prata med kompisar på internet eller bara sova. Det lönar sig inte att ta färjan över till Port Ghalib, för det är lika tomt där. Detta är alltså på många sätt och vis en viloresa, vi äter, sover och dyker utan att göra något som är svårt eller ansträngande. Havssköldpaddor Redan andra dagen träffar vi på våra första sköldpaddor, en grön havssköldpadda och en karettsköldpadda. Ingen är speciellt skygg så vi hinner ta många bilder, under dagarna som följer ser vi sköldpaddor på i princip varje dyk, ofta stora, välmående exemplar. De dykplatser som visar sig extra bra för Green sea turtles är Abu Dahab och just Marsa Shouni Kebir. En av dagarna ser vi en krusning på ytan under dykintervallet, vi kan se att det liksom kokar under ytan och alla misstänker att det kanske är delfiner. Vi tar den lilla ribben som används för att hämta upp dykare när de är långt från dykbåten, snorkel, cyklop, fenor får hänga med. Jag är först i vattnet och simmar mot den kokande vattenytan. Det är inte delfiner utan ett större stim gulfenade tonfiskar som i ett tajt stim rör sig nära vattenytan. Flera ton av muskelmassa som rör sig med kraftfulla pulserande rörelser och reagerar på minsta, yttre, stimuli. Jag väljer att ensam simma tillbaka till dykbåten, ungefär halvägs far en örnrocka förbi under mig, kanske fem meter ner. En mäktig upplevelse även det. Jakten efter dugong Vi har däremot annat vilt som vi letar efter, vi är ute efter att se en dugong, ett däggdjur som det idag finns alldeles för få exemplar kvar av. Sjökon som den också kallas är ett sävligt djur som inte liknar något annat. Man finner dem ute på sjögräsängarna där de likt en gräsklippare betar av raka banor genom sjögräset. Om det är en dugong i din närhet blir du snabbt medveten om det efter som sanden yr över botten. Vi ägnar tre dagar åt att metodiskt simma över de sjögräsängar som finns vid de dykplatser vi besöker. Vid Marsa Shouni Kebir, Abu Dabab och Marsa Mubairam, Habili Qubbu ägnar vi stora delar av vår tid att spana efter tecken på sjöko, vi ser i bland tecken på tidigare besök men vi lyckas inte simma på någon. Resans sista dag ger vi upp och bestämmer oss för att undersöka revet istället. Två någorlunda nya dykare, Kaarina och Juan Cifuentes, gör sitt första dyk helt på egen hand. De simmar ut direkt från båten ut över sjögräsängarna vid Marsa Shouni Kebir, 30 meter från båten betar en sjöko fredligt för sig själv. Just då simmar vi kanske 50 meter därifrån på väg efter revet i en helt annan riktning, så kan det gå. Det var en fantastisk känsla att komma detta, som jag upplevde det, enorma djur så nära, berättar Kaarina. Vi åker hem med en upplevelse kvar i bagaget, de åker hem med den hittills största upplevelsen i sin dykkarriär. Jag gillar det på något sätt, den poetiska rättvisan i det. Vi får ta det lugnt, Marsa Alam tvingar på oss tålamodets dygd, förr eller senare är det vår tur. 3 4