1. Vi skriver upp ekvationssystemet i matrisform och gausseliminerar tills vi når trappstegsform,

Transkript

1 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Vi skriver upp ekvationssystemet i matrisform och gausseliminerar tills vi når trappstegsform, a a a a a + 2 a - 7 a För att detta system ska ha någon lösning måste ekvationen i den sista raden ha noll i högerledet, d.v.s. a =. Med a = får vi trappstegsformen x + y + z = 7 a. Vi markerar den kolonn som inte innehåller en trappstegsetta,, och använder motsvarande variabel z som parameter när vi skriver lösningen x = + t y = t t parameter. z = t

2 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida 2 2. Funktionen f ges av ett elementärt uttryck och är därför differentierbar överallt där den är definierad. Riktningsderivatan av f i punkten,, och i en riktning û enhetsvektor kan därmed beräknas med formeln,, = f,, û, û där f är gradienten av f och är lika med f = f x, f y, f z = ln + y 2 z 2, = ln + y 2 z 2, x + y 2 z 2y, x 2 + y 2 z 2z 2 2xy + y 2 z 2, 2xz + y 2 z 2, och speciellt är f,, = ln + 2 2, 2 + 2, 2 =, 2, a Efter att ha normerat vektorn v, ˆv = v v =,,,, = ger formeln för riktningsderivatan att =,,, ˆv,, = f,, ˆv =, 2, 2,, = = 2. b Riktningsderivatan f û = f û blir maximal när enhetsvektorn û väljs i samma riktning som f, d.v.s. och då är û = f f û = f û = f f f = f 2 f = f. Den maximala riktningsderivatan i punkten,, är alltså û,, = f,, = = 2 2.

3 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida c En riktning û = u, u 2, u som ger riktningsderivata måste uppfylla û,, = f,, û =, 2, 2 u, u 2, u = 2u 2 2u =, vilket t.ex. är uppfyllt om û =,,.. Vinkeln mellan planen är lika med vinkeln mellan deras normaler. n n 2 θ P θ Från planet P :s ekvation kan vi direkt avläsa planets normal n som koefficienterna framför x, y och z, n =, 2, 2. Eftersom vi har tre punkter P =,,, Q = 6,, och R = 7,, i planet P 2 kan vi få en normal till planet genom att bilda två vektorer PQ och PR som är parallella med planet och kryssa dem n 2 = PQ PR. P 2 n 2 = PQ PR P Q R Med siffror får vi PQ = Q P = 6,,,, =,,, PR = R P = 7,,,, =,,, n 2 = PQ PR =,,,, =,,. P 2

4 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida Vinkeln θ mellan normalvektorerna och därmed planen får vi nu genom att använda skalärprodukten n n 2 = n n 2 cos θ, cos θ = n n 2 n n 2 =, 2, 2,, = = 9 2 = 2 vilket betyder att θ = π, d.v.s. att vinkeln mellan planen är π eller π som är supplementvinkeln.. Sambandet mellan z uttryckt i x och y, och z uttryckt i u och v kan skrivas som zx, y = z ux, y, vx, y. Vi ska nu transformera xz x + yz y i u och v. så att uttrycket blir skrivet helt och hållet Genom att deriverar båda led i med avseende på x respektive y får vi med kedjeregeln ett samband mellan z:s partialderivator i x, y och u, v, Detta betyder att z x = z x = z u u x + z v z y = z y = z u u y + z v v x = z u y + z v 2x, v y = z u x + z v 2y. xz x + yz y = x z u y + z v 2x + y z u x + z v 2y = 2xy z u + 2x 2 + y 2 z v. Eftersom xy = u och x 2 + y 2 = v får vi att xz x + yz y = 2u z u + 2v z v.

5 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida. För att bestämma en parameterekvation till tangentlinjen behöver vi en punkt P = x, y, z på linjen och en nollskild vektor v = α, β, γ som är parallell med linjen. v P Då ges linjens ekvation av x = x + αt, y = y + βt, z = z + γt, t parameter, eller i vektorform x, y, z = x, y, z + tα, β, γ. Vi väljer enklast punkten P som tangeringspunkten,,. Tangentlinjens riktning v kan vi bestämma från det faktum att skärningskurvan tillhör båda ytorna. Vi kan skriva de två ytorna som f x, y, z = och gx, y, z =, där f x, y, z = x 2 + y 2 + z 2 2 och gx, y, z = y xz. Eftersom skärningskurvan ligger på ytan f x, y, z = måste kurvan i punkten P =,, ha en tangentvektor som vinkelrät mot ytans normal f P. På samma sätt måste tangentvektorn vara vinkelrät mot gp. Detta betyder att vi får tangentlinjens riktning genom att ta kryssprodukten av ytornas normaler, v = f,, g,,, där f = f x, f y, f z = 2x, 2y, 2z och g = g x, g y, g z = z,, x, d.v.s. v = 2, 2,,, = 2, 2, 2. Tangentlinjens ekvation är därmed x = 2t, y = + 2t, z = 2t, eller x, y, z =,, + t 2, 2, 2.

6 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida 6 6. Stoppar vi in punkterna,,, och 2, i den räta linjens ekvation y = ax + b får vi a + b = a + b = a 2 + b = eller i matrisform 2 a b = Minstakvadratlösningen till detta ekvationssystem får vi genom att vänstermultiplicera båda led med transponatet av vänsterledets koefficientmatris 2 2 a b =. 2 och lösa detta system den s.k. normalekvationen. Multiplicerar vi ihop matriserna 2 2 = och 2 =. så ser vi att systemet blir a b =. Gausseliminering ger oss lösningen d.v.s. a = och b =.

7 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida 7 Den linje som bäst anpassar till punkterna i minstakvadratmening är y = x. y y = x x Medelfelet i approximationen får vi genom att stoppa in de framräknade värdena på a och b i ursprungsekvationerna 2, flytta över allt i vänsterledet 2 och räkna ut längden av vektorn i vänsterledet delat med roten ur antalet ekvationer d.v.s.. Vi får medelfel = = = = = 2 2.

8 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida 8 7. Funktionen f har en kritisk punkt i x, y =, 2 om gradienten av f är noll i punkten. Med andra ord, om f :s partialderivator är noll, x, 2 = x + by + 2 x= y=2 y, 2 = bx + 2y + c x= y=2 = 6 + 2b =, = + b + c =. Detta är bara uppfyllt om b = och c =. Den kritiska punktens karaktär avgörs av andraderivatorna. METOD Direkt villkor Vi sätter A = f xx, 2 =, B = f xy, 2 = b =, C = f yy, 2 = 2, och då får vi att AC B 2 = 2 2 = <, vilket betyder att den kritiska punkten är en sadelpunkt. METOD 2 Hessianens egenvärden Hessianen i punkten, 2 blir f xx, 2 f yx, 2 H f, 2 = f xy, 2 f yy, = 2 2 och dess egenvärden ges av den karakteristiska ekvationen λ 2 λ = λ2 6λ = λ = ±. Hessianen har alltså ett negativt och positivt egenvärde, vilket betyder att den kritiska punkten är en sadelpunkt. 8. Se exempel 8.8 i Linjär geometri och algebra.

9 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida 9 9. a Låt kurvans parametrisering vara rt = xt, yt, zt, där xt, yt och zt är kontinuerligt deriverbara funktioner. Eftersom kurvan ligger på ytan uppfyller den ytans ekvation för alla t, Kedjeregeln ger då att F xt, yt, zt. d dt F xt, yt, zt = F x x t + F y y t + F z z t. Detta uttryck kan vi se som en skalärprodukt F x, F y, F z x, y, z, vilket visar att parameterkurvans riktningsvektor r = x, y, z alltid är vinkelrät mot grad F = F x, F y, F z. b Låt rt vara en godtycklig regulär parameterkurva som ligger på ytan och passerar genom punkten P när t =. Då vet vi enligt a-uppgiften att kurvans tangentvektor r är vinkelrät mot grad FP. Eftersom rt är en godtycklig regulär kurva är r en godtycklig tangentvektor till ytan i punkten P. Detta betyder att grad FP är vinkelrät mot alla tangenter till ytan i punkten P, d.v.s. grad FP är vinkelrät mot ytans tangentplan i punkten P.. Antag att matrisen A har de linjärt oberoende egenvektorerna u, u 2,..., u n och motsvarande egenvärden λ, λ 2,..., λ n, Au = λ u, Au 2 = λ 2 u 2,..., Au n = λ n u n. Vi kan sammanfatta alla dessa vektorsamband genom att rada upp vektorerna som kolonner i en matris, Au Au 2 Au n = λ u λ 2 u 2 λ n u n. Detta matrissamband är i själva verket den likhet som vi ska visa, för om vi börjar med vänsterledet så kan det skrivas som A u u 2 u n = AC,

10 Lösningsförslag, Matematik 2, E, I, M, Media och T, Sida där C är matrisen med egenvektorerna u, u 2,..., u n Vektorerna i högerledet kan skrivas som λ u = λ u + u 2 + u + + u n = λ 2 u 2 = u + λ 2 u 2 + u + + u n = o.s.v. som kolonner. u u 2 u n u u 2 u n λ λ 2,, vilket betyder att högerledet är lika med u u 2 u n λ... λ λ n = CD. Detta visar att AC = CD.