Vätskebalans. Eva Hovstadius För sjuksköterskeprogrammet Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap Uppsala universitet

Transkript

1 Vätskebalans Eva Hovstadius För sjuksköterskeprogrammet Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap Uppsala universitet

2 Del 1 Introduktion till Vätskebalans Grundläggande fakta

3 Vatteninnehåll i kroppen fördelat på olika vätskerum Totalt kroppsvatten 60% Intracellulärt vatten 40% Interstitiellt vatten 15% Extracellulärt vatten 20% Intravasalt vatten 5%

4 Förluster Normal vätskebalans per dygn Vatten ml Na+ mmol K+ mmol urin faeces perspiratio insensibilis (via lungor och hud) Summa Tillförsel mat och dryck endogent vatten Summa Balans +/- 0 +/- 0 +/- 0

5 Volymreglering - Aldosteron Lågt tryck-chock Receptorer i juxtaglomerulära celler renin Angiotensinogen Tubuli Angiotensin 1 Angiotensin 2 Binjurebark: Aldosteron Ökad reabsortion av Na + H 2 O (i utbyte mot K + + H + ) Mossberg (2001) Klinisk nutrition och vätskebehandling

6 Osmolär reglering - ADH Hög osmolalitet Ökad reabsorbtion av vatten Tubuli Hypothalamus (törstcentrum) ADH Hypofysen

7 Vätska: Normalt dygnsbehov 30 ml/kg kroppsvikt Elektrolyter: 80 Na 40 K

8 Kräkningar Diarréer Onormala vätske- och elektrolytförluster Feber (perspiratio): ökar ca 250 ml per grad över 37 C Dränage, fistlar Stora urinmängder Brännskada

9 Natriumjonen Na+ Elektrolyter Viktig för kontroll av volym och osmotiskt tryck i extracellulära rummet: 1mol Na binder 10 mol vatten. Kaliumjonen K+ Dominerande jonen intracellulärt. Har betydelse för nervernas och musklernas (inklusive hjärtmuskelns) elektriska aktivitet.

10 P-Na Ref. intervall: mmol/l mmol/l lindriga symptom <126mmol/l allvarliga symptom

11 Hyponatremi Kan ses vid: Rubbningar i P-Na Hypernatremi Kan ses vid: Övervätskning Stora kräkningar och diarréer Läckage av galla och pankreassaft Abnorm svettning Långvarig, intensiv diuretikaterapi Sänkt vätskeintag hos äldre Feber Svettning Intorkning - hyperton dvs. förlust av mer vätska än salter Hyperaldosteronism Nedsatt leversfunktion Intensiv kortisonbehandling

12 Hyponatremi Akut hyponatremi Snabbt påkommen förvirring, kramper, koma Snabb korrigering! Kronisk hyponatremi Successivt påkommen trötthet, förvirring, illamående, kräkning, kramper, koma Långsam korrigering

13 Ref.intervall: 3,5-5,0 mmol/l P-K

14 Hypokalemi Kan ses vid: Stora urinmängder Förluster via mag- tarmkanalen Behandling av diabetescoma Alkalos Symtom: trötthet, kraftlöshet, illamående/kräkningar arytmi, reflexbortfall och uttalad muskelsvaghet, paralytisk ileus Rubbningar i P-K Hyperkalemi Kan ses vid: Njurinsufficiens med oliguri eller anuri För stor eller för snabb tillförsel av i.v.infusioner innehållande kalium Acidos Addisons sjukdom Symtom: muskelsvaghet, arytmi

15

16

17 Praktiska råd Max 10 (-20) mmol kalium/tim i infusionshastighet Övervaka noggrant infusionshastigheten vid infusion av kaliumrika lösningar Såväl hypo- som hyperkalemi är livshotande för hjärtmuskelcellerna.

18 Praktiska råd Kaliumrika infusionslösningar är kärlretande Uppmärksamma/kontrollera alltid plasmakalium vid diuretikabehandling Var observant på hyponatremi

19 Del 2 Vätskebalansrubbningar

20 Begrepp Hyperhydrering Dehydrering Deficit Hypovolemi

21 Hyperhydrering Övervätskning, ökad risk vid ex. hjärtinsufficiens, njursjukdomar Följ Vätskebalansen! Uppmärksamma tecken på om patienten samlar på sig vätska! Daglig vikt!

22 Dehydrering Måttlig dehydrering = 5% av kroppsvikten = 2-4L Symtom: törst, torra slemhinnor, nedsatt vävnadsturgor, perifert kall, ev. stigande puls, minskad urinmängd Grav dehydrering = 10% av kroppsvikten = 5-8L Symtom: ökad AF, kall perifert, snabb/tunn P, sjunkande BT, oliguri/anuri, medvetanderubbning Tips: följ daglig vikt: 1kg motsvarar ungefär 1L

23 Kliniska tecken Törst Torra slemhinnor (munnen) Minskad urinmängd, mörk urin (koncentrerad) Nedsatt turgor (hudelasticitet) Perifert kall Ortostatism Påverkan på AF, SAT, P, BT

24 B-Hb, B-EVF P-Kreatinin P-Na, P-K ev. Blodgas (syrabas) Lab. prover

25 Del 3 Rehydrering

26 Planering av vätskebehandling Ersätta tidigare uppkomna förluster Ersätta pågående onormala förluster Tillföra det normala dygnsbehovet vätska, cirka 30 ml/kg kroppsvikt

27 Rehydering Korrigering av vatten- och elektrolytrubbningar Oral rehydrering Intravenös rehydrering

28 Intravenös rehydrering Kristalloida lösningar Lösningar baserade på salter och enkla sockerlösningar. Exempel: Ringeracetat, Natriumklorid 9mg/ml Är oftast isotona, dvs. har samma osmolalitet som plasma

29 Krav på infusionslösning vid i.v. rehydrering isoton låg eller ingen glukoshalt kaliumfri motverka metabolisk acidos Ringer-acetat!

30 Kolloida infusioner Intravenös rehydrering Infusionslösningar som innehåller stora molekyler som en tid kvarstannar i blodbanan. Naturliga eller syntetiska produkter. Exempel: Albumin, Gelofusine

31 Med andra ord Kristalloider är rena elektrolytlösningar med eller utan socker och kolloider är lösningar med stora partiklar vars främsta uppgift är att expandera blodvolymen.

32 Fördelning av olika infusioner i olika vätskerum beroende på typ av infusionslösning Bild från Mossberg, T. (2001) Klinisk nutrition och vätskebehandling

33 Del 4 Vätskebalansräkning

34 Vätskebalansräkning Hos svårt sjuka patienter: vätskebalanslistor, daglig balansräkning, vikt Begrepp: Vätskebalans = skillnaden mellan tillförd och förlorad vätska

35 Vätskebalanslista År Datum: 14/9 15/9 16/9 Vikt kg Dryck Ringeracetat Tillförsel Förluster Vätskor Kolloid Glukos 50mg/ml 40Na 20K Summa Kolloid Summa Energi Energi kcal urin kräkning diarré feber Summa Balans Vätskebalans

36 Referenser Almås, H. (red.). (2011). Klinisk omvårdnad. Del 1. Kapitel 16. Nutrition vid sjukdom Ericson, E., Ericson, T. (2012) Medicinska sjukdomar Patofysiologi Omvårdnad - Behandling. 4:e uppl. Studentlitteratur, Lund. Hjelmqvist, H., Haljamäe, H. (2006) Vätsketerapi. Liber AB. Stockholm. Henriksson, O., Lennermark I. (2012). Värt att veta om vätskebalans. Lärobok om vatten-, elektrolyt och syrabasbalans. Studentlitteratur. Lund i Anestesi.se. Vätska. Hämtad från Järhult, J. & Offenbartl, K. (2013). Kirurgiboken. Liber AB. Stockholm