STORSTADSSPECIFIKA RIKTVÄRDEN FÖR MALMÖ, GÖTEBORGS OCH STOCKHOLMS STAD

Transkript

1 STORSTADSSPECIFIKA RIKTVÄRDEN FÖR MALMÖ, GÖTEBORGS OCH STOCKHOLMS STAD Ett samarbetsprojekt mellan fastighetskontoret i Malmö stad, fastighetskontoret i Göteborgs stad, exploateringskontoret i Stockholms stad, Stockholms Byggmästareförening och Sveriges Byggindustrier S TOC K HO L M GÖTEBORG MALMÖ Stockholm SWECO Environment AB Uppdragsnummer

2 Bilder på omslagets framsida: Göteborg, copyright Flygare Palmnäs Stockholm, foto Lennart Johansson

3 Sammanfattning Storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm är sannolikt de markägare i Sverige som sammanlagt hanterar och åtgärdar flest projekt som innefattar hantering av förorenade massor. Åtgärderna sker vanligtvis i samband med exploateringsprojekt eller andra typer av markarbeten (exempel ombyggnader av gator och ledningsdragning). Omfattande urschaktning av förorenade massor har också lett till att andelen transporter blir extra stor i dessa projekt eftersom de massor som schaktas ur vanligtvis måste köras till en efterbehandlingsanläggning och därefter ersättas med nya fyllningsmassor. I Malmö, Göteborg och Stockholm har platsspecifika riktvärden beräknats i ett stort antal projekt. Beräknade riktvärden är dock i dessa fall endast tillämpliga på det studerade området. Att för varje exploatering ta fram nya platsspecifika riktvärden är både tidskrävande och kostsamt. Städerna anser därför, tillsammans med Stockholms byggmästareförening och Sveriges byggindustrier, att det är angeläget att utarbeta storstadsspecifika riktvärden för några vanligt förekommande typområden i en storstadsmiljö. Syftet med projektet är att, för storstadsspecifika markanvändningsscenarier, ta fram relevanta exponeringsförhållanden och parametrar och utifrån dessa räkna fram riktvärden. Dessa storstadsspecifika riktvärden skall kunna användas vid bedömning av framtida exploateringsområden inom storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. För storstad finns ingen generell definition. Arbetet har istället utgått från projektgruppens definition av vad som är karakteristiskt för en storstad. Dessa karaktäristika ligger sedan till grund för beskrivningen av sju markanvändningsscenarier vilka utgjort förutsättningarna för fortsatta exponerings- och spridningsbedömningar. Generellt för markanvändningarna gäller att: Dricksvatten inte uttas i grundvatten inom eller intill området. Antagande bygger på att dricksvattenförsörjningen i de aktuella områdena sker kommunalt. Grundläggningen består av betong och utgörs av antingen en platta på mark, en källare eller ett garage. Antalet exponeringsdagar och skyddet med avseende på markmiljön har justerats för att motsvara storstadsspecifika förhållanden. Intag av växter, bär och svamp från området beaktas i tre av SWECO Gjörwellsgatan 22 Box 34044, Stockholm

4 markanvändningsscenarierna men omfattningen har justerats i förhållande till markanvändningen. De storstadsspecifika riktvärdena kan användas vid en inledande bedömning för att avgöra om det aktuella området behöver åtgärdas med avseende på uppmätta halter. Riktvärdena kan därutöver användas som underlag för åtgärdsmål vid sanering där halterna i kvarvarande och återanvända massor inom området skall underskrida riktvärdena. Ett förslag till åtgärdsmål bör föregås av en riskvärdering där åtgärdsomfattningen och den riskreduktion den medför vägs mot ekonomiska och tekniska aspekter samt andra nationella eller lokala mål. De föreslagna riktvärdena gäller utifrån de grundantaganden som redovisas i denna rapport. Avviker platsspecifika förhållanden från dessa antaganden bör inte riktvärdena användas utan en fördjupad analys. Rapporten innehåller även ett förslag till metodik för utvärdering av analysdata gentemot riktvärden och åtgärdsmål.

5 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Syfte Projektorganisation och referensgrupper Genomförande 4 2 Förutsättningar och avgränsningar Politiska värderingar, miljömål Tidsperspektiv Önskemål om projektets slutprodukt Karakteristika för storstadsmiljö Masshantering vid exploatering Markanvändningsscenarier Beräkningar och indata 10 3 Hälsoriskbaserade riktvärden Identifiering av styrande parametrar Analys av styrande parametrar Exponering via intag av jord Exponering via intag av växter Inandning av ångor Exponering via hudkontakt och inandning av damm Vistelsetid inom området Halt organisk kol Specifika frågeställningar Toxikologiska effektfaktorer för cancerogena PAH Biotillgänglighet 23 4 Riktvärden för skydd av markmiljö Bakgrund och generellt angreppssätt Skyddsnivå med avseende på andel arter Skyddsnivå med avseende på biotillgänglighet Skyddsnivå med avseende på tåliga arter Artförekomst på olika djup Riktvärden för skydd av markmiljö i städer Angreppssätt i Sverige samt i andra länder 33 5 Riktvärden för skydd av grundvatten och ytvatten Storstadsspecifik justering Vattendirektivet 37 6 Förslag till storstadsspecifika riktvärden för Göteborg, Malmö och Stockholm Justering - exponering från andra källor Justering - bakgrundshalter i stadsmiljö Justering - generella riktvärden Angränsande områden och indelning i delområden Indelning i djup Riktvärden 45 7 Tillämpning av storstadsspecifika riktvärden 49 SWECO Gjörwellsgatan 22 Box 34044, Stockholm

6 7.1 Riktvärden för inledande bedömning eller som underlag för åtgärdsmål Jämförelse mellan riktvärden och analyserad halt Flyktiga föroreningar Förorening under grundvattenytan 51 8 Diskussion 52 9 Referenser 54 Bilaga 1: Bilaga 2: Bilaga 3: Bilaga 4: Riktvärden för skydd av markmiljö enligt existerande skyddsnivåer och nya skyddsnivåer för urbana områden Klargörande av hur riktvärden för skydd av markmiljö baserat på nya skyddsnivåer för urbana områden tagits fram Litteraturstudie om biotillgänglighet, förekomst av tåliga arter och andra ekotoxikologiska aspekter i urbana material och områden Redovisning av delberäkningsresultat av storstadsspecifika riktvärden för Göteborg, Malmö och Stockholm

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund Storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm är sannolikt de markägare i Sverige som sammanlagt hanterar och åtgärdar flest projekt som innefattar hantering av förorenade massor. Åtgärderna sker vanligtvis i samband med exploateringsprojekt eller andra typer av markarbeten (exempel ombyggnader av gator och ledningsdragning). Omfattande urschaktning av förorenade massor har också lett till att andelen transporter blir extra stor i dessa projekt eftersom de massor som schaktas ur vanligtvis måste köras till en efterbehandlingsanläggning och därefter ersättas med nya fyllningsmassor. I Sverige har sedan 1996 funnits generella riktvärden för förorenad mark uppdelad på tre markanvändningar. Under senare år har dock det ursprungliga materialet från Naturvårdsverket reviderats och kompletterats och därefter skickats på remiss. Under hösten 2008 publicerades nya generella riktvärden för förorenad mark uppdelad på markanvändningen Känslig markanvändning (KM) och Mindre känslig markanvändning (MKM). Naturvårdsverket anger följande i sitt remissmaterial (Naturvårdsverket, 2007): Vid användningen av generella rikt- och gränsvärden är det viktigt att komma ihåg att: De beräknas för att kunna gälla nationellt och för ett stort antal situationer De markerar en nivå som bör underskridas för att undvika risk för oönskade effekter. Detta behöver dock inte innebära att en halt över riktvärdet medför dessa oönskade effekter. De är inte en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena. De är inte synonyma med mätbara åtgärdsmål eller åtgärdskrav. De generella riktvärdena för mark är att betrakta som rekommendationer 1 (56)

8 Vid en förenklad riskbedömning jämförs ofta uppmätta halter inom ett område med generella riktvärden. Detta görs dock efter att inledande stämma av att de på platsen rådande förhållandena överensstämmer med förutsättningarna i de generella riktvärdena. En fördjupad riskbedömning görs bland annat om förutsättningen för de generella riktvärdena inte är uppfyllda eller om kostnaderna för åtgärden är stora (Naturvårdsverket, 2007). I en fördjupad riskbedömning beräknas ofta platsspecifika riktvärden som syftar till att bättre spegla platsspecifika förhållanden. De platsspecifika riktvärdena kan sedan ligga till grund för framtagande av mätbara åtgärdsmål. Naturvårdsverket har i sina remissvar dnr angivit att KM ej generellt gäller i stadsmiljö och att det inte finns några hinder för att ta fram platspecifika riktvärden för stadsmiljö. I Malmö, Göteborg och Stockholm har platsspecifika riktvärden beräknats i ett stort antal projekt. Beräknade riktvärden är dock i dessa fall endast tillämpliga på det studerade området. Att för varje exploatering ta fram nya platsspecifika riktvärden är både tidskrävande och kostsamt. Städerna anser därför, tillsammans med Stockholms byggmästareförening och Sveriges byggindustrier, att det är angeläget att utarbeta storstadsspecifika riktvärden för några vanligt förekommande markanvändningar i en storstadsmiljö. 1.2 Syfte Syftet med projektet är att, för storstadsspecifika markanvändningsscenarier, ta fram relevanta exponeringsförhållanden och parametrar och utifrån dessa räkna fram riktvärden med hjälp av Naturvårdsverkets beräkningsmodell. Dessa storstadsspecifika riktvärden skall kunna användas vid bedömning av framtida exploateringsområden. 1.3 Projektorganisation och referensgrupper Beställarorganisationen har omfattat en projektledare, en projektgrupp samt två referensgrupper. 2 (56)

9 Projektledare: Annika Ljungqvist Kärneryd, Exploateringskontoret Stockholm, Projektgrupp: Krister Honkonen, Fastighetskontoret Göteborg Jan Johansson, Fastighetskontoret Malmö Christian Röder, Fastighetskontoret Malmö Marianne Hedberg, Peab representerar Byggmästarföreningen Hans Söderström, Trafikkontoret Stockholm Beställarens referensgrupp: Bertil Engdahl, Miljöförvaltningen Stockholm Anders Svensson, Miljöförvaltningen Göteborg Byggmästarföreningens referensgrupp: Jessica Paulin, JM Ragnhild Karlsson, NCC Johan Larsson, Peab Grundteknik Ulrika Hammargren, Skanska Projektgruppen har fortlöpande informerat Länsstyrelsen i respektive län angående projektets fortskridande. Rapporten skickades även till Naturvårdsverket för kännedom och synpunkter. Naturvårdsverket svarade i yttrande med dnr Länsstyrelsen i Stockholms Län svarade i yttrande med beteckning Synpunkter i dessa yttranden har beaktats inför slutredigeringen av rapporten. Beställaren har upphandlat Sweco som konsult för att genomföra uppdraget. Swecos organisation har omfattat följande uppdragsgrupp: Yvonne Ohlsson uppdragsledare t o m oktober 2008 Johanna Leback uppdragsledare f o m oktober 2008 Niklas Törneman, handläggare ekotoxikologi. Karin Olsson, handläggare humantoxikologi och humanexponering Marie Börnell, handläggare hydrogeologi Kvalitetsgranskning har utförts av Yvonne Ohlsson och Pär-Erik Back. Vid den inledande workshopen (se avsnitt 1.4) deltog Hans Kronberg och Sofia Rolén. Christer Egelstig har läst och kommenterat utkastet till slutrapport. 3 (56)

10 1.4 Genomförande Projektet inleddes med ett möte för att gå igenom och fastställa uppdragsförutsättning, avgränsningar samt förtydliga de övergripande målsättningarna. Vid mötet presenterade Sweco sitt planerade uppdragsgenomförande. Sweco fortsatte därefter uppdragsarbetet med inläsning och utvärdering av tidigare genomförda riskbedömningar. Därefter identifierades styrande parametrar. Utifrån ett antal markanvändningsscenarier som definierats i uppdraget gjordes en känslighetsanalys för att se vilka parametrar och exponeringsvägar som blir styrande för de storstadsspecifika riktvärdena. Underlaget presenterades på den workshop som genomfördes i Swecos uppdragsgrupp. Vid workshopen deltog utöver uppdragsgruppen även beställarens projektledare. Under workshopen diskuterades det material som tagits fram tillsammans med ett antal frågor som kommit upp inom projektet. Det fortsatta arbetet inriktades på en ytterligare analys kring de parametrar som visat sig vara styrande för de storstadsspecifika riktvärdena. Detta arbete skedde separat för hälsorisker och miljörisker. Utifrån förslag till hälsoriskbaserade och miljöriskbaserade riktvärden har slutligen en spridningsbedömning utförts. 2 Förutsättningar och avgränsningar I samband med projektets startmöte , den genomförda workshopen samt avstämningsmötet beslutade beställarens projektgrupp om följande grundförutsättningar för projektet: 2.1 Politiska värderingar, miljömål Gruppen ansåg att projektet vid val av parametrar, exponeringsförhållanden etc. bör utgå ifrån fakta och inte låsa fast sig vid dagens politiska värderingar. I en värdering av de riktvärden som föreslås för storstäderna kan det finnas andra aspekter att ta hänsyn till. En sådan är risken från markföroreningar i relation till andra risker i samhället samt kostnaderna för att reducera dessa olika risker. I rapporten 4 (56)

11 Riskvärdering vid val av åtgärdsstrategi (Rosén et al., 2006) konstaterades att nivån för acceptabel risknivå inom förorenade områden är likartad mellan många länder. En mycket intressant skillnad var dock att vid en jämförelse med arbetsmiljöområdet eller boendemiljön, är den acceptabla risknivån betydligt lägre för förorenade områden i storleksordningen gånger lägre. Detta, menar författarna, kan tolkas som att det anses mer värdefullt att undvika hälsorisker vid förorenade områden än inom boende- och arbetsmiljö. Om sådana skillnader är befogade eller inte är en fråga som är viktig att diskutera. 2.2 Tidsperspektiv När man väljer åtgärd är det viktigt att tänka i ett långt perspektiv för att främja en hållbar utveckling. Inom en storstad finns det långa tidsperspektivet med på så sätt att storstaden kommer att förbli stadsmiljö under överblickbar tid (>1000 år). Vilket även innebär att de karaktäristika som definieras i avsnitt 2.4 antas gälla över lång tid och att det inte ses som ett realistiskt långtidsscenario att de tre aktuella städerna kommer att återgå som exempelvis skogs- eller jordbruksmark. För enskilda exploateringar är det detaljplanen som styr markanvändningen. I detaljplanen är tidsperspektivet oftast kortare. En åtgärd bör i detta perspektiv vara beständigt under minst lika lång tid som andra viktiga byggnads- och anläggningsobjekt i samhället (ca 100 år). Vid en förändring av detaljplanen omfattar detaljplaneprocessen en bedömning om marken är lämplig för det nya användningsområdet. Städerna har ett arbetssätt som innebär att nya bedömningar, enligt senast tillgängliga bedömningsgrunder, alltid görs vid ändrad markanvändning för att tillse att marken är eller görs lämplig för det nya användningsområdet. Detaljplanens tidsperspektiv är jämförbart med tidsperspektivet Naturvårdsverket använt sig av vid framtagandet av generella riktvärden för MKM. 2.3 Önskemål om projektets slutprodukt Gruppen önskade en slutprodukt i form av en rapport med förslag till storstadsspecifika riktvärden för de markanvändningsscenarier (se avsnitt 2.6) som presenterades vid avstämningsmöte Riktvärdena ska avse Arsenik, Barium, Bly, Kadmium, Kobolt, Krom, Kvicksilver, Nickel, Zink, Koppar, PAH, Alifater och Aromater då detta 5 (56)

12 är ämnen/ämnesgrupper som ofta påträffas i mark i storstadsmiljö. Rapporten har även kommit att omfatta en metodik för utvärdering av analysdata gentemot riktvärdena. I rapporten sammanställs de antagande och resonemang som ligger till grund för beräkningen av riktvärdena samt en kortfattad sammanställning av arbetsgången inom projektet. 2.4 Karakteristika för storstadsmiljö För storstad finns ingen generell definition. Arbetet har istället utgått från projektgruppens definition av vad som är karakteristiskt för en storstad (se nedan). Dessa karaktäristika ligger sedan till grund för beskrivningen av markanvändningsscenarierna och vidare exponerings- och spridningsbedömningar. I stadsmiljö är huvuddelen av marken bebyggd eller hårdgjord. En stor del av bebyggelsen utgörs av flervåningshus och infrastruktur. Den höga exploateringsgraden medför att jorden vanligtvis ligger svåråtkomligt under betong, asfalt eller gruslager. En stor del av marken ägs av staden, bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och andra ickeprivata ägarformer. Det gör att den enskilda individen har liten möjlighet att påbörja schaktarbeten som kan ge upphov till förändrad exponering för jorden. Det samma gäller för stadsparkerna. Inom villaområden, som kan förekomma i städernas ytterförorter, kan dock markanvändningen lättare påverkas av den enskilde fastighetsägaren. Jämfört med ett naturområde så leder de hårdgjorda och bebyggda ytorna, tillsammans med slutna dagvattensystem, till att en mindre mängd av nederbörden infiltreras i marken inne i staden. Inom Malmö, Göteborg och Stockholm är stora markområden utfyllda. Detta har ofta gjorts i samband med städernas utbyggnad och fyllningsmassorna är därför av skiftande ursprung och kvalitet. Det är sällan exploatering sker på jungfrulig mark. Ofta har istället marken varit bebyggd i en eller flera omgångar. Parker och andra grönområden är ofta anlagda vilket innebär att området har iordningställts med nytillförd jord och därefter har växter planterats. Under dessa områden kan infrastruktur i form av exempelvis tunnlar, garage och olika ledningsstråk ligga. Dricksvattenförsörjningen i städerna sker i kommunal regi. Huvuddelen av vattnet kommer från ytvattentäkter. I Göteborg 6 (56)

13 används Göta älv som ytvattentäkt, i Stockholm används Mälaren och i Malmö används Vombsjön. Av Malmös dricksvatten kommer därutöver ca 20% av dricksvattnet från grundvattentäkten Grevietäkten (Alnarpsströmmen). 2.5 Masshantering vid exploatering Vid exploatering i stadsmiljö avlägsnas ofta stora mängder jord- och fyllningsmassor för att få plats med grundläggning, ledningar och källarkonstruktioner. Eftersom det ofta är platsbrist i anslutning till projekten finns inte alltid upplagsytor som kan användas för mellanlagring av uppschaktade massor under byggtiden. Det gör att det som slutligen utgör den ytligt liggande marken efter en exploatering i många fall består av nytillförda massor/material. Funktionskrav och mäktighet på dessa massor/material ställs bland annat i anläggnings AMA. I ett fåtal exploateringsprojekt kan en del av det som var den ursprungliga marken inom ett område delvis ligga kvar ytligt efter en exploatering. Detta kan förekomma om exploateringsområdet är så stor att endast delar av ytan tas i anspråk vid exploateringsarbetena. Enligt Naturvårdsverkets metodik för undersökningar och utredningar av förorenade områden genomförs momenten i flera steg, där riskbedömning följs av åtgärdsutredning och riskvärdering. I exploateringsprojekt är dock ofta gången en annan i och med att åtgärden många gånger utförs i samband med byggschakt och andra alternativa åtgärder än schakt blir sällan aktuella. En regelrätt riskvärdering där olika alternativ ställs mot varandra sker således inte alltid. Riskvärderingen omfattar oftast endast en korrigering av beräknade riktvärden för att inte för höga värden skall användas i anmälan om efterbehandling (t.ex. orimligt höga eller teoretiskt omöjliga värden respektive betydligt högre värden än vad som påträffats etc.). Det betyder att det sällan görs en ekonomisk eller miljömässig avvägning för att bedöma om åtgärden är rimliga i förhållande till den riskreduktion som erhålls. Till exempel ställs sällan de miljöförbättringar som eventuellt erhålls på platsen i relation till den miljöpåverkan och de ekonomiska konsekvenser ett extra transportbehov, eller uttag av jungfruligt ersättningsmaterial, medför. 2.6 Markanvändningsscenarier I projektet har en genomgång gjorts av ett antal exploateringsprojekt i stadsmiljö inom Stockholm, Göteborg och Malmö och utifrån den har 7 (56)

14 några typiska markanvändningar kunnat identifieras. Dessa har diskuterats och stämts av inom projektgruppen. Som utgångspunkt för de storstadsspecifika riktvärdena har nedanstående markanvändningar identifierats. Bostadsområden Verksamhetsområden Hårdgjorda ytor utan bebyggelse Parker och grönytor Generellt för markanvändningarna gäller att: Dricksvatten inte uttas i grundvatten inom eller intill området. Antagande bygger på att dricksvattenförsörjningen i de aktuella områdena sker kommunalt. Grundläggningen består av betong och utgörs av antingen en platta på mark, en källare eller ett garage. Antalet exponeringsdagar och skyddet med avseende på markmiljön har justerats i enlighet med vad som redovisas i avsnitt och 4.6. Intag av växter, bär och svamp från området beaktas i två av markanvändningarna (bostadsområden samt parker och grönytor) men omfattningen har justerats i förhållande till markanvändningen. Utifrån markanvändningarna ovan har sju olika markanvändningsscenarier legat till grund för framtagande av storstadsspecifika riktvärden. Markanvändningen för bostadsändamål har resulterat i fyra separata scenarier utifrån att exponeringen bedöms skilja sig åt framförallt vad gäller risken att i anslutning till bostaden exponeras för förorening via intag av egenodlade växter och intag av jord. Projektgruppen anser att två av scenarierna avseende bostäder är de i särklass vanligaste vid exploateringsprojekt i storstäderna. Dessa är beskrivna som scenario 3 och 4 i sammanställningen nedan. Scenario 1 är ovanligast men kan förekomma inom storstädernas ytterområden varför riktvärden även tagits fram för detta. Nedan beskrivs de olika markanvändningsscenarierna mer utförligt. Vad gäller resonemanget avseende möjlig odlingsyta så redovisas bakgrunden till antagandena i avsnitt (56)

15 1. Bostadshus med stor tomt Markanvändningen omfattar bostadsbebyggelse med tomtstorlekar som möjliggör omvandling av ca m 2 av tomten till odlingsyta. Av det totala årliga frukt- och grönsaksintaget kan 10% utgöras av växter från området. 2. Bostadshus med liten tomt Markanvändningen omfattar bostadsbebyggelse i form av radhus eller kedjehus där den icke bebyggda tomtytan är <25 m 2. I markanvändningen antas att ca 2% av det totala årliga frukt- och grönsaksintaget kan utgöras av växter från området och detta bedöms främst ske från enstaka fruktträd eller bärbuskar. Markanvändningen omfattar även förskola och skola för mindre barn (6-10 år) samt lekplatser inom bostadsområden. 3. Bostadshus utan odlingsmöjligheter Markanvändningen omfattar radhus, kedjehus eller lägenheter med terrass. Utformningen av markytorna medför att odling inte är möjlig någonstans inom området. Mer än hälften (>50%) av marken inom området är hårdjord. 4. Flerbostadshus Markanvändningen omfattar flerbostadshus utan terrassförsedda lägenheter i markplan. Byggnaderna är grundlagda med källare. Källarplanet utgörs antingen av ett parkeringsgarage eller används för ändamål som innebär att man endast vistas tillfälligt i källarplanet. Med tillfällig vistelse avses vistelse som maximalt uppgår till enstaka timmar per vecka. Huvuddelen (>75%) av marken inom området är hårdgjord. Utformningen medför att odling inte är möjligt någonstans inom området. Markanvändningen kan även omfatta skola för äldre barn (>10 år) förutsatt att huvuddelen (>75%) av marken inom området är hårdgjord. 5. Verksamhetsområde Markanvändning med bebyggelse som rymmer exempelvis, kontor, industrilokaler, lager eller affärer. Huvuddelen (>75%) av marken är hårdgjord. Vistelse inom området sker återkommande under delar av dagen, och året, i samband med arbete. Vuxna har en högre vistelsegrad inom området än barn. 6. Torg, parkeringsplatser och gator Markanvändningen omfattar icke bebyggda områden som utgör en del av den gemensamma infrastrukturen. Samtliga ytor är hårdgjorda. 9 (56)

16 7. Parker och grönytor Markanvändningen omfattar parker och grönytor inne i staden. Människor vistas inom dessa områden för lek och rekreation. Området kan bland annat innefatta anlagda lekytor. Av det totala årliga frukt- och grönsaksintaget kan 0,5% utgöras av växter från området i samband med enstaka intag av frukt, bär eller svampar. 2.7 Beräkningar och indata Beräknade storstadsspecifika riktvärden är teoretiska värden och avser den halt som kan finnas i jorden utan att oacceptabla effekter på människor och miljö uppkommer. De är baserade på de exponeringssituationer som bedömts som sannolika för den specifika markanvändningen och gäller inte för andra exponeringssituationer än dessa. Beräkningarna har baserats på samma modeller som använts av Naturvårdsverket för att beräkna generella riktvärden för förorenad mark (Naturvårdsverket, 1996). Dessutom har indata och modeller uppdaterats på samma sätt som Naturvårdsverket har gjort vid framtagande av nya generella riktvärden (Naturvårdsverket, 2008). En litteraturstudie har genomförts med syfte att se hur de styrande modellparametrarna kan justeras för att bättre motsvara storstadsspecifika förhållanden. Litteraturstudien har ej omfattat toxicitetsdata med avseende på tolerabelt dagligt intag (TDI) och referenskoncentration för inandningsluft (RfC) då dessa data uppdaterats nyligen i Naturvårdsverkets modell. 3 Hälsoriskbaserade riktvärden Beräkning av storstadsspecifika riktvärden med avseende på hälsa har gjorts med den modell som presenteras i Naturvårdsverkets remissmaterial och som ligger till grund för de nya generella riktvärdena (Naturvårdsverket, 2008). Beräkningarna har baserats på exponering via intag av jord, hudkontakt, inandning av damm, inandning av ångor samt för några markanvändningsscenarier även intag av grönsaker. Där inget annat anges överensstämmer exponeringsomfattningen samt fysikaliska 10 (56)

17 och kemiska data med de indata som använts vid beräkning av generella riktvärden (Naturvårdsverket, 2008). För föreslagna markanvändningar antas att de exponerade grupperna utgörs av både vuxna och barn. 3.1 Identifiering av styrande parametrar I den inledande känslighetsanalysen beräknades preliminära riktvärden för ett antal scenarier som ansågs representativa för storstadsmiljö och som i stort motsvarar de scenarier som presenteras i avsnitt 2.6. Analysen visade att de hälsobaserade riktvärdena för de utvalda ämnena styrs av exponeringsvägarna intag av jord, intag av grönsaker och inandning av ånga. För ansatta markanvändningar och exponeringsantaganden blir alltså inte exponering via inandning av damm eller hudkontakt styrande vilket innebär att justering av bland annat exponeringsparametrar för dessa exponeringsvägar inte påverkar riktvärdet. 3.2 Analys av styrande parametrar För respektive exponeringsväg gjordes därefter en analys av de styrande parametrarna. Syftet var att identifiera de parametrar som kan påverkas av storstadsspecifika förhållanden och justera dessa. Analysen innebar bland annat att en litteraturstudie utfördes för att få underlag till en eventuell justering av parameterdata Exponering via intag av jord Exponeringen via intag av jord kan ske genom att jord tas in direkt i munnen (exempelvis om jordiga fingrar stoppas i munnen) eller genom att damm fastnar i mun och svalg. Exponeringen styrs av den mängd jord man får i sig, hur ofta man får i sig jord samt biotillgängligheten hos föroreningen när jorden kommit in i kroppen. I indata från Naturvårdsverket antas små barn få i sig en större mängd jord än äldre barn och vuxna eftersom många små barn har ett beteende som innebär att de medvetet stoppar saker i munnen. Jordintaget för små barn (120 mg/dag) baseras på ett genomsnittligt intag om 100 mg/dag samt enskilda avsiktliga intag (5 gram jord vid 10 tillfällen) upp till en ålder av ca 6 år. Äldre barn antas ha ett lägre jordintag som motsvarar ca 80 mg/dag och vuxna antas ha ett jordintag på mellan mg/dag. I Natur- 11 (56)

18 vårdsverkets MKM-scenario har intagsmängden antagits motsvara de som gäller för äldre barn. Eftersom riktvärdena helt styrs av intagsmängden för små barn har kontrollen av indata främst fokuserats på studier avseende intagsmängder för små barn. Amerikanska Naturvårdsverket (US EPA) har publicerat en uppdaterad version av sin exponeringshandbok avseende barn (US EPA, 2008a). De antaganden, avseende barns intag av jord, som Svenska Naturvårdsverket använt i sin modell överensstämmer med de rekommendationer som US EPA anger i sin exponeringshandbok. RIVM har publicerat en rapport (RIVM, 2002a) där indata och beräkningsresultat jämförts för åtta modeller från olika länder inom EU. Vid en sammanställning av indata, avseende jordintag, för barn i samtliga modeller (utom den svenska) blir medelvärdet 256 mg/dag (n=7) och medianvärdet 175 mg/dag (n=7). Medelvärdet blir högt eftersom en modell antar ett dagligt jordintag motsvarande 1000 mg/dag. Om indata för denna modell tas bort blir medelvärdet 132 mg/dag (n=6). Sammanställningarna ovan visar att antagandena avseende intagsmängd av jord i Naturvårdsverkets modell ligger i nivå med antaganden i flera jämförbara länder. Litteraturstudien har heller inte givit stöd för att barns totala dagliga jordintag i storstäder skiljer sig från jordintaget i modellerna. Riktvärdesberäkningarna har således inte justerats med avseende på denna parameter. För mark där stora delar ligger under bebyggda eller hårdgjorda ytor kommer dock inte hela jordintaget att härstamma från den förorenade jorden. För markanvändningsscenario 3, 4, 5 och 6 har därför en justering gjorts där endast 50%, 25% respektive 5% av jorden är tillgänglig för intag. Antagandet innebär att jordintaget är ojusterat men endast delar (50, 25 eller 5%) av intaget utgörs av förorenad jord. För ämnen som har en generellt förhöjd halt inom storstadsområden (t. ex. bly) kan exponering ske från annan mark än den förorenade. Detta kan, med ovanstående antagande, påverka den totala exponeringen vilket diskuteras vidare i avsnitt 6.2. Exponeringen via intag av jord styrs också av vistelsetiden inom området vilket redovisas i avsnitt nedan. Biotillgängligheten för förorening som kommer in i kroppen redovisas separat i avsnitt nedan. 12 (56)

19 3.2.2 Exponering via intag av växter Exponering via intag av växter kan ske genom konsumtion av växter (eller svamp) som tagit upp förorening från området. Exponeringen styrs av det genomsnittliga dagliga intaget av växter, andelen konsumerade växter som kommer från det förorenade området, koncentrationsförhållandet mellan växt och jord 1 samt biotillgängligheten hos föroreningen när växten passerar genom kroppen. I Naturvårdsverkets modell har det dagliga intaget av växter baserats på indata från livsmedelsverket. Modellen antar ett snitt för intag av bladgrönsaker respektive rotsaker. Det dagliga intaget för vuxna har satts till 400 g och för barn till 250 g. Som jämförelse skulle detta kunna motsvara en frukt och ett par rotfrukter per dag. I Amerikanska Naturvårdsverkets exponeringshandbok (US EPA, 1997) ligger motsvarande mängder på mellan g per dag. I exponeringshandboken för barn (US EPA, 2008a) motsvarar mängden för barn g. I RIVMs sammanställning (RIVM, 2002a) motsvarar medelmängden för vuxna 208 mg/dag (n=6) och medianmängden 207 mg/dag (n=6). För barn var motsvarande medelmängd 86 mg/dag (n=5) och medianmängden 74 g/dag (n=5). RIVMs sammanställning bygger dock på torrvikt till skillnad från siffrorna från Livsmedelsverket som avser våtvikt. Faktorn för förhållandet mellan torrvikt och våtvikt ligger i Svenska Naturvårdsverkets modell mellan 0,117-0,202. Omräkning av torrviken till våtvikt med en faktor om 0,16 ger intagsmängder för vuxna motsvarande ca 1300 mg/dag och barn motsvarande ca 500 mg/dag. Sammanställningen ovan visar på en stor spridning i olika länders indata, och tyder inte på att de valda mängderna för intag av grönsaker är orimligt höga. Litteraturstudien har ej heller visat att intagsmängderna skiljer sig för innevånare i stadsmiljö varför ingen justering av intagsmängder av växter har gjorts. I Naturvårdsverkets modell för KM antas att 10% av det dagliga växtintaget är odlat inom det förorenade området. Under ett antagande om att i storleksordningen 1-5 kg grönsaker per 1 Dvs hur mycket förorening växten tar upp från jorden 13 (56)

20 kvadratmeter 2 kan skördas vid egenodling (Golder Associates, 2003) krävs för en familj om 2 vuxna och 2 barn en odlingsyta om 9-47 m 2 för att familjen på årsbasis skall kunna konsumera 10% av intaget i form av egenodlade frukter och grönsaker. En odlingsyta om m 2 bedöms inte som en orimligt stor att anlägga på en tomt med ca 100 m 2 obebyggd yta. Däremot är antagandena i de generella riktvärdena sannolikt överskattade om den obebyggda ytan är <25 m 2. I detta fall skulle hela den obebyggda ytan av tomten behöva nyttjas för odling av ätbara grödor, vilket inte förefaller troligt. Utifrån ovanstående har en justering gjorts för markanvändningsscenario 2 (bostadshus med liten tomt) där 2% av det dagliga intaget bedöms kunna härstamma från egenodling och då motsvara mängden som erhålls från ett enstaka fruktträd eller några bärbuskar. För markanvändningsscenario 7 (parker och grönytor) bedöms intaget av växter från området motsvara ca 0,5% och härstamma från enstaka fruktträd, bärbuskar eller svamp. För markanvändning 3, 4, 5 och 6 antas ingen exponering kunna ske via intag av växter från området. Koncentrationsförhållandet mellan växt och jord är ämnesspecifikt. Det innebär ett omfattande arbete att göra en litteratursökning för denna parameter vilket inte har utförts inom ramen för detta uppdrag. En litteraturgenomgång har däremot gjorts av Naturvårdsverket för den nya beräkningsmodellen, och använda data antas därför vara uppdaterade. Biotillgängligheten för förorening som kommer in i kroppen redovisas separat i avsnitt nedan Inandning av ångor Flyktiga föroreningar i marken kan transporteras genom marken och in i byggnader. Detta sker huvudsakligen genom byggnadens grundkonstruktion. Exponeringen styrs av fördelningsfaktorn mellan 2 Den mängd grönsaker och frukt som kan skördas från en kvadratmeter stor yta varierar med växtsort och ligger i intervallet 1-5 kg/m 2. En kontrollräkning enligt en informationsbok om odling (Seddon och Radecka, 1976) gav 1,8-2,3 kg/m 2. Sifforna i räkneexemplet avser frilandsodling. 14 (56)