Odla drottningar! Olika raser Drottningtillsättning

Transkript

1 Nr 6 Juni 2008 Bitidningen Odla drottningar! Olika raser Drottningtillsättning Verksamheten vid SLU Hitta drottningen Riksförbundsmötet Bitidningen

2 Succén fortsä er i vår nya butik - Välkommen Du oxå Pangpris V. 24 Refraktometer...400:- Bi-rök...45:- Skälderhusslöja...350:- Anorak...230:- Begär vår nya katalog Skälderhusslöja AnnonsFlexikupan - nu även i HLS Tänk på brandrisken! Vad använder Du? Rökpust eller rök på burk? Refraktometrar Datumstämpel Anorak Joel Svenssons Vaxfabrik, Skälderhus, Munka-Ljungby Tel: , Fax: , Det går även bra att beställa via tel, brev, mail eller fax 2 Skälderhuskupan, en rejäl kupa som tål tuffa tag. Självvändande slungare, lagervara 4-r lågn / langstroth, 6-r alla ramformat, 8-r alla ramformat 9-r lågn / langstroth, samt 39-r radial. Honungsslungare, 2-, 3-, 4-, 6-, 9-, 39-ramars. Honungsetiketter - Vilken sort väljer Du? Hemsida: E-post: info@joelvax.se, Midsommarafton - Stängt Frakt o exp.avgift tillkommer, Max 1pkt / kund

3 Ledaren SBR satsar offensivt Åke Sandquist Förbundsordförande Våren har kommit tidigt i år, och när jag skriver detta har bina haft ett härligt drag på sälgen. Bina drar både pollen och nektar, det innebär att bina har foder och klarar den så viktiga uppbyggnaden av bistyrkan. Vinterförlusterna har varit små i min del av landet, sydöstra Småland. På andra håll har vi större vinterförluster, och tyvärr är detta ett problem för oss biodlare. Det handlar ju om stora värden som går till spillo när vi förlorar bina under vintern, lönsamheten i vår verksamhet sjunker självfallet. Vad kan vi göra? Ja ett är säkert, vi behöver bättre kunskaper. Biodlarna måste även vara självkritiska, använder vi oss av beprövade och tillförlitliga metoder vid invintringen? Vi står inför en ny biodlingssommar och det gäller att vara väl förberedd med material. Det handlar om logistik, vi måste ligga steget före så vi inte kommer i tidsnöd. Under vintern har vi haft tid att gå igenom vad som vi nu tänker ändra på, en ständig strävan efter att bli bättre på metoder och skötsel av våra bin. Vi har numera fler projekt och arbetsgrupper än någonsin inom förbundet. Det innebär att vi satsar offensivt för att stärka vår organisation på olika sätt, fler medlemmar arbetar utifrån ett nationellt perspektiv och det är väldigt positivt. Kompisprojektet arbetar nu vidare med olika delområden, man har just nu genomfört flera cirkelledarträffar. Nya studiematerial kommer att tas fram inom olika ämnesområden för att bättre passa in på de krav som biodlarna ställer. Intresset har varit stort och vi har fått en mängd bra tips från deltagarna. Det handlar ju ytterst om att vi skapar en bättre medlemsnytta. Vid den här tiden på året har föreningarna oftast många aktiviteter, vi samlas i bigårdar på olika träffar, planerar praktiska göromål, nya biodlare skall skolas in och det sjuder av liv. Medlemsnytta skapas på många olika sätt, ändå blir det den nära kontakten med föreningen som kanske känns mest värdefull. Jag märker att vi har en hög aktivitetsnivå på många håll i landet. Intresset för vår näring har ökat under den senaste tiden. Nu är det nära! Väntan har varit lång. SBR har tagit fram en helt ny bok. Boken om biodling Det känns fantastiskt bra att vi nu kan erbjuda biodlarna denna efterlängtade produkt. Boken kommer att finnas för försäljning från SBR: s kansli i början av juni. Mer information på annat ställe i detta nummer. Jag vill tacka alla som lagt ned mycket tid och engagemang med att färdigställa boken. Nu hoppas jag att vi går till mötes en riktigt fin sommar, en god honungsskörd och trevliga träffar i bigårdarna. Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: , E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid 36, 38. Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgiv nings dagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN Bitidningen Årgång 107 Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Åke Sandquist, Topasstigen 3, Emmaboda. Telefon: , Epost: ake.sandquist@telia.com Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 38. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: 3

4 I detta nummer JUNI 2008 Skansendagar med bin 5 I bigården Tillsättning och puckel 6 Riksförbundsmötet 8 Fråga: Kan jag ha bin i samhället? 10 Hitta drottningen 11 Drottningodlare Freddy Duwe 12 Bruksparningsplats 13 SBR:S vetenskapliga råd 14 Verksamheten vid SLU Svartpälsbin i Vimmerby 22 Finns det nordiska biet? 23 Buckfast biras eller arbetssätt? 24 Brev till redaktionen om BT 27 Dagen innan riksmötet 28 Svenskt Sigill, Samlastningsplatser 29 HF, Leveransavtal 32 Almanackan, Vi minns 36 Nästa nummer (7/8) utkommer i slutet av juni. Manusstopp: 1 juni. Numret därpå (9) i slutet av augusti. Manusstopp: 1 aug Omslagsbilden: Bin kan tydligen orsaka romantiska känslor också. Ta vara på det. Foto: Nils-Erik Persson på Skansen i:et på omslaget påminner om att drottningen märkes röd iår. 4 Bitidningen

5 Jorden och Skogen i Storstaden En grön skoldag för skolungdomar i årskurs 4-6 på Skansen i Stockholm och vid Slottskogen i Göteborg. LOTTA FABRICIUS Skoldagarna som arrangeras av LRF Skolkontakt, Skogen i Skolan, Skogsstyrelsen, Skansen, Slottsskogen och naturbruksgymnasierna Dingle-Nuntorp hölls i början av september i höstas. Evenemanget engagerade ett tjugotal utställare med anknytning till djur och natur på vardera orten. Biodlarna var med och visade vägen för nektarn från blomma till honungsburk, vilken nytta bina gör och hur det fascinerande bisamhället fungerar. Drygt 6000 elever deltog i arrangemang som pågick under 3 dagar i Stockholm och 2 dagar i Göteborg. På Skansen var det även en dag för allmänheten. I år kommer det att arrangeras igen i Stockholm på Skansen den 3-6 september, på naturbruksgymnasiet i Dingle istället för i Slottskogen som förra året och i Umeå som är ny ort för i år. Biodlarna i Stockholm var med första gången 2006 och den praktiskt pedagogiska utställningen med levande bin (och några döda för närmre studier), slunga och provsmakning av nyslungad honung som vi hade var en magnet. Biodlarna i Stockholms medverkan i detta arrangemang var från början en slump som sedan utvecklats till en fast del av organisationen. Under året är det ett antal möten för att få alla delar att falla på plats. Förra året förmedlade jag kontakten mellan LRF skolkontakt region Väst och Göteborg och Bohusläns Biodlaredistrikt. Jag har skrivit en folder om Bin och Biodling för barn som kommer att tryckas under säsongen och som kommer kunna köpas från SBR. Det var ett osannolikt hopplöst väder på Skansen den sista dagen av Jordens och Skogens dagar Vi stod i hällregn och försökte informera om biodling och sälja honung till de sällsynta besökarna. Men personal från de andra stånden besökte oss. Några barnfamiljer besökte vår plats också så jag hade kameran framme för att dokumentera en av biodlingens bästa sidor. Då fanns plötsligt motivet där. Ett bevis på att även de värsta omständigheter kan erbjuda ett lyckligt ögonblick. Nils-Erik Persson Skansendagar Foton: Preben Kristiansen ULLA NYSTRÖM början av september 2007 var Biodlarna i Stockholm med i Jorden och I Skogen i Storstaden. Syftet med vårt deltagande var att öka intresset och förståelsen för bin och biodling bland skolungdomar. Vi sålde honung, vaxljus och besvarade frågor. Tusen elever med lärare från skolor i eller i närheten av Stockholm kom till våra bord per dag under tre dagar mellan klockan 9 och 15. Den fjärde dagen fick vi besök av allmänheten. Lotta Fabricius var kontaktperson gentemot LRF och samordnare av biodlarnas medverkan. Vi disponerade tre bord. Vid dessa kunde man smaka på nyslungad honung, köpa honung, veva igång en slunga, genom lupp betrakta inglasade döda bin, lukta på och köpa vaxljus och titta efter drottningen i en demonstrationskupa. Runt allt detta flockades skolbarnen med iver och stort intresse. Många av barnen, även en lärare trodde att vi odlade getingar. En del trodde att vaxljusen var honung. Hur bina hamnat i demonstrationskupan ville de också få veta. Det blev många frågor att besvara. Första dagen stod vid ett tillfälle en kvinna och lyssnade på barnens frågor. Hon sa efteråt att hon av eget intresse velat höra vilka svar barnen fått på sina frågor. Vid stängningsdags omkring klockan 15, när vi var i färd med att packa ihop våra saker och släppa ut bina ur kupan inför morgondagen, kom det flera nyfikna vuxna, även några utländska turister. Några kvinnor verkade bli intresserade av att själva börja med biodling efter samspråk med oss. Bitidningen

6 I bigården Drottningtillsättning och puckelyngel Det finns hur många som helst olika tillsättningsmetoder av drottningar men ingen är 100%-igt säker. Hur man än gör så mister man någon dyrbar drottning. Gamle Bernard i Ankarsrum sa på 80-talet så här: Jag spottade på drottningen och så hällde jag mjöl på henne och släppte in henne genom flustret och då sa bina: Mor var har du varit någonstans, vi ska hjälpa dej och slicka dej ren och fin. Då fick de samma lukt under tiden och drottningen accepterades. Själv förlorade jag två av de 21 jag tillsatte hösten I de två samhällena har det blivit puckelyngel. Det är det värsta som kan hända. Jag har provat många olika tillsättningsmetoder. Den säkraste är att göra en avläggare och i den tillsätta drottningen då det är mindre med bin i en sådan och det är de snällare ungbina som är kvar där. Dragbina som kan vara besvärliga mot nya drottningar har ju flugit tillbaka till moderkupan. Men det tar mer tid att göra Jag är 62 år och började biodlingen Tillsammans med mina 4 vuxna barn och barnbarn har jag 60 bisamhällen i Hjorted söder om Västervik. avläggare och kräver mer material. I mitt fall med ett 20-tal nyinköpta drottningar skulle det bli ett 20-tal avläggare. Det har jag inte tid med. Och sedan ska dessa återförenas med modersamhället igen. Enklaste metoden för mig är att köpa ca 20-talet nya drottningar på hösten vid infodringen. Jag avlivar den gamla drottningen och tillsätter den nya drottningen längst bak i kupan och kletar ned med egen honung runt tillsättningsburen så att honungen fungerar som en spärr. Sedan fodrar jag bisamhället med vinterfoder. Bina känner lukten av den nya drottningen. Är de vänligt eller fientligt inställda? Om det tar ett par dagar för bina att äta ut drottningen och bisamhället fodras samtidigt brukar det gå bra. Foton: Bo Lundberg. Walle Johansson Hjorted Fördelar: Det går snabbt, på hösten är bina villiga att ta emot ny drottning. Bina är upptagna av fodringen och nya honungen runt buren omedelbart och har inte tid att bråka med drottningen som blir utäten inom några dagar. Nackdelar: Katastrof om bina dödar den nya drottningen. Så sent på året finns inte några drönare till en parning av en ungdrottning som de drar upp från ynglet från den gamla drottningen. Det kan bli puckelyngel som följd, dvs drönaryngel i arbetarceller. Den nya drottningen lägger bara obefruktade ägg. Många år lyckas jag helt. Ibland förlorar jag 1-2 drottningar av ca 20st. Det är trots allt ganska acceptabelt, men helt nöjd är jag inte. Jag tycker att detta moment i biodlingen är svårt så har du som läsare några bra tips så ring mig eller skriv en egen artikel till Bitidningen om drottningstillsättning. Puckelyngel ett hopplöst problem Har man tur så går en gammal drottning och lägger puckel och då hittar man den skyldige och avlivar den i samband med 6 Bitidningen

7 tillsättning av ny eller att man ger ramar med färskt yngel eller vicecell. Då är problemet löst. Men vid äggläggande arbetsbin går det inte att se vilken eller vilka som lägger ägg. Att tillsätta en ny drottning är meningslöst eftersom den allmänna erfarenheten är att den nya drottningen blir dödad. Jag har försökt att skaka av bina längre bort och tillsätta en ny. Det är vanskligt eftersom de äggläggande arbetsbina kan fl yga tillbaka till kupan. Jag har tillsatt gamla kasserade drottningar men det har inte heller gått bra för mig. Bästa metoden tror jag är att flytta bikupan några meter bort så att flygbina flyger tillbaka till den gamla platsen där det står en ny låda med honungsramar i. Äggläggande arbetsbin lämnar inte ursprungskupan utan fortsätter lägga drönarägg hela tiden till dess undergång. Jag sätter till några ramar med bin och yngel, helst med viceceller, till lådan med honungsramar. Då bildas ett nytt bisamhälle med en ny drottning. Man kan sedan till det bisamhället tillsätta en inköpt eller odlad ny drottning eftersom där inte finns några äggläggande arbetsbin. Men då skall det finnas tid kvar på året för detta och det puckelynglande samhället skall inte vara för svagt för att det skall vara meningsfullt att ta vara på dess bin. Det kan gå lättare och bli bättre att helt enkelt göra en avläggare från ett starkt samhälle som ersättning. Det ska man förresten alltid göra. Då har man redan i förväg skaffat sig ersättare för kommande eventuella förluster. Har du som läsare några bra idéer och erfarenheter så ring mig eller skriv till Bitidningen och berättar vad du gör med pucklande bisamhällen. (Red.: Jag ger dem en krypmogen drottningcell + en yngelram.) Bitidningen Hallon är läckra, både för bin och för människor. Låt vitklövern blomma. Den är värdefull, speciellt då hallonen har blommat färdigt. Var också glad åt den röda vallmon. Den ger värdefullt pollen. Foton: Walle, Bo Lundberg och Wikipedia Blommor Hallon är den blomma som producerar en sockermängd som är bland den högsta man påträffat. Eftersom blommorna tillhör den s k heldagstypen som har en jämn nektarproduktion från morgon till kväll så är den idealisk som nektarleverantör. Honung från hallon är det godaste jag vet. Klöversorter finns det många. Lilla vitklövern blommar visserligen i maj men den ger ingen nektar förrän en bit in i juni. Studerar man dragkalendern så ser man att vitklövern är en stabil och god nektarkälla, även en god pollenleverantör. Men de som har högst värde i kalendern är Snöbär, Timjan, Blåljus och Gurkört, men de är ju inte så vanliga. Vitklövern blommar och ger nektar i juni juli men vid betning av boskap och slåtter så förlängs blomningstiden till september. Pollen: Vitklöverpollenets halt av råäggvita har bestämts till 23,7% vilket är ett ganska högt värde. Hos vitklöverblommorna förekommer ett leveransmaximum mellan kl 12 och 14 då bina forslar hem till kupan 58% av det pollen som samlas in under en dag. Pollenets färg är brunt. Honung: Vitklöverns nektar innehåller 44% socker och är något sötare än rödklöverns. Bina har svårare att komma åt rödklöverns nektar pga lång väg ned till nektarkällan. Smaken på honungen är detsamma. Vitklövern har något lägre vattenhalt. (Källa: Biväxter Åke Hansson 3:e upplagan.) Åkervallmon har för bina en mycket fördelaktig kemisk sammansättning som ger en av det mesta värdefullaste pollensorterna för dem. Men här måste bina vara ute före kl 10 på förmiddagen annars är det för sent. Åke Hansson skriver att den röda vallmon ter sig ultraviolett för bina. Blomman reflekterar också ultraviolett. Vissa blommor som för oss ser ut att ha enhetliga färg, ex rapsen och senapen, är för bina olikfärgade eftersom de återkastar ultraviolett på skilda sätt. Det är roligt att titta när bina drar i trädgårdsvallmon. En enorm trängsel en kort tid sedan är det över. 7

8 Ny bibok och lägre honungspris ERIK ÖSTERLUND, text och foton Tiden är ett rakt streck, men samtidigt en cirkel. Biodlarnas nya år börjar i april, precis som binas. Vårt år börjar på en speciell plats, i Kvarnparken i Mjölby, i år den 5-6 april, i och med riksförbundsmötet. Binas år började en vecka tidigare för många detta år. Då kunde de komma ut och hämta en del färskt pollen och sätta ordentlig fart på produktionen av nya bin. Riksförbundsmötet är inte bara en plats då ordföranden väljs om på ett år och styrelsen nästan likaså. Här sker också mycket information ut till distriktsrepresentanterna om vad som händer centralt. Den informationen tar de med sig hem och delar med sig av. Motionerna diskuteras och det samtalas i alla pauser och icke schemalagd tid. Det är inte minst värdefullt. Förhandlingarna Ordförande Åke Sandquist inledde årsmötesförhandlingarna. Ulla Westman och Ingelie Nilsson avtackades eftersom de slutar i höst. Anette Agouda välkomnades som ny ekonomianställd på SBR:s expedition. Presidiet, dvs mötesordförandena och sekreterarna blev de inkörda och välbeprövade Gösta Persson och Bo Lindahl som ordförande, och vice. Alf Sjöberg och Per Andersson dokumenterade mötet i protokollet. Ekonomiskt gick året något lite i förlust, men bättre än budget. Omsättningen låg på drygt 7,5 milj kr. De likvida medlen uppgår till 6,7 milj. Det var 10 motioner som gick ganska snabbt att ta sig igenom. Faktiskt var det ganska stor enighet mellan motionärer och förbundsstyrelse sammanfattningsvis. Lite debatter blev det dock. Och det ska det vara. I verksamhetsplanen hade man ett mål för Medlemmar och bisamhällen ska öka med 5% per år. Verksamheten utgår från dessa mål. Tyvärr har medlemsantalet sjunkit med ca 600 per år i några år. Men det ska vi ta igen! Varje medlem är viktig. Du är en del av SBR. Varje medlem bidrar på olika sätt som ger SBR kvalitet. Varje medlem kan nå sin omgivning och stimulera andra att ta steget att bli biodlare och medlem i SBR. 30% av alla nya biodlare är kvinnor. De flesta nya biodlare är också under 40 år. Startpaketet Janne Mårtensson informerade om startpaketet till nya biodlare. Det introducerades förra året. 90 biodlare utnyttjade det. Det har mött positiva reaktioner både från Debatter i ett förbund är ett friskhetstecken. Här är det Ulf Westberg och Eva Carlsson som säger sin mening. Ordförande Åke Sandquist blev omvald och visionerade om framtiden med fler biodlare och fler bisamhällen. Ulla Westman och Ingelie Nilsson slutar till hösten och avtackades med blommor. Anette Agouda är ny ekonom på SBR efter Gun-Britt Ählström. Välkommen! 8 Bitidningen

9 köpare och säljare. I år gäller följande villkor: Nya medlemmar fr o m 1/9-07 kan under hela 2008 utnyttja erbjudandet. Alla nya medlemmar får det hemsänt med välkomstpaketet. Erbjudandet är 20% rabatt på ingående material i tre delpaket. Del 1 är ett skyddspaket bestående av skyddsutrustning. Del 2 är ett materialpaket bestående av bl a kupa Del 3 är ett profilpaket bestående av keps, T-shirt och badhandduk. Hemsida och bibok En ny hemsida är på gång och sjösätts snart. Den görs med ny teknik, där flera ansvariga för olika områden själva kan uppdatera innehållet på de sidor man har ansvar för. En ny bibok är snart framme. Det är ett riktigt monumentalverk som berör biodlingens alla områden, ett bra utbildningsverktyg och uppslagsverk. Det är en översättning och bearbetning av en finsk bok i två band. Den finska boktiteln betyder Biodling i praktiken och den har fått pris av Apimondia. Den svenska boken kommer att heta Boken om biodling och kommer att omfatta ca 330 sidor. Rubrikerna är Hur blir jag biodlare? Biskötsel Binas biologi Binas sjukdomar & varroa (nyskrivet av Ingemar Fries och Preben Kristiansen) Honungshantering Drottningodling Förädling av bin Biredskap och lokaler Biodlingens produkter HF:s VD Christer Ankarlid. HF Honungsförädlingens VD Christer Ankarlid informerade om HF:s verksamhet och meddelade säsongens inköpspris på honung. Man har byggt om värmerummen och gjort nytt avlopp. Kapaciteten har ökat från 30 ton upptappad honung per vecka till 270 ton. Biodlarna köper allt mer Bifor genom HF. Förra året såldes drygt 180 ton. Hongsglazerna (kryddblandningar med honung till kött och fi sk), de nya produkterna, säljer mycket bra. Ännu fler nya produkter håller på att tas fram. Flytande honung ökar i popularitet bland konsumenterna. Honungslagret hos HF har ökat då skörden var mycket bra för två år sedan och ganska bra förra året. Det innebär en ekonomisk belastning. Den ökas på av att svensk kristalliserad honung säljs med förlust. Mycket lågprishonung kommer in i Sverige och importerad kvalitetshonung som HF säljer har ökat i inköpspris. Det gör att man inte längre kan subventionera svensk honung på samma vis som tidigare. Därför har man sett sig tvungna att sänka inköpspriset på svensk Nils-Erik Persson fick guldmedalj av SBR för sin insats i styrelsen. Han är numera amatörfotograf och hobbybiodlare, en bra kombination. honung, med 3 kr/kg i 28kg:s-kärl och 2 kr/kg i 140kg:s-kärl. Målet är att svensk kristalliserad honung åtminstone inte ska säljas med förlust. Den nya hemsidan presenterades, liksom Boken om biodling. Något att se fram emot. Bitidningen

10 SÖREN DIBERG Förbundssekreterare Frågelådan Den här månaden svarar Sören Diberg, vår förbundssekreterare på frågan i frågelådan. Det är en fråga som han är väl skickad att svara på. Red FRÅGA: Jag och min son Reuben vill ha en bikupa på vår tomt i Västerhaninge, är det tillåtet? SVAR: Ja, du kan mycket väl ha bisamhällen i ett villaområde. Det finns inga detaljerade regler som styr var man får ha bin eller inte, ej heller något tillståndsförfarande. Enligt miljöbalken är biodlaren dock skyldig att vidta förebyggande åtgärder för att minska risken för olägenhet för människor som bor i närheten. Det finns flera åtgärder som biodlaren kan göra för att undvika risken för problem. Det kan därför vara lämpligt att prata med sina grannar innan man sätter upp bisamhällen inom tätbebyggt område, bl a om skillnaden i beteende mellan bin och getingar. Bigårdens placering Det är viktig hur man placerar bikuporna för att minimera risken att bina kommer i kontakt med grannar eller förbipasserande. Bisamhällena bör placeras så långt som möjligt från en trafikerad gata, väg eller granntomt. Om det är möjligt bör biodlaren vidtar preventiva åtgärder så att bina får upp flyghöjden. Med hjälp av ett 1,5-2 m högt plank, häck eller dylikt som står några meter framför bikupans fluster får bina en brantare uppstigning och infl ygning kan ske ovanför normal huvudhöjd och risken för kollision mellan bina och grannar, gångtrafikanter, cyklister, etc minskar. Det är också bra att bisamhällena placeras så att barn inte frestas att komma in i bigården. Placeringen av bigården bör därför om möjligt göras insynsskyddad. Kraftigt stötvis förekommande skakningar, vibrationer och buller i bigården kan oroa bina och utlösa aggressivitet. Även detta är anledning till att placera bisamhällena så långt som möjligt från en trafikerad väg. Flustret bör placeras så att det förhärskande flygstråket går så mycket som möjligt över den egna fastigheten eller ut mot ett obebodd område. Bigårdens utrustning I en väl fungerande bigård bör det finnas en bra vattningsanordning. Denna gör att bina hämtar vatten hemma hos biodlaren och inte t ex i grannens fågelbad eller badpool. En vattningsanordning är dessutom bra ur smittspridningssynpunkt, bina får här rent vatten som inte är kontaminerat av vare sig bekämpningsmedel eller binas exkrementer. Vattenanordningen bör placeras utanför den förhärskade flygriktningen. Bisamhällenas skötsel Skötseln är viktig, bl a att biodlaren gör svärmförhindrande åtgärder. Svärmning i sig är inte farligt, bina är oftast snälla när de svärmar, men det är inte roligt för grannar att få ett bisamhälle i skorstenen, trädet, på vinden etc. Under dragfattiga perioder och särskilt under hösten är det viktigt att biodlaren sköter sina bisamhällen så att röveri inte uppstår i bigården. Röveri innebär att ett svagt samhälle får sin honung stulen av de andra bisamhällena i bigården. Röveri kan orsaka en okontrollerbar in- och utfl ygning i alla bigårdens kupor vilket kan uppfattas som obehagligt av personer i närheten. I tätbebyggda områden är det särskilt viktigt att ha bin som är avlade på fromhet. Biodlaren bör även sträva efter att ha unga drottningar för att minimera risken för svärmning. Lämpligt antal bisamhällen Hur många bikupor kan accepteras på en normalstor villatomt? Denna fråga måste bedömas från fall till fall. Men upp till 5-7 bisamhällen bör kunna accepteras om biodlaren har fromma bin, sköter bina väl, har satt upp plank som gör att bina får en brant ut- och inflygning, har en vattningsanordning enligt ovan. Till slut. Välkommen med nya frågor till nästa nr av BT, som ni kan skicka på följande sätt till undertecknad. E-post: jan.martensson.sbr@biodlarna.org Vanlig post: Janne Mårtensson, Körsbärsvägen 17, Pelarne, Vimmerby. Det är viktigt att ha snälla bin i tättbebyggt område. Och att sköta dem lugnt och metodiskt. Foto: Bo Lundberg. Avslutningsvis kan man säga att biodling ibland kan upplevas som påfrestande av grannar. Rättsligt har besluten ofta varit till biodlarens favör vid granntivster. De olika myndigheterna har då framhävt den oerhörda nytta som bina uträttar. Det finns två domar i Regeringsrätten som visar att bin inte är en sanitär olägenhet, trots att det i ena fallet var en person som var överkänslig mot bistick, på villkor att det inte finns för många kupor och att man följer ovanstående råd. De allra flesta fall där en biodlare och en av hans grannar har olika uppfattning om biodling i tätort löses och biodlingen får finnas kvar genom att biodlaren vidtar de försiktighetsåtgärder som kan göras för att minimera det obehag som grannar kan känna. Lycka till med era bisamhällen! Sammanfattning: Det är tillåtet att ha bin i tätort Tala med dina grannar före Vidta lämpliga skyddsåtgärder Sköt bina väl Ha snälla och svärmtröga bin 10 Bitidningen

11 Hitta drottningen ANDERS BERG Att ta rätt på den gamla drottningen som skall bytas kan vara ett problem för många biodlare. Allt för många biodlare våldför sig på bina genom att göra ingrepp vid otjänlig tid när hemmavarande gamla bin är i bibostaden samt att bina kanske befinner sig i hungertillstånd. Att hitta drottningen kan ibland vara ganska tidskrävande. Lättast är det mitt på dagen när huvuddelen av dragbina är ute på fältet. Använd så lite rök som möjligt så att bina inte blir oroliga och börjar rusa. Vissa bestämda regler finns vid uppsökande av den gamla drottningen samt tid och sätt att tillsätta den nya drottningen. Vid all behandling av bisamhället skall biodlaren tänka på binas känslighet för temperatur, blåst, vittring och de olika åldersgruppernas dominans i bisamhället. Vid uppsökande av den gamla drottningen skall så lite rök som möjligt användas. Detta gäller särskilt de mörka biraserna, enär dessa lätt kommer i panik och bildar klungor i kupan eller på kakorna. Uppstår detta är det lika bra att lägga igen kupan och göra ett nytt försök nästa dag. I trågkupor eller yngelrum med god plats underlättas undersökningen genom att kakorna säras så att man utan upptagande kan konstatera var öppet yngel och ägg finns. Där brukar drottningen uppehålla sig. Det är ytterst sällan man finner drottningen på en heltäckt yngelkaka. Man spar mycket tid om man gör ett snabbt konstaterande var det finns utrymme för drottningen att lägga ägg. Betydligt svårare kan det vara i uppstaplings- och vandringskupor som har tio ramar i yngelrummet. Jag rekommenderar att man nyttjar en tom låda i närheten, där kakorna placeras allt eftersom de upptagits ur yngelrummet och synats. Detta kan vara praktiskt även i en trågkupa, om man snabbt vill få tag i drottningen och inte störa bina genom återsättande av upplyftad kaka. Detta kan bidra till oro bland bina nere i yngelrummet. När kakan lyfts upp ur yngelrummet gör jag alltid en snabb koll på intilliggande yngelkaka i yngelrummet. Många gånger har jag upptäckt drottningen där och hinner, innan hon byter kaka, placera ramen jag håller i, i yngelrummet igen och ta kakan hon går på. Skulle man genom att flytta över alla yngelrummets kakor i en extra låda inte finna drottningen, varken vid upplyftningen eller återsättande skall man inte bråka mera med bina vid detta tillfälle. Det är bättre att göra ett nytt försök dagen efter. Lyckas man inte heller nästkommande dag kan man dela på yngelrummet med ett lodrätt spärrgaller. Efter fem dagar finner man drottningen i ett utrymme på kanske 4-5 kakor istället för ramar. Drottningtillsättning Om tillsättning av en ny drottning skall lyckas måste följande uppfyllas: Samhället skall vara kontrollerat viselöst Det ska helst sakna möjlighet att uppdraga drottning från eget materiel Det ska ha öppet foder, fodring tillåtes vid dragfattig tid Den nya drottningen och bina behöver vänja sig vid varandras lukter. Jag tilllämpar två metoder vid tillsättning av ny drottning. Metod 1 med tillsättningsbur Den här metoden använder jag när drag pågår. Bina mottar lättare en ny drottning vid drag (och fodring med honung eller socker). Jag letar upp den gamla drottningen och placerar henne i en pluggad tillsättningsbur med foder mellan två ramar i samhället. Bina matar henne genom nätet. Efter ett dygn avlägsnar jag den gamla drottningen och den nya drottningen sätts i buren. Jag tar bort pluggen och placerar buren igen mellan ramarna. Bina börjar ta bort fodret så att den nya drottningen kan lämna buren. Under tiden matar bina den nya drottningen och de vänjer sig succesivt vid varandra. Denna metod brukar fungera bra när drag råder och att den nya drottningen har tagits direkt från någon av mina drottningodlingskupor. Detta trots att bisamhället har möjlighet att dra upp en ny drottning från eget material. Drottningen, som tas direkt från min odling, är inte nedbantad och kan börja äggläggningen direkt i det nya samhället, efter att bina har avlägsnat fodret i buren. Metod 2 vid dragfattig tid eller med inköpt avelsdrottning Jag nyttjar framlidne Hans Sahlins metod. Jag redovisar inte detta utan jag hänvisar till Bitidningen juli-aug -06! Metoden är lite tidskrävande men mycket säker. En annan variant som jag även tillämpar är att göra en liten avläggare på två täckta yngelkakor och en foderkaka. Jag tillsätter drottningen där och drottningen får gå i avläggaren några veckor. Jag får då en kontroll på att äggläggningen fungerar och förenar senare avläggaren med tidningspapper med det bisamhälle som skall ha en ny drottning. Självklart måste den gamla drottningen avlägsnas först. Bitidningen marita.delvert@skl.se Telefon:

12 P THUNMAN / L STRÖMBERG SBR:s Avelskommitté Drottningodling/Avel Drottningen märks röd 2008 Besök hos drottningodlaren Freddy Duwe En viktig aktivitet i vår strävan att få bättre bin är drottningodling. Alla biodlare borde kunna odla några drottningar för eget behov men vi behöver bra avelsmaterial. En viktig funktion har därför våra drottningodlare. Drottningodlarna har i allmänhet många samhällen att välja sitt avelsmaterial ifrån, både på drönarsidan och modersarvet. En sådan drottningodlare är Freddy Duwe. Han bor i Grödinge, som ligger några mil söder om Stockholm. Freddy började med biodling för ca 30 år sedan. Det var ren hobbybiodling från början, men när han pensionerades Apideorna laddas med Apifonda av Inga och Freddy. ökade han verksamheten och började också med redskapsförsäljning. Han har dessutom suttit i dåvarande Stockholms länsförbunds styrelse. Han var också verksam inom dåvarande Yrkessektionen inom SBR. Nu tillhör han Biodlingsföretagarna. Numera har Freddy ca 100 bisamhällen utspridda med 5 10 per bigård. Det är stor efterfrågan på hans honung. För att kunna ägna mera tid till honungsproduktionen har han hjälp av Inga Volkmann i redskapsaffären och med drottningodlingen, vilken det är tänkt att hon ska kunna ta över på sikt. Från början hade Freddy ligustica och nordiska men fann att carnica passade honom bättre. Det första avelsmaterialet kom från den kände carnicaodlaren Otto Reimann. Freddy har också med Freddy använder torkade apelsinskal i rökpusten. Foton: Per Thunman. tillstånd från Jordbruksverket importerat ägg och sperma från Österrike. De samhällen som skall producera honung har ettåriga drottningar. Urvalet av avelsmaterial sker från de bästa av de serier med 8-10 systrar han har på de olika bigårdarna. Kriterier är bra samlariver och låg svärmvilja. Tempramentet har aldrig varit något problem. De utvalda samhällena tas till hembigården där drottningodlingen sker. Drottningodlingen inleds vid påsk då han börjar drivfodra amningssamhällena med 40%-ig sockerlösning som ges i små givor varje dag. De får även en blandning av pollen och Bifor. Omlarvningen gör han med pensel till plastcellkoppar. Larverna flyttas till ett samhälle som har förberetts enligt den australiska metoden som fanns beskriven i Bitidningen nr När cellerna är täckta tas de till ett kläckskåp. Efter kläckningen släpps drottningarna in i parningskassetter. De flesta är Apideor men han skall i år testa en mindre modell med bara två små ramar. Det går åt en mindre bimängd för att hålla värmen i dessa mindre parnings- 12 Bitidningen

13 rar den för Stockholms seglare så välkända fyren Landsort med anor från Drönarsamhällena kan stå på ön under hela året men måste matas för att inte svälta. PT Apidea med hinder för rövarbin. Lägg märke till öppningen bakom nätet t v för Apideans bin. Rovbina samlas till höger framför öppningen in i Apidean men kommer inte in pga av nätet. Apidea med hushållspapper over foderdegen. Bruksparningsplats Skillnaden mellan en parningsstation och en bruksparningsplats är att på en p-station finns det bara drönararv från ett bisamhälle. Det är representerat genom drönare som kommer från flera drottningar som odlats från det samhället. Oftast är det minst 8 systersamhällen eller drönare från åtta samhällen i så kallade drönaravläggare, som är en rationalitet (se BT nr 6-07). Drottningarna i dessa är odlade efter samma drottning. Stationen finns på en ö för att man skall vara helt säker på att det inte finns någon influens från andra drönare. Det finns för närvarande åtta sådana stationer som SBR subventionerar med sammanlagt 90 tkr. Dessa stationer är till för att para drottningar som skall användas till avel parades 1588 st. Odlaren betalar 60 kr för varje parad drottning. En bruksparningsplats är som regel landbaserad. Den kan med fördel ligga i Bitidningen SBR:S AVELS- KOMMITTÉ: en glänta i stora skogen och avståndet till närmaste bigård är minst 3-4 km så att man får en godtagbart säker parning. Det finns erfarenheter som tyder på att en drottning som flyger ut för sin parning från ett drönarfritt samhälle släpper sitt brunstferomon så fort hon lämnar bostaden. Att inte paras med sina egna drönare är något som ligger i generna. I och med detta hinner hon inte flyga långt innan parning sker. Visst ställer man upp sina kassetter drönarfria! Vad gäller drönarnas härkomst är det en klar fördel att de kommer från många olika bisamhällen/ drottningar av olika härkomst, men av samma ras. Detta för att det skall bli en genetisk mångfald. Det borgar för att det blir robusta bisamhällen med ett batteri av goda egenskaper som kan möta prövsamhällen enligt reklamen. Kassetterna är laddade med Apifonda som mat åt bina. För att inte bina skall fastna i foderdegen läggs en bit hushållspapper på ytan. Om det är risk för röveri sätter han en bit nät framför flustret. Parningen sker på Öja, en ö i Stockholms skärgård, samma ö som härbärgeningar och uppgifter som väntar. De drottningar vi odlar efter är om möjligt någon drottning som är parad på parningsstation eller så kan det finns andra lämpliga drottningmödrar hos enskilda biodlare. Samarbete är viktigt och i bästa fall finns det en drottningodlingsklubb i föreningen som har koll på vad det finns för bra material eller som kan rekvirera avelsdrottningar. Detta är inte minst viktigt eftersom man regelbundet skall prova nya gener i föreningsområdet. För att kunna fripara sina drottningar i den egna bigården och få ett önskat resultat är en bra utgångspunkt att det finns en enhetlig stam i föreningsområdet. Det är något att jobba för! LS Bo Lindahl ordförande, Håstenslöv 1534, Teckomatorp. Tel E-post: @telia.com Krister Linell ledamot, Frydsberg 11, Gränna. Tel , E-post: krister.linnell@telia.com Leif Strömberg ledamot, Västra Bohr 23, Lindesberg. Tel E-post: leif.biodlare@telia.com Per Thunman ledamot, Skurusundsvägen 44, Nacka. Tel E-post: pgthunman@hotmail.com Janne Mårtensson adjungerad, Pelarne, Vimmerby. Tel E-post: jan.martensson.sbr@biodlarna.org 13

14 BERT THRYBOM L-M LILJENVALL SBR:s Vetenskapliga Råd Jag heter Bert Thrybom och det är i år 60 år sedan min far och jag (7 år gammal) blev med bin. Tillsammans med Hans Sahlin, Ulf Gröhn och Leif Svensson har jag ingått i SBR:s avelskommitté. De senaste 30 åren har mitt intresse fokuserats på avelsarbete och utveckling av inseminationsteknik. Jag har medverkat till och deltagit i olika projekt, exempelvis arbete med rensningsbenägna bin på 1980-talet, hämtning av ägg och sperma av A. m. monticola i Kenya samt import av liguriska drottningar från reservatet på Kangaroo Island, Australien. Vidare har jag skrivit bland annat följande rapporter vilka skall finnas på SBR:s exp: 1: Resistensavel mot yngelsjukdomar hos bin. 2: Sluten population av bin med höggradig rensningsförmåga. 3: Ny diluent för single-drone -insemination och insemination med homogent blandad sperma. Jag kommer att ingå i SBR:s Vetenskapliga Råd tillsammans med Lars-Martin Liljenvall och hoppas kunna bidra med matnyttiga referat från internationella bitidskrifter. Mitt första bidrag är emellertid ett eget pilotprojekt rörande utvärdering av rensningförmågan och hur den karaktären eventuellt kan/skall mätas. Utrensningsförmågan hos bin Under de senaste åren har ett flertal artiklar skrivits rörande tekniken för bestämning av rensningsiver, allt från frysning av kakbit med yngel till nålsticksmetoden (prickmetoden). Den vetenskapliga standardmetoden för utvärdering av rensningsförmåga har varit avdödning av ynglet genom frysning vid C under 24 timmar, varefter kakbiten tinas upp till rumstemperatur och återinsätts i den yngelkaka varifrån kakbiten togs. På senare tid har den så kallade nålsticksmetoden/prickmetoden börjat användas mer allmänt då den anses mindre tidsödande och mindre kladdig än frysmetoden. I samband med en vistelse i Australien gjorde jag ett jämförande test med frys- respektive prickmetoden. Försöket gjordes samtidigt och i samma samhälle. Resultatet blev att det prickdödade ynglet avlägsnades inom 1 dygn under det att det frysdödade ynglet knappt hade rörts av bina efter 1 dygn. Olika nålar med olika grovlek som användes vid nålsticksförsöket. En tid därefter genomförde jag därför en pilotstudie där ynglet dödades, förutom genom frysning, även med olika prick-metoder. Försöket genomfördes vid samma tidpunkt i samma samhälle, på samma ram och med samma ålder på ynglet. Inom ett område dödades ynglet med nålstick genom täckvaxet med 2 olika grova nålar 0,25 mm och 0,33 mm. På ett intilliggande område dödades ynglet genom stick från baksidan med en 0,6 mm grov nål varvid cellocken inte skadades. Cellerna var således på utsidan lika intakta som i kakbiten där ynglet frysdödats.. Ynglet dödades således med en nål men utan att täckvaxet över ynglet skadades. 14 Bitidningen

15 Efter 18 timmar hade endast enstaka celler med det frysdödade ynglet rensats. Av de 50 celler där ynglet dödats med en 0.25 mm grov nål hade 24 celler rensats helt = 48 %. I de 50 celler där ynglet dödats med en 0.33 mm grov nål hade 34 celler rensats helt = 68 %. Av de 48 celler där ynglet dödats genom stick från baksidan hade 31 celler rensats helt = 65 %! Min hypotes är att utrensningen bland annat är beroende av den skada ynglet utsätts för (graden av macerering) och inte bara skadan på cellocket. Det frysta ynglet läcker inte kroppsvätska lika snabbt och i samma mängd som det yngel som dödats genom stick och ju större skada ynglet utsatts för (grövre nål) desto snabbare borde bina märka att något är fel och då rensa ut det döda ynglet även om täckvaxet inte är skadat. Ju grövre nål desto snabbare utrensning. Men sannolikt har även skadan på cellocket, och den kroppsvätska som följer med då nålen dras ut ur cellen, betydelse eftersom utrensningen efter stick med 0.33 mm-nål genom cellocket är jämförbar med stick från baksidan med 0.6 mmnål utan att cellocket skadas. Ynglet som dödats av kalkyngelsvampen, Ascosphaera apis, läcker inte ut någon vätska! Frågan är: vad är det man mäter med de olika metoderna? Metoderna är således inte jämförbara och någon form av standardisering är nödvändig vid utvärdering av rensningstest. Drottningodlare som testar rensningsförmågan, vilket jag anser vara ett krav man kan ställa på en seriös drottningodlare, bör ange vilken metod man använt för utvärderingen, exempelvis frysmetod eller nålens grovlek. (PS: Tyvärr finns inget bildmaterial tillgängligt, frånsett den nytagna bilden på de nålar som använts eftersom minneskortet med bilderna, trots intensivt letande, inte hittats. Bilderna skall dock publiceras så snart som materialet åter- Proteinfoder till bin Ordföranden Abdi Saffari i det kanadensiska sällskapet Feed Bee ställer frågan varför vi är så obetänksamma rörande de proteiner som vi föder våra bin med. (I Nordamerika är det vanligt med pollenersättningsfodring.) Det är egentligen inte intressant hur mycket protein vi ger så länge vi inte vet hur mycket av detta som bina tar upp och drar nytta av i sin kropp. För många andra av våra husdjur har man forskat fram bra sammansättning på det foder vi ger dem för att de ska utvecklas normalt. Abdi Saffari säger att man skulle kunna jämföra binas situation med om vi skulle äta hos Mac Donald varje dag, Människan kan bara nyttiggöra sig ca 10% av proteinerna i snabbmaten. Gäller detta för våra bin också? Bina använder proteiner i hela yngeluppfödningsprocessen. Den naturliga proteinkällan är pollen som bina hämtar ur blommorna. Extra tillförsel av proteiner skulle kunna ge en snabbare och kraftigare utveckling av bisamhället och skulle då också kunna vara en försäkring mot perioder då bina har mycket yngel att föda upp men då det är dåligt drag. Bitidningen I 14 år har vi forskat på denna näringsupptagning hos bin, säger Abdi Saffari. Vi har testat 225 substanser alla hämtade från växtriket. Vi fick inget entydigt svar men vi fick fram en meny som bina kan tillgodogöra sig. Metoden att på detta sätt få bina att tillgodogöra sig bättre proteiner diskuteras mycket idag världen över i bikretsar. Doug Somerville har på den australiska myndighetens uppdrag skrivit en bok i detta ämne. Se vidare hemsidan: Hämtat ur Birökteren 123 (2007): L-M L Pollen är fortfarande den oöverträffade proteinkällan för bin. Men forskningen går vidare för att producera proteintillskott för bl a fodring av bin i pollenfattiga tider. Kan man samla in pollen till detta ändamål eller köpa bra pollen är det fortfarande det bästa alternativet. 15

16 Verksamhet med bin 2007 vid SLU INGEMAR FRIES, EVA FORSGREN, ANDERS LINDSTRÖM, Ekologiska institutionen, SLU FORSKNING BEE SHOP EU-projektet BEE SHOP som startade 2006 har målsättningen att långsiktigt främja hållbar produktion av honung inom gemenskapen. Projektet har nio olika partners och koordineras av Robin Moritz vid universitetet i Halle, Tyskland. Projektet innefattar forskning om bin inom områdena beteende, honung, praktisk biodling och bisjukdomar. På sjukdomsområdet är det SLU som samordnar arbetet. Forskningsprogrammet finns redovisat på nätet ( för den detaljintresserade. Som alltid när det gäller mer omfattande forskningssamarbeten kommer det upp nya intressanta frågeställningar som inte kunnat förutses när projektet planerades, samtidigt som planerade delprojekt inte ger den utdelning som avsetts. Projektet har nu löpt i två år och avsatt en hel del intressanta resultat, inte minst på sjukdomsområdet. Delprojekt med anknytning till BEE SHOP med SLU inblandat finns inkluderat i redovisningen nedan. Bond-projektet ( Live and let Die ) Bond-projektet och dess utveckling sedan 1999, när vi etablerade 150 samhällen isolerat på södra Gotland och tillsatte varroakvalster till samtliga samhällen och sedan inte bekämpat kvalster, har beskrivits tidigare i BT (Fries, 2007). Vi har också undersökt om det beror på kvalstren (mindre virulenta) eller på bina (bättre överlevnad) att det finns samhällen vid liv. Allt tyder på att bina av någon anledning ger lägre kvalstertillväxt. Delförklaringar till det kan vara att Bondsamhällena genomsnittligt producerar mindre mängd drönar och arbetarbiyngel, samt att kvalstren fördelar sig annorlunda i Bondsamhällen, med en mindre andel kvalster i ynglet när sådant finns tillgängligt. Resultaten har publicerats (Fries & Bommarco, 2008). Jordbruksverket har stött studien och analys av insamlat material beträffande kvalster och virus, har skett inom ramen för BEE SHOP. Vi har fortfarande på nionde året efter projektstarten bisamhällen som överlevt utan behandling och kommer med normal övervintring också att ha samhällen vid liv Under 2007 har vi avslutat projektet i den meningen att vi nu på konstgjord väg (avläggare) tillverkat nya bisamhällen. Avsikten är att öka antalet bisamhällen med samma genetiska bakgrund som de samhällen som överlevt utan behandling, för att bättre kunna undersöka egenskaper som kan ha betydelse för överlevnad med varroakvalster. Hösten 2007 är det invintrat 15 samhällen i Bond projektet, med 6 samhällen från det ursprungliga försöket och 9 samhällen som avläggare. En doktorand (Barbara Locke) har rekryterats för att mer intensivt studera vad det är som gör att bisamhällen kan överleva med varroakvalster. En förutsättning för att upprätthålla Bond-projektet har varit det stöd som utgått från Jordbruksverket via det nationella programmet. Och inte att förglömma, den oförtröttligt positiva stöttning som Åke Lyberg bestått med i form av väl utförda allehanda konstiga uppdrag för provtagningar och odling av drottningar som skickats land och rike runt, vars främsta merit är att deras mödrar inte dött!! Varroa och virus Prover på levande bin som tagits månadsvis i ett 20-tal samhällen med varierande angrepp av varroakvalster har analyserats för deformed wing virus (DWV), med en kvantitativ metod där vi kan mäta antalet viruspartiklar. Samtidigt har vi dokumenterat antalet kvalster i samhällena (genom att undersöka prover på bin och yngel för varroakvalster och samtidigt uppskatta bi- och yngelmängd). Arbetet är en del i BEE SHOP och syftar till att förstå hur god överensstämmelse det är mellan angreppsgrad av kvalster och virusinfektionens omfattning. Resultaten kommer så småningom att publiceras, men sammanfattningsvis tyder data på att det inte alls är så stor överensstämmelse mellan antal kvalster och DWV-infektionens omfattning. Det finns ett tydligt och statistiskt säkerställt samband, men variationen i angreppsgrad av kvalster förklarar bara drygt 20% av variationen hos virusinfektionernas omfattning. Man hittar ibland bisamhällen med kraftiga DWV-infektioner också i samhällen med låga kvalstertal, och låga DWVinfektioner, eller ingen alls, i samhällen med relativt stora kvalsterangrepp. Det är omöjligt att säga hur representativa våra data är, men resultaten tyder på att i samhällen som har lite drygt 4000 varroakvalster har man alltid akuta infektioner av DWV (men det kan som sagt förekomma också vid mycket lägre kvalstertal). Arbetet ingår i BEE SHOP. Överföring av virus Under 2006 odlade vi drottningar från varroafria samhällen (och negativa för DWV), som seminerades av P-O Gustavsson med sperma från drönare i kraftigt varroangripna (och DWV-infekterade) samhällen. Sperman från sådana drönare innhåller mycket DWV som överförs vid seminationen och infekterar drottningens ovarier och i avkomma från sådana drottningar kan virusinfektionen spåras. Under 2007 upprepade vi och konfirmerade studien med Bert Thrybom som seminatör. Resultaten är anmärkningsvärda eftersom det är första gången det påvisas veneriskt överförd smitta, inte bara hos honungsbin, utan hos steklar överhuvudtaget. Resultaten är publicerade (de Miranda & Fries, 2008). Arbetet ingår i BEE SHOP. 16 Bitidningen

17 Vid inseminering av drottningar kan sperman vara infekterad av DWV. Infektionen begränsas då inte bara till spermatekan utan kan också spridas till ovarierna. Drottningar som infekterats på detta vis lägger ägg som är infekterade av DWV. Foto I. Fries. Nosema hos bin Nosema ceranae Under 2007 har vi kartlagt utbredningen av Nosema ceranae i Sverige med hjälp av Jordbruksverket med landets bitillsynsmannaorganisation som provtagare. Undersökningen har publicerats i BT (Fries & Forsgren, 2007). Ett fåtal län samlade inte in prover, men undersökningen blev tillräckligt omfattande för att kunna konstatera att den nya nosemaparasiten sannolikt är spridd i hela landet, men det kan möjligen sägas att den förekommer i något större omfattning längst söder ut. De prover som var positiva för mikrosporidie-infektion innehöll antingen enbart Nosema apis eller en blandinfektion av de två parasiterna. Ingen ren N. ceranae-infektion har ännu påträffats i Sverige. Vi skall försöka följa om utvecklingen blir den vi förmodar, nämligen att den nya parasiten får allt större utbredning på den gamlas bekostnad. Tills det finns bättre kunskap bör de råd som gäller N. apis också gälla för N. ceranae. Vi gjorde misslyckade försök 2007 att jämföra patologin hos de två nosema-parasiterna. Av någon anledning fungerade inte infektionerna med N. ceranae tillräckligt väl för jämförande undersökningar. Avsikten är att om möjligt göra nya försök Amerikansk yngelröta Röveri och amerikansk yngelröta Trots att man länge har vetat att yngelrötesporer sprids när sjuka samhällen blir utrövade så har det inte tidigare gjorts några studier av hur spridningen ser ut Med en vätgasballong som lyfter en håv laddad med drottningferomon kan man fånga drönare på drönarsamlingsplatser. I det här fallet visade det sig att drönarnas sperma när den undersöktes var infekterad av DWV. På den infällda bilden visas drönare som själva sökt sig in i håven. Foto R. Jaffe. Bitidningen

18 mellan bigårdar på olika avstånd till samhällen som blir utrövade. I experimentet, som genomfördes i Finland, visade sig att i princip alla samhällen i samma bigård som de utrövade, och upp till 1 km bort blev sjuka i yngelröta som en följd av röveri. Samhällen som var uppställda 2 och 3 km bort deltog i mindre utsträckning och blev inte kliniskt sjuka, även om en del samhällen hade tillfälligt förhöjda sporhalter. Arbetet som utförts i samarbete med Seppo Korpela är accepterat för publicering i tidskriften Apidologie. Arbetet ingår i BEE SHOP. Drönarlarvers känslighet för yngelröta Under sommarsäsongen användes vår möjlighet att odla bilarver på labbet till att utföra infektionsförsök med Paenibacillus larvae (AFB). Försöken (som görs i samarbete med tyska forskare) går ut på att se eventuella skillnader i olika bistammars mottaglighet för infektionen. Genom att använda drönarlarver som är haploida (har en enkel genuppsättning), kan man enklare söka efter genetiska orsaker till motståndskraft mot sjukdomen. Vid genetiska analyser av materialet har man i Tyskland och Frankrike kunnat påvisa gener som är kopplade till överlevnad vid infektionsförsök på lab. De första resultaten har publicerats (Behrens et al., 2007), men arbetet med att lokalisera den gen det eventuellt rör sig om pågår. Arbetet görs inom ramen för BEE SHOP. Konkurrens mellan olika stammar amerikansk yngelröta Det har visat sig att olika stammar av yngelrötebakterien Paenibacillus larvae är olika virulenta (aggressiva) och detta visar sig genom att vissa stammar dödar larverna snabbt medan andra dödar långsammare. Paradoxalt nog kan man förvänta sig att de stammar som är mest virulenta på individnivå är minst virulenta på koloninivå och tvärtom. Detta har att göra med produktionen av sporer är större i de larver som dör när de är äldre och när cellerna är täckta. De larver som dör väldigt unga upptäcks fortare och städas ut innan bakterierna hinner producera så mycket sporer. För att testa det här infekterade vi samhällen i Finland med bakterier från två olika stammar som har visat sig ha olika virulens. Försöket pågår fortfarande, men det verkar redan som om hypotesen stämmer, eftersom vi hittar mycket mer yngelrötesporer i de samhällen där den stam som dödar larver långsamt tillsattes. Arbetet utförs i samarbete med Seppo Korpela och ingår i BEE SHOP. Yngelrötesporers känslighet för värme och lagring Det har tidigare visat sig att bakterien som orsakar yngelröta, Paenibacillus larvae, förekommer i minst 4 så kallade genotyper (Genersch et al. 2006b). Två av dessa har hittats i Sverige. Under 2006/07 gjorde vi tillsammans med en serbisk gästforskare en studie av några av genotypernas egenskaper som kan ha betydelse för deras förmåga att orsaka sjukdom; Känslighet för värme (upphettning) samt lagring (kan kopplas till sporernas överlevnad). Det visade sig att skillnaderna är större än förväntat, och kan ha stor betydelse bland annat för diagnostiken av Amerikansk yngelröta. Ett moment i protokollet för odling av bakterien från honung och bin är att hetta upp provet för att bli kvitt andra mikroorganismer. Detta visar sig vara förmånligt för den ena bakterietypen, och skulle kunna leda till att den mer temperaturkänsliga genotypen blir underdiagnostiserad. Resultaten är publicerade (Forsgren et al., 2008). DIAGNOSVERKSAMHET Under 2007 mottogs totalt ca 1300 prov. Av dessa var ca 900 nosema-prov ingående i den landsomfattande undersökningen. Även under 2007 har ett stort antal vinterdöda bin med ansenlig mängd varroakvalster samt symptom på virusinfektion observerats. På grund av hög vinterdödlighet i länet 2007/08, har vi blivit kontaktade av länsstyrelsen i Örebro län som samordnat provtagning från ett antal samhällen. Inget sammanfattande svar kan ges på varför dessa bin dött, men i de flesta fall kan tecken på virusinfektion och/eller stora mängder varroakvalster konstateras. Orsaken till ökad vinterdödlighet är i många fall sannolikt otillräcklig eller ineffektiv varroabekämpning med virusinfektioner som följd. UNDERVISNING Bees beekeeping and pollination Våren 2007 gavs den årliga grundkursen Bees beekeeping and pollination vid institutionen för entomologi. Kursen som pågår i 5 veckor heltid (hela maj och in i juni) ges numera på engelska då flera utbytesstudenter varje år väljer att gå kursen. Det var 14 studenter som gick kursen Kursen innehåller en första halvdel som ägnas åt vilda bin och humlor, med mycket exkursioner och artkunskap. Andra halvdelen av kursen ägnas uteslutande åt honungsbin och biodling. Även 2007 hann vi med att odla en serie drottningar som blev parade innan kursen avslutades i början på juni. Publicering och manuskript 2007 Forsgren, E., Stevanovic, J., Fries I Variability in germination and in temperature and storage resistance among Paenibacillus larvae genotypes. Veterinary Microbiology 115, i press. de Miranda, J., Fries, I Venereal and vertical transmission of of deformed wing virus in honey bees (Apis mellifera). Journal of Invertebrate Pathology, accepted. Behrens, D., Forsgren, E.., Fries, I., Moritz, R.F.A Infection of drone larvae of two honeybee lines (Apis mellifera) with American foulbrood. Apidologie 38, Belloy, L, Imdorf, A., Fries, I., Forsgren, E., Berthoud, H., Kuhn, R., Charrière, J-D Spatial distribution of Melissococcus plutonius in adult honey bees collected from apiaries and colonies with and without symptoms of European foulbrood. Apidologie 38, de Miranda, J.R., Fries, I Venereal and vertical transmission of deformed wing virus in honeybees (Apis melliferaı L.). Journal of Invertebrate Pathology, i press. Fries, I Varroaangripna bin som överlever utan behandling i ett nordiskt klimat. Bitidningen 106, april, Fries, I., Forsgren, E Undersökning av spridningen av Nosema ceranae i Sverige. Bitidningen 106, januari/februari 2007, Fries, I., Bommarco, R Possible host-parasite adaptations in honey bees infested by Varroa mites. Apidologie, i press, on line:doi: /apido: Övriga referenser Fries, I En ny nosemaart på honungsbin i Europa. Bitidningen 105, November/ December, 8-9. Fries I., Martín R., Meana A., García-Palencia P., Higes M. 2006b. Natural infections of Nosema ceranae in European honey bees. Journal of Apicultural Research 45, Behrens, D., Forsgren, E.., Fries, I., Moritz, R.F.A Infection of drone larvae of two honeybee lines (Apis mellifera) with American foulbrood. Apidologie, accepterad. Klee, J., Besana, A., Genersch, E., Gisder, S., Nanetti, A., Tam, D.Q., Chinh, T.X., Puerta, F., Kryger, P., Message, D., 18 Bitidningen

19 Hatjina, F., Korpela, S., Fries, I., Paxton, R Widespread dispersal of the microsporidium Nosema ceranae, an emergent pathogen of the western honey bee, Apis mellifera. Journal of Invertebrate Pathology, i review. Belloy, L, Imdorf, A., Fries, I., Forsgren, E., Berthoud, H., Kuhn, R., Charrière, J-D Spatial distribution of Melissococcus plutonius in adult honey bees collected from apiaries and colonies with and without symptoms of European foulbrood. Apidologie, accepterad. Fries, I En ny nosemaart på honungsbin i Europa. Bitidningen 105, November/ December, 8-9. Fries, I., Imdorf, A., Rosenkranz, P. 2006a. Survival of mite (Varroa destructor) infested honey bee (Apis mellifera) colonies in a Nordic climate. Apidologie, i tryck. Fries I., Martín R., Meana A., García-Palencia P., Higes M. 2006b. Natural infections of Nosema ceranae in European honey bees. Journal of Apicultural Research 45, Fries, I., Lindström, A., Korpela, S. 2006c. Vertical transmission of American foulbrood (Paenibacillus larvae) in honey bees (Apis mellifera). Veterinary Microbiology 114, Genersch, E., Yue, C., Fries, I., de Miranda, J.R. 2006a. Detection of deformed wing virus (DWV), a honey bee viral pathogen, in bumble bees (Bombus terrestris and Bombus pascuorum) with wing deformities. Journal of Invertebrate Pathology 91, Genersch, E., Forsgren, E., Pentikäinen, J., Ashiralieva, A., Rauch, S., Kilwinski, J., Fries, I. (2006b) Reclassification of Paenibacillus larvae subsp. larvae and Paenibacillus larvae subsp. pulvifaciens as Paenibacillus larvae without subspecies differentiation. International Journal of Systematic and Evolutionary Microbiology 56, Lindström, A Distribution and Transmission of American Foulbrood in Honey bees. PhD Thesis No. 2006: 22, Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, 28pp. Övriga referenser Fries, I., Hansen, H., Imdorf, A., Rosenkranz, P Swarming in honey bees (Apis mellifera) and varroa mite (Varroa destructor) population development in Sweden. Apidologie 34, 1-9. Fries, I Svärmningens betydelse för varroakvalstrets utveckling. Bitidningen 102, jan., Fries, I., Feng, F., da Silva, A., Slemenda, S.B., Pieniazek, N.J Nosema ceranae n. sp. (Microspora, Nosematidae), morphological and molecular characterization of a microsporidian parasite of the Asian honey bee Apis cerana (Hymenoptera, Apidae). European Journal of Protistology 32, Bitidningen Vill du hjälpa till att minska vinterförlusterna!? SBR har genom Nationella Programmet för EU-stöd till biodlingen fått medel för att genomföra ett projekt om minskning av vinterförluster. En del av projektet går ut på att göra grundliga undersökningar och registreringar i ett antal bigårdar runt om i landet. Tanken är att under 2008 etablera 10 sådana bigårdar med 10 samhällen i varje bigård. Lördagen 14 juni anordnas en träff i Nässjö för biodlare som är intresserade av att vara med i projektet. Träffen börjar kl. 11 och slutar ca. kl 16. Projektet, som drivs gemensamt av SBR:s bisjukdoms- och avelskommittéer, står för konferenskostnad och resa till Nässjö. Vill du vara med så hör av dig senast 5 juni till SBR:s kansli antingen på telefon eller på e-post sbr@biodlarna.org. OBS. Begränsat antal deltagare, så i första hand gäller principen först till kvarn. Men vi kommer även att ta hänsyn till den geografiska spridningen av bigårdarna. Om du önskar mer information om projektet innan du anmäler dig till träffen så hör gärna av dig antingen till Preben Kristiansen, tel eller Janne Mårtensson, tel Vi hälsar dig hjärtligt välkommen till projektet och Hotell Högland i Nässjö. Avelskommittén och Bisjukdomskommittén. Endagskurs för näringsidkare Söndagen den 30 mars samlades ett fyrtiotal biodlare på Axona kursgård i Hörby för att lyssna på vad Lennart Nilsson, Bo-Göran Nilsson och Bengt Andreasson hade att lära ut till dem som vill driva sin biodling som näringsverksamhet. Det var ett samarrangemang mellan LRF, Biodlingsföretagarna och Skånes Biodlaredistrikt. Lennart Nilsson inledde och talade på sedvanligt inspirerande sätt om sin biodling. Många rent praktiska råd som alla kunde ta till sig och ha nytta av. Bo-Göran Nilsson fortsatte programmet med att belysa de fakta som är viktiga för en honungsproducent. Han har gjort en del tidsstudier för att optimera möjligheterna till att driva en lönsam honungsproduktion och delade frikostigt med sig av sina rön. En hel del intressanta detaljer som de flesta av oss säkert aldrig har tänkt på.. Bengt Andreasson från Svensk Biavel AB, Foto: Erik Österlund dessutom ordförande i BF talade om det omfattande arbete som nu startar för att genom målmedveten avel kunna ta fram det absolut bästa biet anpassat till våra förhållanden. Att allt avelsarbete sker på rätt lång sikt förstår vi nu och ser med intresse fram emot vad Svensk Biavel AB:s arbete kommer att betyda för biodlarna och honungsproducenterna. Ingrid Bondeson 19

20 Bilagan 20 Bitidningen