Att förlägga sin tid. om arbetstidsmodeller och förkortad arbetstid

Transkript

1 Att förlägga sin tid om arbetstidsmodeller och förkortad arbetstid

2 1 Att förlägga sin tid om arbetstidsmodeller och förkortad arbetstid

3 2 Produktion: Kommunals medlemsutvecklingsenhet och Starck Design AB Mars 2006 Art.nr

4 FÖRORD 3 Förord Utifrån ett beslut på kongressen 2004 tillsatte Kommunals förbundsstyrelse en projektgrupp med uppdrag att ta fram en ny målsättning i arbetstidsfrågan. Projektets slutrapport ska behandlas på 2006 års förbundsmöte. Arbetstidsprojektet även fick i uppdrag att utvärdera effekterna av arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortningar på de anställdas hälsa och välbefinnande, arbetsmiljön, jämställdheten mellan män och kvinnor, samt belysa ekonomiska konsekvenser. De utvärderingar som arbetstidsprojektet tagit del av ger inte alla svar på alla de områden som efterfrågas. Sammantaget kan ändå gemensamma mönster för arbetstidsmodeller och förkortningar utläsas. Delrapporten utgör en del av projektets kartläggnings- och utvärderingsarbete. Kartläggningen omfattar avtal och försök som påverkar både arbetstidens längd och förläggning. Den har slutredigerats av Joa Bergold. Förutom denna delrapport har projektet specialstuderat arbetstidsförkortningen i Kiruna i delrapporten Sextimmarsdagen i Kiruna. Delrapporterna är fristående, men utgör också underlag till projektets slutrapport. Håkan Pettersson Februari 2006 Arbetstidsprojektet Håkan Pettersson Kommunals andre vice ordförande, projektledare Bodil Umegård förbundskontoret, projektsekreterare (föräldraledig mars 05- november 2005) Anna Spånt Enbuske förbundskontoret, projektsekreterare (till augusti 2005) Åke Lundström förbundskontoret, projektsekreterare (från maj 2005) Joa Bergold förbundskontoret, projektsekreterare (från september 2005) Annica Enbom förbundsstyrelsen Kjell- Ivan Eriksson förbundskontoret (till januari 2005) Håkan Lundstedt förbundskontoret (från februari 2005) Annica Jansson förbundskontoret Annki Olsson förbundskontoret Tor Hatlevoll förbundskontoret Birgitta Andersson branschrådet för äldreomsorg Eva Kärrman branschrådet för hälso- och sjukvård Johanna Eggvall projektanställd 2005 Eva Johansson projketanställd (mars - september 2005)

5 4 INNEHÅLL Innehåll Förord 3 Sammanfattning 6 Inledning 13 Metoddiskussion 14 Centrala arbetstidsavtal 16 Vård och omsorg av äldre och funktionshindrade 16 Hälso- och sjukvårdsområdet 17 Förskolan och skolan 18 Trafikområdet 19 Jordbruk, djur och natur 20 Kyrkans område 20 Teknikområdet 21 Räddningstjänsten 21 Arbetstidsmodeller 23 Individuellt förlagd arbetstid 23 Exempel på lokala avtal individuellt förlagd arbetstid 25 Lokala erfarenheter av individuellt förlagd arbetstid 25 Poängmodellen 27 Exempel på lokala avtal poängmodell 29 Lokala erfarenheter av poängmodell modellen 32 Exempel på lokala avtal 3-3 modellen 34 Lokala erfarenheter av 3-3 modellen 35 Årsarbetstid 37 Exempel på lokala avtal årsarbetstid 39 Lokala erfarenheter av årsarbetstid 40 Timbanksmodellen 41 Exempel på lokala avtal timbanksmodellen 42 Lokala erfarenheter av timbanksmodellen 42 Personalpool, interna bemanningsföretag och flexteam 43 Exempel på lokala avtal personalpool 43 Lokala erfarenheter av personalpool, interna bemanningsföretag och flexteam 43 Arbetstidsförkortningar 45 Lokala avtal om arbetstidsförkortning 46 Generell förkortning av heltidsmåttet 46

6 INNEHÅLL 5 Förkortning av det generella heltidsmåttet för nattarbetande 49 Individuell löneväxling lokala avtal där löneökning byts mot kortare arbetstid 51 Lokala erfarenheter av arbetstidsförkortningar 53 Erfarenheter av avtal 53 Erfarenheter av försök 56 Slutsatser 62 Arbetstidsmodeller inom Kommunal 62 Syften och effekter 62 Välbefinnande, hälsa och arbetsmiljö 63 Jämställdhet 65 Ekonomi och verksamhetseffektivitet 66 Förutsättningar och genomförande 69 Centrala och lokala avtal 70 Arbetstidsförkortning 71 Noter 72 Referenser 73

7 6 SAMMANFATTNING Sammanfattning Kommunals arbetstidsprojekt har kartlagt lokala projekt och avtal om arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortningar. Det har inte varit möjligt att i efterhand utvärdera lokala projekt, utan denna rapport baseras på redan befintliga utvärderingar och uppgifter från ombudsmän, sektioner och klubbar. Avtalsansvariga ombudsmän på förbundskontoret har redogjort för arbetstidens längd och förläggning för de 100 centrala arbetstidsavtal som finns inom Kommunals verksamhetsområden. Sektioner och klubbar har via en enkät besvarat frågor om lokala projekt och arbetstidsmodeller. Det finns en mängd lokala avtal och försök med arbetstidsmodeller, med eller utan inslag av arbetstidsförkortning. Rena arbetstidsförkortningar är emellertid färre. Kommunals centrala arbetstidsavtal Det finns en stor mängd centrala avtal som reglerar arbetstidens längd och förläggning inom Kommunals verksamhetsområden. Rapporten beskriver förhållandena inom respektive bransch. Kommunal har avtalsvägen drivit igenom flera arbetstidsförkortningar. Stora medlemsgrupper har arbetstider som understiger den lagstadgade 40-timmarsveckan. För kommunalt och landstingsanställda gäller generellt att antalet semesterdagar ökar med åldern, vid 40 år 31 dagar och vid 50 år 32 dagar per år. Privatanställdas semesterdagar varierar mellan respektive centralt avtal. Veckoarbetstiden för kommunanställda inom vård- och omsorgsområdet varierar mellan 40 timmar (arbete på vardagar), 37 timmar (schemalagd arbetstid inklusive helger) och 36,33 timmar (nattjänstgöring). Privatanställdas veckoarbetstid varierar mellan 38,25 och 37 timmar. Veckoarbetstiden för personliga assistenter är 40 timmar i veckan oavsett om de är kommunalt eller privatanställda. Arbetet utförs dygnet runt, och kvälls- och nattarbete är vanligt. Veckoarbetstid och semestervillkor inom hälso- och sjukvårdsområdet är samma som inom vård och omsorg, oavsett om verksamheten sker i landstings- eller privat regi. Arbetets art kräver en arbetstidsförläggning dygnet runt, med kvälls- och nattarbete för de anställda.

8 SAMMANFATTNING 7 Anställda inom förskolan och skolan arbetar vanligtvis vardagar med en veckoarbetstid på 40 timmar för såväl privat- som kommunanställda. Kvälls- och nattarbete kan förekomma på förskolor med dygnetruntomsorg, samt bland lokalvårdare och vaktmästare inom skolan. Inom trafikområdet är majoriteten av arbetsgivarna privata och det finns ett flertal avtal som reglerar arbetstidens längd och förläggning. De flesta avtal har en veckoarbetstid på 40/38,25 timmar. Vissa avtal ger en arbetstidsförkortning för nattarbete eller vid delade turer (då arbetstiden delas upp i olika pass under samma dygn). Delade turer är vanligt förekommande. De flesta anställda inom jordbruk-, djur- och naturområdet har 40 timmars arbetsvecka och 25 semesterdagar per år. Arbetstidsförläggningen styrs i stor utsträckning av verksamhetens art och djurens behov. Det innebär att delade turer och skriftarbete är relativt vanligt inom branschen. Inom vissa verksamheter förekommer rullande dagscheman. Kommunals medlemmar inom kyrkans område har en veckoarbetstid på 40 timmar. Antalet semesterdagar ökar med åldern, från 25 dagar, till 31 dagar vid 40 år och 32 dagar vid fyllda 50 år och uppåt. De flesta arbetar dagtid och vissa helger. Inom teknikområdet arbetar många grupper med 40-timmarsvecka. Antalet semesterdagar ökar på samma sätt med åldern, från 25 dagar, till 31 dagar vid 40 år och 32 dagar vid fyllda 50 år och uppåt. Arbetstidsförläggningen varierar efter verksamhetens art, simhallar och andra idrottsinrättningars har varierande öppettider och arbetet utförs både kvällar och helger. Många anställda har flextid eller arbetar efter ett rullande schema. Anställda inom räddningstjänsten har en veckoarbetstid på 48 eller 42 timmar. De flesta inom räddningstjänsten arbetar delat dygn, som är en sammanvägning av arbetstid och jour där aktiv tjänstgöring omfattar 10 timmar. Arbetstidens förläggning kan skilja sig åt beroende på om man arbetar helt eller delat dygn. Bland brandpersonal förekommer 12 timmars aktiv tjänstgöring under helt dygn. Arbetstidsmodeller Kartläggningen av lokala försök med arbetstidsmodeller visar på stor uppfinningsrikedom. Störst förekomst och variation av arbetstids-

9 8 SAMMANFATTNING modeller finns inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvårdsområdet. Förekomsten av friskvård och kompetensutveckling för medarbetarna varierar mellan modellerna. Många arbetstidsmodeller ger på olika sätt möjlighet till en arbetstidsförkortning för den enskilde. Individuellt förlagd arbetstid är en metod för att öka personalens inflytande över sina egna arbetstider. Med hjälp av olika schematekniska lösningar förläggs arbetstiden enligt de anställdas önskemål. Schemats utformning kan varieras för varje schemaperiod. Fördelarna med modellen är att arbetstidsförläggningen lätt kan varieras efter de anställdas behov. En förutsättning för att arbetstidsmodellen ska fungera flexibelt efter de anställdas önskemål är att grundbemanningen är tillräckligt hög. Vid för låg bemanning begränsas möjligheten för de anställda att själva påverka sina arbetstider. En annan vanlig arbetstidsmodell är poängmodellen. Principen är att olika arbetspass viktas i förhållande till varandra. Arbetspass som generellt uppfattas som oattraktiva värderas till högre poäng och lön. Syftet är ofta att underlätta rekrytering och bemanning. Modellen innebär att medarbetare kan välja att förlägga sin arbetstid till högre betalda pass och därmed kunna arbeta kortare tid för samma lön. Det går också att arbeta samma antal timmar, men på pass med högre poäng och därmed höja lönen. Fördelen med poängmodellen är möjligheten till eget inflytande och att kunna påverka inkomst eller arbetstid. Modellens princip kan dock i värsta fall leda till en jakt på höga och många poäng, med en för tung arbetsbelastning för den anställde som följd. 3-3 modellen är en populär arbetstidsmodell och finns i flera olika utformningar. I sin ursprungsmodell är principen att anställda arbetar tre dagar följt av tre dagars ledighet. En arbetstidsförkortning är inbyggd i modellen. Förutom de schemalagda dagarna tillkommer ett visst antal dagar i form av icke schemalagd arbetstid, med syfte att täcka upp vid t.ex. korttidsfrånvaro, semesterperioder eller för kompetensutveckling. Tiden kan variera mellan 15 och 21 arbetsdagar per år. Av utvärderingarna framkommer att den längre ledigheten och kortare arbetsperioden uppfattas som en stor fördel bland de anställda. Man upplever sig mycket mer utvilade än tidigare. Till nackdelarna hör fler helgpass och att deltidsarbetande måste arbeta samma antal dagar som heltidsarbetande. Även den

10 SAMMANFATTNING 9 icke schemalagda tiden kan uppfattas som ett stressande inslag i modellen. Årsarbetstid är en flexibel arbetstidsmodell som möjliggör för den enskilde medarbetaren att variera sin arbetstidförläggning och sysselsättningsgrad över ett arbetsår. Vid planeringen av arbetstiden används samman schematekniska lösningar som vid individuellt förlagda arbetstider. Ofta bygger arbetstidsmodellen på ett timbankssystem där den anställde kan ligga plus eller minus i arbetstid. Syftet med modellen är att öka flexibiliteten för såväl den anställde som i verksamhetens bemanning. Vid en för låg grundbemanning minskar dock flexibiliteten för den enskilde. Timbanksmodellen är en princip som kan appliceras på flera olika arbetstidsmodeller. Principen är att medarbetarna kan spara eller ta ut tid av sin fastställda arbetstid, och på så vis anpassa arbetstiden efter sina egna behov. Det kan innebära att man arbetar mer under vissa perioder och mindre under andra. Arbetstidskontot regleras vid vissa tillfällen och beroende på om den anställde ligger på plus eller minus får denne ett lönepåslag eller löneavdrag. Ofta finns en lägstagräns där lönen inte påverkas av ställningen på kontot. Andra varianter av arbetstidsmodeller är personalpooler, interna bemanningsföretag och flexteam. Syftet med modellerna är ofta att kunna erbjuda deltidsanställda högre sysselsättningsgrad. Det kan ske genom att en del av den anställdas arbetstid förläggs i en timbank eller är icke schemalagd tid. Vid sidan av den schemalagda arbetstiden används den icke schemalagda tiden till att hoppa in vid frånvaro av olika slag. Vidare kan arbetstidsmodellerna innebära att medarbetaren ingår i en intern vikarieorganisation. Det innebär att medarbetaren inte har något fastställt schema utan arbetar vid olika arbetsplatser inom förvaltningen när behov uppstår. En del anser att arbetsformen ger omväxling och flexibilitet förutsatt att introduktionen på arbetsplatsen fungerar. Nackdelen kan vara en bristande kontinuitet i arbete och arbetslag. Arbetstidsförkortningar Arbetstidsprojektet har tagit del av färre försök och lokala avtal med renodlade arbetstidsförkortningar än arbetstidsmodeller. Arbetstidsförkortningar är vanligast inom vård och omsorg samt hälso- och sjukvård. Arbetstidsförkortningarna kan vara utformade på flera olika sätt. Dels finns avtal där veckoarbetstiden förkortas

11 10 SAMMANFATTNING generellt för alla anställda som berörs av avtalet. Dels finns flera exempel på avtal och försök där veckoarbetstiden för nattarbetande förkortas. Få kommun- och landstingsverksamheter använder sig av den möjlighet till individuell löneväxling som inrättades 1998, där den anställde kan byta löneökning mot kortare arbetstid. Syftet med arbetstidsförkortningarna är ofta att förbättra medarbetarnas välbefinnande och hälsa, samt att underlätta rekrytering och bemanning. De utvärderingar som arbetstidsprojektet tagit del av ger inte underlag för att fastställa om arbetstidsförkortningarna förbättrat de anställdas hälsa. Arbetstidsförkortningarnas livslängd i organisationerna är ofta beroende av extra medel. När inte längre extra resurser skjuts till försöken, har de avslutats. Slutsatser Arbetstidsprojektet fick i uppdrag att utvärdera effekterna av arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortningar på arbetstagarnas hälsa och välbefinnande, arbetsmiljön, jämställdheten mellan män och kvinnor, samt belysa ekonomiska konsekvenser. De utvärderingar som arbetstidsprojektet tagit del av ger inte alla svar på alla de områden som efterfrågas. Det är också svårt att utvärdera försök i efterhand. Sammantaget kan ändå gemensamma mönster för arbetstidsmodeller och förkortningar utläsas. En viktig slutsats av kartläggningen är att ingen arbetstidsmodell kan sägas vara generellt överlägsen någon annan. Fördelar och nackdelar framträder i skiftande omfattning inom varje modell. För att en arbetstidsmodell ska få ett positivt bemötande och genomslag bland såväl medarbetare som brukare är vissa förutsättningar emellertid avgörande. Det är viktigt att planerings- och genomförandeprocessen präglas av ömsesidig delaktighet från både ledning och personalgrupp. Planeringen måste vara långsiktig och ledningen bör ta ansvar för att skapa genomskinlighet och trygghet. När medarbetarna är delaktiga i de förändringar som sker och vet varför de sker har en arbetstidsmodell mycket bättre förutsättningar att leva kvar. En annan viktig förutsättning för att arbetstidsmodellen eller arbetstidsförkortningen ska få goda effekter är att grundbemanningen är tillräcklig. Vid underbemanning kan arbetsbördan öka och flexibiliteten för den enskilde drastiskt begränsas i stället för det som var syftet. Effekterna på välbefinnande, hälsa och arbetsmiljö varierar. Det

12 SAMMANFATTNING 11 finns många exempel på att medarbetarnas välbefinnande ökat, oavsett vilken arbetstidsmodell det gäller. De positiva effekterna kan sammanfattas i tre nyckelord, inflytande, delaktighet och flexibilitet. Möjligheten att själv kunna påverka när man arbetar och i vissa fall även hur mycket man arbetar har mycket stor betydelse för hur medarbetarna upplever sin arbetssituation. Kartläggningen visar att personalen upplever att man lättare kan balansera arbete och fritid, och att arbetet i många fall känns mycket lättare. Vissa modeller medger att den anställde kan lägga sitt schema efter eget huvud och planera in längre ledigheter, andra modeller innebär återkommande längre ledigheter. Båda varianterna kan ge den anställda möjlighet till längre perioder av återhämtning. Problem som utvärderingarna ofta lyfter fram är att när det finns resursbrister blir påfrestningarna stora för personalen. Arbetsbörda och stress ökar, och potentiell flexibilitet går förlorad. Modeller med icke schemalagd tid och allt för stort eget ansvar kan också få negativa konsekvenser för den anställde. Det kan också finnas motsättningar mellan olika typer av flexibilitet inom en arbetstidsmodell. Det finns exempel på lösningar där de anställdas inflytande över arbetstiden helt fått stå tillbaka för en slimmad verksamhets krav. Det är svårare att dra några säkra slutsatser om effekterna på medarbetarnas fysiska hälsa. Det beror i första hand på att få utvärderingar har gjort systematiska hälsoundersökningar. Det finns dock exempel på projekt där personalen rapporterar att värk i nacke, hals och axlar har minskat. De arbetsorganisatoriska förändringar som följer av arbetstidsmodellerna kan ha både positiva och negativa konsekvenser. När förändringarna genomdrivs med långsiktighet och bibehållen trygghet i personalgruppen kan personalens självkänsla och professionella identitet stärkas. I annat fall kan arbetstidsmodellen få motsatt effekt och upplevelsen av arbetsmiljön bli negativ. Effekter på jämställdhet utvärderas sällan i arbetstidsprojekt och avtal. Arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortningar som ökar sysselsättningsgraden ger reella effekter på medarbetarnas ekonomiska självständighet och jämställdheten mellan män och kvinnor. Flexibla arbetstidsmodeller brukar uppfattas som en jämställdhetsåtgärd, genom att kvinnor får makt över sin vardag. Möjligheten att påverka sina arbetstider är positivt för individen. Men arbetstidsprojektet anser ändå att det finns anledning att kritiskt granska

13 12 SAMMANFATTNING tanken om kvinnors ökade makt; om enbart kvinnor blir mer flexibla mellan arbete och familj kan det inte leda till att kvinnor blir ännu bättre på att ta traditionellt kvinnligt ansvar? Jämställdhetsvinsten blir begränsad. Det finns ofta ekonomiska förväntningar på arbetstidsmodeller (och i vissa fall även arbetstidsförkortningar). Antingen i form av dynamiska effekter på sjukfrånvaro och bemanning som minskar kostnaderna, eller att verksamheten genom att organiseras effektivare ska kosta mindre. Denna kartläggningsrapport har inte kunnat fastställa några dynamiska effekter, men det finns exempel på projekt där ekonomisk effektivitet och arbetsmiljöförbättringar gått hand i hand. Arbetstidsprojektet har inte utifrån utvärderingen kunnat fastställa att de renodlade arbetstidsförkortningarna haft några säkra effekter på medarbetarnas hälsa och sjukfrånvaro. Däremot visar många projekt att personalen upplever att arbetsmiljön blivit bättre och att arbetsglädjen och välbefinnandet ökade. En förutsättning var emellertid att bemanningen anpassades efter arbetstidsförkortningen och att nyrekryteringar gjordes. En positiv effekt av arbetstidsförkortningarna var att deltidsanställdas sysselsättningsgrader ofta höjdes i proportion till förkortningen.

14 INLEDNING 13 Inledning Våra arbetstider är en del av livets gränser. Arbetstider sätter inte bara gränser för hur länge vi arbetar, utan också när och hur vi arbetar. Arbetstider som på olika sätt skaver mot resten av vår vardag skapar problem. Men genom att på olika vis kunna påverka förläggningen och omfattningen av arbetet kan vi också underlätta samspelet mellan arbete och fritid. I bästa fall blir kvaliteten på såväl det arbete vi utför som det liv vi lever bättre. En förutsättning är att vi som anställda är delaktiga och har ett reellt inflytande över en flexibel arbetstidsförläggning. Intresset för olika typer av icketraditionella arbetstidsmodeller inom Kommunals verksamhetsområden har ökat under det senaste decenniet. Arbetstidsmodellerna kan se ut på många olika sätt. Många innebär att medarbetarna själva kan påverka när och hur mycket de vill arbeta under perioder. Andra går ut på att skapa en jämn balans mellan arbete och fritid, och att se till att medarbetarna får en tillräckligt lång viloperiod mellan arbetspassen. En del ger möjlighet till att öka sysselsättningsgraden för den anställda. Flera arbetstidsmodeller har även inslag av arbetstidsförkortningar. Syftet med att införa en viss arbetstidsmodell inom en organisation är ofta att förbättra hälsan och välbefinnandet bland medarbetarna. Dessutom kan motivet vara att skapa en bättre arbetsmiljö genom att skapa förutsättningar att samordna de anställdas önskemål om arbetstider med verksamhetens behov. Ekonomiska förväntningar och arbetsmiljömotiv följs ofta åt, men kan ibland stå i konflikt med varandra. Det medför ibland att arbetstidsmodellerna inte får de positiva effekter för personal och verksamhet som arbetsgivare och personal hoppats på. Arbetstidsprojektet har haft i uppgift att kartlägga och analysera de lokala avtal och projekt med arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortningar som genomförts inom Kommunals verksamhetsområden. Förutom att kartlägga förekomsten har uppdraget varit att bedöma effekterna för medarbetarnas hälsa och välbefinnande, för arbetsmiljön och jämställdheten mellan kvinnor och män. Även ekonomiska förutsättningar och konsekvenser ska belysas. Rapporten har följande upplägg. Först redogörs övergripande för Kommunals centrala arbetstidsavtal. Därefter behandlas olika typer

15 14 INLEDNING av arbetstidsmodeller. På grund av mångfalden av modeller och försök har arbetstidsmodellerna kategoriserats efter typ. Försöken rapporteras inte enskilt utan har sammanfattats inom respektive grupp. I rapportens nästa avsnitt redogörs för lokala avtal och försök med renodlade arbetstidsförkortningar, det vill säga generella förkortningar av veckoarbetstiden, för alla anställda eller vissa grupper. Rapporten avslutas med slutsatser. Metoddiskussion Arbetstidsprojektet fick i uppdrag att kartlägga och utvärdera olika lokala projekt med arbetstidsmodeller och arbetstidsförkortning. Det är inte möjligt att i efterhand utvärdera avslutade projekt. Därför har ambitionen varit att kartlägga tidigare och nuvarande lokala projekt och granska redan befintliga utvärderingar, projektbeskrivningar och avtal. Materialet i den här rapporten grundar sig på flera olika insamlingsmetoder. Alla enkäter har kompletterats med intervjuer med ombudsmän eller sektionsföreträdare. Det totala antalet centrala avtal om arbetstider uppgår till över 100 inom Kommunal. Under vintern 2004 bad projektet alla ombudsmän på förbundskontoret med ansvar för respektive avtal att redogöra för avtalens utformning. De fick besvara frågor om arbetstidens längd, antalet semesterdagar och antalet berörda medlemmar för respektive avtal. Under försommaren 2005 har de även fått i uppdrag att beskriva hur arbetstiden är förlagd inom olika Kommunals olika verksamhetsområden. För att kartlägga lokala projekt fick alla sektioner och klubbar möjlighet att besvara en enkät via e-post. Totalt besvarade 363 sektioner och klubbar enkäten vid kartläggningen av olika verksamhetsområden och yrken. Även respektive branschråd blev ombedda att fylla i en enkät. Det finns ett hundratal pågående eller avslutade försök och nästan lika många lokala kollektivavtal. Dock är en mindre del utvärderade. Efter avslutad undersökning blev alla sektioner kontaktade och ombedda att skicka in projektbeskrivningar, utvärderingar och kopior på gällande lokala kollektivavtal. Arbetstidsprojektet har strävat efter att följa upp alla avtal och försök. Tyvärr har inte alla inkommit med underlag och de ansvariga har i en del fall inte kunnat nås.

16 INLEDNING 15 Begreppsdefinitioner Veto: arbetstagaren bestämmer, en rätt att blockera vissa timmar eller arbetspass Flytande tid: ej schemalagd arbetstid Förskjuten arbetstid: annan arbetstidsförläggning än den ordinarie Ledighetsfaktor: framräknat tal, beroende på schemaläggning, som används för löneavdrag vid ledighet Semesterkoefficient: framräknat tal, beroende på schemaläggning, som används vid beräkning av antal förbrukade semesterdagar vid semesterledighet Förtroendetid: arbetstid då ej ordinarie arbetsuppgifter utförs Fyllnadstid: övertid för deltidsanställd

17 16 CENTRALA ARBETSTIDSAVTAL Centrala arbetstidsavtal Kommunals medlemmar är verksamma inom en mängd olika branscher. Det här avsnittet beskriver gällande centrala avtal om arbetstidens längd och den traditionella arbetstidsförläggningen inom respektive bransch. Kommunal har i flera avtalsrörelser drivit igenom arbetstidsförkortningar för de kommun- och landstingsanställda. I avtalsrörelsen 1988 sänktes veckoarbetstiden för merparten av landstingsanställd personal med schemabunden arbetstid från 38,25 till 37 timmar. Samtidigt sänktes veckoarbetstiden för nattarbetande till 36,33 timmar. Motsvarande grupper som var anställda i kommuner fick antingen sänkt arbetstid till dessa nivåer eller så satsades motsvarande resurser på högre löner. Att veckoarbetstiden sänkts från 38,25 till 37 respektive 36,33 timmar har medfört att årsarbetstiden har minskat med 3,3 procent respektive fem procent. Förutom en kortare veckoarbetstid har personer över 40 år sex extra semesterdagar och de över 50 år sju extra semesterdagar. Den utökade semestern har inneburit att årsarbetstiden minskat med 2,5 respektive 3 procent 1. Organisatoriskt har i dag en stor del av landstingens verksamhet flyttats till kommun-sektorn. Det gör att i dag har det stora flertalet av de kommunanställda en schemabunden arbetstid på 37 timmar i veckan. Därutöver har Kommunal cirka medlemmar som är anställda av privata arbetsgivare. Deras veckoarbetstid varierar utifrån respektive centralt avtal. Därtill finns ett stort antal lokala avtal. Vård och omsorg av äldre och funktionshindrade Inom området för vård och omsorg av äldre och funktionshindrade arbetar cirka av Kommunals medlemmar. De som är anställda i kommuner och arbetar på vardagar har en veckoarbetstid på 40 timmar. För majoriteten av den schemabundna personalen som även arbetar helger har veckoarbetstiden sänkts från 38,25 till 37 timmar vid dagtjänstgöring och till 36,33 timmar vid nattjänstgöring. För de privat-anställda varierar veckoarbetstiden mellan 38,25 och 37 timmar.

18 CENTRALA ARBETSTIDSAVTAL 17 Antalet semesterdagar är lika oavsett om arbetsgivaren är privat eller kommunal. Det är 25 dagar (t o m 39 års ålder), 31 dagar (från 40 år) och 32 dagar (från 50 år). Kommunal har över medlemmar som arbetar som personliga assistenter. De flesta personliga assistenter har samma arbetstider som övriga anställda i kommunen. Emellertid finns det ett särskilt avtal, Personlig assistent och anhörigvårdare (PAN), där veckoarbetstiden är 52 timmar för anhörigvårdare och 40 timmar för personliga assistenter, oavsett när arbetstiden är förlagd. För anställda enligt PAN är antalet semesterdagar 25. Även privatanställda personliga assistenter arbetar enligt avtal där veckoarbetstiden är 40 timmar. Antalet semesterdagar är 25 (tom 39 år), 31 (från 40 år) och 32 (från 50 år). Flertalet anställda inom social omsorg arbetar på vardagar och dagtid. Behovet av personal finns dock dygnet runt, varför även kvälls- och nattarbete är vanligt. Det är mycket vanligt att arbetstiden är förlagd utifrån ett fast veckoschema som sträcker sig över visst antal veckor. Hur stor delaktighet arbetsgruppen har i schemaläggningen varierar mellan arbetsplatserna. Förläggningen av arbetstiden sker på samma sätt inom privat och offentlig verksamhet. För medlemmarna är det en fördel att ha en lång framförhållning där de vet när de ska jobba och samma schema under en längre period ger kontinuitet i arbetet. Om så krävs sker byten av dagar mellan kolleger. För arbetsgivaren är fördelen att de kan bemanna verksamheten med hänvisning till verksamhetens planerade behov. Nackdelen för medlemmar med fast veckoschema är att det är ett mindre flexibelt system, både ur den anställdes och ur arbetsgivarens perspektiv. Hälso- och sjukvårdsområdet Inom hälso- och sjukvård arbetar över medlemmar. Landstingsanställdas veckoarbetstid varierar beroende på arbetstidens förläggning från 40 (vardagar), 37 (schemalagd personal inkl helgarbete) till 36,33 timmar (nattjänstgöring). Antalet semesterdagar är 25 (tom 39 år), 31 (from 40 år) och 32 (from 50 år). Privatanställda har samma villkor. Flertalet anställda inom hälso- och sjukvården arbetar dagtid på vardagar och helger. Behovet av personal finns dock dygnet runt. Liksom inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade är

19 18 CENTRALA ARBETSTIDSAVTAL det mycket vanligt att arbetstiden är förlagd utifrån ett fast veckoschema som sträcker sig över visst antal veckor. Delaktigheten i schemaläggningen varierar mellan arbetsplatserna. Även här sker förläggningen av arbetstiden på samma sätt inom privat och offentlig verksamhet. Vid korttidsfrånvaro är det ofta de anställda själva som löser uppkomna luckor (vid sjukdom, vård av barn, semester), dvs. man byter pass eller går in extra för att lösa situationen. För arbetsgivarna är fördelen att de kan bemanna verksamheten med hänvisning till verksamhetens planerade behov. Nackdelen är att det är ett mindre flexibelt system, både ur den anställdes och ur arbetsgivarens perspektiv. Förskolan och skolan Inom förskolor och fritidshem arbetar drygt medlemmar, främst som barnskötare och fritidsledare i kommuner, i privat verksamhet eller inom kyrkan. I skolan arbetar drygt medlemmar som elevassistenter, fritidsledare, vaktmästare, skolmåltidspersonal och lokalvårdare. Normalarbetstiden är 40 timmar i veckan för både kommun- och privatanställda. Antalet semesterdagar för kommun- och de flesta privatanställda är 25 dagar (tom 39 år), 31 dagar (från 40 år) och 32 dagar (från 50 år). För övriga är antalet 25 dagar oavsett ålder. Arbetet inom förskola och fritidshem sker vanligtvis dagtid på vardagar. Det finns även kommunala och privata förskolor som har dygnetruntomsorg. Det är förskolechefen eller rektorn som beslutar om arbetstiderna och som efter samråd med de anställda fastställer arbets-tidens förläggning utifrån verksamheten och föräldrarnas behov av omsorg för sina barn. De flesta dagbarnvårdare arbetar enbart dagtid på vardagar. De kan ibland ha en längre arbetstid än de anställda i förskolor/skolorna. Regleringen för nattarbete skiljer sig i de flesta fall, både i förskolan och i familjedaghemmet, jämfört med dem som enbart är anställda på dagtid. Skillnaderna kan vara stora både mellan kommunerna och mellan privata anordnare. Elevassistenter inom skolan är oftast anställd för att följa en enskild elev och då blir arbetstiden beroende av denna. Det förekommer också att elevassistenten stärker upp i klassen eller i gruppen på fritidshemmet och då styr det arbetstidsförläggningen. Lokalvårdare och vaktmästare inom skolan arbetar både på varda-

20 CENTRALA ARBETSTIDSAVTAL 19 gar dagtid och på kvällar samt helger. Arbetstidens förläggning görs generellt för en längre tid, exempelvis terminsvis. De två grupperna har ofta svårt att styra sin egen arbetstid, den bestäms i stor utsträckning utifrån verksamhetens behov. Kökspersonal (anställda av kommuner eller landsting) på skolor har semesteranställning eller uppehållsanställning. Vid semesteranställning arbetar man vardagar, måndag till fredag och inga helger eller röda dagar. En heltidstjänst omfattar 40 timmar/vecka. Vid uppehålls-anställning arbetar man från det att skolan öppnar på hösten tills skolan slutar på våren året därpå (per läsår). Under sommaren är det ett uppehåll på cirka tio veckor och över jul/nyår är det ett uppehåll på cirka tre veckor. På ledigheten har man lön och är inte arbetsskyldig. Få arbetar heltid. De som är privatanställda har semesteranställning som grund. Arbetsgivaren kan teckna lokalt avtal om att använda uppehållsanställning eller årsarbetstid. Trafikområdet Kommunal har ca medlemmar som arbetar inom trafikområdet. De flesta är bussförare och arbetar inom sex centrala avtal. Majoriteten av arbetsgivarna är privata.. Ett branschavtal tecknades 2002 som i dagsläget omfattar drygt medlemmar, men i takt med att nya upphandlingar sker kommer fler och fler medlemmar att arbeta under dessa villkor. Avtalet ger medlemmarna en veckoarbetstid på 40/38,25 timmar. För medlemmar som arbetar natt eller har s k delade turer 2 minskar arbetstiden med 10 minuter per timme. Antalet semesterdagar är 25 plus tre s.k. ledighetsdagar. Enligt ett annat avtal på området är veckoarbetstiden för dem som arbetar natt 36,60 timmar. I de övriga avtalen på området har de flesta 40/38,25 timmars veckoarbetstid oavsett när arbetstiden är förlagd. Det är vanligast med 25 semesterdagar men vissa avtal ger 31 semesterdagar vid 40 år och 32 semesterdagar vid 50 års ålder. Flertalet inom trafiken arbetar på morgonen eller eftermiddag och tidig kväll. Arbets-tidens förläggning sker framförallt utifrån människors resor till och från skola och arbete. Delade turer är mycket vanligt och gäller för mellan 30 och 40 procent av medlemmarna. I och med upphandlingarna och ökade krav på effektivitet har också en hel del luft försvunnit ur tidtabellerna.