Unik bok om fredsstyrkans kockar...det är ett annorlunda och skönt sätt att berätta om svenska FN-insatser. Eller att se det som en ovanlig kokbok...

Transkript

1 PROV LÄSNING Unik bok om fredsstyrkans kockar...det är ett annorlunda och skönt sätt att berätta om svenska FN-insatser. Eller att se det som en ovanlig kokbok... Dagens Arbete...För alla som någon gång varit i FN-tjänst bör detta verk, snyggt formgiven av jönköpingsbon Johan Leijon, blir en perfekt julklapp... Jönköpingsposten...Det är en hel del kända kockar som varit ute och lagat mat i FN. Avsnittet om Sinai börjar med Pelle Danielsson som fixade käk på fyra bataljoner i unga år. Numera är det han som är Hos Pelle, en rosad restaurang i Linnéstaden i Göteborg. Förordet har skrivits av en annan känd kock, Jan-Boris Möller... Tidningen Hemvärnet

2 11 kapitel, 216 sidor

3 KONGO En mission som har satt djupa spår i den svenska historien under 1900-talet 13 oilka berättelser

4 En kulinarisk kollision Det är 31 grader varmt i skuggan. Ett kylskåp hade suttit fint, men du har i alla fall dagens sändning av matvaror och en kokplatta. Det kommer några hundra grabbar på middag och om du inte blir beskjuten de närmaste timmarna, så ska det nog ordna sig. Vardagen för en FN-kock får inte sällan en finalplats i Årets Kock att framstå som rena semestern. Det gäller både 60-talets och dagens uppdrag. Men det finns större utmaningar än hetta och hot: Fy fan för torsdagar! Ärtsoppan fixar sig väl, men alla dessa pannkakor med futtiga fyra små stekpannor Det säger en av 2000-talets kockar i Kongo, Andreas Larsson, och får en stadig blick av samförstånd från Ricky Björk, en av 60-talets. De båda möts för att jämföra erfarenheter och dela med sig av knapphetens kulinariska triumfer; rykande het pungråttegryta till exempel. Det är inte riktigt som man kan tro. Jodå, visst kan både värme, ormar och gerillan försvåra jobbet, men främst är det ändå redskap och livsmedel, eller snarare bristen på dem, som står för utmaningen. På 60-talet var det en gasolbrännare på trefot med plats för ett kärl i taget som gällde och där skulle även diskvattnet värmas. Skulle något till äventyrs stekas, då fick locken till järngrytorna tjänstgöra som pannor. Jag trodde ni hade två plattor i alla fall. En till kalopsen och en till potatisen, säger Andreas och börjar raskt att ta tillbaka sina nyss levererade klagomål över 2000-talets tillkortakommanden i Kongoköket. Jo, vi hade någon amerikansk bensinspis ett tag, men den sotade igen och slocknade av och till. Allra helst när vi hade ett flak köttbullar på. På så vis var nog trefoten att föredra ändå, förklarar Ricky. När Kongo åter blev ett mål för svenska FN-insatser 2003 så hade de mobila FN-köken förstås gjort stora framsteg. Nu var det inte längre en presenning som gällde, utan ett antal containrar inredda som kök. Kylskåp, elektriska hällar med plattor i plural och diskho med varmvatten hade blivit standard. Fast fukten och hettan satte fortfarande sin prägel på vistelsen. Jodå. Vi tätade hål i både golv och tak med silikon, intygar Andreas. Västeråsaren Andreas Larsson deltog i den första nya Kongomissionen sommaren 2003; FK01. Den då 24-årige ställföreträdande kokgruppchefen ville dels prova på något annorlunda, dels göra ett rejält handtag, även om hans mor tyckte att han kunde göra det någon annanstans än i Kongo. Det låg en hel del rädsla i luften när han kramade vänner och familj adjö, särskilt som det var mycket oroligt på resmålet just innan Andreas for. Det blev många lugnande telefonsamtal hem i början. Men jag hade verkligen ångrat mig om jag hade tackat nej. Det var en extremt intressant upplevelse, säger han sakligt. 30 spänning

5 Kongo Grabbarna bjuder flyktingbarn på korv och bröd. 31 verklighet

6 Många på resande fot. Barnsoldater. Vy över campen i Kindu. Hjälp till föräldrarlösa barn. Transporter i Boeing 727. Karl Ragnar Björk, eller Ricky som han kallas, ringde inte hem. Det gjorde man inte på 60-talet. Ricky hör hemma i Kungälv, åtminstone nu sedan han har blivit pensionär. Förr stod han mest att finna till sjöss, någonstans utanför Afrikas kust, eller i kontinentens inre som FN-kock. Han har fyra Kongo-bataljoner bakom sig och är inte direkt lättskrämd. När han 1960 åkte första gången orsakade det inte många höjda ögonbryn bland nära och kära. Han var visserligen bara 20 år, men hade redan sett Mocambique, Sydafrika, Namibia, Senegal, Marocko, Tunisien och Egypten som sjöman. Hur farligt var det i Kongo på den tiden? Till att börja med var det rena semestern, minns Ricky. Fast, man kunde förstås få malaria Den första tiden var snåla matransoner och bristen på kryddor Rickys största bekymmer. Dessutom var det med en enda platta svårt att servera varma köttbullar till varmt mos. Men stämningen förändrades undan för undan och snart kände grabbarna att folk inte ville ha dem i landet längre. Att åka in till stan på permis eller ens inköpsrunda var det inte längre tal om. Eländet kom i vågor. Två veckors relativt lugn övergick på knappt ett par timmar i två veckors upplopp och ständig beskjutning. Ricky minns att han aldrig hann vänja sig vid någotdera läget. Det var inte så jäkla roligt att laga mat med k-pisten på ryggen och fundera på om de skulle anfalla campen eller om det bara skulle komma enstaka kulor, berättar Ricky. I april 1961 försvann två svenska soldater och befarades mördade. I september och december rasade väpnade strider mellan FN-trupper och Katangaprovinsens gendarmeri i Elisabethville. 29 svenskar skadades och fem dog. Innan FN backade ut ur Kongo 1964 hade 19 svenskar och sammanlagt 236 FN-soldater satt livet till. Några av dem var Ricky Björks vänner. Frågan om varför man väljer att mönstra på om och om igen hänger i luften. Det måste ha varit så mycket lättare att tillaga tournedos hemma i Sverige, särskilt för en person som bara är några och tjugo. Tja, varje gång tror man att nu är det värsta över! Nu vänder det För egen del var han som närmast den svarta statistiken efter ett vaktpass hemma på campen. Han hade precis slagit sig ner på tältsängen i baracken då det small till i masonitväggen bakom, fem sex centimeter bredvid honom. I rummet intill låg kulan. I ett sådant perspektiv är maten måhända inte det första man tänker på, men för dem som jobbar på plats är den förvånansvärt viktig. Ju mer nattsvart uppdraget verkar, desto större betydelse får måltiderna och kockarna. 32 dödligt allvar

7 Kongo I köket på Kindu-basen, Ricky skalar potatis med sina kamrater. Matlagning i det gröna där ananas var huvudrätt. De erbjuder en nödvändig paus, en vila från verkligheten runt omkring. Smakar det dessutom bra är den psykosociala betydelsen än större. Just uppskattningen från de andra i gänget tillhör höjdpunkterna med att laga mat i FN-trupp. Det är Ricky och Andreas eniga om. Många hade kanske inte så mycket annat att se fram emot i en tämligen enformig vardag, förklarar Andreas. Och de gånger det var tvärtom, då kunde vi lindra stressen en stund med en bra lunch. Det rådde inte krigstillstånd när Andreas fyra decennier efter Ricky packade sin Kongoväska, men det fanns andra hot. Malarian var kvar, även om den hamnat i skuggan av aids. Fast det svåraste hotet var av ett annat, och för många alldeles nytt slag, barnsoldaterna. Å ena sidan utnyttjade, hungrande barn, som själva var offer utan egna val. Å andra sidan aggressiva och påtända minisoldater med en laddad Kalashnikov i de tunna nävarna. Man visste inte hur man skulle bemöta dem. Vi fick helt enkelt vara på vår vakt mot alla med vapen, även barnen, förklarar Andreas. På sina inköpsturer lärde sig Andreas och hans kolleger snart att vara diplomatiska. De brukade köpa ananas av den ena, kryddor av den andra och så bananer av den tredje försäljaren. Trots det kunde det snabbt bli en obehaglig stämning när de handlare som inte sålde frukt ibland kände sig förfördelade. I kongolesernas ögon borde ju FN-trupperna köpa lokalt kött också. Det fanns ju ett missnöje med inblandningen även nu, om än i mindre skala än på 60-talet. Det kastades både sten och brandbomber mot FNcamperna, med undantag av den svenska campen, berättar Andreas. Att svenskarna slapp brandbomber tror han hade att göra med den svenska inställningen som brukar följa med på utlandsmissionerna. Inte för att svenskar skulle vara bättre än andra, men för att det är typiskt svenskt att klura ut olika sätt att kringgå diverse regler; regler som gör att man exempelvis inte får hjälpa till humanitärt som man kanske skulle önska. FK01 hjälpte i alla fall till att dra vatten- och elledningar till ett lokalt sjukhus. Den insatsen, och ett par liknande så kallade self protection-project, kan ha haft med saken att göra. Så gick i alla fall snacket på plats. Jo, det lönade sig att vara snäll redan på min tid, inflikar Ricky. Det som ställer tuffast krav på en FN-kock är trots allt varken hoten eller konflikterna. Inte om man frågar Ricky eller Andreas. Visst kan man råka illa ut även som kock, men det är i första hand de andra kollegerna som får ta de värsta smällarna. För en kock är det snarare enformigheten som är svårast att hantera. Förväntningarna på den 21:a lunchen efter tre veckor med identiska råvaror. 33 krig & fred

8 Det vankas grillat, lamm och gris, Elisabethville humor

9 Kongo För Rickys del handlade det om PeM, ett pulvermos som mest stod att likna vid klister. Till detta var bacon den ständigt återkommande följeslagaren. Och visst skar de bacon både på tvären och längden och ibland inte alls. Och visst kunde det bli potatisbullar ibland, men en mission är ändock 180 luncher och lika många middagar lång. En gång gjorde vi lapskojs på corned beef och PeM med stekt lök, ägg och rödbetor till. Alla åt det! utbrister Ricky fortfarande en aning förundrad. För Andreas del handlade det om revben som alltid utgjorde substitut då det beställda inte gick att uppbringa. Revben och den ständiga färdiga pommes friten ( PeM i 2000-talstappning ) var inte heller så lätta att variera den femtioelfte gången. Jag tror vi kom upp i 36 olika marinader till revbenen, flinar Andreas. Och så har de grillats, kokats, stekts och stuvats de arma revbenen. Ricky vill minnas att de på hans tid kokade dillkött på dem också. Att ångande varma gula ärter går hem i kongolesisk hetta må låta märkligt, men svensk husmanskost står alltid högt i kurs under utlandstjänst. Även om det sällan eller aldrig står att få fläsk till soppan ( bara bacon ). Ärtsoppa eller kalops och kokt hel potatis var populärt på Rickys tid. Pannbiffar eller köttbullar med gräddsås tillhörde favoriterna när det var Andreas tur och så söndagsstek förstås. Men om torsdagarna är extra populära dagar hos de flesta övriga, så gäller det inte kockarna själva: Fy fan för att stå och steka tre eller fyra pannkakor till 87 personer varje torsdag, väser Andreas med emfas. Hade man haft en stekhäll så hade man ju bara hällt ut smeten och rutat upp pannkakorna... Men ni hade ju häll, vet jag! utbrister Ricky och spänner sin pliriga blick i ynglingen. Jo, men den lutade. På fem sekunder låg allt i ena hörnet och vi hade fått servera en trekantig tjockpannkaka med ogräddad mitt eller brända kanter! I den lokala matkulturen var det mest solmogna frukter och grönsaker som satte avtryck i Björks och Larssons jobb. När läget tillät vill säga. Ibland var det bara att åka och handla, ibland absolut inte. Urvalet av kryddor var heller inte det sämsta, men det hände att man fick jobba hårt för finesserna. När Ricky och hans kolleger en gång tyckte sig ha varit utan kryddor alldeles för länge gjorde de inbrott på en indisk depå med tre meter höga murar. Jodå, där fanns en hel del att hämta i kryddväg och preskriptionstiden är väl på min sida? Andreas fick också jobba hårt för ingredienserna ibland, fast några inbrott bekänner han inte. Däremot blev det ett par långväga shoppingturer; från Kindu via Kalia till Kinshasa och hem igen. En gång för att få tag på ris. En annan gång för gåsamiddagens skull. Visserligen fick han och kollegan lift med en Boeing 727:a, men i alla fall. Kongoleserna själva var inga dumma kockar. En av Rickys mest minnesvärda middagar någonstans och hittills intogs på en krog i Kongo på 60- talet. Den förträffliga bernaisesåsens tillblivelse är än idag ett mysterium för honom. Att de kunde slå den så väl för hand... (Nä, det fanns inga påsar då.) Och så glass! Den smakade hemlagad och var så len och ljuvlig. Sopporna var ett kapitel för sig. Ricky lägger ut texten om hur ortsbefolkningen kunde konsten att koka en fin buljong. Som den han och polaren blev bjudna på en kväll hemma hos goda vänner när damerna dukade fram en makalöst läcker grönsaks- och köttgryta. Knallgott var det, så man tog ju om så klart. Fast det kändes lite ovant när skeden stötte på en stor jäkla svans där nere på botten, berättar Ricky med ett brett grin och fortsätter: så jag sa till polarn att nu har vi ätit råtta minsann! Pungråttegryta åtminstone. Någon så exotisk gryta fick inte Andreas smaka på, men den lokala baren utanför campen gjorde en fantastisk kyckling, grillad över öppen eld. Typsikt nog rekommenderades grabbarna att hålla sig undan på grund av salmonellarisken. Sedan var den botaniseringen i den lokala matkulturen till ända för hans del. Det vaknar månget slumrande minne när Andreas och Ricky möts. Båda är nyfikna på hur de andra hade det, de som var nere fyra decennier före eller efter. Mycket tycks vara som det en gång var, jakten på variationerna till exempel, medan annat har förändrats markant, utrustningen kanske mest. När det börjar bli dags att skiljas kommer så en stilla undran från Ricky: Jo, Andreas, jag måste få fråga en sak Visst? Hade ni TV? Det kan du ge dig fasen på! Rena hemmabion med tv-spel, air condition, kylskåp och rubbet Det var som fan! PeM: Potatismos framtaget av Findus (Procordia Food AB) under 50-talet efter att försvarsmakten hade efterfrågat en lätt lagad produkt. 3 historia

10 Kongomissionerna Kort tid efter Kongos självständighet 30 juni 10 uppstod häftiga oroligheter i landet, varvid belgiska trupper ingrep för att skydda den europeiska befolkningen. Detta tolkades av Kongo och dess ledare som en provokation på landets suveränitet. Dåvarande presidenten och regeringen begärde hjälp från FN den 12 juli 10. FN stannade i landet under nästan fyra år. 3 år senare, i september 1, etablerades MONUC och omfattade geografiskt Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo), Rwanda, Uganda, Angola, Zimbabwe och Namibia. Eftersom Demokratiska Republiken Kongo nästan helt saknade fungerande väg- och järnvägsnät var det viktigt med fungerande flygtransporter. Sverige fick åter igen en roll i Kongo. Missionsnamn: ONUC : Opération des Nations Unies au Congo. Varaktighet: 1 juli juni 1 Personalstyrka: man från 3 länder deltog under nästan fyra år. Svensk styrka: Totalt 332 man fördelat på bataljoner och en teknikerkontingent inklusive flygförband. Beteckning: K8, K10, K11, K12, K1, K1, K18, K20 och K22. Dödsfall: 1 svenskar dog under sin tjänstgöring i Kongo. Övrigt: 12 svenskar tilldelades Vasamedaljen av kung Gustav VI Adolf för synnerligt mod under insatsen. Kokutrustning: Amerikansk bensinspis som användes med mycket stor försiktighet då den hade en tendens att baktända. Spisen återfanns senast vid starten av Libanon-missionen under tidigt 80-tal. Trebenskök fanns att tillgå. Blandningen av övrig köksutrustning var besynnerlig och ofta mycket bristfällig. Matkonsumtion: Vanligtvis bestod maten till stora delar av köttkonserver. Utöver det använde den första bataljonen bestående av 8 man kg kött, kg fisk, 18 kg kyckling, kg potatis, 20 kg ägg, 22 kg skinka och liter mjölk under en vecka. Kostnader: Den svenska bataljonens kostnad för mat de första sex månaderna i Kongo var kronor per vecka. En krona 1962 är lika mycket som nio kronor idag, 2007, enligt Kungliga Myntkabinettet. 3 dåtid

11 Kongo Julafton på posteringen Renen Andreas med kolleger vid rotation hem. Vägen till Kindu. Missionsnamn: MONUC : United Nations Observermission in the Democratic Republic of Congo. Etablerad: September 1 och är pågående. Personalstyrka: Cirka man trupp och 0 observatörer. Svensk styrka: Flygplatsenhet Kongo (Beteckning: FK01, FK02), ingick i missionen under ett år, juni 2003 juni 200. Totalt cirka 180 personer. Idag finns fem svenska militärobservatörer och tre FN-poliser i området. Övrigt: Mandat SCR 1. SCR= UN Security Council Resolution (FN:s säkerhetsråds resolution) Kokutrustning: En italiensk container med diverse utrustning som beredningsbänk, stekbord, fritös och ugn. Containern var dock inte tät, varken i golv, väggar eller tak, vilket gjorde att en del otrevliga kryp tog sig in. Detta i kombination med en obefintlig luftkonditionering gjorde ibland jobbet olidligt. Matkonsumtion: FN-beställd mat som under den första missionen till stor del bestod av revbensspjäll. Annars var tillgången på frukt, grönsaker och bröd relativt god. Under andra missionen (FK02) blev matlagningen mer varierad tack vare bättre matleveranser. Kostnader: Då oroligheterna blossade upp under 200 förstördes merparten av kostnadsunderlagen för matinköpen som svenskarna hade gjort under missionen. 37 nutid

12 Kongo Katangagryta en gryta som Ricky fick smaka på under sin tid i Kongo, men här något modifierad och pungråttan ersatt med karré ( portioner) 3 4 skivor fläskkarré, strimlad ( går även bra med kongolesisk pungråtta ) 1 stor lök, grovt hackad 1/2 dl majsolja eller liknade ( ej olivolja ) 1 tsk mald koriander 1 tsk chilipulver 2 hackade vitlöksklyftor eller 1 tsk mald vitlök 2 msk vetemjöl dl kycklingbuljong eller vatten och 2 kycklingbuljongtärningar 1 burk avrunna röda bönor 1 aubergine, tärnad 2 röda paprikor hackade/skurna i tärningar ( 1 x 1 cm ) 1/2 dl hackad persilja (eventuellt) salt och peppar Värm upp oljan i en kastrull och tillsätt köttet samt den hackade löken, fräs i 2 3 minuter. Därefter tillsätts koriander, chili och vitlök som fräses ytterligare 1 2 minuter. Strö över vetemjölet och rör samman. Tillsätt buljongen och låt det koka upp, sänk sedan värmen och låt det småkoka i cirka minuter. Tillsätt därefter bönor, aubergin och paprikor för att sedan låta det koka 2 3 minuter till. Om persilja finns läggs det i den sista kokminuten. Servera med potatis, couscous eller ris nya och spännande Klassisk skånsk kalops fler än 5 kalops var populärt bland soldaterna i Kongo på sextiotalet och är så även idag ( portioner) 8 hg högrev eller oxbringa skuren i 2 x 2 cm stora bitar 2 gula lökar i klyftor 2 stora morötter, delade och skurna i bitar 1 kryddpepparkorn 7 lagerblad 1 liter oxbuljong, gjord på 3 buljongtärningar soja och salt Bryn köttet runt om, men inte för hårt. Lägg över i en kastrull, tillsätt kryddor och buljong. Låt det koka upp och sedan småkoka under lock i cirka 30 minuter. Bryn grönsakerna och lägg i kastrullen, fortsätt kokningen i ytterligare cirka 1 minuter. Gör en redning av mjöl och kallt vatten, häll i kastrullen under omrörning, men låt inte såsen bli för tjock. Smaka av med salt om det behövs, samt lite soja för färgens skull. Servera med potatis och rödbetor. 0

13 Kongo Pink Panther då någon av misstag hällde proteinpulver med jordgubbsmak i smeten blev pannkakorna rosafärgade ingredienser 1 portion 10 portioner 100 portioner vatten 3 dl 3 l 30 l mjölkpulver 30 g kg g = 7 1/2 dl ägg 1 2 st st 0 st vetemjöl 110 g 1,1 kg = 1, l 11 kg salt 0,1 g 1/2 tsk 1 msk socker g 0 g = 1/2 dl 0, kg matfett 20 g 200 g 2 kg Blanda vatten och mjölkpulver. Vispa samman ägg med en del av mjölken. Blanda växelvis i mjöl och mjölk till en jämn smet. Tillsätt resten av mjölken. Smaksätt med salt och eventuellt socker. Låt smeten svälla i minst 20 minuter. Smält matfett i stekplåten/stekbordet och häll i ett tunt lager pannkakssmet. Grädda. Serveras med sylt och grädde Tips! Mjölkpulver kan bytas ut mot proteinpulver med jordgubbssmak för den fina färgens skull. Eller mot vanlig mjölk för en mer hushållsanpassad tillagning recept Kongo klassiker med ny vinkel 1

14 ( portioner) vaktlar gåsflott eller en blandning av smör och olja salt och nymald svartpeppar Portvinssås: 200 g scharlottenlök 0 g smör 1/2 dl sherryvinäger 2 1/2 dl portvin 7 1/2 dl kycklingfond 1 kvist färsk timjan Fyllning: 0 g vildris 3 dl kycklingfond 100 g gåslever, skuren i små bitar 150 g färsk karljohanssvamp, rensad och finhackad 2 schalottenlökar, finhackade 30 g blandade färska hackade (persilja, körvel, basilika) 1 2 msk portvin eller cognac färsk persilja, svamp och rosmarin Börja med portvinssåsen. Låt schalottenlöken svettas i smör tills den är mjuk. Tillsätt vinäger och koka nästa till all vätska är borta. Rör ned portvinet och reducera hälften. Tillsätt fond och timjan och sjud i cirka 20 minuter. Sila och smaka av Sjud vildriset i fonden i 30 0 minuter och ställ åt sidan. Salta och kuberna är brynta på alla sidor. Hetta upp 1 msk gåsflott i stekpannan och fräs svampen tills den är slak. tills löken är mjuk. Lägg undan lite tillsammans med portvin och Stoppa i fyllningen, inte för mycket, och sy ihop. Hetta upp 3 msk gåsflott i en stekpanna och bryn vaktlarna minuter, ös regelbundet. Ta dem ur serveringsfat. kring vaktlarna. Garnera med per- av portvinssåsen separat tillsam- När den första svenska FN-bataljonen i november 1956 skickades till Mellanöstern och Gaza var det inte första gången som svenskar frivilligt deltog i militära insatser utomlands. I alla tider har svenskar dragits till krig även om Sverige inte har varit i krig sedan Svenskar har dykt upp i amerikanska, franska och kroatiska förband för att nämna några. Redan i boerkriget i Sydafrika ( ) fanns svenskar med. Senar deltog också svenskar i finska frihetskriget (1917), spanska inbördeskriget ( ), Hangös befrielse från ryssarna - det finsk-ryska kriget och på fler ställen i andra världskriget ( ) och Korea ( ). Dock kan bara enstaka av dessa insatser ses som en insats för freden då svenskar deltog i stridande förband. I den här boken kommer inga krigshungriga vargar att få någon plats. Här lyfter vi fram våra svenska kockar som under de senaste 50 åren varit en otroligt viktig del i fredsbevarande missioner, oavsett om det har varit under, eller under annan flagg. Anledningen till att jag står bakom denna bok tillsammans med ett antal mycket kvalificerade medarbetare är mycket enkel. Då jag har egen erfarenhet av utlandstjänst och på nära håll sett det hårda jobb som kockarna gör vill jag på detta enkla sätt tacka dem. Ett tack för att de som yrkesmän står ut med gnäll, dåliga råvaror, sliten utrustning, brist på vatten och kyla och ändå har gjort ett bra arbete fastän de ibland har tvingats arbeta i den otroliga värme som en gas eller bensinspis i kombination med yttre omständigheter kan ge. Utan er finns det inga -soldater eller generaler ni är de verkliga hjältarna. Per Lennartsson Eskilstuna 28 augusti 2007 Innehållsförteckning Här följer s egna berättelser Vi tog med kokspisens eldaggregat i tältet för att hålla värmen. Sedan hämtade vi stekpanna, smör och vitt bröd, gjorde hål i brödet och hällde i ägg. Med bacon, ketchup och en kall Moose Head så mådde vi riktigt gott. Sten beskriver hur de när nätterna blev ljumma igen intog ökenmackan ute med aktern i sanden och siktet mot stjärnhimlen. Man formade sig helt en kelt en vilstol i sanden, efter att först ha stampat omkring för att skrämma bort sandormar och skorpioner. Samma teknik användes vid nästa anhalt järnvägskorsningen Krum El Sheik, strax utanför Rafah. Även här bodde svenskarna i tält. Om kvällarna grävde de ner både kok- och förläggningstält en dryg meter, något som gav ett visst skydd mot vildhundar och mot be skjutning som ju förekom då och då. Svenskarna stannade en hel månad, länge nog för att hinna lära sig rida. Svensk trupp på dromedar må te sig udda idag, men för 50 år sedan hände det att svenskarna transporterade sig så på bevakningsuppdrag. Alternativet var att traska, i sand. I april 1957 nådde svenska Suezbataljonen målet, Gaza. Precis vid den så konfliktdrabbade landremsans utkant fanns ett stort gammalt hus på en kulle med god utsikt över gränsen. Stället kallades borgen och där slog Stens andra kompani läger, inte långt från den plats där David satte stopp för Goliat. Första kompaniet slog sig ner en bit därifrån liksom stabskompaniet, lite mer ståndsmässigt, intill en gammal guvenörsvilla med havsutsikt. Här gick det att få riktig fason på köket, så pass att kompanichefen under stundom slog på stort och köpte in lokala delikatesser såsom vaktlar. Här kunde kalopsen spetsas med grädde och lagerblad och urvalet av solmogen frukt var i det närmaste obegränsat. Här blev den första svenska -bataljonen, Suezbataljonen, kvar. Kvar blev även Sten. Han rekade nämligen som det kallas när man deltar i två missioner på raken, kanske på grund av det kulinariska lyftet på slutdestinationen. Njaä... Det var snarare finanserna. Jag hade ju fått ihop en del pengar och om jag finge ihop lite till, så skulle jag kunna köpa en egen bil! Sten gjorde sin andra och sista bataljon för livsmedelstrossen i Gaza. Han uppskattade de behagligare arbetstiderna utanför köket och rörligheten där han for omkring i trossens högerstyrda Bedford. Mot slutet åkte både han och likaledes rekande kockkollegan Bror på gulsot, så sortin var inte så festlig som man kan tänka sig efter en dubbelmission. Å andra sidan; efter hemkomsten hösten knallade bagaren och fredssoldaten Sten Jaselius, då 23 år, in hos bilhandlaren i Borås och köpte sig en ljusblå Saab 93 kontant. Inledning Innehållsförteckning Gaza Gaza ( portioner) 1 msk grön currypasta eller mängd efter egen smak 1 msk olja (raps eller majs) 1 burk kokosmjölk g urbenad kyckling 1 msk ljus soja, alternativt ostronsås cirka 1 dl skivade eller strimlade bambuskott 1 tärnad aubergine grovt hackade röda chilifrukter 10 basilikablad, alternativt 1 tsk pulver/torkade blad salt och limejuice Fräs currypastan i oljan, tillsätt hälften av mjölken, koka cirka 2 minuter. Tillsätt därefter kycklingen och späd med resten av mjölken under omrörning. Låt sjuda 2 30 minuter. Tillsätt soja, bambuskott och aubergine och låt sjuda upp. Rör ner chili och basilikablad/pulver samt salt och limejuice efter smak. Serveras med ris. Med en tonårings tvärsäkra känsla av att han måste ut och se världen drog han hemifrån efter nian. Han gick Sjökockskolan i Härnösand, men fick jobb iland på Stadt i samma stad. Han var kock ett par år innan han var gammal nog för att få göra lumpen... Jan Strömberg blev tidigt vuxen. 3 år senare måste han fortfarande ut och se världen igen och igen. Innan han ens mönstrat fick han upp ögonen för -tjänst. Det var en kusin som jobbade på Arméstabens -avdelning som inspirerade. Jag fick se ett foto från en mission och då var det något som liksom... Jag ville också se mig omkring, säger Jan Strömberg. Så snart han var inkallad traskade han åstad till sin chef och berättade vad målet med det hela var. Att göra bra nog ifrån sig för att kunna söka -tjänst. Den unge värnpliktige sa helt enkelt åt chefen att kicka honom tillbaks på spåret igen, ifall att han skulle göra något utanför ramarna. Ett ovanligt målmedvetet drag i den åldern. Jo, det var det kanske. Jag kände att jag bara måste iväg, förklarar han. I augusti 1976 muckade Jan som eldledningsman, så nu hade han dels en militär utbildning, dels kockyrket, att ta sig ut i världen med. Fast då lockade farsgubben honom till telefonfabriken i Sundsvall där han blev en del i telefonproduktionen. Televerket, statligt, tryggt, bra betalt och gratis telefon, en bonus som hette duga på den tiden. Jodå, han nappade men han skickade också iväg en ansökan till Cypern. Svaret löd att pappren hade kommit in för sent, men det fanns en plats i Sinai, som signalist, om han kunde tänka sig det. Om jag kunde! Det var nog det bästa som hänt. Minnena därifrån är så ( portioner) 1 dl ströbröd 2 dl vatten 2 gula lökar 00 g blandfärs salt och peppar 3 ägg 1 påse urkärnade katrinplommon som du hackar persilja till garnering starka att jag kan känna fukten i sanden om morgnarna när som helst, förklarar Jan med sammetslen röst och får något drömskt i blicken. Nåja, reaktionen är normal. Första missionen brukar göra sådär med folk. De sluter ögonen år senare och kan ännu känna lukterna och höra ljuden. Jan Strömberg minns till och med hur nattens fukt bildade takdropp om morgnarna, dropp som ackompanjerades av småfåglars morgonlåt. Gråsparvar var det. Alldeles vanliga gråsparvar, fast i Sinai. Vi hade suttit nerkrupna i värnen och käkat surströmming natten innan, med ett kamo-nät över oss. Natten hade varit så klar att vi såg lanternorna på Suez och morgonen blev lika fin, minns Jan. Han for till Sinai i november De första månaderna skötte han radio Malish tillsammans med en kollega. De läste nyheter från Sverige och underhöll kollegerna med tävlingar och musik. Styrkans eget 3, om man så vill. Men efter några få månader på plats blev halva Sinaistyrkan omdirigerad till Libanon i samband med Israels invasion där. Jan ville också följa med, men övertalades att stanna kvar, men som kock i stället. Allting var så dj-a yxigt, säger han och skrattar gott åt sitt möte med -köket. Blötlägg ströbrödet i vattnet. Skala och finhacka löken, stek i het panna och låt den svalna. Blanda först färsen med salt, sedan rörs löken i, det uppblötta brödet, äggen, plommonhacket och peppar. Blanda långsamt och ej för länge, annars blir färsen seg och trådig. Stek en bit av färsen i pannan, prova så att färsen håller ihop och smakar gott. Forma färsen spolformig med hjälp av en sked eller på fri hand. Stek sedan på medelvärme runt om. Serveras med kokt eller stekt potatis, gräddsås, lingonsylt och skivad smörgåsgurka. ( portioner) 1 1/2 2 kg revbensspjäll Till marinad och glasering: 2 msk riven ingefära 3 msk soja msk sweet chilisås msk honung 2 msk vinäger Garnering: persilja och färsk basilika ( portioner) 1 kyckling, färsk eller fryst 2 3 gula lökar 3 vitlöksklyftor 2 tsk grovmalen svartpeppar 1 1/2 köttbuljongtärning (ej hönsbuljong) 2 3 lagerblad matskedar kinesisk soya (Mrs. Cheng s Mushroom soy) matskedar rödvinsvinäger 2 1/2 dl vatten margarin till fräsningen av kyckling & lök eventuellt ett par teskedar sambal oelek eller torkad och smulad chilipeppar Sätt ugnen på 175. Blanda ingredienserna till marinaden. Häll den i en stor plastpåse. Skär köttet mellan revbenen och lägg i påsen. Låt stå kallt i minst 2 timmar, gärna längre. Ta upp och lägg spjällen i en långpanna. Ugnstek i 0 minuter, vänd spjällen och stek i ytterligare 30 minuter, pensla eller ös marinaden över spjällen då och då. Serveras med grönsallad och potatisgratäng. Stycka kycklingen i mindre bitar med ben och allt, vingarna ska med i rätten. Skala och skiva löken, skala vitlöken. Sätt på en högre rymlig brunt. kycklingen ska vitlöken och kycklingen, och släpper från tillsätta ett par Kongo Kongo Sinai Innehållsförteckning Cypern Cypern Cypern bara på de 75 hungriga själarna på campen. Och på sin träning. En annan hade knappast drömt om att svettas med vikter efter en dag i ett hett kök i öknen, men värmen var aldrig något problem för Pelle. Nej. Köket låg i ett gammalt plåtskjul som hade ganska högt i tak. Det blev aldrig så himla varmt, påstår han. Eller så är det det där selektiva minnet som träder in... Fast nog minns han ett och annat från köket som inte höll den standard han vant sig vid under senare år, när han bjudit götarna på gourmet-krubb. Ta jammen till exempel, den där amerikanska marmeladgeggan som besudlade frukostarna. Eller de gula ärtorna som var så gamla och torra att kockarna fick blötlägga dem i bikarbonat för att få dem hanterbara. Mjuknade gjorde de, men smaken blev aldrig som den skulle trots att de sköljde och sköljde. Det var inte så mycket att välja på, eller välja bort, i Sinai för år sedan. Grabbarna fick den ranson de fick, så det gick liksom inte att skippa ärtsoppan såvida de inte skulle låta kompaniet banta, förstås. Eller käka jam-macka även till lunch. Nej, det var bara att göra det bästa av situationen. Mycket lök och timjan blev det och så rimmade vi faktiskt fläsk! Andra tillfällen då det inte dög att sjåpa sig var då mjölbaggarna skummades av pannkakssmeten eller knackades ur knäckebrödet. Ut kom de hur som haver. Och med månadens ranson av Kalles Kaviar så var det fest i alla fall. Det var just husmanskost som smällde högst därute i öknen. Sillinläggningar och senapsgriljerad skinka till jul, förstås. Och så ärtsoppa på bikarbonat med pannkakor utan baggar, på torsdagarna. Annars var det mycket improvisationer. Supplyen levererades sällan enligt önskemål. Ingen framförhållning. Att försöka skriva en meny var ett äventyr. Fast jag gillar de där utmaningarna. Och så fick man en sån credit från killarna hela tiden, förklarar Pelle. Det blev mycket kyckling. Mer än någon rimligen kan ha önskat sig enligt Pelle. Det var currygrytor på längden och på tvären. Men så hände det ibland att de fick tag på fisk, fryst visserligen, men bra fisk. Hälleflundra med äggsås blev en fin husmans. Och någon enstaka gång var det någon stjärna som fick med sig grädde hem från Tel Aviv. Fest! Sås! Gratäng! Utan bismak av kondenserad mjölk! Sedan var det ju ökenmackorna! Med sin generösa ranson av salt och fett stod de högt i kurs på söndagarna, minns Pelle. De där ökenmackorna är en sann -klassiker. De tillagades för fem decennier sedan och de tillagas än idag. Redan Sten Jaselius med kock-kolleger slog sig ner i sanden på den allra första svenska missionen i Gaza och avnjöt var sin ökenmacka efter att disken var avklarad. I kapitlet om Gaza finns receptet på sidan 22. ( portioner) tesked Lägg i fläsket, löken i klyftor och koka upp. Låt soppan sjuda en stund innan du skumtimme). Lyft upp fläsket, låt svalna, och skär sedan i tärningar. Späd med vatten till lämplig ( portioner) fläskkarré och sky 700 g fläskkarré torkade äppleringar 1 kvist rosmarin (plockad) smör och olja till stekning 1/2 dl lingon dl äpplemust/juice 2 dl köttbuljong salt och vitpeppar från kvarnen Potatis-kålkross 100 g skalad morot (delad i mindre bitar) 00 g skalad potatis 1 liter hönsbuljong 10 g vitkål/spetskål (skuren i bitar) 100 g purjolök (skivad) 1/2 knippe plockad persilja 1 dl matlagningsyoghurt 1/2 dl kallpressad rapsolja salt och peppar Späcka fläskkarrén med torkat äpple och rosmarin. Salta och peppra. Bryn sedan köttet i smör och lite olja. Gnid in köttet med lingonen. Lyft över köttet i en gryta, häll äpplemusten i stekpannan som och slå den sedan över köttet. Tillsätt köttbuljongen och sjud fläskkarrén cirka en timme eller tills innertemperaturen är 80. Vänd köttet några gånger under koktiden. Rulla in karrén i smörpapper och låt vila på halvvarm plats. Reducera buljongen tills cirka tre deciliter åter- står. Smaka av med salt och peppar. Sila skyn. Koka morot och potatis i hönsbuljongen nästan färdigt. Tillsätt kålen och till sist löken. Häll av buljongen, lägg i persiljan och stöt sedan med en potatisstöt. Blanda ned matlagningsyoghurt. Smaksätt med rapsolja, salt och peppar. Om det finns en manlig motsvarighet till Kajsa Warg är det förmodligen Thomas Berkan Bergqvist. Han är flexibel som en schweizisk armékniv. En bit väggpanel duger som skärbräda, en bajonett som visp och en ammunitionslåda som bänk. Och hobbyn han pulade med efter disken ute på missionerna var en studie i fantasi; för vem har väl tänkt på hur bra testpinnar för gonorré faktiskt passar som master till modellbåtar? Han hade inte ens fyllt sjutton när han gick till sjöss som elektriker. Efter tio år som oceanfarare var han klar med det och mönstrade av, för gott var det tänkt. Året var 1974 och turkarna hade nyligen invaderat Cypern. Thomas sökte -tjänst och kom med som skyttesoldat. Så började två nya resor för före detta sjömannen Thomas Berkan Bergqvist. En resa genom oroshärdar i blå basker och en annan genom yrkesregistret. För soldaten blev snart kock, som blev trubadur, som senare blev busschaufför och som numera är drogbehandlare. För att börja med -soldaten Berkan så var han som 27-åring en mogen debutant och en av de mest erfarna grabbarna i plutonen. Han hade ju bott solo och rått sig själv i flera år. Han visste till och med hur maten kom på bordet! Så kom det sig att just vaktsoldat Bergqvist blev positionskock. Han varvade alltså jobbet som soldat med att fixa krubb åt grabbarna när de var ute på uppdrag. Fast det dröjde ett par missioner innan han blev en riktig kock. Nja. Första gången jag försökte koka ris till exempel, så fick jag tömma ut överskottet tre fyra gånger innan det fick plats i grytan! Efter Cypern gjorde Berkan två bataljoner till som soldat, i Sinai. Men också där blev det mest matlagning. Ute på position eller vid observations- posteringar ( ), precis som på Cypern, men även när det behövdes back up i köket på campen. När kockarna var på permission eller iväg på längre ledighet, leave, till exempel. Det funkade jättebra, men det berodde nog mycket på att där fanns ödmjuka och tålmodiga kockar kvar på plats som lärde mej på rätt sätt, förklarar han. Fantasi och Kajsa Warg-fasoner funkade också, när inga pedagoger fanns till hands. Ute i öknen föddes till exempel skapelsen Bergqvist Breakdown, som är en het soppa. Man tager grönsaker efter eventuell tillgång, konserver efter lust och hackar sedan ner lite kött om det finns. Sedan kryddar man för glatta livet och numrerar anrättningen. Bergqvist Breakdown nummer 9 till exempel. Grabbarna såg ut som om de höll på att dö! Fan vad starkt, sa de, kan man få lite till? Någon röd tråd fanns egentligen inte i den där breakdown-serien. Ingen annan än att det alltid var starkt. Det var alltid spartanskt också. Man tog vad man hade inte bara i råvaruväg, utan i alla avseenden. En vanlig flisig väggbräda fick duga som skärbräda, Annars var det mycket sardiner och ost till frukost, säger Pelle. Sinai var en mission som Pelle minns med särskild glädje. Och saknad. Avskeden var svåra. Trots det var det ju kul att komma hem också, ett tag. Hem till familjen, till polarna och till hemkomst-festerna. Hem med den där nya styrkan och självförtroendet som särskilt den där första, Sinaimissionen, gav. Men snart hade han lämnat in en ny ansökan och lagom till svampsäsongen bar det av igen. Till Cypern den här gången, hösten -79. Fast den missionen var ingen höjdare, inte för Pelle. Han tog det rätt lugnt, tränade mest. Han tyckte Cypern var en relativt tråkig mission, åtminstone den här hösten. Just Cypern var annars ett uppdrag vars karaktär varierade stort under alla de år var inblandade. Det där med nattklubbarna, filippinskorna och thailändskorna, det var inte min grej. Jag gillade inte det där... Fördelen var att han kunde flyga över till Tel Aviv när han var ledig några dagar. Och en viss mc-resa minns han med förtjusning. En resa som låter mer eller mindre ogörbar idag. Pelle och en kompis körde motorcykel från Limassol med färjan till Haifa och sedan genom öknen vidare till Eilat och tillbaka igen. Det var härligt! Även om Cypernmissionen i sig inte gav mersmak så hade Pelle redan sökt nästa mission, nummer tre, innan han roterade hem. Jo, nu var han inne i det. Han hade fastnat. En kort sväng hemåt bara, avsked från tjejen han träffat innan Cypern, och så iväg igen. Till Libanon. Det där var inte bra egentligen. Man ville ju inte vara hemma längre! Det var ett så himla enkelt liv därute på många sätt. När Pelle var i Libanon gick hans far bort. Det gav en tankeställare om att han egentligen inte hade träffat sin pappa särskilt mycket på senare år. För när han inte var utomlands så var det polarna och party som gällde. Som det brukar vara för de flesta av oss under de där åren strax efter tjugo. Medan det undermedvetna gjorde sitt och ruvade vidare på det där så hann Pelle med både första och andra bataljonen i Libanon. Han och kockpolarna hann till exempel uppleva och överleva en exploderande gasugn. Smällen hördes över hela campen, ugnsluckan kom farande som en projektil och det låg glassplitter överallt men ingen av dem kom till skada. De hann också uppleva en och annan kulinarisk höjdare. I Libanon hade vi ju riktiga grejer, ett tämligen riktigt kök och alldeles riktiga råvaror, berättar Pelle förtjust. Yrkesmässigt var Libanon alltså ett lyft. Och socialt var det en fröjd att Innehållsförteckning Sinai Sinai Libanon delar av uppslag/sidor 10 Gaza 28 Kongo 48 Cypern 70 Sinai 88 Libanon 4 Innehållsförteckning 6 Förord 8 Inledning 108 Saudiarabien 122 Somalia 136 Forna Jugoslavien 164 Västsahara 178 Afghanistan 194 Liberia 210 Tack 212 Register 214 Bilder och referenser Ribs på femtioelva olika sätt ett av de otal recept som kockarna bjöd på under missionen 2003 Sexdagarskriget, det senaste kriget mellan Egypten och Israel SINAI Inledning Kyckling med kokos och curry här har erfarenheter av olika världar givit en kyckling med hetta 10 Gaza 28 Kongo 4 Innehållsförteckning 6 Förord 8 Inledning Gaza 108 Saudiarabien Somalia 136 Forna Jugoslavien CYPERN Ärtsoppa med fläsk 10 blötläggning i natriumbikarbonat i ett par dagar gjorde ärtorna möjliga att koka mjuka Cypern 164 Västsahara Sinai Libanon 178 Afghanistan Suezkrisen, det första 194 Liberia oljekriget Bilder och referenser delad Afrodites och kärlekens ö, är nu 214 efter år av oroligheter Kärlek och hetta i köket Bräserad fläskkarré med potatis-kålkross samt äpple och lingonsky Pelles nationalrättsförslag är ett lysande exempel på att övning på FN-soldater ger gott resultat Majorsvaktel majoren på kompaniet beordrade att det skulle serveras vaktel till middagen och så blev det Adobo filippinsk kycklingrätt som har rönt framgångar varhelst jag tillrätt den, på missionen, på landbacken och till sjöss i svenska handelsflottan LIBANON Tragiskt religionskrig i Mellanösterns pärla KONGO Plommonjärpar tänk på att kärna ur plommonen så att ni slipper samma obehag som vissa andra... Bappelsiner och sång En mission som har satt djupa spår i den svenska historien under 1900-talet

15 Libanon Forna Jugoslavien Afghanistan Forna Jugoslavien Chimmy Chimmy kan med fördel användas till kött eller som det är på lite rostat bröd (8 10 portioner) 1 1/ dl olivolja och 1/2 dl rödvinsvinäger vispas samman 1 1/4 dl mycket finhackad lök Rör ihop den finhackade löken, vitlök, oregano, persilja, caycay ennepeppar, salt, svartpeppar och rödpeppar. Blanda olivolja med rödvinsvinäger och häll sedan dressingen över de torra ingredienserna och rör ihop ordentligt. Pressad vitlök efter humör (cirka 1 tsk) 1 tsk hackad, helst färsk oregano 1 dl finhackad persilja 1 krm cayennepeppar Gott till kött i alla former eller på smörgås. 1 1/2 tsk salt 1 tsk färskmalen svartpeppar 1 hel finhackad rödpeppar eller 1 krm rödpeppar Inbördeskrig i Europa med trauma och tragedi i dess spår SAUDIARABIEN 1991 Saddams oljekrig mot Kuwait Saudiarabien Man startar med fyra delar. Sedan får man byta upp sig med två nya pusselbitar per avverkad mission enligt traditionen. Bosse gjorde sin första mission på Cypern under en period när det rådde lugn och ro på ön. Så har det ju långtifrån alltid varit, men när han var där 1983 var Cypern en badbataljon. En bra start för nybörjaren. Dels för att hotbilden var så liten, dels för att han inte hade orkat hålla det där tempot idag, men han orkade då. Officersbeachen, siesta, middag, taxi till seafronten, pelikanspaning till in på småtimmarna och så direkt till köket och frukostbestyren, säger Bosse Jelkvall och fnissar åt minnet. Pelikanerna var de där varelserna med långa, slanka, rosa ben det vill säga nyligen anlända turister, företrädesvis kvinnliga. Onsdagarna var tyngst, för då var det pelikanrotation, tillägger han. Jo. Nog var det en trivseltid alltid. Fast även den här första lustfyllda missionen innebar vissa utmaningar för unge Jelkvall, då år, som visserligen ryckte in som ställföreträdande, men som snart fick ta över som chef. Det vankades nämligen -besök och krubbet förväntades vara på samma nivå. Utrikesminister Lennart Bodström med följe lär inte ha blivit besvikna när unge Jelkvall med kolleger bjöd på Trodosforell på Norrlandsvis. Det är filead forell som man bryner, och som sedan får puttra ihop med grädde, lök, dill och lite ansjovisspad. Ett recept Bosse tagit med sig från sin första arbetsplats som kock, fast där hette det förstås bara Forell på Norrlandsvis. Det var Söderköpings Brunn, fantastiskt mysigt, vid Skillsmässodiket... Göta Kanal, alltså. Vi kallade den så för vi hörde så många gräl om hur saker och ting skulle göras ombord, förklarar Bosse. Efter Cypern var det Libanon nästa för Bosse Jelkvall som fått blodad tand. Där var hotbilden tydligare och köksjobbet klurigare. Klurigast var det nog när leveransen från Sverige plötsligt uteblev inte långt före jul. Det var inte bara beställd julmat som inte dök upp, utan även julklappar hemifrån och så, ve och fasa, snus! Det gick många rykten på campen om vad som egentligen hände med den där uteblivna leveransen. Eller snarare; om vart det Herculesplan som skulle ha fraktat ner julen till soldaterna i Libanon tog vägen i stället. Frågar man Bosse gissar han att det var upptaget med utvisningen av Miro Baresic och hans familj, mannen som dömdes för mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm. De skulle köras till Paraguay den 9 december 1987 och det var svårt att hitta ett civilt bolag som ville ta uppdraget. Då fick det bli en Hercules från Flygvapnet utrustad med ett par husvagnar för att skapa lite komfort åt passagerarna. Jag har aldrig fått bekräftat att det var just vårt plan som fick viktigare uppgifter, men det är en teori som sysselsatt många, berättar Bosse Jelkvall. Julen då, hur gick det med den? Jodå, delar av beställningen från Sverige hann ned före jul i alla fall och resten ordnade de genom en trivselre... hoppsan, en inköpsresa till Tel Aviv. Där fanns en handlare som fixade allt, till och med fläskkött. Så några kockar som behövde lite omväxling fick en påse pengar från Paymaster och for iväg. Från den ena dagen till den andra plockade handlaren ihop beställningen och under tiden tillbringade resenärerna en angenäm afton på Fina Hotellet med middag, avec och skönhetssömn med åtföljande sovmorgon i mjuka breda sängar som man slapp bädda själv. Naturligtvis ordnade handlaren en trevlig matsäck för återresan också. Om nu varorna ändå måste införskaffas kan man ju lika gärna göra ett par hårt arbetande kockar glada. Med lite uppskattning är ju vem som helst mer motiverad att fortsätta jobba hårt, resonerar arbetsledaren Bosse. Sedan fattades bara några få saker som Bosse lyckades låna ihop. Det gällde att själv vara såpass hjälpsam att man alltid hade något att hämta in. Fast ibland cashade Bosse in direkt, som den gången han fick besök av en snudd på desperat norsk kollega på jakt efter tyttebærsyltetøy. Det svenska skafferiet hade gott om lingonsylt så det var lätt att vara givmild och så skickade norrmannen ett par lådor prima räkor som tack. Dem fick kockarna kalasa på själva. Samma ljuva visa var det när fläskkotletterna var lite väl grovt styckade, så att fläskfilén råkade sitta kvar. Den var det heller ingen idé att fördela på 400 man, utan den slank ner i kockarna. De var ju faktiskt uppe först och släckte sist, vardag såväl som helgdag, och i synnerhet på storhelger. Någon bonus skulle de ha då och då enligt Jelkvalls trivselreglemente. På fältsjukhuset i Saudiarabien var trivselpotentialen, trots hotbilden och det pågående kriget, förvånansvärt hög. Campen var en gammal rekreationsanläggning för något västerländskt bolag. Där fanns allt! Tennisbanor, 2 pooler och bungalower. Nedgånget och ur funktion förvisso, men inte så länge. Med den svenska rekryteringsmodellen finns alltid någon som kan fixa en telefonväxel och någon annan som kan reparera en pool. Detsamma gällde el- och vattenförsörjningen, de initiala problemen löstes tämligen omgående. Det där är typiskt svenskar, som brukar ha både en militär och en civil utbildning, att vi reparerar och gör det trivsamt, konstaterar Bosse Jelkvall och småler åt minnet av de snopna skottarna som redan hade bott en tid på campen och som plötsligt fick se både vatten och avlopp fungera. Missionen var både kort och snabb. Regeringen svarade ja på den brittiska framställan om ett fältsjukhus den 10 januari Den 28 januari ryckte Bosse och de andra in och redan 12 dagar senare var allt och alla inte bara på plats, utan även redo att ta emot patienter i den arabiska öknen tre mil utanför Riyadh. Så länge luftanfallen pågick (Operation Desert Shield) kom dock inga patienter. Den första tiden i Saudi handlade mycket om att vänta. Visst, det fanns en hel del att fixa och bygga upp, och självklart måste alla ha mat varenda dag, men bortsett från det var det mest en väntan, på patienter. Ett absurt avbrott i lugnet blev larmen om irakiska scudrobotar. Den första som avfyrades åt svenskt håll slog ner 6 februari kl , den sista den 26:e samma månad kl De allra flesta slog ner nattetid, men några kom på morgonen eller dagen. Det var bara att släppa allt, ta på skyddsmaskerna och skynda till skyddsrummen. Efteråt kunde man inte pusta ut förrän det stod klart att roboten inte burit stridsgas. En kollega loggade allihop. Det var elva scudmissiler åt vårt håll de första dagarna, sedan var den delen över och marktrupperna, Desert Storm, tog vid, minns Bosse. En missil slog ner sju kilometer från svenskarnas camp. Med scudmått mätt är det mycket nära, eftersom den sträckan inte tar många sekunder. De allra flesta missilerna oskadliggjordes av patriotantirobotar, men inte alla. En slog ner i ett amerikanskt läger i Dhahran. Den dödade 28 och skadade ett hundratal, en händelse som rimligen borde ha skakat om i svensklägret. Njae, man är väl för dum för att vara rädd. Lite obehagligt var det säkert, men man är så inne i jobbet att man liksom inte tänker på det sättet, förklarar Bosse Jelkvall. När luftstriderna upphörde och marktrupperna tog över var personalen beredd att ta hand om skadade allierade, men så blev det inte. Under ett par intensiva veckor fick det svenska fältsjukhuset i stället ta emot 163 irakiska krigsfångar. Totalt gjordes 128 ingrepp på det svenska fältsjukhuset, som mest 14 operationer på en och samma dag. Trots siffrorna kunde vårdpersonalen arbeta kontorstid. Kapaciteten var väl tilltagen. Många av de tillfångatagna irakiska soldaterna hade hållit sig gömda ett tag. De var mer eller mindre sargade och utsvultna, berättar Bosse Jelkvall, så det blev en del soppa och annat lättsmält på deras matsedel. Om scudhotet gick honom mer eller mindre förbi, så gjorde krigsfångarna intryck på Bosse. Några av dem tackade vakterna på campen för att de inte fick stryk och det hände att han funderade på om det pekade på de amerikanska fånglägren, på de irakiska förhållandena eller på något annat. Något som gjorde mig mycket förvånad var hur som helst att fångarna hos oss hälsade några amerikanska besökare med leenden och tacksamhet! Jag hade snarare trott att vi skulle behöva hålla isär dem. Men de var väl glada att få ett slut på eländet... Kockarna arbetade på camptrivseln med täta grillaftnar, läckra bufféer och med alkoholfri Swan-pilsner från Australien. Maten köptes lokalt via en större livsmedelsbutik, så den här resan blev det inga tråkiga stunder bland beställningsformulären. De praktiska förutsättningarna var ungefär som vanligt. I alla fall till att börja med. Medan en grupp lokalanställda var i full färd med att bygga ett kök, så hölls kockarna i ett koktält med dubbla rader bensindrivna spisar. Där fanns gott om extra brännare i beredskap som raskt kunde pluggas in när någon slocknade. Det var en hel liten vetenskap, som till exempel inkluderade bruk av cykelpumpar, att hantera brännarna. Till kockarnas hjälp fanns tryckmätare med ett grönt, ett gult och ett rött fält. De skulle helst visa grönt. I bruksanvisningen kunde man läsa att om mätaren visade rött: put out the fire and run! När det var dags att utrusta det nybyggda köket satte sig kockkollegerna ner och skrev en önskelista. På listan stod bland annat stekbord, ugnar och hällar. När prylarna sedan kom, med en rask transport, var det bara tip top modern utrustning. Det var varmluftsugnar, degblandare och höj- och sänkbara hydrauliska stekbord. Kockar som fått vänja sig vid att använda sin egen kroppsvikt för att kunna tippa ett stekbord kunde plötsligt få jobbet gjort med en enkel knapptryckning. Det var fantastiskt! Det lyxigaste jag sett. På det viset var det ju synd att tiden blev så kort. De allierade nådde sitt mål att få ut de irakiska styrkorna ur Kuwait fortare än vad till och med stridsledningen tycktes ha förväntat sig. Det svenska fältsjukhusets mission var över på åtta veckor. Hur det gick med skottarna, som hann få en dusch, men som aldrig hann ta sig ett dopp i poolen innan de gav Innehållsför teckning Saudiarabien Sallad: 200 g strimlad isbergssallad 1 0 g skalad tärnad gurka 1 0 g tomatklyftor 50 g finstrimlad purjolök 100 g majskorn 2 kokta ägg delade i halvor 1 0 g skalade räkor g dill till garnering varit lagledare för svenska kocklandslaget ända upp i ; de namnen måste lirkas ur honom. Jesper tycker inte att de där herrarna hör till ämnet utlandstjänst, men när han får frågan om det inte är en avgrundsdjup kontrast mellan köket på till exempel Grand och ett koktält i Bosnien så ger han efter. Han påpekar att den största skillnaden måste vara att gästerna på krogen betalar för maten. I utlandstjänsten lagar vi mat till våra vänner som vi ska se i ögonen på mässen efteråt. De kan ju inte välja att gå till en annan krog, påpekar Jesper. Betyder det att bataljonskamraterna, i stort sett, har fått lika bra mat som gästerna på till exempel Operakällaren? Man försöker göra sitt bästa på båda håll, men givetvis blir man begränsad ibland, när vissa råvaror eller prylar saknas. Då får man försöka kompensera med en dessert mitt i veckan i stället, förklarar Jesper. Han gillar det där, att liksom vända på resonemanget. Som när det pratas om att kunskap från Fina köket på Fina krogen som kommer de grönklädda därute i världen tillgodo. Visst kan det vara så, men det är lika mycket tvärtom, om man får tro Jesper Grönqvist. Värdefulla lärdomar från koktält och kokvagnar i konfliktområden ute i världen kommer även gästerna på finkrogarna tillgodo, åtminstone när Jesper står i köket. Jag är mycket mera stresstålig nu, efter mina missioner. Om en spis går sönder, so what, vi har ju en till som fungerar! Jag har en lugnare och mer positiv inställning nu, säger Jesper. Det blev inga dåliga betyg för Annett Levin och hennes kockar efter det där nationaldagsfirandet. Faktum är att svenskcampen under 09, den temporära ransoneringen till trots, gjorde sig ett namn i den internationella fredsstyrkan. Det kom ständigt mycket matgäster utifrån. Och på söndagarna, ja då vallfärdade norrmän, danskar och till och med kräsna fransmän till svensklägret för att mumsa våfflor. Några tyska befäl frågade om de inte kunde hämta några svenska kockar i helikopter för att få lite fason på sitt eget kök. Vi körde faktiskt lite job rotation med tyskarna, berättar Annett. I takt med att bataljonsnumren blir högre blir deltagarna latare och fetare. Så säger elaka tungor och visst, tiden i sig bidrar ofta till ökat lugn i vilken oroshärd som helst även om man aldrig kan räkna med det. Ur kockarnas perspektiv blir det förstås lättare att ägna sig åt finesser och finlir på de etablerade missionerna åt desserter alltså. Annetts erfarenhet rimmar väl med den här teorin kändes det lyxigt med glass och konserverad persika, 1999 bakade vi Toscakakor och 2004 serverade vi pannacotta till 500 personer! På spörschlarna, de förbeställda festmåltiderna, var det ingen hejd på vilka skapelser som finlirarna i Annett Levins kocklag kunde hitta på. Hon berät- Forna Jugoslavien elefantölet ger en speciell bismak, men vi hade inget annat öl att använda Afghanistan Pepparkaksflarn: 3 dl mjöl 1/2 tsk bakpulver 1 dl socker 2 msk smör 8 10 potatisar i skivor 3 gula lökar i skivor cirka dl öl, gärna mörk 3 st lagerblad salt, vitpeppar, svartpeppar, 10 kryddpepparkorn Värm det i ugnen på 200, 0 minuter eller på plattan om du använder kastrullen tills potatisen är mjuk och fin. finklippt persilja för garnering Serveras med rödbetor eller svartvinbärsgelé. 1 1/2 dl lingonsylt Innehållsför teckning Forna Jugoslavien 10 Gaza Kycklinggryta ( portioner) 1 kyckling smör till stekning 2 stora morötter 2 gula lökar 2 burkar krossade tomater 1 burk vatten vegeta* (jugoslavisk krydda) 1/2 msk socker 28 Kongo 48 Cypern Majonnäs: (cirka 3 äggulor 1 msk rödvinsvinäger 1 msk senap 3 dl matolja ( portioner) 500 g blandfärs, 70% nöt 30% fläsk 2 tsk salt 2 vitlöksklyftor 1/2 tsk bikarbonat 122 Somalia Tillagning kycklinggrytan: Stycka kyckligen i lagom stora bitar. Lägg smör i en gryta och stek kycklingbitarna tills de fått en fin gyllenbrun färg. Skala och skiva morötterna i lagom tjocka runda bitar, skala och hacka löken i ringar. Tillsätt grönsakerna och stek en stund tillsammans med kycklingen. Tillsätt de krossade tomaterna och 1 burk med vatten. Låt allt koka på svag värme tills morötterna är mjuka och kycklingen är klar. Tillsätt vegeta och socker efter smak. Låt grytan koka i cirka 10 minuter till. Servera med nybakat bröd som man doppar i grytan eller kokt potatis. ( portioner) långa röda eller gröna paprikor 1/2 dl matolja 1/2 dl ättiksprit 3 vitlöksklyftor 1 tsk salt Libanon 1 krm mald kryddnejlika Blanda mjöl, bakpulver och socker. Smält smöret och rör ner det. Platta ut degen jämt i botten och längs kanten på en rund pajform. Häll i grädden ovispad och sikta över kryddorna väl blandade. Ställ på galler mitt i ugn 200 i tio minuter, minska värmen till 150 och grädda ytterligare 12 1 minuter. Serveras med lingonparfait. Innehållsför teckning Liberia LIBERIA 108 Saudiarabien 4 Innehållsförteckning 6 Förord 8 Inledning Gaza 122 Somalia Blanda färsen med salt och pressad vitlök. Knåda ordentligt i cirka 10 minuter. Om du ska steka eller grilla dem direkt blandar du i bikarbonat i smeten. Knådar i cirka 5 minuter. Använd handflatorna för att forma färsen till avlånga köttbullar. Grilla eller stek i lite smör. 136 Forna Jugoslavien 28 Kongo 164 Västsahara 48 Cypern 164 Västsahara Sinai 178 Afghanistan Ytterligare tips! En jugoslavisk middag kan bestå av: Soppa (kokt på kyckling) Små kalla rätter som på bilden till vänster Kycklinggryta (recept på tidigare sida) Grillat lamm, gris, fisk eller oxkött Efterrätt med söta bakverk som baklava. Nybakat bröd Sinai Snabbinlagd paprika 1/2 tsk ingefära 1 tsk kanel 108Ćevapčići Saudiarabien eller ćevapi Jugoslaviska specialiteter 2 dl vispgrädde Vispa äggulor och florsocker pösigt. Vispa grädden. Blanda lingonsylten med äggulorna och rör ned grädden. Häll blandningen i kransform. Täck över och ställ i frys i minst sex timmar. Låt tina något före servering. salladslunch serverades ofta i bufféform med många olika varianter 12 g smör dl vispgrädde Bryn kött, potatis och lök var för sig. Lägg potatis, lök och kött omlott i en ugnsäker form eller i en kastrull. Häll på öl och lägg i lagerblad, krydda med salt, vitpeppar, svartpeppar och kryddpepparkorn. den finske stabschefen tyckte att IzahBelle borde bli finsk medborgare efter att ha smakat efterrätten ( portioner) ( äggulor 4 msk florsocker 8 skivor ( hg) utskuren biff När det gällde leveranserna så hade man så kallade Food Meetings. Det var under dessa, inte sällan gamaktiga, möten som finnarna och svenskarna skulle fördela maten. Och då främst rariteterna, det som det trots allt var ont om, såsom yoghurt och ketchup. Kruxet var att finnarna som varit nere ett tag slipade sina argument på finska först och nykomligen IzahBelle drog det kortaste strået. Åtminstone på första mötet. För hon lyssnade och lärde och nyttjade finskan hon lärt som kock på Viking Line. Sedan gick det bättre. Och så fanns det ju andra sätt. Som när hon blev blåst på ketchupen och fick 125 kilo sötpotatis som plåster på såren. Vad gör man med 125 kilo sötpotatis till en liten skara nordbor? Man ringer till jänkarna och byter den mot Heinz ketchup! Såklart! Som kock i utlandsmissionen får man aldrig underskatta den kulinariska effekten av en god förhandlingsteknik. IzahBelle Bullerjahn valde ju heller inte att gå på hockey gratis. Nej, hon valde maten, juridiken och pengarna. Lingonparfait: ( portioner) ( portioner Rör först äggulan Tillsätt sedan börjar tjockna, sedan i en fin stråle. Rör eller vispa kraftigt skär sig: försök vatten under hjälper, lägg Tillsätt lite i under kraftig Afghanistan Lingonparfait & pepparkaksflarn Sjömansbiff i kastrull Efter årtionde av vanstyre och inbördeskrig finns nu en framtidstro Makedonien kallar hon familjemissionen, för 09, minns hon som väldigt lugn. Det som ändå fick nerverna i rörelse var när pyramidspelen föll i Albanien. Då blev det stökigt också kring gränsen och finnarna behövde under understöd. Så vi låg kvar med bara sju personer på campen. Det vill säga norska sjuksyrran och jag låg i poolen och de andra fem fick vakta oss, upplyser IzahBelle med ett brett flin. IzahBelle var ensam tjej i fem månader i Makedonien. Det är inte tillnärmelsevis så roligt som det kanske låter. När den blonda, långa, leende sjuksyrran anslöt beslöt tjejerna raskt att låtsas vara lesbiska som funnit varandra. Ett någorlunda effektivt sätt att få vara ifred. Yrkesmässigt var Makedonien toppen. Där fanns det mesta i råvaruväg och saknades något var det ofta bara att ringa amerikanerna och byta, för de hade nästan allt. Och gick inte heller det så kunde man traska åstad och handla. Något som man ofta får nöja sig med att drömma om på andra missioner, bland kidnappare och prickskyttar. 4 Innehållsförteckning 6 Förord 8 Inledning Räksallad med 122 Rhode Island-dressing 136 Forna Jugoslavien Annett hade förväntat sig en riktig glidarmission, men så blev det inte riktigt. Det brakade redan tidigt loss med ett upplopp. Ett gäng svenskar blev instängda bland tusentals upprörda civila, ett fordon brann, flera skadades och vi tackade gud för att ingen dog. En av grabbarna fann en patronhylsa i keramikplattan i västen efteråt och jag lovade att aldrig någonsin igen klaga på att västen var tung att bära, minns Annett. Turbulensen var oväntad. Den svenska insatsstyrkan skickades ner som förstärkning och Annetts 500 matgäster blev 650. Vid det laget hade hon fått ta över ansvaret i köket. Ansvaret som innebär att man också måste ta hand om matbeställningarna... Kruxet var att det tog tre veckor innan förändringar i beställningarna fick genomslag så med de nya gästerna följde alltså ett par veckor av brist på färskvaror i svensklägret. Försvaret lastade på det man kunde få fram i all hast på Herculesplanet som nära nog redan stod på startbanan, de underbara norrmännen på granncampen bistod med färskvaror och Danish Camp Supply tömde sitt back up-förråd. Ändå fick vi ransonera, suckar Annett, som inte gillar när maten tar slut innan alla är mätta. Hon fick sin revansch på svenska nationaldagen tack vare en lång tids målmedvetet hamstrande. Varje månad fanns det nämligen utrymme kvar i budgeten, så hon beställde lite hemligheter för resten av slantarna. Det blev flera paket som åkte raka vägen ner i frysen. Den 6 juni kunde därför köket servera löjromscanapé, ren- och älgfilé samt färska jordgubbar med grädde och glass. Till 600 kuvert! Detta utan så mycket som en skälvning i budgeten. När Jesper Grönqvist kom hem från Bosnien var han fortfarande inte poppis hos restaurangledningen på Ulla Winbladh. Den hastiga sortin inför -tjänsten var inte bortglömd. Kökschefen däremot, var inte så hård, utan tipsade om att Operakällaren behövde folk. Jesper var välkommen där, och tillhör därmed den avundsvärda skara som fått arbeta med Werner Vögeli. Han var fantastisk. Så ödmjuk och så vänlig. Han tog sig alltid tid att lära ut små knep när han gick förbi, berättar Jesper och tillägger: Det måste ha varit världens bästa kock! Ett av de där knepen hade Werner själv fått av Tore Wretman och naturligtvis kom det fredssoldaterna tillgodo. Efter närmare två år på Operakällaren häller Jesper alltid Ramlösa i smeten för att få köttbullarna lätta och luftiga. I missionen passar det särskilt bra eftersom just husmanskost tillhör favoriterna. Om det nu finns ett lämpligt kolsyrat vatten att tillgå, vill säga. Husman och pasta, och så framåt slutet av missionerna när tristessen och rutinen börjar hemsöka camperna, gärna något nytt. Så kan man höja stämningen i matsalen. Det kommer inte några namnkunniga kockar ur Jesper spontant. Nej, NilsEmil, Werner och så Willy Abler på Grand Hotel i Stockholm, som har Tillagning snabbinlagd paprika: Sätt ugnen på 250. Lägg paprikorna på galler och tills dem blir bruna, nästan svarta. Vänd dem ett par gånger så att dem får färg på båda sidorna. Ta ut dem och lägg dem i kallt vatten. Skala dem försiktigt så att inte skaftet och kärnhuset följer med. Fetaost 178 Afghanistan Inlagd gurka Spansk peppar Rökt kött Blanda ihop matolja, ättika, pressad vitlök och salt. Lägg paprikorna på ett serveringfat och häll blandningen över. Ställ in dem i kylskåpet i cirka 30 minuter före servering. kokta ägg Till detta dricker man med fördel en kall öl och en eller annan šljivovica (plommonbrännvin). Sremska och andra kryddiga korvar Libanon 194 Liberia 214 Bilder och referenser 136 Forna Jugoslavien 194 Liberia Efter kriget kom freden och presidentvalet 210 Tack 212 Register 214 Bilder och referenser SOMALIA Västsahara Liberia Dubbelnatur i Djungelboken Ung och erfaren. Kaxig och ödmjuk. Trippelyxa och familjefar. Joakim Pålsson är dubbelnaturen som blev sambo vid 20, tilltufsad i Kosovo vid 23, pappa vid 2 och chef i Liberia vid 27. En stressad 08 i snabbfilen kanske? Nix. Det här handlar om en trygg skåning med en makalös sambo. Operation Hoppet Åter svenska fältsjukhuset i Somalia Somalia Befrielsekrig i Afrikas sista koloni Västsahara Telefonen ringde hemma i tvåan i Malmö. Lillbrorsan informerade om att rekryteringen till 03 i Kosovo hade börjat. Samtidigt lät han i retsam ton förstå att storbrorsan ju hade haft f lickvän så länge att han rimligen redan var en förlorad toffel. Han skulle aldrig ens våga söka. Så det så. Det där fungerade förstås. Storebror Joakim, som då var 22 år, sökte och blev antagen. Visserligen inte som minröjare eller skyttesoldat (som han hade sökt i första respektive andra hand) utan som kock, tredjehandsvalet. Som yrkeskock tyckte han helt enkelt att det kunde vara roligare att göra något annat än att laga mat. Men jag kände mig ändå utvald och lycklig när beskedet kom, minns Joakim. Kruxet var att lillbrorsan fick nobben, han som var gruppchef i lumpen och, enligt storebror, den duktigare av dem. Nåja, familjekrisen löstes genom att den yngre kom iväg till samma adress ett halvår senare. Den här hösten, år 2000, var det storbrorsan som fick vara herre på täppan. Marica, Joakims sambo, var en självständig 20-åring som minsann kunde sysselsätta sig på egen hand. Hon tyckte utlandstjänsten skulle bli ett intres- sant uppdrag för pojkvännen. Familjen önskade lycka till, vinkade adjö och konflikternas Östeuropa väntade. När jag kom tillbaka hade jag posttraumatiskt syndrom och var helt av banan, säger Joakim med en lätt axelryckning. Joakim Pålsson hade väntat sig ett mörkt land, mer eller mindre täckt av skog. I stället kom han till en ljus dal, omgiven av höga berg, med Priština i mitten. Trots att det var vinter och rått tyckte han att det var väldigt vackert. Uppfattningen ändrades i takt med att de närmade sig campen, en bit utanför staden. Där var det grått, trist och alldeles uppenbart att det hade rasat ett krig året innan. Unge Pålsson placerades som en av tre i köket hos ett pansarskyttekompani på en separat mindre camp, Camp Bifrost. Den låg på 1400 meters höjd, lite isolerad, precis vid gränsen. Avståndet var ungefär två timmar till huvudcampen och de övriga 600 svenskarna. Där skulle 80 unga män i basker hålla en gränsövergång och bevaka trafiken mellan Kosovo och Serbien. I bakgrunden låg en rysk camp och på andra sidan gränsen ett serbiskt stridsvagnskompani. Detta var det bästa som hänt mig! säger Joakim som fortfarande känner starkt för sitt första kompani med riktiga pansarskyttesoldater. Liberia Wallenbergare en svensk klassiker på kalvkött ( portioner) ( I samma ögonblick insåg en kollega som just satt på dass att hemlighusets tunna väggplåt släppte igenom kulorna och brådstörtade ut, så gott det nu gick, med byxorna nere. Jag skrattade så jag grät, berättar Lars. I nästa andetag urskuldar han sig lite och betonar att situationen egentligen var hur allvarlig som helst. Detta trots att han, liksom flera andra, just i det ögonblicket bara kunde se det komiska. Vi människor är vanedjur. När man ofta blir beskjuten, förklarar han, så höjs toleransnivån och så är väl skrattet ett skydd i sig, förstås. Hotbilden och hettan till trots vill inte Lars Borgman gå med på att ambitionerna i köket får sänkas. Tvärtom, menar han, har folk rätt att förvänta sig prima krubb under just sådana här förhållanden. Maten blir mentalt ännu viktigare om just måltiderna är det enda man har att se fram emot i en tuff vardag som rullar på från måndag till söndag. Har man förmånen att jobba med kompetenta kolleger så är alla överens om att maten ska vara lika bra som på krogen. Det är bara att plussa på antalet portioner, betonar Lars samtidigt som tungan än en gång justerar snusets position. En rimlig fråga är väl om man verkligen kan lyckas när skotten haglar, kvicksilvret närmar sig åttio, flugorna surrar och strömmen går...? Visst är det tufft ibland, men man är ju aldrig ensam. Köket är en stark enhet av svenskar och lokalanställda som jobbar ihop och det är alltid någon som får en elegant idé, berättar Lars och tillägger: Men visst, det ställer höga krav, inte minst på kokgruppchefen som är en viktig kugge. Förutsättningarna att lyckas i köket växte med tiden på plats. Den initiala bacillskräcken tenderade att krympa medan förmågan att nyttja lokala resurser växte. Kokgruppen lärde sig efter hand var dem kunde köpa färska grönsaker och frukt, ananaser stora som vattenmeloner och vattenmeloner stora som diskbaljor. Till och med kött vågade de sig på att handla lokalt eller åtminstone regionalt så småningom. De fann ett bra slakteri i Kenya och tog med hygienofficeren på besiktning. Sedan använde de det dagliga flyget Mombasa-Mogadishu för transporterna. De styckade inte köttet riktigt som vi är vana vid, men när oxfilén kostar 1 dollar kilot och kylarna fungerar så kan det vara ok ändå. På en punkt medger Lars i alla fall att maten i Somalia skiljde sig från krog- Somalia förhatliga begrepp... Fast om nu inte ägg, mjölk och jäst fungerar i hettan, tja, då kanske mix fungerar?!? Dessutom är ju ändå nybakat bättre än obakat. På en observationspost ute i öknen kan en mixkaka till och med vara veckans höjdpunkt. Den här sortens krubb får knappast en gourmet att sucka av välbehag, men enligt Raymond Bergsten har grabbarna på campen sällan den sortens krav och han borde ju veta. Grabbarna kräver främst mycket mat! Desutom ska det vara generöst med sås, så det rinner över, konstaterar Raymond. Knappheten till trots fanns det kulinariska höjdpunkter även i Västsahara, som när Raymond, intill bristningsgränsen trött på menyn köpte 20 hönor på en marknad. Fjäderfäna togs av daga för ögonen på kunden, så färskt är proteinet sällan i Sverige, och de ännu varma påsarna droppade hela vägen till campen. Man kan ju inte bara servera konserver och torrfoder! Såklart man inte kan. Fast sådär får man inte göra egentligen. Men ni tillagade väl kycklingen enligt konstens alla regler? Jodå, men ändå. Det är ju vi, som kockar, som är ansvariga. Men hur fel kan det bli? Det ska ju räcka att hetta upp kyckling några få minuter...? Jovisst, så är det ju, men det är så mycket mera som ska till i en korrekt livsmedelshantering... Är man mer eller mindre tvungen att bryta mot reglerna ibland? Ja. Är de för hårt satta? Ja... eller nej. Reglerna är inte fel egentligen, men på mission har man inte alltid förutsättningarna att följa dem, förklarar Raymond och river lite i sin ekvator-snaggade brist på kalufs. Han är hemma på leave vid tiden för intervjun. Raymond gör sin första Liberiamission och hänger med soldaterna ut på veckolånga patruller i djungeln. Ett utmärkt exempel på tillfällen när det kan vara en utopi att följa livsmedelsreglerna till punkt och pricka, såvida man nu inte nöjer sig med :s, ( meals ready to eat ). Och säg den svenske kock som kan låta truppen leva på sådan styggelse en längre tid utan att ens försöka göra något åt saken. Efter en tid i Liberia fick förresten Raymonds gäng en liten dieseldriven kyl att bära med på djungelpatrullerna, men efter ett par dagar är ju köttet uppätet och det är åter torrfoder och konserver som gäller. Det är frustrerande förstås, när man har rört i grytorna på finkrogarna och vill lyckliggöra truppen. Förutsättningarna blir såklart bättre efterhand, var du än befinner dig i missionen som det heter på -svenska. Jodå, det blev lite bättre till och med i Västsahara. För även om de utlovade två transporterna med förnödenheter per månad bara blev en enda under hela perioden och även om kyloch fryskedjan konstant var svår, så förbättrade kockarna sina rutiner efter hand. Uppfinningsrikedomen växte liksom förmågan att fånga tillfället. Som när en av de ryska piloterna fick napp nere vid kusten. Han kom hem med en haj-bebis och jag fileade och friterade i en pata frie-smet, berättar Raymond och ler åt minnet. Scampi-smet, alltså... Till den färska marina läckerheten serverades ris och en massa färska, finhackade och sojamarinerade grönsaker. Anrättningen sköljdes ner med kall (!) öl, inte så påvert alltså. Om inte det asiatiska stuket på maten vore gott nog för vilken läckergom som helst, adderades även blåmusslor som någon plockat i en grotta därnere vid havet. Naturen är onekligen rik på dessa breddgrader... Kampen om Västsahara har med fiskevattnen och oljetillgångar att göra. När Spanien släppte taget om sin koloni 1975 varade självständigheten bara några dagar innan grannlandet Marocko invaderade. Internationella domstolen i Haag konstaterade att Västsahara hade rätt till självständighet, men Marocko vägrade dra sig ur landet. Ända sedan befrielserörelsen Polisario 1991 la ner vapnen, sedan utlovat en folkomröstning om självständighet, har Marocko varit det stora problemet för i regionen. Ockupanten motarbetar varje försök till folkomröstning och det är få nationer som tycks vilja stöta sig med Marocko av rädsla för att inte få vara med och fiska eller borra. Medan åren har gått har västsaharierna drivits på flykt, många till Algeriet, samtidigt som marockanerna lockats att bosätta sig på ockuperad mark. Marockos plan att acceptera en folkomröstning först när marockanerna är betydligt fler än västsaharierna i sitt eget land, har enligt Amnesty International varit glasklar under åratal. De toppdiplomater som en efter en gett upp och hoppat av som ledare för :s mission på plats signalerar detsamma. Vår uppgift var att minröja en väg, så att det över huvud taget skulle vara möjligt för folk att ta sig till vallokalerna. Men av själva konflikten märkte vi inte så mycket, berättar Raymond. Västsahara 00 g kalvfärs 2 äggulor 1 dl vispgrädde 1/2 tsk salt 1/2 kryddmått svart eller vitpeppar 2 msk smör Arbeta ihop färs, äggulor, grädde och kryddor tills allt är väl blandat. Forma färsen till stycken biffar och stek på medelstark värme i cirka 3 minuter på varje sida. Serveras med potatismos och gröna ärtor. Register Recept: Penne a la vodka vodkan lyfter och ger pastarätten en speciell karaktär Ökenlunch upplev en typisk lunch à la VS01 ( portioner) ( 1 kg penne portioner) 1 0 g skinka Koka upp en kastrull med vatten och slå i all pasta och låt det koka medan såsen tillagas. 1 0 g bacon 1/2 lök champinjoner (helst färska) olivolja 1 vitlöksklyfta 3 msk tomatpuré 3 msk tomatketchup 2 3 dl Absolut vodka 1 dl grädde 1/2 burk crème fraiche salt, vitpeppar, svartpeppar, oregano, basilika (gröna) spara spadet. vitlök krossade tomater burkskinka oregano, salt och peppar tomatpuré färskost tomater sambal oelek Hacka grönsakerna grovt, skär skinkan i kuber. Fräs alla grönsaker och vitlök utom de färska tomaterna. Tillsätt skinka och krossade tomater på slutet samt krydda med chili, oregano, salt och peppar. Slå sedan på tomatpuré, majsspadet och de färska tomaterna. Låt spadet koka en stund. Häll i färskosten i såsen och låt den smälta så att såsen blir lagom simmigt tjock. Smaka av med mer kryddor och tillsätt sambal oelek om du vill ha grytan het. Häll såsen över pastan och rör om. Adobo; 69 Balila (kikärtssallad); 99 Barbequesås; 78 Berkans breakdown (soppa på en spik); 96 Biff Rydberg; 189 Bräserad fläskkarré med potatis-kålkross samt äpple och lingonsky; 86 Carbonara à la Bosnia; 151 Ćevapčići/ćevapi; 163 Chimmy; 107 Curry Afghanistan; 193 Efterrätt; 98 Engelska kotletter; 207 Filippinsk Pan-Sit; 62 Fiskfilé med mosbakelser; 65 Friterad haj; 175 Fruktig sallad; 173 Fylld kalkon i ugn ; 25 Garlic majonnäs; 98 Gazpacho-soppa; 205 Grillad biff med hemgjord potatissallad; 120 Grönsakssoppa; 21 Himmelsk kladdkaka; 104 Hoummus b tahini (kikärtsdip); 98 Inlagd paprika; 162 Jugoslaviska specialiteter; 162 Katangagryta; 39 Klassisk skånsk kalops; 40 Kokning av korv (för den som vill uppnå Sibyllasmak); 187 Kokt dragonkyckling; 85 Kycklinggryta; 162 Kyckling med kokos och curry; 44 Köttfärssås Romeo Lima; 156 Labneh (yoghurtdip); 99 Lax Lof Lofoten; 100 Libanesisk meze; Lingonparfait och pepparkaksflarn; 190 Löjromstoast; 155 Majonnäs; 119 Majorsvaktel; 26 Medaljparadsmiddag; 155 Mustig champinjonsoppa; 117 Myntate; 98 Nyårspannacotta; 152 Nästan hembakat pitabröd; 98 Pelles köttfärslimpa; 81 Penne a la vodka; 133 Pink panther (pannkaka); 43 Pitepalt; 134 Plommonjärpar; 66 Potatis- och purjolökssoppa; 103 Potatissallad; 120 Renfilé; 155 Ribs på ffemtioelva olika sätt; 47 Räksallad med Rhode Island-dressing ; 119 Sjömansbiff i kastrull; 160 Slobba med souvas; 131 Slottsstek; 61 Tabouleh (persilje- och myntasallad); 98 Vinbladsdolmar; 99 Wallenbergare; 208 Wretmans köttbullar; 159 Älgfilé; 155 Ärtsoppa med fläsk; 82 Ökenlunch ; 176 Ökenmacka; 22 Joakim Pålsson Karl Ragnar Ricky Björk Lars Borre Borgman Pelle Danielsson Raymond Bergsten Sten Jaselius Thomas Berkan Bergqvist mission: Kongo Forna Jugoslavien Saudiarabien Afghanistan Cypern Forna Jugoslavien Liberia Kongo Somalia Sinai Västsahara Gaza Libanon Kapitel Mission: Afghanistan Cypern Forna Jugoslavien Gaza Kongo Libanon Liberia Saudiarabien Sinai Somalia Västsahara sida:

16 Unik bok om fredsstyrkans kockar bara på de 75 hungriga själarna på campen. Och på sin träning. En annan hade knappast drömt om att svettas med vikter efter en dag i ett hett kök i öknen, men värmen var aldrig något problem för Pelle. Nej. Köket låg i ett gammalt plåtskjul som hade ganska högt i tak. Det blev aldrig så himla varmt, påstår han. Eller så är det det där selektiva minnet som träder in... Fast nog minns han ett och annat från köket som inte höll den standard han vant sig vid under senare år, när han bjudit götarna på gourmet-krubb. Ta jammen till exempel, den där amerikanska marmeladgeggan som besudlade frukostarna. Eller de gula ärtorna som var så gamla och torra att kockarna fick blötlägga dem i bikarbonat för att få dem hanterbara. Mjuknade gjorde de, men smaken blev aldrig som den skulle trots att de sköljde och sköljde. Det var inte så mycket att välja på, eller välja bort, i Sinai för 28 år sedan. Grabbarna fick den ranson de fick, så det gick liksom inte att skippa ärtsoppan såvida de inte skulle låta kompaniet banta, förstås. Eller käka jam-macka...boken är en annorlunda kokbok. I även en till lunch. tid då nästan alla bokhandlare svämmar över Nej, det var bara att göra det bästa av situationen. Mycket lök och timjan blev med det och så rimmade kokböcker, så är det alltid någon bok som sticker ut. Den vi faktiskt fläsk! Andra tillfällen då det inte dög att sjåpa sig var då mjölbaggarna skummades av pannkakssmeten eller knackades ur knäckebrödet. Ut kom de hur som haver. Och med månadens ranson av Kalles Kaviar så var det fest i alla fall. Det var just husmanskost som smällde högst därute i öknen. Sillinläggningar och senapsgriljerad skinka till jul, förstås. Och så ärtsoppa på bikar- här boken är en sådan... bonat med pannkakor utan baggar, på torsdagarna. Annars var det mycket improvisationer. Supplyen levererades sällan enligt önskemål. Ingen framförhållning. Att försöka skriva en meny var ett äventyr. Fast jag gillar de där utmaningarna. Och så fick man en sån credit från killarna hela tiden, förklarar Pelle. Det blev mycket kyckling. Mer än någon rimligen kan ha önskat sig enligt Pelle. Det var currygrytor på längden och på tvären. Men så hände det ibland att de fick tag på fisk, fryst visserligen, men bra fisk. Hälleflundra med För utomordentliga insatser för svensk matkultur äggsås blev en fin husmans. Och någon enstaka gång var det någon stjärna som fick sig grädde hem från Tel Aviv. Fest! Sås! Gratäng! Utan bismak...gastronomiska Akademiens Guldmedalj av kondenserad mjölk! 2008 tilldelades fredskocken Pelle Danielsson, stod de Restaurang högt i kurs på söndagarna, minns Pelle. Sedan var det ju ökenmackorna! Med sin generösa ranson av salt och fett De där ökenmackorna är en sann FN-klassiker. De tillagades för fem decennier sedan och de tillagas än idag. Redan Sten Jaselius med Hos Pelle, Göteborg. Du kan läsa mer om honom i kock-kolleger slog sig ner i sanden på den allra första svenska missionen i Gaza och avnjöt var sin ökenmacka efter att disken var avklarad. boken på sidorna och ta del av hans recept... I kapitlet om Gaza finns receptet på sidan 22. UTE NU! författarna: Helikopterlyft. 7 Boken I grytorna för freden är skriven av Per Lennartsson och Annkatrin Behrens som båda har erfarenhet av FN-tjänst. Annkatrin Behrens är journalist med ett förflutet på bland annat TT, G-P, TV2 och TV4. Idag driver hon egen verksamhet inom produktion och kommunikation. Per Lennartsson är grafisk formgivare och mediakonsult, han delar sin tid mellan Justnu-kedjan och eget företagande. Han har arbetat inom Försvarsmakten som informatör, med inköp och andra administrativa uppgifter. Utgiven på bokförlaget Grenadine ISBN: Telefon