#3/2014 Årgång 72 Utgiven av Sveriges Yngre Läkares Förening sedan 1942

Transkript

1 #3/2014 Årgång 72 Utgiven av Sveriges Yngre Läkares Förening sedan 1942 REPORTAGE Health In Harmony sjukvårdsmodellen som räddar Borneos regnskog INTERVJU Moderna Läkare möter Margaret Munghurera medicinvärldens mäktigaste kvinna REPORTAGE Superhjältarna har blivit deprimerade hollywoodstjärnorna berättar

2 Innehåll #3/2014 Ledare...3 Tema: AT SYLF presenterar AT-rankingen Kan du påverka din arbetsmiljö?...6 Svenska läkare med utländsk utbildning...7 Från botten till plats Reportage Dr. Margaret Mungherera, ordf WMA...10 Om superhjältar och depression...14 Hälsovård räddar regnskog...18 Dr Anders krönika...23 Fackligt Rapport från fullmäktigemöte...17 Läkare på Stockholm Pride...21 Ordförande ordet...22 Basfackligt...24 Lokalfackligt AT-rankingen Reportage från Borneo 22 Ordförandeordet Mungherera SYLF på berättar sin historia Pride-festivalen Om superhjätar och depression ISSN Chefredaktör och ansvarig utgivare Joanna Ahlkvist Repro & Tryck Carlshamn Tryck & Media Layout 2Oss Reklambyrå Annonser samt prenumerationer Ann Abrahamsson Styrelse Emma Spak, ordf. Pär Näverskog, v. ordf. David Svaninger, a. v. ordf. Joanna Ahlkvist, chefredaktör Jonas Ålebring, ledamot Sara Lei, ledamot Maja Weinryb, ledamot SYLFs kansli Kajsa Holmberg Adress Box Stockholm Tel Fax Pg Bg Omslagsfoto Montage Oss Reklambyrå

3 Ledare Inflytande på jobbet ger nöjdare AT-läkare Väntan på AT blir allt längre. Sedan SYLF 2008 började följa väntetiderna genom AT-rankingen har de successivt ökat från 7 månader till toppnoteringen 9,6 månader i år. SYLF:s styrelse Trenden är att väntetiden blir längre i hela landet. Väntan på AT-tjänst varierar från 3 månader (Kiruna sjukhus) till 24 månader (Danderyds sjukhus). Sjukhusen med de längsta väntetiderna är dock inte nödvändigtvis de som sedan rankas högst av AT-läkarna, tvärt om har de tre sjukhus som nu rankas högst några av de kortaste väntetiderna. SYLF anser att långa väntetider gör att AT inte fyller sin tilltänkta funktion som en trygg första introduktion till läkaryrket. De flesta nyutexaminerade läkare arbetar kliniskt i väntan på AT, ofta med sämre stöd än de sedan får som AT-läkare. Den stora utökningen av antalet platser på läkarprogrammet i Sverige och det höga antalet hemvändande utlandsutbildade läkare kan under de närmaste åren ytterligare förlänga väntetiden om inte landstingens och regionernas utbud av AT-tjänster bättre anpassas till behovet. SYLF vill att antalet AT-tjänster utökas för att ge en smidig process från läkarexamen till specialistkompetens. En utökning av AT-platserna måste vara välplanerad och ske under kontrollerade former för att garantera hög kvalitet. På de sjukhus som rankas som topp tre i år tycker en mycket hög andel av AT-läkarna att de har inflytande över sin arbetsmiljö, medan flera av orterna med placeringar i AT-rankningens botten har AT-läkare som anser att de har lågt inflytande. En svensk studie utförd på specialister i allmänmedicin och Theorell-Karaseks krav-kontrollmodell visar att upplevelsen att kunna styra över sina arbetsuppgifter och att kunna förändra dessa är kopplade till ett ökat välbefinnande på arbetsplatsen. 1, 2 En ort som involverar sina AT-läkare i verksamhetsutvecklingen har således potential att öka nöjdheten och skapa en bättre AT-tjänstgöring. AT-läkare som upplever delaktighet och trivs med sitt arbete bör rimligtvis också ha bättre förutsättningar att ge patienterna god vård. SYLF anser att det ska vara en självklarhet att AT-läkare blir inbjudna att delta i arbetsplatsträffar på de kliniker eller vårdcentraler de är placerade på. Verksamheten måste anpassas så att ett deltagande blir praktiskt möjligt. AT-läkare bör liksom all annan personal också engageras i diskussioner om hur verksamheten ska organiseras. Kollegialt inflytande är viktigt eftersom den läkare som känner att den har ett inflytande på arbetsplatsen kan vara mer benägen att stanna kvar och bidra till att driva verksamheten framåt. För att attrahera och behålla duktiga läkare som trivs med sitt arbete behöver alla orter skapa bästa möjliga förutsättningar för AT-läkare att utöva inflytande på sin arbetsmiljö. Detta är av största vikt för såväl universitetssjukhuset i storstaden som för det lilla lasarettet på landet! 1. Sundquist J, Johansson SE. High demand, low control, and impaired general health: working conditions in a sample of Swedish general practitioners. Scand J Public Health 2000;28: Karasek R, Theorell T. Healthy work: productivity, and the reconstruction of working life. New York: Basic Books. På de sjukhus som rankas topp tre tycker en mycket hög andel av AT-läkarna att de har inflytande över sin arbetsmiljö. 3

4 Tema Kiruna sjukhus är Sveriges bästa AT-ort Med det högsta AT-betyget som uppmätts på fem år klättrar Kiruna sjukhus hela 22 platser och når i år toppen på SYLF:s AT-ranking Tätt bakom skuggar Avesta lasarett som även har de enskilt bästa placeringarna inom medicin och allmänmedicin. Text Kajsa Holmberg Listans tredjeplats delas av tre orter som imponerar med sin AT-kvalitet över tid. Lidköpings, Sunderbyns och Västerviks sjukhus har prenumererat på topplaceringar de senaste åren, och så även i år. Klättrare AT-läkarnas omdömen på sin AT avgörs till stor del av kvaliteten på de olika AT-placeringarna och hur väl aspekter som handledning, introduktion och kollegialt stöd fungerar. Även AT-läkarnas möjlighet att påverka sin egen arbetsmiljö är mycket viktig. Detta förklarar varför vi på rankinglistans sjundeplats hittar sjukhuset i Torsby som årets största klättrare. Torsby har förbättrat betygen på samtliga delplaceringar och andelen som upplever sig kunna påverka sin arbetsmiljö har ökat från 33 till 71 procent. Detta har resulterat i ett lyft på enorma 46 placeringar, den största enskilda förbättringen sedan AT-rankingen startade! Längre ner på listan gör Länssjukhuset i Halmstad en nästan lika imponerande klättring och förbättrar sig 44 placeringar. Sett över längre tid har Akademiska sjukhuset i Uppsala en stark utveckling från en bottenplacering år 2010 har sjukhuset gradvis förbättrat sig och når i år en elfteplats. När AT-kvaliteten brister I listans botten återfinns sjukhuset i Arvika, tätt följt av lasarettet i Enköping. Medan Enköping varit cementerat i rankinglistans botten de senaste åren är 4 Arvikas placering resultatet av ett tapp på 21 platser. Här påtalar AT-läkarna bland annat samma brister i handledningen på kirurgkliniken som Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) senare kritiserade kirurgkliniken för.1 brister i grundläggande aspekter av AT har i sin tur långtgående konsekvenser för hur AT-läkarna ser på sin framtid i läkaryrket. I Arvika och i flera andra bottenplacerade orter överväger nära 40 procent av de svarande att lämna yrket. Här blir lokala brister i kvaliteten på AT ett samhällsproblem och stora nationella och personliga investeringar i utbildning och kompetensförsörjning riskerar att gå till spillo. Ensamjour Knappt 45 procent av de svarande AT-läkarna har gått ensamjour någon gång under sin AT. Män går fler ensamjourer än kvinnor och har också mer positiva upplevelser av att vara ensam jourhavande. Exempelvis anger 17 procent av de kvinnliga svarande att det varit mycket stressande att jourtjänstgöra ensam, att jämföra med endast 3,6 procent av männen. En markant högre andel män än kvinnor uppger också att de aktivt sökte sig till AT-orter med möjlighet till ensamjour. Förekomsten av ensamjour på en ATort har ingen entydig koppling till ortens placering på rankinglistan ensamjourer är vanliga både i Kiruna och Arvika. Vad som däremot har stor betydelse är hur väl jourerna fungerar. De med en negativ upplevelse av att vara ensam jourhavande betygsätter i genomsnitt sin AT ett helt betygssteg lägre än de med en positiv upplevelse av detsamma. Detta understryker betydelsen av god handledning inför och kring ensamjourer. Det krävs väl utbyggda bakjourssystem och attityder som uppmuntrar inte stigmatiserar användandet av dessa. Väntetid Sedan SYLF först började undersöka väntetiden mellan läkarexamen och ATstart år 2008 har väntetiden gradvis ökat och är i år 9,6 månader den längsta väntetiden sedan mätningarna startade. Nytt för i år är att väntetiderna ökat generellt både där väntetiderna är som längst och där de är som kortast. Detta innebär att det inte längre finns några landsting eller sjukhus där en nyexaminerad läkare kan räkna med att få börja sin AT direkt efter examen. En fråga som ofta återkommer i diskussionen om AT-platser och väntetid är möjligheten för utlandsexaminerade läkare att få AT. En närmare undersökning av detta visar att de svarande med examen från annat land inom EU/EES i genomsnitt har en knappt två månader kortare väntetid än sina svenskexaminerade kollegor. Om denna skillnad beror på att de med EU-examen är mer pragmatiska i sitt val av AT-ort, eventuellt under påverkan av negativa förvänt-

5 BÄSTA AT-ORT 2014 Tema Väntetid i månader Väntetid mellan examen och AT ningar på sina möjligheter att få AT, eller om de i högre utsträckning är särskilt meriterade går inte att utröna ur befintliga data men är en viktig fråga för framtida undersökningar. Tiden innan AT Väntetiden mellan examen och ATstart påverkar inte hur AT-läkarna betygsätter sin AT när de väl börjat. En naturlig följd av de allt längre väntetiderna är dock att andelen svarande som jobbat kliniskt innan AT ökat under de senaste åren, och fortsatt att öka från cirka 80 procent 2013 till 85 procent i år. Att endast 46 procent av dessa hade en personlig handledare under tiden de arbetade kliniskt innan AT är därför oacceptabelt. En stor majoritet av nya läkare får sin kliniska introduktion till yrket utan det stöd som både läkarnas inlärning och patienternas trygghet kräver. Läkare som arbetar kliniskt innan AT måste snarast omfattas av samma regler för undervisning, handledning och instruktion som AT-läkare. Vill du veta mer? Vill du veta mer om vad som gör Kiruna sjukhus till Sveriges bästa AT-ort, varför sjukhusen i Torsby och Halmstad förbättrat sig så kraftigt och vilket betyg de olika klinikerna på just ditt sjukhus får? Klicka in på sylf.se och läs rankingrapporten i sin helhet! 1. Läkartidningen År BÄSTA MEDICINORT Avesta lasarett Lycksele lasarett Sjukhuset i Lidköping Sjukhuset i Torsby BÄSTA KIRURGIORT Västerviks sjukhus Kiruna sjukhus Lasarett i Ystad BÄSTA PSYKIATRIORT Oskarshamns sjukhus Västerviks sjukhus Hässleholms sjukhusorganisation BÄSTA ALLMÄNMEDICINORT Avesta lasarett Oskarshamns sjukhus Universitetssjukhuset i Linköping OM AT-RANKINGEN SYLF:s AT-ranking har genomförts sedan 2003 och baseras på medelbetyget varje AT-ort får på frågan Vilket sammanfattande betyg vill du ge din AT? Skalan är sexgradig; ett är mycket dåligt och sex är mycket bra. För att en ort ska rankas krävs att minst fem personer från orten besvarat rankingsfrågan. Svarsfrekvensen vid årets AT-ranking var 71 procent. Rankingen baseras på svar från 1390 personer som antingen gör eller nyligen avslutat AT. 1. Kiruna sjukhus 2. Avesta lasarett 3. Västerviks sjukhus 4. Sjukhuset i Lidköping 5. Sunderby sjukhus Luleå 6. Ålands centralsjukhus 7. Sjukhuset i Torsby 8. Lycksele lasarett 9. Universitetssjukh Linköping/Motala lasarett 10. Västmanlands sjukhus Västerås/Köping 11. Akademiska sjukhuset i Uppsala 12. Blekingesjukhuset i Karlskrona 13. Kalix sjukhus 14. Kärnsjukhuset i Skövde 15. Länssjukhuset i Halmstad 16. Örnsköldsviks sjukhus 17. Hudiksvalls sjukhus 18. Tiohundra AB - Norrtälje sjukhus 19. Gällivare sjukhus 20. Sahlgrenska universitetssjukhuset 21. Sollefteå sjukhus 22. Hässleholms sjukhusorganisation 23. Falu lasarett/ludvika lasarett 24. Vrinnevisjukhuset i Norrköping 25. Höglandssjukhuset Eksjö 26. Ängelholms sjukhus 27. Ljungby lasarett 28. Länssjukhuset i Kalmar 29. Alingsås lasarett 30. Värnamo sjukhus 31. Centrallasarettet i Växjö 32. Karlskoga lasarett 33. Södertälje sjukhus 34. Skellefteå lasarett 35. Piteå Älvdals sjukhus 36. Karolinska universitetssjukhuset i Solna 37. S:t Görans sjukhus 38. Lasarett i Ystad 39. Nyköpings lasarett 40. Centralsjukhuset i Karlstad 41. Lindesbergslasarett 42. Kungälvs sjukhus 43. Mora lasarett 44. Lasarettet i Motala* 45. Sjukhuset i Varberg 46. Universitetssjukhuset i Örebro 47. Gävle sjukhus 48. Södra Älvsborgs sjukhus 49. Södersjukhuset 50. Centralsjukhuset i Kristianstad 51. Kullbergska sjukhuset i Katrineholm 52. Visby lasarett 53. Universitetssjukhuset i Linköping* 54. Oskarshamns sjukhus 55. NU-sjukvården 56. Länssjukhuset Ryhov 57. Östersunds sjukhus 58. Skånes Universitetssjukhus - Malmö 59. Helsingborgs lasarett 60. Karolinska universitetssjukhuset Huddinge 61. Danderyds sjukhus 62. Lasarettet i Landskrona 63. Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand 64. Norrlands universitetssjukhus Umeå 65. Mälarsjukhuset i Eskilstuna 66. Skånes Universitetssjukhus - Lund 67. Lasarettet i Enköping 68. Sjukhuset i Arvika Lasarettet i Trelleborg och Blekingesjukhuset i Karlshamn hade ej tillräckligt antal svarande (färre än fem). * Sedan 2013 är Motala lasarett och Linköpings universitetssjukhus två separata AT-orter. Eftersom några AT-läkare/nyligen legitimerade läkare fortfarande befinner sig i den gamla strukturen redovisas i år samtliga tre konstellationer. 5

6 Tema Kan du påverka din arbetsmiljö? Möjligheten att påverka sin arbetsmiljö är en av de enskilt viktigaste faktorerna för hur en AT-läkare betygsätter sin AT-ort. Totalt upplever 57 procent av de svarande på SYLF:s AT-ranking 2014 att de har en sådan möjlighet. En avsevärd och glädjande ökning från förra årets 38 procent. Text Kajsa Holmberg AT-råd, AT-chef, korta beslutsvägar och överskådlig schemaläggning är faktorer som AT-läkarna upplever förbättrar deras möjlighet att påverka sin arbetsmiljö. Detta gör att påverkansmöjligheterna ofta upplevs som större i små organisationer. Även på större sjukhus kan dock mycket göras för att förbättra AT-läkarinflytandet. På Sahlgrenska har man genom utvecklandet av ett helt nytt schemasystem gett AT-läkarna möjlighet att påverka upplägget av sin egen AT. I Varberg har man genom ett AT-råd, AT-kollegium och en AT-chef med gott mandat fått samtliga svarande AT-läkare hela 22 stycken att uppleva sig ha möjlighet att kunna påverka sin arbetsmiljö. 6 Skillnader mellan grupper Upplevelsen av inflytande skiljer sig dock avsevärt mellan olika grupper av AT-läkare, oavsett sjukhusstorlek. Män upplever sig ha något större påverkansmöjligheter än kvinnor och svenskutbildade läkare upplever sig ha markant större inflytande över sin arbetsmiljö än de med examen från tredje land. Här återstår ett stort arbete att göra. Den största skillnaden finns mellan de som deltar och inte deltar i utvecklingsarbete av de som står utanför upplever endast 45 procent att de har möjlighet att påverka sin arbetsmiljö, att jämföra med knappt 70 procent av de som deltar. Detta betyder att det utvecklingsarbete som bedrivs runt om på landets AT-orter i hög utsträckning upplevs som konstruktivt. Det betyder också att det är viktigt att välkomna och möjliggöra för AT-läkarna att delta i detta arbete. Delaktighet Idag deltar knappt hälften av de svarande AT-läkarna regelbundet i utvecklingsarbete. Bland de som inte deltar är den klart vanligaste orsaken att de inte blir inbjudna till denna typ av verksamhet. Betydande andelar uppger också att de inte känner sig välkomna att delta eller inte får tid avsatt för sådant arbete. Här har verksamhetschefer, handledare och seniora kollegor ett stort ansvar. Att avsätta tid och aktivt bjuda in AT-läkarna att delta i klinikens utvecklingsarbete skulle inte bara gynna AT-läkarna själva utan även klinikens verksamhet som helhet och i förlängningen även patienterna AT-läkarna har massor av engagemang och uppdaterad kunskap! TACK! SYLF:s styrelse och kansli vill sända ett stort tack till alla som deltagit i enkäten. Utan er insats och ert engagemang blir det ingen ranking!

7 Tema Svenska läkare med utländsk utbildning inte ens hur man ska gå till väga. Tidigt under läkarutbildningen tog Rebecka en akademisk paus och arbetade ett halvår som undersköterska på bland annat Neurokirurgen på Karolinska Sjukhuset. Det var väldigt lärorikt att arbeta som undersköterska och också viktigt för att få in en fot i den svenska sjukvården. Jag lärde mig vad svensk sjukvård innebär. När jag studerade fanns inte möjligheten att arbeta i Sverige som underläkare, men nu kan man få ett förordnande att arbeta som underläkare före examen. Idag är Rebecka 30 år gammal. Hon har jobbat som underläkare på vårdcentral och arbetar numera som legitimerad läkare på akutmottagningen på Karolinska Sjukhuset i Solna. Mer än hälften av svenska läkarlegitimationer ges till personer utbildade utomlands. Rebecka Stern berättar här om sina erfarenheter. Text Bahira Shahmin, underläkare Karolinska Sjukhuset Rebecka Stern tog sin läkarexamen 2012 från universitetet i Kaunas i Litauen. Efter en 6-årig läkarutbildning erhöll hon svensk legitimation från Socialstyrelsen, utan att behöva göra allmäntjänstgöring (AT) i Sverige. Jag var så motiverad att bli läkare att jag valde att åka till Litauen och ta den kostnaden. Det är något som man i Sverige inte tar i beaktande när man möter utländskt utbildade läkare. Istället har många inom den svenska vården fördomen att vi inte är lika duktiga som svenskt utbildade läkare. Man måste visa att man kan minst lika mycket som de som studerat i Sverige. Det kan vara väldigt motsträvigt. De som studerat utomlands och inte har gjort AT i Sverige oroar sig över att bli diskriminerade här. Genom att göra AT skaffar man sig viktiga kontakter och referenser här. Många som återvänder till Sverige efter en utländsk utbildning tycker att det är tufft att söka jobb i Sverige. Man vet Jag gick till underläkarchefen och frågade efter anställningsmöjligheter. Jag hade hört om jobbet via vänner. Det har varit roligt att arbeta på akuten för att få en bredd i kunskaperna. Jag visste inte vad jag ville specialisera mig inom. Genom mina vikariat i Sverige har jag lärt mig om svensk samhällsmedicin, sjukvårdens struktur och kultur samt juridik. Man får lära sig sådant som att skriva LUH (läkarutlåtande om hälsotillstånd) och vårdintyg. Idag finns det en föreställning om att läkarutbildningen i andra EU-länder är mer teoretiskt inriktad än den svenska läkarutbildningen, som skulle ha större fokus på kliniska färdigheter. Det är en felaktig bild. Vi hade precis som i den svenska utbildningen kliniska placeringar tidigt. Dessutom hade vi problembaserad inlärning och träffade patienter med många olika åkommor. 7

8 Tema Från botten till plats 11 så lyckades vi I september 2010 blev jag kallad till ett möte med sjukhusdirektören på Akademiska sjukhuset. Anledningen var SYLF:s AT-ranking som samma dag offentliggjorts och där vårt sjukhus hamnat på 67:e och sista plats! Text Sune Larsson, AT-Chef på Akademiska sjukhuset i Uppsala Vid den tidpunkten hade jag sedan två år ett sjukhusövergripande ansvar för forskningsfrågor, men inget utbildningsuppdrag. Min kunskap om AT var begränsad till den kontakt jag haft med AT-läkare i arbetet som ortoped. Mötet med sjukhusdirektören avslutades med att jag fick det övergripande ansvaret även för utbildningsfrågor. Vad gäller AT är du från och med nu chef och ditt uppdrag är att vi får en AT-utbildning i toppklass som alla kan vara stolta över. Tre veckor senare presenterade jag en lista med förslag på åtgärder som sjukhusdirektören och därefter landstingsledningen stödde helt och hållet. Under de gångna veckorna hade mycket tid ägnats åt att fånga nuläget. Nuvarande och tidigare AT-läkare intervjuades och studiebesök på andra sjukhus genomfördes. Sammantaget hade AT-rankingen gett en sann bild av verkligheten. Den enda ljusglimten var att halvåret i primärvård som följde efter sjukhusåret prisades. Några av de viktigaste ändringar som genomförts: Organisation Redan innan förändringsarbetet fanns en organisation för AT, men de involverade saknade mandat och ett tydligt uppdrag. För AT-läkarna var det oklart om de tillhörde den klinik där de tjänstgjorde eller AT-organisationen. Vem är min chef?, Var hör jag hemma organisatoriskt? var återkommande frågor. Efter diskussion med sjukhusdirektören skapades en helt ny AT/ST-avdelning 8 med egen budget där alla kostnader för AT-verksamheten samlades. Förutom löner till AT-läkarna budgeterades även för ett AT-kansli samt löner till AT-studierektorer och AT-ansvariga där samtliga skulle vara specialister för att betona uppdragets betydelse. Ökat antal block I relation till Akademiska sjukhusets storlek tillsattes få AT-block per år. En konsekvens blev att vissa kliniker var utan AT-läkare långa perioder. AT-läkarna sågs därför som sporadiska gäster och inte som en del av läkarstaben. Kontinuitet inom varje berörd klinik skapades genom att antalet AT-block mer än fördubblades. Även antalet ATblock med forskningsinriktning fördubblades, samtidigt som tiden för forskning ökades till 12 månader. Tydliga arbetsuppgifter samt ansvar En vanlig åsikt bland AT-läkarna var att de saknade definierade arbetsuppgifter samt ansvar. I samarbete mellan AT-läkarna, AT-studierektorerna samt AT-ansvariga definierades därför lämpliga arbetsuppgifter. Resultatet blev att både AT-läkarna, andra läkare, liksom övrig personal utvecklade en samstämmig bild av allt som AT-läkarna kunde bidra med i det kliniska arbetet. AT-läkaren blev behövd och uppskattad. Förändrat antagningsförfarande Vid intervjuer med medicinstuderande blev det uppenbart att många mycket duktiga personer inte sökte AT på Akademiska sjukhuset. Dels för att utbildningen bedömdes som dålig, men också som en följd av vårt ansökningsförfarande där antalet vikariatmånader var avgörande. Hela vårt ansökningsförfarande ändrades därför radikalt. De sökande får nu tillgodogöra sig maximalt sex månaders vikariat. Ett stort antal av de sökande kallas till intervju där var och en under 1-1,5 timmar får träffa tre intervjugrupper. Med detta som underlag beslutas om vilka som ska erbjudas anställning. Skapa hållbar förändring För att tillgodose sjukhusdirektörens önskemål hade det kunnat vara frestande att genomföra några snabba men synliga förändringar. Tidigt bestämde vi oss dock att arbeta för viktiga förändringar, även om det skulle ta tid. Quick-fix förbjöds. Är förändringsarbetet klart? Absolut inte! Det vi hittills skapat är en plattform för en bra AT-utbildning inom Akademiska sjukhuset, där detaljerna hela tiden kommer att förfinas. För utvärdering har ett enkelt instrument med tio frågor, AT-Kurt, införts. Detta ger möjlighet att se om vi håller önskad standard på varje placering samtidigt som det ger underlag till åtgärder om det visar sig vara behov av detta. Sune Larsson Rankingresultat för Akademiska plats plats plats plats plats

9 Tema Styrkan sitter i idéerna GötaPriset efterlyser idéerna som utvecklar och förbättrar kvaliteten i kommuner, landsting, regioner och stat. Har du varit med och förändrat din verksamhet på ett nytt och spännande sätt? Skicka en kort beskrivning till GötaPriset senast den 13 december så är ditt bidrag med och tävlar om kr. KVALITETSMÄSSAN DEN 3-5 NOVEMBER 2015 SVENSKA MÄSSAN I GÖTEBORG EUROPAS STÖRSTA KONFERENS OCH FACKMÄSSA OM VERKSAMHETS- OCH SAMHÄLLSUTVECKLING Svenska utmaningar 9

10 Medicinvärldens mäktigaste Reportage Margaret Mungherera med SYLF:s ordförande Emma Spak. Hon är den första kvinnliga ordföranden för World Medical Association. Dr. Margaret Mungherera, psykiatrikern från Uganda har gjort en fantastisk resa i karriären. Text Joanna Ahlkvist Foto Sofia Segergren Vid Läkarförbundets fullmäktige fick Moderna Läkare äran att intervjua inledningstalaren Dr Margaret Mungherera, ordförande för World Medical Association (WMA). Joanna Ahlkvist, chefredaktör, och Margaret Mungherera hittade en lugn vrå i Näringslivshuset och satte sig ner för en kopp kaffe och en avslappnad diskussion. Margaret, du är den första kvinnliga ordföranden för WMA. Ja! När jag blev ombedd att kandidera 2011 sade jag att det kommer aldrig att ske. När jag klev upp på scenen (inför valet) vid WMA:s årsmöte var jag den enda kvinnan på scenen, jag var det enda svarta ansiktet på scenen, jag var den yngsta på scenen och så brukar jag skämta att jag även var den fattigaste personen på scenen! 10 Och nu är du på resande fot? Ja, jag är ute på något av en världsturné. För tre veckor sedan var jag i Sydafrika och sedan tillbaka till Uganda i några dagar, därefter Addis Ababa för det etiopiska Medical Associations-mötet, sedan vidare till International Federation of Medical Students. Efter det var jag i Tokyo och sedan flög jag tillbaka till Nigeria. Då hade jag en vecka hemma. Imorgon flyger jag till Genève, vidare till Australien, Nya Zeeland, Chicago och Storbritannien och sedan hem. Jag är faktiskt lyckligt gift, vet du! Men nu kommer jag inte att träffa min man på sex veckor. Jag får många inbjudningar, men jag kan inte acceptera dem allihop. Jag valde att komma till Sveriges Läkarförbund. Det här är mitt första besök i Sverige. Du har varit med om en otrolig resa i din karriär. Idi Amin tog över i Uganda 1971 och jag började plugga 1977 på Kampala Makerere University Medical School. Det var den första medicinska högskolan i Östafrika och jag var med om den sämsta tiden. Samhället hade blivit helt anarkiskt och det var själva staten som ansvarade för våldet mot befolkningen. Det fanns skjutvapen på sjukhusmurarna, ursprungligen för att skydda sjukhuset. Men Idi Amin vände dem mot sjukhuset. Läkare och sjuksköterskor var måltavlor. Vi tog av oss våra sjukhuskläder om man var tvungen att gå utomhus. Man gick aldrig utanför sjukhusområdet. Många lämnade landet under den här tiden en gigantisk brain drain. Detta pågick tills Idi Amin avgick 1979.

11 Reportage Tiden efter var också mycket svår fick jag chansen att studera på London School of Tropical Medicine. Jag och en annan kvinna från Uganda var nummer ett och två i klassen, men det var förbjudet för oss från Uganda att stanna i Storbritannien. Hemma i Uganda fick jag jobb på det enda psykiatriska sjukhus vi hade, Botanica. Jag var förskräckt. Även att ta sig dit var ett problem. Inga bussar eller taxi åkte så långt, så man var tvungen att gå. Vi hade mycket begränsade resurser, många patienter var också somatiskt sjuka vi hade inga handskar och ganska ofta ingen lokalbedövning. Men jag valde att bli psykiatriker och så småningom fick jag förfrågan om jag kunde hjälpa till på fängelset bredvid och ge psykiatrisk vård. Vi kunde träna några sköterskor och började med rättspsykiatri. Vi hade inga socialarbetare. Det var ingen annan som brydde sig. Efter tio år fick jag studera rättspsyk på Keele University i England. Det gav mig en plattform för att kunna återvända hem och starta ett rättspsykiatriskt utbildningsprogram för läkare. När jag blev psykiatriker blev jag den sjätte psykiatrikern i Uganda och så småningom den första rättspsykiatrikern. Hur förhåller du dig till mental hälsa och ohälsa i Uganda när ni är så få psykiatriker? Ja, det är många utmaningar. För det första saknar många afrikanska länder en lag om mental hälsa och behandling och där lagar finns är de ofta uråldriga. I Uganda ärvde vi vår lag från britterna. Lagen är från 1964 och rör enbart behandling. Den saknar multiprofessionella aspekter och nämner inte ens poliklinisk behandling. Terminologin är hemsk: den använder ord som dåre och imbecill. Den omfattar inte utsatta grupper som föräldralösa minderåriga. Dessutom handlar det om ett kriminaliserande av mental sjukdom man får inte läggas in frivilligt, allt måste gå genom rätten. I verkligheten är det ingen som gör så, men ändå. Lagen saknar rättspsykiatrin helt. I 15 år har vi försökt få igenom en ny lag, men det prioriteras inte av regeringen. Mmm... jag antar att faktumet att bussen inte kör hela vägen till det psykiatriska sjukhuset säger en hel del om hur mental ohälsa betraktas i samhället. Visst! Det finns mycket diskriminering, mycket stigmatisering. Det finns okunskap och myter. Myterna säger att om man är psykiskt sjuk så är Det fanns skjutvapen på sjukhusmurarna, ursprungligen för att skydda sjukhuset. Men Idi Amin vände dem mot sjukhuset. det frågan om onda andar och man borde behandlas traditionellt, inte av en läkare. Det handlar inte om patientens utbildningsnivå det är kulturellt. Patienter med kroniska sjukdomar schizofreni och bipolär sjukdom de vänder sig till slut ofta bort från sjukvården. Politiken i Afrika generellt, under ledning av WHO, är att integrera traditionell behandling av både somatiska och psykiska sjukdomar i den konventionella sjukvården. Det är en pragmatisk lösning. Tanzania har gjort en bra start där måste traditionella helare vara registrerade, så att man vet vem som är en kvackare och vem som inte är det. Vilken är motivationen till att integrera traditionell medicin? Är det populärt? Ja. Särskilt bland psykiatriska patienter. I början var vi emot traditionell medicin, men till slut insåg vi att det var fel inställning. Särskilt för icke-psykotiska patienter med psykologiska problem. Man frågar dem: Vad tror du kommer att hjälpa dig? Själv vill man att de ska träffa en psykolog, men de vill träffa en medicinman. De går på permission och de kommer tillbaka efter två veckor och säger: Jag mår så mycket bättre! Glöm inte att många befinner sig längre än 10 km från närmaste sjukvårdsinstans i Afrika. Traditionell medicin finns på plats, så människor vänder sig dit först den är tillgänglig. Och vet du vad? De är bättre på kommunikation än vad vi är, de ger mer tid, de ser det sociala sammanhanget. Genom samarbete kan man ta hjälp av deras kunskaper och tillgänglighet och utbilda dem så att farliga behandlingar försvinner. Ditt rättspsykiatriska arbete, vad innebar det? Ja... i början gjorde jag väl allt! Ha! Jag fick det intrycket! En sak var att jag tillsammans med arkitekterna fick rita en ny rättspsykiatrisk avdelning. Det låter bra att få påverka från första början. Nja, jag sade till dem att vi måste ha hög säkerhet, mellan avdelningarna för hög och låg säkerhet. Men de byggde bara för låg säkerhet. Då kunde vi inte ta hand om mer krävande patienter. Många av dem sitter fortfarande I fängelse. Så jag lämnade projektet. Min kollega tog över och blev den andra rättspsykiatrikern i Uganda. 11

12 Reportage World Medical Association har 107 medlemsländer. Förbundet stödjer professionell autonomi för läkare samt patienters rättigheter. Årets satsning är att höja medvetenheten om fördelarna med medlemskap med fokus på förbättrad läkarutbildning, tillgång till fortsatt proffessionell utveckling, ökad förståelse för sociala förutsättningar för hälsa samt att motverka brain drain. Han studerade vidare i England och kom tillbaka, men har också haft svårt att driva förbättringarna vidare. Hur ser underläkarsituationen ut i Afrika? Jag får ofta frågor om underläkare. Jag har fått höra att underläkare är de som har jobbat mindre än tio år sedan läkarutbildningen. Jag brukar säga: Det gäller fler än 95 % av läkarna i Afrika. Vi behöver jobba mycket med yngre läkare det är dem vi har. Därefter lämnar de landet. Vi vill ha dem kvar. Vi jobbar med webbaserad utbildning och falldiskussioner som kan hjälpa underläkare på landet. Uganda Medical Association har ett chatforum på internet och det vore bra om länder som Sverige kunde möta oss på webben och visa oss hur ni jobbar med studenter och underläkare. Vår utbildning gör studenterna till passiva observatörer. Vi vill etablera ett nätverk för underläkare i Afrika, men vi behöver tekniskt stöd. När jag var ordförande i Uganda Medical Association 2010 tacklade vi Hälso- och sjukvårdsministern och krävde bättre lön för läkarna. Vi fick höra att det inte fanns några pengar, men vi visste att det gjorde det. Vi samarbetade med läkare som satt i regeringen. Det är viktigt att läkare ställer upp i val. Vi ville ha pengar till underläkare i primärvården. Jag kommer väl ihåg att jag satt i regeringshuset, ensam som 12 ordförande för vårt förbund medan ämnet debatterades. Till slut kapitulerade ministern. Det var en av mina segrar. Du nämnde att du är gift har du barn? Nej, jag har inga barn. Jag har inte riktigt haft tid att skaffa barn. Jag brukar säga jag har för många passioner! Mental hälsa är en passion för mig. Vi behöver sätta upp mental hälsa på agendan. I fjol var jag i Brasilien på Global Forum for Human Resources. Det fanns bara ett seminarium om mental hälsa! Det hölls efter avslutningsceremonin och det kom en deltagare! Psykiatrisk hälsa bland flyktingar är också viktig. Vi har jobbat med flyktingar från Sudan som befinner sig i norra Uganda. Jag blir väldigt inspirerad och det är det här jag vill ägna mig åt då jag går i pension. Vi utvidgar projektet till Rwanda, Burundi och Tanzania. Vilka är dina andra passioner? Att förbättra kvinnors ställning i Afrika. Vi har få kvinnor i ledarskapspositioner i Afrika på grund av socialisering. Det anses inte fint för kvinnor att ta plats. Kvinnor ska vara reserverade, tillgivna och tysta även bland läkare! Det finns många kvinnliga läkare som fått legitimation, men som aldrig jobbar eller väljer att inte specialisera sig. Jag var med och grundade Association of Uganda Women Medical Doctors. Utöver det finns mäns våld mot kvinnor. Jag minns ett möte med ledande kvinnliga läkare av vilka två av nio hade blivit sexuellt utnyttjade som barn. Det gäller alla skikt i samhället. Det är många kvinnor som studerar på universitet som inte har kunnat bearbeta sina upplevelser. Det finns inget stöd. De lider av låg självkänsla. De behöver hjälp att återerövra makten över sina liv. Jag jobbar med en organisation som heter Menprow Mentoring Program for Women. Vi har lobbat för riktlinjer mot sexuella trakasserier på universitet. Vi föreläser om sex och sexualitet för ungdomar och universitetsstudenter. Vi har många föräldralösa unga kvinnor som har växt upp på institutioner. Det är ingen som har tagit hand om deras behov de saknar basala kunskapar om hur man tar hand om sig själva vid menstruation, sexuella sjukdomar, hur man säger nej till sex, osv. Dags att runda av och det har varit ett privilegium att intervjua en så lysande förebild. 15 maj är på god väg att bli årets hittills finaste dag och flera deltagare på fullmäktige bär sommarklänningar. Margaret funderar på en båttur i Stockholm, men är orolig för att det är lite för kyligt. Hon är annars mycket ungdomlig av sig, men ser ut att ha ont i höften. Iklädd dunjacka och fleecehalsduk ovanpå en härlig afrikansk batikdräkt haltar hon ut mot ett soligt Östermalmstorg och jag känner stor ömhet för en stor person. Länkar Association of Uganda Women Medical Doctors

13 Reportage MARGARET MUNGHERERA BERÄTTAR OM THE BRAIN DRAIN Det finns 9 miljoner läkare i världen, men fördelningen är helt skev. Det fattas läkare i Afrika: det utbildas för få och vi kämpar mot en gigantisk "brain drain". I Sverige har ni en befolkning på 9 miljoner med cirka läkare. Uganda med en befolkning på 36 miljoner har läkare, varav 32 psykiatriker. I Ghana bor cirka 16 miljoner och cirka läkare. Men enbart i Washington State finns mellan läkare från Ghana. Det här är en kris vad gäller mänskliga resurser! Situationen beror mest på push -faktorer. Det rör sig om välutbildade personer, ofta med utländsk utbildning, som väljer ett bättre liv. Parallellt finns även en intern brain drain med migration från landet till staden och från kliniskt arbete till administration. Den här processen drivs delvis av rekryteringen till internationella projekt. Det finns en växande opinion att länder som tar emot våra välutbildade medborgare borde kompensera oss med t ex stöd till medicinsk utbildning. WMA uppmuntrar nationella förbund som Sveriges Läkarförbund att ingå partnerskap med afrikanska läkarförbund. Danmark samarbetar med Rwanda, Japan med Malawi. De arbetar med mentorskap. Det vore fantastiskt om ni i Sverige kunde delta. Vi frågar inte efter pengar från er. Faktum är att % av de resurser i Afrika som är avsedda för sjukvården slösas bort. Det vi behöver är utbildning i ledarskap och organisation. Ni har ett ansvar. Läkare i förskingringen återvänder ofta. Vi skulle vilja att de var delaktiga i utbildning och professionell utveckling av läkarna i sina hemländer. Många av dem vill det, men har svårt att hitta hållbara sätt att bidra; det krävs struktur och ett samarbete. Vi vill vända situationen från brain drain till brain gain. Det är som vi säger i Afrika: Springer jag ensam springer jag fort, springer vi tillsammans springer vi långt. Återigen ni har ett ansvar. Kommentar: Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren om The Brain Drain Sjukvården och utbildningssystemen är centrala och resurskrävande samhällsfunktioner. Utbyggnaden av sjukvård och utbildning är nära sammankopplad med välfärden. Brain drain är därför ett stort problem för många länder. Både FN och WHO pekar ut detta som en orsak till den långsamma utvecklingen i många stater. När länderna lägger sina redan begränsade resurser på att utbilda några få men avgörande kompetenser och dessa inte stannar kvar eller återvänder till landet blir konsekvenserna ofta fatala. Det blir bildligt talat en dränering av resurser. Tappet sker dessutom inte som utjämning till mera behövande samhällen utan till relativt sett redan välförsörjda stater. Frågan om vårt ansvar i detta har därför ställts inte bara här utan även inom FN och WHO. Problemet är vare sig okänt eller nytt utan diskuterades intensivt på World Health Assembly i Genève när jag var där Frågan om hur vi ska komma till rätta med problemet är dubbel. Det är vårt ansvar att vara självförsörjande rörande hälso- och sjukvårdspersonal. Det måste däremot också finnas utrymme för rörlighet över gränserna för enskilda individer. Det är alltså en fråga om balans. Många länder tjänar på att ta emot högt utbildade och borde ge tillbaka i någon form. Då behövs en ömsesidighet som inte enbart innebär överföring av pengar utan insatser som sörjer för varaktighet och som bygger ut ländernas sjukvårdssystem. The twinning initiative låter mycket intressant och jag kan mycket väl tänka mig att vi etablerar ett samarbete med ett annat lands läkarförening. Vi kommer att diskutera frågan inom presidiet i Läkarförbundet nu efter sommaren samt prata med Margaret Mungehera under mötet i Sydafrika. Jag kommer även att höra efter med den danska läkarföreningen när jag träffar dem under första veckan i september. Heidi Stensmyren träffar Margharet Mungherera igen vid WMA:s Annual General Assembly i Durban, Sydafrika, den 8-10 oktober

14 Reportage Nu när Superhjältarna deppar ihop 14

15 Reportage Victor Johansson undersöker den mentala hälsan hos dagens neurotiska manliga superhjältar med hjälp av Robin S. Rosenberg, doktor i psykologi vid Stanford University i USA. Text Victor Johansson, frilansjournalist Krutröken ligger tät. Skurkarna har dragit sig tillbaka. Bara knarrandet av skor mot nyfallen snö när Iron Man målmedvetet vandrar längs Tennessees vintriga gator. Han är på väg mot slutduellen. Vapnen har laddats om. Järndräkten är putsad. En pojke från kvarteret frågar om fienden kommer tillbaka bara för att mötas av en superhjälte som drabbas av en panikattack. Iron Man rusar från platsen och kollapsar flämtande i en snödriva. Först efter att ha mulat sig själv med en näve snö är han kontaktbar igen. Vi har sett den klassiska scenen förut, där grabben från grannskapet tittar storögt på superhjälten. Edward Furlong som blåser undan luggen och beundrar Arnold Schwarzenegger i Terminator 2. Spiderman som rufsar om håret på en tindrande 10-åring efter att ha räddat en skolbuss från ett stup. Det här är något annat. Replikerna som följer tangerar en komedi. Minns du att jag har ett ångestproblem? frågar huvudrollsinnehavaren Robert Downey Jr. Behöver du medicineras? kontrar pojken. Downey Jr hyperventilerar innan han svarar: Antagligen, ja. Scenen slutar med att Iron Man borstar av sig snön, tar sig an fienden och räddar dagen. Det här är inte din klassiska superhjälte. Skilj på föräldrarna Vi har naturligtvis sett det innan. Ett barndomstrauma är hörnstenen i varje superhjältes dramaturgi. Batman, Spiderman, Iron Man. Samtliga har förlorat föräldrar eller vårdnadshavare vid ung ålder. Ett psykiskt trauma är normen vid skapandet av en hjälte och dess drifter. Men det senaste åren har något hänt. Våra hjältar har gått från trikåklädda supermänniskor till trasiga själar som kämpar för att ta sig igenom dagen. Antidepressiva har blivit ett lika viktigt skydd som Antidepressiva har blivit ett lika viktigt skydd som plåtsköldar, mantlar och övernaturliga krafter. plåtsköldar, mantlar och övernaturliga krafter. Om hjältens tidigare sårbarhet var kryptonit och magnetfält så är det nu den mentala hälsan. Kanske började det redan 2012 med James Bond. Det är en storm på väg, sa Daniel Craig och blickade oroligt upp mot Englands blyertsgrå himmel. Det var en nyckelreplik som tycktes summera agent 007:s inre. I nya bondfilmen Skyfall fick vi en hjälte som återvände till jobbet lätt alkoholiserad. Pistolen skakade i hans händer under fystesterna och när han sedan underkändes och bedömdes som ej duglig för tjänst, stod alkoholproblem, tablettmissbruk och traumatiserad barndom med i journalen. Det var en James Bond långt från sitt tidigare jag med stadig blick, tight smoking och rikligt med cologne. Sönderslagen både fysiskt och själsligt försökte han hänga med så gott han kunde. Men till och med skurken spelad av Javier Bardem var besviken: Gode Gud, finns det något kvar av Agent 007? gnällde han uppgivet när James Bond inte lyckades bjuda upp till kamp. Sedan har det bara fortsatt. När nyfilmatiseringen av RoboCop släpptes i våras var det en känsligare version. I 80-talsklassikern såg vi en plåtpolis som fångade råskinn genom att slå sönder gipsväggar med nävarna. Den här gången var det annorlunda. Vi fick en RoboCop med analoga känslor i en digital kropp. Mänsklig, osäker, sökande. När Moderna Läkare träffar filmens brasilianska regissör José Padilha förklarar han hur RoboCop synkades med sin samtid. I 80-talsversionen dör RoboCop innan han blir en robot, säger han. Min RoboCop lever. Han behåller sin själ, sina känslor, sina minnen, sin empati. Något dramatiskt händer och han förlorar sin kropp. Han vaknar upp och är en robot. Han kan inte röra sin son, han kan inte röra sin fru, han kan inte ha sex. Hans liv har tagits ifrån honom. Det är en mardröm. Till slut måste han ta antidepressiva för att orka fortsätta. 15

16 FOTO: JAIMIE TRUEBLOOD/SONY PICTURES Reportage Andrew Garfield som Peter Parker/Spiderman. På vilket sätt skiljer sig RoboCop från andra hjältar? De flesta superhjältar är karaktärer som det är roligt att vara. Det är kul att vara Iron Man, alla ungdomar vill vara honom. Barn vill vara Spiderman. Du har superkrafter och coola dräkter. Men ingen vill vara RoboCop. Inte ens huvudkaraktären Alex Murphy vill vara RoboCop. Joel Kinnaman, som spelar huvudrollen, utvecklar: Den mest känslosamma scenen att spela in var när Alex Murphy vaknar upp och inser att han är en robot, säger han. Han har existentiell ångest och är självmordsbenägen. De ögonblick när man själv har ångest eller dödsskräck är väldigt fysiska. Allt är så starkt kopplat till kroppen och det gäller även som skådespelare. Expertutlåtandet Robin S. Rosenberg är doktor i psykologi och verksam vid Stanford University i USA. Hon använder fiktiva karaktärers mentala hälsa när hon undervisar och har skrivit flera böcker om psykologi och superhjältar. Hon menar att de senaste årens trend speglar samhället. Det är utan tvekan en reflektion av samhället, säger hon. Superhjältar har alltid speglat sin samtid. När människor var rädda för kärnvapen fick många av hjältarna krafter från radioaktivitet. När allmänheten nu har blivit mer psykologiskt sofistikerad vill vi att våra hjältar ska vara mer psykologiskt medvetna. Med tanke på hur oerhört många som går på antidepressiva är det inte konstigt att superhjältar också börjar medicinera. Andrew Garfield vet vad det innebär att känna sig värdelös. Att inte duga, att inte räcka till, att känna sig utanför. Att spela rollen som den osäkra Peter Parker i The Amazing Spider-Man 2 låg nära till hans för honom. Huvudkaraktären har förlorat sina 16 Det är utan tvekan en reflektion av samhället. Superhjältar har alltid speglat sin samtid. föräldrar och drivs av en kamp mot mörkret. Det var Andrew Garfields egna demoner som gav liv till karaktären. Det enda sättet att göra en sådan här karaktär verklig är att leta efter alla trasiga sidor i sig själv, säger han. Allt som behöver läkas, allt man försöker förstå sig på hos sig själv. I dagens feel good-samhälle är det vissa känslor som vi inte tillåts känna. Känslor som har så mycket skam kring sig att de inte får visas offentligt. Så som sorg och ilska. Redan från barnsben får vi lära oss att man inte ska må dåligt. Att det inte är okej att vara ledsen eller arg. Gråt inte! Var positiv! Samtidigt som man själv känner Nej, jag är inte glad. Allting är fucked up. Andrew Garfield menar att den rådande wellnesstrenden där positivt tänkande ska lösa allt kan bli destruktiv. Det finns en fara i att inte tillåta sig själv att känna vissa saker. För känslorna försvinner inte. De går bara djupare och djupare. Vad händer när vi är en hel nation som går på antidepressiva för att trycka undan de här negativa känslorna? Jag tror det är farligt. Han beskriver arbetet med Spiderman som ett sätt att bearbeta känslorna. Jag skulle aldrig klara av att gå runt och vara en superglad kille hela tiden. Lyckligtvis går skådespelarens jobb ut på att äga sin mänsklighet och uttrycka det folk inte tillåts känna. Jag får spy upp allt mitt mörker. Jag får omfamna alla fula känslor som ingen vill kännas vid. Skammen, skulden, ilskan, vreden, sårbarheten. Förhoppningsvis kan rollen som Spiderman få människor som mår dåligt att känna sig bättre till mods, få dem att förstå att de inte är ensamma.

17 Fackligt Enighet om likarätt vid Läkarförbundets fullmäktige Läkarförbundets fullmäktigemöte gick av stapeln den 15:e och 16:e maj. Möteslokal var som flera gånger tidigare Näringslivets hus. Text Pär Näverskog, förste vice ordförande SYLF Heidi Stensmyren valdes som ny ordförande för Läkarförbundet Nytt för i år var att traditionella röstdosor bytts ut mot personliga ipads, vilket till en början skapade viss förvirring i församlingen. När väl deltagarna lärt sig hur funktionen knapplås fungerar infann sig lugnet. Den nya ordningen gillades av många, särskilt SYLF:s delegater, vilka var 16 till antalet. Årets fullmäktige går till historien som en av de motionstätaste med hela 50 motioner från förbundets delföreningar och enskilda medlemmar. Detta medförde att fullmäktige delades upp i tre separata utskott, vilka debatterade och förberedde förslag som därefter beslutades i plenum. SYLF bidrog med fyra motioner. Likarätt nu! Som ett led i SYLF:s arbete med projektet Likarätt nu! motionerade föreningen till fullmäktige med önskan om ökat fokus på läkares lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Motionen betonade bland annat vikten av aktiva åtgärder (förebyggande arbete) och handlingsplaner för samtliga diskrimineringsgrunder, inklusive uppföljning och ett tydliggörande av ansvar för att planerna följs. Stor enighet rådde i frågan och centralstyrelsen samt fullmäktige biföll flera av SYLF:s yrkanden. Proaktivt partnerskap SYLF motionerade redan till fullmäktige 2013 på temat tankesmedja och proaktivt arbete över professionsgränserna. Under året som gått har SYLF upplevt att behovet av ett tvärprofessionellt samarbete fortfarande är påtagligt för att vårdens stora frågor ska kunna lösas på bästa sätt. Därför skrev SYLF en ny motion till årets fullmäktige om bildadandet av lämpliga plattformar för ett fördjupat, tvärprofessionellt samarbete. Trots givande diskussioner under utskottsarbetet ansågs motionen besvarad. Centralstyrelsen försäkrade SYLF om att åtgärder vidtagits samt att flera samarbeten som redan finns och som planeras kommer att bära frukt. MSF lyfte tillsammans med SYLF frågan om förbättrad partsgemensam lönestatistik för underläkare före AT, vilken idag är bristfällig. Motionen bifölls utan diskussion och Läkarförbundet kommer att driva frågan. Ett annat glädjande bifall var SYLF:s gemensamma motion med Sveriges Privatläkarförening (SPLF), där önskemål om att Läkarförbundet ska verka för att utbildning av läkarstudenter, AT- och ST-läkare ska beredas möjlighet där patienterna finns, oavsett driftsform. En privat driven enhet med tillräckliga resurser kan mycket väl fungera som en utmärkt utbildningsenhet. Nyhetsreflexen Andra viktiga motioner värda att nämna var den om nyhetsreflexen där sjukhusläkarna propagerade för att Läkarförbundet ska utarbeta rutiner för att snabbare och effektivare kunna uttala sig i media, både lokalt och centralt. Detta bifölls av fullmäktige efter viss diskussion. Läkared Den motion som upptog längst tid var den om införandet av läkared. Resultatet blev att syftet, behovet och den faktiska möjligheten till detta ska utredas. Fullmäktige fastslog även att Läkarförbundet ska arbeta mer aktivt med medlemsrekrytering och öka anslutningsgraden i enlighet med en framtagen proposition. Heidi Stensmyren valdes med ett rungande JA till ny ordförande för Läkarförbundet. SYLF var en av flera delföreningar som nominerat och pläderat för henne. SYLF:s ordförande Emma Spak omvaldes som ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse med klar majoritet. Övriga nyvalda ledamöter är Sofia Rydgren Stale, Thomas Lindén, Anders Dahlkvist och Marina Tuutma. Sammanfattningsvis var årets fullmäktige en uppvisning i hur en stor organisation kan arbeta intensivt, fokuserat och målinriktat under två dagar, för att tillsammans fatta många genomtänkta och viktiga beslut. Som medlem i SYLF blir man särskilt stolt över alla våra engagerade och duktiga delegater som tagit sig till Stockholm för att göra vår förenings röst hörd. Stort tack för er insats! 17

18 18 Reportage

19 Reportage Hälsovård som räddar regnskog Regnskogen på Borneo är hotad, något som påverkar hela vår jord. Människorna som avverkar skogen är ofta fattiga och deras val handlar om överlevnad. Organisationen Health in Harmony erbjuder en lösning som gagnar både människor och miljö: hälsovård som skyddar skogen. Text och foto Ann-Britt Sternfeldt 1993 reste Kinari Webb från Kalifornien i USA till Borneo för att jobba med orangutanger. Vad hon upptäckte var att både människor och miljö led av dålig hälsa och att de två problemen hörde ihop. När en familj måste välja mellan sitt barns hälsa och den skog som de är beroende av förlorar båda. Med sina nya insikter bestämde Kinari sig för att studera medicin och återvända till Borneo för att ha något mer att erbjuda. Sagt och gjort. Kinari studerade till läkare, startade organisationen Health in Harmony (HIH) 2006, och återvände till Borneo där hon öppnade sjukvårdskliniken ASRI i utkanten av nationalparken Gunung Palung i indonesiska Kalimantan. Kinari berättar att under klinikens första år tillbringade de över 400 timmar ute i byar där de ställde en enda fråga: Ni är alla väktare av en dyrbar resurs som är värdefull för hela världen. Om världssamfundet var villigt att arbeta med er för att hjälpa er att rädda regnskogen, vad skulle ni behöva för att kunna stoppa avverkningen? Oväntat nog fick man nästan samma svar överallt: Prisvärd sjukvård med mobila kliniker och ambulansservice, plus utbildning i organiska odlingsmetoder. Kinari menar att svaret belyser insikten om motsättningen mellan människa och miljö. Första önskemålet speglar det krassa behovet av en inkomst för att kunna betala för sjukvården, medan det andra behovet visar en vilja till hållbar utveckling. Detta sammanfattades av en äldre man som sade att deras traditionella metod med skiftesodling fungerade när det fanns mycket skog och inte så många människor, men inte nu längre. Han hade hört om ett sätt där man kan odla på ett och samma ställe, men utan dyra gödningsmedel. Han visste inte hur detta gick till, så han frågade: Kan ni lära oss? Alltför många familjer i utvecklingsländer är fast i en rävsax, där valet handlar om att rädda sina barn eller skogen, men det fungerar inte i längden, de måste kunna göra både och. Därför ville jag få till en mer holistisk vård som tar hänsyn till vår sammanlänkning med naturen, säger Kinari. ASRI-kliniken byter hälsovård och utbildning i odlingsmetoder mot skydd av skogen. Vården är inte gratis eftersom människors delaktighet är mycket viktig, men istället för pengar kan de betala med plantor eller andra produkter som gagnar det lokala ekosystemet, till och med gödsel, eller genom praktiska volontärinsatser. ASRI ger också rabatt och bonusar till byar som avstår från avverkning. Men man nekar aldrig någon vård. Personer som inte kan erbjuda någon motprestation blir givetvis behandlade ändå. Donationer, främst från västerländska givare, bidrar till driften av kliniken. Under programmets första fem år minskade den illegala avverkningen med 68 procent och hälsosituationen förbättrades kolossalt, till exempel minskade barnadödligheten med 18 procent, berättar Kinari. De som inte redan insett vikten av en hälsosam miljö får nya insikter när de blir involverade i HIH. En man berättar att han nu förstod hur viktig skogen var för vattnet och att han försökte övertyga sina vänner att sluta avverka. Men problemet är att ibland blir någon sjuk och behöver en operation. Och när de blir bättre fäller de ofta träd för att kunna betala tillbaka. Kinari säger att de ständigt får höra samma historia. I en undersökning av 232 hushåll fann man att 30 procent stod i skuld och att skulden ofta hörde ihop med akutvård och fattigdom. "Under programmets första fem år minskade den illegala avverkningen med 68 procent och hälsosituationen förbättrades kolossalt." 19

20 Reportage Kinaris arbete ses som innovativt, men när jag nämner det ordet ruskar hon på huvudet. Det förvånar mig lika mycket varje gång att det här ska ses som innovativt när förhållandet mellan människa och miljö är så självklart. Det börjar med att människor tvingas förstöra ekosystemen för att få pengar till sjukvården och fortsätter med konsekvenser som till exempel översvämningar, som leder till malaria och andra sjukdomar. ASRI-kliniken bryter den destruktiva cykeln genom att arbeta med lokalbefolkningen och låta dem själva bestämma vad de behöver. De försöker också belöna byar som skyddar sin skog. Befolkningen älskar det här systemet för att det hedrar deras värdighet när de har något värdefullt att byta med. I utbyte får de vård och kunskap via experter i hållbart jordbruk från Java och läkare från toppuniversitet i USA, som kommer hit som volontärer och utbildar unga indonesiska läkare. Nationalparken Gunung Palung täcker nästan 563 kvadratkilometer och är omgiven av fattiga byar. Vissa distrikt ligger så avlägset och otillgängligt att till och med ASRI:s klinik är omöjlig att nå. Men ASRI har satt upp en mobil klinik och idag har man behandlat omkring personer ute i de mer avlägsna områdena. Vaccinering är en viktig och växande del av programmet eftersom antalet personer som blivit vaccinerade ligger på en så låg nivå som 20 procent. Även om Kinari vänder sig mot att hennes arbete skulle vara innovativt vill jag veta vad hon ser som nästa nyskapande idé inom sitt område och hon säger att det som ger henne mest hopp är den växande kommunikationen mellan människor. Det är en ständig källa till glädje och hopp för mig att nästan varje by på jorden har en mobiltelefon idag. I sig själv löser det så klart inga problem, men det skapar en möjlighet att sätta upp system med en verklig bottom-up -driven utveckling på ett sätt som skyddar miljön. Ett stort problem med utvecklingsfrågor enligt Kinari är att lokalbefolkningen i allmänhet berövas rösträtt och inte får någon central roll i beslutsprocesserna. Och även om Health in Harmonys värderingar och framgång har gett dem betydande positiv uppmärksamhet under årens lopp menar Kinari att det fortfarande råder stor brist på vad hon kallar radikalt lyssnande inom interventionsarbetet. Att verkligen lyssna på när en grupp människor uttalar sina behov och förslag på lösningar på hur man ska tillfredsställa behoven är sällan något jag ser organisationer göra. Man vill så klart att konceptet kopieras på andra platser, men det krävs mycket för att det ska vara genomförbart donationer, personal och tid. Det behövs människor som verkligen är hängivna HIH:s värderingar, människor som är beredda att satsa tid och energi och som är beredda att bo i mycket avlägsna områden. Det är ett krävande arbete och det krävs speciella människor, men det är ändå tiden som är vår största utmaning. Klockan tickar. Det är snart försent för den biologiska mångfalden, säger Kinari. Men HIH planerar vidare och nästa steg blir ett vårdcenter som man hoppas kunna börja bygga i januari 2015 och sedan öppna året därpå. Centret kommer att byggas enligt hållbar design och vara energieffektivt, innehålla 15 bäddar, två operationsrum, en isoleringsavdelning för tuberkulos och annat. Att maximera kvalitén på sjukvården är väsentligt för HIH, eftersom deras modell utgår från att en förbättring av människors hälsa är en självklarhet för att kunna förbättra miljön, och omvänt. Det är genom att integrera västerländsk och inhemsk kunskap som våra indonesiska läkare kommer att uppnå bäst resultat. Centret kommer att ge oss möjlighet att erbjuda mer service som fungerar som kraftfulla drivfjädrar till att skydda nationalparken Gunung Palung, säger Kinari. Befolkningen älskar det här systemet för att det hedrar deras värdighet när de har något värdefullt att byta med. Det är ett krävande arbete och det krävs speciella människor, men det är ändå tiden som är vår största utmaning. 20