Leksands Gymnasiums Skoltidning, nr , Årgång 9, Upplaga: 200 exemplar

Transkript

1 Leksands Gymnasiums Skoltidning, nr , Årgång 9, Upplaga: 200 exemplar I årets första skoltidning: den nya redaktionen visas upp, gymnasiets olika program presenteras, vi tar oss en titt på ett par av de nya ettorna, bilder från esteternas första lunchkonsert, minnen från sommaren och snart är det höstlov.

2 5 ledare. Gymnasiechef Lars hälsade, med sitt playbacktal, alla nya och gamla elever hjärtligt välkomna den första skoldagen. Nu, med endast en vecka kvar till höstlovet, är det s tur att göra detsamma. Men vi går minsann inte på repeat, vi är tillbaka med ny, stor redaktion och en helt ny design. är tidskriften som iakttar och begrundar det som sker både innan- och utanför skolans väggar, och allt som den innehåller är värt att läsas många gånger om. Vi på redaktionen tycker väldigt mycket om vår tidning och hoppas att ni kommer att behandla den med största respekt. Det är inte mycket som skär i hjärtat så mycket som att hitta en tidning i papperskorgen. Ibland händer det att jag glömmer bort varför jag, till exempel, sitter och skriver den här ledaren torsdagskvällen före tryck, och de gånger jag hittar en slängd tidning känns det som ett slag i ansiktet, som att ingen uppskattar det som görs. Det är ju faktiskt så att vi finns här för er, läsarna. I läsårets första nummer hittar ni självklart en stor presentation av den nya redaktionen, intervjuer med ettor som säger sitt om skolan, samt en snabbguide till de olika programmen och hur man känner igen dem. Annat intressant är till exempel bilder från lunchkonserten, en körlektion med Cenneth, var man hittar de bästa pizzorna i Leksand, hur det känns att vara tillbaka i skolan och en hälsning från Tyskland. Vi önskar er trevlig läsning och ett skönt höstlov! Madeléne Göransson Programförklaring: Skoltidningen - En liten tidning om livet, är en intressant tidsskrift som då och då figurerar i Skolgatan. Vi upplyser och utforskar, betraktar och iakttar, allt för att klargöra de absoluta sanningarna på Gymnasiet. Nya redaktionsmedlemmar är lika välkomna som inställda lektioner en fredagseftermiddag, och befintliga skribenter träffas varje Onsdag kl i sal eltol@leksand.se Ansvarig utgivare: Inger Nilsson Framsida: Anders Tibbling Montering av detta nummer: Anders Tibbling, Madeléne Göransson, Andreas Engström, Emil Björk, Daniel Björkman, Martina Tapper, Margoth Chilo Espinoza, Robert Göransson, Joel Svensson. Redaktionsmedlemmar: Jan Ax, Emil Björk, Daniel Björkman, Margoth Chilo Espinoza, Andreas Engström, Madeléne Göransson, Robert Göransson, Erika Mattson, Pontus Nord, Martina Rimsbo, Charlotta Rönnblad, Tina Salminen, Joel Svensson, Martina Tapper, Anders Tibbling Frilans i detta nummer: Sara Karlström 2 Innehåll: Ledare 2 Redaktionspresentation 3 Lammkött (ettor) 6 Mobilfjortis? 7 En nära-döden-upplevelse 8 På besök i Uganda 9 Festivalsommar 10 Man är tillbaks 11 Programpresentation 12 Var hittar man den bästa pizza Mer idrott? 16 Vad vill du och vad vill du inte Musik från källaren 17 Varför är ex alltid så äckligt perfekta? 17 Båtdagen 18 Hälsning från Tyskland 19 Orsak till klasskrig? 19 Blandad kompott 20 First love 21 The perfect murder 22 Näst sist 23 Poesi på baksidan 24 2

3 Redaktionspresentation Precis som vanligt så har vi här på redaktionen storhetsvansinne. Finns det då något bättre sätt att blåsa upp våra egon än att inleda läsårets första tidning med en presentation av oss själva? Förra läsåret var det osäkert om det ens skulle bli någon skoltidning. När kursen startade bestod redaktionen av två personer och allting såg ut att försvinna i tomma intet. Sådana saker behövde vi inte oroa oss för den här gången. Nästan ett dussin personer dök upp på det första mötet och efter några turer så återstår de flesta. Det är dessa personer som du ser på de här tre sidorna. Dessa kämpaglada själar ska se till att du har intressanta saker att läsa om i den skoltidning du så vackert hämtar i skolgatan varje gång tillfälle bjuds. För att du ska kunna bilda dig en uppfattning om redaktionsmedlemmarna bad vi dem besvara några frågor och för att du ska kunna känna igen dem när de vandrar runt i skolan så tvingade vi dem att ställa upp på bild också. De frågor som vi ställde till dem lyder: 1. Vad heter du? 2. Vilken är den bästa julklapp du fått? 3. Vad gör helst? 4. Varför valde du skoltidningen? 1. Madeléne Göransson 2. Min mobiltelefon. 3. Sitter still och blir kliad på ryggen. 4. För att jag kände att jag var tvungen, måste se till min älskade tidning. 1. Anders Tibbling 2. Det jag levt på sen den senaste julen. 3. Slösar med liv. 4. De behövde någon som kunde hålla ordning Andreas Engström 2. Jag har inte fått någon bra julklapp, alltid besviken. 3. Jag fick ju inte säga runka så då säger jag ingenting. 4. Ja, varför? Därför att jag tycker att det är kul att skriva 1. Emil Björk 2. Ett paket köttbullar. 3. Äter, sover och går på toa (samtidigt?). 4. För att jag ska kunna sprida mina budskap! 3

4 1. Martina Rimsbo 2. En superskön munktröja. 3. Helst så lyssnar jag på musik. 4. För att jag tycker att det är roligt att skriva och har funderat på journalistyrket. 1. Erica Mattson 2. En hund (när jag var fem). 3. Undviker att diska, städa och göra läxor. 4. För att jag behövde femtio poäng. 1. Martina Tapper 2. Mitt piano 3. Musik 4. För att få människor att tycka som jag gör. 1. Margoth Chilo Espinoza 2. En gratis shoppingrunda (de betalade allt). 3. Umgås med vänner, om jag har tid. 4. För att jag tycker om att skriva. 1. Robert Göransson 2. Min my little pony -morgonrock. 3. Myser och äter, samtidigt. 4. För att jag fick sova så länge då. 1. Joel Svensson 2. Det måste nog vara en cykel jag fick förut. 3. Är med kompisar. 4. För att jag tror att det kan bli kul. 4

5 1. Charlotta Rönnblad 2. Min smurfhits-skiva. 3. Umgås med mina kompisar. 4. Hoppade av tyskan. 1. Tina Salminen 2. Min skönheten-barbie (från Skönheten och Odjuret ) 3. Sover och äter. 4. I brist på bättre alternativ så blev det så här. 1. Daniel Björkman 2. Gitarr, men det var egentligen på min födelsedag. 3. Spelar musik. 4. Gillar att skriva. 1. Inger Nilsson 2. Ett par fårskinnstofflor som ersatte mina utslitna. 3. Inte stressar i alla fall. 4. Det var jag som startade den och det gjorde jag för att ni elever skulle få uttrycka er. Dessa två herrar befann sig vid denna presentations skapelsefas någonstans där de inte kunde (eller inte ville) nås. Därför vill vi på redaktionen gärna ha in tips om var de kan hålla hus. Upplysningar som resulterar i att de två bf-barnen återfinns lagom till nästa nummer kommer att belönas. Deras namn är Jan Ax och Pontus Nord., foto Anders Tibbling 5

6 Lammkött Överallt i skolans korridorer och hörn myllrar det av nya ansikten. Jag lyckades fånga några av dem och ta reda på deras tankar och funderingar om gymnasiet. Maria Johansson, IP 1 Vilken skola gick du på förut? - Rättviksskolan. Vad tycker du om gymnasiet hittills? - Bra, men det är lite dåligt med vikarier på teckenspråket. Varför valde du Leksands gymnasium och den linjen du går? - Jag vill bli trädesigner och då är IP en bra grund. Hur är det att vara enda tjejen? - Det är kul, alla är schyssta. Är det du som bestämmer? - Javisst, självklart. Martin Ahlgren, HR 1a Vilken skola gick du på förut? - Djuråsskolan. Vad tycker du om gymnasiet hittills? - Roligt med nytt och trevligt folk. Varför valde du Leksands gymnasium och den linjen du går? - Jag hade hört att gymnasiet var fräscht och nytt. HR valde jag för att jag är intresserad av matlagning. Det är ett spännande yrke. Anna Hultgren, BF 1a Vilken skola gick du på förut? - Åkerö. Vad tycker du om gymnasiet hittills? - Skolan är aldrig rolig, men det är bra med mer eget ansvar. Det känns lite isolerat ute på Alléskolan. Varför valde du den linjen du går? - Jag vill jobba med människor. Har du hört talas om BFbråket med skoltidningen? Jo, det har jag. De flesta tycker bara att det är kul. Malin Karlsson, NS 1c Vilken skola gick du på förut? - Mockfjärdsskolan. Vad tycker du om gymnasiet hittills? - Det är mysigt. Varför valde du Leksands gymnasium och den linjen du går? - Jag vet inte, det fanns inte så mycket annat. Hur kommer det sig att du umgås med en massa teknister? Det är kul. Är ryktena om HR sanna? - Om spritfesterna och så? Jo, det är de väl. Det här om Bordell och restaurang då? - I ettan är det inte så mycket, men jag har hört en del om tvåorna och treorna. 6 Madeléne Göransson / foto Anders Tibbling

7 Mobilfjortis? Vad är egentligen en mobilfjortis? Är det någon som tycker om sin mobil? Eller är det de som är aktiv användare av mobiltelefoner? Finns det ens något som är en ideal mobilfjortis? Frågorna är många och svaren desto färre. För att försöka få fram några svar har jag ställt några frågor till tre personer i min omgivning. Jag valde att fråga Gustav Hellkvist från ES1, redaktionens egen Madeléne Göransson NVNA3 och Anders Wahl (före detta redaktionsmedlem) som gick ur SPSA3 förra året Första frågan de fick var om de tycker om sin mobil. Alla svarade ja men värt att notera är att Anders bara har en vän här i livet och att det är just mobilen. Jag antar att alla som använder sin mobil tycker om den, annars skulle man ju faktiskt inte använda den. Andra frågan de fick var Skulle du klara dig utan din mobil?. Svaren på den frågan var ganska intressanta för av alla fick jag ett svar som var ganska oroande för det lät ungefär nja dumt att försöka och nej. Så illa är det, även om jag själv antagligen skulle ha svarat samma sak. Den tredje frågan var Sover du med din mobil?. Då fick jag reda på att två i min omgivning är riktigt beroende av sin mobil men jag väljer att avstå från att säga vilka två det är. Men vad som egentligen överraskade mig var att de inte lägger ut så mycket pengar på mobilen. Den enda som slösar är Anders, som lägger ut ca 700kr i månaden. Den sista frågan jag ställde till dem var skulle du själv kalla dig för mobilfjortis?. Svaret blev såklart nej. Jag personligen tycker att man kan konstatera att man är mobilfjortis när man säger att man sover med sin mobil, behandlar den som om den vore den enda vännen här i världen. Men varför erkänner då inte en mobilfjortis eller vad man skall kalla dem som inte klarar sig utan den? Svaret på den frågan har jag tyvärr inte, men förhoppningsvis finns det väl någon som kan svara på den frågan åt mig!? Robert Göransson / foto Anders Tibbling ny generation (skolans kristna skolgrupp) samlas tisdagar kl i sal Vi finns på skolan, för skolan. Titta gärna förbi, med eller utan tro. 7

8 En nära-döden-upplevelse Första k ö r - lektionen med Cenneth. Man har gått och grämt sig. Egentligen är han inte så farlig. Han har ju varit väldigt trevlig på teorilektionerna. Sena kvällar då man försökte hålla sig vaken. Man vill ju inte bli en trafikfara för andra Anländer. Det är tomt och öde. Man går sakta nerför den gråa betongtrappan. Öppnar dörren. Cenneth syns inte till. Har jag glömt bort att jag skulle komma en timma tidigare? Jag tittar mig nervöst omkring. Plötsligt hörs steg i den gråa betongtrappan. En muskulös man uppenbaras i dörröppningen. Han tittar sig omkring och möter plötsligt min skräckslagna blick. Vi gick direkt till bilen (en Volvo) och satte oss Mardrömmen har officiellt börjat!! Han sa att vi skulle köra ut mot Tällbergsvägen och sedan mot Käringberget. Jag gav bilen grundgas och skulle just dra upp kopplingen till dragläge när den plötsligt la av. Jag hade mitt i min nervositet glömt att lägga i ettans växel. Jag vände mig mot Cenneth för att be om ursäkt, när jag såg honom gapskratta. - Det är lugnt, du behöver inte vara nervös, sa han mitt i allt skratt. - Du skulle ha sett din min, säger han sedan. VA? Vad menar han? Hånar han mig? Jag ska nog allt visa honom att jag kan köra. Andra gången gjorde jag rätt och jag svängde ut på Tällbergsvägen samtidigt som jag såg att Cenneth satt med ett av sina ben i luften. Varför gjorde han det? Har han inte tid att gå ut och springa idag, så att han 8 måste träna samtidigt som han har körlektion med mig? Snacka om att vara fåfäng. Plötsligt ser jag att han trycker ner sin fot. Någonstans långt ner i mitt undermedvetna hör jag en röst som låter vagt bekant Bromsa!! Det finns människor på övergångsstället!! Plötsligt märker jag att bilen häftigt bromsar in. Jag beslutar mig snabbt för att lämna min egna lilla värld. Jag tittar på vägen framför mig och ser att bilen står framför ett övergångsställe!!! Jag känner att mina nackhår reser sig på grund av Cenneths mörka blickar. Jag utbrister i mitt förtvivlade tillstånd: - Men jag är ju bara en nybörjare. Ha lite överseende. De dog i alla fall inte!! Tro det eller ej, men körlektionen fortsatte även om jag lade märke till att Cenneths fot var placerad ännu närmare bromspedalen. Jag svängde upp mot Kärringberget. Återstoden av lektionen såg han mig som en drogpåverkad galning och vågade inte låta mig köra någon annanstans. Speciellt inte på platser med många övergångsställen och mycket folk.

9 Men det var inte allt. När de 30 minuterna hade tagit slut och vi skulle köra tillbaks till körskolan så var det nära att jag körde på en katt. Snacka om att göra bort sig!! Egentligen var det inte mitt fel. Katten hade ju ingenting att göra där!! Men det ordnade sig till slut jag parkerade bilen utanför trafikskolan. - Ska vi bestämma en ny tid för nästa körlektion?, frågade jag. Cenneth såg väldigt tveksamt och halv skräckslaget på mig. Jag blev lite rädd att han skulle säga en kommentar som aldrig, din dåre eller tror du att jag frivilligt sätter mig i samma bil som dig igen? eller Vill du se till att jag dör i förtid, hamnar i en tidig grav? Tillslut fick jag en ny tid och steg ur bilen. Jag hade gått några steg, när jag plötsligt hörde Cenneth ropa på mig. - Hallå! Du har glömt att betala! NEJ! Tänk att det kan gå så dåligt. Jag fick helt enkelt följa med honom ner till trafikskolan och betala de tre hundra kronorna som jag var skyldig honom. Martina Tapper, foto Margoth Chilo Espinoza Det har väl knappats På besök i Uganda undgått någon att SpSp 3 ska åka till Uganda! Men för er som missat denna information så kan jag konstatera att det är helt sant. 15 st sammare i 3:an begav sig den 5 oktober till Uganda, till ett ställe som heter Mbale. Det låter ju normalt, tänker ni. Men erkänn att det låter mer spännande att få besöka ett land i Afrika, än att åka till ett land i Europa som i princip ser likadant ut som Sverige? I alla fall så tycker vi det! Det hela började när Röda Korset i Dalarna bestämde sig för att skapa större kontakter med Röda Korset i Uganda. Leksands Gymnasium blev tillfrågade att bli en slags kontaktskola till en skola i Uganda, vilket vi blev. Planer om en eventuell resa med elever till Uganda började smidas. Vi skickade ned er lärare för att besöka kontaktskolan och få mer information om hur det ser ut där nere o.s.v. När läraren kom tillbaka så blev vi i samklassen (vi gick då i 2:an) informerade om läget och att de planerar en resa till Uganda i framtiden. Anledningen är att man försöker få en bred och internationell inriktning på samhällsprogrammet, vilket vi naturligtvis var med på! Vem vill inte åka till Afrika liksom?! Om nu resan skulle bli av så skulle det inte bli förrän i trean, men ingenting var säkert. Och vi trodde nog inte att vi faktiskt skulle få åka dit. Men det blev mer och mer prat om Uganda, och fler och fler föreläsningar med Röda Korset. Och helt plötsligt så var planeringen i full gång. ned till Uganda för att kolla läget. Då kändes allt helt overkligt. Fastän vi planerade och hade oss så kändes det inte som om vi skulle åka. De senaste månaderna har man nästan tröttnat på allt snack om Uganda, Röda Korset, malaria och långa flygresor. Om inte annat så har nog människorna runtomkring oss gjort det. Vi lyckas alltid komma in på Uganda-ämnet, oavsett vad vi pratade om innan! Nu är det bara några dagar kvar och det känns fortfarande overkligt. Vi har så mycket att planera och fixa innan vi åker! Vi ska göra våra projektarbeten där nere så alla måste vara förberedda med material och sådant. Vi har tagit sprutor mot alla tänkbara sjukdomar och käkar malariapiller en gång i veckan, så på så vis är vi redo att möta det vi nu kommer att möta där borta. Kulturkrocken kommer nog att kännas, för det är ju inte Norge vi reser till precis! Men det kommer att bli två spännande och händelserika veckor. Vi kommer att vara 15 när vi åker. Vi får se hur många vi är när vi kommer tillbaka! Martina Rimsbo I våras åkte ytterligare en lärare och en rektor 9

10 Festivalsommar Det är måndag morgon den nionde juni. Framför oss ligger en åtta timmars tågresa och X antal liter öl att inta. Nivån på förväntningarna befann sig inte långt under molntäcket denna lite kyliga sommarmorgon. Åtta timmar senare snubblar vi av på tågstationen i Hultsfred. Det hade inte hunnit komma så mycket folk ännu, för festivalen började ju faktiskt inte förrän om tre dagar. Men de som redan anlänt var onekligen oerhört trevliga. De blev inte ens arga när man råkade ha sönder deras saker. Dagen som följde började med en bastant frukost på 5,2%. Sen när vi druckit frukost i ett par timmar så bestämde jag mig. Jag kände att det äntligen var dags. Med några trippande steg över den regnvåta leran närmade jag mig bajamajan. Det var en lycklig stund. Morgonen därpå vaknade jag av att min goda vän Herr Po kom in i tältet och tyckte att jag skulle följa med ut. Efter en stunds äventyrande ute på en camping där nästan ingen var vaken träffade vi tillslut några skitroliga idioter från Vänersborg. En av dem var rätt full och däckade och vaknade till om vartannat. Under sina vakna sekunder sade han att han jobbade under cover och att vi skulle passa oss. Sen viftade han med en biff. Denna dag skulle komma att bli lyckad, precis som alla andra. Vi träffade några jättetrevliga snubbar med en gitarr som satt och spelade ett Nirvana-medley. Vi satt där ganska länge, men tillslut beslöt vi oss för att gå efter att Joel råkat ramla sönder deras tält. Molly, ett amerikanskt band som spelar irländska folktoner med punkkomp i bakrunden. När de sedan började slänga ut Guinessburkar i publiken var lyckan gjord. Ett jättebra band stod på scenen, överallt fanns glada människor och man fick öl slängd på sig. käre vän En dag senare när vi var nere vid Leksands-Campet så träffade vi Heavy från Mimikry. Han och några medarbetare från Dalademokraten ville intervjua oss och knäppa kort. Det fick de. Sen försökte vi bjuda Heavy på snus, men han ville inte ha. Heavy var tjock och vis och hade eget snus som var mycket tuffare än vårt. Queens of the Stoneage skulle göra entré på Hawaii-scenen inom en ganska snar framtid. Så jag och min påbörjade en ny färd mot ett nytt mål. Jag tror att vi röjde ganska mycket. Det bästa var dock efter konserten då Joel fick den briljanta idén att vi skulle hoppa i sjön. Okej sa jag. Det var skönt att bada men det mest underbara var ändå efteråt då vi frös och sprang nästan nakna med kläderna i handen som två skrämda ekorrar genom halva campingen och skrek wrrahhhaaa och hihihiii då ville folk ge oss öl. Hultsfred bjöd på många vackra minnen, samt en del stunder som man vet var trevliga men som är lite luddiga. Nästa år hoppas jag att så få som möjligt gör misstaget att inte åka dit. När själva festivalen sedan började med musik och grejer så fick man lov att börja prioritera. Det var svårt. Bajamaja och öl eller titta på band. Det blev en kompromiss. Den bästa konserten på hela festivalen skulle snart börja. Det var Floggin 10 Daniel Björkman FRILANS / foto Mikael Jackson

11 Ett nytt läsår har börjat. Man är tillbaks Det är dags att ta hem kuddarna och sätta sig rakt upp i stolen. Vad spelar det för roll om hunden råkat äta upp uppsatsen som skulle lämnas in. Skolan är inte barmhärtig och den bryr sig inte om din nöd. Nu är vi alla tillbaka, hemläxor och prov delas ut. Nya Ettor har börjat och de springer ut från klassrummen där de nyss har haft lektioner. Deras tortyr är över och de kan äntligen pusta ut. Majoriteten av dem springer ner till cafeterian för påfyllning. De måste kunna hålla sig vakna på nästa lektion. De ser glada och förväntansfulla ut. Om de bara visste vad som väntar dem De kommer att få nya vänner och gamla vänner kommer att försvinna. Vissa kommer att ta sabbatsår och andra kommer att fortsätta. Många kommer att fälla tårar och vissa kommer att ha det roligare än någonsin. Förra årets tvåor ska nu leva upp till rollen som de erfarna treorna. Det är de som sitter i cafeterian och tittar på de stackars tafatta ettorna. De tittar lite smått medlidande och avundsjukt på dem. De tänker på den gamla goda tiden då de var ettor och de inte behövde oroa sig för projektarbetet. Deras enda problem förra året var att hitta i allt vimmel, komma till rätt klassrum och inte störa mitt i en fysiklektion för treorna. De försöker att hänga med i allt. Vissa beklagar sig över de många läxor som delas ut medan andra tittar lite godmodigt på sina fysik- och samhällsböcker innan de lite nervöst går in till sina lektioner. De längtar tillbaks till sommaren Hur är det då med årets tvåor? De blir så lätt glömda. De finns där beblandade med resten av årskurserna, tysta och nöjda med sin plats. Deras slappdagar är över och nu är det dags att ta hem kudden från skolan och sätta sig rakt upp i stolen och ha ögonen öppna. För vissa av dem har fysik A tagit sin början. De förstår snabbt att för att hinna med, kan man inte sova sig igenom lektionerna. De kommer snart att bli besvikna när de inser att deras traditionella läsa- på- kvällen- innan inte kommer att fungera inför ett fysikprov. Det gäller att ha ögonen öppna och öronen vaxrena. Det är speciellt viktigt att lära sig detta om man har Y v o n n e Johansson. Trots nya fräscha och gamla ansikten är skolan sitt vanliga jag. Den flyter på, oroar sig inte för om en stackars etta går vilse i korridorerna. Om hunden råkat äta upp uppsatsen, vars sista inlämningsdag skulle vara då. Om man plötsligt ramlar nerför en av trapporna till cafeterian och den råkar just då vara fullproppad med elever, som inte vill annat än att man ska tabba sig. Ett nytt läsår har börjat och man börjar redan räkna tills höstlovet kommer. Med all ära till kunskapen som lärarna har, men jag håller mest av dem på de oftast läxfria loven. Margoth Chilo Espinoza / foto Martina Tapper Har du synpunkter eller idéer? Vill du fråga redaktionen något? Maila då genast till: eltol@leksand.se 11 11

12 EL Programpresentation För att förhindra ännu ett program vs. Skoltidningen -krig så har vi satt in denna varningstext: Denna artikel (presentation?) baseras endast på fördomar och antaganden och bör därför läsas med en STOR portion humor och ett lass självironi. Om du känner att det du läser kränker dig eller ditt program så lugna ner dig, läs det som står om de andra programmen och skratta rått. Om du nu, mot all förmodan, anser dig själv oförmögen att se det roliga i att klanka ner på andra program så bläddra genast vidare. BF. Vårt kära barnprogram. Ses ofta vid Alléskolan eller apatiskt sittandes i cafeterian, där de äter diverse enkronorsgodis. Många av dem väcker inte ens uppmärksamhet medan en del påminner om förvuxna mellanstadiekickers eller hippiefröknar. Om man passerar dem någon gång så kan man uppfatta diskussioner om världsproblem som de försöker förstå sig på eller hur många löv, barr och pinnar det verkligen sitter på väggen. ES. De alltid lika speciella källarvarelserna. Består av tre skilda grupper människor: svartrockarna, popfjantarna och de som bara vill känna sig lite udda. Man finner dem i de ljudisolerade delarna av källaren där de kan sitta och skräna bäst de vill utan att störa resten av världen. När dessa befinner sig i cafeterian är det för att dricka en fin kopp helt vanligt svart kaffe. Samtalsämnen bland esteterna berör plektrum, distade gitarrer och diverse nya fräna undergroundgrupper som tagit sig ur knarkträsket. HP. Fifflarna. Överdimensionerade egon, JOFAbyxor, tajta tröjor och för mycket hårvårdsprodukter. Müsli för helvete! Häckar på bänken ovanför trappen eller inne i någon av lågbudgetdatasalarna där de fördriver tiden med tetris eller timslånga besök på den oerhört populära sajten lunarstorm. De har bara en önskan när de befinner sig i cafeterian: att få för mycket växel tillbaka. Eftersom de inte har någonting att diskutera så är det mesta som hoppar ur deras munnar spydigheter riktade mot de mer skarpsinnade än de själva. HR. HoR (hotell och restaurang). Detta program är mest känt för sin lösaktighet och sina vilda fester. Om detta stämmer lämnar vi till var och en att utforska bäst de önskar. Tyvärr så ses dessa individer inte allt för ofta inne i själva skolan. Istället håller de till i den del av matsalen som benämns Gästis. I cafeterian väntar de oftast bara på en buss. De är alldeles för mätta efter dagen på Gästis för att orka köpa någonting att stoppa i sig. HRs samtal handlar om den senaste festen, hur roligt de hade (tyvärr kommer de inte ihåg det) och vem som hånglade med vem. 12

13 IP. Träskallarna. De snickrar, snidar och bygger. Men mest lyssnar de på skräpig musik, snusar och dricker cola i sitt skåprum. Om de verkar lite lättirriterade på sistone är det för att de numera är tvungna att dela sitt älskade skåprum med ett par naturare och teknister. Modet som gäller bland alla stora maskiner är snickarbyxor med tillhörande verktyg och gärna lite träflis i håret för den där spännande, lite utmanande looken. Efter varje besök i cafeterian skyndar de sig snabbt tillbaka till sin del av skolan för att där kasta sig över de nyinköpta godsakerna tillsammans med sina bundsförvanter. SP. Sammare. De ser sig själva som jordens framtid och de kommer att försöka få alla att tro att just deras idéer är rätt. Var hittar man en sammare? Det är ingen som vet, de verkar mest flyta omkring planlöst i korridorer och betrakta sin omgivning med en bortkommen blick och ett ansiktsuttryck som vittnar om för många timmar slösade på världens problem. Klär sig ofta som golfare eller nyrika yuppies som krälar sig uppåt på socialtrappan. Påträffas ofta involverade i heta diskussioner angående de senaste politiska samtalsämnena där alla tror sig ha kommit på den perfekta lösningen på allt. MP. Inget annat program lyckas så bra med att få hela skolan emot sig som MP. Varje år när de släpper den så kallade skolkatalogen får alla elever se hur mycket medianerna har utvecklats under de tre år de spenderat i mediahuset. Mediahuset, det är där man finner dem, det är där de slappar bort sina dagar i någon av de många soffor som står uppställda. Det är väldigt svårt att säga hur någon från media ser ut. Nästan alla grupper finns representerade här. Men mest framträdande är nog de åtskilliga skateboardåkarna. När någon annan är i närheten talar de gärna om alla häftiga prylar som finns på media och använder termer som de inte tror att någon annan förstår för att verka väldigt insatta i det de håller på med. 13 NV. Gummistövlar, läxböcker och grov betygsfixering. Varje matematiklärares önskedröm, varje filosofilärares mardröm, naturbarnen. Som små ljus i pryda rader lyssnar de uppmärksamt på allt som läraren säger samtidigt som de frenetiskt antecknar i sina ämnesspecifika kollegieblock. Om du någon gång snubblat över en hop människor som sitter på golvet utanför en sal och läser någonting som ser ut som en fysikbok så har du med största sannolikhet stött på några naturare. När de inte sitter där så påträffar man dem mer än ofta i biblioteket där de i tystnad förbereder sig på kommande lektioner. En naturare i cafeterian har alla böcker på bordet bredvid någonting energigivande som de nyss köpt för att orka vara alerta resten av dagen. Om de mot all förmodan skulle samtala om någonting så är det oftast läxor, betyg eller svaret på den där sista svåra frågan på det senaste matteprovet. TE. Zombierna som bor i de mörka datasalarna. Alla tycker illa om tekniker. De är flummiga, oseriösa och fångade i diverse fantasivärldar. Men ingen vågar konfrontera dem, ty det är teknikerna som kontrollerar allt. De har koll på ditt bankkonto, de kan stänga ner din lunar, de läser dina och de snokar reda på allt som finns i digital form. Händer någonting viktigt någonstans i världen så vet en tekniker det inom fjorton minuter. Det är bara synd att de är för insnöade för att dela med sig. Alla vet var man hittar dessa varelser. Antingen så sitter de hukade över en skärm i en datasal någonstans eller så finner man dem i cafeterian där de häller i sig dagens tredje cola. Diskuterar ohämmat och högljutt de senaste spelen lika allvarsamt som det hemskaste virus. Använder ord som: databas, protoss, lol, html, jpg och sånt. / text, illustration: Anders Tibbling charmtroll: Madeléne Göransson

14 Var hittar man den bästa pizzarestaurangen? Ibland, eller för min del ofta, så går jag till skolans matsal och möts av en odör som säger: Det här vill inte jag äta. Det behöver inte vara odören, utan åsynen av gourmetmaten vi får i matsalen. Min personliga åsikt är att maten på skolan är väldigt dålig och istället för att äta den mat som serveras, går jag ofta till kafeterian eller en pizzeria. Jag vet att många går till en pizzeria och äter där istället för att äta i skolmatsalen. I den här artikeln har jag och några kompisar försökt att fastslå var man i Noret får tag på den bästa pizzan. Testobjekten är: Amore, Leksands kebab, Napoli, American pizza takeaway och Bosporen. Bosporen: Jag vet inte om jag skulle klassa Bosporen som en pizzarestaurang, för de serverar många andra rätter. Men faktum är att Bosporens pizzor är bland de godaste jag ätit. Jag gjorde en missberäkning angående öppettiderna. Det går inte att äta under en lunchrast, f ö r restaurangen är stängd då. Men istället s å rekommenderar jag Bosporen för t.ex. en date. Det kan nog bli m y c k e t trevligt. Stället håller en bra klass och har en väldigt professionell personal, både i köket och på serveringen. Nackdelen är att det är rätt dyrt att äta på Bosporen om man jämför med en pizzarestaurang. Leksands kebab: Personligen anser jag att kebaben inte är en favorit. Själva pizzan är rätt god i början, men sedan blev den torr och tråkig att äta. Smakrikheten försvinner snabbt. Men en sak jag verkligen tyckte var dålig var att det inte fanns nybakat bröd, trots att vi bara var tre stycken på restaurangen. Personalen verkar inte vara så angelägen om sina kunder. Jag fick i alla fall det intrycket. De pratade väldigt mycket sinsemellan och tittade på tv. Lokalen var lite trång, men väldigt fin. Betyg: G Betyg: VG+ 14

15 Napoli: Jag blev glatt överraskad av Napoli. Jag trodde att en pizza på Napoli inte skulle vara något vidare, men jag hade fel. Den var i klass med en Amore pizza, tycker jag. Men det stupar på personalen och lokalen. Personalen var i klass med Leksands kebab. De verkade inte särskilt måna om sina kunder och var litet självupptagna. Lokalen får ett stort minus i kanten. Napoli är den minsta pizzarestaurangen jag har sett. Man kan inte direkt sitta avsides och prata hemligheter utan att alla på restaurangen hör vad man säger. Jag vill påpeka att det fanns nybakat bröd. Det var gott, men storleken var föga smickrande. Ett bröd fick plats inuti min näve. Det var hemskt ynkligt. Betyg: G- American Pizza takeaway: Jag tyckte att en pizza på American Pizza takeaway var väldigt god och mättande. Jag har aldrig skådat liknande pizzor. När man är på pizzerior kan man känna att pizzorna är likadana, men dessa pizzor på American är annorlunda. De är kraftfulla, väldigt goda och matigare än någon annan pizza jag någonsin ätit. Kort och gott, man får mycket pizza för pengarna. Personalen var OK, förutom att jag fick säga - va?, en massa gånger för att han som tog emot beställningarna mumlade nästan hela tiden. Lokalen var stor och bekväm och jag hade gott om område att prata och sprida ut mig på. I det stora hela var det mesta bra. Betyg: MVG- Amore: Jag skulle klassa Amore som den populäraste pizzerian i Leksand. Jag upplever att pizzorna görs väldigt bra där. De är väldigt goda. Brödet är kanon. Jag upplever att de har en väldigt bra och trevlig personal. Jag får intrycket att de bryr sig om kunderna, och det är ett plus i kanten. Lokalen är OK, men lite trång. Betyg: VG+ Obs: Jag vill påpeka att detta är mina egna åsikter och jag förväntar mig inte att någon skall hålla med mig. Jag vill också säga att inom loppet av en vecka har jag besökt fem pizzarestauranger. Jag anser att min förmåga att göra en rättvis bedömning avtog efter hand. Jag vill tacka mina kompisar som har följt med och hjälpt mig göra en så rättvis bedömning som möjligt. 15 Jan Ax / foto Anders Tibbling

16 Mer idrott? För att människor ska må fysiskt och psykiskt bra, behöver de röra på sig. Här på Leksands gymnasium har de flesta program idrott bara en gång i veckan, vilket enligt min åsikt är för lite. För att människor ska må fysiskt och psykiskt bra behöver de röra på sig. Här på Leksands gymnasium har de flesta elever idrott bara en gång i veckan, vilket enligt min åsikt är för lite. Frågan: Tycker du att vi har för lite idrott i skolan? Och i såfall varför? Daniel Alzen, BF3 Att elever blir skoltrötta kan tyda på att man har för lite idrott i skolorna. Om man ska orka med arbetet måste man må bra i kropp och själ. Mer idrott behövs. Idrott och hälsa A är ju som vi alla vet ett kärnämne och ligger på hundra poäng och borde enligt min mening vara minst två gånger i veckan. Med tanke på att jag har idrott och hälsa B så räcker det för mig i och med att jag då får tre timmar idrott i veckan. Men det är nog bra för dem som har idrott bara en timme i veckan att få chansen att idrotta mer. Göran Dahl, NS1 Ja! Det är kul med idrott. Anders Sundberg, NS1 Ja! Det är kul. Man ska inte sitta still i klassrummet., foto Pontus Nord Vad har eleverna på gymnasiet saknat eller fått för mycket av från föregående års nummer? Vi tog blocket och pennan i högsta hugg och begav oss ut Vad VILL du & Vad vill du INTE läsa om i skoltidningen? i skolcafeterian. Niklas Bergqvist, NV2B Anders Nilsson, IP1 - Jadu! Bilar och motorer saknade jag i förra numret så det skulle vara kul om ni hade med det i år. - Noveller och dikter fick jag nog av förra året! Rolf Andersson, lärare - Jag skulle gärna vilja läsa lite mer om mig själv! - Det jag däremot inte vill läsa om är besvärliga elever. Det får jag nog av på lektionerna Hockey går ju alltid hem! Intervjuer, recensioner skulle vara kul. - Dikter det är ju inte det roligaste att läsa om. Jonas Stålberg, HP 2 - Jag vill ha mer av politik ock ekonomi. - Jag vill inte läsa om bilar och motorer., foto Tina Salminen, foto Charlotta Rönnblad

17 Musik från källaren Vad finns egentligen nere i källaren? Det frågar sig nog många idag. Sanningen är, att där håller de till, de som vill hålla på mycket med musik. När man går förbi trappan som leder ner till källaren, så hör man ofta musik som kommer därifrån och det kan vara allt möjligt. Förut pratade jag med en elev som går estet. Han klagade på att han hade så ont i händerna, han hade nämligen fått några blåsor. - Hur fick du dem, frågade jag? - Jag tror att jag har spelat för mycket Counter- Strike, svarade han då. Jag trodde honom inte. Krävs det att man ska slita ut sina händer bara för att man går estet? En annan gång var jag ute och gick med samma estetelev. Vi pratade lite allmänt om livet och sådana saker. Men helt plötsligt hör jag någon komma bakifrån i hög fart, som hoppar upp på min väns rygg. - Vad i... sa jag tyst för mig själv. Men det visade sig att de gick i samma klass och var goda vänner, så jag kunde pusta ut. Jag blev faktiskt lite tagen. Men vissa gånger vågar sig esteter upp ur källaren också. Som den där skolkonserten exempelvis. Den var rätt så bra faktiskt. Häromdagen satt jag i cafeterian och pratade med några kompisar, när jag plötsligt hörde hur en glasflaska faller i golvet. Den spricker naturligtvis. Alla som sitter runt honom som tappade den, börjar applådera. Så jag frågar en kompis som sitter bredvid mig, vilka av dem som går estet. Han berättar att ca 80 % av dem som satt vid bordet går estet, vilket jag misstänkte. Sammanfattningsvis kan jag säga att esteter är smått våldsamma som hoppar på varandra när man ska hälsa och att de är lite taskiga som skrattar när det är någon som skämt ut sig. Joel Svensson Varför är ex alltid så äckligt perfekta? Svartsjuka i sig är inte en särskilt rolig känsla, men allra värst är den som riktar sig mot din pojk- (eller för all del flick-) väns ex. Exen är alltid ett laddat ämne och de värsta är förstås de som haft ett längre förhållande med din pojkvän, eftersom du då kan känna dig ganska säker på att de vid åtminstone något tillfälle har haft fysisk kontakt. Svartsjukan kan ta sig uttryck i att du plötsligt börjar undra över en hel massa saker som du inte alls vill veta. Är du riktigt nyfiken och dumdristig så frågar du, men egentligen vill du inte veta att hon faktiskt var ganska söt, att hon vägde två kilo mindre än du själv och så vidare och så vidare Det är alltför lätt att skapa en bild av din pojkväns ex som en idealkvinna, en Guds gåva till mannen Hör du till dem av oss som inte kan hantera tanken på din pojkväns ex utan att gnissla tänder? Var lugn, du är inte ensam. Faktum är att hon inte alls behöver vara en bildskön Mensa-medlem med milt temperament för att svartsjukan ska sätta in. Det räcker så väl med att hon finns till. I en idealisk värld skulle det givetvis inte existera några före detta flick- och pojkvänner, men hur mycket du än vill går det inte att radera det förflutna. Det är bara att acceptera att din älskling har haft ett liv (hur innehållslöst det än måste ha varit) och andra tjejer innan han träffade dig. Det handlar bara om att lära sig hantera tanken på det. Eller som jag skulle vilja uttrycka det: förträng, förträng, förträng! Erika Mattsson

18 För ett par Båtdagen veckor sedan hade jag en synnerligen trevlig upplevelse. Med mig fanns nästan alla teknister på hela skolan. Vad vi gjorde? Vi byggde båtar. Under förra året arrangerades en mer eller mindre lyckad flygdag. Teknikprogrammets lärare kom det här året på den brillianta idén att fortsätta på den traditionen. Att arrangera ytterligare en flygdag tänkte lärarna vore lite tråkigt. Men vad skall man då hitta på? En båtdag så klart. Sagt och gjort, man arrangerade en båtdag. Dagen gick ut på att alla teknikbarnen delades in i grupper om 5-6 personer vilka sedan hade uppgiften att bygga en liten båt. Båten skulle på så kort tid som möjligt tillryggalägga en sträcka på fem meter. Det kanske inte verkar så jättesvårt, men man måste ta i beaktande att uppgiften hade ålagts små stackars hjärntrötta teknister. Utöver detta fick vi faktiskt inte använda speciellt mycket material. Alla teknisterna forslades i bussar till Knotgården och tillhörande sjö. Efter viss dötid satte arbetet igång. Optimismen var stor och alla grupper var mer eller mindre säkra på att just deras stolta fartyg skulle ta hem segern. Allt eftersom dagen gick blev allt fler grupper klara med sina kreationer, allt ifrån hjulångare till båtar som bara gick runt, runt fanns bland skapelserna. Så går då startskottet för tävlingen, och vilket fiasko. Endast tre stycken visade sig att fungera. De andra båtarna led av allsköns mystiska åkommor. Där fanns allt ifrån båtar som sjönk till båtar som tappade propellern. Efter en tids tävlan lyckades man i alla fall kora en vinnare. Utöver vinnaren i tävlingen kunde man vinna pris för bästa design. Priset för de båtarna var en dyklektionen i Leksandshallen. 18 Andreas Engström FRILANS / foto Bo Sannehag

19 I början av Hälsning från Tyskland terminen var några tyska ungdomar från Berlin här på besök. Här är ett brev och en tekning som sammanfattar deras upplevelse av Sverige. Kära Inger, kära Birgitta, käre Leif, kära gästfamiljer Vi är tillbaka i Berlin och skolvardagen igen. Nu måste vi återigen tacka er så hjärtligt för er gästvänlighet, liksom organisationen av veckan i Sverige. För oss var det en väldigt omväxlande, informativ och trevlig vecka med många intryck och erfarenheter som vi kommer att minnas länge. Särskilt tack till Wolfgang Menzel som med sina elever tog hand om oss i två dagar, både under kräftskivan och vid onsdagslunchen. Stort tack för gästfriheten i familjerna, vi har trivts väldigt bra. Kyrkbåtsrodden till exempel, en aktivitet som vi inte har någon chans att prova på här, tyckte vi var väldigt rolig. Ett tack också till ledaren som tog hand om oss då. Det vi tyckte bäst om var utflykterna som alla, svenskar, tyskar och lärare, gjorde tillsammans, bland annat den avslutande grillningen efter kyrkbåtsrodden och minigolfen den sista dagen. Orsak till klasskrig? Eleverna som var med på resan hälsar. Har ni liksom jag också någon gång ibland tänkt på hur man delar in de olika klasserna på gymnasiet i olika skåprum och hur vissa klasser av någon outgrundlig anledning alltid lyckas få just det skåprum som du vill ha? Om inte så kanske du börjar fundera efter den här artikeln. Som inbiten teknist är man under vardagen utsatt för ett ständigt revirpinkande. Detta kan gälla andra klasser också, men det jag främst tänker på är hur alla elever när man kommer in i ett nytt klassrum diskret men bestämt tittar sig omkring i salen och utser en speciell plats där endast just den eleven får sitta, och nåde den som tar platsen utan att fråga om lov. Då kan den stackars ovetande personen få ett suddgummi i huvudet. Ett annat exempel är i datasalen när man spanar in en riktigt skön och helt oskadad stol och precis ska till att sätta sig, men någon annan har spanat in stolen och tar den mitt framför näsan på dig! Man blir så sur att man när personen minst anar det drar i spaken som justerar höjdläget och med ett förnöjt pshh glider personen ner och utstöter någonting i stil med men euu. / översättning Madeléne Göransson FRILANS / illustration Jana Georgi gick i trean äntligen skulle få ha kvar våra skåp i samma skåprum som förra året, men det fick vi självklart inte. Istället blev vi inkvarterade i det om än ganska fina men otroligt dragiga skåprummet utanför IP och samtidigt fick någon annan klass vårt älskade skåprum och om vi inte var sådana storsinta Teknister så skulle detta kunna vara grund till ännu ett klasskrig på skolan. Nu är detta bara ett exempel och ingen krigsförklaring men jag tror att sådana små lavinartade saker i längden kan leda till klasskrig. Så tänk efter både en och två gånger innan ni sätter er på just den stolen som en annan elev tänkt sätta sig på. Emil Björk Ungefär samma sak hände vår klass (TE3), när vi efter sommaren förväntade oss att när vi nu 19 19

20 Esteterna bjöd på Blandad kompott en blandad kompott i sin första lunckonsert för året. fanns tyvärr inte på plats med kameran i högsta hugg och tackar däför John Nyman för bilderna. Det var som sagt en konsert med stor variation som bjöds till lunch. Flera bra framföranden förekom, men många klagade på den dåliga ljudkvalitén. Den som imponerade mest var gitarrspelande Jennie Ståbis som sjöng den egenhändigt skrivna Look at her. Några lyckades inte lika bra, som till exempel Nalie Marklund. Hon var ändå modig som ställde upp trots att det inte lät så bra, och det kan ju ha berott på nervositet. Jörgen Hell och hans galna vänners hysteriska framförande av Ramlar blev man väldigt glad av även om framföran- det kanske inte var det renaste jag har hört. Överlag var det en bra konsert och vi ser fram emot nästa. 20 Madeléne Göransson FRILANS / foto John Nyman