Utan och baktankar. niigon, ha goda skäl %r att vara just lite kaxig. Hyhingskörerna verkar aldrig ta. 14 Fritidspedagogen

Transkript

1 Utan och baktankar Möt bilderboksförfattaren som ritar och skriver det hon ser, utan pedagogiska baktankar. Och som vill umgås mer med barn, samtidigt som hon ar rädd för dem. Text Mari e Bengts H Innan jag ska träffa Pija Lindenbaum p5 ett kafe på slut och hon har snart att vartenda pris som $r an f3 Foto Viktor G: rdsäter Sodermalm i Stodrhoh, är jag lite nervös. Hon är inom svensk barnlitteratur. AUa som någon gång ens t11 pija Linden baurn trots allt den kanske mest uppskattade bilderboksfor- har rakat titta i nåpn av hennes bocker om "Gittan fattaren i Sverige just nu. Vi ska äta frukost tillsam- och hennes djurvänner", "Lid-Ziatan och morbror mans. Det verkar bli jobbigt om jag skulle spilla kaffe, raring" eller "ElseMarie och småpapporm", glömprata med mat i munnen och kanske förstöra hela mer dem inre i första taget. Och det är inre bara intervjun. barnen som gillar dem, utan aven vi vuxna som läser Men jag behöver inte oroa mig. Pija Lindenbaum högt. ar sådan person som man känner sig avslappnad med, p5 en gång. De? gör liksom inget om det skulle bga MEN FRAMG~~GARNA HAR inte avspeglat sig på själarscones i mungiporna under kaffernustaxhen, man troendet. Hon beskriver sig själv som ängsiig -för i pratar p3 ändå. Pija Lindenbaum är awäpnande befri- stort sett allting. Dessutom blir hon lika förvånad ad fran tuaet och kaxighet. Anda skulle hon, om varje gång hon far ett pris: n niigon, ha goda skäl %r att vara just lite kaxig. Hyhingskörerna verkar aldrig ta r boken "Gittan och grivargama". jag - Jag bar alltid p3 rdslan for att bli avslöjad Att inte egentligen duger någonting till och att alla plötsligt ska se bluffen. Varje gång jag är fardig med en bok, kanner jag att nu är det nog slut, nu kommer jag inte att fa mer idkr. Hur i ail världen ska jag kunna fortsatta med det här fram till pensionen? Som?ur ar, både for henne själv och for oss andra, finns det personer som peppar henne. Dels nämer Pija sin Grläggare, sorn hon fdjt från ett bokförag till ett annat. En annan är fbrfattaren Kent Hagpiurid*. Utan honom kanske det inte hade blint n3gra hcker ds. -Vi jobbade ihop när jag gjorde lustrationerna till en av hans bocker. I den vevan råkade jag nämna min idk om %-Marie och småpappor- M". KeM gillade den. "Du dste göra det" sa han, men jag var tveksam. Jag var ju illustratör och tyckte inte att jag klarade av att skriva, berättar Pija. 14 Fritidspedagogen

2

3 "Trots att man ar ängslig, lyckas man ändå ta sig fram, man klarar sig ändå. Det ar okej att vara radd, men ibland måste man försöka övervinna rädslan så att den inte hindrar en alltför mycket." Kent Hagglund gav sig inte. Han tog pil sig att skriva texten om Pija ritade och de satte i gång. Väl inne i processen visade det sig att "allt farms i Pijas huvudn. - Kent drog sig ur. Han sa "Det här ar din bok. De? är du som ska skriva den". D3 gjorde jag det och det gick ju bra Men hade han inte pushat mig hade det nog inte blivit något. Eller 3tmimtone inte förrän lårtgt senare. NAR PIJA SAGER ATT hon är radd for dit, syftar hon aven på dem hon skriver för, -gen barnen: - De? kanske låter konstigt, men så ar det. Jag är rad för barn i ppp. De är så rättframma och ärliga. Samtidigt sorn det är härligt och fantastiskt kan det ock4 vara jobbigt när det drabbar en sjalv. De paminner mig om hur det var när jag var liten, jag var vddigt blyg. Hon berättar att hon darfor inte gärna åker runt och pratar om sina bocker for barngnipper. Men trots att hon är rad for barn hns det anda en stor kärlek. Saskilt till dem sorn skiljer sig från mängden. Pija mims- en gång när hon anda hade vågat sig ner till en förskola i Kalmar, där de jobbade med bockerna om Gittan utifrån temat rädsla: - Barnen skulle berätta om de var rädda för &got. En liten flich satt tyst och såg förskräckt ut hela tiden. Flera &ger var hon p3 väg att sträcka upp handen men vågade inre riktigt. %il slut tog hon anda mod tiil sig. "Jag är radd &r att prata med folk jag inte k&mer" sa hon tyst. Det kimdes jättestort! Trots sin rdsla vågade hon prata med mig och kanske var det Ginan som hade hjälpt henne. Texterna och bilderna i Pijas bocker kimm levande och &ta Man far uppfattningen att hon hd3 "har Född: 1955 i Sundsvall. Bor: I Stockholm. Familj: Man och 17-arig dotter. Karriiir: Gick ut Konstfack Har sedan arbetat som tecknare, formgivare och författare. Debutbok: Else-Marie och smapapporna, Utmikkelser i urval: Sveriges Bokhandelsmedhjälpares plakett "Din bok - vart val", Expressens Heffaklump, Bokhandelns val, Arets bilderboksomslag, New York Times diplom för basta bilderbok, Illustrator of the year p3 barnboksmassan i Bologna. Augustpriset 2000 för basta barn- och ungdomsbok, har fyra ganger varit nominerad till samma pris. Ny bok: I september kommer Kenta och barbisarna, Rabbn & Sjögren. Laser sjalv: ska just börja med Jonas Karlssons Det andra malet, som jag fick av min dotter Alva i födelsedagspresent. Det ska bli kul! Faroritkonstnär [alt illustmtör): Micke Nilsson (min man!] Motto: Gör allt sa besvärligt som möjligt! koll p3 barn*, att hon har rnårtga omkring sig. Men det stammer inte alls, berättar hon. - Faktum är att jag nu for tiden nästan inte alls umgås med barn. När min dotter Alva var liten Eanns det ailtid massor av småtjejer runt omkring mig. I dag har hon hunnit bli sjutton år, så just nu fm det nästan inga alls i närmaste omgivningen. Min sladdlillebror har en liten son, dar kan jag f3 lite irispiration ibland. Hon ser det som ett problem att hon inte trsar så många: - Ibland t e r jag att jag borde vikariera pil någon forskola eiler n3g0t. Kanske är det anda inte den ultimata lösningen om man tycker det ar obehagligt med barn i grupp? - Nej, det är de? förstås inte. Jag har lite kontakt med smet där Alva gick och någon gång har jag beah dem och "lånatn en grupp femåringar. Just i den åldern har barn så roligt språk, de kan formulera sig men har W3 inte hunnit bli hämmade. Tankar och funderingar bara pluppar ut ur munnen pil dem. Det karms h t om de inte vet vern jag är, att de har last Mer som jag har skrivit. Jag vill att vi bara ska diskutera, d4 blir det mer förutsattningslöst. Helst av allt vill Pija g5 in i sig själv, hitta inspiration därikb. Men det är ändå bra att håila sig uppdaterad, att veta om det man skriver om överhuvudtaget fungerar p3 barn i dag. - Min nya hk handlar om en pojke som dsk att leka med barbiedockor. DA var jag tvungen att kolla - leker barn i dag verkiigen med sådana do&? Och de gör de ju, fast nu kailas de ibland något annat. DET HR INGEN OVANLIGHET, att man precis som i Kalmar, använder Pijas Mer i olika temaarbeten. Dessutom hyllas de av feminister och inom queervärlden. Men enligt Pija själv f- ingen medveten tanke orn att föra ut något budskap eller moral som fiktar med medvetna vuxna. - Nej, tvärtom. Jag t&kr inte alls i de bariorna, jag har aldrig några pedagogiska baktankar. Jag har helt enkelt en historia jag vill berätta, eiler en person jag vill skildra. Men det klart - hittar jag den rätta tonen h e r val både barn och vuma igen sig. I boken "Liil-Zlatan och morbror raring" är en liten ficka vanshmig? svartsjuk p3 sin favoritmorbrors nya pojkvän. Jag berättar för Pija om när jag h t boken tillsammans med tva pojkar, sex och sju år gamla. De hajade till i bbrjan när det visade sig att Liil-Zlatan var en flicka, eftersom hon hade ett W- namnn. Däremot reagerade de inte det minsta p3 att morbror hade en pojmn. - Såg de verkligen honom som en pojka - reflekterade du över det? Jag tror att det är vi vuxna som automatiskt gör den kopplingen, barnen Werar inte så mycket på vad de har för förhåilande. De ser f 4 Fritidspedagogen

4 honom som en kornpis och tider nog mest p3 svartsjukan. Inte heiler tjatas det onödigt om Liil-Zlatans fotbollsintresse i texten. Det mer sig naturligt, det märks på smeknamnet och att hon staimdigt går runt med en boil under armen. W e det är det som ar grejen med Pijas bocker, att hon inte har någon mission. Att hon inte gör "någon stor grej" av saker och ting. Hon avdramatiserar snarare än kommer med pekpinnar. För att citera en annan stor förfättare, verkar hon tycka att det ar "mycket väsen för ingentingn. - Kanske blir de besvikna p3 mig nu i gawlden. Men jag tanker aldrig att nu ska jag skriva en bok ur homoperspektiv. Eiler ur genus- eiler multikulturelit perspehiv. Det är mest en shmp om det blir så, jag ritar sadant jag ser runt omkring mig. PIJA AVSL~JAR ATT alla hennes beratteler är tagna ur verkligheten, det rör sig ailtsa inte om några fantasifoster. Gittan, exempelvis, är en kombination av henne sj* och dottern Alva. - Vi är lite ängsiiga, som Gittan. När Alva var liten vågade hon inte hoppa från taket p3 stugan i lekparken, som de andra barnen. Det finns med i boken om Gittan och gr3wgarna. Vi brukade gå dit och träna, tills hon vågade. Det är de? som är Gitta~i-syidromet. Trots att rnan är ängslig, lydras man änds ta sig fram, man kar sig anda. Det är okej att vara rad, men ibland måste rnan försöka övervinna rädslan så att den inte hindrar en ailtfor mycket. Ibland bder det att Pija far höra historier om hur någon identifierar sig med hennes figurer. En morrnor berättade for henne att hon varit i lekparken med sitt barnbarn, för att gunga. - Vid gungorna stod ett gäng äldre, tuffa killar. Flickan var blyg och mormor kände sig också lite olustig. Hon föreslog därfbr att de skdle gå till klatterstdimingen i stdlet. D3 sa fickan: "Men mormor! Sa skulle inte Gittan göra!" Sedan gick hon bort till gungorna och sa till bllarna att "nu är det Gdzkkt min tur". Det ar klart att sadant b häftigt att höra, säger Pija. Oaw om Pija inte har några pedagogiska baktankar, så är en sak s&~: Genuspedagogerna lär slita hennes nya bilderbok ur händerna p3 Maget. Den heter Kenta och barbisarna och handlar om en pojke som War att leka med dockor och göra armdra tjejiga saker. Men han har det inte helt lätt, han råkar dessutom vara valdigt duktig på fotboil och de andra pojkarm viil att han ska spela med dem. - I ett antal bocker har jag berattat om tjejer, att det är okej att vara som man är. Det bdes som om det var killarnas tur. Pojkarna i kjol, de hm överallt och nu har de fart en egen historia. BOKEN AR KMR OCH kommer ut i september. Pija hade titeln klar i huvudet redan innan hon borjade arbeta, den skulle bo jan heta bta och Barbie. Men de? var inte bara att slänga in ordet barbie i titeln hur som helst, visade det sig. Företaget som star bakom dodran med samma namn sa nej. Man måste kvpa en licens for att använda riamnet. Det spelar ingen roll att uttrycket barbiedda används for da dockor av samma typ. Efter tät mejl-g med andra sidan Atlanten löste det sig. Barbisarna med likt b gick bra. - Farst bdes det lite jobbigt miskt. Orn jag slnille behövr ändra titeln skde hela grundidh ha fallit. Pija säger att hon arbetar ganska Iangsarnt, det blir ungefar en bok om året. Hon tycker det är viktigt att h det finns en motsattning mellan text och bild, att de inte bara lustrerar varandra: 1 - De ska berätta varsin historia. Ibland säger rnan något i texten - men bilden visar något arinat. S3 är det också i verkligheten. Munnen säger någonting - kroppsspraket visar något annat. Pija vl inte heller att det ska bli för övertydligt, eiler överförkande. Som exempel visar hon en bild fran nya boken Den forestdier Kenta på väg till forskolan, med ryggsäcken i famnen. Bakorn står pappa, som fragar om Kenta inte ska ta med sig fotboilen. "Den f% inte platsn säger Kenta. Och tittar + Pijas bok "Kenta och barbisarna" kommer ut i höst. Fritidspedagogen 17

5 man noga på Kiden forstar man varför. Ur ryggsädren sticker Mrdigen några slinpr blont dockhår ut. mer an ha sett några fler bilder, upptäcker man att flera av barnen ser bekanta ut. Det verkar som om Kenta går p3 samma avdelning sarn Lill-Zlatan, Gittan, Nils och Ake (från När Akes rnarnrna glömde boa). Pija säger an han under arbetets &g funderat p3 om hon tagit sig vanen över huvudet eftersom beratteisen utspelar sig på en förskola. - Tio ungar på varje sida.. Det har varit lite jobbigt ibland, pustar hon. Men nu är i aila fail boken klar. Och Pija kan ta det lite lugnt, i aila fail då det gdler skapandet. Än så länge har hon inte heiler någon ny historia på gång. - Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har inga idkr alls utan h e r mig helt uttömd. Konstigt nog känner jag anda ingen panik. Men den kornmer nog snart, säger Pija. H Författaren Kent Hagglund har under aren varit en flitig krönikör i Fritidspedagogen. Han är ock4 dramalarare p3 Lärarhögskolan i Stockholm och kulturjournalist. Lastips (och böcker som namns i texten]: Else-Marie och smapapporna Else-Marie har en mamma och inte mindre I an sju smapappor. En dag maste papporna hämta p3 fritis - och hon bävar. Alla de andra barnen har en pappa - en stor! Hur ska de reagera p3 fritis nar alla smapapporna dyker 1 UPP? [Alfabeta) Gittan och farskallarna Gittan bor p3 hotell med mamma och pappa under semestern. Dar finns inga barn och ingen sandlada. Bara vuxna som pratar "sraschen-spraschen", gar i baddräkt hela dagen och hoppar bomben i poolen. Gittan smiter i vag och hittar en strand med hattig sand att grava i och en ö dar det finnsfem s d far. Raben&Sjögrenl Gittan och algbrorsorna ttan känner sig ensam och längtar efter sysin. En dag sitter nagra älgar i trappan, de far bli hennes brorsor. Men de ar inte alls som Gittan har tänkt sig utan ganska jobbiga. Och plötsligt marker Gittan att hon inte vill ha nagra brorsor längre. lraben&sjögren] Lill-ZLatan och morbror raring r- Nar mamma och pappa ar p3 Mallis far Lill-Zlatan vara med sin älskade morbror raring. De har det toppen! Men en dag sitter Stwe i morbrors kök I och Lill-Zlatan blir svartsjuk. Hon tycker att han ska aka tillbaka till det dar Trelleborg c som han kommer ifrh. Men Stwe flyttar inte p3 sig i första taget. IRaben&5jogrenl Mär hes mamma glömde bort En morgon har hkes mamma förvandlas till en drake. Vad i nijr man med en drakmamma som har glömt It? Som slickar tallrikarna i stallet för att diska? Som stampar p3 mobilen, sprutar eld, I äter flugor och dunkar svansen åt doktorn? tar saken i egna händer. IRaben&Sjögren] SIGNERAT Om kärlek och före detta kärlek ag var på fotbollsplanen med några små pojkar och flickor. Vi spelade fotboll och var glada. En Liten pojke passade bollen till mig och medan jag jonglerade såg han plötsligt bort mot skotgården. Dar gick en flicka i samma ålder som han. Jag undrade varför han tittade så milt på henne. Pojkens kompis som kände pojken val. log och frågade "Varför tittar du på din före detta"? Hon ar snäll och jag undrar vart hon går. svarade pojken. "Gå och fråga henne då" uppmuntrade kompisen. Nej, jag vågar inte, svarade pojken då och vi började spela fotboll igen. Jag har glömt hur det ar att ha en flickvän nar man ar i den åldern. Nu fick jag höra, hur vacker karleken kan vara. Att ta den liite pojkens kärlek på allvar. tillhör skolans största uppgift. Att ge barnen utrymme att kanna kärlek. Vågar någon forskare gå in i barns hjärtan och ta reda på hur de upplever kärleken? Har barnen samma satt att sörja över kärteken som vi vuxna har? Det finns kulturer där man inte talar öppet om kärleken mellan barn och barn. Har har jag sett världens yngsta före detta. Hon gick runt omkring i skolan som en ängel. Jag hoppas att kärleken meltan alla :Idrar ska uppmuntras och få den eld som den är värd. Jag hoppas att alla får chanser och rättigheter att uppleva kariek bortom alla hav och berg. Efter fotbolien gick jag in med barnen till fritidshemmet och jag var gladare än jag var innan. Jag lär mig också. Det är så har jag vill ha mina dagar på denna ofta karieksiösa jord. Om jorden får en ny chans beror det på att våra barn och ungdomar tror på kärteken. Våra ungdomar måste ge kärleken ett stort rum inom sig själva. Våra ungdomar måste få av kärleken vad vi inte har fått. Häromdagen fick jag höra några barn fråga varandra om chans. En Iiten pojke vågade inte fråga en flicka. Han skickade sin van och vännen tog honom på allvar. Vännen gick titl ftickan och flickan sa ja. Vilken gtadje som fanns i himlen och på jorden då nar vännen berättade för den litle att det hade gått bra... CLetus Nelson Nwadlke Fritidspedagog och poet 18 Fritidspedagogen