Yttrande över betänkande, En myndighet för alarmering, SOU 2013:33

Transkript

1 Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Handläggare: Nils Edsmalm TJÄNSTEUTLÅTANDE Hälso- och sjukvårdsnämnden , P 7 1 (7) HSN Yttrande över betänkande, En myndighet för alarmering, SOU 2013:33 Ärendebeskrivning Landstingsstyrelsen har begärt att Hälso- och sjukvårdsnämnden ska yttra sig över betänkandet, En myndighet för alarmering. SOU 2013:33. I detta ärende redovisas Hälso- och sjukvårdsförvaltningens förslag till yttrande. Beslutsunderlag Förvaltningens tjänsteutlåtande, Sammanfattning av betänkande, En myndighet för alarmering, SOU 2013:33 Ärendets beredning Ärendet har beretts i Programberedningen för akutsjukvård. Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutar att att till Försvarsdepartementet överlämna förvaltningens yttrande över betänkande, En myndighet för alarmering, SOU 2013:33 omedelbart justera beslutet. Förvaltningens motivering till förslaget Den 1 december 2011 beslutade regeringen att tillsätta utredningen Samhällets alarmeringstjänst, SOU 2013:33. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av samhällets alarmeringstjänst och att säkerställa att samhällets alarmeringstjänst fungerar på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. Utredningen ska kartlägga samhällets alarmeringstjänst, pröva och föreslå i vilken organisationsform verksamheten ska bedrivas.

2 2 (7) Utredningen ska beakta hur Sveriges krisberedskap idag är utformad, den tekniska utveckling som skett de senaste åren, samt de behov av alarmering som finns. Särskilt viktigt är att säkerställa en sammanhållen och obruten larmkedja för att öka säkerheten och tillförlitligheten vid larm. Utredningens betänkande, En myndighet för alarmering, redovisades den 29 april Stockholms läns landsting (SLL) har getts möjlighet att lämna yttrande över utredningens förslag. Hälso- och sjukvårdsförvaltningens förslag till yttrande har samordnats med Stockholms Prehospitala Centrum Ambulans, chefläkaren inom ambulanssjukvården samt Regionala enheten för kris- och katastrofberedskap inom Landstingsstyrelsens förvaltning. Allmänna synpunkter SLL avstyrker utredningens förslag om inrättandet av en statlig alarmeringsmyndighet. Inriktningen för den nya alarmeringsmyndighetens verksamhet är inte tillfredställande ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv och innebär att den operativa ledningen för ambulanssjukvården i praktiken flyttas från landstinget. Det finns ett flertal oklarheter i utredningens förslag som gör att det är svårt att bedöma och värdera såväl ekonomiska som organisatoriska konsekvenser. SLL stödjer utredningens intention att säkerställa snabb, säker och effektiv larmbehandling och ser positivt på initiativ för bättre samordning, uppföljning och utveckling av samhällets alarmeringsfunktioner. Avsaknad av medicinska bedömningar Enligt utredningens förslag ska bedömningar göras av larmoperatörer med särskild yrkesutbildning och inte av personal med medicinsk kompetens, som exempelvis sjuksköterskor. Vid behov ska medicinsk kompetens kunna kopplas in vid bedömning, men det är oklart vilket ansvar denne har och vem som ska ansvara för denna funktion. I utredningen läggs fokus på snabb handläggning och utlarmning, inte på medicinsk bedömning av patientens behov. Det är den inringandes upplevda nöd som utredningen framhåller ska vara styrande. Då larmfunktionen föreslås utföras av personal utan medicinsk kompetens kan konsekvenserna bli överutlarmning av ambulanser och ineffektivt nyttjande av ambulansresurser inom den prehospitala sjukvården. SLL:s

3 3 (7) uppfattning är att den medicinska kompetensen i larmcentralen är viktig för att snabbt bedöma patientens tillstånd men även för att styra patienten till rätt vård i rätt tid utifrån det medicinska behovet. Den medicinska kompetensen i larmcentralen har också en viktig funktion för att underlätta omhändertagande och ge den inringande råd och upplysning i väntan på ambulans. Dessutom vill SLL i frågan om kompetens framhålla att personal vid larmcentral är att betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) 1 kap, 4, punkt 6. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till den vårdsökande, och därmed ska det medicinska innehållet i verksamheten utföras av Inspektionen för vård och omsorg. I utredningen föreslås att den samlade tillsynen av verksamheten ska utföras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt den egna myndigheten. Begränsade möjligheter till insyn och påverkan från landstingens sida Möjligheterna till insyn och påverkan på alarmeringsmyndighetens verksamhet ska enligt utredningen säkerställas genom medverkan i samverkansgrupper som ska finnas på regional nivå. Därutöver framhåller utredningen samlokalisering som ett medel för insyn och påverkan för andra aktörer. SLL:s uppfattning är att utredningens förslag om samverkansgrupper och samlokalisering inte är tillräckliga för att säkerställa landstingens insyn och påverkan. Jämfört med dagens situation där de flesta landsting har upphandlat alarmeringstjänsten, formulerat kraven på tjänsten och löpande följer upp att kraven efterlevs kommer landstingens inflytande på tjänsten att begränsas. Den alarmeringsfunktion som alarmeringsmyndigheten föreslås ansvara för är en viktig initial länk i vårdkedjan och som kommer att förfoga över landstingets ambulansresurser. SLL avstyrker förslaget då landstingets inflytande över alarmeringsfunktionen och de egna ambulansresurserna starkt begränsas. Oklarheter kring vilka larm som alarmeringsmyndigheten ska hantera Enligt utredningens förslag ska alarmeringsmyndigheten ansvara för akuta larm som kräver omedelbara insatser. Myndigheten ska ansvara för att ta emot inkommande samtal till 112-funktionen, prioritera och larma ut

4 4 (7) resurser. Larm som inte kräver omedelbar insats ska vidarebefordras till annan lämplig mottagare. I utredningen framgår inte tydligt vilka larm som alarmeringsmyndigheten ska hantera och vilka larm som annan myndighet eller utlarmningsfunktion ska hantera. Framför allt är det oklart om alarmeringsmyndigheten enbart ska hantera prioritet 1-larm eller om alarmeringsmyndigheten även ska hantera prioritet 2-larm enligt Socialstyrelsens definition; det vill säga akuta larm som inte bedöms innebära fara för liv. SLL:s bedömning är att landstingen även fortsättningsvis kommer att ansvara för en betydande larmhantering. Om landstingen ska ansvara för hantering av prioritet 2-larm och prioritet 3-larm innebär det för SLL:s del att mer än hälften av uppdragen även fortsättningsvis kommer att tas emot och hanteras av larmfunktion som SLL måste ansvara för. Enligt utredningens förslag kommer alarmeringsmyndigheten att förfoga över och larma ut landstingets ambulansresurser. SLL:s uppfattning är att detta inte är praktiskt genomförbart. En och samma ambulans används idag för uppdrag av olika prioritet och det är vanligt att omprioritering sker under pågående uppdrag. För att utredningens förslag ska vara genomförbart förutsätts att en och samma ambulans enbart ansvarar för uppdrag av en viss prioritet och larmas ut antingen av landstinget eller av alarmeringsmyndigheten. Kris- och katastrofberedskap Ur ett kris- och katastrofperspektiv lämnar utredningen flera förslag för att förstärka det samlade samhällets förmåga att motstå och kunna hantera olyckor, kriser och höjd beredskap. Det stöd som alarmeringsmyndigheten enligt förslagen ska lämna räddningsorganen avseende alarmering, varning och information, stöd och infrastruktur kan innebära en förstärkning av SLL:s förmåga. En fördel med myndighetsformen kan vara att verksamheten kommer att omfattas av förvaltningslagen och offentlighets- och sekretesslagen. Det underlättar landstingens medverkan. Samlokalisering i alarmeringscentralerna av andra aktörers ledningspersonal i både vardag och kris som föreslås kan vara positivt. Det är positivt att alarmeringsmyndigheten ska vidarebefordra information- och varningstjänster på uppdrag av ansvariga myndigheter.

5 5 (7) Utredningen föreslår att den nya myndigheten inte ska ägna sig åt larmoch säkerhetstjänster där det finns en väl fungerande marknad enligt utredningen. Ur ett krisberedskapsperspektiv kan detta innebära försämringar då det via denna kanal många gånger inkommer felanmälan om el, tele, vatten, värme och infrastrukturstörningar. Det är många gånger information som på ett tidigt stadium uppmärksammas och vidareförmedlas till tjänstemän i beredskap. Utredningen föreslår att den inledande larmbehandling som idag hanteras via sjö- och flygräddningscentralen JRCC och kustbevakningen, överförs till alarmeringsmyndigheten. Det är positivt ur ett krishanteringsperspektiv. Information om en händelse och initialt vidtagna åtgärder kommer enklare att kunna förmedlas till exempelvis landstinget. Alarmeringsmyndigheten föreslås fungera som regional bas för samordning vid större händelser vilket är positivt. Det finns dock oklarheter kring gränsdragningen mellan alarmeringsmyndighetens ansvar och landstingens ansvar för ledning och samordning. Enligt utredningens förslag ska räddningsorganen ha tillgång till de system för ärendehantering som alarmeringsmyndigheten anvisar. En fråga är hur detta krav ställer sig till landstingens egna system för journalhantering och informationsöverföring. Det ska vidare vara en skyldighet att ansluta sig till den nya teknikplattformen. Ur ett krishanteringsperspektiv är det en fördel med ett gemensamt ärendehanteringssystem. Oklarheter kring ekonomiska konsekvenser Utredningen föreslår att den nya myndigheten finansieras genom omfördelning av nuvarande anslag till SOS Alarm Sverige AB och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt genom minskning av statsbidragen till landstingen. Minskningen motiveras i utredningen med att staten tar över finansieringsansvaret för en alarmeringstjänst som landstingen ansvarar för idag. I utredningen görs bedömningen att förslagen inte kommer att innebära ökade kostnader för landstingen. SLL anser att denna bedömning vilar på högst osäker grund. Kostnaderna för till exempel den gemensamma tekniska plattformen är inte uppskattade och det framgår inte vem som ska stå för dessa kostnader. En konsekvens av utredningens förslag blir att landstingen kommer att ansvara för den larmhantering som alarmeringsmyndigheten inte ansvarar för, vilket kommer att innebära kostnader för landstingen. Eftersom

6 6 (7) omfattningen av landstingens åtagande när det gäller denna larmhantering är oklar är det också svårt att bedöma de samlade ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Övervägande av andra alternativ för effektiv och samordnad alarmeringstjänst utredningens alternativ, modell 1 I utredningen presenteras förutom förslaget om en statlig alarmeringsmyndighet två alternativa modeller för hur samhällets alarmeringstjänst kan vara organiserad. SLL ser fördelar med den utvecklade formen av modell 1 som utredningen redovisar. Det vill säga en statlig renodlad 112-funktion där landstingen även fortsättningsvis ansvarar för larmhantering, prioritering och dirigering men där staten tar ett utökat ansvar för gemensamt regelverk för alarmeringstjänster, utvecklad tillsyn och uppföljning samt gemensam infrastruktur och teknikgränssnitt. Denna modell kan ge förutsättningar för ökad effektivitet och samordning av samhällets alarmeringstjänst utan de negativa konsekvenser som SLL bedömer att inrättandet av en statlig alarmeringsmyndighet medför. Sammanfattning Ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv avstyrker SLL förslaget om inrättandet av en nationell alarmeringsmyndighet. En del förslag kan få negativa konsekvenser för landstingets verksamhet och hälso- och sjukvård. SLL ser den alarmeringsfunktion som hanterar akuta larm som en viktig del i vårdkedjan och ser medicinska prioriteringar som viktiga för patientsäkra bedömningar, effektivt resursutnyttjande och att patienten får rätt vård. SLL delar inte den uppfattning som uttrycks i utredningen att medicinsk kompetens inte behövs i den akuta bedömningen. Det finns ett flertal oklarheter i förslagen och kring vilka konsekvenser de får för landstingen. Det gäller till exempel gränsdragningen mellan vilka larm som alarmeringsmyndigheten ska ansvara för och vilka larm som landstinget ska ansvara för, samt hur två larmfunktioner parallellt ska kunna dirigera landstingens ambulansresurser. De ekonomiska konsekvenserna för landstingen är svåra att bedöma och överblicka. En konsekvens av utredningens förslag är att insynen i och möjligheten för landstingen att påverka denna samhällsviktiga och för hälso- och sjukvården så centrala funktion kommer att begränsas.

7 7 (7) När det gäller kris- och katastrofhantering presenterar utredningen ett antal förslag som bidrar till förbättringar inom detta område men även här finns oklarheter kring bland annat gränsdragning och ansvarsfördelning. SLL föreslår att statliga initiativ tas för att utveckla och effektivisera samhällets alarmeringstjänst med utgångspunkt från den modell 1 som utredningen presenterat som alternativ till inrättandet av en statlig alarmeringsmyndighet. Ekonomiska konsekvenser Utredningens förslag kan innebära ökade kostnader för SLL. De sammantagna ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag är svåra att överblicka. Konsekvenser för patientsäkerhet Utredningens förslag är oklara i många delar varför konsekvenserna för hälso- och sjukvård och patientsäkerhet är svåra att överblicka. Konsekvenser för jämställd och jämlik vård Utredningens förslag beräknas innebära oförändrade konsekvenser för jämställd och jämlik vård. Miljökonsekvenser Utredningens förslag beräknas innebära oförändrade miljökonsekvenser. Catarina Andersson Forsman Hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Samuelsson Almén Tf Avdelningschef