De fantastiska, ljusblå ögonen gnistrade till av intresse. Så mycket var säkert.

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "De fantastiska, ljusblå ögonen gnistrade till av intresse. Så mycket var säkert."

Per Bergman
för 8 år sedan
Visningar:

1 1 Runt piazzan kan man alltid hitta något gott att äta, tänkte Stacia där hon satt på kanten som löpte runt Berninis fontän på Piazza Navona i Rom. Hon tittade ut över torget och alternativen som erbjöds. Franskt, tyskt och italienskt såklart. Stacia hade inte ätit sedan igår. Magen kurrade av hunger och hon reste sig för att strosa bort mot fransmannen. Men när hon närmade sig insåg hon att han var stupfull. Stanken av billigt rödvin osade från kläderna och ur hans porer. Hon skakade på huvudet och tänkte på det tevekockarna brukade säga: Om det inte är bra nog för att dricka, så är det inte heller bra nog för matlagning. Eller som i hennes fall, att äta. Det där billiga lämnade bara en otäck smak i munnen efter sig. Och huvudvärk. Ikväll föredrog hon något renligare. Den där ariske guden, kanske? Dessvärre brukade tyskar inte vara särskilt mättande, men när hon såg hans breda skuldror och muskulösa bringa tänkte hon om. Stacia älskade storväxta män, så hon gick av och an framför uteserveringen där han satt. Under ett kort ögonblick fick de till och med ögonkontakt. De fantastiska, ljusblå ögonen gnistrade till av intresse. Så mycket var säkert. Stacia log tillbaka och tänkte att han nog var värd en liten tugga i alla fall. Det kanske till och med kunde slå gnistor mellan dem och äntligen ge henne äkta njutning den som hon suktat efter i nära två tusen år som en i de odödas skara. Herr Lång, blond och muskulös reste sig och såg ut att börja gå mot Stacia när en lika lång, blond och muskulös kvinna plötsligt dök upp och gjorde honom sällskap. När hon såg mannens blickar på Stacia började hon skälla ut honom så högt att alla runt omkring kunde höra och mannen satte sig slokörat ner vid kafébordet igen.

Magen kurrade av hunger och hon reste sig för att strosa bort mot fransmannen. Men när hon närmade sig insåg hon att han var stupfull. Stanken av billigt rödvin osade från kläderna och ur hans porer.

2 Ingen tåga i honom. Det var inte så bra, tänkte Stacia och fortsatte sin jakt på någon som kunde stilla hennes hunger. Hon behövde en man som inte bara kunde ta emot, utan också kunde ge tillbaka. Och inte bara när det gällde slagsmål. Det var väldigt länge sedan en man hade tillfredsställt henne i sängen, vilket var en av nackdelarna med att ha levt så länge och med att vara en seniorvampyr. Till och med hennes egen sort undvek henne ibland, medvetna om att med åldern kom inte bara enorm makt, utan också ett enormt begär. Efter blod. Efter sex. Efter kontroll över yngre vampyrer. Och Stacia ville knappt erkänna ens för sig själv att hon fortfarande sökte kärleken. Den sanna passionen. Det var alldeles för länge sedan. Några av de andra seniorerna menade att hon var fånig som tänkte på sådana saker, att hon skulle släppa taget om den där sista gnuttan mänsklighet som fick henne att känna så. Det var först då, och endast då, hon skulle kunna njuta av den makt som enbart de äldsta vampyrerna förtjänade. Men av ren envishet vägrade Stacia att ge upp den delen av sig själv och hoppet om att den eviga existensen skulle fyllas av mer än bara En stilig amerikan fångade hennes uppmärksamhet där han satt på en av uteserveringarna. Han skrattade högt åt något som en av hans vänner just hade sagt. Han var lika storväxt och blond som den mesige tysken, men när hans blick mötte hennes kunde hon se styrkan. De intensiva, grå ögonen ramades in av en yvig och solblekt hårman. Stacia fick ögonkontakt med herr Surfarsnubbe och lät honom förstå att detta mycket väl kunde vara hans turkväll. Och det gick vägen utan att hon ens behövde använda sig av sin vampyrkraft. Ett flirtigt leende och lite kvinnlig list räckte långt. Han närmade sig och böjde sig en smula. Parla inglese? frågade han på riktigt dålig italienska. Måste vi prata? svarade Stacia och nickade förföriskt i riktning mot en närliggande gränd.

Till och med hennes egen sort undvek henne ibland, medvetna om att med åldern kom inte bara enorm makt, utan också ett enormt begär. Efter blod. Efter sex. Efter kontroll över yngre vampyrer.

3 Den unge mannen log brett och efter en snabb blick mot sina vänner, som viftade och hurrade åt hans kap, tog han Stacias hand och följde efter henne. Hon tog med honom långt in i den trånga gränden, inte så långt att han skulle börja ana oråd, och inte tillräckligt långt för att han skulle tro att ett rop på hjälp inte kunde höras ut på torget. Men hon tänkte förvisso inte ge honom någon chans att skrika. Kvällens mörker sänkte sig över dem och endast några strimmor av fullmånens ljus nådde ner i gränden. Dolda av mörkret överraskade den unge mannen henne genom att själv ta initiativet. Han drog henne intill sig och tryckte kraftfullt upp henne mot tegelväggen. Så du gillar hårda tag? sa Stacia. Mannen svarade inte utan snörde istället upp hennes läderväst med sina flinka händer och betraktade de blottade brösten. Hon stönade högt när han böjde sig ner för att suga på dem. Mellan hennes ben väcktes ett pulserande, mänskligt begär efter fullbordande. Hon knäppte snabbt upp hans jeans och nådde in till boxershortsen. Det här nya modet som gjorde det så enkelt att frigöra männen tilltalade henne och hon började smeka honom. Han var stor. När hon började massera honom bet han tag i hennes ena bröstvårta och Stacia flämtade till. Förlåt, mumlade han och drog upp den minimala skinnkjolen, greppade skinkorna och lyfte henne ännu högre. Stacia virade sina ben runt honom, sänkte sig ner över hans kraftfullhet och skrek högt när han trängde in. Han var underbart stor, precis som resten av hans uppenbarelse. Han stönade intensivt när hon lutade sig bakåt mot tegelväggen och han fortsatte sina intensiva stötar, helt utan finess i sin strävan efter utlösning. I smyg såg han ner och betraktade sina höfter mot hennes, som om han fascinerades av synen. De blonda lockarna mötte den nakna huden mellan hennes ben.

Men hon tänkte förvisso inte ge honom någon chans att skrika. Kvällens mörker sänkte sig över dem och endast några strimmor av fullmånens ljus nådde ner i gränden.

4 Stacia iakttog hans ansiktsuttryck. Passionen ökade, pupillerna vidgades och ögonen skiftade i grått. Nästan granitgrått, konstaterade hon innan han återigen böjde sig ner för att suga hennes på bröst. Hettan stegrades inom henne. Begäret väckte den inre demonen som hungrade efter så mycket. Hon kastade huvudet bakåt och brösten höjdes. Den mörka natten omslöt dem helt i sin hemlighetsfullhet och hans ungdomliga kraft förde henne närmre extasen. Doften från deras akt drev henne i mål. Stacia skrek högt av den kroppsliga njutningen och lutade sitt ansikte mot hans, sänkte sitt huvud och kysste hans halsgrop. Huden var fuktig. Salt. Blodet pumpade och sjöng i venerna när hjärtat slog allt fortare i hans jakt på utlösning. Ljuvliga, ljuvliga blod. Det pulserade mot hennes läppar. Då släppte hon lös sitt vilddjur. Huggtänderna sköt ut och skar igenom halsens tunna hud. Han skrek av smärta, men också av en upphetsning han aldrig upplevt tidigare en upphetsning som bara kan väckas av en vampyrs kyss. Blodet droppade från Stacias tänder och medan hon drack kände hon hur kraften och lusten strömmade till henne av näringen. Hans unga, underbara blod var livgivande för hennes odöda kropp. Han smakade hav och sol. Salt. Så gott att Stacia hade kunnat fortsätta tills han var helt dränerad, men han hade gjort henne gott denna natt och stillat ett begär. Medan ett annat begär fick lämnas otillfredsställt. Den unge mannens knän blev svaga av blodförlusten och Stacia klev av honom. Med sin nyvunna styrka lade hon honom varsamt ner på kullerstenarna. Han var ganska stilig, tänkte hon när han desorienterat tittade upp mot henne. Bitmärket på halsen höll redan på att läkas och imorgon skulle han inte minnas något. Han skulle inte må sämre än av en rejäl baksmälla, tänkte hon och snörde snabbt sin väst. Och hon skulle känna sig alltjämt ensam, konstaterade hon och skyndade från gränden som för att försöka undkomma sin egen sorgliga existens.

Hon kastade huvudet bakåt och brösten höjdes. Den mörka natten omslöt dem helt i sin hemlighetsfullhet och hans ungdomliga kraft förde henne närmre extasen. Doften från deras akt drev henne i mål.

5 Väl ute på piazzan insåg hon att det var dags att förflytta sig. Hon skulle inte bli nöjd här. Medan hon sakta vandrade över torget tänkte hon att New York nog kunde vara bra så här års. Mycket fin mat där och man kunde få sig ett gott skratt av gröngölingarna på The Blood Bank. En mänsklig tillvaro är ju faktiskt inget att drömma om, tänkte hon och ignorerade den vaga röst inom henne som påminde om att med mänsklighet kom Kärlek. Missa inte den spännande fortsättningen av Vampyrgudinnan av Caridad Pineiro nästa vecka!

Mycket fin mat där och man kunde få sig ett gott skratt av gröngölingarna på The Blood Bank.

Relevanta dokument

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud.

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud. 6 Han hade aldrig sett henne så arg, tänkte Blake där han hängde nästan en meter upp i luften. Stacia, snälla bad han i ett försök att blidka henne. Hon knyckte till med handen och plötsligt flög han genom