Harajuku Gyuaru: Japanska subkulturer i urbana Sverige Författare: Xue Mei Berg Daniel Johnston

Transkript

1 B-uppsats, HT2007 Journalistikvetenskap 60 hp Institutionen för Journalistik och Mediekommunikation, JMK Stockholms Universitet Handledare: Kajsa Klein Harajuku Gyuaru: Japanska subkulturer i urbana Sverige Författare: Xue Mei Berg Daniel Johnston

2 Sammanfattning Titel: Harajuku Gyuaru, Japanska subkulturer i urbana Sverige Författare: Xue Mei Berg och Daniel Johnston B-uppsats, HT2007 Journalistikvetenskap 60 hp Institutionen för Journalistik och Mediekommunikation, JMK Stockholms Universitet Handledare: Kajsa Klein Uppsatsens syfte har varit att ta reda på hur en modern subkultur kan ha spridit sig via media till Sverige från Japan och hur den upprätthålls här genom medierad kommunikation och journalistiska aktiviteter. Subkulturerna Lolita, Gothic Lolita, Decora, Visual Kei, och Japanese Streetstyle ingår alla i begreppet japanska subkulturer som under 2000-talet som fått fäste i Sverige och Europa. Vi syftar även till att kartlägga den medierade kommunikationen som skapas inom ramen för subkulturen i Sverige. Vi har funnit att överföringen har skett genom nyckelpersoner i de flesta fall. Innan Internet verkar detta ha varit det enda sättet för subkulturen att spridas. I och med Internet har spridningen skett snabbare genom webbplatser som Youtube, Myspace och annan nedladdning. Den här subkulturen medierar sig själv i stor utsträckning. De gör sina egna hemsidor, skriver artiklar, fotograferar och producerar webbradio. Den digitala tekniken gör det möjligt genom att vara relativt billig och lättanvänd. Ett annat resultat är att subkulturerna fyller ett behov och en funktion som en kvinnligt orienterad subkultur i motsats till de manligt orienterade subkulturerna som t ex Hip-hop eller Punk. Den ger också utövarna en frihet från det västerländska idealet om vuxenhet och fixering vid sexualiteten. Den erbjuder också ett alternativ till det västerländska idealet för män i fråga om konventionellt definierad femininitet och maskulinitet. Nyckelord: Lolita, Gothic Lolita, Decora, Visual Kei, Japanese Streetstyle, Jrock, Jpop, kvinnliga subkulturer, DIY 2

3 Kapitel 1 - Inledning 1:1 Inledning s 4 1:2 Förförståelse s 4 1:3 Syfte s 4 1:4 Avgränsning s 5 1:5 Frågeställningar s 5 Kapitel 2 - Bakgrund och historia 2:1 Inledning s 6 2:2 Tokyo no hana s 6 2:3 Gyuaru s 6 2:4 Gothic Lolita och Visual Kei s 7 2:5 Decora och Nagomu Gyuaru s 9 2:6 Yamamba, Kogal och Ganguro s 11 2:7 Yamamba kulturen har aldrig nått västvärlden s 13 Kapitel 3 Teori 3:1 Teoretiska utgångspunkter s 13 3:2 Cultural Studies s 14 3:3 Subkultur s 14 3:4 Kvinnligt orienterade subkulturer och media s 15 3:5 Diskursanalys s 16 Kapitel 4 Metod och Material 4:1 Metod s 17 4:2 Material och urval s 17 4:3 Intervjuer s 19 4:3.1 Kyrielle s 19 4:3.2 Anna s 20 4:3.3 Jenny 20 4:4 Källkritiskt resonemang s 22 Kapitel 5 Diskussion och analys 5:1 Förundersökning s 24 5:2 Subkulturens struktur i Sverige s 25 5:3 Kanaler mellan Japan och Sverige s 27 5:4 Schema över det svenska nätverket s 29 5:5 Subkulturens mediala uttryck, diskursanalys s 30 5:6 Podradio s 31 5:7 Artiklar s 32 5:8 Fotografits betydelse s 33 5:9 Subkulturer styrda av kvinnor och feminint orienterade subkulturer s 34 Kapitel 6 Slutsatser 6:1 Slutsatser s 35 Kapitel 7 Källor och bilagor 7:1 Litteraturförteckning s 38 7:2 Fotografier s 38 7:3 Hemsidor s 39 7:4 Intervjuer s 39 7:5 Bilagor s 40 Intervjumanual och lexikon 3

4 Kapitel 1 - Inledning De senaste åren har japanska subkulturer som Gothic Lolita, Decora och Visual Kei letat sig fram till svenska ungdomar och är en nu en etablerad subkultur i Sverige och övriga Europa. Visuella och musikaliska uttryck från andra sidan jordklotet har flyttat raka vägen in i svenska städer. Med sin speciella musik och starka visuella uttryck är det en subkultur som syns samtidigt som allmän media och dagspress drar sig för att definiera den. Vi fann det ett viktigt ämne att ta upp då undersökandet och forskandet kring nya subkulturer stagnerat. Subkulturer som fenomen i sig, vad de står för och utvecklingen som sker i denna vitala del av unga vuxnas liv på 2000-talet kommer på så sätt aldrig fram. Vi valde detta ämne då forskning runt feminint orienterade subkulturer, och dessa japanska subkulturer i synnerhet, är minst sagt bristfällig. Det har inte gjorts någon tidigare forskning så vitt vi kunnat bedöma. 1:2 Förförståelse En anledning till att vi hittade fram till detta nischade ämne är Xue Mei fleråriga involvering och undersökande av dessa subkulturer i och med sin bakgrund med japanska och asiatiska språk samt asiatisk kultur med fokus på japansk populärkultur. I och med Xue Mei Bergs arbete med hennes subkulturfestival Tokyo no Hana och den utställningsbok hon skrev till festivalen, Harajuku Gyuaru A love story, hade frågor redan väckts och det fanns en kunskapsbas att utgå ifrån om subkulturerna och dess spridning i Sverige. Ytterligare vill vi förklara att Harajuku är ett distrikt i Tokyo där dessa subkulturer har sitt ursprung och Gyuaru är det japanska ordet för Gal, en omskrivning av ordet Girl (övers: flicka, tjej). 1:3 Syfte Uppsatsens syfte är att ta reda på hur en modern subkultur har spridit sig genom media till Sverige och hur den upprätthålls genom medierad kommunikation och journalistiska aktiviteter. Subkulturerna Lolita, Gothic Lolita, Decora, Visual Kei, och Japanese 4

5 Streetstyle ingår alla i begreppet japanska subkulturer som under 2000-talet fått fäste i Sverige och Europa. Vi syftar även till att kartlägga den medierade kommunikation som skapas inom ramen för en subkultur om sådan finns. 1:4 Avgränsning Vi fokuserar på dess spridning inom Sveriges gränser då kartläggningen av subkulturernas aktivitet inom Europa är ett för stort område för att kunna platsa i en B- uppsats. Som titeln antyder begränsar vi oss även till att undersöka de aktiva föreningar och samlingspunkter som subkulturerna kretsar kring och vad de har för syfte. Dessa befinner sig och/eller har sitt ursprung I olika städer som Uppsala, Stockholm och Umeå. En kartläggning av antalet anhängare är alltså inte något som kommer att tas upp utan det är framförallt de institutionella förutsättningarna och filosofiska idéer som vädras och reflekteras över i denna uppsats. 1:5 Frågeställningar 1. Hur har dessa kulturella utryck överförts? 2. Hur är medieinstitutionerna som är aktiva i dessa subkulturer konstituerade i Sverige? 3. Har stilarna förändrats under den mediala resan? 4. Vad har subkulturen för funktion här i Sverige? I uppsatsens slutsatser kommer vi att försöka besvara dessa 5

6 Kapitel 2 - Bakgrund och historia 2:1 Inledning Det här kapitlet ger en överblick över de olika stilarnas historiska utveckling samt en summering av Tokyo no Hana, festivalen som blev startskottet för uppsatsen i sig. 2:2 Tokyo no Hana Den japanska subkultursfestivalen Tokyo no Hana var en festival som skapades och anordnades av Xue Mei Berg och Hanna Martinsson under hösten Syftet var att skapa en kreativ sfär för ungdomar med intresse för japanska subkulturer. Den ägde rum på Kulturhuset i Stockholm och drog till sig några tusen besökare. Festivalen bestod av purikura-fotografering (japansk kompisfotografering som är populärt bland ungdomarna I subkulturerna i fråga), en fotoutställning, en illustrationsutställning, filmvisning av Kamikaze Girls, workshop i japanskt t-shirt tryck och japansk smyckestillverkning, musik, Gothic Lolita Café samt en stor A3-bok Harajuku Gyuaru A love story av Xue Mei Berg om subkulturerna för besökarna att läsa och bläddra i. Festivalen ackompanjerades av en artikel i DN kultur samt artiklar på Marilyn.se och i tidningen Shojo Stars. 2:3 Gyuaru Gyuaru är ett vedertaget uttryck i Japan som används som samlingsbegrepp för de unga kvinnor som verkar i dessa subkulturer och kan beskrivas som någon som är trendig, kreativ och stark men också som den som går sin egen väg, som bestämmer själv över sitt liv. Detta är ett positivt uttryck i Japan och något som används om starka unga tjejer. 6

7 2:4 Gothic Lolita och Visual Kei Gothic lolita växte fram under 1990-talet i Japan och tar inspiration från 1700-talets Frankrike, engelsk aristokrati, Rokoko, västerländsk goth och Marie Antoinette. Gothic Lolita är tjejer och killar som klär sig i spetsbeklädda dockliknande klänningar med små hättor eller hattar på huvudet och med lockat hår och rak, lång lugg. Till har de lackskor med platå, vanligast från märket Vivienne Westwood. Alice i Underlandet är en viktig symbol och det finns hela märken som är dedikerade till kulturen runt denna sagofigur, bland annat Alice and the Pirates. Visual Kei är musikstilen (och klädstilen) som tillsammans med Jrock hör till denna del av subkulturen. Visual Kei är den mörkare goth- och metal-inspirerade musiken som ofta blandar franska 1700-tals influenser med deathmetal. Det finns dock undantag, vissa Gothic Lolitor lyssnar endast på klassisk musik som en del i en docklik värld de skapar åt sig själva. Visual Kei och Jrock, som är en lättare version av Visual Kei är de största influenserna för fansen och på så sätt också över modet. En av Gothic Lolita-kulturens viktigaste frontfigurer är gitarristen Mana från Moi dix Mois. Han klär sig i svarta spetsklänningar och har en speciell sminkning i blått som ofta kopieras av hans fans. 7

8 Stilen har utvecklats genom åren och förgrenat sig i olika subgenrer som Kuro Loli, (svartklädd lolita) som ofta klär sig i Manas eget märke, Moi-Même- Moitiè. Ama-loli (färgglada sockersöta lolitor) klär sig i märken som Jane Marpel, Sweet Maiden och Alice Auaa. Guro Loli den mörkare sorten som är depressiva och självdestruktiva och inte särskilt populära. Goth Pan är en blandning mellan punkare och goter med mycket kläder från Vivienne Westwood och Sex Pot Revenge 1. Loli Punks är lolitainspirerade punktjejer, oftast med kjol med spets på till punkinspirerat flerfärgat hår och kängor. Flera paralleller kan dras till Visual Kei även om Visual Kei har mörkare skräckfilmsinspirerade detaljer än Loli punks. Lolita är en intellektuell stil där traditionell konst, böcker och poesi är viktigt. Böcker av Anne Rice, C. S Lewis, Edogawa Rampo (en ordlek inspirerad av Edgar Allan Poe), Tatsuhiko Shibusawa och Hiroshi Aramata. Den viktigaste tidningen är Gothic Lolita Bible och populära manga på temat är Doll, Le Portrait de Petit Cossette, Rozen Maiden och God Child 2. Genom sin docklika stil och speciella kultur blir Lolitorna särskiljda från det övriga samhället och kan leva i en kultur där sexighet inte existerar. Till denna genre hör också Visual Kei som är den mörkare, lite mer gothiska och mindre lolitainspirerade stilen med 1 Keet & Manabe, Macias, Evers, & Nonaka,

9 läderdetaljer, nitar och färgade linser mer influenser från gothrock med skräckfilms-, vampyr- och menatlsjukhus-inspirerade sminkningar och kläder. Som visas på bilden till höger skiljer sig denna stil markant från de volang och spetsprydda lolitorna. 2:5 Decora och Nagomu Gyuaru 1983 startade Kera, en sångare i en av de första Jpopbanden, skrivbolaget Nagomu. Nagomu var ett skrivbolag som samlade Jpopband och artister av populärkulturellt slag och är föregångaren till dagens skrivbolagsjätte Johnny s 3 i Japan. Fansen till skrivbolagets band började klä sig enhetligt i långärmade T-shirts, veckade, korta kjolar och tjocksulade skor som Dr Martens. På den japanska subkulturstidskriften Takarajima myntades uttrycket Nagomu Gal. Detta var starten till vad som idag är Decoras och den japanska invecklade fanskulturens bas. Ett populärt märke bland Nagomu Gyuaru var Pink House. Decora är en japansk adaption av det engelska ordet decorative 4. Denna Super Kawaii-stil (jättemega-sockersöt) har mycket att tacka fotografen Shoichi Aoki för all uppmärksamhet. Aoki fotograferade under 80-talet för tidningen Street när han upptäckte 3 Kawaii av Marita Lindqvist 4 Macias, Evers, & Nonaka,

10 dessa färgklickar och startade fotomagasinet FRUiTS, som är tillägnad Decora och streetmode 5. Decora känns igen genom sin kärlek till Anime och Mangakaraktärer, sina knähöga sockor och prickiga kjolar samt överflödet av platsaccessoarer i luggen. De är också inspirerade av Strawberry Shortcake och Powerpuffpinglorna, två Animeserier. Decora kan ibland även ha en frökeninspirerad outfit med cardigan och röda platsglasögon på nästippen. Jpop är på många sätt lik den västerländska popen med starka kommersiella band och unga idoler. Jpopen är däremot mer anpassad för de yngre generationerna om man jämför med västerländsk pop. Texterna är inte så koncentrerade kring sex och kropp som t.ex. Justin Timberlake eller Britney Spears från väst. Texterna är barnvänligare och de japanska sångerskorna/sångarna har ett annat sätt att utveckla sin röst. Vanligast är ljusa, sockersöta röster och motsvarigheter till sångerskor som Christina Aguilera eller Anastasia (som har väldigt starka rösten med egen klang) är inte vanligt. Något som är specifikt för Jpopen är blandningen av språk i texterna. Ett fenomen som nästan uteslutande finns i japansk populärmusik (Visual Kei och Jrock inräknat). Texterna sjungs till stor del på japanska medan Jpopen lägger in engelska ord och Visual Kei även franska ord. 5 Aoki, 2001:1 10

11 2:6 Yamamba, Kogal och Ganguro Kogal var en stil som växte fram under 1990-talet. Tjejer i skolåldern drog upp sina skoluniformkjolar för att visa mer ben och hasade ner sina knästrumpor runt anklarna och färgade håret olika nyanser av brunt. De älskade märkesväskor och kläder och finansierade sina sin plånbokstömmande hobby med att dejta äldre män som betalade för deras utgifter. Kogal var den första japanska subkultur som solade och gick ifrån det gamla asiatiska skönhetsidealet med så vita hy som möjligt. Efter Kogal kom Gonguro. Allt började under 1999 med den legendariska Buriteri, en ung kvinna i Tokyo som hade smak för extrema kläder. Gonguro betyder på gal-språk blackface 6. och det Buriteri gjorde var att sola sig så nära en mörkhyad människa det gick att komma samt målade sig med vit eyeliner och vitt läppstift, som en surfare med solfaktor runt munnen. Deras kännetäcken var förutom hudtonen, höga platåstövlar, korta kjolar och sönderblonderat hår. Stilen dog ut 2001 och ersattes istället av Yamamba (lit. Mountainhag), vilka var ännu brunare, ännu galnare och med skrikigare färger. Färgade extensions och glitterstjärnor under ögonen är ett viktigt element i stilen. 6 Macias, Evers, & Nonaka,

12 Deras manliga motsvarigheter kallas Center Guy, uppkallade efter gatan i Tokyo de hänger vid, Center Gai. Dessa ungdomar umgås i något som kan liknas vid klaner med en ledare. Men istället för att slåss och ha gängbråk som deras subkulturella anmödrar Lady s, dansar de Para Para Dance. Para Para är en enformig dans med bestämda rörelser till varje låt som utförs till gammal eurodisko 7. En avart av denna subkultur bröt sig ur under 2003, Kigurumin, där Gonguro-tjejer började klä sig i jättelika maskeraddräkter av hamstrar, pandor, tigrar och Nalle Puh. Denna subkultur var kortlivad och dog ut under Yamamba, eller kort Mamba, frodas och sprider sig än. Yamamba, Kogal och Gonguro tillhör samma kategori av subkulturen där det starkaste upproret är mot den traditionella bilden av vad som anses vara kvinnlig skönhet i Japan. Det japanska idealet är vit hy, 7 Keet & Manabe, Macias, Evers, & Nonaka,

13 välklädd, nedtonad och söt, medan ovanstående unga kvinnor vände sig till ett västerländskt ideal med solbrun hud och tog det till en extrem med barbie-inspirerade outfits. De vågade helt enkelt vara fula enligt det normen för det samhälle de lever i. 2:7 Yamamba-kulturen har aldrig nått västvärlden Där finns också den naturliga förklaringen till varför Yamamba och tillhörande stilar aldrig spritt sig till de västerländska kontinenterna, vi hade redan denna stil här, om än något nedtonad som kickers och en stil populär i storstäder: tjejer med märkesväskor, Fjällrävenjacka, blonderat hår och mjukisbyxor. De kunde aldrig bli ett uppror mot normen som de var i Asien på grund av att en motsvarighet till Yamamba redan existerar i väst. Det är viktigt att ta med dessa i den historiska delen för att den ska bli fullständig. Yamamba och deras medsystrar är en lika stor del av vad som kallas japanska subkulturer som Gothic Lolita och Decora. Dock har de ingen relevans för den subkultur som etablerat sig i Sverige, och därför också vår uppsats ur ett forskningsperspektiv då de inte existerar här. Kapitel 3 - Teori 3:1 Teoretiska utgångspunkter Våra teoretiska utgångspunkter har hittat i forskningslitteratur inom Cultural Studies och allmän medieforskning som Hebdige, Fairclough och McRobbie. Vi har använt teorin om tvåstegshypotesen (opinionsledare) för att klargöra vad våra kvalitativa intervjuer egentligen gav. Fanns det överhuvudtaget en förstahandsöverföring? Eller hur har symbolöverföringen gått till? Det ligger nära till hands att tro att det finns mellanmänskliga aspekter som är aktiva vid överföringen, dvs. att vissa mer initierade och starka personer sprider budskapet och kanske även reglerar hur symbolerna ska tolkas. Vi höll utkik efter dessa opinionsledare genom vår undersökning. 13

14 3:2 Cultural Studies En annan teoretisk bas vi använt oss av är Cultural Studies. Cultural Studies-traditionen ger bra infallsvinklar: hur definieras begreppet kultur, vad är en subkultur och hur sker upproret? Dick Hebdige 9 diskuterar tre användbara definitioner av kultur som han hämtat från tidigare forskning. 10 Ett särskilt sätt att leva. Alla karaktäristiska aktiviteter och intressen hos en grupp människor (ett folk) Speciella åsikter och värderingar. 3:3 Subkultur Dick Hebdiges är författaren till boken Subculture the meaning of style som har varit basen för (manligt orienterad) subkulturforskning. Hebdiges diskussion är användbar eftersom kultur betraktas som något som aktivt utövas. Det är också så att de som utövar kulturen skiljer sig från sin omgivning genom att tycka och göra annorlunda. Med denna praktiska definition kommer även frågan om makt: Vem bestämmer vad som är rätt? Värdet är att dessa frågor kan operationaliseras i en undersökning, vi kan på ett strukturerat sätt söka efter mönster och samband. En viktig fråga är hur subkulturen interagerar med den dominerande kulturen, och även där finner vi Hebdiges 11 resonemang relevant: Hegemonin är inte stabil och en gång för allom given 12 utan den utmanas, dock inte direkt utan snarare indirekt och subtilt: t ex genom kläderna hos utövarna av subkulturen. 13 Stilen på kläderna är en sammansättning av tecken (i Pierce mening 14 ), stulna av subkulturens utövare och bärare av hemlig 9 Dick Hebdige Ibid, sida Dick Hebdige Ibid, Sida Ibid. Sida Tecken som symboler, som refererar till något men sambandet är godtyckligt och bygger på konvention. Utövarna skapar alltså själva symbolernas mening. 14

15 betydelse, som uttrycker ett kodat motstånd mot den ordning som håller dem kuvade 15. Objekten kan vara vardagliga (humble objects 16 ) men med en aberrativ läsning blir de laddade som till exempel punkarnas säkerhetsnålar. Vi är övertygade om att stil är ett viktigt ställningstagande, och att det innebär ett motstånd mot det rådande. Det är också på det sättet våra informanter uttrycker det. Subkulturerna, i vårt fall japansk mode och musik, utgör ett oljud 17 i motsats till den dominerande diskursens välljud vilket gör det intressant att studera. 3:4 Kvinnligt orienterade subkulturer och media Mary Celeste Kearney är forskare inom media och har skrivit bland annat Girls Make Media där hon förklarar varför unga kvinnor åsidosatts och osynligtgjorts i hela den subkulturella forskningen. De subkulturer som undersökts och uppmärksammats som punk och hip-hop där ungdomarna producerar mycket media själva handlar om att manliga tonåringar tillskriver sig själva till kulten av maskulinitet genom deras engagemang i ungdomskulturer. 18 I McRobbies uppsats Girls and subcultures ger hon förklaringen att forskningen på subkulturer gjordes av nästan uteslutande manliga forskare och som oftast identifierade sig med subkulturen de forskade. Det resulterade snarare i en hyllning till den avvikande teorin som subkulturen förhölls sig till än en analys helt renodlad av den. En annan förklaring McRobbie också tar upp varför manliga subkulturer uppmärksammades medialt varit att populärpressen intresserade sig för explicit material som våld och sensationer och att de manligt orienterade subkulturerna, som t.ex. punk därför fick mer uppmärksamhet och ansågs göra större revolt på grund av det fysiska i motståndet. De 15 Dick Hebdige 1979, sid Ibid. Sida Ibid. Sid Michael Blake i Kearney 2006:45 övrs. Xue Mei Berg 15

16 kvinnliga subkulturerna var därför osensationella och gjorde motstånd genom att använda icke-explicita metoder vilket gjorde dem mindre uppmärksammade och även mindre hyllade. 19 3:5 Diskursanalys Diskursanalys, som Fairclough presenterar den 20, har varit ett användbart verktyg för att genomlysa hur institutionerna i Sverige är konstituerade. Vilka förutsättningar, resurser och agendas de bär på, om de är kommersiellt styrda och hur deras framtid ser ut. Med institutioner menar vi de mötesplatser som reproducerar den japanska subkulturen i Sverige (se även fotnot 21). Diskursanalys går, i korthet, ut på att kritiskt och systematiskt bena ut en text (ett medieinnehåll). Det speciella med Fairclough är att han vill vidga analysen till att inte bara handla om själva texten utan även sätta den i sammanhang med omgivningen. Det gör metoden mer givande för forskaren. I analysen av podcast, artiklar och annat journalistiskt material som producerats i subkulturernas nätverk har vi undersökt vilka som får komma till tals, hur tilltalet är och vilka konventioner som utvecklats. Vi har också analyserat hur innehållet kan tänkas vara länkat till andra institutioner inom subkulturen. 19 McRobbie 1991:4 20 Fairclough

17 Kapitel 4 Metod och material 4:1 Metod Vi genomförde en enkätundersökning på Xue Mei Bergs japanska subkulturfestival den november på Kulturhuset i Stockholm. Det var en bra möjlighet för oss att testa uppsatsens tes och det hjälpte oss att se att vi behövde använda oss av kvalitativa intervjuer för att få något användbart resultat och att vi också behövde använda oss av aningen äldre informanter (än år) för att kunna följa subkulturen tillräckligt lång bakåt i tiden. För att kunna testa vår tes ordentligt valde vi dels att genomföra två enskilda intervjuer, men dels även att göra en gruppintervju med ett band som uttryckligen bekände sig till Jrock, dvs. en japansk musikstil som hör ihop med stilen Visual Kei. Vår metod är i huvudsak ett kvalitativt forskningsprojekt vi har talat med människor och undersökt hur de medierar sig, men vi har också inkluderat redan gjord forskning om subkulturer. Vi har även diskurskritiskt analyserat det svenska nätverket. Vi jämförde även Xue Meis iakttagelser och tidigare kunskaper samt böcker om subkulturerna med forskning kring feminint och maskulint orienterade subkulturer för att se om det gick att profilera eller se mönster som gick igen från äldre subkulturell forskning. 4:2 Material och urval Författarna har använt sig av tre olika källor i arbetet med uppsatsen: Enkätsvar, intervjuer och innehåll på Internet. Urvalet av enkätundersökningens informanter var stratifierat då en anställd på festivalen delade ut enkäterna till dem som besökte festivalen om japanska subkulturer. Detta var ett medvetet val då mer än 90 % av de besökande klädde sig i de stilar vi ville åt. Av dessa enkätsvar sorterade vi bort oseriösa och irrelevanta svar, t ex personer med icke-japanska stilar efter Bergs bedömning och tog sedan upp de enkäter där informanten definierade 17

18 sig själva och sin stil med någon av de officiella namnen på stilarna (Decora, Gothic Lolita, Visual Kei etc.) och de som ansåg sig vara japanskinspirerade utan att kunna sätta namn på det visuella uttrycket och symbolerna. Enkätsvaren används i denna uppsats tillsammans med transkriptioner av intervjuerna. Utskrifterna är inte bilagda till utan vi har arbetat in dem direkt i uppsatsen, de finns dock tillgängliga hos författarna. De kvalitativa intervjuerna förbereddes genom att vi upprättade en intervjumanual för informanterna som modifierades något för gruppintervjun. Idén med den var att genom 3 teman, med följdfrågor, gå ifrån allmän medieanvändning till specifik medieanvändning runt japansk populärkultur för att sluta med att fråga om hur de svenska institutionerna var uppbyggda 21. För intervjuerna sökte vi upp medlemmar av styrelsen och grundarna av den svenska Jrock och Visual Kei föreningen Raison Dêtre genom snöbollsurval. Vi träffade två unga kvinnor, Anna och Jenny, den 20 december 2007 i JMK:s lokaler och intervjuade varsin. Jrockbandet Kyrielle träffade vi senare på eftermiddagen på ett lugnt café på Odengatan, vi hittade dem då Xue Mei hade tagit kontakt med en av medlemmarna på tunnelbanan tidigare under hösten eftersom hon omedelbart identifierat honom som Visual Kei. Ett exempel på lyckad symbolöverföring! Båda uppsatsförfattarna ställde frågor vid gruppintervjun. Höijers resonemang är relevant för vår undersökning: en kvalitativ undersökning besvarar inte vad ett statistiskt säkerställt antal tycker i genomsnitt, utan vad några få verkligen tycker 22. För oss, som undersöker ett begränsat fenomen, är det mest givande att försöka träffa informanter som kan bidra med specialkunskap. Den stora massan är i det här fallet inte intressant. 21 Vi definierar institution väldigt brett, i vårt fall som organiserad informationsspridning via en mötesplats. Det kan vara en hemsida, förening, klubb, produktionsbolag, webbshop, konventarrangör etc. 22 Höijer 1990, sida 19 18

19 Materialet som den begränsade diskursanalysen bygger på finns huvudsakligen på hemsidor som subkulturens utövare lagt ut på Internet, men vi har kompletterat med information från intervjuerna. 4:3 Intervjuer Författarna genomförde tre intervjuer i slutet av december Nedan följer sammanfattningar av vad som sades, en liten beskrivning av omständigheterna kring intervjuerna anser vi också vara på sin plats. 4:3.1 Kyrielle Författarna utförde den gemensamt den 20 december 2007 på Espresso Bar på Odengatan Kyrielle är Jrockband från Stockholm, bandet består av fem medlemmar, år gamla, trummor, bas, två gitarrer och sångare. Efter några inledande frågor bad vi var och en att redogöra för hur de kommit in på Jrock från början. De hade i de flesta fall hittat till musiken på egen hand, någon hade introducerats av kompisar eller syskon. I ett fall hade det börjat med ett nedladdningsmisstag som sedan väckt intresset. De hade hittat musiken redan när de gick i femman eller sexan och har förblivit genren hyfsat trogen. Någon är inne på jazz också. De tycker alla om att musiken ledsagas av en explicit visuell stil. Det betyder att Youtube har varit en viktig medial kanal, eftersom ljud och bild kombineras. De har en stor kännedom om den japanska musikscenen. Sedan hade vi ett samtal om hur väl de känner till de svenska institutionerna som sysslar med Jrock. De har koll på Raison Dêtre s verksamhet och de känner till vilka musikklubbar som spelar Jrock (Lunacy i Stockholm t ex). De har väldigt bra koll på vilka band i Sverige som är i samma genre som dem själva och uppskattar att det finns 5-10 Jrockband i Sverige. 19

20 På frågan om hur kommunikationen fungerar i subkulturen svarade de utan att tveka: nedladdning! De viktigaste mötesplatserna är Youtube och Myspace Anna Daniel Johnston träffade Anna på JMK den 20 december och bad henne beskskriva föreningen Raison Dêtre. Daniel Johnston (D) När startades den? Anna (A) Jag var med och startade den, 2002 i mars hade vi vårt första möte D Startades den i Norrköping? A Ja, det gjorde det, hemma hos oss faktiskt. / / Föreningen har en hemsida med ett forum, vi gör också Internetradio och en medlemstidning. Anna berättade att hon introducerats till kulturen via musiken och Animé, Manga har också intresserat henne eftersom hon tidigt var inne på teckning och serier. Hon vill arbeta som illustratör i framtiden och har fått mycket inspiration från den japanska stilen. Hon har varit i Japan två gånger men innan dess var det bara genom kompisar och genom att söka på Internet som det gick att skaffa information. Anna är väldigt insatt, både i vad som händer i Japan och i Sverige. Hon betonar att Raison Dêtre är just en Jrockförening, eftersom Manga och Animé lätt blir dominerande då de är störst både vad gäller utövare och medialt genomslag. 4.5 Jenny Utförd av Xue Mei Berg på JMK Utrustningen havererade men informanten svarade om på frågorna via mail dagen därpå. Där det står svar: visar att det är Jennys egna ord. Nedan följer några utdrag ur hela intervjun. Första mötet med subkulturen? Svar: En vän spelade några smakprover för mig ungefär i samma veva som Pauliina Nurmela började visa musikvideor på Mangakais visningar i pauserna mellan animen. 20

21 Och så såg jag en viss specifik bild på Toshiya i Dir en grey och insåg att jag var tvungen att ta reda på vad de gjorde för musik. Är märken viktigt? Svar: Till viss del. De som verkligen sysslar med EGL har ju stenkoll, men får inte spader om man t.ex. råkar blanda två märken. Man ser ekona av beteendet i Japan, men det är långtifrån lika hårddraget. Androgyniteten i stilarna, är det bra eller dåligt? Svar: För mig, som verkligen attraheras av androgynt utseende så var det såklart fantastiskt att upptäcka den här stilen. Det är också väldigt vanligt att fansen gillar det, trots att det idealet inte är det allmänt rådande här. På sätt och vis är det ett sätt att slå sig fri från samhällets påtvingade normer. Att det inte alls har med sex att göra är också en frihet med tanke på hur översexualiserad media är här (och den är värre i Japan, när det gäller mainstream-media!). Oftast så har man täckt sig från topp till tå i invecklade dräkter (men ibland dyker det upp en och annan fager basist det är alltid basisten som gärna visar upp sina välsvarvade lår). Det handlar mycket om att skapa en effekt och en känsla; att klä sig vackert utan att bry sig om vad just den sortens kläder från början var ämnad åt för kön och tillfälle, att behaga, att beröra. Ibland att förskräcka, eller i alla fall att förvirra. Det fyller ju verkligen ett behov också, eftersom det inte finns någon västerländsk media där man kan hitta något liknande. Feminism? Svar: Själva tanken bakom VK har inte medvetet haft något med feminism att göra; stilen har mest vuxit fram genom en serie experiment för att framkalla en så behaglig chock som möjligt (enligt många ska en del av den ursprungliga inspirationen kommit från David Bowie). 21