Studieplan för utbildning på forskarnivå. Teknisk fysik med inriktning mot materialanalys

Transkript

1 Studieplan för utbildning på forskarnivå Teknisk fysik med inriktning mot materialanalys Engineering Science with specialization in Materials Analysis TNTEKF07 Fastställd av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden (forskarutbildningsnämnden) Studieplanen för utbildning på forskarnivå består av tre delar: dels en allmän del, dels denna ämnesinriktade studieplan och dels varje doktorands individuella studieplan. Mål Utgående från den grundläggande utbildningen inom ämnesområdet skall forskarutbildningen ge ytterligare insikter inom ämnets viktigare delar samt fördjupade kunskaper inom minst ett delområde. Genom handledning och avhandlingsarbete skall doktoranden göras väl förberedd för en kritisk och självständig forskningsverksamhet eller för annan yrkesverksamhet, där höga krav ställs på djupgående ämnesinsikt, förmåga till kritiskt och självständigt tänkande samt forskningskunnande. Doktoranden skall även kunna presentera sina mål och resultat i muntlig och skriftlig form för olika målgrupper på engelska, och när det gäller svensktalande doktorander, på svenska. Ämnesbeskrivning Ämnet materialanalys innefattar studier av material med avseende på kemisk sammansättning, elektronisk struktur och inre struktur. Nanoaspekter har fått en allt större betydelse, och studierna sker ofta ned till atomär skala i elektronmikroskop eller atomkraftsmikroskop. Ämnet är fokuserat på förståelse av fysikaliska och kemiska egenskaper av material genom att förstå dessas atomära eller nanoskopiska ursprung. Forskningen är av blandad teoretisk och experimentell natur, med såväl tillämpade som grundläggande inslag. Alla materialtyper studeras; såväl hårda som mjuka material. Studier i materialanalys innebär att förstå vikten av ett experimentellt analytiskt arbete, inklusive studier av generell metodik och speciella experimentella tekniker.

2 Forskning inom materialanalys innehåller materialkarakterisering, utveckling av analystekniker, teoretisk förståelse och modellering av växelverkning partikel-material, förståelse av partikeloptik, emission och detektion, men också förståelse av det materialfysikaliska eller kemiska problemet. Beroende på grad av tillämpning kan den studerandes forskningsuppgift komma att utföras i samarbete med någon materialutvecklingsindustri. Omfattande internationellt samarbete förekommer. Inom materialanalys används en rad avancerade tekniker, speciellt transmissions- och svepelektronmikroskopi och därmed förknippade tekniker såsom elektron diffraktion (SAD, CBED), högupplösande elektronmikroskopi (HREM), elektronenergiförlustspektroskopi (EELS), energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS), elektron holografi, cathodoluminescens (CL), elektronstrållitografi (EBL), fokuserad jonstråle (FIB). Även andra tekniker som elektronspektroskopi för kemisk analys (ESCA), atomkraftsmikroskopi (AFM), sveptunnelmikroskopi (STM), kommer att användas för materialanalys. En mycket viktig del i utbildningen avser att ge förtrogenhet med flera av dessa metoder och god kännedom om deras möjligheter och begränsningar. De instrument som används inom detta forskningsområde tillåter strukturering och manipulation på en skala från ett par nanometer till flera mikrometer. En nyckelbeståndsdel i modern fasta tillståndsanalys är manipulation av material genom modifiering av deras mekaniska, termiska, elektriska och magnetiska tillstånd. Detta kan göras makroskopiskt på hela provet men även lokalt genom användandet av fokuserade elektron- och jonstrålar. Doktoranden skall lära sig att karakterisera sådana prover genom användandet av ovan nämnda tekniker, speciellt elektronmikroskopi. De förvärvade kunskaperna kommer att användas för skapandet av nya instrument. Behörighet Grundläggande behörighet Den grundläggande behörigheten för utbildning på forskarnivå framgår av studieplanens allmänna del. Särskild behörighet Särskild behörighet har den som på ett tillfredsställande sätt och i

3 tillräcklig omfattning avklarat kurser inom för ämnet relevanta områden. Särskild behörighet anses den ha som endera: a) avlagt civilingenjörsexamen vid svensk teknisk högskola och därvid läst kurser inom ämnesområden av relevans för ämnet. b) i annan ordning, inom eller utom landet förvärvat kunskaper av i huvudsak samma omfattning. Antagning Den som önskar bli antagen till forskarutbildning i materialanalys skall inlämna en anmälan till prefekten för Institutionen för teknologi. Detta kan göras när som helst under året. I samband med antagningen skall anges hur man planerar att finansiera såväl doktorandens personliga försörjning som dennes forskning. Utbildningens uppläggning För varje doktorand skall vid antagningen upprättas en individuell studieplan av doktoranden och dennes handledare efter samråd med forskarutbildningsansvarig professor. Planen fastställs av prefekten (på delegation av fakultetsnämnden) i samband med antagningen. Den individuella studieplanen skall årligen revideras gemensamt av doktoranden och dennes handledare och tillföras en sammanfattning av uppnådda resultat samt planerna för det närmaste året. Betydelsefulla förändringar och eventuell oenighet om den individuella studieplanen skall rapporteras till prefekten eller, om så bedöms nödvändigt, till forskarutbildningsnämnden. Kurser Inom utbildningen på forskarnivå kan det förekomma olika slags kurser, såsom föreläsningar, litteraturstudier, praktiska övningar, fältstudier, etc. Kurserna ska ge bredare insikter i ämnet som komplement till den specialistkompetens som vinns i forskningsarbetet. De kurser som ingår i den individuella studieplanen kan dels hämtas bland fristående kurser i den grundläggande utbildningen, dels vara andra kurser inom materialvetenskap och andra ämnen och då antingen läskurser eller föreläsnings- eller seminarieserier, som anordnas inom eller utom institutionen. Kurser i den grundläggande utbildningen får tillgodoräknas högst till en summa av 30 högskolepoäng i licentiat- och doktorsexamen. Kurser som ingår bland dem som givit särskild behörighet får inte tillgodoräknas i den individuella studieplanen.

4 Kurserna bör fördela sig på baskurser och särskilda kurser. Normalt bör drygt hälften av kursdelen väljas ur baskurser av typen: En individuell kurs inom Forskningsmetodik (innehåller vetenskaplig redaktion, litteratur- och teoristudium inom forskningsarbete, utveckling av sitt eget forskningsprojekt) Fasta tillståndets fysik Elektronmikroskopi och nanoteknologi Moderna analysmetoder Mikroskopi och mikroanalys Materialfysik Materialkemi Moderna material och materialval Särskilda kurser kan ha inriktning mot avhandlingsarbetet (fördjupningskurser). De kan även tas från angränsande områden eller vara av allmän natur (övriga kurser). Exempel på fördjupningskurser är: Bildanalys Provpreparering Ytfysik Ytkemi Nanostrukturerade material Exempel på lämpliga ämnen för övriga kurser är: Försöksplanering Projektmanagement Vetenskaps- och teknikhistoria Ledarskap och entreprenörskap I anknytning till avhandlingsarbetet fordras vanligtvis ytterligare studier av speciallitteraturen. Fordringar för doktorsexamen För doktorsexamen fordras dels godkända prov på de kurser som ingår i den för varje doktorand fastställda individuella studieplanen, dels godkänt disputationsprov. Utbildningen som leder till doktorsexamen omfattar 240 poäng (fyra års heltidsstudier), varav avhandlingsarbetet omfattar minst 120 poäng och kursdelen minst 60 poäng. Fordringar för licentiatexamen En etapp i forskarutbildningen om minst 120 poäng (två års heltidsstudier), kan avslutas med licentiatexamen. För denna fordras

5 att doktoranden har blivit godkänd vid de prov som ingår i etappen. Kursdelen omfattar minst 30 poäng. Övrigt Avhandlingsarbetet i materialanalys kan i många fall med fördel väljas med anknytning till problem som är aktuella inom näringslivet eller vid branschforskningsinstitut och liknande organisationer. Ytterligare upplysningar kan erhållas via institutionens webbplats eller från Institutionen för teknikvetenskaper, Box 534, Uppsala.