UNDERSÖKNING OCH BORTTAGANDE AV ANLÄGGNING 30, FORNLÄMNING JOMALA I ÖNNINGEBY

Transkript

1 UNDERSÖKNING OCH BORTTAGANDE AV ANLÄGGNING 30, FORNLÄMNING JOMALA I ÖNNINGEBY Arkeologiska sektionen Jan-Erik Tomtlund 2000

2 -1- INNEHÅLLSFÖRTECKNING ÖVERSIKTSIKTSKARTA I SKALA 1: MED KÄNDA FORNLÄMNINGAR 2 FORNLÄMNINGSBILD OCH ODLINGSLANDSKAPET PÅ 1700-TALET I SKALA 1: GRAVFÄLTSKARTA EFTER IK 526, SKALA 1:750 4 INLEDNING 5 LÄGESANGIVELSE OCH TOPOGRAFI 5 ARBETSSTYRKA OCH TID 6 DOKUMENTATION 6 ANLÄGGNINGSBESKRIVNING FÖR ANLÄGGNING 30 (Jo 35.25) 6 UNDERSÖKNINGEN AV ANLÄGGNING 30 8 PLAN ÖVER FYNDSPRIDNING I ANSLUTNING TILL BRANDLAGER 13 FÖRTECKNING ÖVER PLANER OCH PROFILER 15 FÖRTECKNING ÖVER FÄRGBILDER 16 FYNDFÖRTECKNING 16 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER 22

3 -2-

4 -3-

5 -4-

6 -5- INLEDNING I skrivelse daterad 9 maj 1997 anhöll brukarna av Norra Bengtes i Önningeby, Jan-Åke Rosenberg och Inger Eriksson, att få ta bort en forngrav som var i vägen för utbyggnad av en maskinhall. Det utbyggnadsalternativ som berörde fornlämningen ansågs vara det miljömässigt och ekonomiskt bästa. Byggplanerna var också långt framåtskridna eftersom man från kommunens sida inte uppmärksammat förekomsten av fornlämningar. Av skrivelsen framgår att orsaken kunde vara att dessa inte fanns redovisade i den tryckta fornminnesinventeringen. Fornminnesinventeringen trycktes 1979 och följande år uppmärksammade Kjell Ekström förekomsten av gravhögar i området. Det var ett gravfält från yngre järnålder med nord-sydlig utsträckning. Det var beläget öster om bykärnan i anslutning till Norra och Södra Bengtes ladugårdar. Gravfältet karterades i maj 1980 (IK 526:1) och erhöll fornlämningsnummer Jo Vid arbetet registrerades 33 anläggningar och merparten av anläggningarna låg på Södra Bengtes marker. Efter besiktning på plats konstaterades att den berörda gravhögen (nr 30 på inventeringskartan) låg som en solitär i gravfältets norra del. Det fanns en fördjupning i mitten på anläggningen som antydde att den tidigare varit utsatt för rovgrävning. Undersökning och borttagning förordades och efter besiktning i fält den 23 juli 1997 med representanter från museibyrån och museiverket tillstyrkte museiverket den 18 augusti 1997 borttagande av forngrav nr 30 på gravfältet på Norra Bengtes i Önningby, Jomala under förutsättning att denna först dokumenteras och undersöks av landskapsstyrelsens museibyrå. LÄGESANGIVELSE OCH TOPOGRAFI Önningeby är fornlämningsrikt och har ett fornlämningsbestånd av ensamliggande gravanläggningar, gravfält och boplatsområden som tidsmässigt sträcker sig från bronsålder och framåt. Själva byn är relativt stor och hade på 1700-talet inte mindre än 10 hemman. Möjligen var storleken ungefär samma under 1500-talet även om det dåtida kamerala materialet ger otydliga uppgifter. Enligt den äldsta förteckningen, 1537 år skatteboks mantalslängd, hade byn då fem skattebönder. I 1539 års skattbok tillkommer uppgiften om att herr Ivar också hade tre landbönder i byn. Vidare finns en förteckning på frälsemän som bl.a. för Jomala socken omnämner Mons Knappe, ett namn som kanske kan sättas samman med gårdsnamnet Knapans. Det finns åtta kända gravfält från yngre järnålder i byn. Två av dessa, Jo 35.5 och det nu undersökta Jo 35.25, ligger i nära anslutning till byns historiska bebyggelse. Andra gravfält ligger i perifera lägen till dagens bebyggelse och kulturgeografen Birgitta Roeck Hansen har sökt visa att byn Önningeby uppstått genom en förhistorisk sammanflyttning av tre tidigare ensamgårdar. Antalet är en tolkning utifrån 1537 års skattebok där Önningeby noteras för tre rökar och tre fullgärden. Tankegångarna finns redovisade i uppsatsen Åland - bondesamhälle mellan öst och väst. Utveckling och strukturella förändringar från yngre järnålder till Vasatid (Åländsk Odling 1992 sid.136 ff.) och i hennes avhandling Township and Territory. A study of rural land-use and settlement patterns in Åland c. A. D (Stockholm 1991).

7 -6- Gravfältet Jo ligger i anslutning till Önningebys nuvarande bykärna, på mark som tillhör gårdarna Norra och Södra Bentes. Av översiktskartan på sid. 2 framgår att området ligger öster om gårdarnas ladugårdsbyggnader och i nära anslutning till byns centrala åkermarker. Hur detta område var uppodlat under 1700-talet framgår av kartan på sid. 3. Koordinaterna för gravfältet anges till x y och den undersökta anläggningen, nr 30, ligger i gravfältets norra avslutning. Dess läge framgår tydligt av gravfältskartan på sid. 4. Då undersökningen inleddes var större delen av gravfältsområdet igenvuxen betesmark medan närområdet kring anläggning 30 var förändrat genom flera sentida depositioner av åkersten, byggavfall och jordmassor. Studie av den äldsta lantmäterikartan över byn, daterad 1750, visar att området då utgjordes av impedimentmark, i öster avgränsad av en bruksväg i anslutning till åkermarken. Delar av gravfältet avgränsades i väster ett par slåtterhagar. ARBETSSTYRKA OCH TID Undersökningen pågick perioden 1 juni - 17 juli Arbetet leddes av Jan-Erik Tomtlund under medverkan av Rudolf Gustavsson, i arbetet har också Johnny Holmström, Peter Ahlström och Ann Winberg deltagit. För själva fältarbetet åtgick ca 400 arbetstimmar.ett undersökningsområde av ca 125 m 2 i anslutning till anläggning 30 nivåkarterades varefter en yta av ca 72 m 2 undersöktes. DOKUMENTATION Över undersökningsområdet lades ett nord-sydligt orienterat, tillfälligt koordinatsystem med en baspunkt y 200 x 400 på en flat sten i skärningen mellan de profiler i riktning nord-syd och öst-väst som drogs genom anläggningens centrum. Utifrån jämförelse med grundkartan uppskattas koordinaterna för baspunkten y 200 x 400 till x y Som fixpunkt för höjden användes toppytan på större flat sten, vars höjd uppskattades till + 18,45 efter avvägning från grundkartans 20-meterskurva. Fältritningarnas avvägningssiffror utgör meter- och centimeterantal under instrumenthöjden, som konstant sattes till + 1,00 m över fixpunkten. I samband med dessa uppmätningar gjordes också ett provschakt i omgivande område utan att påträffa några äldre kulturlämningar eller spår efter förstörda gravar. ANLÄGGNINGSBESKRIVNING FÖR ANLÄGGNING 30 (Jo 15:35.25) Anläggningen syntes före undersökningen som en hög av ca 8 m i diameter och uppskattad höjd av ca 0,5. I centrum syntes en 2,6 m vid och 0,3 m djup nedgrävning som fortsatte mot nordost i form av en ca 1,5 m bred insjunkning som löpte genom högens kägla. Utmed den centrala nedgrävningens kanter syntes enstaka 0,2-0,3 m stora stenar och i dess mitt låg en flat, 0,85 x 0.4 m stor och i riktning nordväst-sydost orienterad sten. Denna var en ditflyttad, sentida tuktad sten med spår efter klyvning genom borr och kil. Stenen kom att ingå i det temporära koordinatsystemet som skärningspunkt för de nord-sydligt och öst-västligt orienterade korsprofilerna.

8 -7- Anläggning 30 före undersökning, mot väster. (Neg. nr 40201:1) Foto som ovan, mot sydväst. Här syns det skadade mittpartiet mycket tydligt som en rejäl urschaktning. (Neg. nr 40201:3)

9 -8- Närmiljön i anslutning till anläggningen hade genomgått stora förändringar i sen tid. Ca 9 m väster om högen låt ett f.d. svinstall och i anslutning till detta var ursprunglig markyta bortschaktad och dumpmassor var upplagda i högens närhet. 4 m SV om högen stod en elstolpe som hade stag i anslutning till anläggningens periferi och vid fästet för detta hade en nedgrävning gjorts. På högens västsydvästra del fanns 3 ytligt liggande 0.8-1,2 m stora stenar samt en mindre 0,4 m stor sten vilken syntes upplagda i sen tid. 3 m V om högen fanns upplag med sten och betong som skulle tjäna som underlag för den planerade tillbyggnaden. 6 m S om högen låg upplag av jord och ditförd sprängsten och SV om högen i anslutning till elstolpen var upplag av i huvudsak odlingssten och något tegel. UNDERSÖKNINGEN AV ANLÄGGNING 30 (Jo 15:35.25) Genom korsprofilen delades gravhögen i fyra kvadranter. Dessa nedrensades separat för att underlätta profilritningen. Gropen i mitten rensades på sådant sätt att mittstenen med profilkrysset sparades. Avtorvning och ytrensning inleddes med den sydöstra kvadranten, och sedan profil av det nedrensade skiktet ritats öppnades nästa kvadrant. Anläggningens karaktär av gravhög med plundringsgrop gjorde att stor försiktighet iakttogs i början av arbetet där målsättningen var att i bästa möjliga mån dokumentera och tillvarata rester från en förmodat förstörd gravgömma. Så blev inte fallet. Anläggningen avtorvad med stående profil, mot väster. På bilden ses plundringsgropen i mitten och ett sotfärgat område i den nordöstra kvadranten. (Neg. nr :5)

10 -9- Foto som föregående, mot sydväst. (Neg. nr :8) I undersökningens inledande skede tillvaratogs ett par ytligt liggande obrända ben (F: 1 och F:2). Sedan man i samma nivå hittat bitar av cementtegel gjordes en bedömning att det här var fråga om recenta sopor och slaktavfall. En svinkäke, flera spjälkade ben samt en rostig hank av järn noterades men tillvaratogs ej. Ett obestämbart järnfragment (F:4), en grön glasbit (F:5), en mindre samling brända ben (F:6) samt ett par enstaka brända ben (F:7) tillvaratogs från ytrensningen. I den centrala nedgrävningen fanns ett övre lager av ett mörkt myllarikt skikt utan spår av artefakter. Under detta framkom färskt trä, tre bitar lerklining (F:3) och ett par tegelfragment. Endast lerkliningen tillvaratogs. Det kan noteras att den största biten låg i omedelbar anslutning till en vittrad/brandskadad sten som syntes utgöra en västlig begränsning av nedgrävningen. Högens kägla syntes uppbyggd av grusblandad sand med inslag av små stenar med tunt torvoch myllaskikt i toppen. I högens nedre delar växer detta myllaskikt till en tjocklek av upp till 0.3 m, förmodligen på grund av påförda massor. En lerlinje i nord-syd profilens S del bestyrker detta. Anläggningen ytskikt rensades ned till den grusartade fyllning som högens kägla var uppförd av och sentida dumpmassor avlägsnades. I den NV kvadranten sågs bl.a. i anslutning till en stor sten påförda massor av fint sandblandat material där man 0,2 m under ytskiktet fann ett fragment av glaserat keramik (ej tillvarataget). Vid elstolpens stag fanns en också en dumpartad lerhög med stenar som bortgrävdes med spade.

11 -10- I detta skede av undersökningen framträdde anläggningen som en regelbundet formad hög med en grop i mitten. Ytskiktet var relativt stenfritt med undantag för den nordöstra kvadranten där det fanns några större, sannolikt i sen tid uppslängda stenar. Fyllningen i detta parti var också mörkare och mer kolinblandat, förmodligen har det eldats där. Undersökningen antyder inte att detta skett under förhistorisk tid. Under rensningsarbetet framkom också två samlingar med keramikskärvor (F:8 och F:9).Strukturen på dessa antyder förhistorisk karaktär. Nedrensningen av den sydvästra kvadranten påvisade också en kraftig brandhorisont med stor mängd av relativt kraftiga kolbitar. Denna brandhorisont hade också en avgränsad utbredning och tolkades som recent. Området som brandhorisonten låg i var relativt stenfritt och hade påförda dumpmassor. Vädrets makter försvårade dokumentationen då ihållande regn gjorde att stora delar av de nedrensade områdena lades under vatten. Vid rensning för ritning av öst-västprofilen vattenfylldes profildiket och under försöket att torrlägga detta framkom brända ben (F:10) från ett under vattennivån liggande brandlager. För att fastställa brandlagrets storlek måste vattnet ledas bort genom ett dräneringsdike som drogs genom högens kägla mot söder. Stenar och fyllnadsmassor togs bort, men vätan omöjliggjorde all dokumentation av de eventuella färgningar och lagerföljder som framkom vid arbetet. Foto mot väster med den sydöstra kvadranten nedrensad och profilbanken där borttagen. Det dåliga vädret har fyllt undersökningsområdets lägre delar med vatten. Neg. nr :11)

12 -11- Foto mot nordost, nedrensning av den sydvästra kvadranten. Området här verkar omrört med sekundärt påfört, starkt sotfärgad fyllning. Ännu syns inga rester efter brandlagret, det kom senare att lokaliseras på en djupare nivå. (Neg. nr 40201:13) Efter dränering av det centrala området kunde ett 1,2-1,4 m stort, oregelbundet format brandlager med upp mot 0,1 m tjocklek urskiljas. Brandlagret verkar ha utströtts på en plats där man använt den ursprungliga markytan som underlag för begravningen. Gravläggningen har sannolikt inte föregåtts av några större markarbeten. Detta antyds genom att några av de stenar som avgränsar brandlagret förefaller jordfasta. Dessutom kunde man vid borttagandet av högens mantel iaktta en tunn kolhorisont som sannolikt var rester efter en ursprunglig torvhorisont. Parentetiskt hade en av den största av de jordfasta stenarna i anslutning till brandlagret en sådan speciell form att den vid undersökningens inledande skede antogs vara en omkullfallen rest sten som fått markera gravläggningens läge. Från brandlagret tillvaratogs bl.a. av brons en sölja (F:34), och ett rännformat beslag (F: 44); av järn fanns tolv hela nitar (F:12, 14, 21, 22, 24, 38, 47-49, 53, 54, 56), åtta fragment av nitar med nitbrickor (F: 19, 40, 42, 51, 58, 64), nitton fragment av spikar eller nithuvuden (F: 13, 16, 18, 20, 29, 40, 42, 50, 57, 60) samt trettiofem obestämbara järnfragment (F: 15, 17, 23, 25-28, 30, 36, 40, 52, 55, 59, 61-63). Av keramik och bränd lera fanns bottnen av ett lerkärl (F: 35), spridda keramikskärvor (F: 41, 46) samt möjliga fragment av lertass (F:33). Av horn och ben tillvaratogs fragment av ornerad benkam (F: 35) samt ca 1850 g brända ben (F:10, 11). Av sten fanns en brynsten i två delar (F: 32, 45). Övrigt material från brandlagret var obestämbara organiska fragment (F: 39) och kolprov (F: 66).

13 -12- Foto mot nordost, anläggningens centrala del med brandlagret i anslutning till profilen. Då brandlaget vid påträffades vid profilrensning låg hela detta område under vatten. I förgrunden syns det dräneringsdike som måste grävas för att dränera det fyndförande området inför undersökningen. (Neg. nr :14) Fyndspridningen i brandlagret antyder att kremeringen skett på annan plats än där graven sedan uppfördes. Flera skäl talar för detta. Man kan se det på behandlingen av de brända benen, som vid undersökningen erhållit två skilda fyndnummer, 10 och 11. Det första numret kom att omfatta brända ben i allmänhet, det andra var en samling ben som påträffades under en flat, röd sandsten. De visades sedan ha olika karaktär och enligt okulär besiktning av Maria Landin har de ben som legat under sandstenen tvättats före nedläggningen. De två bitarna av brynsten som hittades och kunde sammanfogas låg på ca 0,45 m avstånd från varandra. Den ena av dessa bitar påträffades under en av de stenar som täckte brandlagret. Den lilla krukan påträffades under en sten, bottenpartiet var bevarat men det fanns inte krukbitar nog för att rekonstruera kärlet. En intressant aspekt är spridningen av ornerade kambitar, dessa är påfallande koncentrerade till ett mindre område av brandlagret. En bild av fyndspridningen i och i anslutning till brandlagret framgår av planen på nästa sida där samtliga inmätta fynd redovisas. Brandlagrets utbredning motsvarar spridningen av brända ben. De fynd som redovisas på planen hör alla till brandlagret utom de två markeringarna för keramik vilka ligger på en nivå av ca 0,2 m ovanför det fyndförande lagret.

14 -13-

15 -14- Foto mot N, brandlagrets bottenskikt där en krukbotten, F 31, börjar framträda. Bilden är tagen mot väster och den del av krukan som ligger söder om profilen har börjat rensas fram. (Neg. nr 40201:16) Det hela verkar som delar av gravbålets innehåll under ordnade förhållanden förts till platsen för den blivande graven och där lagts på plats. Förberedelserna har varit enkla, man tycks ha utnyttjat en naturlig, stenig markyta som den var och spritt ut brandlagret mellan några uppstickande, jordfasta stenar. Därefter har området täckts av en tung, oregelbunden stenpackning som fyllts upp med sand- och lerblandat material. Det var inte rent utan frambringade enstaka fynd av förhistorisk karaktär. Till dessa räknas keramikskärvorna F: 8 och F: 37. En mer detaljerad bild av fyndspridningen ges av planen IK 526:9. Vid nedrensningen av det centrala partiet runt profilkrysset framgick att det skadade partiet där inte kunde betraktas som en plundringsgrop utan verkade snarare vara en recent avfallsgrop. Under ett stenrikt fyllnadsmaterial med visst inslag av tegel påträffades ett 0,1 m tjockt lager bränd lera av sådan konsistens att det var svårt att bedöma om det rörde sig om bränd lerklining eller trasiga bitar av dåligt bränt tegel. Färgen var smutsartat gulröd men enstaka tegelröda bitar kunde också iakttas. Storleken varierade från centimeterstora till decimeterstora bitar. Den brända leran vilade på ett tunt kollager, och underliggande ler- och sandblandade material hade rödaktig färg som verkade värmepåverkat. verkade. Av denna lerklining/dåligt bränt tegel (F: 43) tillvaratogs 8,5 kilo i fält och av detta sparades ca 5 kilo som fynd.

16 -15- Profilerna gav viss antydan om anläggningens storlek och uppbyggnad. Den avgränsning som gravfältskartan antyder (och är markerad på planerna) bedömdes av den form den syntes ha före undersökningen. Det antogs då att den skada som syntes i högens centrum var en plundringsgrop. Vid undersökningen uppdagades att brandlagret var oskadat och beläget ca 2 m väster om detta område. Vid tolkning av nord-sydprofilen IK 526:7 förefaller det att den norra delen av högens föregivna kägla var en relativt orörd, naturlig stenfylld grusbank medan den södra delen var lägre liggande mark som fyllts upp. Där kunde en tunn kolhorisont följas på jämn nivå, tolkade som sannolika rester efter en ursprunglig torvhorisont. Möjligen nyttjade man områdets topografi för att skapa en skenbart större anläggning. Utmed öst-västprofilens riktning föreföll den ursprungliga markytan under högens fyllning ligga på en mer jämn nivå. Den västra delen av högen föreföll ha blivit skadad genom schaktning och sedan övertäckts med dumpmassor. Den östra delen verkade skadad genom plöjning, här hade anläggningens fyllnads- och bottenlager skurits av och ersatts av ett tjockt myllaskikt. I anläggningens centrum fanns en stor fördjupning i vars botten det fanns ett lager med lerklining eller dåligt bränt tegel. Underliggande eldfärgad sand antyder att materialet dumpats dit i varmt tillstånd. Den brända leran har stor likhet med förhistorisk lerklining, men inslag av tegelliknande partier samt fynd av cementputs i närliggande område antyder att depositionen gjorts i modern tid. PLAN- OCH BILDFÖRTECKNING Planer och profiler är arkiverade under IK-nummer 526 FÖRTECKNING ÖVER PLANER OCH PROFILER 526:2 Jo 35:25, anl. 30 Nivåplan över undersökningsområdet Ekvidistans 0,1 m, skala 1:50 526:3 Jo 35:25, anl. 30 Schaktplan med rensningsfynd, skala 1:50 526:4 Jo 35:25, anl. 30 Stenpackningen övre skikt, skala 1:40 (efter fältritning i skala 1:20) 526:5 Jo 35:25, anl. 30 Stenpackningen andra skikt, skala 1:40 (efter fältritning i skala 1:20) 526:6 Jo 35:25, anl. 30 Stenpackningen tredje skikt, skala 1:40 (efter fältritning i skala 1:20) 526:7 Jo 35:25, anl. 30 Profil väst-öst x 400 y 196 x 400 y 204,5, skala 1:25 (efter fältritning i skala 1:20) 526:8 Jo 35:25, anl. 30 Profil syd-nord x 395,5 y 200 x 404 y 200, skala 1:25 (efter fältritning i skala 1:20) 526:9 Jo 35:25, anl. 30. Fyndspridning inom och i anslutning till brandlager. Bearbetning av fältkartor IK 526:4-6, skala 1:20

17 -16- FÖRTECKNING ÖVER FÄRGBILDER Negativa färgbilder är arkiverade under huvudnummer Nr Neg. nr. Motiv 1 2 Foto före undersökning mot V. 3 4 Foto före undersökning mot SV 5 6 Foto efter avtorvning mot V med stående profiler. Plundringsgrop i mitten och mörkare ytlager i den nordöstra kvadranten. 7 8 Foto som ovan, mot SV. 9 Samma motiv som nr Foto mot V med den sydöstra kvadranten nedrensad och profilbanken där borttagen. Det dåliga vädret har fyllt undersökningsområdets lägre delar med vatten Foto mot NO, nedrensning av den sydvästra kvadranten. Området här verkar omrört med sekundärt påförd, starkt sotfärgad fyllning Foto mot NO, anläggningens centrala del med brandlagret i anslutning till profilen. Då brandlaget vid påträffades vid profilrensning låg hela detta område under vatten. I förgrunden syns det dräneringsdike som måste grävas för att dränera det fyndförande området inför undersökningen. 16 Foto mot N, brandlagrets bottenskikt där en krukbotten, F 31, börjar framträda. FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 Fnr läge beskrivning 1 x y H Obränt ben, 1 st. L 45 mm, vikt 9 g 2 x y H Obrända ben, 2 st. L 27 och 11 mm, vikt 2 g 3 Lerklining, 159 g. 4 x y H Obestämbart, korsformat järnbeslag, 8x22x13 mm. Vikt 5 g. 5 x y H Fönsterglas,19x16x2 mm. Svagt grönfärgad kantbit. Vikt 2 g. 6 x y H Brända ben, 6 g 7 x y H Brända ben, 2 st fragment. 8 x y H Keramik, 8 st spjälkade skärvor av fint ljusbrunt slammat gods. Vikt 7 g. 9 x y H Keramik, 3 st spjälkade skärvor av fint ljusbrunt slammat gods. Vikt 12 g.

18 -17- FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 (forts) Fnr läge beskrivning 10 Brandlagret Brända ben, 1500 g. Rikt bestånd av olika benfragment från människa och djur. B Bilden visar ett urval av små brända ben, där flertalet är svanskotor till en liten hund 11 Brandlager, under röd sandsten. Brända ben, 358 g Enligt okulär besiktning av Maria Landin så är dessa ben tvättade före nedläggning 12 x y H Nit, med bricka, starkt korroderad. Storlek 61x13 mm, (27)17 g 13 x y H Spik, 32x7, 15 lång ten. Vikt 5 g. 14 x y H Nit, med antydan till bricka. Storlek 44x10, avstånd mellan huvud och bricka 28mm. Vikt 6 g 15 Brandlager, sållfynd. Obestämbart järnföremål i form av rostklump. Storlek 19x28x16. Vikt 6 g. 16 x y H Spik? Storlek 36x8. Vikt 3 g. 17 Brandlager, sållfynd. Obestämbart järnföremål i form av rostklump. Storlek 32x21x18. Vikt 7 g. 18 Brandlager, sållfynd. Spik med korroderad, otydlig huvudform, Storlek 30x11mm, tenens längd 17mm. Vikt 6 g. 19 x y H Nit, fragment med bricka. Storlek 19x6 mm, tenen 17 mm. Vikt 2 g. 20 x y H Nit- eller spikhuvud, starkt korroderad. Storlek 17x24x14 mm. Vikt 3 g. 21 x y H Nit, med bricka. Storlek 46x29x14 mm, avstånd mellan huvud och bricka 28 mm. Vikt 9 g. 22 x y H Nit, med bricka. Storlek 40x24x18 mm, avstånd mellan huvud och bricka 23 mm. Vikt 10 g. 23 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, med fastkorroderat bränt ben. Storlek 13x18x34 mm. Vikt 6 g.

19 -18- FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 (forts) Fnr läge beskrivning 24 x y H Nit, med bricka. Storlek 25x22x20 mm, avstånd mellan huvud och bricka 14 mm. Vikt 9 g. 25 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål. Storlek 18x12x15 mm. Vikt 2 g 26 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, med fastkorroderat bränt ben. Storlek 27x22x2 mm. Vikt 8 g. 27 x y H Obestämbart järnföremål, med fastkorroderat bränt ben och stenflisa. Storlek, 45x26x19 mm. Vikt 18 g. 28 Brandlager,sållfynd Obestämbart järnföremål eller slaggstycke. Storlek 30x22x27mm.Vikt 12 g. 29 Brandlager, sållfynd Spik- eller nithuvud. Storlek 12x15x6 mm. Vikt 2 g. 30 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnfragment. Storlek 14x15x6 mm. 31 x y H Krukbotten, ljust brunt slammat gods. Bottnen är hel och bevarad till 40 mm höjd. Fragmentet har en diameter av 60 mm, bottendiameter är 50 mm. Godstjocklek 20 mm. Ett tiotal fragment från krukans sida finns också bevarade. Vikt 82 g. 32 x y H Bryne, 112x41x33 m, i tre delar. Funnet under sten. Vikt 227 g. Oregelbunden fyrsidig form. Tre avslipade sidor, den fjärde har brottyta med passform till fynd nr 45.

20 -19- FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 (forts) Fnr läge beskrivning 33 Från brandlagrets perifera del. Lertass, fint brunrött gods, fragmentarisk. Enstaka x 400,12 y 198,33 H 18,08 tass- eller fingerdelar kan identifieras från de tio delar som tillvaratogs. Vikt 35 g. Fyndet gjordes i brandlagrets periferi vid jordfast sten. 34 x y H Sölja i brons med torne, fragmentarisk. Ca 35x22 mm stor. Togs upp som preparat där söljan frilades efter uttorkning. Metallen är i stort sett genomkorroderad och ornamentik eller andra detaljer är svåra att urskilja. 35 Från brandlager Kamfragment, delar av sammansatt enkelkam med ornerad stödskena, (möjligen dubbla) randparallella linjer och inramade vertikalt orienterade rader av cirklar med mittpunkt. Flera avbrutna, upp till 25 mm långa tänder tillvaratogs. Vikt 11 g. 36 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål eller slaggstycke. Storlek 22x41x39 mm. Vikt 18 g.

21 -20- FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 (forts) Fnr läge beskrivning 37 x y H Keramikskärva, svart gods med ljust brunslammad yta. Storlek 34x28x8 mm. Vikt 13 g 38 x y H Nit med bricka, huvudet täcks av korrosions- klump. Storlek 43x30x27mm, avstånd mellan huvud och bricka uppskattas till 22 mm. Vikt 16 g. 39 Från brandlager, sållfynd Obestämbart organiskt material, bestående av fyra stycken förkolnade fragment. Vikt 3 g. 40 Från brandlager, sållfynd Två korroderade nit- eller spikhuvuden med fragmentarisk ten, 35 resp. 21 mm långa. Två rombiska nitbrickor med fragmentarisk ten, 15x14 och 20x19 mm stora. Rektangulär nitbricka med en rundad sida och fragmentarisk ten, 15x12 mm stor. Fem fragmentariska nit- eller spiktenar, 32, 28, 26, 23 och 20 mm långa. Tretton starkt korroderade, obestämbara järnfragment. Vikt 69 g. 41 Från brandlager, sållfynd Keramik, två stycken obestämbara fragment. Vikt 3 g. 42 Från brandlager, sållfynd Rombisk nitbricka med fragmentarisk ten, 25x14 mm stor, tenen är 14 mm lång. Tre korroderade niteller spikhuvuden med fragmentarisk ten, 41, 38 och 24 mm långa. Sju starkt korroderade, obestämbara järnfragment. Vikt 45 g. 43 Lerklining /dåligt bränt tegel. Vikt 5000 g. 44 x y H Rännformat beslag av brons, längd 24 mm, 6 mm diameter. Vikt 2 g. 45 x y H Bryne, 110x40x18 mm, funnet i två delar. Vikt 99 g. Bitarna har passform till fynd nr 32 så att en 145x40x40 mm stor brynsten kan sättas samman. Brynstenen är här sammansatt av fynd 32 och 45

22 -21- FYNDFÖRTECKNING ANL 30 (Jo 35.25), HUVUDNUMMER 689 (forts) Fnr läge beskrivning 46 Brandlager, sållfynd Keramik, två spjälkade fragment där den ena har ljust slammat ytskikt. Bitarna är 20 och 23 mm långa. Vikt 3 g. 47 x y H Nit med bricka, 44x27x19 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 25 mm. Vikt 11 g. 48 x y H Nit med bricka, 45x26x19 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 25 mm. Vikt 11 g. 49 x y H Nit med bricka, 24x16x11 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 55 mm. Vikt 2 g. 50 x y H Spik, 32x9x9 mm stor. Vikt 4 g. 51 Brandlager, sållfynd Rektangulär nitbricka med fragmentarisk ten, 19x13 mm stor, tenens längd 17 mm. Vikt 2 g. 52 Brandlager, sållfynd Obestämbar korrosionsklump av järn, storlek 26x27x23mm. Vikt 6 g. 53 x y H Nit med rombisk bricka, 22x18x19 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 10 mm. Vikt 6 g. 54 x y H18.16 Nit med bricka, 44x19x19 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 30 mm. Vikt 9 g. 55 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, 42x15x20 mm stor. Vikt 8 g 56 x y H Nit med bricka, 54x24x23 mm stor, avstånd mellan huvud och bricka 32 mm. Starkt korroderad. Vikt Brandlager, sållfynd Spik- eller nitfragment, 30x15x15 mm stor. Vikt 8 g. 58 x y H Rombisk nitbricka med fragmentarisk ten, 19x 15 mm stor, tenens längd 15 mm. Vikt 3 g. 59 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, 16x12x18 mm stor. Vikt 3 g. 60 x y H Spik, 38x8x12mm stor. Vikt 2 g. 61 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, 22x13x9 mm stor. 62 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, 26x18x20mm stor. Vikt 7 g. 63 Brandlager, sållfynd Obestämbart järnföremål, 12x14x6 mm stor. 64 Brandlager, sållfynd Rombisk nitbricka med fragmentarisk ten, 33x18x13 mm stor. Tenens längd 8 mm. Vikt 3 g. 65 Från koncentration av bränd lera. Putsprov, cement-eller kalkbruk med pålagd ljust röd puts. Vikt 75 g. 66 Från brandlagret Kolprov. Vikt 3 g.

23 -22- SAMMANFATTANDE SLUTSATSER Anläggning nr 40 i gravfält nr Jo i Önningeby var en 6 m vid och 0,5 m hög gravhög som fått denna storlek genom att man vid dess uppförande byggt på en naturlig förhöjning i marken. Högens ursprungliga form hade fått skador genom nedgrävning, bortschaktning och övertäckning, men gravgömman hade trots detta förblivit intakt. Vid undersökningen framträdde i anläggningens västra del ett oregelbundet format, 1,2 1,4 m stort och 0,1 m tjockt brandlager med fynd av en sölja och ett beslag i brons, fragment av ca 40 nitar och spikar samt ett beslag av järn, en mängd obestämbara järnfragment, ett fragmentariskt lerkärl, en lertass, en brynsten, en ornerad benkam samt ett rikt bestånd av brända ben från både människa och djur. Fynden torde dateras till yngre järnålder och fyndsammansättningen antyder att det är fråga om en mansgrav. Kremeringen gjordes sannolikt på annan plats. Efter undersökning undanröjdes anläggningen. Mariehamn den 16 januari 2000 Jan-Erik Tomtlund EFTERFÖLJANDE PLANER OCH PROFILER ÄR NEDMINSKADE, ORGINALEN HAR I ALLMÄNHET STORLEK A3.

24 -23-

25 -24-

26 -25-

27 -26-

28 -27-

29 -28-

30 -29-

31 -30-

32 -31-

33 -32-