Kustzonsmodell för södra delarna av Östergötlands skärgård Del 1 teknisk rapport

Transkript

1 Kustzonsmodell för södra delarna av Östergötlands skärgård Del 1 teknisk rapport Helma Lindow SMHI Norrköping Erik Årnfeld Länsstyrelsen Östergötland Linköping Projektet är finansierat av Naturvårdsverket

2 Innehållsförteckning 1. Förord 2 2. Sammanfattning 2 3. Bakgrund 3 4. Områdesbeskrivning 4 5. Mätdata 7 6. Kustzonsmodellen Modellansats Drivdata allmänna krav på drivdata framtagning av drivdata drivdata för södra delen av Östgötlands skärgård Utdata 11 1

3 1. Förord Denna studie har genomförts i samarbete mellan Länsstyrelsen Östergötland och SMHI. Uppdraget att sätta upp en kustzonsmodell i Östergötlands södra skärgård gavs av Naturvårdsverket. Det ingår i deras satsning att utveckla regionala modeller till stöd för att; - Utvärdera miljötillståndet m.a.p. övergödning vid olika tillförselalternativ. - Kvantifiera effekterna av närsaltstillförsel i förhållande till naturliga variationer. - Optimera övervakningsprogrammen och fokusera på viktiga processer. - Underlätta planering, prioritering och beslut m.a.p. begränsningar av närsaltstillförsel. 2. Sammanfattning Östergötlands södra skärgård har modellerats med kopplade 1-dimensionella modeller s.k boxmodeller med hög vertikal upplösning. Området har delats in i 24 bassänger. Indelningen har följt havsområdesindelningen enligt Svenskt Vattenarkiv (SVAR), (Lindkvist 1994). Ett modellsystem i PC miljö har byggts upp bestående av en kustzonsmodell för Östergötlands södra skärgård samt alla drivdataserier. Systemet innehåller också program för olika typer av resultatbearbetning. Den fysiska drivningen består av meteorologiska data från Lars Meullers Databas (griddade SYNOP data). Sötvattentillrinningen och närsaltstillförseln kommer dels från Börrumsån, Passdalsån, Vammarsån, Vindån och dels som diffus tillrinning från land. Dessutom ingår utlopp Edsviken och Sågviken. Atmosfärsdeposition av kväve och fosfor har beräknats för samtliga 24 bassänger. I denna version av kustzons-modellen är inte avdunstning och nederbörd medtagna. Validering och Resultat. Modellen har validerats mot mätningar gjorda av Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV). Mätningar sker i åtta av områdets 24 bassänger och mätprogrammet är utformat så att det visar vattenkvalitén i yt- och bottenvatten under olika årstider. Modellberäkningarna har utförts under perioden 1985 tom Valideringen och resultat visas i en separat rapport. 3. Bakgrund Arbetet med utveckling av en kustzonsmodell för norra delen av Östergötlands skärgård initierades 1996 av Länsstyrelsen i Östergötland. SMHI hade då utvecklat en modell för Hanöbukten men det fanns ingen liknande modell utvecklad för kustområden som är mer avgränsade från Östersjöns utsjö. Länsstyrelsen formulerade 1996, i samarbete med SMHI, en första projektplan. Med hjälp av medel från regional miljöövervakning startade SMHI under 1997 arbetet med upprättande av en hydrografisk modell för 18 bassänger och för tidsperioden Modellen konstruerades av Anders Engqvist, Stockholms universitet. Länsstyrelsen och SMHI tog fram indata till modellen. SMHI upprättade hypsografer för de 18 bassängerna. Länsstyrelsen erhöll under 1998 medel från regional miljöövervakning för utveckling av en biogeokemisk modell grundad på resultatet från den hydrografiska modellen. Anders Engqvist kompletterade därför den hydrografiska modellen med fosfor- och kväveflöden till och mellan bassänger. Modellen innehöll dock inga algoritmer för simulering av fosforupptag i biota eller fosforsedimentation. Länsstyrelsen fortsatte arbetet med utvärdering av modellens utdata och drog slutsatsen att den hydrografiska modellen fungerade bra i alla områden utom i Slätbaken. Innan länsstyrel- 2

4 sens projekt var avslutat så erhöll SMHI medel från nationell miljöövervakning för färdigställande av kustzonsmodellen för Östergötland. Detta innebar att den tidigare konstruerade hydrografiska modellen ersattes av en modell som sattes upp vid SMHI. Länsstyrelsens specialprojekt för utveckling av en biogeokemisk modell samordnades därför med SMHIprojektet. Arbetet fortsatte under 2001 med att baserande på detta system även skapa en modell för södra delen av Östergötlands kustzon. Det tekniska grunderna för modelleringen redovisas i denna rapporten. 4. Områdesbeskrivning Södra Östergötlands skärgård har delats upp i 24 stycken tröskelavgränsande delbassänger B1 B24, se figur 1. Denna indelning följer helt rekommendationer från svenskt vattenarkiv, SVAR. Figur 1. Karta över beräkningsområdet. Delbassängerna är markerade med bassängsnumren B1 B24. 3

5 En schematisk indelning i havsområden visas i figur 2 där pilarna visar hur vattenutbyte sker mellan bassängerna. Som ett exempel har yttre Valdemarsviken förbindelse med både inre Valdemarsviken (B18) och Halsöfjärden (B16) samt Kvädöfjärden (B19). Flest vattenutbyten har Håsköfjärden och Kvädöfjärden som både står i förbindelse med 5 andra bassängerna. B9 Lagnöströmmen Lagnöströmmen S8 B12 Gropviken Gropviken S11 B10 B11 S10 Sandfjärden Sandfjärden S9 B8 Korsfjärden Korsfjärden S7 B6 Finnfjärden Finnfjärden B7 Orren Orren S13 S12 S18 S6 S5 S16 Lindensfjärden Lindensfjärden B4 Kullskärsdjupet Kullskärsdjupet S17 B5 Håsköfjärden Håsköfjärden sek namn sek namn B3 Turmulefjärden S3 Turmulefjärden B1 S15 Gryts S20 Gryts skärgårds skärgårds kustvatten kustvatten Havsomradesindelning i Kustzonsprojektet södra Östgötland B24 Edsviken Edsviken S36 B22 Kaggebofjärden Kaggebofjärden B23 S35 Gisslöfjärden sek namn Gisslöfjärden sek namn B18 Inre Inre Valdemarsviken Valdemarsviken S34 B21 B14 Lindödjupet Lindödjupet S31 S19 S14 B13 S23 B15 Flisdjupet S24 S2 Flisdjupet B17 S27 S29 S25 B2 Yttre B16 Yttre Valdemarsviken Valdemarsviken Halsöfjärden Valdemarsviks Halsöfjärden Valdemarsviks sek namn kustvatten sek namn kustvatten S30 S28 S26 B20 B19 S33 Hesselöfjärden Hesselöfjärden Licknevarpefjärden Licknevarpefjärden S32 Ytteröområde Ytteröområde S22 Kvädöfjärden Kvädöfjärden S4 S21 S1 Utsjön Utsjön Figur 2. Figuren visar schematiskt havsområdesindelningen för södra Östergötlands skärgård. Pilarna indikerar vattenutbytet mellan bassängerna. Sötvattentillrinningen från land till bassängerna visas i figur 3. Tillrinningen består av de fyra vattendragen Börrumsån och Passdalsån som båda rinner ut i Gropviken, Vammarsån som rinner ut i inre Valdemarsviken samt Vindån som rinner ut i Kaggebofjärden. Det finns två stycken utlopp, den ena till Edsviken och den andra (utlopp Sågviken) till Orren. Dessutom finns s.k. diffus tillrinning från land till 17 av bassängerna. Tillrinningens storlek har uppskattats utifrån storleken på respektive delavrinningsområde. Uppdelningen av avrinningsområden motsvarar TRK-projektets. Vattenmängden bestämdes genom nedskalning av TRKs vattenföring inom avrinningsområden som täcker alla betraktade delavrinningsområden. Där det behövdes anpassades gränserna så att de fick förbindelse med det respektiva havsbassängens gränser. 4

6 Börrumså Passdalså B9 Lagnöströmmen Lagnöströmmen S8 B12 Gropviken Gropviken S11 B10 B11 S10 Sandfjärden Sandfjärden S9 B8 Korsfjärden Korsfjärden utlopp Sågviken S7 B6 Finnfjärden Finnfjärden B7 Orren Orren S13 S12 S18 S6 S5 S16 Lindensfjärden Lindensfjärden B4 Kullskärsdjupet Kullskärsdjupet S17 B5 Håsköfjärden Håsköfjärden sek namn sek namn B3 Turmulefjärden S3 Turmulefjärden B1 S15 Gryts S20 Gryts skärgårds skärgårds kustvatten kustvatten Sötvattentillrinning till bassängerna B14 Hesselöfjärden Hesselöfjärden S19 S14 S22 B13 Ytteröområde Ytteröområde S4 S21 S1 Utsjön Utsjön B24 Edsviken Edsviken utlopp Edsviken S36 B22 Kaggebofjärden Kaggebofjärden B23 Vammarså S35 Vindå Gisslöfjärden sek namn Gisslöfjärden sek namn B18 Inre Inre Valdemarsviken Valdemarsviken S34 B21 Lindödjupet Lindödjupet S31 S23 B15 Flisdjupet S24 S2 Flisdjupet B17 S27 S29 S25 B2 Yttre B16 Yttre Valdemarsviken Valdemarsviken Halsöfjärden Valdemarsviks Halsöfjärden Valdemarsviks sek namn kustvatten sek namn kustvatten S30 S28 S26 B20 B19 Licknevarpefjärden Licknevarpefjärden S32 S33 Kvädöfjärden Kvädöfjärden Figur 3. Figuren visar sötvattenstillrinningen via Börrumsån, Passdalsån, Vammarsån, Vindån samt utloppen Edsviken och Sågviken. Den diffusa tillrinningen från land är markerad med streckade pilar. För att ge en uppfattning om storleken på dessa tillrinningar visas årsmedelvärden över åren i tabell 1. (SMHI, SVAR). Tabell 1. Tabellen visar medelvärdet på sötvattentillrinningen (m 3 /s) till de olika bassängerna. Medelvärdena är beräknade över perioden Tillrinning Utlopp Diffus Diffus Diffus till Diffus Diffus Börrumsån via ( Till Sågviken till B7 till B8 B9 till B10 till B11 (B12) bassäng) (B7) Sötvattentillrinning 0,211 0,318 0,023 0,020 0,049 0,057 0,177 (m 3 /s) Passdalsån (B12) Diffus till B21 Diffus till B12 Diffus till B14 Diffus till B15 Diffus till B16 Diffus till B17 Diffus till B18 Diffus till B19 0,204 0,226 0,122 0,201 0,058 0,398 0,500 0,156 Vindån Diffus Diffus Utlopp Diffus (B22) till till B23 Edsviken till B24 B22 (B24) 0,125 1,956 0,067 0,390 0,305 0,042 5

7 Bassängernas och sundens geometri är av avgörande betydelse vid beräkningar av respektive bassängs fysiska och biogeokemiska tillstånd. Data till de hypsografiska kurvorna och sundbredderna har extraherats ur en digital djupdatabas som upprättats av Sjöfartsverket. Bassängernas hypsografiska kurvor visas i figur 4 och deras maxdjup, ytarea och volym visas i tabell 2. Den genomsnittliga utbytestiden för en bassäng definieras som bassängens volym dividerat med tillflödet till bassängen. Sundens bredd och tvärsnittsarea visas i figur 5 och tabell 3. Tabell 2. Bassängernas ytareor, maxdjup och volymer. Bassäng Maxdjup (m) Ytarea (10 6 km 2 ) Volym (10 6 m 3 ) B , ,23 B , ,43 B3 8 19,87 207,94 B ,08 127,4 B ,11 140,82 B ,76 305,78 B ,21 393,44 B8 33 5,24 48,57 B9 16 4,17 22,69 B ,15 76,41 B ,5 25,77 B ,36 48,71 B ,61 359,47 B ,91 522,25 B ,41 427,28 B ,46 605,91 B ,56 214,19 B ,14 34,21 B ,78 963,49 B ,48 18,89 B ,03 103,61 B ,64 54,38 B ,34 13,57 B24 5 0,93 Tabell 3. Tabellen visar de 36 sundens tvärsnittsareor i m 2. S1 S2 S3 S4 S5 S6 S7 S8 S S10 S11 S12 S13 S14 S15 S16 S17 S S19 S20 S21 S22 S23 S24 S25 S26 S S28 S29 S30 S31 S32 S33 S34 S35 S

8 5. Mätdata Regelbundna mätningarna av vattenkvaliteten i Östergötlands kustområde utförs inom det recipientkontrollprogram som fastställs av länsstyrelsen och som verkställs av Motala Ströms Vattenvårdsförbund (MSV). Eutrofieringstillståndet övervakas huvudsakligen genom mätning av kväve- och fosforhalter. Vattenkemiska prov togs t.o.m i 7 provtagningsplatser i den delen av kustområdet som omfattas av kustzonsmodellen. Kartan i figur 1 visar provtagningsplatserna. Prov tas 4-6 gånger per år och vid varje station tas två prov; ett på ca en meters djup och ett prov nära botten. Mätprogrammet visar alltså vattenkvaliteten i ytvattnet och i bottenvattnet under de olika årstiderna men provtagningspunkterna ligger i endast 7 av modellområdets 24 bassänger. Modellens resultat kompletterar mätresultaten genom att den ger information om förhållandena i alla bassänger, på alla djup och den ger dygnsvärden. En kustzonsmodell och ett recipientkontrollprogram som är samordnat bör ge ett optimalt kunskapsunderlag för miljöövervakning och miljöanalys. Mätdata levereras till SMHI där de tjäna till validering av modellen. 6. Kustzonsmodellen 6.1 Modellansats. Ett modellsystem i PC miljö har byggts upp bestående av en kustzonsmodell för Östergötlands södra skärgård samt alla drivdataserier. Systemet innehåller också program för olika typer av resultatbearbetning. Kustzonsmodellen består av 24 kopplade bassänger. Med kopplade bassänger menas att de står i förbindelse med varandra genom horisontellt vattenutbyte. I varje bassäng finns SMHIs endimensionella turbulensmodell Probe. Inom varje bassäng antas att vattnets fysiskaliska och biogeokemiska variabler enbart varierar vertikalt (i en dimension). Detta antagande är vanligt då de vertikala gradienterna är större än de horisontella. Att endimensionella modeller typ Probe är ett lämpliga redskap för långa beräkningar av salt och temperaturförhållanden i våra omgivande hav har visats i ett flertal studier, se Omstedt (1998 ) och Gustavsson (1997). Den vertikala blandningen i modellen drivs av både vindstressen och, under avkylningsperioden, sjunkande ytvatten. Modellen innehåller fullständiga värmebalansekvationer vid vattenytan vilket medför att bassängernas uppvärmning och avkylning beräknas utifrån rådande meteorologiska förhållanden. Dessutom finns en isläggnings- och islossningsrutin som utifrån ytvattentemperaturen och det meteorologiska läget beräknar om och när isen lägger sig resp. smälter i en bassäng. Det är av stor vikt att kunna beräkna isläget eftersom en istäckt bassäng med ett fast istäcke hindrar både fortsatt avkylning och den vinddrivna vertikala omblandningen. De enda vertikala rörelser som finns i en istäckt bassäng uppstår då vatten strömmar in från en närliggande bassäng. Formuleringen av det horisontella utbytet över sunden mellan bassängerna är förenklat och styrs enbart av tryckskillnaden över sundet, se Stigebrandt Det innebär att flödet drivs av både täthetsskillnaden och vattenståndsskillnaden över sundet. Förutom den fysikaliska beskrivningen av en havsbassäng består kustzonsmodellen av en biogeokemisk modell SCOBI (= Swedish COastal BIogeochemical model). För att beskriva kväve och fosforflöden inom det marina systemet har SCOBI implementerats med 9 stycken variabler, nitrat, ammonium, fosfat, syrgas, växtplankton, djurplankton, pelagisk detritus samt kväve och fosfor i bentisk detritus. I modellberäkningarna definieras totalkväve och total- 7

9 fosfor som summan av det lösta oorganiska kvävet (DIN) och fosforn (DIP) och det partikulära organiska kvävet och fosforn samt det lösta organiska kvävet, DON, organisk fosfor (DOP) samt partikulär oorganisk fosforn, PIP. DON, DOP och PIP ingår inte i det biologiska kretsloppet utan hanteras enbart som passiva ämnen i modellen. Mycket kortfattat beskrivs här de biogeokemiska processer och några definitioner som i ingår i SCOBI. En fullständig beskrivning av SCOBI ges av Marmefelt (Marmefelt 2000). Atmosfärsutbyte: Syrgas kan flöda i båda riktningar mellan vatten och atmosfär. Assimilering: Växtplankton tillväxer genom att ta upp(assimilera) kväve och fosfor. Bentos: I modellen syftar bentos på det lager av organiskt material som finns på botten. Betning: Djurplankton äter växtplankton. Denitrifikation: Sönderfall av oxiderat kväve till kvävgas som återgår till atmosfären. Exkretion: Utsöndring av överskottskväve. Fekalier: Samma som avföring. Kvävefixering: Vissa bakterier kan ta upp kväve i form av kvävgas vid ytan. Mortalitet: Växtplankton dör och sjunker mot botten. Remineralisering: Bakterier bryter ned organiskt material i/på sedimenten och återför kväve och fosfor till vattenmassan. Nedbrytning: Bakterier bryter ned detritus i vattenmassan till oorganiska närsalter. Nitrifikation: Ammonium oxideras till nitrat. Predation: Vissa djurplankton äter vissa andra djurplankton. Sjunkning: Växtplankton och detritus sjunker från ytlagret ned mot botten. 6.2 Drivdata allmänna krav på drivdata idealistiskt vore det om drivdata finns som dyngsvärden, med undantåg av meteorologiska drivdata där variationer under ett dygn är viktiga. Följande data behövs för att driva modellen: Meteorologiska data (lufttemperatur, vindriktning och styrka, relativ fuktighet, moln Luftdeposition av kväve och fosfor Vattenstånd (avvikelse från medelvatten) utsjödata dvs. data som driver modellen vid gränsen till öppna havet (vattentemperatur, salthalt, syre, NO 3, NH 4, PO 4, chl-a samt tot-n och tot-p) sötvattentillrinning tillförsel av NO 3, NH 4, PO 4 samt tot-n och tot-p från land tillförsel av NO 3, NH 4, PO 4 samt tot-n och tot-p från större punktkällor (dvs. fiskodling, reningsverk, pappersbruk och dylikt) tot-n och tot-p utnyttjas inte i modellens beräkningar utom förs med som passiv tracer och visas ut som resultat eftersom många önska få denna information framtagning av drivdata SMHI svarar för framtagning av följande drivdata: De meteorologiska drivdata som behövs för beräkning av bassängernas uppvärmning respektive avkylning och vindomblandning är lufttemperatur, vindhastighet, molnighet 8

10 och relativ fuktighet. Dessa data hämtas ur en griddad databas (Lars Meuller) som grundar sig på synopstationer. Data är upplagda på ett 1 x1/2 grid var 3:e timme. Atmosfärsdepositionen av kväve har beräknats med SMHIs kemiska transportmodell MATCH. Depositionsberäkningar finns endast för ett antal år på 90-talet. För att täcka hela beräkningsperioden antas att depositionsdata från ett visst år vara typiska och gälla under hela perioden. Depositionen av totalfosfor tas från Areskog (1993). Vattenståndsdata som behövs vid beräkning av flödet mellan bassängerna är i form av dygnsmedelvärden och extraheras för en station som ligger nära eller i den modellerade områden ur SVAR arkivet. Utsjödata hämtas i dagsläget som mätdata från SHARK arkivet eftersom de beräknade data ur PROBE Baltic projektet inte än har tillräklig bra kvalitet. Mätdata finns inte regelbundet utom tidsintervaller varierar mellan veckor och några månader. Även mätdjupen varierar mycket. Detta medför ett stort arbete för att anpassa dessa data till modellens behov. Sötvattentillrinning från land samt tas fram av länsstyrelsen där det finns mätningar. Där det inte finns mätningar kan beräknade data ur SMHIs TRK modell användas. Dessa data antas då vara areellt proportionell mot avrinningen i en lämplig kustomrade i TRKmodellen. Modellerade data ligger upplagda som dyngsmedelvärden. Om inte mätintervallen är mindre än ett dygn bör dyngsmedel beräknas. Är mätintervallen större än ett dygn bör den minsta möjliga intervallen levereras. Även årsmedel kan hanteras av modellen dock är det då viktigt att komma ihåg att utdatas kvalitet inte kan vara bättre än indatas. Därför bör det strävas efter att åtminstone får en uppskattat årsgång som indata. Tillförsel av totalkväve, totalfosfor och de oorganiska kväve- och fosforfraktionerna från land respektive från punktkällor tas fram av länsstyrelsen. Där det inte finns mätdata bör värden uppskattas. För att underlätta detta får länsstyrelsen en karta med inritade gränser mellan avrinningsområden samt en tabell som visa markanvändningen i de respektive områden från SMHI. Om så önskas kan även tot-n värden levereras. Dessa data är framtagna ur TRK-modellens indataarkiv respektive resultatdata. Även här gäller de anmärkningar som gjordes i samband med sötvattentillrinning drivdata för södra delen av Östgötlands skärgård De meteorologiska drivdata för södra delen av Östgötlands skärgård omfattar perioden från1984 tom Samtliga bassängerna drivs med data från 57.5 N, 16.5 E. Vattenståndsdata tas från mätstationen Marviken. Sötvattentillrinningen beskrivs i figur 3 och är beräknade data ur TRK modellen. Vindån beräknas separat i modellen. Övrig tillrinning till bassängerna, som delvis består av s.k. diffus tillrinning från land, men också några mindre åar har antagits vara areellt proportionell mot avrinningen i TRK modellens kustområde 68. Dessa data, förutom från punktkällorna, ligger upplagda som dygnsmedelvärden för hela perioden För punktkällorna finns endast mätta resp. uppskattade årsmedelvärden på tillrinningen. Tillförseln av totalkväve, totalfosfor och de oorganiska kväve- och fosforfraktionerna, som utgör indata till SCOBI, har beräknats som produkten av uppmätt eller beräknad dygnsvattenföring och uppmätt, beräknad eller antagen kväve- respektive fosforhalt. 9

11 Figur 6. Figuren visar markanvändning i de till kustzonsmodellen tillhörande avrinningsområden. Förutom utbytet mellan bassängerna och tillrinningen från land behövs utbyte mellan de yttre bassängerna B1, B2 och utsjön. Grundidén med SMHIs kustzonsmodellering är att den ska kunna kopplas till PROBE Baltic modellen som beskriver förhållandena i havsbassängerna från Skagerrak upp till Bottenviken. PROBE Baltic ska ge kustzonsmodellerna korrekta utsjödata som randdata. Problemet är att kvalitén på de biogeokemiska variablerna inte är 10

12 tillräckligt bra i dagsläget. Därför används istället mätstationen vid Landsortsdjupet, BY31, som randdata till kustzonsmodellen för Östergötland. Dessa data ligger upplagda med tidsintervallet en till två gånger per månad. Arbete pågår dock med att förbättra i första hand biogeokemin i PROBE Baltic. När kvalitén höjts kommer kustzonsmodellen att kopplas till PROBE Baltic. Atmosfärsdepositionen av kväve har beräknats med SMHIs kemiska transportmodell MATCH. För att täcka hela beräkningsperioden , får depositionsdata från året 1997 antas gälla under hela perioden. Storleken på kvävedepositionen över Östergötlands skärgård ligger inom intervallet kg/km 2 månad. Depositionen av totalfosfor antas vara konstant med värdet 0,5 kg/km 2 månad. Med dessa siffror blir tillskottet från atmosfären vad gäller totalkväve i samma storleksordning som den diffusa tillrinningen och för totalfosfor är atmosfärstillskottet ungefär en storleksordning mindre. 6.3 Utdata Utdata från kustzonsmodellen är vertikala profiler av variablerna temperatur, salt, zooplankton, växtplankton, detritus, kväve i bentos, ammonium, nitrat, fosfor i bentos, fosfat och syre samt totalkväve och totalfosfor. Dessutom beräknas isläggning / istillväxt och islossning utifrån vattenytans temperatur och det meteorologiska läget. Slutligen beräknas också de horisontella flödena mellan bassängerna. En fullständig beräkning i alla bassänger för perioden 1985 tom 2000 tar ca 3 tim på en modern PC. Håkan, kan du uppdatera det följande så att det blir lite mera allmänt och kan nyttjas av såväl västgötlands ls samt i eran KZVD projekt? I tillrinningen har genomsnittliga fosfor- och kvävehalter ansatts med hjälp av en mycket enkel modell som baseras på befintlig kunskap om andel skog, sjö, övrig mark och tätort i de olika delavrinningsområdena som är tagna ur TRK modellens databas och på resultat från vattenkemiska analyser på prov tagna i bäckar och vattendrag i området. Delavrinningsområdena har indelats i sex olika typer av områden baserat på dominerande markanvändning. För varje typ av område har antagits en viss genomsnittliga halt i avrinningen. Avrinningen från skogsdominerade områden har antagits ha de lägsta halterna av kväve och fosfor (0,02 mg totalfosfor/l och 0,5 mg totalkväve/l) och områden med huvudsakligen åker erhållit de högsta halterna (0,2 mg totalfosfor/l och 3,5 mg totalkväve/l). 11