HÖGA VISAN SHIR HA SHIRIM CANTICUM CANTICORUM

Transkript

1 HÖGA VISAN SHIR HA SHIRIM CANTICUM CANTICORUM

2 Prolog Höga visan, Shir ha shirim, Canticum canticorum... Se för ett ögonblick tillsammans med mig in i kärlekens trädgård! Försök en kort stund att glömma denna jämmerliga, brutala och kärlekslösa värld där ute och låt Er förföras av kärlekens trollmakt, det andra paradiset som Gud skapade åt oss och som lämnade dem kvar hos oss dödliga människor. Det börjar med en kyss och kommer att sluta med... Ja, här besjungs endast kärleken, inte blodig erövring, inte polisväsende, inte heller bot och omvändelse Här besjungs endast kärleken och naturligtvis också det hot och den fara hon utsätts för. Här besjungs människornas kärlek. Här besjungs Guds kärlek, som jag inte kan föreställa mig annorlunda och vackrare. Ouvertyr Denna visa är vad den är och säger detta i varje ord: Höga visan, Shir ha shirim, canticum canticorum... I KÄNNA kyssen OCH Kyss mig ta mig för mig Osculetur me osculo oris sui Qui dicit? Sponsa, Quaenam ipsa? Anima sitiens deum. Må det kyssa mig med kyssen av sin mun. Vem talar här? Bruden. Och vem är hon? Det är själen som törstar efter Gud såsom vi törstar efter vår älskare, att se vår älskare. 2

3 Kyss ta för kvinnorna älskar dig låt oss skynda Caritas abundat in omnia, de imis exellentissima super sidera atque amantissima in omnia, quia summo Regi osculum pacis dedit. Och därför kallas denna visa den Höga Visan, därför att den handlar om de högsta och viktigaste ting, nämligen om Guds folk och kyrkan. Det är en lovsång till freden. Och är inte varje kyss ett fredens tecken? kyssar cum osculo primo ad pedes med den första kyssen på fötterna kyssar cum osculo secundo quod sumitur ad manus med den andra kyssen på händerna kyssar cum osculo tertio quod es oris med den tredje kyssen på munnen kyssar PÅ NATTEN UTAN LJUSETS VITTNEN LEKTE DEM DE FÖRBJUDNA LEKARNA I LUSTARNAS TRÄDGÅRD; DEN DÅRAKTIGA LEKEN MED DE TRE KYSSAR. DIN FOT. DITT KNÄ DIN BLYGD MITT VITT-RÖDA HELVETE DÄR GUD BÖRJAR NÄR DU ÄNTLIGEN GLÖMMER OM! 3

4 OCH Kyss mig kyss mig tag mig för mig till ditt rum! DIN KYSS SVÅRTUNGAD OCH VILD I MIN MUN SOM OM DU VILLE ROTA I MINA INÄLVOR. MYSKÖRT MELLAN TÄNDERNA. OMÅTTLIGT DITT BEGÄR SOM OM DU VILLE SLUKAS, SOM OM DU ALDRIG BLIR MÄTT! AVSLÖJAR DU SÅ I MIG DIN KÄRLEK? MEN NEJ! Vill han inte snarare säga detta: Jag älskar dig ju; kysk, helig och brinnande Amo perfecto Amo sancte Amo ardenter II SE Salomo och flickan Jag är svart och skön. Är du skön? Vackrast i hela landet? svart som Kedars tält som Shalmas hyddor att solen har bränt mig. Säg mig Vet du inte det? var du vallar var du rastar Jag är svart och skön. Hur annorlunda är det nu! Nyss ännu kyssar, dofter, salvor och vin. nu en herdinna, en svart flicka från landet. Ett solens barn och Salomo en herde! 4

5 Ja, reta er inte på denna gestalt! Rikta edra ögon inte på detta att hon är svart, utan att hon kysser Gud med hans kyss: så skall ni få se, hon är skön och älskansvärd en liknelse för kyrkan; ytligtsett inte vacker, nästan trasig, tvivlande och ändå älskad, älskande Min vän är som knytet med myrra Som vilar mellan mina bröst. Vid ett sto i faraos spann vill jag likna dig. OCH Vad du är skön. Som ett äppelträd i skogen. Som en lilja bland tistlar. Kom, kom Vintern är över, regntiden är förbi, marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land. Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom. Kom kom III LYSSNA Jerusalems döttrar Jag besvär er (Jerusalems döttrar, stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill) Vem är hon som strålar som morgonrodnaden, skön som den vita månen, fullkomlig som den heta solen? Vem är hon som kommer ur öknen. Jag besvär er Vänd dig vänd dig OCH så att jag ser dig OCH Dina sandalklädda fötter dina höfters rundning är så vackra 5

6 ditt sköte är en kupad skål dina bröst din mage dina ögon din hals ditt huvud hårsvallet skimrar som purpur en kung är fångad i lockarna Vänd dig vänd dig OCH så att jag ser dig Verkligen? Vill Ni verkligen glömma henne? Är det inte annorlunda med kärleken, den verkliga kärleken? Kärleken är tålmodig och god, kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och uppblåst. Den finner inte glädje i orätten den kommer att glömmas men vill hellre förlåta. Är detta inte kärleken, den verkliga kärleken som består, hoppas på allt och tål allt, den verkliga kärleken som aldrig tar slut. Jag besvär er Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig VRID DIG, VÄND DIG OM! LÅT ALLA SE ALLT, TAG AV KLÄDERNA! SKAMLÖS ÄR DU OCH VACKER TY UTAN MORAL! LÅT DENNA NATT VARA DEN DEN ÄR TY I MORGON HAR VI GLÖMT VÅRA NAMN. 6

7 IV DEN INRE MENINGEN Sigillet Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta Som ett sigill vid din arm. MEN NEJ! Disce armare dulciter, amare prudenter, amare fortiter. Lär dig i stället att älska med ömhet, med klokhet, med styrka, som om himlen älskade dig! JAG BESVÄRJER DIG, DIN KÄRLEK HAT SKALL DEN VARA LUSTEN ATT PINA MIG HÄMNDENS SÖTMA OCH SMÄRTORNAS! JAG BESVÄRJER DIG ATT SÅRA MIG SNITT FÖR SNITT SKRIK FÖR SKRIK, ORD FÖR ORD. TY KÄRLEKEN ÄR ENDAST EN TROLLFORMEL FÖR EN HIMMEL SOM INTE FINNS. JAG BESVÄRJER DIG, KÄRLEKENS FLAMMA, DÖDENS FLAMMA, OUTSLÄCKLIGT FÖR ALLTID OCH FÖR EVIGT. DÖD! OCH Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Kärleken håller fast som döden, den omfamnar som graven, den glöder, flammar upp: Ingen fiende, inget hinder kan utplåna den, den övervinner motstånd och fara. Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta Som ett sigill vid din arm. DÖD, DÖD, DÖD LEVANDE BOTGÖR MAN FÖR DEN ALLSMÄKTIG ALLESTÄDES NÄRVARANDE MEDIA IN VITA 7

8 Dilige et tota virtute, ut nec mori pro eius amore pertimescas Älska med hela din kraft så att du i kärleken inte ens fruktar döden! Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta Som ett sigill vid din arm. DÖD, DÖD, ÖVERMANNANDE DÖD STÖRTANDE MED BRINNANDE VINGAR D I D NER I DJUPET ÄNGLAR SOM FLYGER UPPÅT ÖVERMÄKTIGT DÖD. Salomo och Sulamit de låter kärleken vara världens mitt. Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta Som ett sigill vid din arm. V LYSSNA Nattens sång Jag besvär er På min bädd om natten söker jag den jag har kär. Jag söker, men finner honom inte. Jag vill stiga upp och gå runt i staden, på gatorna och torgen, och söka den jag har kär. Jag söker, men finner honom inte. Väktarna finner mig, de som går runt i staden. Har ni sett den jag har kär? Knappt har jag lämnat dem förrän jag finner den jag har kär. Jag får fatt i honom och släpper honom inte förrän jag fört honom till min mors hus, till hennes kammare, där jag har fötts. Jag besvär er Jag sov, men mitt hjärta var vaket. Hör, min vän knackar på; Öppna för mig, min duva! Mitt hår är fuktigt av dagg, Mina lockar våta av nattens droppar. 8

9 Jag har tagit av mig linnet, hur skulle jag kunna ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, hur skulle jag kunna smutsa ner dem igen? Min vän för handen genom porten och får mitt inre att skälva. Jag stiger upp för att öppna för min vän och mina händer dryper av myrra. Från fingrarna rinner myrra över dörrens regel. Jag öppnar för min vän, men min vän har gått. Jag blir utom mig. Han är borta, jag söker honom, men finner honom inte, jag ropar, men han svarar inte. Väktarna hittar mig, de som går runt i staden. De slår mig, de gör mig illa. Murarnas väktare sliter av mig sjalen. Jag besvär er Om ni finner min vän, tala om för honom att jag är sjuk av kärlek. HELA VÄRLDEN VET DET HELA VÄRLDEN SER DET INGENTING ÄR FÖRBORGAT INGENTING ÄR HEMLIGT... Så också kärleken, Den kommer med dagen upp till dagen, Måste prövas där, Bestå under nyfikna blickar. Dock så länge det är natt Är de älskande ensamma i världen Jag besvär er Dock så länge det är natt Är de älskande ensamma i världen VI SE Salomo och Sulamit Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor bakom din slöja. Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Ditt hår är som en flock getter. Som ett klarrött band är dina läppar, som ett kluvet granatäpple skimrar de. Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! 9

10 Som Davids torn är din hals. Dina bröst är två hjortkalvar. Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Tills vinden vaknar och skuggorna flyr vill jag besöka myrraberget, välluktens kulle. Allt hos dig är skönt, min älskade, hos dig finns ingen brist. Att kärleken förblindar kan nästan kallas förtal men av kärleken förblir i kunskapen mera än det förblir av kunskapen i kärleken i paradiset växte kunskapens träd även livets träd lär ha stått kvar men då hade kärlekens träd redan huggits ned. En av dess grenar ringlade sig till en orm. Min vän är röd och glänsande, hans huvud finaste guld, hans ögon som duvor, hans läppar liljor, hans armar stavar av guld, hans mage en skiva av elfenben, hans lår pelare av alabaster, hans gom är sötma, allt hos honom är begärligt, sådan är min käraste, ni Jerusalems döttrar. Vad skiljer din vän från andra, du skönaste bland kvinnor. Kom, min vän, låt oss dra ut på fälten slå läger i byrna, gå arla till i vingårdarna. Där vill jag ge dig min kärlek. Låt oss se om vinet blommar, om dess knoppar spruckit. om granatträden slagit ut. Där vill jag ge dig min kärlek kärleksäpplena doftar och vid vår dörr står vårens frukter mogna och höstens har jag också gömt åt dig, min vän. Där vill jag ge dig min kärlek. 10

11 KOM, O KOM, LÅT OSS GLÖMMA ALLT LUST, BARA LUST LÅT OSS LEVA. NU, NU, NU!! JAG VILL JAG KAN INTE VÄNTA LÄNGRE! DU.. VII LUKTA OCH SMAKA Kärleksträdgården En inhägnad trädgård är min syster, min brud, en inhägnad trädgård, en förseglad källa. I din lustgård växer granatträd henna och nardus och saffran och kalmus och kanel. Du är trädgårdens källa en brunn med friskt vatten. OCH kom, kom till trädgården kom, kom till lustgården Jag kommer till min trädgård min syster, min brud jag plockar min myrra med min krydda, jag äter min honung med honungsvax jag dricker mitt vin med min mjölk. (VOCALISE) Vakna nordvind! Sunnanvind, kom! Blås genom min trädgård Så att dess vällukter flödar! Må min vän komma till sin trädgård och njuta dess härliga frukter! Caritas abundat in omnia, de imis exellentissima super sidera atque amantissima in omnia, quia summo Regi osculum pacis dedit. 11

12 Epilog Var kärleken bor? I huset bredvid förtvivlan. Med vem är den släkt? Med döden och ångesten. Vart kommer den att gå när den går? Det är ingen som vet. Var har den kommit ifrån? Från helt nära eller långt ifrån. Hur länge kommer den att stanna? Om du har tur livet ut. Vad den begär av dig? Ingenting eller allt. Vad den ger dig eller även mig för detta? Lika mycket som den tar. Den behåller ingenting kvar. Håller den dig eller mig fången eller befriar den oss? Det kan hända oss att den skänker oss friheten. Att vara fri från den är det bra eller dåligt? Det värsta som kan hända oss. Vad är den egentligen och hur kan man definiera den? Det sägs att Gud har sagt att han är kärleken. Et in secula seculorum, Amen 12