Första presidentskapets julandakt Söndagen den 6 december 2009

Transkript

1 Första presidentskapets julandakt Söndagen den 6 december 2009 Ser vi Kristus i julen? President Dieter F Uchtdorf andre rådgivare i första presidentskapet Om vi förenklar vårt liv lite och uppriktigt och ödmjukt söker efter den äkte och vänlige Kristus med vårt hjärta, ska vi se honom och finna honom --- i jul och året om. Efter andra världskrigets slut bodde min familj en tid i Zwickau i Östtyskland. Där fann vi och anslöt oss till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vår församling hade mötena i en liten villa som hade byggts om till möteshus, och där dyrkade vi Frälsaren tillsammans med andra medlemmar i kyrkan och förnyade våra dopförbund. Imponerande i vårt kapell var det vackra fönstret med målat glas som framställde Frälsaren och hur vår himmelske Fader och hans Son besökte profeten Joseph Smith. Som pojke tittade jag ofta upp mot fönstret och kände en särskild ande. Vad jag älskade vårt pittoreska möteshus! Och känslan i den där byggnaden tycktes förstärkas under julen. På något sätt doftade det än angenämare, var ljuden än mer dämpade och ljusen än mer förtrollande då de reflekterades i fönstren med målat glas under de där mörka vinterkvällarna. Jag ska aldrig glömma den där villan tack vare den ande jag kände inom dess väggar. Åratal senare sörjde jag när jag fick veta att det älskade kapellet --- den plats som hade slutit oss i sina armar under våra första år som medlemmar i kyrkan --- hade rivits för att bereda plats för ett högt hyreshus. Jag tror väl att de som fattade beslutet att riva byggnaden hade goda avsikter och inte visste vad den villan betydde för vår lilla skara. I deras ögon såg den förmodligen bara ut som en byggnad, vilken som helst. Om de hade kunnat se den som ett hus där man tillber Gud, en plats där man gläder sig bland vänner, ett heligt kapell -- - om de bara hade kunnat se platsen som jag såg den som barn, hade de kanske fattat ett annat beslut. Jag tycker om kortromanen Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. I den finns den här skarpsynta iakttagelsen: Vuxna förstår aldrig någonting själva och det är ansträngande för barnen att behöva förklara allt gång på gång. Senare i berättelsen förklarar en klok räv en annan viktig sanning för den lille prinsen: Det här är hemligheten. Det är mycket enkelt. Man ser bara bra med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögonen. 1 Oförmåga att se det heliga med ögonen eller med hjärtat har varit en mänsklig brist ända från begynnelsen. I skrifterna läser vi: Ty det som vissa människor anser vara av stort värde... ringaktar andra och trampar under fötterna. 2 Ibland har vi de mest dyrbara och heliga ting framför oss, som kan ses klart och tydligt, men ändå ser eller vill vi inte se dem. Det här gäller kanske alldeles särskilt under den vackra och värdefulla jultiden. Julen är en välsignad tid på året. Träd kläs med glimmande ljus, affärerna glittrar av skinande juldekorationer och gatorna är fyllda av folkmassor som letar efter klappar till nära och kära. All effektfull julskyltning och allt julpynt som tävlar om vår uppmärksamhet må vara vackert och upplyftande, men om det är allt vi ser, missar vi något som kan ses klart och tydligt. Även om vi har de bästa avsikter blir vi ibland så upptagna av förpliktelser och åtaganden och av den stress som våra många uppgifter innebär att vi inte ser med vårt hjärta det som är väsentligt och ytterst heligt.

2 Många av dem som levde på Frälsarens tid såg honom inte, trots att han vandrade omkring bland dem och kunde ses klart och tydligt. Varför såg de honom inte? Jesus Kristus föddes i ett stall omgiven av oansenliga djur. Han växte upp i en ringaktad stad i civilisationens utkanter. Han gick inte igenom den vanliga världsliga utbildningsgången. Han fick inte sin utbildning hos någon världslig filosofisk, konstnärlig eller skönlitterär skola. Några som hörde hans undervisning undrade över var han hade fått sin utbildning och sade: Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat? 3 De sade också: Varifrån har han fått [sin] vishet?... Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och... [bor inte] hans bröder... och... alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta? 4 De kultiverade och de högmodiga, de som förlitar sig på världslig lärdom, såg honom inte. Jesus Kristus var inte rik, hade inte någon politisk befattning. Han bodde och undervisade bland ett oansenligt folk som var i träldom under romarna. Därför tycktes han inte förtjäna att den tidens politiska ledare tog notis om honom. De var ju upptagna av att styra världen. De var alldeles för upptagna för att ta notis om en ödmjuk förkunnare av rättfärdighet. När Jesus stod inför Pilatus, såg denne mäktige romerske landshövding bara en lärare som under hans domsrätt var upphov till oro. De rika och de inflytelserika, de som var upptagna med sina brådskande affärer eller politiska angelägenheter, såg honom inte. Skriftlärda och fariseer och andra religiösa ledare på den tiden såg fram emot att Messias skulle komma. De hade studerat skrifterna och längtade efter att han skulle komma som skulle befria Israel. De trängtade efter att få se hans dag. De bad om att han skulle komma. Men de var så genomsyrade av sina egna traditioner och så förblindade av sin egen trångsynta tolkning av skriften att de inte såg den ödmjuke man som vandrade mitt ibland dem. Jesus kom inte på det sätt som de förväntade sig. Han hade inte gått på deras religiösa skolor. Och vad värre var, han höll inte med dem om allt som de lärde och därför kunde han inte vara den de väntade på. De självgoda och de opåverkbara, de vars hjärtan är tillslutna för Anden, såg honom inte. Men vilka såg honom? Simeon, en äldre rättfärdig och gudfruktig man, såg Kristus. När Maria och Josef kom med Jesusbarnet till templet, visste Simeon genom den Helige Andens kraft att det var Kristus, den högste Gudens Son. Och han tog barnet i sina armar och välsignade det. 5 Enkla fiskare och arbetare såg honom. De sjuka, de ringa och de förtvivlade såg honom och erkände honom som Israels frälsning. Men bland de rika och mäktiga fanns det några som var mottagliga för undervisning och därför såg Kristus. Nikodemus, en av judarnas rådsherrar, såg honom, 6 det gjorde även den rike Josef från Arimatea 7 och publikanen Sackeus. 8 Kan vi se Kristus nu? Ibland när vi läser om personer som inte såg Kristus som den han var, förundras vi över deras blindhet. Men tillåter också vi oss att distraktioner skymmer Frälsaren --- nu i jul och året igenom? De finns yttre distraktioner --- julklappar vi oroar oss över, julpynt eller den högljudda reklamen --- men det är ofta det som finns inuti oss som gör oss blinda för Kristus.

3 Hos några är det kanske intellektuellt högdragenhet på en viss nivå som fjärmar dem från Kristus. I vår tid då ofantliga mängder kunskap är lätt åtkomliga, kan den välbekanta berättelsen om Jesus Kristus gå förlorad i störtfloden av vetenskapliga framsteg, angelägna nyheter eller de senaste populära filmerna eller böckerna. Somliga blir så upptagna av detaljer när det gäller att styra sitt liv att de inte tar sig tid för mycket annat. De må tala som om de tänkte på det som hör till Anden, men deras hjärtan är så inriktade på världen att de inte ser Kristus. Somliga är som fariseerna: de söker efter Kristus, men deras hjärtan är så fästa vid egna teorier, andliga hobbyer och åsikter att de inte känner igen honom. Trots goda avsikter går de miste om den Helige Andens omvandlande uppenbarelser, och går därigenom miste om det enda sättet att få ett säkert vittnesbörd om Jesus Kristus. Låt oss se Kristus i julen Det här är en glädjens tid! En tid då vi firar! Det är en underbar tid när vi bekänner oss till att vår allsmäktige Gud sände sin enfödde Son Jesus Kristus för att återlösa världen! För att återlösa oss! Det är en tid för kärleksfulla och vänliga handlingar och för broderskärlek. Det är en tid när vi tänker över vårt liv och vilka välsignelser vi har. Det är en tid att förlåta och bli förlåten. Men kanske mest av allt, må det vara en tid då vi söker efter Guds Lamm, ärans Konung, världens eviga Ljus, människosläktets stora Hopp, vår själs Frälsare och Återlösare. Jag lovar att om vi förenklar vårt liv lite och uppriktigt och ödmjukt söker efter den äkte och vänlige Kristus med vårt hjärta, ska vi se honom och finna honom --- i jul och året om. Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen. SLUTNOTER 1. Antoine de Saint-Exupéry, The Little Prince [Lille prinsen], översatt till engelska av Richard Howard (2000), s 2, s Nephi 19:7. 3. Joh 7: Matt 13: Se Luk 2: Se Joh 3: Se Matt 27: Se Luk 19:2--10.

4 Första presidentskapets julandakt 6 december 2009 Julberättelser President Henry B Eyring förste rådgivare i första presidentskapet Vi kan välja den här julen och varje dag att skapa en liten del av julberättelsen i vårt eget liv. Julberättelsen är en berättelse om kärlek. Första gången vi hörde den berättelsen var innan jorden skapades. Vår himmelske Fader berättade för oss om den lycksalighetsplan han hade för alla sina älskade barn. På grund av sin kärlek skulle han låta oss komma ner från sina kungliga boningar och leva i en värld där vi skulle vara fria att välja att återvända till honom. Han sade att på grund av frestelser och på grund av att det skulle vara så svårt för oss att alltid välja det rätta så behövde vi en Frälsare. Vi behövde alla en kraft utöver vår egen för att kunna räddas från död och från synd. På grund av sin stora kärlek till Fadern och till oss, erbjöd sig Jehova frivilligt att komma ner från sin upphöjda ställning som den fulkomlige Förstfödde i andevärlden och ställas inför de prövningar som vi skulle ställas inför och att frälsa oss om vi älskade honom tillräckligt mycket för att hålla de bud som han skulle ge oss. Kärnan i de här buden var att vi skulle älska Fadern och hans Son och alla Guds barn. När vi hörde den berättelsen uppfylldes våra hjärtan av en sådan kärlek till Fadern och hans Son att vi ropade av glädje och tillbad dem. Många har sedan dess berättat om den underbara tidpunkt i den berättelsen när barnet Jesus föds för att rädda oss och leda oss hem. De inspirerade skildringar som vi sätter högst värde på hjälper oss att återigen känna Faderns och hans älskade Sons omsorg om oss och kärlek till oss alla, särskilt till de ringaste bland oss. Det är ett av skälen till att vi älskar Lukas berättelse om Jesu födelse. Varje gång vi hör den känner vi på nytt vår Faders kärlek till oss och till alla sina barn. Varje detalj i berättelsen levandegör för oss kärlekens budskap. Maria, Jesu mor, lindar ömt sitt förstfödda barn och lägger honom i en krubba. Gud sänder änglar i strålande ljus att tillkännage för ödmjuka herdar att den sedan länge utlovade Messias har blivit född. Och Lukas berättar för oss att en änglakör sändes för att fira den här största av alla gåvor från en kärleksfull himmelsk Fader till sina barn. Lukas ord tycks nästan få oss att i vårt sinne och vårt hjärta minnas ljudet av änglamusik: I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag. 1

5 Berättelsen om julen som Lukas återger för oss skapar den känsla av frid och välbehag som änglakören utlovade. Varje inspirerad skildring av Jesu födelse har den förmågan. Den store profeten Jesaja skrev om barnet Jesus flera hundra år innan denne föddes i ett stall. Han visste att Kristus skulle födas för att rädda oss och bli konungarnas Konung: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. 2 Händel tonsatte Jesajas julberättelse, och de orden sjungna av körer har uppbyggt hjärtan i många generationer. Några av oss har själva sjungit dem. Under veckan som gick inbjöds medlemmarna i min församling att ta med sig noter och sjunga allsång med en kör. Varje gång jag har hört eller sjungit Jesajas berättelse om Kristus har jag känt frid och glädje. Löftet om frid, som Herren kom med vid sin födelse, får vi varje gång vi kvalificerar oss för att få erfara hans kärlek och renande kraft som kommer tack vare hans försoning. Och varje inspirerad julberättelse ger en känsla av hans kärlek till oss. Tack vare sin kärlek till oss sände vår himmelske Fader änglar och profeter att återge berättelsen om julen redan innan Jesus var född. I Mormons bok berättar Moroni för oss varför Gud gjorde det: Ty se, Gud som vet allt och som är från evighet till evighet, se, han har sänt änglar till att betjäna människobarnen för att uppenbara det som rör Kristi ankomst, och allt gott skulle komma genom Kristus. Och Gud förkunnade även för profeterna genom sin egen mun att Kristus skulle komma... Därför började människorna, genom änglars betjäning och genom varje ord som utgick från Guds mun, utöva tro på Kristus. Och genom tro höll de sålunda fast vid alla goda ting, och så var det ända till Kristi ankomst. 3 Samma sak gäller efter Kristi ankomst: vi håller fast vid alla goda ting genom vår tro på honom. Sanna berättelser om julen ökar alltid tron på honom och på hans uppgift. Och med den tron ökar vår beslutsamhet att förena oss med honom och hjälpa honom i hans kärleksfulla uppgift att visa barmhärtighet och att rädda. Det är underbart att alltid minnas honom, men särskilt då vi firar hans födelse. Han kom för att välsigna barn. Han botade sjuka. Han inbjöd alla, även dem som föraktade honom, att följa honom och därmed välja den väg som leder hem till vår himmelske Fader. Vi kan välja den här julen och varje dag att skapa en liten del av julberättelsen i vårt eget liv. Vi kan tacka ja till de levande profeternas inbjudan att hjälpa dem som har kommit bort från stigen, och gått vilse, att återvända till den. Vi kan erbjuda evangeliet, som är den enda vägen som leder hem, åt alla vi möter på vår väg. Vi kan lyfta dem som är trötta och hungriga och ensamma, som Frälsaren gjorde och som han nu inbjuder oss att göra tillsammans med honom. När vi gör det, kan de känna hur mycket Frälsaren älskar dem och vill leda dem på vägen till den Gud som han älskar. I berättelserna om Kristi födelse kan vi se och känna vem han var och vem han är. Det lättar vår börda på vår väg. Det får oss att glömma oss själva och lätta andras bördor. På så sätt kan varje dag kännas som den bästa av våra jular. Vi kan på nytt få erfara Frälsarens kärleksfulla godkännande och hans tacksamhet. Och dem som vi hjälper åt honom kan känna den hjälpande hand som Frälsaren sträcker ut åt dem, om bara de väljer att ta den. Jag vittnar om att det barn som Maria födde i Betlehem var Guds gudomlige och fullkomlige Son. Han älskar oss med fullkomlig kärlek, liksom vår Fader gör. Jehova kom som Kristus för att öppna vägen åt oss alla att

6 undkomma synd och bedrövelse. Jag ber att vi ska välja den vägen och hjälpa alla vi kan att tillsammans med oss återvända hem till Gud i kärlek, i Jesu Kristi namn, amen. SLUTNOTER 1. Luk 2: Jes 9:6. 3. Moroni 7:22-23, 25.

7 Första presidentskapets julandakt 6 december 2009 Julens anda President Thomas S Monson Mina älskade bröder och systrar, jag är så tacksam över att få vara här med er i kväll. Jag har liksom er inspirerats och upplyfts av att få lyssna till president Eyring och president Uchtdorf, och även av den underbara sången som kören och orkestern har skänkt oss. Det finns mer än ett korn av sanning i en av våra psalmer: Tiden flyr på vingar. 1 Ännu ett år har flugit förbi och vi står återigen inför julen. Jag satt och tänkte på forna jular nyligen och insåg att det nog inte finns någon annan tid på året som ger oss fler starka minnen än julen. De jular vi minns bäst har oftast inte så mycket att göra med världsliga saker, men mycket att göra med familjen, med kärlek, med omsorg och medkänsla. Det ger hopp till dem av oss som är rädda att helgens enkla betydelse suddas ut av kommersen, av invändningar från folk av annan religiös tro, eller av att vi fångas upp av julens jäkt till den grad att vi inte känner den speciella anda vi annars kan få erfara. Många går till ytterligheter under den här tiden på året. Vi kanske tar på oss för mycket med tanke på den tid och energi vi har. Kanske har vi inte tillräckligt med pengar att spendera på det vi känner att vi måste köpa. Det vi gör under jultiden får oss ofta att känna oss stressade, utpumpade och utslitna, när vi istället borde känna den enkla glädjen av att få minnas barnets födelse i Betlehem. Men oftast finner tidens speciella anda ett sätt att nå vårt hjärta och vårt liv trots de svårigheter och distraktioner som tar av vår tid och energi. För många år sedan läste jag om något som hände en jul när tusentals trötta resenärer var strandsatta på den fullbelastade flygplatsen i Atlanta, Georgia i Förenta staterna. En isstorm hade rejält fördröjt flygen för dessa människor som försökte komma dit de allra mest ville vara på julen --- troligtvis hem. Det var december När midnattstimman slog stod olyckliga passagerare kring biljettdiskarna och diskuterade ängsligt med personal vars gladlynthet sedan länge försvunnit. De ville också vara hemma. Några få lyckades halvsova på obekväma stolar. Andra samlades kring nyhetsstånden för att i tysthet tumma igenom pocketböcker. Om det fanns ett gemensamt tema i denna mångfaldiga folksamling så var det ensamhet --- genomträngande, ofrånkomlig och betryckande ensamhet. Men god ton på flygplatser kräver att varje resenär bibehåller sin osynliga mur som stänger alla andra ute. Det var bättre att känna sig ensam än att vara engagerad i andra, för då behövde man inte lyssna till de dystra och modfällda medresenärernas klagomål. Det fanns helt enkelt fler passagerare än platser på något av planen. När ett plan ibland lyckades lyfta lämnade det fler bakom sig än det tog med sig. Orden standby, bekräftad reservation och passagerare i första klass etablerade turordning och vittnade om pengar, makt, inflytande, förutseende --- eller om bristen därav. Gate 67 i Atlanta var ett mikrokosmos av den enorma flygplatsen. Den var knappt större än en glasinfattad hytt, späckad med resenärer som hoppades få flyga till New Orleans, Dallas och andra städer västerut. Förutom de lyckliga få som reste i par var det inte många som pratade med varandra vid gate 67. En försäljare stirrade uppgivet ut i etern. En ung mor höll ett spädbarn i famnen och vaggade det förgäves för att stilla dess dämpade gråt.

8 Där fanns även en man i en välskräddad grå flanellkostym som på något sätt tycktes vara oemottaglig för det allmänna lidandet. Han såg oberörd ut. Han koncentrerade sig på pappersarbete --- kanske på firmans bokslut. En nervös medresenär som iakttog denne upptagne man kanske tyckte han liknade Ebenezer Scrooge. Plötsligt bröts den relativa tystnaden av ett tumult. En ung man i militäruniform, knappt 19 år gammal, diskuterade livligt med flygplatspersonalen. Pojken hade en biljett med låg prioritet. Han vädjade till personalen att hjälpa honom komma till New Orleans så att han kunde ta bussen hem till en liten by i Louisiana. Personalen sade utmattat till honom att han förmodligen måste vänta 24 timmar, om inte längre. Pojken blev förtvivlad. Direkt efter jul skulle hans förband skickas till Vietnam --- där kriget rasade på den tiden --- och om han inte kom med flyget skulle han kanske aldrig få fira jul hemma igen. Till och med affärsmannen såg upp från sina kryptiska kalkyler med svalt intresse. Det syntes att personalen var rörd, kanske till och med lite generad. Men allt han kunde erbjuda var sympati --- inte hopp. Pojken stod vid disken och såg upprivet ut över sina medresenärer, som om han sökte en vänlig själ. Till slut annonserade personalen att det var dags att gå ombord. Resenärerna, som hade väntat i många timmar, hävde sig upp, samlade sin packning och släpade sig ner längs den smala korridoren mot det väntade flygplanet: tjugo, trettio, ett hundra --- tills det inte fanns några platser kvar. Personalen vände sig mot den förtvivlade unga soldaten och ryckte på axlarna. Men affärsmannen hade av någon anledning hållit sig i skymundan. Nu steg han fram. Jag har en bekräftad biljett, sade han tyst till personalen. Jag vill ge min plats till den här unge mannen. Personalen stirrade förvånat på honom, sedan bad han soldaten komma fram. Oförmögen att tala och med tårar rinnande ner för kinderna skakade den grönklädde pojken hand med mannen i den gråa flanellkostymen, som mumlade: Lycka till. God Jul på dig. Lycka till. När dörren till planet stängdes och motorerna började spinna vände sig affärsmannen om, med portfölj i handen, och gick trött mot den nattöppna restaurangen. Det vara bara några få av tusentals strandsatta på Atlantas flygplats som såg dramat vid gate 67. Men för dem som såg det ersattes vresigheten, frustrationen och ovänligheten med en inre glöd. Den kärlek och vänlighet som en främling visade förde julens anda in i deras hjärta. Planet lyfte och dess ljus blinkade som stjärnor allt eftersom det omslöts av mörkret. Spädbarnet sov nu stilla i den unga moderns knä. Kanske ett annat flyg skulle lyfta inom kort. Men de som såg vad som hände var mindre otåliga. Glöden varade, stilla och genomgripande, i det lilla stallet gjort av glas och plast vid gate Mina bröder och systrar, vi finner inte julens sanna glädje genom att jäkta hit och dit för att få mer gjort eller genom att köpa obligatoriska klappar. Sann glädje kommer när vi visar den kärlek och medkänsla som världens Fräsare inspirerar oss till, han som sade: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. 3 Må vi under denna glädjens högtid glömma bort personlig missämja och överbrygga fiendskap. Må vi under helgens firande visa omsorg om de behövande och nödlidande. Må vår förlåtelse nå ut till dem som sårat oss, liksom vi hoppas på att bli förlåtna. Må godhet fylla vårt hjärta och må kärlek råda i vårt hem. När vi begrundar hur vi ska spendera våra pengar för att köpa julklappar, må vi också planera för hur vi ska tillbringa vår tid för att hjälpa andra känna julens sanna anda i sitt liv. Frälsaren gav utan förbehåll till alla, och hans gåvor kan inte mätas med pengar. Under sin verksamhet välsignade han de sjuka, gav blinda synen åter, återställde de dövas hörsel och gjorde så att halta och lama

9 kunde gå. Han gav renhet till de orena. Han återställde livet till de livlösa. Han gav hopp till de hopplösa och tände ett ljus i mörkret. Han gav oss sin kärlek, sitt tjänande och sitt liv. Vilken ande känner vi under julen? Det är hans ande --- Kristi Ande. Hur tyst, hur tyst har undret skett, o, himlens största gärd! Så Gud i nåd och kärleks råd ger ljus åt mörknad värld. Må vi i kärlek vandra med rent och ödmjukt sinn. Må bön och tro i hjärtat bo, då Herren träder in. 4 Må vi med Kristi rena kärlek vandra i hans spår när vi går mot den tid då vi firar hans födelse. När vi gör det, låt oss då minnas att han fortfarande lever och fortsätter att vara världens ljus, han som lovade: Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. 5 Till var och en av er, mina bröder och systrar, ger jag min kärlek och välsignelse. Må ni ha en underbar jul. Må det finnas kärlek, vänlighet och frid i ert hjärta och hem. Må även de med tyngda hjärtan lyftas av den lindring som endast kan komma från honom som tröstar och ger oss förvissning. Med Kristi Ande i vårt liv känner vi välvilja och kärlek mot alla människor, inte bara under julen utan även under hela året. Må detta stämma in på oss alla och bli till vår välsignelse, är min bön, i Jesu Kristi, vår Frälsare och Återlösares namn, amen. SLUTNOTER 1. Ta vara på var timma, Psalmer, nr Ur Drama at Gate 67, av Ray Jenkins. 3. Matt 25: O Betlehem, du lilla stad, text av Phillips Brooks, Psalmer, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, nr Joh 8:12.