Golvare att gilla. tre stora småttingar

Transkript

1 Gruppest! Smidiga golvhögtalare Golvare att gilla tre stora småttingar Numera får stereon sällan ta plats och då blir högtalarna lidande. Men vi har snokat upp tre vältrimmade alternativ som inte fyller vardagsrummet med annat än stort ljud. Text Mats Meyer-Lie Medlyssnare Magnus Fredholm, Jonas Bryngelsson Bild H&M Mätning H&M Lättaste sättet att få bra ljud hemma är att lägga ner lite extra på högtalarna och placeringen. Det är en tumregel som fortfarande står sig. Ny förstärkarteknik och nya format kommer och går, men våra pålitliga dynamiska element hävdar sig fortfarande fint trots att principen är över 100 år gammal. Ja, vill man spetsa till det kan man nog säga att det egentligen inte hänt så mycket på elementsidan de senaste 50 åren trots nya rymdåldersmaterial och precisionstillverkning. Det handlar mer om tålmodig teknisk förfining och en arbetsseger för de dynamiska elementen så att de på senare år blivit så bra att de kan konkurrera med mer exotisk teknik som bandhögtalare, elektrostater och annat. Dessutom blir de billigare och ofta mindre skrymmande och det är det sistnämnda vi har tagit fast på den här gången. Verkligt högpresterande golvhögtalare som ändå inte proppar igen vardagsrummet. Vi fastande för tre olika alternativ, som alla intressant nog har det gemensamt att det är 2,5-vägskontruktioner. Alltså ett mellanting mellan den traditionella 2-vägaren där ett element tar hand om basljudet och ett annat tar diskanten och trevägaren minst tre olika element uppdelat i bas, mellanregister och diskant. Förenklat kan man säga att den största fördelen med 2-vägaren är att delningsfiltret inte behöver bli särskilt komplext och alltså stör ljudet i mindre utsträckning. En av fördelarna med 3-vägaren är att man kan få en högtalare som går djupare i basen och att varje enskilt register ofta kan hanteras med större precision. Det är övergången mellan dem som kan innebära problem. Men 2,5-vägaren är en perfekt kompromiss om man vill hålla nere storleken på högtalarlådan och ändå få tillräckligt drag i basen. Gemensamt för alla testets tre högtalarna är också ett bitvis överraskande bottendrag och två av dem klarar dessutom redaktionens helt egna föreskrivna krav på små golvare: Bredd under 17 centimeter och maxhöjd på 1 meter (se H&M nr 7-8/2010). Här är vår pigga treklöver: Penaudio Sara SA Ranger Master Vienna Acoustics Mozart Grand NR

2 Grupptest! Smidiga golvhögtalare PRISVÄRD! Penaudio Sara saklig kameleont Omdöme Ljud 7 Finish 8 Prisvärdhet 8 är därför något av en ljudkameleont som nyktert och sakligt tar fram det som spelats in. Varken mer eller mindre alltså mer rak och korrekt än inställsam, men samtidigt också känsligare för musikens inspelningskvalitet (läs bitrate!). En annan egenhet är att Sara sprider ljudet mycket punktformigt och skälet är förstås att ett så stort omfång som 300 hertz till 5 kilohertz täcks av ett enda 5,5-tums element (Seas). Det ger fin stereokänsla med bra röstoch instrumentplacering men märkligt nog utan riktigt samma djupa stereoperspektiv som hos Vienna Acoustics eller den utmejslade reliefen hos SA Ranger Master. Vill man få lite mer diskantpiff och därmed tydligare stereoperspektiv måste Sara vinklas in rätt hårt och när vi ändå är inne på placering mår högtalarna bra av att placeras rätt nära bakvägg. I vårt mindre lyssningsrum på dryga 22 kvadrat passad den bäst stående brett isär, hårt invinklade och mindre än halvmetern från bakväggen. Alla i testpanelen var dock inte lika övertygade över Sara som jag själv och någon anmärkte på att de lät lite andefattigt och livlöst, då inte minst jämfört med System Audios turbohögtalare. Sara kräver också mer effekt. Basen är visserligen ren och jämn men får aldrig samma djup och attack som SA Ranger Master och blir inte lika fysiskt påtaglig som hos Vienna Acoustics. I ljuset eller skall vi säga ljudet, av testets konkurrenter kan jag visserligen hålla med en smula, men det hindrar inte Sara från att vara en avundsvärt ren, saklig och neutral konstruktion extremt välbyggd och dessutom riktigt snygg. Det för oss svenskar kanske lite okända märket Penaudio är ytterligare en av Finlands många flitiga och ambitiösa högtalartillverkare. Vi har skrivit om märket tidigare i år (se H&M nr 10/2011), men då handlade det om den nya tvåmetersreferensen Sinfonia. Men genomgående i både den högresta prestigepjäsen som i firmans mer vardagliga modeller finns en strävan mot både hög precision men också förmågan till ett naturligt, flödande ljud. En återgivning för behaglig lyssning utan överdrivna utsvävningar åt något håll. Nyckelordet har varit tuning som i det här sammanhanget kan jämställas med att stämma, balansera och fintrimma ljudet. Den modell vi har provat heter Sara, en slank, meterhög 2,5-vägare som man plöjt ner tre års utvecklingsarbete i. Det är ett i högsta grad talande exempel på hur långt man kan komma med en smal, lättplacerad golvhögtalare. Det handlar om en stadig konstruktion i firmatypiskt stående björkplywood med prima WBT-kontakter, mycket påkostade filterdelar, basreflexrör i aluminium och handplockat internkablage från svenska Jorma Design. Sara visade sig snabbt också vara ett övertygande exempel på firmans fingertoppskänsla för fintrimning, med en klar, öppen klangbalans som aldrig blir överdrivet ljus eller påträngande. Ja det här är egenskaper som märks redan rakt ut ur lådan och på sin fot med skruvbara spikar låter Sara ovanligt helgjutet, trots att vi talar om en högtalare som bara är 16 centimeter bred och strax över metern hög. Att beskriv något som neutralt kan vara lite kluvet eftersom det i ljudsammanhang också kan halka över i att vara oengagerade och tråkigt. För Penaudios del handlar det däremot om motsatsen: en välavvägd jämnhet i ljudet och en kärnfull otvungenhet i spelstilen där det känns som att högtalaren varken lägger till något eller drar ifrån. Sara Penaudio Sara Pris Cirka kr/par Princip 2,5-vägs basreflex Delningsfrekvenser 300Hz/5 khz Nominell impedans 4 ohm Angiven känslighet 88 db Mått (BxHxD) 16x103x24 cm Vikt 20 kg Info 18 NR

3 Danska System Audio har sedan starten 1984 arbetat sig upp till en tätposition bland danska högtalartillverkare. Man har också länge haft fingertoppskänsla för inredningstrender och var till exempel tidigt ute med vita modeller. Numera har man ett omfattande modellprogram med hela 11 olika golvhögtalare, samtliga slanka och lättmöblerade. Att högtalarna är slanka beror på att man konsekvent föredrar flera små högtalarelement oftast långslagiga 4,5-tummare istället för få och stora. Genom att de är flertaliga får man ändå tillräckligt bastryck samtidigt som små koner är lättare och därmed snabbare. De blir också lättare att kontrollera, varför man slipper sladdrig, svullen bas och kan bibehålla konturskärpa också i de lägsta registren. Just konturskärpa, klarhet och knivskarp attack är genomgående hos System Audios (golv)högtalare. Små elementen gör högtalarlådorna smala vilket ger färre störande reflexer (diffrak- Omdöme Ljud 9 Finish 8 Prisvärdhet 8 tion) och innebär att högtalarlådorna märks mindre rent akustiskt. En annan egenhet är att man föredrar 2,5-vägsfilter så att alla fyra konhögtalarna spelar bas men bara de två översta går upp till mellanregistret. Golvmodellernas slanka, höga men djupa lådor må se enkla ut men skenet bedrar, och testets Ranger Master är minutiöst stagad invändigt i sex olika akustiska kamrar. Den utskjutande baffeln är inte bara ett designtrick utan också utformade för att minska luftkompression från de långslagiga elementen. I sitt förbättrade Master-utförande har man gjort en hel del förbättringar inuti lådan, vilket medfört att man kunnat förenkla filtret och i gengälld satsat på ännu bättre komponenter. Här finns ännu finare Nordost-kablage än i grundmodellen, inklusive monofilament till diskanten. Hur låter då denna slanka skapelse? Ja, om du tror att ljudet är tunt och spinkigt på grund av lådan så lär energin och attacken i basen komma som en chock! Sällan har man väl heller hört en sån här kombination av subtil elegans och brutal råstyrka, för Ranger Master kan konsten att gå fram och koppla strupgrepp på en intet ont anande lyssnare. Visst imponeras man av det stora och vidöppna ljudet, men det som verkligen gör att högtalaren sätter sig i respekt är en obeveklig kontroll och obekymrad slagkraft. De kan klippa till med en sådan våldsam kraft i basen att hela rummet svajar till. Ja, du sätter hjärtat i halsgropen så det är inget för slölyssnaren, för här talar vi om medryckande ljud. Högtalaren har också en förmåga att System Audio Ranger Master slimmad slagkraft bibehålla sina tvära dynamiska kast ända ner i lågbasen så att alla toner verkligen startar och stannar exakt samtidigt. Den här egenskapen gjorde att jag själv faktiskt började tänka på exempelvis Focal Scala Utopia, ja till och med Goldmund Ranger Master ger nämligen nästan samma känsla av total mekanisk kontroll utan efterslängar och billjud. Ett imponerande resultat alltså som visar fördelen av att använda många små element. Nog för att det var väntat med tanke på den smala baffeln, men man blir ändå överraskad över att Ranger Master lyckas med konststycket att helt försvinna ur rummet och istället måla upp ett millimeterexakt och brett stereosceneri med lager efter lager av djuprelief. Vi talar om en finmaskig detaljprecision som trots sin krispighet aldrig upplevs som vass eller överbriljant. Bara lovord alltså? Ja, egentligen. Inte ens min egen anmärkning om att mellanregistret nog ändå var lite magert stämde när högtalarna väl hamnat på rätt avstånd, det vill säga runt 30 centimeter från bakväggen. Visst, ibland kan man sakna en gnutta värme men det beror oftare på inspelningarna och elektroniken än högtalarna själva. Så kräsen är bara förnamnet för den här högtalaren, även om den inte ställer särkilt stora rent elektriska krav på till exempel förstärkaren. System Audio Ranger Master Pris kr/par Typ 2,5-vägs basreflex Delningsfrekvenser 500Hz/3 khz Nominell impedans 4 8 ohm Angiven känslighet 89 db Mått (BxHxD) 13x116x32 cm Vikt 28,5 kg Info NR

4 Grupptest! Smidiga golvhögtalare Vienna Acoustics storslagen färgprakt Omdöme Ljud 8 Finish 10 Prisvärdhet 10 ett stadigt grepp. Ja, någon i lyssningspanelen tvekade inte heller till att utnämna den till testets verkliga allroundhögtalare och en högtalare man förbehållslöst kan rekommendera till vem som helt. Skälet är att de låter så homogent och harmoniskt och kombinerar en matig bas som nästan kan välta möbler med fin och skir detaljupplösning i toppen. Välta möbler ja: kommer Mozart närmare bakväggen än centimeter i ett normalstort vardagsrum så kan det snabbt bli för mycket av det goda och basen rikserar att ta över helt. Vi provade med patentlösningen att dämpa de bakåtriktade portarna för att se om man kunde tämja basen en smula, men det visade sig inte alls fungera och gjorde högtalarna märkligt livlösa och stumma. Nej, ett rejält avstånd till bakvägg är vad Mozart mår bäst av. Samtidigt är basförmågan mycket av tjusningen med de här högtalarna, som till skillnad från testets två övriga dessutom genomgående har en mjukare, mer maklig och avspänd spelstil. De låter också rundare och dovare än framför allt SA Ranger Master, utan lika tydlig konturskärpa, men så är Mozart också inriktad på den musikaliska helheten snarare än att avslöja enskildheter. Trots att någon muttrade om dov, loudnessaktig klang tryckte ändå en i vår panel på att Mozart var bättre upplöst och mer nyanserad i mellanregistret än de båda konkurrenterna. Vi var lite kluvna, men ändå rörande eniga om det här var en sällsynt helgjuten högtalare. Österrikiska Vienna Acoustics har länge varit en doldis utanför de tysktalande länderna, trots att man producerat högtalare sedan 1989 och har närmare 20 olika högtalarmodeller. Men fler och fler har börjat få upp ögon och öron för märket och inte minst då man för ett par år sedan gjorde sig ett namn i branschen med sina vackra Die Musik flaggskeppet i prestigeserien Klimt (taget från jugendmålaren Gustav Klimt). Den raffinerade och nyskapande konstruktionen har i ett slag satt firman på kartan, inte minst därför att det trots många element i princip handlar om en 1-punktslösning. Hjärtat är nämligen ett unikt, egenutvecklat platt 7-tums koaxialelement i en vridbar sektion, avkopplad från resten av lådan. Utökad med en superdiskant från japanska kulttillverkaren Murata och egenutvecklade basar ger det ett hisnande omfång från 22 hertz till 100 kilohertz. Att det inte bara är glädjesiffror vet alla som hört och känt (!) ljudet från de här vackra praktpjäserna. Men nu handlar det inte om toppmodellen och vi har lyssant till en betydligt mer blygsam men lika fullt genomarbetad skapelse, som faktiskt visar sig ha en hel del likheter med referensen. Högtalarna heter Mozart och är näst minst av fyra golvmodeller i serien Concert Grand. Återigen rör det sig om en 2,5-vägskonstruktion men den här gången med helt iögonenfallande, transparenta och egenutvecklade 6-tumsbasar byggda av tyska Eton. Det gedigna och elegant fanerade bygget andas kvalitet in i minsta detalj och känns mer påkostat än man är van vid i prisklassen. Ingenting har lämnats åt slumpen och de småväxta men ovanligt massiva högtalarna står stadigt på utriggade gjutjärnsfötter med justerbara spikar. Mozart är precis som SA Ranger Master en högtalare som inger respekt så fort de börjar spela. De låter generöst och fullvuxet som vore de flera nummer större och trots sina blygsamma dimensioner tar rummet i Vienna Acoustics Mozart Grand Pris kr/par Typ 2,5-vägs basreflex Delningsfrekvenser 400Hz/3 khz Nominell impedans 4 8 ohm Angiven känslighet 90 db Mått (BxHxD) 17x94x30 cm Vikt 26 kg Info IC Fidelity, NR

5 ANNONS

6 Grupptest! Smidiga golvhögtalare Slutsats: små men potenta krutpaket! Återigen står vi här som åsnor framför tre smakliga hötappar. Alla testest tre alternativ låter bra, bitvis löjligt bra! De visar också att relativt små golvhögtalare mycket väl kan konkurrera med större 3-vägskonstruktioner i bastyngd så länge rummet inte är för stort. Men även om man kan överraskas av basdjupet hos de här små högtalarna så är det i ännu högre grad basens kvalitet, renheten och nyansrikdedom i basen som verkligen förbluffar. Det visar fördelarna med att kunna använda små, resonansdöda lådor kombinerat med små men flera parallella baselement. Visst, förvänta dig inte den där typen av mattkrullande sub-25-hertzbas och inte att kunna trycka ut väggarna i stora rum, men placera dem däremot i ett vanligt vardagsrum och vi går i god för att du inte kommer att sitta och längta efter större högtalare, eller en subwoofer för den delen. Har vi någon vinnare då? Ja, hur bra vi än tyckte om den nyktra och taktfasta Penaudio Sara så låter både Vienna Acoustics Mozart och SA Ranger Master som två nummer större högtalare. Det är svårt att inte överväldigas och dras med av den fysiska värmen men ändå skira detaljrikedomen hos Vienna Acoustics, som kanske är testets mest allsidiga och minst kritiska högtalare. Några av oss som lyssnade tyckte ändå att den ofta blev väl mullig och varm i ljudet, särkilt jämfört med den vidöppna, krispiga och obehindrat högexplosiva spelstilen hos SA. Ju bättre kringutrustning den fick desto mer excellerande den i baskontroll, renhet och millimeterexakt 3D-känsla att man bara tappade hakan! Två ett till SA alltså! Kom bara ihåg att SA måste stå närmare bakväggen än vanligt och Vienna Acoustics mycket längre ut än vanligt. Priset på SA Ranger i Master-utförande är också märkbart högre än priset på både Penaudio och Vienna, och även det måste så klart tas i beaktande vid en köpsituation. H&M Kringutrsutning: Signalkälla Marantz K.I. Pearl Lite Försteg Audionet MAP V2 (inkl. DAC) Integrerad förstärkare Bladelius Tyr Mk II Novitas (inkl. DAC) Slutsteg Burmester 956 Kablar Jorma Design, Kimber, Transparent Elac Frekvensgång: Mycket jämn frekvenskurva rakt fram utan märkbar påverkan av baffeln, samt balanserad spridning till Elac Utklingningsförlopp: Resonanser i mellanregisterkonen syns vid 4 och 6,5 khz, 3. Elac Impedans: Kontrollerad impedans och behärskade fasvinklar för en förstär 1. Elac Frekvensgång: Mycket jämn frekvenskurva rakt fram utan märkbar påverkan av baffeln, samt balanserad spridning till Elac Utklingningsförlopp: Resonanser i mellanregisterkonen syns vid 4 och 6,5 khz, 3. Elac Impedans: Kontrollerad impedans och behärskade fasvinklar för en förstär 1. Elac Frekvensgång: Mycket jämn frekvenskurva rakt fram utan märkbar påverkan av baffeln, samt balanserad spridning till Elac Utklingningsförlopp: Resonanser i mellanregisterkonen syns vid 4 och 6,5 khz, 3. Elac Impedans: Kontrollerad impedans och behärskade fasvinklar för en förstär 22 NR