Berit Andersson

Transkript

1 Hälso- och sjukvårdsorganisationer kommer och går - distriktssköterskan består? Distriktssköterskan - kulturens bärare och medkänslans sändebud En nationell kartläggning av specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska Berit Andersson

2 1 Innehåll Sammanfattning 2 Introduktion 3 Bakgrund 3 Lagar och författningar 4 Utbildning 4 Syfte 5 Datainsamling 5 Bearbetning av data 6 Resultat 6 Behörighetskrav 6 Dispens Studerandeplatser och antagna studenter 7 Ingående ämnen i specialistutbildningen till distriktssköterska 8 Klinisk utbildning 9 Valbara kurser 9 Betyg 10 Måluppfyllelse 11 Högskoleverkets målbeskrivningar 12 Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar 13 Universitets/högskolors egna mål 14 Övriga synpunkter 15 Diskussion 15 Referenser 18

3 2 Sammanfattning Distriktssköterskeutbildningen är en av Sveriges äldsta specialistutbildningar för sjuksköterskor. Distriktssköterskan har varit en efterfrågad resurs i Hälso- och sjukvården. Idag finns ca 5000 sjuksköterskor med distriktssköterskeutbildning i landstingens primärvård. Lika många sjuksköterskor finns i kommunernas hälso- och sjukvård. Behovet av specialistutbildade sjuksköterskor med distriktssköterskekompetens beräknas till minst 500 om året de närmaste 6-7 åren. Idag fylls inte de utbildningsplatser som finns vid våra universitet/högskolor. Vissa skolor (tre) har t o m varit tvungna att ställa in hela specialistutbildningar till distriktssköterskor vilket varit väldigt ovanligt tidigare. Anledningen har varit för få sökande med behörighet för antagning till utbildningen. Universitet/högskolor har enligt högskoleförordningen rätt att själv bestämma krav för behörighet för antagning till utbildning. Sjuksköterskeutbildningen, och därmed också specialistutbildningarna för sjuksköterskor, har de senaste åren gått från en ren yrkesutbildning till en akademisk utbildning. Sjuksköterskorna har fått ett eget akademiskt ämne, omvårdnadsvetenskap. Detta innebär bl a att sjuksköterskor ges möjlighet att genom forskning själva påverka innehållet i och utvecklingen av sin profession. Samtidigt som skolor med högre antagningskrav på akademisk nivå för omvårdnad har svårare att fylla sina kurser och skolor med låga antagningskrav ofta har ett överintag så är det viktigt att sjuksköterskor ges förutsättningar att inom specialistutbildningen ram får möjlighet till akademisk karriär. Likaså är det viktigt att sjuksköterskor som saknar behörighet för att antas till universitets/högskolestudier - specialistsjuksköterskeutbildning, inte utestängs. Om tio år har många sjuksköterskor en högre akademisk kompetens och detta kommer inte att vara något problem längre. Distriktssköterskeutbildningen vilar på en väl förankrade grund som bygger på distriktssköterskan som generalist, med förebyggande arbete och befolkningen i alla åldrar. Enligt utbildningsplaner och kursplaner uppfylls i stort Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för distriktssköterskan även om det finns inslag av förändringstankar för att tillgodose verksamhetens utvidgade behov. Den kliniska utbildningen varierar i omfång så mycket att det kan tyckas ge olika utbildningsresultat och kompetens. Många skolor har valbara kurser som fokuserar på en liten eller ingen del av distriktssköterskan verksamhetsområde men tar stort utrymme i utbildningen. Dessa kurser liksom kurser i vetenskaplig metodik kan tyckas inkräkta på övrigt utbildningsinnehåll vilket då på något vis behöver kompenseras. Vid universiteten/högskolorna bestäms innehåll i program och kurser vanligtvis av lärare med högst akademisk utbildning, disputerade lärare. Få distriktssköterskor är disputerade vilket innebär att om inte distriktssköterskor inte väljer eller ges möjlighet till högre akademiska studier kommer distriktssköterskeutbildningen i framtiden att formas av lärare som saknar distriktssköterskeutbildning och erfarenhet att arbeta som distriktsköterska och därmed också kompetens att bedöma distriktssköterskans verksamhetsområde.

4 3 Introduktion De senaste decennierna har Hälso- och sjukvården genomgått många förändringar med betydelse för distriktssköterskan och hennes arbete. Bland annat kan nämnas Ädel-reformen som genomfördes 1992, Husläkarreformen som kom och gick , läkemedelsförskrivningsrätten som beslutades om Under 90-talet har också en förskjutning från sjukhusvård till hemsjukvård skett. Dessutom har det skett en förändring i befolkningsstrukturen med färre nyfödda och fler äldre, vilket har inneburit färre barn i barnhälsovården och fler patienter i hemsjukvård. Bakgrund Kring sekelskiftet fanns i Sverige landsbygdssjuksköterskor som arbetade med hemsjukvård och förebyggande arbete. Framförallt var deras uppgift att förhindra smittspridning genom att isolera och vårda de sjuka samt utföra desinfektionen. De biträdde provinsialläkaren, speciellt i vården i hemmet och bland den fattigare delen av befolkningen. Det var också provinsialläkarna som aktualiserade behovet av fler sjuksköterskor i sina distrikt. Detta ledde så småningom till 1918 års betänkande angående bidrag av statsmedel för anställande av distriktssköterskor. För att få bidrag skulle distriktssköterskorna inte enbart syssla med sjukvård utan också arbeta med förebyggande verksamhet för att stärka folkhälsan bland den fattigare befolkningen på landsbygden. Hon skulle arbeta med att föra ur den för tiden rådande hygieniska ideologin, samtidigt som hon också skulle ha kunskaper i att sköta ett hushåll och matlagning för att kunna ge råd om näringsriktig kost. Distriktssköterskan skulle också ha kunskap om barnavård eftersom detta arbete påverkade inte bara det enskilda barnet utan också framtidens generationer (Wendt & Emanuelsson 1994). Detta ledde till behov av särskild utbildning för distriktssköterskor och 1919 beslutades om en reglerad distriktssköterskeutbildning och inrättande av en statlig skola i Stockholm under ledning av Kerstin Nordendahl. Till första utbildningen antogs 16 sjuksköterskor som efter knappt ett års studier gick ut som färdiga distriktssköterskor den 15 september 1921.

5 4 Distriktssköterskan skulle förutom sjukvård också ha kunskap i social lagstiftning och socialmedicin. De undervisades i barnavård, sinnessjukvård, epidemivård, bostadshygien, dispensärvård och tuberkuloslära, sociallagstiftning och närings- och dietlära. Kerstin Nordendahl var fram till 1938, då Statens institut för Folkhälsan inrättades och distriktssköterskeutbildningen fördes över dit, ansvarig för distriktssköterskeutbildningen och samtidigt var hon yrkesinspektris för den kvinnliga vårdpersonalen. Hon verkade för att stärka distriktssköterskornas hälsovårdsarbete och hygien och folkhälsa var viktiga begrepp för henne. Riksdagen tog 1935 beslut som satte distriktssköterskans hälsovårdande verksamhet i förgrunden och 1937 lyftes arbetet inom barnavården och dispensärvården fram (Wendt & Emanuelsson 1994). Lagar och författningar Från 1964 reglerades distriktssköterskans uppdrag i Normalinstruktionerna för distriktssköterskor (MF 68) och Normalreglemente för mödra- och barnhälsovården (MF 39) samt även Kungl. Maj:ts reglemente från 1957 för sjuksköterskor (nr 656). Dessa författningar ersattes 1994 med en allmän lagstiftning för hälso- och sjukvårdpersonal, Lag om åliggande för personal inom hälso- och sjukvård och som 1998 ersattes av Lag om yrkesverksamhet på hälsooch sjukvårdens område. Uppföljning gjordes också av Allmänna råd från socialstyrelsen, kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska och barnmorska (SOSFS 1995:15) och de kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor i vilken bl a distriktssköterskans specialområde och -funktioner samt uppgifter beskrivs (Socialstyrelsen 1996). Utbildning Från att tidigare bara funnits i Stockholm finns idag utbildning till distriktssköterska på 21 universitet/högskolor. Sedan år 2001 regleras specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska av staten och ska följa Högskoleförordningens mål för yrkesexamina. Utbildningen benämns specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska och omfattar 50 poäng högskolestudier. Utöver allmänna mål som gäller alla specialistsjuksköterskeexamina gäller specifika mål för respektive specialistsjuksköterskeexamen. Klinisk utbildning skall ingå.

6 5 Därutöver kan respektive universitet/högskola ange ytterligare mål. För antagning till utbildningen gäller grundläggande behörighet för högskolestudier, legitimation som sjuksköterska samt annan behörighet som varje högskola själv bestämmer (Utbildningsväsendets författningsböcker 2001). Syfte Projektet syftade till att kartlägga specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterskor samt beskriva utbildningens följsamhet till högskoleförordningens målbeskrivning för specialistsjuksköterskeutbildning som distriktssköterska och socialstyrelsens kompetensbeskrivning för distriktssköterskor samt dessutom utröna om primärvårdens organisation i området kring resp universitet/högskola har betydelse för innehållet i specialistsjuksköterskeutbildningen som distriktssköterska. Datainsamling Insamling av utbildningsplaner och kursplaner från landets Universitet och Högskolor som har examensrättigheter för utfärdande av specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska har skett. Två utbildningsplaner har inte varit möjliga att få fram liksom kursplanerna från tre högskolor/universitet samt dessutom enstaka kursplaner från tre högskolor/universitet. Orsaken har varit att de inte varit tillgängliga på respektive universitet/högskolas hemsida eller varit under bearbetning och inte fastslagna i institutionsstyrelser/fakultetsnämnder. Telefonintervjuer med 21 lärare som undervisar i distriktssköterskeutbildningen vid landets Universitet och Högskolor som har examensrättigheter för utfärdande av specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska har också genomförts. Dessutom har komplettering av intervjuerna gjorts via e-post. Frågeformulär utformades med utgångspunkt i frågeställningarna: Vilken behörighet krävs för antagning till utbildningen? Hur många studerandeplatser finns vid respektive universitet/högskola?

7 6 Hur många studenter har antagits vid senaste intag? På vilken akademisk nivå ligger utbildningen? Hur stor del av utbildningen utgörs av klinisk utbildning? Hur stor del av utbildningen utgörs av omvårdnad/vårdvetenskap? Hur stor del av utbildningen utgörs av Folkhälsovetenskap eller andra ämnen med inriktning mot folkhälsa? Erbjuds valbara kurser? Hur ser primärvårdens organisation ut kring respektive universitet/högskola? Finns högskoleverkets mål och socialstyrelsens kompetensbeskrivning för utbildningen beskrivna i utbildningsplaner och kursplaner? Finns specifika mål relaterade till universitet/högskola? Bearbetning av data Databearbetning har skett dels med hjälp av Microsoft Excel dels manuellt. Utbildningsplaner och kursplaner har lästs och kodats med utgångspunkt i Högskoleverkets målbeskrivningar och Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar. Resultat Behörighetskrav För antagning till universitets-/högskolestudier krävs minst grundläggande behörighet, vilket innebär genomgången 3-årig gymnasieskola eller motsvarande enligt föreskrifter om grundläggande behörighet samt urval (1996:22). Dessutom krävs Svensk legitimation som sjuksköterska för antagning till Specialistsjuksköterskutbildning som särskild behörighet vilket regleras i Högskoleförordningen. Utöver detta har varje universitet/högskola rätt att besluta om ytterligare särskild behörighet (Utbildningsväsendets författningsböcker 2001).

8 7 Inget/n universitet/högskola kräver högre gymnasiekompetens än vad som ingår i grundläggande behörighet för högskolestudier för antagning till specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska. Däremot kräver alla 21 universiteten/högskolorna särskild behörighet, förutom svensk legitimation som sjuksköterska. Den särskilda behörigheten består av yrkeserfarenhet som sjuksköterska och/eller akademiska poäng i omvårdnad/vårdvetenskap på nivåerna 20 respektive 40 poäng (B- respektive C-nivå). Omvårdnad/vårdvetenskap ingår som akademiska poäng i grundutbildningen till sjuksköterska sedan 1993 och kan variera från 40 poäng (B-nivå) till 60 poäng (C-nivå). Sjuksköterskor med äldre utbildning får tillgodoräkna sig 20 poäng (A-nivå) omvårdnad/vårdvetenskap. En skola kräver även 20 poäng (A-nivå) i Folkhälsovetenskap som särskild behörighet. Tabell 1: Särskild behörighet som krävs för antagning till specialistsjuksköterskeutbildning till distriktssköterska Särskild behörighet Omvårdnad/vårdvetenskap Yrkeserfarenhet 20 p (A-nivå) 40 p (B-nivå) 60 p (C-nivå) 0 månader månader månader mer än 24 månader Totalt n=21(en skola har dubbla kurser med olika behörighetskrav) Kommentarer: Yrkeserfarenhet krävs inte av alla universitet/högskolor men det är ovanligt att studenter antagna till distriktssköterskeutbildningen kommer direkt från grundutbildningen utan yrkeserfarenhet. Den skola som har dubbla kurser med olika behörighetskrav har som särskilt behörighetskrav tio års yrkeserfarenhet för studenter med äldre sjuksköterskeutbildning (före 1993) för den ena kursen medan det för den andra krävs 40 poäng (B-nivå) omvårdnad/vårdvetenskap. Dispens

9 8 Enligt Högskoleförordningen har student som inte är behörig till universitets- /högskoleutbildning rätt att söka dispens. Varje enskilt/d universitet/högskola avgör och beviljar eventuell dispens. Frågor om dispens ställdes via e-post till 16 universitet/högskolor. Svar erhölls från 13 universitet/högskolor. Alla skolor anger att det är mycket ovanligt att studenter begär dispens för studier i specialistsjuksköterskeutbildning till distriktssköterska. I förekommande fall gäller ansökan dispens från engelska i grundläggande behörigheten. Dispensansökningar från särskilda behörigheten gäller främst omvårdnad/vårdvetenskap 40 poäng (B-nivå) och i något fall befrielse från yrkeserfarenhet. Inget/n av de universitet/högskolor som svarat har hittills gett dispens för studier i specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska. Vid ett/en universitet/högskola anges att student har erbjudits att komplettera det ämne som dispens sökts för parallellt med specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska studenten fullföljde dock aldrig. Några universitet/högskolor anger att de ger dispens åt studerande som läser enstaka kurser som ingår i specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska och som ges som fristående kurs Studerandeplatser och antagna studenter Antal studerandeplatser vid varje universitet/högskola regleras och fördelas av regeringen och ersätts ekonomiskt av staten genom studerandepeng och specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska är den specialistsjuksköterskeutbildning av alla som har flest studerandeplatser. Tretton universitet/högskolor startar specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterskor på hösten varje år medan fyra universitet/högskolor har utbildningsstart på våren. Två universitet/högskolor har utbildningsstart både höst och vår medan två universitet/högskolor har utbildningsstart var tredje termin. Tabell 2: Antal studerandeplatser vid skolor samt antagna studenter relaterat till krav på nivå på omvårdnads-/vårdvetenskapskompetens för antagning till specialistsjuksköterskeutbildning till distriktssköterska Antal skolor Antal stud Antal Antal

10 9 platser antagna stud inställda utbildningar omvårdnad/ 20 p(a-nivå) vårdveten- 40 p(b-nivå) * skap 60 p(c-nivå) Totalt n=21 (1 skola har parallella utbildningar med 20 p (A- )respektive 40 p (B-) nivå i omvårdnad/vårdvetenskap som särskilt behörighetskrav) Kommentar: Vid flera skolor förekommer ett överintag. Högre antagningskrav tenderar också till att färre sjuksköterskor söker till utbildningen vilket innebär att konkurrensen om platserna är större ju lägre antagningskraven är. *en av dessa skolor har även krav på Folkhälsovetenskap 20 p Ingående ämnen i specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska Efter genomgången utbildningen erhåller studenten akademiska poäng i Omvårdnad/Vårdvetenskap och Biomedicin/Medicinsk vetenskap vid alla universitet/högskolor. Beroende på vilken omvårdnads/vårdvetenskapsbehörighet som krävs läser studenterna omvårdnad på olika nivåer: p (B-nivå), p (C-nivå), p (D-nivå). Omvårdnadspoängen varierar mellan 10 och 40 poäng, Biomedicin/Medicinsk vetenskap varierar mellan 10 och 20 poäng. Vid ungefär hälften av universiteten/högskolorna läser studenterna vetenskapliga metodkurser på 20 poängs-, 40 poängs- respektive 60 poängs nivå (B-, C- respektive D-nivå). Vid åtta universitet/högskolor erhåller studenten också poäng i Folkhälsovetenskap, mellan fem och 35 poäng. Några universitet/högskolor har även kurser i distriktssköterskeutbildningen som ger studenten akademiska poäng i Samhällsvetenskap, Vårdpedagogik, Psykologi eller Gerontologi. Klinisk utbildning

11 10 Antal poäng (veckor) klinisk utbildning varierar mycket mellan universiteten/högskolorna. All utbildning som anges som klinisk utbildning är inte verksamhetsförlagd utan kan bestå av metodövningar, fördjupningsarbete, t ex anges vid ett/en universitet/högskola 31 poäng som klinisk utbildning varav endast tio poäng är verksamhetsförlagd. I detta arbete redovisas endast den verksamhetsförlagda utbildning. Max antal verksamhetsförlagd klinisk utbildning som anges i utbildningsplaner, kursplaner och vid intervjuerna är 20 poäng och minimum är fem poäng. Medelvärdet uppgår till 12 poäng. Tabell 3: Fördelning av verksamhetsförlagd utbildning efter verksamhetsområde Verksamhetsområde Barnhälsovård Skolhälsovård Distriktssköterskemottagning Hemsjukvård Ma mede min max medel min max medel mi max medel min x l n antal poäng (veckor) Alla universitet/högskolor ger studenterna möjlighet till verksamhetsförlagd klinisk utbildning inom distriktssköterskans alla verksamhetsområden; barnhälsovård, skolhälsovård, mottagningsverksamhet, hemsjukvård och folkhälsoarbete. Nästan hälften av högskolorna/universiteten erbjuder dessutom studenterna möjlighet till verksamhetsförlagd klinisk utbildning inom andra områden såsom barnmottagning, barnklinik, öron-näsa-hals klinik, geriatrisk avdelning, rehabilitering m m. Detta beror ofta på brist på verksamhetsförlagda kliniska utbildningsplatser och yrkeshandledare som uppfyller de krav på kompetens i omvårdnad/vårdvetenskap och handledning som idag ställs. Från och med 2002 erhåller verksamheten i landstingen ersättning från universiteten/högskolorna för tillhandahållande av kliniska utbildningsplatser. Detta medför att universiteten/högskolorna också har större möjlighet att ställa krav på kvaliteten på kliniska utbildningsplatsen och därmed också på yrkeshandledarnas kompetens. Samma ersättningsförfarande finns inte i kommunernas hälsooch sjukvård, då det anses att vid skatteväxlingen i samband med Ädel-reformen överfördes medel för att hantera de verksamhetsförlagda kliniska utbildningsplatserna.

12 11 Vid elva universitet/högskolor är hemsjukvården i det nära upptagningsområdet organiserad i kommunen, vid åtta är den organiserad i landstinget och vid två förekommer både ock. Ingen skillnad visades på antal poäng (veckor) i hemsjukvård om denna var organiserad i landstingets eller kommunernas regi. Valbara kurser Valbara kurser förekom vid 14 universitet/högskolor. De valbara kurser som förekommer är dels vetenskapliga metodkurser och uppsatskurser, dels ämneskurser. Metodkurser och uppsatser bygger på den omvårdnads/vårdvetenskapskompetens som studenterna har från tidigare studier och ger möjlighet till akademiska poäng på B-, C- respektive D-nivå. De valbara ämneskurserna utgörs av avancerad palliativ omvårdnad, familjefokuserad omvårdnad, hälsoekonomi, geriatrik, inkontinens, stresshantering och barn- och ungdomars hälsa. Vid intervjuerna framkom att valbara ämneskurser gavs för att svara mot verksamhetens behov och ofta erbjöds som fristående kurser för andra än studenter som gick specialistsjuksköterskeutbildning till distriktssköterska. Tabell 4: antal universitet/högskolor som har valbara kurser Valbara kurser ja nej Ämneskurser metodkurser/uppsatser 8 13 n=21 Kommentar: fem universitet/högskolor har både ämneskurser och metodkurser/uppsatser som valbara kurser Betyg I specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska förekommer två betygsskalor, 2- gradig (godkänd och icke godkänd) och 3-gradig (väl godkänd, godkänd och icke godkänd). Vid tretton universitet/högskolor används 2-gradig betygsskala, vid sju används 3-gradig. Vid ett/en universitet/högskola har det inte gått att få fram vilken betygsskala som används. Enligt Högskoleförordningen rekommenderas 3-gradig betygsskala. Vid flera universitet/högskolor

13 12 pågår diskussioner om risken att behöva ändra till den fler-gradiga betygsskala som krävs inom EU-sammanslutningen. Vid intervjuerna framkom att den 2-gradiga betygsskalan var att föredra. Måluppfyllelse Utbildningsplaner och kursplaner har gåtts igenom för att se om de innehåller de mål och de kompetensanvisningar som anges av Högskoleverket och Socialstyrelsen för specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska respektive kompetensbeskrivningen för distriktssköterska. Målen och kompetensanvisningarna kodades och jämfördes sedan med utbildningsplaner och kursplaner. Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar delades in i distriktssköterskans olika verksamhetsområde; barnhälsovård, hemsjukvård, mottagningsverksamhet och folkhälsoarbete. Högskoleverkets målbeskrivningar Högskoleverkets målbeskrivningar består av tre övergripande mål som är giltiga för alla specialistsjuksköterskeutbildningarna: förmåga att inom specialområdet ansvara för att i samråd med patient/närstående identifiera vårdbehov, upprätta omvårdnadsplan, leda och utvärdera omvårdnadsåtgärder samt ta initiativ till och leda kvalitetsutvecklingen i omvårdnadsarbetet, de kunskaper och färdigheter som krävs för att inom specialområdet ansvara för handhavandet av medicinteknisk utrustning, förmåga att medverka i planering, uppföljning och utveckling av verksamheten samt bidra till ett effektivt resursutnyttjande. (Förordning (2001:23) Utbildningsväsendets författningsböcker 2001). Därutöver gäller specifika mål för distriktssköterskeutbildningen: de kunskaper och färdigheter som krävs för att arbeta som distriktssköterska, förmåga att inom specialområdet självständigt bedöma, planera och genomföra de åtgärder som behövs för att främja den fysiska, psykiska och sociala hälsan i alla åldrar och förebygga uppkomsten av sjukdom och sjukdomskomplikationer,

14 13 förmåga att observera och bedöma komplexa behov av vård och rehabilitering hos patienter inom specialområdet, de kunskaper som krävs för att kunna ansvara för viss hälsokontroll och vaccinationsverksamhet, de kunskaper som krävs för att kunna få förskrivningsrätt inom sitt kompetensområde, de kunskaper och färdigheter som krävs för att medverka vid och i vissa fall självständigt utföra undersökningar och behandlingar inklusive vård i livets slutskede. (Förordning (2001:23) Utbildningsväsendets författningsböcker 2001). Dessutom gäller de mål som varje universitet/högskola bestämmer. Tabell 5: Antal universitet/högskolor som har hänvisning till och/eller har utskrivet innehållet i Högskoleverkets målbeskrivningar för specialistsjuksköterskeutbildning som distriktssköterska i utbildningsplanen. hänvisning i utbildningsplanen utskrivet i utbildningsplanen ja nej ja nej Antal universitet/högskolor n= 19 (2 utbildningsplaner saknas) Kommentar: Sju universitet/högskolor har varken hänvisning eller utskrivet i utbildningsplaner. Inget/n universitet/högskola har hänvisning till Högskoleverkets målbeskrivningar i kursplanerna. Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar för distriktssköterskor Kompetensbeskrivningarna för distriktssköterskor beskriver dels distriktssköterskans verksamhetsområde dels hennes uppgifter. Specialområdet är distriktsvård och omfattar befolkningen i alla åldrar, oftast i ett geografiskt avgränsat område, förebyggande arbete inklusive folkhälsoarbete samt vård och behandlingar på mottagning eller i patientens hem, särskilt eller ordinärt. Hon styrs av hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen samt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Hon måste också kunna och tillämpa andra styrdokument som gäller inom specialområdet.

15 14 Distriktssköterskans uppgifter består i att arbeta förebyggande inom sitt yrkesområde, arbeta hälsofrämjande för befolkningen i alla åldrar. Distriktssköterskan har också ett omvårdnadsansvar för patienterna inom sitt specialområde. Hon ska kunna ansvara för hälsokontroller, bedömningar, undersökningar och behandlingar där inte läkares medverkan krävs samt inom sitt specialområde medverka vid behandlingar och undersökningar som utförs av läkare. Information, undervisning och handledning, forskning och utvecklingsarbete samt planerings- och ledningsuppgifter hör också till distriktssköterskans uppgifter. Dessutom måste distriktssköterskan ha kunskaper om katastrofberedskap för att kunna arbeta i sjukvårdsgrupp och verka i organisation kring olyckor och katastrofer (Socialstyrelsen 1996). Tabell 6: Antal universitet/högskolor som har hänvisning till och/eller har utskrivet innehållet i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för distriktssköterskor (SOSFS 1995:5) i utbildningsplanen och kursplaner. Hänvisning i utbildningsplanen delvis utskrivet i utbildningsplanen hänvisning i kursplaner utskrivet i kursplaner Ja nej ja nej ja nej delvis mycket lite antal universitet /högskolor n=19 (2 utbildningsplaner saknas) n =18 (kursplaner från 3 skolor saknas) Kommentar: Antal kursplaner som ingår i universiteten/högskolornas specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska varierar mellan tre och nio. Kursplanernas innehåll fokuserar i hög utsträckning på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamhet för befolkningen i alla åldrar vilket också är det fokus som förekommer i socialstyrelsens kompetensbeskrivning. I kursplanen för kursen som ger studenterna kompetens att förskriva läkemedel hänvisar tio universitet/högskolor till författningen som reglerar läkemedelsförskrivningsrätten för sjuksköterskor (SOSFS 2001:16) Vid sju universitet/högskolor saknas denna hänvisning, dock finns Författningshandbok för hälso- och sjukvård, i vilken författningen ingår, i litteraturlistan till kursplanen. Fyra kursplaner saknas.

16 15 Vid endast hälften av universiteten/högskolorna finns katastrofberedskap medtaget i kursplaner trots att kompetensbeskrivningen anger detta som ett av distriktssköterskans uppdrag. I utbildningsplanerna och kursplaner förekommer också hänvisning till andra styrdokument som bland annat rör vaccinationer och förskrivning av kostnadsfria hjälpmedel te x för inkontinens. Universitets/högskolors egna mål Vid nio universitet/högskolor finns egna mål och profileringar. De områden som anges fokuserar på familjen, internationalisering, interkulturell kompetens, etik, handledning, vårdpedagogik, genusperspektivet och hälsa. Övriga synpunkter Vid de allra flesta högskolorna/universitetens pågår eller har just avslutats översyn och omarbetning av utbildningsplaner och kursplaner. De förändringar som sker är att utbildningen omarbetas för att bli nätburen eller distansutbildning, valbara kurser läggs in i utbildningen och mer klinisk utbildning tillförs. Flera av de intervjuade visade oro för att innehållet i utbildningen framöver kommer att förändras. Få lärare med distriktssköterskekompetens är disputerade vilket kan innebära att andra lärare utan distriktssköterskekompetens avgör innehållet i utbildningen. Vid flera skolor förs diskussioner om att specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska borde bestå av valbara kurser så studenten själv kan kombinera sin utbildning efter behov och intresse. Det framgår också vid intervjuerna att ekonomin har en avgörande betydelse för hur utbildningen utformas. Det är viktigt att utbildningsplatserna fylls. Därför strävar universiteten/högskolorna efter att ge kurser som kan ingå i flera specialistsjuksköterskeutbildningar eller erbjudas som fristående kurser och därför ska vara eftertraktade av verksamheten.

17 16 Några universitet/högskolor samverkar mellan flera specialistsjuksköterskeutbildningar. Framförallt innebär samverkan gemensamma kurser i t ex specialistsjuksköterskeutbildningarna inom barn och ungdomars hälsa, äldrevård och psykiatri. Diskussion Sjuksköterskeutbildningen och därmed också påbyggnadsutbildningar som bl a specialistsjuksköterskeutbildningen till distriktssköterska, har de senaste 20 åren genomgått en avsevärd utveckling när det gäller den akademiska förankringen. Från att ha varit en gymnasial, postgymnasial utbildning är utbildningen i dag en universitets-/högskoleutbildning med de krav på vetenskaplig kunskap och kompetens som detta innebär. Sjuksköterskor som gått sin grundutbildning för mer än tio år sedan har inte den akademiska kompetensen om de inte har tagit egna initiativ till fortbildning. Detta innebär att sjuksköterskor med äldre utbildning har svårt att bli antagna till specialistutbildningen till distriktssköterska om universiteten/högskolorna kräver omvårdnad/vårdvetenskap på högre nivå än den som fanns i den äldre sjuksköterskeutbildningen, vilket också avspeglar sig i inställda utbildningar och lägre antal antagna studenter. Detta är ett problem som kommer att bestå de närmsta tio åren, tills behovet av specialistsjuksköterskeutbildning för sjuksköterskor med äldre studiegång inte finns längre. Fram till dess är det viktigt att även dessa sjuksköterskor bereds möjlighet till påbyggnadsutbildningar. Samtidigt är det naturligtvis av största betydelse att sjuksköterskeprofessionen utvecklas och särskilt gäller detta distriktssköterskorna. Distriktssköterskans verksamhetsområde är beforskad och beforskas av många men inte alltid av distriktssköterskor även om de tenderar att bli fler. Ett annat problem är den verksamhetsförlagda kliniska utbildningen. Yrkeshandledarna kommer i framtiden inte att räcka till eftersom vi ställer krav på dessa att kunna möta och motsvara den kompetens och kvalitet som våra distriktssköterskestuderande har när de går ut i klinisk utbildning. Detta hänger naturligtvis samman med att många distriktssköterskor är äldre, har gått sin utbildning för många år sedan enligt de äldre studiegångar som inte gav den

18 17 omvårdnad/vårdvetenskapliga kompetensen som sjuksköterskor som går sin utbildning i dag erhåller. Fortbildning och kompetensutveckling är idag inte en helt självklar sak. Varken personella eller ekonomiska resurser finns. Ytterligare ett problem med den verksamhetsförlagda kliniska utbildningen är att den vid vissa universitet/högskolor förläggs till andra verksamhetsområden än sådana som ingår i distriktssköterskans verksamhet. Längden på den verksamhetsförlagda kliniska utbildningen varierar mycket mellan universiteten/högskolorna. De flesta universitet/högskolor har dock ungefär en femtedel av utbildningen som verksamhetsförlagd klinisk utbildning. Den pedagogik som respektive universitet/högskola arbetar efter har betydelse för hur studenterna tillgodogör sig och kopplar ihop teori och klinik, vilket gör det svårt att se om skillnaderna mellan universiteten/högskolorna har betydelse för utfallet av slutresultatet för utbildningen. Innehållet i utbildningen enligt utbildningsplaner och kursplaner stämmer väl överens med socialstyrelsens kompetensbeskrivningar vilket också innebär att skillnaderna mellan universiteten/högskolorna inte är så stora. I stort sett tyder innehållet i utbildningsplaner och kursplaner på att specialistsjuksköterskeutbildningarna till distriktssköterskor vid landets universitet/högskolor ger den bredd och kompetens som behövs för att arbeta som generalist i primärvården. Det som kan vara ett problem är de valbara kurser som studenterna erbjuds vid vissa universitet/högskolor. Dessa kan ju, om de blir fler än en fempoängskurs, inkräkta på det övriga innehållet i utbildningen och leda till att bredden i stället blir ett djup. Skillnader mellan universiteten/högskolorna finns när det gäller benämning på kurser efter vetenskaper; t ex Folkhälsovetenskap, Omvårdnad/vårdvetenskap, Pedagogik. Jämförelser mellan kursplaner visar ingen större skillnad i innehållet utan beror antagligen på de specifika egna mål och den akademiska kompetens som finns på respektive universitet/högskola. Det som också upplevdes som problem var att innehållet i utbildningsplaner och kursplaner i stor utsträckning formas av lärare med högsta akademiska kompetens, disputerade sjuksköterskor. Få disputerade distriktssköterskor verkar vid specialistsjuksköterskeutbildningen till

19 18 distriktssköterska vilket innebär att om det inte blir snar ändring på detta kommer utbildningen att formas av sjuksköterskor som inte har erfarenhet och kompetens som distriktssköterskor. Hur primärvården är organiserad i upptagningsområdet kring universiteten/högskolorna verkar inte heller ha någon betydelse för innehållet i utbildningen. Inte heller skiljer sig den verksamhetsförlagda utbildningen mellan universiteten/högskolorna åt om hemsjukvården är organiserad i landstingen eller kommunerna.

20 19 Referenser Emanuelsson A.,Wendt R. (1994). I folkhälsans tjänst. Sju decennier med den svenska distriktssköterska. FoU rapport 43. Stockholm: Vårdförbundet SHSTF. Landstingsförbundet.(2003). Rapport. Sjuksköterskors specialistsjuksköterskeutbildning - utbildningsplatser och antagna år Landstingsförbundet.(2002). Rapport. Sjuksköterskors specialistsjuksköterskeutbildning - landstingens/regionernas behov och högskolornas utbud. Socialstyrelsen.(1996). Kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor. Allmänna råd från socialstyrelsen 1995:5. Stockholm: Fritzes Utbildningsväsendets författningsböcker. (2001). UFB /02. Universitet och högskolor. Stockholm: Norstedts Juridik AB. Vedung E. (1991). Utvärdering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur. Wendt R. (1999). Kerstin Nordendahl - en sjuksköterska i tiden. Omvårdnad 9. Stockholm: Spri och Svensk sjuksköterskeförening. Wilow K. (2002). Författningshandbok För personal inom hälso- och sjukvård. Stockholm: Liber