Informationsblad till personal & förtroendevalda v

Transkript

1 Informationsblad till personal & förtroendevalda v Navigatorcentrum med ungdomarna i fokus Text o foto: Anna Hötzel Mikael Storm, arbetskonsulent och Senad Svraka, lärare i matematik. Båda arbetar med ungdomar från den norra länsdelen på Navigatorcentrum i Fagersta För ett halvår sedan invigdes Navigatorcentrum i Fagersta. Förberedelserna hade då pågått sedan årsskiftet, och idag kan man med fog säga att verksamheten är i full gång. Men den är långt ifrån statisk utan utvecklas ständigt för att skapa tätare relationer med ungdomarna. Individen ska i ännu högre grad sättas i fokus och informationen om samhället och yrkeslivet ska utökas. Välkommen till Navigatorcentrum, säger Kathie Norsten, som möter mig när jag kommer in genom dörren på det röda tegelhuset på von Rosens väg 1. Lokalerna är ljusa och luftiga, här är fräscht och välkomnande med röda soffor, vita väggar och svarta detaljer. Det är trivsamt och trendigt inrett, känns inte alls som om man delvis är i en skola. Fast skolmiljön finns också, även om det är i mycket mindre skala. För de rum som används för undervisning är inte storleksmässigt som skolsalar utan mera som grupprum, eftersom elevantalet så gott som aldrig överstiger 10 personer samtidigt. Ett fint konferensrum, några kontorsrum och några mindre rum att sitta och plugga i finns längre ner i korridoren. Och i trappuppgången bredvid finns Aktivitetscentrum med datorer och telefoner för jobbsöksaktiviteter. De som kommer till Navigatorcentrum tillhör antingen åldersgruppen eller år. För den yngre gruppen handlar det oftast om att man behöver hjälp för att få godkända betyg i kärnämnena. Kathie, som har 10 års tidigare erfarenhet av att ha coachat ungdomar som resurs inom IV-programmet i Fagersta berättar: IV står för Individuella Programmet. Om en elev inte hunnit nå betyget godkänd i ämnena svenska, matematik och/eller engelska när nian slutar, kan inte den eleven söka vidare och komma in på ett nationellt program. Istället får han eller hon studera och komma ikapp inom det individuella programmet, IV. Målet för alla som går på IV-programmet är egentligen att dom ska kunna fortsätta inom skolans värld och/eller motiveras så att dom förbereder sig för ett arbete, fortsätter Kathie. Men även IV-eleverna studerar normalt på ett traditionellt sätt, i stora grupper i vanliga

2 klassrum. Det passar inte alla, och det är just dom som känner sig utanför som vi försöker fånga upp här på Navigatorcentrum. Kathie Norsten När projektet startade i höstas, var en av Kathies första arbetsuppgifter som ungdomsuppföljare att hitta eleverna som hoppat av skolan, och som skolan tappat kontakten med. Det handlade om sammanlagt 83 ungdomar i de tre kommunerna Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Letandet har gått bättre än väntat, men det har tagit lång tid. Det fanns dom som svarade på det första brevet Kathie skickade ut, men till övriga skrev hon igen. Och igen. Fyra gånger har Kathie nu kallat alla skriftligt. Dom som ändå inte svarat efter den fjärde påminnelsen har hon släppt för ögonblicket, men tänker återkomma till senare. De 37 som tackade ja har, med början under hösten och vintern, fått hjälp här på Navigatorcentrum. Antingen tillbaka till studier eller till en meningsfull praktik eller till en kombination av båda. Och Kathie är säker på att de tankar som Navigatorcentrum bygger på är helt rätt: Dels handlar det om att vi har våra egna lokaler som blir till en mötesplats för ungdomarna. Och eftersom vi är flera som jobbar kan vi organisera aktiviteterna runt ungdomarna på ett effektivare sätt. Sen är det ju så fantastiskt bra att det ligger så NÄRA den vanliga skolan där många kompisar går. Det är lätt att träffas, äta lunch tillsammans och hålla kontakten, vilket gör det lättare för den som ska tillbaka in i skolan igen. Sedan handlar det om upplägget. Tre dagar i veckan, onsdag till fredag, erbjuder vi lärarledd undervisning i kärnämnena engelska, svenska och matte, fortsätter Kathie. Bara tre lektionstimmar om dagen. Aldrig längre. Och upplägget är mycket flexibelt. Man blandar som man vill och behöver. Några har ingen praktik alls, de pluggar bara, men de flesta varvar praktik och studier under veckan efter eget behov. Större delen av praktikplatserna är ute i näringslivet, en handfull finns inom kommunen. Och alla som är ute på praktik får ett skriftligt omdöme efteråt. Som man förstås kan ta med sig när man söker nästa praktikplats. Och det är så intressant att märka hur de flesta faktiskt ändrar attityd efter en tid här hos oss. En del av ungdomarna har jag sett sedan grundskolan och funderat över hur det skulle gå. Nu ser jag hur dom börjar utvecklas socialt, blir artiga och trevliga. Det är så roligt att se. Sen är det ju inte bara IV-elever som pluggar här. Vi har också några ungdomar från SFI som hårdpluggar engelska för att komma in på gymnasiet till hösten och slippa vänta ett år till. Här i lokalerna finns också fältgruppen med sina aktiviteter, och vårt konferensrum lånas av arbetsförmedlingen, NVU och fältassistenterna. Och det är faktiskt inte rörigt som det kanske kan låta, tvärtom, det är positivt med liv och rörelse som ger energi. Ja, det mesta här är faktiskt bra, säger Kathie fundersamt. Ska jag försöka hitta något som inte är positivt, eller snarare som vi behöver, så är det arbetsplatser med datorer till eleverna. Det saknar vi än så länge. Vi skulle också behöva mera arbetstid till uppföljning, leta praktikplatser och hålla föräldrasamtal. Ja får man önska helt fritt kan det nog bli en liten önskelista i alla fall Så långt de yngre. För de äldre ungdomarna (idag är ett trettiotal knutna till Navigatorcentrum), handlar det oftast om att hitta praktikplatser för att slussas ut i arbetslivet. Den person som dom i första hand möter här är Mikael Storm, som är arbetskonsulent och jobbar halvtid åt Navigatorcentrum. Hans jobb är att lägga upp individuella handlingsplaner åt åringarna (eller deltagarna, som Mikael kallar dom). Vilket inte alltid är så enkelt Nej, just att hitta bra och meningsfulla praktikplatser kan ibland vara knepigt, säger Mikael, och en rätt stor del av min arbetstid går åt till att antingen själv sitta i telefon eller hjälpa deltagarna här att själva ringa och fixa. Men om vi tar det från början, så är det första som händer när en deltagare kommer hit, att vi under ett eller flera samtal gemensamt lägger upp en handlingsplan med fem rubriker. Nuläge, Framtid, Mål, Tidsram och Behov. Sedan träffas vi igen för att följa upp handlingsplanen ungefär en gång i månaden. Vad har hänt? Fungerar praktikplatsen? Var detta det du ville? O.s.v. Därefter antingen ändrar vi och börjar om eller justerar vi bara lite, eller fortsätter vi mot det satta målet. Och det är viktigt att poängtera här att det är deltagaren som har ansvaret och äger handlingsplanen. Inte jag. Det finns dom som säkert skulle vilja att jag fixade det mesta och pekade med hela handen och berättade för dom detta ska du göra och bestämde inriktning. Det gör jag alltså inte, säger Mikael med eftertryck. Mikael Storm Däremot kan det ta flera samtal innan vi verkligen får kläm på vad deltagaren egentligen vill göra. Många berättar väldigt lite vid den första träffen. Och här är det bra att vi är två som för samtalen. Simone, som arbetar tillsammans med mig, får ut

3 mer av många av tjejerna, som har lite svårt att öppna sig för mig. Å andra sidan behöver en del av killarna en man att tala med för att kunna berätta. Därför får deltagarna samtala med oss båda. Sedan jämför vi vad vi fick fram. Simone Lundh De allra flesta åringarna som kommer till Navigatorcentrum kommer via socialförvaltningen, eftersom kommunerna kräver en motprestation av den som ska få socialbidrag. Som till exempel att man själv tar sitt ansvar och engagerar sig i att få ett arbete och söker praktikplats via Navigatorcentrum. Och några kan vara ganska svårmotiverade när dom först kommer. Det tar definitivt lite längre tid att hjälpa dom som är omotiverade och undrar vad dom gör här, men vi är envisa och ger oss inte, berättar Mikael. När deltagaren sedan får en praktikplats, så måste han/hon i alla fall komma hit en halvdag i veckan för att söka jobb, så att dom är aktiva hela tiden, och inte bara sätter sitt hopp till en praktikplats som snart tar slut. Vi tipsar om olika jobbsajter och ser till att dom skriver in sig på flera stycken. Inte bara arbetsförmedlingens utan även tex. Adeco och Manpower Det kom en fråga! Andra kan vilja flytta på sig och jobba någon annanstans. Då hjälper vi till med den biten också Men, det finns också några stycken som kommer fram till att dom nog måste börja plugga igen, inte jobba, trots att dom är en bit över 20. En av mina deltagare, en tjej, kom vi först ingenstans med. Men, efter flera samtal kom det fram att hennes högsta dröm var att bli polis. Men - hon hade ju inga gymnasiebetyg! Alltså kopplade jag in syokonsulenten, som berättade vad som behövdes och hur vi kunde göra. Efter det la vi upp en ny handlingsplan, och på måndag börjar hon på Komvux. Och den tjejen kommer att bli polis. Det är jag helt övertygad om, säger Micke bestämt. Hur ser du då på framtiden för Navigatorcentrum, frågar jag Den är ljus, säger Micke blixtsnabbt. Jag har arbetat med arbetssökande sedan - 93, och jag har aldrig haft en så positiv arbetssituation som här på Navigatorcentrum. Basen i vårt arbete med deltagarna är våra tisdagsmöten, då alla vi som jobbar här, tillsammans med representanter för arbetsförmedlingarna och socialkontoren i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg, går igenom vilka i åldersgruppen i den norra länsdelen som behöver vår hjälp. Därefter kallar vi på dom, och så drar själva jobbet igång. Och jag lovar att vi har väldiga diskussioner ibland, eftersom vi inte alltid är överens om hur vi ska lösa allt direkt. Bland annat har vi olika regelverk i kommunerna och på arbetsförmedlingen. Då gäller det att jämka och vara flexibel, säger Micke och skrattar. Men roligt är det, och vet du, jag jobbar ju egentligen med målsättningen att bli arbetslös själv! Dvs att få ut alla deltagarna i arbetslivet. En vision som är nästan omöjlig att uppnå, men jag brukar faktiskt skoja med dom som lämnar oss efter att ha fått ett jobb. Hej då, jag hoppas att vi aldrig mer ses, säger jag. Tack detsamma, säger dom! Telefonen ringer, och jag går ut ur rummet för att se om jag kan hitta några elever som vill prata med mig. Den första jag träffar är Malin som sitter och pratar med Simone. Dethär stället har betytt otroligt mycket för mig, säger Malin direkt. Jag hade aldrig varit där jag är idag om jag inte fått kontakt med Navigatorcentrum. Och Simone, förstås. Utan henne hade det aldrig gått! Malin Eriksson är helt allvarlig och mycket bestämd när hon talar. Vi går in i konferensrummet, och Malin, som nu är 21 år, berättar om sin krokiga väg genom skolans värld. Skoltrötthet, otillräckliga betyg, IVprogrammet, skoltrötthet, nytt försök med hotell/restauranglinjen, skoltrötthet, skolk, arbetsförmedlingen, soc., komvux. Inget kändes rätt. Hörde så talas om Navigatorcentrum vid olika tillfällen och gick till slut dit på uppmaning av soc. utan några som helst förväntningar. Där träffar Malin Simone, och upptäckte att här fanns någon som såg henne och tog henne och hennes drömmar på allvar. Och nu vet hon. Både vad hon vill och hur hon ska nå dit. För Malins stora dröm är att bli bilmekaniker. Med egen verkstad. Hon älskar att meka, och som den rockabilly-tjej hon är har hon en särskild förkärlek till gamla bilar, både svenska och amerikanare. Nu har Malin (med lite hjälp) fixat en praktikplats på en bilverkstad där hon, så klart, är ensam kvinna. De dagar hon inte är där pluggar Malin och jobbar på att ta körkort. Allt för att kunna komma in på och kunna ta sig till den utbildning hon vill gå i Hedemora. Simone sitter bredvid och ler medan Malin berättar. Simone Lundh, utbildad till pedagogisk projektledare jobbar här som individ- och grupputvecklare. Det är så häftigt att få vara med och uppleva framstegen, säger hon. Ta Malin som exempel. Först att hon tar steget över tröskeln in till oss och sedan klarar av att Malin Eriksson öppna sig för mig och berätta om sina drömmar och önskemål inför framtiden. Och därefter själv ringer samtal, ställer frågor och fixar sin praktikplats, vågar göra

4 detta som hon upplever som jobbigt. Det är en fantastisk upplevelse! Och alla har det inom sig, säger Simone bestämt. Alla kan. Det är bara så att vi har olika stort behov av stöttning och hjälp. Dessutom har dom allra flesta väldigt konkreta och nåbara yrkesdrömmar. Det är väldigt sällan någon säger att Jag tror att jag vill bli konstnär eller artist eller så Istället är det Jag vill ha jobb på Seco! OK, säger jag Vad exakt vill du göra och hur går vi vidare? Och så diskuterar vi och så blir det kanske en hemläxa till nästa gång. Kanske - för man måste vara lyhörd för vad individen klarar av just då. Det är också viktigt med en liten och stabil bas av personal, tror jag. Helst ska den som kommer hit möta samma människor hela tiden. Som ställer upp och är med när det behövs. Men det handlar också om att ställa krav och markera att det slutgiltiga ansvaret ligger på individen. Vi samarbetar, vi finns här för dig, men det är ditt liv, din framtid, ditt yrkesliv. Tillsammans tar vi fram en plan, din plan, en realistisk yrkes- och framtidsvision och jobbar sedan för att du ska kunna lämna oss och hitta din egen framkomliga väg ut i arbetslivet, avslutar Simone Men, invänder jag, du får det att låta så enkelt. Om du möter en ung människa som skolkat och strulat en hel del och är uppgiven inför mötet med vuxenvärlden, är det då så lätt att få kontakt som du säger? Nej det är kanske inte så lätt alltid, men det är mitt jobb att få varje individ som kommer hit att känna sig värdefull, viktig och sedd, säger Simone. Hit kommer bland annat ungdomarna som av olika skäl inte fungerat i den vanliga skolan. Och jag brukar säga att du har en minut på dig att nå in, att få kontakt och komma nära. Sedan är det kört. Hur gör man då? Ja, det är svårt att svara på. Det är bra om man har lite livserfarenhet i bagaget, gärna en bred bakgrund. Så måste man vara nyfiken och ha ett genuint intresse för människor. Det går inte att luras eller låtsas. Man avslöjas direkt om man inte är ärlig. Du får ingen andra chansen här inte, säger Simone med ett leende. Vi får ju en viss hjälp av mun-till-öra effekten också, menar Simone. Navigatorcentrum måste ha ett gott rykte ute på stan bland ungdomarna, så det känns OK att komma hit. Och när du väl kommit hit ska du känna tryggheten, känna att här kan jag utvecklas, här är min bas. Känner du det berättar du också positiva saker om Navigatorcentrum för kompisarna. Känns det fel vet snart alla att vi som jobbar här är kass. Mona Soufan I en av dom röda sofforna hittar jag, Mona Soufan. Hon tillhör den yngre målgruppen och läser matte, svenska och engelska på Navigatorcentrum, men har ingen praktikplats ännu. Mona berättar att hon tidigare gick på IV-programmet på Björkås. Där trivdes hon inte alls. Så hon började skolka alltmer och slutade sedan skolan helt. Men i höstas fick hon ett brev från Kathie och kom hit för att se vad det var för något som erbjöds. Och Mona är kvar. Här är mycket bättre, säger hon. Här kan man jobba i lugn och ro. På Björkås upplevde jag att det bara var stökigt och jag kände ingen ro och ingen gemenskap med dom andra som gick där. Nu känner jag att jag kan plugga igen. Och jag har ett mål med mitt pluggande. Jag vill komma in på frisörlinjen och bli stylist och frisör. Helst med egen salong så småningom. Men hade du inte kunnat komma igen ändå, utan det där brevet från Kathie, säger jag. Nää, säger Mona, det hade jag inte, det är säkert. Om det inte varit för Navigatorcentrum hade jag inte gått i skolan alls idag. Två lärare är knutna till Navigatorcentrum. Senad Svraka är mattelärare och Maria Lindén undervisar i svenska och engelska. Båda två arbetar både här på navigator centrum och i vanliga IV-klasser. Och visst finns det olikheter, det tycker båda. En stor skillnad är att eleverna på IVprogrammet på Björkås studerar på heltid. Här varvas studier och praktik, och många gånger handlar det inte ens om att börja plugga hårt igen, utan att sakta komma igång med skolarbetet efter en lång period av skolk och skoltrötthet, säger Maria. IV-programmen handlar ju oftast om att eleven ska komma upp till betyget godkänt, inte förberedas för akademiska studier, säger Senad. Och i ännu högre grad är det så här på Navigatorcentrum. Här bygger arbetet mycket på förtroende. Vi har till exempel inga prov, utan håller oss till muntliga förhör. Den närhet jag har till eleverna här gör att jag vet exakt vad var och en behöver och måste prestera för att bli godkänd. Här är så små klasser, normalt mellan 5 och max 8 elever, att man kan ha en verkligt bra koll. Ja säger Maria, på ett sätt är det nästan en drömtillvaro för en lärare idag att få ha såhär små klasser och kunna hjälpa alla Maria Lindén elever och känna att man räcker till. Jag tror verkligen att det sätt vi jobbar på här på Navigatorcentrum är bra för dom ungdomar som går här. Och det är definitivt ett bra sätt att komma åt dom som inte går på det vanliga IV-programmet.

5 Senad Svraka Jag anser att en av mina viktigaste uppgifter är att få mina elever att vilja komma tillbaka till nästa lektion. Och mina elevers uppgift å andra sidan är att visa motivation, säger Senad, och pekar på skillnaden mellan ett traditionellt klassrum och ett klassrum här på Navigatorcentrum. Det är ingen vanlig skolmiljö här utan det känns mera som en arbetsplats. Här finns heller ingen mobbning, inga trakasserier utan det är lugn och ro för alla. Vilket är just vad många av dessa elever verkligen behöver och kanske aldrig fått tidigare, avslutar Senad. Jag går ut för att säga hej då till Kathie Norsten, som väntat på att få säga några ord som avslutning Jag måste få berätta om vårt nästa steg, som är att ytterligare utvidga så att näringslivet kommer direkt till oss och presenterar vilka arbetsmöjligheter som finns i Fagersta med omnejd. Tillsammans med NVU (Norra Västmanlands Utbildningsförbund) kan dom berätta exakt vad som krävs för att man ska kunna vara kvar i trakten och komma in på den lokala arbetsmarknaden. För alla vill faktiskt inte till Stockholm eller Västerås, säger Kathie och skrattar. Vi är också med i ett nytt nätverk som byggs upp mellan sex Navigatorcentra just nu. Två i Västmanland, två i Östergötland och två i Skåne. Syftet är förstås att vi ska lära av varandra och byta idéer. Vi har redan hunnit träffa representanter för flera av dem under arbetet med projektet. Nu kommer vi på ett mera organiserat sätt få ta del av varandras erfarenheter, vilket kommer att bli oerhört värdefullt. Och så ska vår egen verksamhet utvärderas kvartalsvis från och med årsskiftet. När den första utvärderingen kommer ska det bli spännande att läsa den, vi har ju egentligen bara varit igång operativt i ett halvår nu Men mitt i allt detta måste vi också komma ihåg att det inte är något nytt behov som vi försöker tillfredställa. Jag tror att ett Navigatorcentrum egentligen har behövts i Fagersta under många år. Nu finns det, och vi som jobbar här ser hur bra det är och vi hoppas allihop att verksamheten permanentas efter våra tre projektår, säger Kathie Norsten. För den här satsningen tycker vi att alla ungdomarna här i norra Västmanland är väl värda! Faktaruta: Navigatorcentrum En väg in många vägar ut Ett samarbetsprojekt mellan NVU (Norra Västmanlands Utbildningsförbund), Arbetsförmedlingen och kommunerna i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Pågår som projekt till och med Bakgrund: Den statliga utredningen unga utanför visade 2003 att ungdomar år inte gick i skolan, arbetade eller var aktivt arbetssökande Kommunerna fick ett tydligare ansvar för uppföljning och rekommenderades att samordna kompetenserna för yrkesvägledning Under sommaren var 160 ungdomar, år arbetslösa i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg Det var 3,5% högre än i övriga Sverige. I norra Västmanland påbörjas arbetet med Navigatorcentrum 2007 Det bor ca 2600 ungdomar mellan år i Fagersta (1600), Norberg (700) och Skinnskatteberg (300). Navigatorcentrum invigs den 19 september Metod: Konkret uppsökande verksamhet kombinerad med individuella utvecklingsplaner med täta uppföljningar utifrån varje enskild individs behov Med Navigatorcentrum i Fagersta arbetar: Britt Mari Ligne Carlsson projektledare Mikael Storm arbetskonsulent Maria Lindén lärare Karolina Myllergård ungdomsarbetsförmedlare Anette Vretman arbetskonsulent - Norberg Helena Kling socialsekreterare - Skinnskatteberg Kathie Norsten ungdomsuppföljare Simone Lundh individ- och grupputvecklare Senad Svraka lärare Carina Karlsson arbetskonsulent - Fagersta Maria Westerdahl socialsekreterare - Norberg