MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2015) 626 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten SV SV

2 MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten 1. UPPHOVSRÄTT PÅ DEN DIGITALA INRE MARKNADEN Den digitala tekniken, den omfattande bredbandsanslutningen och det faktum att vi är beroende av internet i våra dagliga liv har förändrat sättet att producera, distribuera och använda kreativt innehåll. Internet har blivit en central distributionskanal. År 2014 skaffade 49 % av internetanvändarna i EU sig tillgång till musik, videor och spel online 1. Affärsmodeller som inte existerade för bara 15 år sedan och nya ekonomiska aktörer som onlineplattformar har blivit väletablerade, och numera är onlinetjänster en helt normal kanal för konsumenter som vill ta del av kreativt innehåll, vid sidan av fysiska format som böcker och dvd. Det går snabbt och enkelt att göra digitala kopior av innehåll. Människor förväntar sig att ha tillgång till digitalt innehåll från olika typer av utrustning, när som helst och var som helst på den inre marknaden. När så inte är fallet har de svårt att förstå varför. EU:s upphovsrättsbestämmelser måste anpassas så att alla marknadsaktörer och medborgare kan utnyttja möjligheterna i denna nya miljö. En mer europeisk ram behövs för att undvika fragmentering och störningar på en fungerande inre marknad. En modernisering av EU:s upphovsrättsbestämmelser aviserades först i de politiska riktlinjer som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker lade fram för den tillträdande kommissionen, och tanken utvecklades i strategin för den digitala inre marknaden 2. Syftet är att uppnå en bred tillgång till kreativt innehåll i hela EU, att se till att EU:s upphovsrättsbestämmelser även i fortsättningen ger en hög skyddsnivå för rättighetshavare och att bibehålla en god balans mellan allmänna politiska mål, som utbildning, forskning och innovation, och att säkra lika tillgång för personer med funktionshinder, 3 i den digitala miljön. Dessa mål har en viktig funktion för Europas ekonomiska och samhälleliga utveckling, internationella konkurrenskraft och kulturella mångfald. De berör samtliga både rättighetshavares behov och behoven för användare av upphovsrättsskyddat innehåll. Upphovsrätt belönar kreativitet och investeringar i kreativt innehåll. En upphovsrättslig ram som erbjuder ett starkt skydd är basen för de europeiska kreativa branschernas globala konkurrenskraft. 4 Tillsammans med den inre marknadens principer om fri rörlighet för varor och tjänster, EU:s konkurrensregler och EU:s medie- och kulturpolitik är upphovsrätten en 1 Eurostat, EU-undersökning om hushålls och privatpersoners IKT-användning, COM(2015) 192 final. 3 I linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU är part i. 4 Mellan 2008 och 2010 stod de branscher som är primärt ansvariga för skapande och produktion av upphovsrättsligt skyddade verk för 3,2 % av den totala sysselsättningen och för 4,2 % av bruttonationalprodukten i EU (Europeiska patentverket/byrån för harmonisering inom den inre marknaden, Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in the EU, september 2013). 2

3 självklar del av den uppsättning bestämmelser som styr rörligheten för kreativt innehåll inom EU. Det är samspelet mellan upphovsrätten och dessa andra politikområden som avgör hur värden genereras genom produktion och spridning av verk 5 och hur dessa värden fördelas mellan marknadsaktörer. I det här meddelandet vidareutvecklas de åtgärder som aviserades i strategin för den digitala inre marknaden och anges hur kommissionen avser att uppnå målet att skapa en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten. Kommissionen lägger fram en plan som omfattar målinriktade förslag på mycket kort sikt, inklusive ett förslag om portabilitet för innehållstjänster online som läggs fram tillsammans med meddelandet, samt ett antal förslag som planeras för 2016 och en långsiktig vision. Planen, som kommer att läggas fram i enlighet med principerna för bättre lagstiftning, bygger på det förberedande arbete avseende den nuvarande ramen som gjorts under de senaste åren 6. I detta sammanhang genomfördes även ett omfattande offentligt samråd Meddelandet beaktar även de synpunkter som Europaparlamentet nyligen framförde i sin resolution om genomförandet av direktivet om upphovsrätt i informationssamhället 8 och slutsatserna från Europeiska rådets möte den juni Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att följande är nödvändigt: Starkare inslag av inre marknad och, i vissa fall, en högre grad av harmonisering av EU:s nuvarande upphovsrättsbestämmelser, i synnerhet vad gäller aspekter som rör upphovsrättens territorialitet. Vid behov, anpassning av upphovsrättsbestämmelserna till den tekniska verkligheten, så att bestämmelserna fortsätter att vara anpassade till målen. Upphovsrätt och näraliggande lagstiftning kan inte ses som isolerade från varandra. Filmer, drama, musik, litteratur, vetenskapliga skrifter, kulturarv och resten av Europas kreativa produktion kan endast fortsätta att blomstra och ha betydelse för Europas tillväxt, identitet och sociala utveckling om det finns konkurrenskraftiga kreativa företag och man har de marknadsmekanismer som krävs. Finansiella åtgärder och andra offentliga stödåtgärder som är förenliga med konkurrenslagstiftningen har också betydelse i detta sammanhang. Stödet från EU omfattar bl.a. programmet Kreativa Europa och finansiering av forskning och innovation, framför allt genom Horisont 2020-programmet. En förutsättning för effektiva EUbestämmelser om upphovsrätt är att de är aktuella och införlivas korrekt. Dessutom måste efterlevnaden kontrolleras och bestämmelserna måste vara begripliga ute på fältet. 5 Med verk avses i det här dokumentet både verk som är upphovsrättsligt skyddade och andra ämnen som skyddas av liknande rättigheter, beroende på sammanhanget. 6 Ramen består av tio olika direktiv, bland annat direktivet om upphovsrätt i informationssamhället (2001/29/EG, direktivet om informationssamhället) och direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (2004/48/EG, Ipred-direktivet, som har betydelse för det allmänna skyddet av immateriella rättigheter). Ramen speglar också de internationella förpliktelser som härrör från internationella fördrag där EU och/eller EU:s medlemsstater är parter. 7 Slutlig rapport tillgänglig på

4 2. ÖKAD TILLGÅNG TILL INNEHÅLL I HELA EU EU bör sträva efter bred tillgång till innehållstjänster online utan gränser, för att ge människor ökad valfrihet och mer mångfald. En mer välfungerande digital inre marknad kommer också att ge upphovsmän och företag på kulturområdet möjligheter att bredda sin publik och affärsverksamhet och hjälpa dem att klara den internationella konkurrensen. Upphovsrättsligt innehåll som korsar gränser omfattas i nuläget inte av den digitala inre marknaden. När människor reser till en annan medlemsstat är det vanligt att de inte kan få tillgång till innehåll som de abonnerar på eller som de förvärvat hemma (innehållet är alltså inte portabelt ) 10. Det onlineutbud som finns tillgängligt i ens hemland speglar inte bredden i Europas kulturella produktion, och det lagliga onlineutbudet av europeiska verk är fortfarande begränsat. Detta gäller i synnerhet för europeiska audiovisuella verk, för vilka det i många fall är svårt att få distribution, även online, i mer än en medlemsstat 11. Även i de fall då verken faktiskt finns tillgängliga är de svåra att upptäcka och hitta. Ofta kan användarna inte heller utnyttja innehållstjänster som finns tillgängliga i andra medlemsstater 12. Med ett gränslöst internet har människor svårt att förstå detta. Det här kan leda till att folk börjar använda olika tekniska lösningar för att kringgå problemen, t.ex. virtuella privata nät (VPN), för att få tillgång till innehåll som de inte kan få tag på hemma, och det kan även leda till piratkopiering 13. En annan illustration av den rådande situationen är antalet verk som skulle gagnas av en bredare exponering i EU, men som inte kan hittas via någon kommersiell distributionskanal. Det finns många bakomliggande skäl till den här situationen och de kan delvis hänföras till upphovsrätten och dess territoriella 14 tillämpning. Det faktum att rättigheterna är territoriella hindrar inte utfärdandet av licenser för flera länder, 15 men det kan vara besvärligt eller omöjligt att få sådana. Rättighetshavare kan välja att begränsa den territoriella räckvidden för 10 I en färsk undersökning sade 33 % av de deltagare (en siffra som ökade till 65 % i åldersgruppen år) som i dagsläget inte hade något betalabonnemang på innehållstjänster att de, om de skulle skaffa sig ett sådant abonnemang, skulle anse det viktigt att kunna utnyttja det i samband med resor eller tillfälliga vistelser i en annan medlemsstat (Flash Eurobarometer 411 Cross-border access to online content, augusti 2015). 11 I en studie som omfattade ett urval på 50 europeiska filmer hos sex onlineleverantörer i sju medlemsstater nådde den genomsnittliga tillgängligheten endast upp till 19 % (kommissionens beräkningar baserade på data i Annex On-demand audiovisual markets in the EU, en rapport som European Audiovisual Observatory gjort för GD Connect, april 2014). 12 I en färsk undersökning sade mer än hälften (53 %) av de deltagare som hade försökt få tillgång till eller ladda ned digitalt innehåll från en onlinetjänst avsedd för användare i en annan medlemsstat (upp till 30 % av befolkningen i en medlemsstat) att anledningen var att de sökt innehåll som inte fanns tillgängligt i hemlandet. Ungefär lika många (56 %) sade att de upplevt problem i samband med detta (Flash Eurobarometer 411 Cross-border access to online content, augusti 2015). 13 Enligt en färsk undersökning anser 22 % av européerna att det är acceptabelt att ladda ned eller skaffa tillgång till upphovsrättsligt skyddat innehåll på olagligt sätt om lagliga alternativ saknas i deras hemland (Byrån för harmonisering inom den inre marknaden, European citizens and intellectual property: perception, awareness and behaviour, november 2013). 14 Rättigheterna för upphovsmän och andra rättighetshavare (utövande konstnärer, producenter och sändningsföretag) är i stort sett harmoniserade på EU-nivå. Upphovsrätten är dock fortfarande territoriell. Det betyder att i stället för en enda upphovsrätt som gäller i hela EU finns det 28 separata upphovsrätter. Den som vill kunna använda ett verk i samtliga medlemsstater måste få en licens (eller flera licenser) som täcker vart och ett av de nationella territorierna. 15 Direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (2014/26/EU) omfattar ansträngningar för att underlätta gränsöverskridande licensiering av rättigheter. 4

5 de licenser som beviljas tjänsteleverantörer och i så fall begränsas tjänsterna till ett eller ett begränsat antal territorier. Tjänsteleverantörer kan också välja att begränsa en tjänst till ett visst territorium även om de har licenser som täcker större områden, som hela EU, eller har möjlighet att få sådana licenser. Det kan också hända att förvärvade licenser inte utnyttjas, i synnerhet när det gäller onlinerättigheter. Finansieringen av nya europeiska produktioner inom den audiovisuella sektorn bygger i hög grad på territoriella licenser i kombination med territoriell ensamrätt som beviljas enskilda distributörer eller tjänsteleverantörer. Den europeiska audiovisuella sektorn anser att detta är nödvändigt för att bibehålla en hållbar finansiering, men det kan samtidigt hindra tjänsteleverantörer och distributörer från att tillhandahålla gränsöverskridande portabilitet för tjänster eller från att erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater. För utgångna verk (outof-commerce works) finns det vid sidan av de mer allmänna problemen med licensiering för digitalisering och tillhandahållande i det egna landet olika rättsliga frågor som påverkar tillhandahållandet över gränser. Detta begränsar onlinetillgången till kulturarv. När det gäller tv- och radiosändningar omfattar redan direktivet om satellit- och kabelsändningar 16 bestämmelser som ska göra det lättare att få de rättigheter som krävs för viss gränsöverskridande verksamhet. Dessa bestämmelser utarbetades långt innan internet började fungera som distributionskanal för sändningsföretag och de gäller endast för satellitsändningar och vidaresändning via kabel. Kommissionen håller för närvarande på att se över direktivet om satellit- och kabelsändningar med sikte på en eventuell framtida tillämpning på onlinemiljön. Det finns också andra faktorer som är viktiga. Inom den audiovisuella sektorn är det t.ex. viktigt hur mogna verken är för marknaden (market-readiness), dvs. hur synliga de är för potentiella licenstagare, hur lätt det är att få licenser och huruvida verken är tillgängliga i format och kataloger som är färdiga för användning. Ett annat problem är klyftan mellan innehållsutbudet och den faktiska spridningen till en potentiell publik. Det måste vara lätt för människor att upptäcka och hitta verk, 17 även om de redan distribueras online, och de måste kunna förstås på ett känt språk. Rent allmänt saknas en koppling mellan de resurser som främjar kulturell mångfald för produktioner och insatserna för spridning och tillhandahållande 18. För att säkra en bredare tillgång till kreativt innehåll online och främja spridning av innehåll i Europa måste man därför använda en mängd olika instrument. Översynen av den nuvarande upphovsrättslagstiftningen och det stöd som EU erbjuder genom sitt program Kreativa Europa och programmen för forskning och innovation kan användas för detta. Det är mycket viktigt att de kreativa branscherna, distributionsbranschen och medlemsstaterna engageras i arbetet med att ge innehåll en större spridning i EU. De kreativa branscherna och distributionsbranschen står för utvecklingen av affärsmodeller, medan medlemsstaterna är 16 Direktivet om satellitsändningar och vidaresändning via kabel (93/83/EEG). 17 Kommissionen tittar också på hur europeiskt audiovisuellt innehåll, inklusive innehåll som inte är inhemskt, kan främjas som ett led i utvärderingen av direktivet om audiovisuella medietjänster (2010/13/EU). 18 Det här problemet behandlas av EU:s program Kreativa Europa (i synnerhet delprogrammet Media), som främst är inriktat på främjande och distribution. 5

6 huvudansvariga för kulturpolitiken i EU. Medlemsstaterna tillhandahåller och förvaltar också huvuddelen av de offentliga medel som direkt stödjer den europeiska audiovisuella sektorn, uppgående till 2,1 miljarder euro per år 19. Slutmålet, som är fullständig gränsöverskridande tillgång till alla typer av innehåll i hela Europa, måste vägas mot marknadernas beredskap att snabbt anpassa sig till ändrad lagstiftning och politik och behovet av att säkra hållbara finansieringsmodeller för dem som i första hand är ansvariga för skapandet av innehåll. Kommissionen föreslår därför att man stegvis ska undanröja hindren för tillgång till innehåll och spridning av verk över gränserna. Som ett första steg lägger kommissionen tillsammans med det här meddelandet fram ett förslag till förordning om portabilitet för innehållstjänster online. Den ska garantera att användare som förvärvar eller abonnerar på ett visst innehåll i sitt hemland har tillgång till detta även när de tillfälligt befinner sig i en annan medlemsstat. För att ge användarna ökad onlinetillgång till verk i hela EU håller kommissionen på att analysera de olika alternativen och kommer att överväga lagstiftningsförslag som skulle kunna antas under våren 2016, t.ex. följande: Förbättrad gränsöverskridande distribution av tv- och radioprogram online mot bakgrund av översynen av direktivet om satellit- och kabelsändningar. Stöd för att hjälpa rättighetshavare och distributörer att uppnå en överenskommelse om licenser som möjliggör gränsöverskridande tillgång till innehåll, bland annat efter förfrågningar från andra medlemsstater, vilket skulle gynna både de europeiska medborgarna och aktörerna i den audiovisuella kedjan. I detta sammanhang kommer medling, eller liknande alternativa tvistlösningsmekanismer, att övervägas för att underlätta beviljandet av sådana licenser. Underlättande av digitaliseringen av utgångna verk och tillhandahållandet av sådana i hela EU. Kommissionen kommer också att utnyttja sitt program Kreativa Europa och andra instrument för att göra följande: Fortsätta främja verktyg som för ut europeiska verk på den inre marknaden, inklusive skapandet av kataloger över europeiska filmer som är licensfärdiga (ready-to-offer catalogues), utveckling av licensknutpunkter (för att underlätta licensiering av verk som ännu inte finns tillgängliga i en viss medlemsstat) och en mer omfattande användning av standardiserade identitetsbeteckningar för verk (och även undersöka kopplingar till delprogrammet Media). Stödja utvecklingen av en europeisk aggregator för sökverktyg online 20 avsedd för slutanvändare (onlineindexering av tillgängliga lagliga erbjudanden) och av nationella sökverktyg, samt även främja effektivare finansiering och användning av undertextning och dubbning med hjälp av offentliga medel. Intensifiera dialogen med den audiovisuella sektorn för att främja lagliga 19 European Audiovisual Observatory, Public Funding for Film and Audiovisual Works in Europe, oktober Siffran är från 2009 och inkluderar endast direkta stöd (inklusive EU-stöd, som dock bara utgör en liten andel av den totala summan). 20 I samarbete med Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter. 6

7 erbjudanden och göra det lättare att hitta filmer (inom det nya partnerskapet med nationella filmfonder), för att hitta metoder för en mer långsiktig exploatering av befintliga europeiska filmer (med Europeiska filmforumet) och för att undersöka alternativa modeller för finansiering, produktion och distribution inom animationssektorn som kan användas på europeisk nivå (i ett strukturerat samarbetsforum för sektorn). 3. ANPASSA UNDANTAGEN TILL DIGITALA OCH GRÄNSÖVERSKRIDANDE MILJÖER Fragmenteringen av upphovsrättsbestämmelser i EU är särskilt tydlig när det gäller undantag. Det är i de flesta fall frivilligt för medlemsstaterna att genomföra de undantag som fastställs i EU-lagstiftningen 21. Undantagen är ofta inte definierade i detalj. Därmed händer det att undantag som finns i en medlemsstats lagstiftning inte existerar i ett grannland eller att villkoren eller räckvidden varierar. När undantag genomförs i medlemsstaternas lagstiftning händer det att de ges en smalare tolkning än vad som är tillåtet enligt EU-lagstiftningen 22. De flesta undantag har ingen verkan utanför en enskild medlemsstat. Man behöver också ta ny ställning till några av undantagen i ljuset av dagens tekniska verklighet. Denna situation tycks i synnerhet skapa problem när det gäller undantag som är nära förbundna med utbildning, forskning och tillgång till kunskap. EU-undantaget för undervisningsändamål är ett bra exempel på hur medlemsstaterna genomför undantag på olika sätt, särskilt när vi tittar på medlemsstaternas tolkning av hur undantaget ska tillämpas på digitala miljöer. Dessa skillnader kan bromsa olika utbildningstrender som blivit vanliga på senare år, som onlinekurser, användning av teknik och digitalt material i klassrum och lärande över gränserna 23. Det varierande nationella genomförandet av det undantag som brukar kallas panoramaundantaget, som tillåter att man tar och laddar upp fotografier av sådana verk som byggnader och skulpturer, som permanent är placerade i offentliga utrymmen, kan också ge upphov till osäkerhet. Det faktum att undantaget för funktionshinder är frivilligt och saknar gränsöverskridande verkan ger också upphov till problem. Det gör det t.ex. svårt för personer med läshandikapp att få tillgång till särskilda format som görs enligt upphovsrättsundantaget i en annan 21 EU-lagstiftningen omfattar bara två obligatoriska undantag. De finns i artikel 5.1 i direktivet om informationssamhället, som omfattar vissa tillfälliga reproduktionshandlingar, och artikel 6 i direktivet om viss tillåten användning av anonyma verk (2012/28/EU). 22 I domstolens rättspraxis har det vid upprepade tillfällen fastställts att medlemsstaterna vid genomförandet av undantag i nationell lagstiftning ska utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning inom de gränser som fastställs i EU-lagstiftningen. Medlemsstaterna är inte fria att fastställa gränserna för ett visst undantag på ett inkonsekvent och ej harmoniserat sätt som varierar från en medlemsstat till en annan (mål C-467/08 Padawan). Domstolen säger också att undantag visserligen ska tolkas strikt, men att medlemsstaterna måste säkerställa bestämmelsernas effektivitet i förhållande till undantagets syfte (mål C-145/10 Painer). 23 I en undersökning om högre utbildning från 2013 angav 82 % av institutionerna att de erbjöd onlinekurser och 40 % gjorde uppskattningen att minst hälften av deras studenter deltog i e-lärande (European Universities Association, E-learning in European Higher Education Institutions, november 2014). 7

8 medlemsstat. EU har gjort ett internationellt åtagande om att lösa detta problem genom att underteckna Marrakeshfördraget 24, som nu måste ratificeras och genomföras. Det finns också ett tydligt behov av att ta bättre hänsyn till teknisk utveckling och undvika obalanser på den inre marknaden när det gäller text- och datautvinning (text-and-data mining, TDM), där enorma mängder digitalt innehåll läses och analyseras av maskiner för vetenskapsoch forskningsändamål. Bristen på tydliga EU-bestämmelser om TDM i forskningssyfte skapar osäkerhet inom forskarvärlden. Det här skadar EU:s konkurrenskraft och vetenskapliga ledarskap vid en tidpunkt då forsknings- och innovationsverksamheten inom EU i allt högre grad måste bedrivas genom gränsöverskridande och tvärvetenskaplig samverkan och i större skala, till följd av de stora samhällsutmaningar som är föremål för forsknings- och innovationsverksamheten. Det EU-undantag som ger bibliotek och andra institutioner rätt att tillåta skärmvisning av verk i forskningssyfte och för privata studier omfattar endast terminaler i bibliotekens fysiska lokaler och tar inte hänsyn till dagens tekniska möjligheter till distanskonsultation. Slutligen måste också det EU-undantag som avser kulturarvsinstitutioners bevarandeverksamhet uppmärksammas, framförallt i och med att medlemsstaterna ofta inte tar hänsyn till digitala format när de genomför undantaget på nationell nivå 25. Kommissionen kommer att vidta åtgärder för att se till att EU-ramen om undantag som har betydelse för tillgången till kunskap, utbildning och forskning är verkningsfull i den digitala tidsåldern och över gränserna. Som ett första steg kommer kommissionen att föreslå den lagstiftning som krävs för att genomföra Marrakeshfördraget. Kommissionen håller på att ta ställning till alternativen och kommer att överväga lagstiftningsförslag om andra EU-undantag senast våren 2016 för att uppnå följande: Offentliga forskningsorganisationer ska kunna utföra text- och datautvinning av innehåll som de har laglig tillgång till, med full säkerhet om rättsläget, när det sker i vetenskapligt forskningssyfte. Man måste klargöra räckvidden för EU-undantaget för undervisningsändamål och dess tillämpning på digital användning och onlinelärande. Ett tydligt utrymme måste tillhandahållas för kulturinstitutionernas bevarandeverksamet. Hänsyn måste tas till användningen av digital teknik för bevarande och både digitaloriginals och digitaliserade verks behov. Distanskonsultation för forskningsändamål och privata ändamål ska främjas i stängda elektroniska nät när det gäller verk som finns hos forskningsbibliotek, akademiska bibliotek eller andra relevanta institutioner. Det nuvarande EU-undantaget som tillåter användning av verk som gjorts för att permanent vara placerade i offentliga utrymmen (panoramaundantaget) måste 24 Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp undertecknades på EU:s vägnar den 30 april I en undersökning från 2015 angav 90 % av de deltagande institutionerna att de har samlingar som måste bevaras för framtida generationer och i genomsnitt sade 60 % att de samlar in digitaloriginal (born-digital) (ENUMERATE, Survey Report on Digitisation in European Cultural Heritage Institutions 2015, juni 2015). 8

9 förtydligas, för att ta hänsyn till nya spridningskanaler. Det allmänna målet är att öka harmoniseringsgraden, göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att genomföra relevanta undantag och se till att dessa fungerar över gränserna inom EU. När kommissionen utarbetar förslagen kommer den att beakta den relevanta marknadssituationen och licensförfarandena för de berörda användningsområdena. Den kommer också att se till att internationella åtaganden följs, inklusive trestegstestet 26. Syftet är att ge användare och rättighetshavare ett rättssäkert och förutsebart system. Avgifter som ger rättighetshavare ersättning för reprografiundantaget och privatkopieringsundantaget kan vara betydande intäktskällor men har också aspekter som rör den inre marknaden. Många medlemsstater tar ut dessa avgifter från en mängd olika medier och typer av utrustning och de fastställs, tillämpas och administreras på många olika sätt. Detta har lett till betydande osäkerhet om rättsläget. Europeiska unionens domstol har en omfattande rättspraxis som klargör en del av de frågor som man i Vitorinorapporten från ansåg hämma den fria rörligheten för varor och tjänster. Kvardröjande nationella skillnader kan dock vara problematiska, särskilt när produkter som beläggs med avgifter är föremål för handel inom EU. Medlemsstater tar ibland ut avgifter oavsett om betalning redan gjorts i andra medlemsstater eller utan att ha fungerande system för undantag eller återbetalning. Felaktiga betalningar kan också ske när produkter för yrkesmässig användning avgiftsbeläggs. Konsumenterna drabbas av otydlighet och bristande öppenhet och insyn. Det kan också förekomma diskriminerande praxis vid distribueringen av inbetalda avgifter som medför att inhemska rättighetshavare gynnas. Det här kan medföra att EU måste ingripa för att öka tydligheten och få bort allvarliga snedvridningar. Kommissionen kommer att analysera behovet av åtgärder för att säkerställa att medlemsstaternas olika system för att ta ut avgifter för privatkopiering och reprografi för att ersätta rättighetshavare passar in i den inre marknaden och inte skapar hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster. Några exempel på frågor som behöver behandlas är kopplingen mellan ersättning och skada för rättighetshavare, relationen mellan avtalsvillkor och fördelningen av avgifter, dubbla betalningar, öppenhet mot konsumenterna, undantag och principerna för återbetalningssystem samt icke-diskriminering mellan inhemska aktörer och aktörer från andra länder vid distribuering av avgifter som samlats in. Kommissionen kommer också att främja en analys av hur avgifter kan distribueras till rättighetshavare på ett mer effektivt sätt. 26 Trestegstestet, som ingår i de viktigaste internationella fördragen om upphovsrätt, innebär att undantag endast ska tillämpas i vissa särskilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av ett verk eller annat alster och som inte oskäligt inkräktar på rättighetshavarens legitima intressen. 27 Det var slutsatsen av den medlingsprocess som leddes av António Vitorino. 9

10 4. EN VÄLFUNGERANDE MARKNADSPLATS FÖR UPPHOVSRÄTT En förutsättning för en välfungerande marknadsplats för upphovsrätt är att rättighetshavare har möjlighet att utfärda licenser och få betalt för användningen av sitt innehåll, inklusive innehåll som distribueras online. Produktionen av ett rikt och varierat utbud av kreativt innehåll och innovativa onlinetjänster ingår i samma ekvation. Både kreativt innehåll och onlinetjänster är viktiga för tillväxt och arbetstillfällen och internetekonomins utveckling. Det finns dock växande farhågor för att EU:s nuvarande upphovsrättsbestämmelser inte garanterar att de värden som genereras av en del av de nya formerna av innehållsdistribution online fördelas på ett rättvist sätt, i synnerhet när rättighetshavarna inte kan bestämma licensvillkoren och förhandla med potentiella användare på lika villkor. Det här är inte förenligt med den inre marknadens målsättning att ge möjligheter åt alla och erkänna värdet av innehåll och den investering som innehåll bygger på. Det betyder också att olika marknadsaktörer som använder liknande distributionsformer inte verkar under samma konkurrensvillkor. Diskussionerna fokuseras för närvarande på vissa onlineplattformar och aggregationstjänster. Men frågan kommer förmodligen att tas upp i samband med all onlineverksamhet som involverar kommersiell användning eller vidaresändning av upphovsrättsligt skyddat innehåll. Det finns olika skäl till den här situationen, både rättsliga och marknadsrelaterade (inklusive de berörda parternas relativa marknadsmakt). Från ett upphovsrättsperspektiv är det viktigt att definiera rättigheterna vad gäller kommunikation till allmänheten och tillhandahållandet av sådan kommunikation. Dessa rättigheter styr användningen av upphovsrättsligt skyddat innehåll i digitala sändningar. Definitionen avgör därmed vad som utgör en handling på internet för vilken upphovsmän och kreativa branscher kan hävda rättigheter och förhandla om licenser och ersättning. Det finns en omfattande gråzon och det råder osäkerhet om hur dessa begrepp definieras i EU-lagstiftningen, i synnerhet när det gäller vilka handlingar online som anses utgöra kommunikation till allmänheten (och som därmed måste godkännas av rättighetshavare), och vilka villkoren är 28. Det här leder till osäkerhet på marknaden och skapar frågetecken för om dessa rättigheter verkligen innebär att den grundläggande upphovsrättsprincipen att utnyttjande måste godkännas och ersättas införlivas med onlinevärlden. Definitionen av dessa rättigheter är viktig för en rättvis fördelning av värden på onlinemarknadsplatsen och kan dessutom skapa osäkerhet för vanliga internetanvändare. Mer allmänt är det osäkert om den uppsättning rättigheter som i dag erkänns i EUlagstiftningen är tillräcklig och rätt utformad. I synnerhet när det gäller nyhetsaggregatorer har olika lösningar prövats i medlemsstaterna, men risken är att de medför ökad fragmentering på den digitala inre marknaden. Plattformar kan också anse att de handlingar de utför inte har något med upphovsrätten att göra eller att deras verksamhet enbart är av teknisk, automatisk och passiv art, vilket skulle innebära att de omfattas av undantag från ansvar enligt direktivet om e-handel 29. Detta har lett 28 Osäkerheten har medfört att ett antal frågor hänförts till domstolen för förhandsavgöranden. 29 Direktiv 2000/31/EG. 10

11 till en allt intensivare diskussion om räckvidden för detta undantag, om hur det ska tillämpas på nya aktörers snabbt föränderliga roller och verksamheter och om dessa tjänster fungerar som mer än rena värdar eller vidarebefordrare. En annan viktig aspekt är frågan om rättvis ersättning till upphovsmän och utövande konstnärer, som särskilt kan påverkas av skillnader i förhandlingsstyrka i samband utfärdande av licenser eller överföring av rättigheter Några exempel på mekanismer som berörda parter nämner i detta sammanhang är regleringen av viss avtalspraxis, oeftergivlig ersättningsrätt, kollektiva förhandlingar och kollektiv förvaltning av rättigheter. Kommissionen håller på att analysera och genomföra samråd 30 om de olika faktorer som påverkar fördelningen till olika marknadsaktörer av de värden som skapas av nya former av onlinedistribution. EU-kommissionen kommer att överväga åtgärder inom detta område senast våren Syftet är att se till att de aktörer som bidrar till att generera sådana värden helt ska kunna hävda sina rättigheter, och därmed bidra till en rättvis fördelning av värdena och en rimlig ersättning för upphovsrättsligt skyddat innehåll för användning online. I detta sammanhang kommer kommissionen att undersöka om man behöver definiera rättigheterna vad gäller kommunikation till allmänheten och tillhandahållande. Kommissionen kommer också att ta ställning till om det behövs särskilda åtgärder för nyhetsaggregatorer, inklusive vad gäller rättigheter. Man kommer också att analysera vilken roll som alternativa tvistlösningsmekanismer ska ha. Kommissionen kommer att beakta de olika faktorer som påverkar situationen vid sidan av upphovsrättslagstiftningen, för att säkerställa att politiken blir konsekvent och verkningsfull. Initiativen inom detta område kommer att vara förenliga med kommissionens arbete avseende onlineplattformar inom ramen för strategin för den digitala inre marknaden. Kommissionen kommer också att ta ställning till om det krävs lösningar på EU-nivå för att öka rättssäkerheten, öppenheten och insynen samt balansen i det system som styr ersättningen till upphovsmän och utövande konstnärer i EU, med beaktande av medlemsstaternas befogenheter. 5. ETT EFFEKTIVT OCH BALANSERAT SYSTEM FÖR KONTROLL AV EFTERLEVNADEN Efterlevnaden av upphovsrätten, liksom alla andra immateriella rättigheter, är mycket viktig för att främja kreativitet och innovation och bygga upp förtroende på marknadsplatsen. Om man inte kan kontrollera efterlevnaden har rättigheterna inget större ekonomiskt värde, särskilt inte när överträdelserna utförs i kommersiell omfattning av aktörer som utan att betala vill utnyttja arbete och investeringar som gjorts av upphovsmän, kreativa branscher och lagliga tjänster. Sådana överträdelser i kommersiell skala är i dag mycket vanliga och skadliga, inte bara för rättighetshavarna utan även för EU-ekonomin som helhet. Ett 30 Kommissionen har inlett samråd om dessa frågor och andra frågor som rör onlineplattformar: 11

12 verkningsfullt civilrättsligt system för kontroll av efterlevnaden 31, som till fullo tar hänsyn till grundläggande rättigheter, krävs för att sänka kostnaderna för kampen mot överträdelser, i synnerhet för små företag, och hålla jämna steg med utvecklingen mot allt fler gränsöverskridande överträdelser. För att vi ska arbeta effektivt med dessa utmaningar krävs nya ansträngningar och en eventuell översyn av vissa aspekter av den befintliga rättsliga ramen. Metoden att följa pengarna, som innebär att man tittar på olika typer av förmedlingstjänsters agerande, verkar vara en särskilt lovande metod som kommissionen 32 och medlemsstaterna redan har börjat tillämpa på vissa områden. Den här metoden kan stoppa intäktsflödena (från t.ex. betalande konsumenter och reklam) från olaglig verksamhet till aktörer som sysslar med kommersiella överträdelser och den kan därför fungera avskräckande. Den nuvarande rättsliga ramen tycks inte heller vara helt anpassad till den digitala inre marknaden, i synnerhet när det gäller tillämpningen av rätten till information samt förelägganden och deras gränsöverskridande effekter, beräkning av skadestånd och ersättning för rättsliga kostnader. Kommissionen håller för närvarande på att analysera hur den allmänna ramen för immateriella rättigheter fungerar och att samråda med allmänheten 33 om dessa frågor, i enlighet med strategin för den digitala inre marknaden och målen för den inre marknaden 34. Det är också viktigt att de system som inrättas för att tillåta att värdtjänster tar bort olagligt innehåll är verkningsfulla, öppet redovisade och förhindrar att lagligt innehåll tas bort av misstag. Dessa system, som ska tillämpas horisontellt på alla typer av olagligt innehåll, är mycket viktiga för tillämpningen av upphovsrätten, eftersom upphovsrättsligt skyddat material står för en stor del av det innehåll som anmäls. Kommissionen kommer att vidta omedelbara åtgärder för att tillsammans med alla berörda parter inrätta och tillämpa mekanismer för att följa pengarna. Dessa ska baseras på självreglering och målet är att nått fram till färdiga överenskommelser senast våren Uppförandekoder på EU-nivå kan främjas av lagstiftning, om det krävs för att säkerställa att de blir verkningsfulla. När det gäller den rättsliga ramen för kontroll av att bestämmelserna om immateriella rättigheter efterlevs, inklusive upphovsrätten, kommer kommissionen senast hösten 2016 att analysera behovet av att ändra den rättsliga ramen med fokus på överträdelser i kommersiell skala. Det handlar bland annat om att förtydliga reglerna för hur man ska identifiera aktörer som överträder bestämmelserna samt tillämpningen av provisoriska åtgärder, försiktighetsåtgärder och förelägganden över gränserna, effekterna av förelägganden samt fördelningen av skadestånd och rättsliga kostnader. Kommissionen håller också på att genomföra en övergripande analys och ett offentligt samråd avseende onlineplattformar,35 som även omfattar mekanismer för anmälning och åtgärder 31 EU:s rättsliga ram för kontroll av efterlevnaden finns i Ipred-direktivet och några bestämmelser i direktivet om informationssamhället. 32 COM(2013) 209 final COM(2015) 550 final

13 (notice and action) och frågan om hur åtgärderna ska förbli verkningsfulla på sikt (principen take down and stay down). 6. EN LÅNGSIKTIG VISION Upphovsrätten kommer att fortsätta att vara viktig för ekonomi, samhälle och kultur på lång sikt. Inom vissa områden kommer man att behöva övervaka löftet om marknadsledda lösningar när nya användningsområden framträder, i synnerhet när det gäller den gränsöverskridande dimensionen. Rent allmänt bör Europeiska unionen vara beredd att agera om det är nödvändigt att låta de nationella upphovsrättssystemen konvergera ytterligare i takt med att marknaderna växer samman och användarnas beteende förändras till följd av snabb teknisk utveckling. En verkningsfull och enhetlig tillämpning av upphovsrättslagstiftningen i hela EU, av både nationella lagstiftare och domstolar, kommer att vara lika viktig som själva bestämmelserna. Potentiella problem och hinder på den inre marknaden måste identifieras så tidigt som möjligt och åtgärdas genom rätt mekanismer. Kommissionen kommer att främja en strukturerad dialog mellan medlemsstaterna för att se till att det finns en gemensam förståelse av EU:s upphovsrättslagstiftning och främja konvergering av nationell lagstiftning, även när det gäller kontroll av efterlevnaden. Kommissionen kommer också att fortsätta att vara vaksam när det gäller att anpassa den rättsliga ramen, inklusive undantag och licensieringsmekanismer, till marknadsutvecklingen och konsumenternas beteende. Den kommer att särskilt uppmärksamma nya frågor som kräver ytterligare analys och övervakning. Den kommer att inleda samtal med intressenterna och vid behov genomföra ytterligare samråd. Det handlar om ett stegvis arbete för att förverkliga en långsiktig vision för upphovsrätten i EU, en vision där upphovsmän och utövande konstnärer, de kreativa branscherna, användarna och alla som berörs av upphovsrätten omfattas av samma bestämmelser, oavsett var de befinner sig i EU. Kommissionen kan komma att ta hjälp av experter när den kartlägger det fortsatta behovet av reformering av EU:s upphovsrättsbestämmelser. En fullständig harmonisering av upphovsrätten i EU, i form av en enda upphovsrättslag och en enda upphovsrätt, skulle förutsätta omfattande ändringar av hur våra bestämmelser fungerar i dag. Områden där de nationella lagstiftarna hittills fått bestämma skulle behöva harmoniseras. En enhetlig tillämpning av bestämmelserna skulle förutsätta en enda upphovsrättsjurisdiktion med en egen tribunal, så att inte inkonsekvent rättspraxis leder till ökad fragmentering. Det faktum att det hela är komplicerat är dock inget skäl att avstå från visionen som ett långsiktigt mål. Upphovsrätten har visserligen sina särdrag och en koppling till nationella kulturer, men det har funnits problem och långa ledtider i samband med skapandet av enhetliga rättigheter och regelverk även inom andra delar av immaterialrätten, i synnerhet varumärken och patent, där detta redan har genomförts. 13

14 EU bör sträva efter att förverkliga denna vision av samma skäl som unionen har antagit en gemensam upphovsrättslagstiftning: för att skapa en inre marknad, en blomstrande ekonomi och ett område där Europas varierade kulturella, intellektuella och vetenskapliga produktioner kan spridas i EU på friast möjliga sätt. 14