Sveriges kristna råds Rådsmöte Minnesanteckningar

Transkript

1 Sveriges kristna råds Rådsmöte Minnesanteckningar Rådsmötet är en mötesplats för SKR:s alla medlemskyrkor för gemenskap och samtal om aktuella frågor. Samtalen kan sedan bli vägledande för eventuella beslut i SKRs styrelse. Tid Plats Deltagare: kl Johannes Paulus II:s Pastoralcentrum Olle Alkholm, Gemensam Framtid Anders Arborelius, Stockholms katolska stift Anders Blåberg, Evangeliska Frikyrkan Magdalena Dahlborg, Stockholms katolska stift Fredrik Emanuelson, Stockholms katolska stift Torbjörn Freij, Vineyard Norden Ieva Graufelde, Lettiska evangelisk- lutherska kyrkan Cristina Grenholm, Svenska kyrkan Stefan Holmström, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Pelle Hörnmark, Pingströrelsen Kirsten Kas, Stockholms katolska stift Maie Martinson, Estniska evangelisk- lutherska kyrkan Nilous Paulus, Österns Assyriska Kyrka Iréne Pierazzi, Svenska kyrkan (fm) Cajsa Sandgren, Svenska kyrkan Jenny Sjögreen, Svenska kyrkan Bobby Sjölander, Adventistsamfundet Monica Wahlström, Frälsningsarmén Anders Wejryd, Svenska kyrkan Marie Willermark, Frälsningsarmén Maria Wingård, Svenska kyrkan Medverkande: Göran Janzon, Evangeliska frikyrkan (fm) Lennart Molin, Gemensam framtid, fd direktor SKR Gustaf Ödquist, Svenska kyrkan (em) John McCormack, Stockholms katolska stift (em) Stig Öberg, Pingströrelsen (em) Annika Wirén, Svenska kyrkan (em) Personal: Olle Kristenson Björn Cedersjö Karin Wiborn Mikael Stjernberg Gunnel Andréasson Misha Jaksic Susanne Rodmar (em)

2 Sveriges kristna råd Rådsmöte :30 Kaffe och smörgås 10:00 Andakt Andakten leds Magdalena Dahlberg, Fredrik Emanuelsson och Anders Arborelius. Dagen leds av Olle Kristenson och Maria Wingård. Gemensam presentation. Alla får dessutom reagera på ett antal påståenden av typen Ekumenik är som bäst när.. 10:15-12:30 Del 1: Samtal om SKR:s idégrund Introduktion av Karin Wiborn En diskussion uppstod i SKRs årsmöte 2012 kring idéprogrammets uttryck i samspel med andra religioner och erkänna varandras sätt att uttrycka och gestalta evangeliet. Årsmötet beslöt att uppdra åt styrelsen att initiera fortsatta samtal kring detta och lägga ett förslag till årsmötet Förmiddagens samling är ett tillfälle för en sådan överläggning. Göran Janzon och Lennart Molin är inbjudna inledare eftersom de båda var aktiva i samtalet i årsmötet. Inledning av Göran Janzon Tumregel 2 i Tio tumregler för god ekumenik säger att samverkan inte förutsätter att man omfattar allt i varandras traditioner. Ordet erkänna har en karaktär av att godta/acceptera. Formuleringen erkänna kan uppfattas innefatta även oenighetsfrågorna och ordet kan då vara för starkt. Ordet respektera är därför att föredra. Dessutom används ordet respektera i tumregel 2 och 5. Invändningen på den första punkten var att satsen inte är sann (alla kristna i världens inser inte det som sägs) och att ordet samspel inte är bra. När ordet samspel används kan det uppfattas som att ett religionsteologiskt ställningstagande har föregått texten. Men kyrkorna har inte en gemensam syn på frågan om samverkan med andra religioner. Som alternativ skrivning föreslås: En av förändringarna är att även det svenska samhället blir alltmer mångreligiöst. Det kristna vittnesbördet ges därför i ett sammanhang där religionsmöten och religionsdialog i allt större utsträckning är en del av många människors vardag. Därför vill vi ta till oss de riktlinjer för ett gemensamt förhållningssätt som ges av företrädare för en stor del av kristenheten i dokumentet Kristet vittnesbörd i en mångreligiös värld. Är SKR är polycentriskt så att den ömsesidiga respekten gäller likvärdigt mellan olika trosövertygelser och praktiker inom vår gemenskap? Finns det ett kulturellt centrum inom SKR som antas vara norm eller bejakas polycentrism bland oss? Inledning av Lennart Molin Idédokumentet syftar till att tala om vart vi är på väg men börjar i ett försök att beskriva den gemensamma grunden. Ordet erkänna ska ses som ett mål, det används i det avsnitt som talar om viljeinriktning. Synonymer till erkänna är enligt Bonniers lexikon orden medge, tillstå, bekräfta. Det kan även översättas med uttrycket kännas vid någon. Internationellt används två olika ord: acknowledge och recognize. Recognize används när man talar om till exempel att erkänna dop. Acknowledge används mer och mer i ekumeniska dokument. Ekumeniskt finns många överenskommelser. Borgådeklarationen talar om förpliktande gemenskap men en sådan har inte uppnåtts i dialogerna mellan RKK och ortodoxa. I avtalet

3 Sveriges kristna råd Rådsmöte mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan alt Svenska Missionskyrkan talas om fullt erkännande undertecknade RKK och SMK ett avtal om ömsesidigt doperkännande. Charta Oecumenica använder ordet erkänna vid några tillfällen. I dessa inomkristna sammanhang talas om erkännanden, i mötet med muslimer används dock inte erkännande utan om att muslimska bekännare ska bemötas med respekt. Frågan är till slut: Vad vill vi och vad kan vi? Noteringar från redovisning av gruppsamtal gr1 Samspel. Inte problematiskt. Samspel finns i gudomen och kyrkan har nästan alltid samspelat med världen. Erkänna. Olika åsikter. Man erkänna rätt till övertygelse och praxis snarare än sättet. Ortodoxa kan inte erkänna varandra sätt. Respektera för svagt, erkänna är för starkt. Allt kommer inte från Gud. Hos övriga fanns öppenhet för ordet erkänna. Lära känna varandra genom att inte blockera sig för varandras sätt att tro och gestalta. gr2 Förslag: Ta bort ordet erkänna och istället skriva söka kunskap om varandras traditioner och varandras sätt att uttrycka och gestalta evangeliet. gr3 Erkänna är bättre när vi talar om mål, respekten finns redan. Men vi är inte ense om att erkännandet gäller sätt. Janzons förslag är bra men vi bör hellre tala om tillämpa än ta till oss. Samspel är ok i svensk kontext. gr4 Erkänna viktigt men bestämningen bör ändras. Janzons förslag ok i stort. gr5 Erkänna. Tveksamhet till ordboksstudier som framkomlig väg. Erkänna är ett bra ord i kristen kontext och respekt i interreligiös kontext. Erkänna vedertaget ord i det ekumeniska samtalet. Samspel kan associeras till musik (enhet) eller sport (kampsituation). Olika syn på Janzons förslag. Samspel kan uppfattas som att gå för långt. Avrundning av Karin Wiborn Samtal är ett sätt att erkänna varandra. Men också gemensamma besök kan fördjupa förståelsen när man möter annans praxis. 12:30-13:30 Lunch 13:30-16:00 Del 2: Pastoralteologiska frågeställningar Introduktion av Gustaf Ödquist (ordf i arbetsgruppen) Gruppen har arbetat under en tid nu och haft goda samtal. Syftet är att skriva något som kan vara en vägledning för pastorer/präster och andra intresserade och som underlättar förståelse och reflektion i pastoral praxis i lokala sammanhang. Arbetsgruppen har hittills skrivit texter om dop, nattvard, konfirmation och vigsel. Vad ska titeln vara på dokumentet? Förslag: Att gå varandra till mötes. Tänk efter före.

4 Sveriges kristna råd Rådsmöte Vi presenterar dokumentet idag för att få reaktioner och synpunkter inför arbetet med slutversionen. Målet är att göra klart skriften under våren. Uppgiften för grupperna är nu att läsa texterna och ge synpunkter. Gruppsamtal Fyra grupper fick varsitt tema att läsa och diskutera. Korta noteringar från sammanfattning i plenum gr4 vigsel I dokumentet bör sägas mer om förberedande samtal för äktenskap. Annat som kan diskuteras är sambo, vad som händer i samband med skilsmässa, konflikter, förnyelse av vigsellöften och privatiseringen av äktenskapet. gr3 konfirmation Definiera bättre vad vi menar med konfirmation. Kan man vara medlem i flera kyrkor? Bekräftelse av tron är gemensamt. Vägledning behövs för situation där föräldrarna är oense och inte vill låta barnet bestämma om konfirmationen. gr2 nattvard Det finns skillnader både mellan och inom kyrkorna. Relationen dop- nattvard behöver beskrivas. Kan skillnaderna bli till välsignelse? Gud är alltid större än våra ordningar. Smärtan att inte kunna dela nattvarden bör framhållas. Vad händer i dialogen mellan SvK och RKK i Norden? Det bör framgå att vi i SKR är besjälade av att vilja förstå varandra. gr1 dop Vuxendop i SvK är inte detsamma som i baptistisk tradition. SAM och GF kan inte sättas tillsammans eftersom har delvis olika teologi. Varför detta dokument? Dokumentet och dessa pastoralteologiska konsultationer handlar om ökad kunskap för arbete i mångkulturella miljöer. Vi har ibland handlat ovisligt pga bristande kunskap om varandra. Detta dokument kan ge kunskap om olika traditioners övertygelser. Det kan minska fördomar. Det bör ha formen av lättillgängliga pastorala råd på frågor som uppstår i mångkulturella miljöer, några punkter att tänka på. Det finns en risk att sådana här dokument ibland används som normgivande som ska följas på lokalnivå och att de då blir slagträ i diskussioner. Därför bör de utformas så att det som skrivs uppfattas som underlag för samtal, kanske med studiefrågor? Gruppen tar gärna emot synpunkter och förslag till nästa möte 20 februari (insänt senast 13 februari). 16:00 Avslutning Biskop Arborelius avslutar rådsmötet med bön.

5 Sveriges kristna råd Rådsmöte Bilaga 1 Rapport från gruppsamtal om lydelser i SKR:s idégrund, vid SKR:s Rådsmöte 17 januari 2013 Deltagare: Marie Willermark, Bobby Sjölander, Fredrik Emanuelsson, Anders Wejryd, Ieva Graufelde, Misha Jaksic Gruppen var enig om att ordet samspel kan användas om det kristna vittnesbördet i relation till andra religioner, utan att för den skull göra avkall på den egna tron på Jesus Kristus som korsfäst och uppstånden. Den globaliserade världens mångfald kräver ömsesidig respekt, samspel och samförstånd, såsom kristendomens och de andra religionernas bidrag till ett gemensamt byggande av en fredlig värld. Den kristna trons grund i den Heliga Treenigheten har en teologisk och ontologisk betoning på dialog och dynamiskt samspel mellan de gudomliga Personerna i den ena Gudomen. För människan, Guds avbild, är detta den sanna förebilden till samverkan och samspel med sin nästa. Skillnader i tro eller ideologiska uppfattningar som möts, förutsätter ett samspel för att undvika misstänksamhet och fientliga motsättningar. Därtill består världen av både samhälls- och familjebildningar som går över religionsgränserna och till vilka religionerna gemensamt har att förhålla sig. När det gäller att erkänna varandras sätt att uttrycka och gestalta evangeliet var diskussionen mera livlig. Man kunde spåra en skiljelinje mellan en ortodox uppfattning och de övriga företrädarnas. De senare menar att erkänna behövs för en tydlig markering av den gemensamma viljeinriktningen och vägmarkeringen mot kristen enhet. Respekt blir då ett för svagt ord, och ribban för lågt ställd. Respekt är vad vi redan initialt förväntas ha. Inte minst de gamla kyrkorna, den Ortodoxa och den Romersk-katolska, har en viktig gemensam dåtid. Vill vi som kristenhet även tydligt sträva mot en gemensam framtid, behöver vi erkänna varandras olikheter och mångfalden, inte bara respektera dem, för att tydligt markera ett gemensamt vägval mot enheten. Den ortodoxa uppfattningen gör gällande att respekten för mångfalden förvisso redan initialt behöver vara ett faktum, men att man ingalunda kan erkänna alla uttryck att gestalta evangelium. Vissa är, enligt ortodox uppfattning, ett direkt avsteg ifrån den enhet som fanns innan de stora splittringarna (och som fortfarande finns bevarad inom Ortodoxa kyrkan) och en orsak till den splittring vi nu gemensamt söker överkomma. Detta kommer till uttryck i dokumentet Charta Oecumenica, där det finns en tydlig ambivalens i synen på mångfalden: den uppfattas ömsom som en rikedom, ömsom som splittringens orsak. De ortodoxa framhåller sin betoning på principen lex orandi, lex credendi (lex vivendi), fritt översatt: som vi ber, så tror vi (så lever vi). Man kan som ortodox inte erkänna uttryck och gestaltningar av evangeliet, i vilka man samtidigt inte kan instämma, eller från vilka man t.o.m. tar avstånd. Gruppen är, således, inte överens, men lyckas (hinner) heller inte hitta ett gemensamt alternativt förslag till lydelsen att erkänna varandras sätt att uttrycka och gestalta evangeliet. Gruppens samtal sammanfattad av: Misha Jaksic Rapport från gruppsamtal om Eukaristin, vid SKR:s Rådsmöte 17 januari 2013 (utifrån förslag till text i SKR:s planerade skrift om pastoralteologi) Deltagare: Marie Willermark, Maie Martinson, Fredrik Emanuelson, Anders Wejryd, Lennart Molin, Torbjörn Freij, Misha Jaksic. Samtalsledare: Susanne Rodmar Anteckningar: Misha Jaksic

6 Sveriges kristna råd Rådsmöte Marie Willermark berättar att Frälsningsarmen inte har några ordinerade officianter/förrättare. Man har en pragmatisk hållning. Frälsningssoldatens personliga tro och relation till Gud och efterföljelse av evangelium kommer i förgrunden, inte ritual. Medlemmarna har en personlig frihet. Det finns ett internationellt spänningsfält med påverkan från kulturell kontext. Sakrament praktiseras inte såsom ritual eller i betydelsen av nådemedel. Livet i tro är ett sakrament i sig, där omvändelsen står i fokus. Torbjörn Freij informerar att Vinyard firar nattvard i princip varje söndag. Man står på frikyrklighetens sakramentala kant. Syndabekännelse och instiftelseorden används alltid. En epikles förekommer. Han uppskattar Ortodoxa kyrkans utdelning av antidoron (eg. i stället för gåvorna ), välsignat bröd, som vid liturgins slut kan ges även till icke-ortodoxa. Svenska kyrkans ärkebiskop, Anders Wejryd, menar att vi aldrig kan fånga in Gud. Nattvarden är ett mysterium större än oss själva. Han efterfrågar överenskommelsen från den Luthersk-evangeliska Romersk-katolska dialogen i Sverige och Finland. Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord för alla döpta, dock avvisar man ingen som kommer fram för att ta emot nattvarden och genom den Kristus. Gemensam Framtid, liksom frikyrkligheten generellt, har ett öppet nattvardsbord för alla döpta kristna. Man avvisar dock i regel inte någon, som genom eukaristin visar en vilja att ta emot Jesus Kristus. Lennart Molin påminner om förekomsten av icke-sakramentala agapemåltider för några decennier sedan, som ett sätt att dela en bordets enhet mellan alla kristna, trots splittring och avsaknad av sakramental eukaristisk gemenskap. Fredrik Emanuelson framhåller att Romersk-katolska kyrkan ser eukaristin som Kyrkans viktigaste, mest värdefulla och gudomliga uttryck. Romersk-katolska kyrkan har ett öppnare nattvardsbord för andra än vad man egentligen tillåter sig. Han menar att möjligheten till dispens behöver maximeras. Det finns en lära, men även ett praxisförfarande. Den ekumeniska gesten är viktig. Fredrik anmärker på att texten är för lång, komplicerad och att den i för en alltför liten grad berör våndan av att kristenheten i sin splittring saknar eukaristisk gemenskap. Misha Jaksic menar att eukaristin i Ortodoxa kyrkan sammanfaller med och förutsätter dopet (och myrrasmörjelsen). Den kan aldrig isoleras från helheten av sitt sammanhang, för att vara ett medel på vägen till enheten, utan är enhetens själva uttryck och manifestation. Att ge eukaristin till en ickeortodox vore att förena vederbörande med helheten av Ortodoxa kyrkans tro, liv och lära, och samtidigt splittra vederbörande från hans/hennes egen kyrka. Att återvinna och uttrycka full trosgemenskap, vilket innefattar eukaristin, ligger på gemenskapens plan, inte individens.