Krönika om Dachardamons Utsända

Transkript

1 Krönika om Dachardamons Utsända

2 spelpass Fandill Ketang Daniel Backlund Kael Shandar Magnus Höckerström Jarin Ruy Daniel Ahlqvist Mandak Lookin Daniel Litfeldt Egg Richard Sundh Tahon Erdin Peter Hilmersson Darian Faruk Kheloro Johan Jaurelius Bogdan Kaj Roininen Faqvin Daniel Ahlqvist

3 Detta har hänt: Vid nyårsskiftet till år 200 har klanfolken i Suvonien samlat sina stridskrafter. Klan efter klan tågar sedan norrut genom markerna. Genom Gheani och längs västra gränsen till Esloris sjöar. Under hela sin resa har de uppfört sig exemplariskt. De betalar alltid för sig i silver och guld och gör inte en fluga förnär. I Nordvakt möter de alla upp under andra månaden. Väl där väntar de en vecka innan armén, klan efter klan, beger sig norrut genom vaktpasset. Totalt är det 2000 man. Dachardamons tempel bestämmer sig för att försöka få utrett situationen. Vad är det som försiggår egentligen. Vilken makt är de som styr klanerna till att vandra så här långt norrut under så stora utgifter. Ordens siare har sett mörka händelser komma från denna utveckling och Dachardamons orden måste således samla mer information. Flera stora rådsmöten hålls och många betydande personer är med, inte bara från orden utan även från Kronan och Adeln samt från EIS, Porfotarum Voto och de andra stora ordnarna som Jordak och Kuryn. Det beslutas att Dachardamon skall sända en liten expedition i spåren av den 2000 man starka armén av klanfolk för att se vad de tar sig till och se vad som kan förväntas hända i framtiden. Dachardamons följe är vid avresa: Fandill Ketang: Ulmefolk ca 25 år. En ung präst inom orden. Kael Shandar: Rimerun ca 30 år. Ordens andreprecept, en hetsig men duktig riddare. Halfrad Ortis: Rimerun ca 30 år. En riddare från orden med något lugnare sinne än Kael. Jarin Ruy: Ulmefolkkvinna ca 25 år. Munk tillhörande historiska avdelningen. Stavstrid. Imjan Naesim: Mannerkvinna ca 35 år. Munk tillhörande medicinska avdelningen. Bågskytt Mandak Lookin: Norde ca 25. Munk tillhörande etnologiska avdelningen. Stavstrid Egg: Klmurman, dryga 30 år. Munk utan avdelning. Gustav Uldal: Kaler ca 50 år. Hantverkare tillhörande orden. Lisa Kerch: Manner kvinna ca 25 år. Kock tillhörande orden. Per "Lill Pelle": Manner ca 14 år. Jägarlärling tillhörande orden. Darian Faruk: Rimerun ca 35. En oäkting till hertig Faruk och handelskvinnan Kheloro. En duktig handelsman som håller viss handel för orden. Tahon: Klmurfolk ca 70 år. En gammal man som är mycket duktig läkare och historieberättare som dessutom har kontakter med de skygga och farliga Skogsmännen. Svedir Björnman: Norde ca 40 år. Beryktad vildmarksman som hyrts in som vägvisare.

4 Klanernas Marsch Krönika om Dachardamons utsända under perioden till Sammanställd av skriftställare Jerker Tym, från redogörelser av expeditionens medlemmar. Under den senaste månaden har folket i markerna sett med ökande oro en gigantisk armé av sydlänningar marschera norrut. De säger inte vart de skall eller varför, utan hänvisar till att de lyder under ett gammalt hedersavtal och nu skall fullborde sin del. De betalar väl för sig och har ett mycket disciplinerat och belevat manér, trots att de är väl beväpnade och mansstarka. När de väl passerar Nordvakt på väg norrut genom passet har ordens präster beslutat sig för att skicka en observationsexpedition för att undersöka vart armén egentligen är på väg och varför. Expeditionen avreser för att följa tätt efter Suvotarmén och finna skälet till denna oförklarade truppförflyttning som gör alla i området så oroliga : Förberedelserna för expeditionen tar vid : Denna dagen avreser Dachardamons Expedition. Gruppen leds av Fandill Ketang, en ung ambitiös präst. Det militära kommandot har Kael Shandar, ordens stolthet i de senaste tornerspelen. Som understöd har han den sansade riddaren Halfrad Ortis och munkarna Jarin Ruy, Mandak Lookin, Imjan Naesim och Egg. En avdelning utomstående personer har också hyrts in för sina specialkunskaper. Darian Faruk Kheloro har skött delar av ordens handel lysande de sista åren och har visat intresse att hjälpa expeditionen med förhandlingar, förnödenheter och handel. Tahon Erding har återvänt från skogen för att ställa sin läkekunskap till förfogande. Svedir Björneman har hyrts in som guide och vägvisare genom de nordliga områdena. Någon vecka innan avresa gavs templet ett lyckligt omen om framtida framgång. Sonen till en av templets tjänare lyckades fälla en kritvit kronhjort under jakt. Dachardamon ler mot vår nobla orden och dess företag. Liksom framgången var säkrad för Morthag Dorass från den dagen för länge sedan skall våra tappra utsända ej tvivla över framtidens åtaganden. Pojken Per "Lill Pelle" tas under Kaels och Halfrads beskydd som självklar medresenär. Gustav Uldal, en mångkunnig hantverkare, och karavanförare ansvarar för förnödenhetståget. För att hålla humöret uppe och magarna fyllda följer även kökskan Lisa Kerch med. Resan går först genom Vaktpasset mot Mid Aris marker och staden Sonibel : Vid middagstid når sällskapet Sonibel efter en i övrigt lugn resa genom bergstungan mellan Dachardamonberget och Kullmännens område : Sällskapet har fått tillfälligt tillskott av hantverkaren Bogdan som söker efter en borsprungen son av Falgars handelshus. Svedir, Bogdan och Egg gör en kort avstickare till Laegdeb och tillbaka för se om de är någon som hört något om den bortsprungne Daniel Falgar, samt att se om det finns klantrupper även där i inlandet. De sänder också iväg fyra st nyinhyrda vägvisare av klmurbörd att rekognoscera Dol Heskel längre fram på vägen : Efter att i Laegdeb fått reda på att Daniel Falgar sannolikt varit där och hyrt vägvisare för att ta sig längre österut genom skogen så ger sig Bogdan av ditåt med nyligen inhyrd vägvisare. Dachardamons rättrogna avreser vid middagstid mot Dol Heskel. På eftermiddagen får de ett meddelande från klan Messinjahe att hålla sig längre bakom dem så att inget otrevligt händer. natt: Mycket fåglar i omgivningen, kvinnorna i följet drabbas av underlivssmärtor och spontana blödningar. En korp syntes på tälttaket under nattvakten natt: Kökskan Lisa Kerch mår mycket dåligt och Tahon ser situationen som allvarlig middag: Fandill kan efter en lång bön till Dachardamon meddela följet att problemen med de onda inflytandena skall bekämpas av Dachardamons styrka : De fyra nyligen inhyrda vägvisarna hittas lemlästade på vägen. De har släpats efter hästar tills livet lämnat dem, samt troligen torterats på annat sätt. Mandak meddelar att det ej är likt klanfolket att tortera sina fångar på detta sättet : Sällskapet anländer till Dol Heskel : De träffar skarprättaren Aron Själve och diskuterar situationen : Messinjahe avreser mot Rolamar. Dachardamons trogna följe väntar till på eftermiddagen innan de reser efter. När kvällen kommer är en stadig storm i antågande. Följet söker snabbt skydd : Stormen rasar ute. De trogna ligger stilla i sitt läger och väntar och bedjer. De flesta av Klanerna ligger troligtvis fast i leran på vägarna så det förefaller inte vara någon brådska : Stormen sitter fortfarande i och sällskapet stannar tryggt kvar i lägret. Svedir och Halfrad ger sig av för att se om armén fortfarande trycker kvar. Så är fallet, och de återvänder vindpinade, våta och frusna senare på dagen : För femte dagen stormar det fortfarande. Svedir och Kael ger sig av denna gången. Armén ligger fortfarande kvar : Trots att stormen fortfarande härjar bryter Dachardamons följe läger. De planerar att leda hästarna genom skogen några km från vägen resten av tiden till Rolamar och på så sätt ta sig förbi Klantrupperna : Stormen håller i. På eftermiddagen möter följet en jaktpatrull från en av klanerna. Mötet avlöper fredligt och de kan fortsätta som planerat : Stormen har avtagit natten till den 20:e. Tidigt på morgonen möter de en stor stridspatrull från en av klanerna. Patrullen överraskar dem under sista vaktskiftet och det är inte långt till stål och blod. När väl Darian i falskhet har presenterat gruppen som handelsresande i nordasmycken så avlöper mötet fredligt och lugnt. Sent på eftermiddagen anländer de till Rolamar. Väl där möter de rättskiparen Agnar Grå. De tar in på värdshuset Svanen och njuter av att komma undan vädrets makter och sova i riktiga sängar : Darian hälsar på handelshuset Ranmark. Han försöker hyra en båt och det slutar med att Ranmark lovar att försöka ordna fram en från någon annan stans runt sjön. Halfrad och Kael försöker få lite information ur sjömännen som sitter på Truten och väntar att klanerna skall anlända. Men sjömännen är förvånansvärt nyktra och tystlåtna, vilket är än mer underligt med tanke på att de är väl försedda med mynt. Kael och Halfrad dricker dock desto mer och är lite runda under fötterna när de återvänder till värdshuset för att rapportera : På kvällen kommer klan Hassad till Rolamar och börjar omedelbart lastas på båtarna. Darian få se att Markonan, en handelsman med tveksamt rykte, går in på värdshuset Truten. Darian, Kael och Halfrad ger sig av dit för att tala med honom. Markonan är öppet hånande mot dem och samtalet blir kortvarigt och intetsägande. Sedan kommer fem personer som Markonan skall träffa. En välklädd klmurman, en skarprätttare och en välutrustad stor vildmarksman av klmurbörd. Med sig har de två togyriler i full mundering som krigarslavar. De fem tar med sig Markonan och ger sig av. Egg blir senare på kvällen illamående, men stärks av

5 en ordentlig brygd av Tahon och med en god natts sömn återvänder vigör och krafter : På morgonen kommer rättskipare Agnar Grå till Svanen och talar med följet. Han berättar att han under natten fått meddelat av en vaksam bybo att Markonan och de fem männen han mötte håller på att planera någon form av koordinerad illgärning. Dessutom har det varit många kvinnor nere i hamnområdet som har ropat på hjälp för kraftiga bukoch underlivssmärtor. Fandill har under natten känt av en ondska i luften, närvaron av en annan guds kraft. Han meddelar detta senare på förmiddagen när han kommer ner i matsalen. Under morgonen har klan Messinjahe kommit till Rolamar och håller på att lasta båtarna. Det är dock ont om skepp så delar av klanen får vänta. Handelsman Ranmark kommer in till Svanen på morgonen och berättar att hans män har hittat ett skepp. Det rör sig om ett nordebyggt långskepp som beräknas vara färdigt några dagar senare och kan vara i Rolamar den 28 29:e om man hyr byggarna som besättning. middag: Svedir och Egg lämnar de andra och rider mot Brorstad för att se om klanerna landstiger där eller någonstans på vägen. De kommer vid midnatt till Sarvel där de tar in på Sindaryn för resten av natten och ett gott mål mat. Jarin Ruy seglar med den unga mannen från Ranmark norrut för att se om klanerna landstiger längs den nordvästra kusten, samtidigt skall de köpa skeppet från nordarna. Patron Roland kommer in till Svanen vid middagstid och berättar att han överväger att skicka efter Porfotarum Voto angående alla underliga händelser gällande kvinnorna i hamnen under natten. Han misstänker att det rör sig om svartkonster. Han sänder sedan iväg Agnar grå söderut för att kontakta Porfotarum Voto : De trogna spenderar dagen i rikeman Ranmarks sällskap och får se många dyrbara klenoder med ädel historia. kväll: När Kael och Halfrad som bäst drillar Lill Pelle så blir de kontaktade av en nordeman som meddelar att Obdaby kommer anfallas under natten och att de bör göra en mycket genomgående undersökning av resterna för att få reda på vem som ligger bakom illgärningen. Sedan lämnar nordemannen dem utan att svara på fler frågor. Halfrad beskriver mannen som lång, smal och osedvanligt vithårig med isande blå ögon. Efter en kort överläggning med de andra i sällskapet rider Kael, Halfrad och Tahon iväg mot Obdaby för att undersöka det hela. De kommer inte i tid för att kunna förhindra katastrofen men ser de sista av vad som tycks vara en stor välbeväpnad trupp rövare slutföra sina hemskheter. När de brutalt slaktat de sista byborna så stjäl de en del av boskapen med båtar och fraktar ut på sjön. Under gryningstimmarna därefter så bränner de byn och håller vild fest av vad de stulit på en äng någon km bort. sen kväll: I Rolamar så anländer Jarin Ruy med det nyköpta långskeppet och den tillfälliga besättningen, fyra unga nordepojkar som hjälpt till att bygga skeppet. Mandak och besättningen får hålla vakt vid skeppet under natten för att se till att ingen stjäl det : Klan Messinjahe anländer till Rolamar på morgonen och avseglar under dagen så fort de får båtar tillgängliga. Fandill beordrar expeditionens avfärd. De lastar och avseglar från en udde några km från staden för att deras avfärd inte skall vara uppenbar för klanfolken. Ranmark varnar dem för att sjön patrulleras av klanfolk. Han förser dem dessutom med en signallykta och instruktioner om hur klanernas signaler skall utföras. De avseglar sedan mot Sarvel. De hyr in de fyra nordepojkarna som stående besättning, tills dess följet lärt sig segla skutan och de har tid att släppa av dem i sin hemstad. Under dagen har Tahon undersökt de brända rivna resterna av Obdaby. Han har hittat spår som tyder på att det är Stjälesvärds rövarband som ligger bakom. Men att slakta och rasera en hel by är överdådigt även för Stjälesvärd, och inte så lönsamt i förhållande till att anfalla handelskaravaner. kväll: Framåt kvällen bygger Kael, Halfrad och Tahon ett stort bål och bränner alla döda i byn. De som seglar med skeppet ser likbålet och vänder ditåt för att undersöka hur det går för de andra. Väl i Obdaby hjälper alla till med att bränna liken : De tappra gudstrogna avseglar åter mot Sarvel. Kael, Halfrad och Tahon väljer dock att fortsätta dit till häst. I Sarvel så är Kael på mycket dåligt humör. Han letar snabbt upp skarprättare Inkur Krass och berättar i kraftfulla ordalag vad som hänt i Obdaby. Krass leder vägen till patron Lars Borlaks hus. Där får de omedelbart en audiens. De berättar ingående vad som hänt i Obdaby, varpå patron Borlak blir mycket upprörd och börjar skälla ut skarprättare Krass för att han inte håller omnejden fri från rövare. Borlak skickar sedan Krass att packa för en färd ner till Donn Dorass för att försöka få hjälp därifrån att jaga ner Stjälesvärds band. På eftermiddagen äter Inkur Krass en middag med sällskapet där han delger sitt misstycke till uppdraget att hämta hjälp från Donn Dorass, och det osannolika i att det södra grannriket skulle skicka soldater hit för denna illgärning. Middagsfriden störs av att värdshusvärdens döttrar blir mycket dåliga. Den rättrogna Kael hittar snabbt en stor korp på taknocken. Fågeln flyger iväg innan Kael hinner tillkalla någon med båge. kväll: Fandill åkallar Dachardamons kraft och lugnet lägras snart åter över värdshuset. Fandill kallar till sig Halfrad och Tahon för att de skall vaka över honom under kvällen när han väljer att går i djup drogtrans för att komma i kontakt med Guden. Det är en riskabel ansats och Tahons läkekunskap är av stor nytta. Under tiden huvudsällskapet är i Sarvel så har Egg och Svedir under kvällen undersökt Brorstad med omnejd. Skogarna är nedlusade med klanfolk och andra inhyrda människor. De märker att stämningen är ganska hotfull för det är inga vanliga jaktlag ute i markerna. Det ligger mycket båtar i Brorstads hamn och staden är full av klanfolk. Här vågar de sig inte längre österut. Efter natten vänder de tillbaka mot väster för att rapportera till de andra : Ett par timmar innan gryningen anländer ett följe på tre man från Stor Ulms Orden till värdshuset där Dachardamons folk huserar. De tre är prästen Tarag Diramen och hans två livvakter Anders Ilsk och Vard Hartam. Tarag har under snart fyra veckor försökt komma ikapp Dachardamons följe efter att guden Stor Ulm sänt dem som stöd till Dachardamons folks ansträngningar. Tarag Diramen är en av Stor Ulms siare och guden har sänt honom syner från framtiden om Dachardamons utsända och deras företag. På morgonen rapporterar Tahon att Fandill är utom fara, men att han kommer sova i flera dagar och att han därefter kan vara svag ytterligare en vecka eller två. förmiddag: Under förmiddagen frågar Kael runt i byn om hur det står till med kreaturen, några nytillkomna eller stulna djur? Han hittar några km öster om staden ett strandparti där kreatur landsatts för några dagar sedan. Tyvärr är Kael den mäktige oförmögen att följa spåren och rider tillbaka till värdshuset för att hämta Lill Pelle och Halfrad. Tillsammans rider de sedan tillbaka till landstigningstället och Lill Pelle följer därifrån spåren söderut in mot skogen. Trots att spåren flera gånger delar upp sig och delvis är metodiskt maskerade lyckas Lill Pelle slutligen finna att de flesta mynnar ut i olika boskapsängar. Kael pratar med togyrilslavarna som vaktar de olika ängarna om tillkomsten av nya djur, men slavarna känner inte till någonting. kväll: Kael, Darian, Jarin, Imjan och de tre från Stor Ulm avreser mot Brorstad till häst. De andra; Fandill, Tahon, Lisa Kerch, Gustav Uldal stannar kvar i Sarvel, för att senare ta sig vidare med långskeppet : Under ritten österut nära stranden möter

6 de Svedir och Egg som återvänder från Brorstad. Svedir berättar att Brorstad med omnejd är full med klanfolk, med ca 200 man på patrull i skogarna öster om byn. Svedir berättar också att han sett folk från Srändmans handelshus lasta av en stor karavan och varorna fraktades vidare i båtar mot västnordväst. Kael beordrar Egg och Svedir att ansluta sig till dem, och att de trots klanfolkets närvaro måste ta sig till Brorstad för att se vad som sker där : Under gryningpasset tillfångatar Svedir en sliten norde på dryga 20 år. Tillsammans med Darian och Kael förhör de sedan fången. Norden heter Jan och berättar efter löfte om några silver att sällskapet förföljs av åtta nordar som håller sig ca en dag bakom dem. Jan beskriver mannen som lejde dem och Kael känner igen beskrivningen som den vithårige mannen som varnade dem för överfallet av Obdaby. De håller kvar Jan utan betalning tills dess de kan avgöra om han talar sanning. På eftermiddagen drabbas Imjan, Lisa och Jarin av buksmärtor. Svedir lyckas hitta en korp i ett träd en bit bort. Darian är snabb med sitt arborst men missar och fågeln hinner ge sig av. Smärtorna avtar sedan efter en halvtimme. sen eftermiddag: Följet kontaktas av två krigare från klan Messinjahe. De bjuder in och eskorterar Darian till ett hemligt möte med deras ledare. Darian återvänder senare mycket nöjd med situationen och berättar att klanledaren verkar vara än god man som inte litar blint till bondesbrevshållaren. Tydligen verkar det vara samma man som hyrt nordarna och som håller i bondesbreven; den vithårige mannen med de isblå ögonen. Messinjahes klanledare har berättat att bondesbreven härstammar från tiden då en stor armé anlände norrifrån och hjälpte förbundsklanerna att dräpa sina fiender. Det var för ungefär 210 år sedan. Nu har den vithårige mannen som kallar sig Markonan kommit och återkrävt sin rätt. Klanledaren misstänker dock att bondesbreven hamnat i orätta händer, men kan inte bevisa något. Klanen har fått order om att vakta området runt Brorstad tills vidare och dräpa alla som anländer men inte bor i staden. Men eftersom de tidigare mötena mellan Dachardamons följe och Messinjahe gått fredligt till och klanledaren inte litar på den vithårige mannen så väljer han istället att varna följet att hålla sig på avstånd tills vidare. Det är uppenbart att handelsmannen Markonan och den vithårige Markonan inte är en och samma person. Kael beordrar läger på en kulle nära sjön och de börjar fortifiera sig mot de förföljande nordarna och eventuella anfall från klanerna Gryning: De av Dachardamons trogna som är kvar i Sarvel avseglar mot Brorstad i långskeppet. Under resan måste de vid flera tillfällen använda sig av de speciella ljussignalerna som Ranmark lärt dem för att undvika de båtarna som patrullerar vattnen. Kaels följe fortifierar sig och bygger fällor för att invänta de annalkande åtta nordarna. kväll: Imjan och Darian lyckas signallera till långskeppet att inte fortsätta till Brorstad. Fandill och de andra landstiger i skydd av mörkret gryning: Båten dras upp och göms i skogen. Fortifiering fortlöper. sen eftermiddag: De efterföljande nordarna anfaller. De anfaller i tre grupper. En rakt på huvudlägret, en alldeles längs vattnet och en kringgående runt lägret för att komma åt båten från östra sidan. Striderna tar mindre än tio minuter. Tre nordar dör. Tre besättningsmän dör, Mandak Lookin skadas svårt. Svedir ådrar sig en lätt skada. Tahon lyckas tillfångata ledaren för nordarna. De övriga fyra nordarna försvinner i skogarna, men inte innan de lyckas bränna långskeppet till obrukligt skick. De tre männen som Stor Ulm sände deltog inte i striden. Prästen Tarag beordrade sina två vakter att skydda hans tält, som fanns centralt i huvudlägret. natt: Strax efter midnatt hörs ett grovt kraftigt morrande en halv km söder om lägret. Ljudet identifieras av Tahon som tillhörande en hungrig Reglamat. Ett mycket ovanligt legendariskt monster från Mid Aris historia. Det lär se ut som en stor kraftig blandning av varg och björn. Djuret är mycket farligt men går lyckligtvis inte i flock. Framför allt är dess list legendarisk. Kael beordrar stridsberedskap och lägret gör sig i ordning för att ta kamp med det annalkande monstret. Efter ca en timme med sporadisk ljud här och var ur skogen, när monstret antagligen undersöker lägret och våldför sig på liken efter nordarna. Snart hörs också ylanden av vargar i antågande, och det dröjer inte länge innan man kan höra våldsamma strider mellan vargarna och reglamaten inne i skogen. De tystnar efter ca en halvtimme. Sedan förblir det tyst. Under natten arbetar Tahon och Imjan med att lappa ihop Mandak. Tarag proklamerar att Stor Ulm har visat honom att Mandak kommer överleva : På morgonen börjar förhören med den tillfångatagne nordeledaren Kirk. Jan, norden som varnade expeditionen, betalas och ger sig av mot väster. Följet sluter en överenskommelse med nordeledaren Kirk. Mot bra betalning berättar han vad han vet om Korpens Söner och de som hyrt honom för anfallet. Den vithårige mannen Markonan hyrde in dem för att följa efter följet och för eventuellt senare anfall. Kirk blev tillsagd att ta nya order endast från Markonan och från en mörkhårig man med skägg som identifierade sig med ett litet silversmycke liknande ett solkors. Den svarthåriga mannen gav dem under gårdagen nya order att anfalla följets läger och främst att förstöra båten. Han visste hur lägret så ut, var båten fanns och var de flesta fällorna var gillrade. Ute i skogen hittas fem vargkadaver. Två av liken efter nordarna är borta, liksom reglamaten. förmiddag: Fandill vaknar till liv under morgonen och blir kommunicerbar under förmiddagen. Han börjar sakta återge vad som hände när han den 27:e i drogtrans ställde sig i kontakt med Dachardamon och den vision han då fick. Fandill och de andra arbetar under dagen med att försöka tyda den underliga visionen. Kirk släpps så fort han har berättat det han vet. Han väljer att stanna kvar med Dachardamons trogna som inhyrd kämpe. Tarag mår plötsligt mycket dåligt och drar sig tillbaka. eftermiddag: Kael och Svedir ger sig av för att spåra Reglamaten men de kommer tomhänta tillbaka sent på kvällen : Fandill förmedlar mer om sina drömmar allteftersom han mår bättre. Kael beordrar under morgonen att bryta lägret och följet börjar göra sig i ordning för avresa västerut på jakt efter en ny båt. Vid middagstid rider Egg, Darian och Tahon före resten av gruppen mot Sarvel för att leta båtar. Resten av följet reser sent på eftermiddagen kväll: Egg, Darian och Tahon stöter på en grupp Nordar och klmurfolk. De är dryga dussinet skogsmän och lycksökare. I jakten på arbete planerar de söka sig till armén i Brorstad. natt: Egg, Darian och Tahon kommer fram till Sarvel. Där går de direkt till patron Borlak och bankar på. Patrons betjänt verkar inte vara i bästa skick och Tahon tvingas hjälpa honom. Borlak pratar lite irriterat med dem och säger att de får vänta till en annan dag. Tahon ser detta som en inbjudan att stanna i Borlaks hus och de slår sig ner i gästrummen under protester från Borlak. Darian lyckas dock blidka honom något : Egg, Darian och Tahon sover länge i Borlaks gästrum. På förmiddagen är Borlak ute och ser till sina sysslor. Vid middagstid är han tillbaka och de talas vid lite mer. Borlak lånar ej ut sina sex nybyggda båtar, ens för bra betalning. Det ligger storm i luften och det är för riskabelt. Darian beslutar att de skall rida vidare mot Rolamar fort för att se om det kan finnas båtar att uppbringa där. eftermiddag: Huvudföljet stöter på de arbetssökande skogsmännen som förtruppen mötte dagen innan. De varnar för att försöka få arbete i armén. Det råder inte vanliga förhållanden och armén har patruller runt

7 Brorstad som gladeligen dräper annalkande främlingar. kväll: Huvudföljet anländer till Sarvel och tar in på värdshuset Sindaryn för natten. natt: Egg, Darian och Tahon kommer fram till Rolamar och tar in på värdshuset Svanen. Bäddarna är rena och sköna och efter en god måltid sover de gott och länge : Egg väcker de andra på förmiddagen. Snabbt finner de dock att det inte finns några större båtar att tillgå i Rolamar. Således tar de sig resten av dagen ledigt och lever gott. Barbering, bad och vila : Egg, Darian och Tahon rider på morgonen tillbaka till Sarvel för att ånyo förhandla med Borlak om båtarna. På kvällen är hela expeditionen åter samlad i Sarvel på värdshuset. Efter överläggning beslutas att göra en muskelpåhälsning hos Borlak. Väl hos Borlak posterar Kael folk runt huset och bankar på. Betjänten verkar vara vid bättre vigör och visar in följet till salongen. Hos Borlak finner de den välklädda klmurman som mötte Markonan i Rolamar på värdshuset Svanen Han presenterar honom som en gammal god vän vid namn Ragnar. Darian trycker hårt mot dem om deras inblandning i slakten i Obdaby. Ragnar gör ett utfall mot Kael efter att Kael visat musklerna genom att med svärdet slå sönder salongsbordet. Kael är nära att klyva honom men Ragnar slipper undan lindrigt genom att kasta sig bort och undkommer med ett stadigt sår i benet. Tahon börjar pyssla om honom. När det åter är lugnt förklarar Borlak uppgivet att han misstänkte att kreaturen var från Obdaby och att han bara köpte dem för att det är så ont om mat nu när armén dragit fram. Borlak erbjuder sig att låna ut båtarna och Darian betalar 100 silver för att ersätta salongsbordet. Efteråt beger sig följet åter till Sindaryn morgon: Vädret är bättre men fortfarande otrevligt. Med Borlaks folk till hjälp ställs båtarna snabbt i ordning och Darian hyr in sex ynglingar som skall segla följet till Tarak i Nordarnas marker. Darian har skickat bud till Ranmark att han skall ta hand om hästarna och återsända dem till Dachardamons tempel om inte följet återvänt innan sommaren är slut. Sent på kvällen efter en blåsig färd lägger de till i Tarak där de med Svedirs hjälp blir huserade i ett vinteranvänt djurhus som luktar därefter. Svedir själv huserar med en gammal vän i staden : Efter att ha provianterat seglar följet vidare mot Karls Gaffel och slår på eftermiddagen läger på västra sidan : I soligt väder beslutar Fandill, Darian och Tahon att försöka kontakta Kullmännen för att varna för den annalkande armén. En liten grupp seglar över älven till Kullmännens territorie på östsidan. Där tutar de i ett horn och viftar med parlörsflagg. Efter några timmar vågar de sig några hundra meter in i skogen, upp på en kulle och fortsätter tuta samt tänder en signaleld. Efter ytterligare några timmar ger de upp och beger sig tillbaka över älven till lägret : På förmiddagen ser de med kikare att fyra skepp kommer seglande från söder. Snabbt flyttar de baslägret till östra sidan älven trots att det är på Kullmännens territorie. Under Svedirs kommando rensar de noggrant bort alla spår av det gamla lägret, så gott det går. Några timmar senare anländer de fyra skeppen och expeditionsmedlemmarna kan från sitt gömställe i skogen på östra sidan tydligt se att de kommer lastade med soldater från suvotarmén. Skeppen bär på runt 40 man totalt, fullt utrustade med hästar och förnödenheter. De börjar snabbt och effektivt sätta upp ett läger och skickar iväg patruller in i olika riktningar i skogen : Ett av de fyra skeppen från seglar av söderut. Senare på dagen har Svedir hittat definitiva spår av att Kullmän finns eller nyligen har funnits i området. Darian skriver ett fredsbrev och de hjälps åt att översätta det till alla språk de gemensamt kan innan de spikar upp det på ett träd. Brevet belyser den annalkande faran och att det är av vikt att diskutera framtiden : Brevet som Darian spikade upp på trädet är på morgonen utbytt mot ett som på enkelt kalnermål i grov kantig skrift lyder "Håll er undan från vårt område och respektera vår vilja om enskildhet". Darian skriver ett nytt slagkraftigt välformulerat brev med ungefär samma innehåll som det förra tidigare. Ett par timmar efter att det nya brevet spikats upp kommer en ensam kullmanskrigare fram, hämtar det och går tillbaka. En gammal Kullman och två yngre krigare kommer senare till den lilla gläntan som använts för meddelandeutbyte. Den gamle mannen tilltalar dem med en starkt bryten kalnerdialekt. Darian, Fandill och Tahon samtalar med den gamla Kullmannen ganska länge. De diskuterar Korpens Söner, armén och vilka mål och intressen de kan ha. Kullmannen berättar en hel del om Teverin och hennes svartkonst. Att hon hade ett rike i de norra bergen och att hon var en ondskefull omänsklig häxa. Slutligen lyckas de göra klart för Kullmannen att de är mycket intresserade av att bege sig in i Markens Hjärta trots de faror som Kullmännen anser finns där : På morgonen rider en storvuxen rimerun in i suvotarméns läger. Han rider runt på sin ståtliga häst och inspekterar folk. Han samtalar med de olika högre uppsatta personerna, däribland den vithårige Markonan. Tarag säger att det är någonting mycket fel med mannen och verkar illa berörd. Efter att ha rört sig runt i lägret några timmar och samtalat med diverse folk så rider mannen åter norrut tillbaka in i skogen. middag: Tio Kullmän kommer fram och presenterar sig för Dachardamons utsända. Dessa Kullmän skall tjänstgöra som vakter och vägvisare på resan mot Markens Hjärta som kommer ta två veckor. Tre av Kullmännen behärskar kalnermål hjälpligt. Det finns en mängd regler om hur resan skall gå till. Vissa sträckor måste de ha förbundna ögon och de får aldrig vara beväpnade. Direkt efter middag avreser de i högt tempo och avslutar inte dagens vandring förrän långt in på natten.

8 Markens Hjärta Krönika om Dachardamons utsända under perioden till sammanställd av skriftställare Jerker Tym från redogörelser av expeditionens medlemmar : Efter att ha marscherat i högt tempo mer än tio timmar dagen innan börjar de nu tidigt. Folket blir snabbt trötta under dagen. Kullmännen leder dem hela tiden längst ner i dalgångarna, i mörka barrskogar och vid de få tillfällen de skulle kunna se någonting av omgivningen eller speciella landmärken så förbinds de med ögonbindel : Marscherar vidare som tidigare. Humöret börjar svikta. Svedir mår bra och Kael trivs med den udda träningen, men de andra blir mer och mer nedstämda och utmattade : Vädret är grått när de åter börjar gå efter en torftig frukost. Det är kallt med bara ett par grader i luften och en fuktig snålblåst. De flesta är så trötta att de börjar stappla : På kvällen efter en ansträngande dag med vandring uppför i de täta skogarna når de ett av kullmännens mindre militärläger. Det är bemannat av två dussin krigare och byggt i sten och grovt timmer. Dachardamons trogna får rena sängar, bad och tvättmöjligheter samt mat och vila. De får stränga förmaningar att inte röra sig utanför lägret mer än ett stenkast och inte för annat än toalettbesök : De måste stanna i lägret under dagen medan kullmännen som lotsar dem är ute på andra uppdrag. Fandill passar på att använda dagens vila i kullmännens militärläger till att ordna en lång gudstjänst för att ta igen förlorad spirituell träning. Tarag diskuterar lite av sina syner med den äldsta av deras guider. Kullmannen säger att han skall försöka ordna fram ett möte med en av deras lärde senare på resan. Troligtvis när de kommer fram till dalen med Markens Hjärta. Kael lånar ut sin hjälm till kullmännens smed som är mäkta imponerad över smidet och materialet. Han säger efter en omfattande undersökning att detta är en udda form av alvsmide, vilket är underligt eftersom rustningen är yngre än 200 år och människorna inte haft någon kontakt med alverna sedan innan konfluxen och nedfallet. Som tack för ynnesten att få inspektera hjälmen ger han Kael en välsmidd stor tvåhands kullmansyxa : De avreser tidigt på dagen. En av kullmännen som lotsar dem har blivit skadad under gårdagens uppdrag och går med armen i bandage. De säger inget om vad de gjort : Skogen börjar tunna ut och på eftermiddagen kan de börja rida på små hästar som Kullmännen tagit med sig från förra lägret : Vid kvällen kommer de framme till dalen som omger Markens Hjärta. De befinner sig i den sydvästra sidan av dalen i ett gigantiskt militärläger. De blir snabbt tillförordnade två baracker och får strikta order att inte bege sig mer än några steg från dem utan eskort. I lägret ser de mer än hundra beväpnade kullmän och många stora kraftigt bepansrade oxar : På förmiddagen samlas ett möte med Kullmännens lärde i lägret. De diskuterar Markens Hjärta och den långa blodiga historian mellan Teverins rike och Kullmännen. Se separat redogörelse över Kullmännens konflikter med Teverins rike, sammanställd av historiker Orvin Tuk : Kael, Halfrad, Svedir, Kirk, Jarin och Imjan rider till det norra av de två västra passen för att undersöka dem närmare. Passen är intressanta i det att Kullmännen inte klarar av att hålla dem längre stunder än ett par veckor, samt att de förlorat mycket folk när de försökt. Deras krigare har dött i sömnen och hela grupper har hittats livlösa likbleka på morgonen. Tornen och passen är alltså helt obebodda, men Kullmännen håller ändå god uppsikt över passen med rörliga patruller. I bägge passen finns de halvt förfallna vakttornen kvar från Teverins storhetstid. De kommer nästan fram på kvällen och slår läger kallt i närheten av passet : De undersöker passet hela dagen och märker att tornen är för det mesta fallfärdiga och inte säkra att nyttja. De slår sedan ett ordentligt nattläger med mycket vakt. Nästa dag rider de tillbaka till Kullmännens militärläger efter en händelselös natt : På Fandills order inreder de ett av sina rum till ett litet tempel för Dachardamons ära. Här skall sedan Fandill och munkarna utföra riter för utdrivning av gastar, vålnader och spöken och kanalisera energin till Kael och Halfrad som blir utsända att undersöka vålnaderna i skogen. Fandill ser avståndet till Dachardamonberget och ordens kraftkälla som ett problem och således måste alla anstränga sig för att hjälpa till i bönen. Ett annat orosmoln är att varken Kael eller Halfrad som skall mottaga gudens kraft är prästskolade, men deras starka gudstro kan räcka för att överbrygga klyftan : Halfrad, Kael och Egg rider ner till skogen. Med sig har de två oxryttare med ormmän och tio kullmän med armborst och annan beväpning. Eskorten är där för att nerlägga riddarna om vålnaderna tar över dem. Kullmännen stannar ca en km från skogen. Fandill och de tre andra munkarna stannar i templet för att utföra fördrivningsritualen. Tarag har bidragit med sina kunskaper om sinnesvidgande droger för att förstärka Fandills kontakt med Dachardamon. När en Fandill med ett stort bål signalerar att ritualen är inledd rider Halfrad och Kael in mot skogen. De rider ända fram till dess kant men blir inte anfallna. Kael tyckte sig vid ett par tillfällen se något röra sig i skogen. Riddarna och följet återvänder sent på kvällen till garnisonen med livet i behåll. De har även med sig en gren från ett av träden : Fandill har återhämtat sig så pass bra från drogerna att han åter kan leda en fördrivningsritual. För att prova ut teorier om vålnaderna skall en av de sex båtpojkarna följa med Kael och Halfrad till skogen. Den lyckliga blir en manner på 13 år. Väl nere vid skogen går pojken in ca tio meter. Han blir ganska snart anfallen av en vålnad varpå Kael kommer till räddningen och hugger ihjäl både honom och vålnadens kropp. Vålnaden vrider sig i plågor ett par sekunder medan kroppen rinner av honom innan han anfaller Kael. När vålnaden attackerar exploderar en eldvägg på Kaels rustning och vålnaden slås tillbaka, vilket låter Kael ta sig ur skogen med livet i behåll. Kael berättar senare att han tycker sig ha sett en rimerun ett tiotal meter in i den snåriga skogen med en liten lerlampa i handen. En av ungdomarna är död och Kael är svårt bränd. Stämningen är tryckt när de tappra återvänder till lägret. kväll: Tahon börjar ta hand om Kaels brännsår, som omfattar stora delar av ansiktet inklusive ögonen. Tahon undersöker sedan grenen som Kael och Halfrad tog med sig hem från skogen : De trogna har tagit en vilodag och slickat sina sår. Fandill och Kael mår båda lite bättre. Kael är inlindad i bandage över hela ansiktet. Tahon meddelar att de mesta av brännskadorna kommer att vara borta inom ett par veckor, men Kael har fortfarande flera ärr att visa upp efter denna episoden : Kael vaknar under natten till med ett skrik. Tahon och Darian berättar att han är mycket tyst och förlägen hela följande dag. Dachardamons utsända försöker på nytt att få kontakt med folket i Markens

9 Hjärta. De skriver meddelanden på små papper och skjuter dem med pilar över skogen. Meddelandena säger att "vi är de utvalda som ni väntat på och kommer med undsättning i denna farofyllda timme" : Ingen kontakt har resulterat från pilarna. Kullmän och Dachardamons trogna har bemannat kikare på olika platser runt om staden men har inte sett någonting. De har ett läger ett par kilometer från staden där Darian, Halfrad och Imjan har väntat på svar. Dessa river lägret på middagen och rider hem igen : Kullmännens lärde som skickats efter för att diskutera med Dachardamons representanter har anlänt. Det är två åldringar, en gumma och en gubbe. Halfrad erkänner att han hade svårt att se vem som var vem. En stor presentationsceremoni hålls. Det visar sig att Kullmännen har mycket god information om släktlinjer och politik i Donn Dorass. Något som är underligt med tanke på de dåliga kontakterna. kväll: En stor middag hålls i stora salen. Det bjuds på helstekt oxe och annan bastant mat. Meningen med kvällen är att diskutera vissa syner som Dachardamons folk och Stor Ulms präst haft samt att se om de bägge folken kan hjälpa varandra inför framtiden. Tarag berättar om en syn han haft om den svarthåriga mästaren och de svarta varelserna. Enligt hans beskrivningar kan de visa åldringarna sluta sig till att det sannolikt rör sig om Dermatt och Altarerna. Kullmännen är mycket oroade över att synen både annonserar Dermatts död och att Altarerna har blivit aktiva igen. Kullmännen berättar om den gamla tiden, om Altarer, hjältar, trollkarlar och magiker. Det diskuteras om huruvida sällskapet kan nå området där de gamla hjältarna finns. Kullmännen säger att det en gång gick att ta sig under bergen till andra sidan, men att havet under nedfallstiden översvämmade de vägarna. Det finns i alla fall flera nedgångar i vad som nu är Michalars ö rike. Åldringarna berättar att de gamla dvärgaätterna i Grynnerbergen kände till var Hjältarnas Torn fanns innan konfluxen och nedfallet. Men om de dvärgarikena ännu finns kvar är osäkert : De trogna skickar nya pilar över skogen. Denna gång beskriver meddelandena Altarernas aktivitet och att det är viktigt att gruppen får komma in i staden. De slår läger ca 300 m från skogen och där väntar Halfrad, Darian och Jarin. Mitt under natten hör de en häst fjärran i nordväst som närmar sig. De ser snart att det är en storvuxen man på en stor häst som möter två andra män strax utanför skogen dryga kilometern bort. De två mötande bär på oljelampor i bältet. Darian börjar ropa för att få kontakt med de tre personerna som möter upp utanför skogen. Jarin tänder samtidigt en fackla. Det går någon minut under tiden de ignoreras. Sedan hörs plötsligt ett starkt väsande isande gällt utdraget skrik som snabbt närmar sig inifrån skogen. Ett par sekunder senare bryter en kolsvart mansstor skepnad ut ur skogen och sluter på några sekunder avståndet till Jarin som inte hinner undvika det annalkande hotet. Skepnaden kastar sig mot Jarin och de bägge faller i ett tumult ner till marken och börjar brottas. Facklan flyger som en gycklares jonglerkägla i en stor vacker bana i natten innan den faller till marken och kastar ett varmt ljus över dödsfamningen som sker ett par meter därifrån. Darian och Halfrad flyr hals över huvud från platsen på sina hästar och lämnar Jarin till sitt oundvikliga öde. Bakom dem hörs snart vålnadens klagoskrin : Begravningsceremonin för Jarin och den förlorade pojke hålls i stillhet. Resten av dagen försvinner i avtrubbad ilska och sorg : De diskuterar med kullmännens vise angående det faktum att de folk de sett röra sig i skogen har haft brinnande oljelyktor med sig. Kullmännen har under sina tidigare anfall mot staden lyckats plundra många av fiendens tillhörigheter som sedan har studerats. De har inte funnit någonting speciellt med lyktorna. De är fyllda med en giftig olja som brinner sakta. Tahon tror sig ha kunnat blanda ihop en lykta med olja genom att använda de intorkade substanserna i de andra lyktorna och jämföra den med avskrap från det som brann på Kaels rustning. Han vet inte hur nära han kan komma originalet, men det är inte mer att göra utan mer substans och tester : Dachardamons trogna förbereder avresa från Markens Hjärta. Istället tänker de försöka finna Hjältarnas Torn. De två vise kullmännen ger dem ett lejdbrev som skall ge sällskapet fri lejd och fredligt möte med de dvärgätterna som finns i de gamla bergen runt tornet. Lejdbrevet finns i en tre kg tung och välförseglad metallcylinder. De får även en fana med runor från ätten Echrekanteyr så att de har större möjligheter att överleva möten med dvärgarna när de kommer till Grynnerbergen. De gamla Kullmännen diskuterar lampoljan med Tahon och de får större delen av det han framställt. Sällskapet får tillåtelse att avresa med en gång. Dock måste de som tidigare eskorteras av de tio guiderna. Färdplanen är lagd söderut genom Kullmännens territorie och sedan ner till bix Swärdhs län. Olyckligtvis råkar Kael förolämpa lägerkommendanten när han frågar om det finns faror i den färdvägen de kommer att ta. Mandak upplyser honom att det antagligen är en skymf mot kullmännen att ifrågasätta om de håller sina områden fria från monster och faror. De avreser under dagen mot bix Swärdh. Liksom tidigare reser de hela tiden i djupa dalar och skogar. De håller högt tempo och tar aldrig ta vägar via andra läger. Då och då möter andra kullmän upp med proviant. Kullmännen beräknar resan till runt 40 dagar natt: Imjan och Lisa vaknar av svåra smärtor i underlivet och Lisa spyr även blodfärgat. Fandill ligger i dvala, skakar, svettas, har mycket hög puls och går inte att väcka. Tahon lugnar honom med sina välgörande örter. Natten fortskrider med att Kullmännen slaktar alla fåglar de får syn på i närheten av lägret : Sällskapet har kommit till kullmännens södra gräns med Donn Dorass efter en månad av dräpande marscher. Där tar Kullmännen farväl och lämnar de trogna. Ledarguiden säger att det inte är omöjligt att kanske kunna få till stånd lite småskalig handel om ett decennium eller två om nu bara de två folken kan leva utan vidare incidenter länderna emellan under tiden. Darian skänker honom några påsar med exotiska kryddor varpå han blir mycket glad då det är just kryddhandel kan hade på förslag själv.

10 Grynnerbergen Krönika om Dachardamons utsända under perioden till sammanställd av skriftställare Jerker Tym från redogörelser av expeditionens medlemmar gryning: Sällskapet vaknar tidigt av att folk är i rörelse i skogen runt dem, men de ser ingen. När Darian och Lisa väcker lägret och folket börjar röra lite på sig hörs någon i skogen beordra dem att snabbt riva läger, hålla sig lugna och sedan följa hans instruktioner. Den osedda mannen i skogen och hans medhjälpare håller sig helt gömda. När Kael börjar ryta sätter en av dem en pil nära honom. Männen beordrar dem att rida söderut i tät formation och följa vidare instruktioner. Skogsmännen följer efter dem hela tiden och ger dem då och då nya order av typen öka tempo och kortare raster morgon: Männen i skogen är kvar. De ger tidigt order om att sätta gruppen i rörelse. Vid middagstid kommer de ur skogarna och ut bland åkrar och små byar i det jordbrukslandskap som ligger runt bix Swärdhs stad Swärdudd. Deras vaktguide visar sig vara en ensam man. Han säger att hans vapenbröder har återvänt till skogen när Dachardamons folk visat sig vara lugna och samarbetsvilliga. De vandrar den sista tiden genom öppet landskap och kommer fram till bix Swärdhs borg på mitten av eftermiddagen. Bix Swärdh själv och hans två unga söner välkomnar dem till sitt län och borg och bjuder in dem i ärosalen för att diskutera deras brott mot gränsdragning och deras eventuella nyheter från sitt uppdrag. Bix Swärdh har som skyldighet att hålla gränsen mellan Donn Dorass och kullmännen fredad. Dachardamons folk har korsat gränsen vilket är olagligt, och dessutom med en stor grupp folk och till råga på allt har de kommit från Kullmännens territorie, vilket gör det hela mycket allvarligt. Men eftersom han tidigare hört att Dachardamon har en trupp i rörelse efter suvotarmén så är han mycket nyfiken över att höra vilka nyheter de har att förtälja och hur de lyckats överleva genom Kullmännens område. Expeditionens ledare börjar direkt tala om sina upptåg med bix Swärdh över god mat. De väljer dock att hålla känslig information hemlig för baronen. Olyckligtvis råkar Tahon reta upp bix Swärdh och kastas bryskt ut från ärosalen : Sällskapet har vilat en dag hos bix Swärdh innan de avseglar mot Unelon eftermiddag: De andländer till hamnen i Unelon. Där möts de av greve Duranak själv tillsammans med Karl Maman från EIS. Unelon är en mycket ren, välordnad och välmående stad, ett perfekt exempel på god planering och administration från greve Duranak. Duranak och Karl Maman tar med dem till stadens finaste värdshus och bjuder dem på mat. De får nu förklara allt vad de varit med om, men först ber Karl Maman på uppmaning från Darian greve Duranak att avlägsna sig. Greven blir synbart irriterad med följer Mamans uppmaning. Efter att Karl Maman lyssnat på deras berättelser och frågat efter mer detaljer där han tycker det var nödvändigt så insisterar han på att de omedelbart skall ge sig av till Nordvakt för vidare diskussioner eftermiddag: Sällskapet anländer till Nordvakt tillsammans med Karl Maman. Under resan har de i detalj berättat vad som hänt under resorna i norr. Sällskapet möts upp i hamnen av utsända från Orden och de rider sedan genom staden upp till Dachardamons tempel. Över allt är det nära på feststämning. Folket står vid vägkanten och hejar och skriker. Barn springer efter flera km på väg till Templet. Väl framme vid Tempelborgen står hela Ordens befolkning och hälsar dem välkomna. En kort välkomstceremoni inleds men Karl Maman förstör den med att avbryta prästerna och påpeka att han hellre går och äter eftersom han är hungrig och trött. Folket tar en till två timmar på sig att tvätta sig och göra sig i ordning innan de en efter en samlas i matsalen. Diskussioner omkring resan och armén vidtar och sällskapet redogör händelserna för huvudprästerna. Ganska fort börjar en ny expedition diskuteras. Denna gången österut över havet för att komma till de gamla Grynnerbergen och leta efter de gamla förlorade Hjältarna från Väst. Kvällen blir lång under tiden planeringen för den nya expeditionen fortskrider. Deltagarna utses: Fandill, Kael, Halfrad, Darian, Tahon, Imjan, Mandak, Tarag, Anders, Vard, Lill Pelle. Lisa Kerch och Gustav Uldal anses inte nödvändiga och de tackar glatt nej till ytterligare faror. Svedir och Kirk avböjer erbjudandet med att deras kunskaper är huvudsakligen Mid Ari och Nordarnas marker, inte seglatser över okända hav tidig morgon: Tahon och Kael ger sig i lönndom av för att träffa Skogsmännen och se om de kan undersöka Kaels rustning och ge svar på vilka som kan tänkas ha smitt den. I stallet träffar de Darian som också han är på väg därifrån. Han skall hem till sin far för att diskutera skepp och navigatör för resan. Deras avresa utan att informera om avsikter och tidsplaner gör Karl Maman mycket irriterad eftersom han som EIS officer i kontakt med dem har rätt att veta allt de företar sig, något som han påpekar mycket väl för överstepräst Verim Aldos : Darian anländer till hertigdömet Faruk. Han blir mött av några av faderns män som följer med honom den sista biten hem till borgen. Väl framme träffar han hertigen och alla de gamla vännerna i slottet. Under kvällen diskuterar han med sin far om uppdraget som nu har tagit en oväntad vändning. Den egentliga anledningen han tagit vägen om slottet är att den kommande expeditionen till Grynnerbergen bortom österhavet är i behov av en god navigatör, något som hans far kan låna honom. Hertig Faruk har tidigare, för ett par år sedan, kommit över en grupp förlista sjöfarare från Michalar. Eftersom de skulle bli dräpta i sitt hemland, och de är av vikt för Dorass säkerhet så har han behållit dem i skymundan. Han lånar sin son en ung man vid namn Faqvin. En duktig navigatör som dessutom kan tala kalnermål hjälpligt eftermiddag: Kael och Tahon återvänder till templet. Kael är irriterad och skadar två munkar när han ansluter sig till ett träningspass på borggården. Han berättar senare för de andra att han inte kommer i håg särskilt mycket, utan att han sovit sig igenom flera av dagarna utan att vakna ens mitt på dagen. Dessutom har Skogsmännen lagt beslag på hans rustning för vidare studier. kväll: Vid middagen under kvällen skäller Karl Maman ut Tahon och Kael för att de inte upplyst honom om vart de skulle resa eller ens att de skulle resa : Kael återfinner sin rustning i sitt rum på kvällen. Han är mycket nöjd och ses inta kvällsmåltid iförd full stridsmundering morgon: Det nya sällskapet är samlat och avreser ner till Hertigdömet Faruk för att där möta upp med Darian och ordna skepp och besättning middag: Följet anländer till hertig Faruks borg där de möts av Darian. Karl Maman är irriterad och är ganska otrevlig under kvällen. Han och Darian diskuterar resurser till expeditionen och de skiljs inte som vänner morgon: Karl Maman har lämnat borgen under natten utan att meddela någon. Han har inte

11 lämnat någon förklaring eller meddelande middag: Darian får meddelande från hertig Faruk att skepp och besättning är ordnad samt att resurser för resan finns klara. Sällskapet förbereder sig för avfärd efter en mycket behaglig vecka i Faruks högsäte med lyx, bekvämligheter och underhållning i överflöd morgon: Dachardamons trogna avreser mot östkusten och planerar att göra korta pauser i länen Shandar och Ortis middag: Framme i grevskapet Shandar. Kaels två bröder möter dem strax innanför länets gränser. Med sig har de 40 soldater. De hälsar barskt och ogästvänligt på sin lillebror och hans sällskap. En del syrligheter utbyts och sedan eskorterar de sällskapet till borgen. Under dagen och kvällen diskuterar de med Kaels mor, då fadern är ute och sköter om länet. Grevinnan berättar att Kaels syster varit dålig länge, ända sedan hon kom hem efter att ha varit i Dachardamons Tempel. Ingen vet vad det är som är fel med henne. Tahon undersöker henne under kvällen men hittar inget fel på henne annat än att hon är mager, liknande undernärd, trött och livlös. Darian ordnar så att Kaels syster får resa till Faruks borg istället på långvisit samt skriver brev till sina närmaste vänner där för att hon skall få en trevlig visit. Han råder dem även att ta med henne till huvudstaden och andra trevliga platser som kan göra henne gott morgon: De avreser mot baron Ortis län middag: Sällskapet är framme hos Halfrad Ortis släkt. Halfrads far och äldre bror möter dem strax utanför borgen och tar emot dem med öppen famn och vänliga ord. De har alla en trevlig kväll och natt : Avresa mot A'Goroel och hamnarna : Framme i A'Goroels hamnstad. De träffar Belovin Faruk och hinner samtala lite innan de ser att Karl Maman och Ymroghen från Porfotarum Voto också befinner sig i staden. Karl Maman meddelar att han funnit en bra navigatör. En duglig man från Entarn som länge arbetat för Donn Dorass östflotta : De sista förberedelserna fortskrider i rasande tempo. Karl Maman meddelar att han sänder med en EIS officer på båten, men att mannen skall lyda under Dachardamons auktoritet. Främst är han med för att hålla ordning på båtens besättning och kapten om det blir problem med disciplinen. Karl Maman meddelar även att de två bakre hytterna i skeppet är strängeligen förbjudna för Dachardamons folk och resten av besättningen. Ymroghen har hyrt in de hytterna för speciella ändamål. Karl önskar dem framgångsrik resa och säker hemkonst innan han anser sig ha andra saker att stå i och avlägsnar sig. Ymroghen proklamerar att han sänder en observatör på resan och att han skall behandlas med samma respekt och åtlydnad som här hemma i Donn Dorass. Under kvällen inleds vidlyftigt festande för expeditionens medlemmar som varar fram till gryningsljuset gryning: Avsegling. Skeppet Gryningsvatten är en dryga 30m lång tremastad bark av enkel men bastant modell. Hon bär Dachardamons sällskap, 20 besättningsmän, 10 soldater, 5 ponnyer, 1 månads färsk och 6 månaders torrproviant samt 3 månaders vatten. Klart höstväder med goda nordliga vindar gör att skeppet får en god start på resan och stämningen är hög när de seglar ut tillsammans med sina två eskortskepp. På kvällen vänder eskortskeppen och seglar mot hemmahamn medan Gryningsvatten seglar vidare under natten : De första grunden siktas. De är höga, toppiga och vassa, vissa upp till 50 meter över vattnet, som pelare som sticker upp. Vädret har blivit värre med starkare vindar och många mörka moln. Ett kallt dis försämrar sikten. middag: Ett gigantiskt fiskmonster siktas på väg mot skeppet. Sammandrabbningen skadar skeppets bog och roder. Det börjar läcka och driver, men är utom värre fara. En heroisk sjöstrid vidtar när Kael, infäst i ett rep, hoppar ner på fisken. Han håller sig fast med spjut som han stuckit djupt i monstrets kropp, och hackar ihärdigt sönder ryggen med svärd och yxa. Slutligen ger sig fiskmonstret av och lämnar det skadade skeppet vind för våg. kväll: Kaptenen har lyckats ankra upp Gryningsvatten till ett toppgrund. Där ligger de säkra tills vidare under tiden de inleder reparationer av bog och roder : Ett temporärt roder har lyckats sättas fast i aktern av skeppet och seglatsen kan så sakta återtas. Vid middagstid har diset blåst bort och de första indikationerna på fast mark och inte bara grund och små öar kan skymtas borta vid horisonten. På kvällen skymtas en underlig roddbåt med sex mans besättning på ett par kilometers avstånd. Det är svårt att ta sig fram i området tack vare alla grynnor och toppar. Vindarna är bråkiga och opålitliga. De ankrar upp mot en grynna under natten : En av skeppets långbåtar sätts ut för att rekognoscera området och hitta en säker färdväg österut. Efter några timmar kan Gryningsvatten sakta segla vidare österut vägledd av långbåten genom de förrädiska vattnen. Vinden avtar, men de tunga molnen ligger kvar : Ännu en främmande roddbåt siktas vid middagstid och på kvällen blir det stor kalabalik när ett falsklarm om ytterligare ett havsmonster skakar besättningens nerver : Dimma och stiltje har lagt sig i området. Kapten beordrar att långbåtarna skall bogsera Gryningsvatten vidare mot land. eftermiddag: En av de utsända långbåtarna återvänder och rapporterar om bebyggelse. Ett primitivt fyrtorn finns på en udde. Gryningvatten bogseras närmare land. En liten förtrupp landstiger medan en annan grupp gör sig redo för att i långbåt utforska en fjord som leder in mellan två bergskammar österut. De som landstiger möts av ett tjog primitiva män klädda i djurhudar och med enkla spjut och bågar. De verkar nyfikna men rädda och försiktiga och håller sig på avstånd : Skeppet bogseras in ett par hundra meter i fjorden och ankras upp. Expeditionen landsätts för en exkursion. Skingraren Orcus från Porfotarum Voto och hans fyra togyrilslavar följer med. De tar med sig de tre ponnyerna och 15 dagars proviant. De följer en liten stig på södra sidan av en östergående bergskam. Några timmar in på stigen kommer de till vad som verkar vara ett temporärt fiskeläger. Båtar, bodar och fiskeredskap finns sporadiskt utspridda. De siktar en del människor men de flesta håller sig gömda i skogen. En storvuxen man kommer fram och verkar försöka hälsa på sällskapet. Han är reserverad, rädd och något fientlig, men samtidigt nyfiken. Efter mycket gestikulerande kallar han dit en äldre man. Tahon lyckas kommunicera lite med den äldre mannen och Tahon och Orcus kommer fram till att de gör bäst i att avväpna togyrilerna som infödingarna kallar för Orkgo och verkar mycket rädda för. När Tahon börjar skriva i marken blir den gamle uppspelt och vill att han skall följa med honom österut. Tahon, Kael och Orcus följer med. Gamlingen visar dem till sin stad en halv dagsmarsch österut, längst in i fjorden. Där visar han dem en hydda fylld med gamla lertavlor. Tahon och Orcus stannar där hela natten och läser tavlorna. Kael meddelar resten av sällskapet och håller sedan vakt : Det visar sig att tavlorna är historiska skrifter över stammens händelser under åren och skrivna på västerländska. Språket är mer förvrängt på de senare tavlorna men fortfarande läsbart. De förmedlar att stammen haft problem med orcher under alla år och att enstaka monster också har ställt till med död och förstörelse.

12 Tahon, Orcus och Kael återvänder vid middagstid och hela sällskapet funderar på vilken väg de skall ta. Faqvin, och Mandak var iväg och undersökte området på en av bergstopparna i närheten och de kom fram till att gå tillbaka västerut och sedan runt bergkammen norrut för att därefter följa nästa dalgång österut eftersom den verkar sträcka sig mycket längre än den som de är i nu gryning: Larm går i lägret om att det är rörelse i skogen österut. Det visar sig vara en flock grisar vilka verkar drivits västerut mot havet av en liten böjd figur som måste vara en orch. Orchen försvinner snabbt in i skogen när han får se expeditionen. eftermiddag: Faqvin är med i en av förtrupperna då han trillar ner i en djurfälla och ger ifrån sig ett skrik vilket kallar till sig en grupp av fem orcherna. Resten av förtruppen rusar direkt till undsättning och drar upp honom. Orcherna kommer fram till en tom håla och anfaller snabbt förtruppen men går en snabb död till mötes när Kael snart leder sina samlade styrkor mot dem gryning: Faqvin och Mandak ger sig upp på en bergstopp för att underlätta orientering och navigering : Vädret blir sämre och molnen tätare, det börjar regna på kvällen och vinden tilltar. De har åter varit vid skeppet och hämtat upp de två kvarvarande ponnyerna och ytterligare tio dagars proviant. De ger order om att skeppet skall stanna kvar i tre månader och sedan återvända till Donn Dorass även om inte sällskapet är tillbaka : Under förmiddagen siktar de en människoliknande flygande varelse strax under molnbasen långt bort, men den försvinner snabbt in i dimmorna gryning: Faqvin och Mandak beger sig åter till en bergstopp för att lättare kunna orientera färden. Eftersom gruppen nu märkt att resan kommer att ta längre tid än de har proviant till så skär de ner på hastigheten till förmån för jakt. Det är gott om vilt i bergen och de hoppas att de kan bli självförsörjande på mat : De är nu på så hög höjd att de befinner sig i molnen. Sikten är dålig och vinden tilltar ytterligare. Regnet har blivit mer ihärdigt, irriterande och kallare : Förtruppen känner svag röklukt som visar sig komma från en liten människoboning. De bor i grottor i den norra bergväggen. Sällskapet hittar även grottor i södra bergväggen, men de verkar obebodda. Befolkningen är primitivt klädda, men har ett rostigt svärd, jaktbåge och yxor redo att värja sig med. Dachardamons trogna beslutar att det är bäst att gå vidare och inte störa dem : De når fram till dalgångens slut och kommer upp på ett flackt berg utan skog och skydd för vind och regn. Vädret är ilsket obehagligt och moralen sjunker. Tahon och Egg känner snart en svag lukt av rök och träck. Det visar sig att röken kommer från en mängd små hål i marken : Mycket långsamt och med många vindlande felspår tar de sig ner i nästa dalgång öster öm bergstoppen : De hittar strax efter middagen en skock getter på norra sidan en bäck och en grupp av tre herdepojkar på sydsidan. Expeditionen smyger försiktigt förbi utan att bli upptäckta : Överfall i gryningen. Dryga dussinet människokrigare har omringat gruppens läger. En strid utbryter när Tahon börjar klubba ner några av krigarna i skogen. Fyra tillfångatas och sju dödas medan resten undkommer. Imjan och Tahon förbinder de två skadade fångarna så att de kan frågas ut senare under dagen. förmiddag: Orcus börjar förhöra en av de tillfångatagna krigarna. Han får reda på att de var 13 från början, att de kommer västerifrån, att de är många fler där de kommer ifrån, att de bor under marken och att det finns en stad längre österut i dalen. Resten av sällskapet trivs inte med de grymma utfrågningsmetoderna som Orcus nyttjar utan avlägsnar sig från lägret. Utfrågningarna är klara strax efter middagstid. När de lämnar lägret dödar togyrilerna de överlevande som torterats, men lämnar de två medvetslösa vid liv : De vandrar österut på sydsidan av en bäck. När de slår läger börjar de lägga enklare ljudfällor för att få mer förvarning vid framtida nattliga anfall : Sällskapet kommer in i bebodda områden och snart står de inför en större by och en 50 man stark milis. De mottas kyligt, men snart visar det sig att de äldste i byn kan en del västerländska och samtal vidtar. Några ur sällskapet erbjuds stanna i byn Karmin under natten medan de andra får slå läger på en äng österut : Expeditionsmedlemmarna vilar och provianterar. De hyr in en yngling som kan tala västerländska hjälpligt samt en erfaren guide. Tahon har fått reda på att det finns ett litet rike sydost om Karmin som heter Mari Rike. De får även reda på att Karmin har en del handel med andra byar i bergen och även med folken i grottorna gryning: Sällskapet avreser vidare österut genom dalen för att senare på dagen korsa bergskammen söderut. Vädret har förbättrats under dagen och de är i lägre, mer skyddad terräng : De skymtar på eftermiddagen en grip långt över dem på väg norrut : De har fortsatt sydväst och har korsat flera bergskammar. Nattfrosten har kommit och det börjar bli kallare på dagarna : En gränsvakt med en trollhund möter dem på morgonen innan de river läger. Han kommer från Mari Rike och de har ett par timmar kvar innan de är inom dess gränser. På kvällen kommer de till byn GrimGruva där de sover och provianterar : Sällskapet passerar vid lunch förbi några gamla gruvor som har slutat användas av folket i GrimGruva. Guiden från Karmin föreslår att gruppen skall ner i gruvorna och döda monster och hämta alla de skatter som finns därnere. Det tycker inte Fandill och de andra så de fortsätter, till Kaels stora förtret : De kommer fram till Åby, en av de större städerna i Mari Rike, vilken hyser ungefär 2000 invånare. Staden har ett litet kavalleri på genrabehästar och en stenmur runt kärnan av bebyggelsen. Dachardamons utsända sover och provianterar i staden. De får reda på att det enligt legender skall finnas dvärgar några dagar söderut över bergen, men ingen har varit i området på mycket länge, just därför att det skall finnas dvärgar där : Avresa söderut : De ser på eftermiddagen tecken på orcher, och söder om nästa bergskam ser de vad som verkar vara ett större läger. Sällskapet följer bergskammen österut på nordsidan för att inte synas från dalen. Lärlingen och guiden ger sig av tillbaka till Åby för att vänta där i en månad på expeditionen, men de vill inte gå med in i farliga områden. natt: De har slagit läger uppe på bergssidan för natten. Fortfarande är de för nära orchlägret för att våga ta sig ner i dalen och det är alldeles för mörkt för att det skall vara säkert att färdas vidare under natten i den farliga terrängen. De håller noggrann vakt och hör tidigt att folk är på väg uppför berget mot dem från norr. Det visar sig vara en stor grupp orcher som snart anfaller. En våldsam och kaotisk strid följer i nattmörkret. Sällskapet är mycket numerärt underlägset och håller ställningarna endast tack vare orchernas otålighet och den goda försvarsposition som Kael valt. Flera av expeditionsdeltagarna får seriösa skador i den nattsvarta kalabaliken. Orcherna är mycket odisciplinerade och snart finns en öppning där Dachardamons trogna kan fly hals över huvud mot sydost. Efter att ha undkommit anfallet flyr de österut längs bergskammen. Efter en halv mil drar sig Mandak och Egg någon km efter huvudföljet så att de kanske kan få någon förvarning om orcherna kommer efter. Sedan fortsätter de ytterligare en halvmil i natten innan de slår

13 läger i dalen på norra sidan kammen, inne i den glesa skogen. Resten av natten och förmiddagen tar Tahon och Imjan hand om de skadade. De som inte behövs för vakt och sjukvård försöker sova : Förmiddagen spenderas till att åter gå över behandlingen av de skadade. Anders Ilsk har livshotande skador. Tarag har fått sin svärdsarm bruten och kommer ha 3 4 månaders läkningstid och ytterligare ca 2 3 månader innan styrkan är återställd. Kael har ett djupt hugg i vänster ben som kommer ta ca en månad att läka och en månad till att åter få full styrka. Halfrads sköldarm är stukad i både armbågen och axeln och kommer att ta minst en månad att få fullt stridsduglig igen. En av togyrilerna är lätt skadad i vänster arm med mindre än en månads återhämtning. kväll: Darian och Egg tar sig upp till kammen och ser hur den södra dalen ser ut. De befinner sig ca en mil öster om orchlägret. De ser en grupp på tre orcher på väg österut : Sällskapet bryter läger och beger sig österut nere i dalgången, men de kommer inte så långt under dagen. kväll: Strax innan det börjar skymma korsar de kammen ner till den södra dalen. De får syn på två orcher som bär ett byte på väg västerut. De korsar kammen och slår läger inne i skogen i den södra dalen : Under dagen korsar de den södra dalen vilken är större än de tidigare dalgångarna, med över en mils bredd. kväll: Halvvägs upp för sluttningen mot den södra kammen ser de att två orcher står och tittar på dem uppe på kammen. De fortsätter ändå uppåt och får syn på fler orcher som står och väntar. När de ändå fortsätter går orcherna ur vägen och kommer inte närmare än ca 100 meter. Väl uppe på toppen ser de många fler orcher. De ser även att dalen är delvis uppodlad och tydligen bebodd, även om de inte kan se några hus. Sällskapet fortsätter, omgivna av orcher, söderut ner för berget och ut i dalen längs en av ängarna tills de kommer fram till skogsbrynet. Vid detta laget är det sen kväll, men de kan se att de har över 150 orcher runt sig. De slår läger för natten strax innanför skogsbrynet : Orcherna har omringat lägret totalt, men kommer inte närmare än ca meter. Stanken är påtaglig. Tre av orcherna försöker ta kontakt med lägret. En stor stadig orch som verkar vara hövdingen att döma av alla tänder runt halsen och fjädrar i dräkten kommer närmare och ser sig omkring. Darian överlägger lite med de andra och tar sedan och sveper in en av sina fina knivar och presenterar den för hövdingen ett stenkast från lägret. Hövdingen tar kniven och grymtar och skriker till de andra runtomkring. Hövdingen går sedan närmare in till lägret, grymtar lite och pekar på hästarna. Sedan tar han en häst och slår ner den. han kastar bort all utrustning som ligger på hästen innan han dödar den med kniven han just fick. Några andra orcher kommer och tar hand om hästkadavret och släpar bort det. Det är tydligt att orcherna vill ha sällskapets hästar, men gruppen vill inte förlora dem. De överväger att ta den eventuella hövdingen till fånga för att med gisslan ta sig söderut. Mandak anser detta vara en mycket riskabel idé eftersom det är troligt att det finns många andra som aspirerar på hövdingplatsen och att de snabbt skulle ersätta honom och följa efter gruppen just för att döda hövdingen. För att komma runt problemet provar Tarag att börja bjuda hövdingen på vin spetsat med en lugnande drog. Vinet som får en ganska bitter smak tycks passa orchen utmärkt för han kräver genast mer och mer. De andra två orcherna som kommit lite närmare verkar också ganska framstående om man avser dess samling tänder och fjädrar. De kommer närmare och börjar gå fram mot de andra hästarna. Kael går i vägen. Orcus skickar två av sina togyriler för att ställa sig bredvid Kael. Stämningen hettar till snabbt och Kael är inte långt från att dra svärd. De två orcherna har sina klubbor redo. Hövdingen är snart ganska lullig och går bort mot de andra två orcherna. Han pratar lite med dem och går sedan runt lite och fram till en häst och skallar ner den. Sedan dödar han den med sina klor. Han grymtar och börjar släpa iväg med hästen efter att han fått loss packningen. Sällskapet har vid det här laget rivit lägret och börjar försöka röra sig söderut sakta. De andra två orcherna blir mer argsinta. De börjar skrika mot togyrilerna. Orcus beordrar dem att svara men att inte dra vapen. Togyrilerna skriker tillbaka ett tag. Kael bereder sig på strid och Orcus säger till togyrilerna att göra detsamma. Darian och Egg tar under tiden och lastar av packningen från en av de tre kvarvarande hästarna. De skickar iväg den tomma hästen bort mot orcherna. I samband med detta skänker Orcus genom en av togyrilerna den mest utspökade av de två orcherna den orchamulett i form av en halvmåne som de tog från en orch nere vid kusten. Han verkar nöja sig med en häst och amuletten för han vänder sig om och börjar gå därifrån. Den andra orchen verkar inte riktigt lika nöjd. Han grymtar och skriker en del innan han börjar springa mot gruppen. Kael möter honom med ett kraftigt svep som hugger av huvudet och halva vänsteraxeln. Sedan beger sig följet raskt söderut. De har nu bara två ponnyer kvar efter att ha förlorat tre till orcherna. Den sista hästens högljudda gnäggande hörs kort bakom dem innan det överröstas av orchernas vrålanden. De tar sig snabbt genom dalen och sedan söderut över nästa kam. Hela tiden ser de orcher i området, men ingen kommer närmare än några hundra meter. eftermiddag: Uppe på bergskammen ser de ett pyramidformat två meter högt röse som verkar vara mycket gammalt. Orcus och två av hans togyriler går och undersöker det och finner nära basen en sten som bär en enkel men kraftig inskription på gammal västerländska "Här vilar Hilgur medlem av Caloo äventyrarna" : Sällskapet tar en vilodag och passar på att utöka matförrådet. Vid middagstid känner de alla en kraft i luften. De vänder sig mot den gråmulna himlen norrut. Plötsligt dyker en gigantisk skugga upp över bergskammen. Konturerna av en jättelik drake kan ses tydligt genom molnen när den snabbt flyger åt syd sydost : Följet tågar söderut över dalen och bergskammen innan de slår läger i nästa dal. Vädret har blivit lite bättre. Det har slutat regna, det blåser mindre och himlen är blå förutom lite tunna molnslöjor här och var. Temperaturen ligger på ett par minusgrader : Den bergskam som nu ligger i söder är mycket brantare än de flesta andra de har hittat. Dessutom har den murverk här och var ca meter upp. Egg lyckas klättra upp för kanten och han upptäcker att det på ovansidan murarna ligger stora stenbeklädda plana ytor och att berget sedan fortsätter uppåt ytterligare ett par hundra meter. Den sista kammen är dock lättare att ta sig över. Dalen på andra sidan är inrutad av stenmurar så långt det går att se. Men allt där nere är tidvis övervuxet med gles skog. Senare på dagen hittar Egg vad som verkar vara en gammal mycket väl förseglad och gömd portöppning. Den är förseglad med precis samma sten som finns i berget runt omkring den, med en mycket tunn glipa i karmarna. Det visar sig finnas flera likadana förseglade portaler med några hundra meters mellanrum. Ingen kommer och öppnar när han bultar på dem med stenar och liknande. Resten av sällskapet har stannat nere i dalen där de jagar, vilar och undersöker nedre delarna av berget. Under eftermiddagen klättrar Egg ner igen för att förmedla vad han hittat och för att hämta flaggan med meddelandet de fick från kullmännen i Teverins Marker. Han sover under natten på bergskammen med en tydlig eld och med flaggan uppsatt : Dagen gryr med några minusgrader, svag nordlig vind och lätta moln. De hittar under dagen en

14 stor stenhög vid basen av berget. Den ser inte ut att vara fullt naturlig men stenblocken är för stora för att kunna flyttas på utan ordentlig utrustning. Tarag inser efter lite undersökande att han skulle kunna knäcka undan åtminstone ett av blocken med lite ansträngning och han börjar således hacka iväg med sina små verktyg och Vard Hartams hjälp. Egg spenderar dagen med att undersöka dalen på andra sidan berget lite närmare : Tarag har knäckt en av stenarna. Det är nog för att Lill Pelle skall kunna klättra in i högen och försöka ta sig fram till bergssidan. Efter lite undersökande med Darians oljelampa upptäcker han att det nog döljer sig en mycket stor port bakom stenröset. Men även den är förseglad och det finns inga sätt att få bort röset eller att forcera porten. Fandill beslutar att det är dags att gå vidare : Egg ger upp försöken att kontakta eventuella invånare i berget och beger sig av österut efter resten av sällskapet : Det börjar snöa under natten och sikten krymper till ett par stenkast. Dalen börjar planar ut och smalnar av när de under dagen fortsätter i snöyran. eftermiddag: Dalen har planat ut helt och bergskammen har övergått i ett 50m högt murverk. När muren svänger av söderut tar en sjö vid och det går inte att gå längre söderut utan att gå runt sjön. Istället hissar de upp alla med rep för muren och fortsätter söderut på platån ovanför : Det snöar mindre och sikten har blivit något bättre. De fortsätter på platån och rör sig söderut tills dess det åter finns mark under muren och de har kommit söder om sjön. Alla hissas ner innan Egg ensam klättrar ner längre västerut på den södra kammen : De rör sig sydost, omgivna av moln : De vaknar till strålande solsken och blickar ut över ett mycket vackert landskap med som breder ut sig med bergstoppar och molnkullar om vartannat. De beger sig vidare söderut innan de viker av österut : Stannar till under dagen och jagar.

15 Den Galna Kungen Krönika om Dachardamons utsända under perioden till sammanställd av skriftställare Jerker Tym från redogörelser av expeditionens medlemmar : De följer en dal nedåt som slingrar sig iväg söderut. Vid lunch hittar de en två meter hög träpåle med ett människokranie högst upp. Den orörda halvmeterhöga snön på marken och på kraniets hjässa förstärker bilden och gör situationen ganska olustig : De följer dalen och ytterligare två pålar med människokranier upptäcks : Vid middagstid hittar de en halvmeterhög stencirkel med ca 30m diameter. I cirkeln finns tre stenhögar i en triangel. De visar sig ha aska på toppen under snölagret. Mitt i cirkeln står en ca 2m hög stenobelisk. De finner också många fler kranieprydda pålar inom en halvmil från stencirkeln. Alla kranier tittar bort från cirkeln. Obelisken är täckt med runor och Orcus känner igen många av symbolerna som magiska. De beslutar sig under Tarags inrådan att välta obelisken. När den välter smälter snön vid dess bas lite grann. Orcus säger att det var en urladdning av svartkonst. Runt obeliskens bas sitter gott om energirunor. Senare på dagen fortsätter de färden längs dalgången : Vargar har rört sig runt lägret under natten. Snödjupet är nu ca en meter och de färdas långsamt ner längs dalgången. De ser spår efter ett par skidor på väg sydväst och efter att ha följt spåren ett par timmar har de vandrat in i ett bakhåll. Tio vildmarkssoldater med bågar och spjut fångar in dem och leder dem in till en liten stad. En av männen kan tala lite västerländska och säger att de är väntade. Nära staden ser de en ny stencirkel, liknande den tidigare, fast utan en obelisk i mitten. Vid staden tar en ny grupp män hand om följet. De blir vänligt och pompöst hälsade och det är uppenbart att de är väntade. Soldaterna sätter nytillverkade handbojor på dem. Tarag och Fandill får även halskragar eftersom de tydligen ses som trollkarlar. Staden är är stor nog för ca 2000 invånare och omges av en kraftig men låg försvarsmur som är nästan helt översnöad. De leds in i ett långhus och en äldre man ber dem lägga i från sig vapnen och skrymmande packning. De visas till bords och en ordentlig måltid dukas upp. I långhuset får Orcus se att ett stort standard med en gammal trollkarls bomärke hänger över den centrala öppna spisen. Trollkarlen hette Arakorn och arbetade för Dermatt och fristadens magiakademi under 5:e eran. Han försvann i Grynnerbergen under en resa i slutet av eran och antogs vara död. eftermiddag: När de väl ätit och vilat någon timme forslas de i slädar söderut under bevakning. Natten spenderar de inlåsta i en liten stuga : Tidigt på morgonen lastas de åter i slädarna och färdas vidare. De kommer på eftermiddagen till en större stad för flera tusen invånare. Dachardamons utsända leds direkt till en stor byggnad som verkar vara ett palats. Väl där inne tar självaste kungen och hans närmaste hov emot dem. Ett trettiotal välklädda män och kvinnor och ett tiotal paradvakter är närvarande i audienssalen. Kungen presenterar sig själv som Mogur Mayan och börjar prata osammanhängande på gammal västerländska. Han berättar hur Dachardamons utsända har speciellt tappra själar som skall förenas med de som redan försvarar staden. Han ber om ursäkt att deras uppoffring inte kan genomföras förrän efter snön har smält. Men under tiden får de husera i ett speciellt fint hus i staden. Ett tempel som numer är inrett för deras behov. Tahon översätter från kungens västerländska till resten av gruppen. Tahon och kungen börjar snart diskutera inbördes på västerländska och kungen blir upprörd och drar en av sina vakters långa smala svärd och börjar röra sig mot Tahon. De andra har sett att det börjat hetta till och gjort sig redo. Egg och Orcus är plötsligt båda fria från sina bojor och Egg försöker skydda Tahon från kungen. När kungen strax därefter gör ett utfall mot Tahon så avancerar Egg för att skydda honom. Samtidigt kommer en öronbedövande knall från Darian tillsammans med en ljusblixt och ett tjockt rökmoln. Smällen är massiv och slår ut hela rummet. Alla kastas till golvet. Darian får svåra skador på höger arm och lättare skador på höger ben. Alla i rummet är mer eller mindre döva för några timmar framåt. Tahon har fått ett litet sår i sidan av kungens klinga, men det är inget farligt. Egg och Orcus passar på att dyrka loss några av de andra nu när det är stor kalabalik i rummet. Dignitärerna flyr ut genom stora porten samtidigt som vakterna försöker omringa sällskapet. Kungen verkar gestikulera lite och går sedan därifrån medan han håller sig om huvudet. Så fort kungen lämnat salen återtar vakterna sina platser vid väggarna och sällskapet står ensamma i en klunga mitt i salen. De börjar försöka följa efter kungen in genom den gången han försvann, men märker att det finns för många vakter i vägen. De använder togyriler och vakterna i salen för att komma vidare samtidigt som de reglar stora porten och fängslar de kvarvarande vakterna. Efter mycket om och men lyckas de ta sig in i kungens privata rum och ta honom tillfånga. Nu har det kommit soldater in i tronsalen och som understödjer paradvakterna i försöken att nå kungens rum. Sällskapet barrikaderar sig i kungens rum och håller ställningarna under ett tiotal minuter. Tills de plötsligt svimmar av. När de senare på kvällen börjar vakna till liv befinner de sig instängda i tempelbyggnaden. kväll: Sällskapet rör sig runt i templet och tempelgården och bekantar sig med omgivningen. Omedelbart börjar förberedelserna för att fortifiera det redan starka templet. Insidan av gården skottas i ett bestämt mönster för att folk skall kunna röra sig i tempelområdet utan att spåren skall skvallra om var de varit. I husen runt tempelområdet sitter mängder med vakter. De kan räkna till nära hundra i fönstren och ute på gatorna : Folket vaknar upp till en dag med vackert väder. De börjar inventera templet mer noggrant. De börjar planera för att dämma upp brunnen och ta sig ut nedströms i älven : Under förmiddagen hålls en genomgång för folket efter att de läskunniga skaffat sig en god uppfattning av rikets allmänna historia, hur Mogur Mayan kom till folket och hur de slog sig ner i marken och blev bofasta. De har också fått en uppfattning om att dödsväktarmurarna allmänt anses fungera i strid. Vid middagstid går Tahon upp på snövallen som ligger mot den norra porten till tempelträdgården och det kommer snabbt springande soldater. Tahon kräver massa förnödenheter och en skriftställare tillkallas snabbt. Slutligen kräver de att få träffa kungen. Varvid översteprästen Logtukerr tillkallas. Han meddelar att det inte går att träffa kungen innan eftermiddagen nästa dag och de söker således ett samtal med kungen då natt: Under natten vaknar Kael skrikande. Han har skrikit i sömnen länge men har inga minnen av vad det gäller. När de andra kommer möts de av honom i nattsärk med draget stål : Vid middagstid kommer Logtukerr och en ämbetsman och hämtar Tahon, Fandill, Tarag, Darian och Orcus till palatset. De fjättras, förses med halskrage och sätts i slädar. Väl i Palatset introduceras de för kungen under en lång ceremoni. Kungen är inte vid sina

16 sinnens fulla bruk denna dagen och han kommer inte ihåg att de redan anlänt flera dagar tidigare. Han gläds åt att hans nya tappra soldater från profetiorna har kommit för att ansluta sig till deras beskydd. Tahon visar fram en liten stenstaty av en Altar som Tarag skulpterat fram under föregående dag och en vakt ger den till kungen. Kungen fattar statyn i sin vänstra hand under tiden han avslutar en mening till Tahon. När han sedan tittar ner skriker han till och statyn briserar i mängder av stenfragment som skadar folket i salen. Kungen faller till marken avsvimmad och vakter kastar sig omedelbart över de fem gästerna. När kungen burits ut och salen utrymts på alla andra än gästerna och deras vakter kommer Logtukerr och samtalar lugnt med dem. Han vet vad saken gäller, och säger att Kungen ofta talar om faran som de svarta demonerna utgör. Efter de har pratat med Logtukerr en kort tid eskorteras de tillbaka till templet. Senare på eftermiddagen kommer Logtukerr till templet med en hög vakter och tjänare samt Martik och Sandra. Tjänarna bär in de efterfrågade förnödenheterna och en kokerska skall stanna kvar i templet för att sköta matlagning åt de anlända hjältarna. Logtukerr säger till dem att Mayan känner igen de svarta varelserna från tidigare i sitt liv. Han berättar vad han vet om att de fruktades mycket innan nedfallet. Sedan ber han Sandra berätta om den gången hon som liten såg en drake ta strid med några av dessa svarta demoner. På sällskapets förfrågan beskriver hon sedan draken och berättar mycket av vad hon lyckats forska fram om drakarna i bergen. Sedan diskuterar de Hjältarnas Torn med Logtukerr men han visar sig okunnig. De kommer dock överens om att det kan vara av intresse att samtala med Dvärgarna om saken. Således skickar Logtukerr ett brev från Dachardamons folk med en jaktgrupp som skall ta sig västerut. I brevet finns en liten stenreplika av sigillet på det ursprungliga rekommendationsbrevet som de fått av Kullmännen : Vid middagstid blir fem av följet åter hämtade för att inställa sig hos kungen. Hans höghet själv sitter på tronen inlindad i mycket bandage och har vänsterhanden i slinga. De fem börjar genom Tahon att lägga fram en förklaring för att vad de egentligen skall göra är att återuppväcka folket i tornet. Mayan verkar vara ganska klar denna dagen och diskuterar med dem om än något osammanhängande och ologiskt. Under diskussionen kommer kungen fram till att han skall skicka efter Dvärgarnas lärde så att de kan diskutera med gruppen, men att det inte är någon idé att de försöker åka till tornet eftersom det finns en massiv storm runt tornet som ingen kommer igenom : De träffar kungen vid middagstid och han ger dem tillåtelse att röra sig fritt i staden som om det var en självklarhet. Men ämbetsmannen sätter begränsningar för dem att de måste rapportera vart de går, röra sig i små grupper och hela tiden under eskort. De använder eftermiddagen för att rekognoscera staden och försöka finna vägar ut, var vakter finns, stall och matförråd, etc. Saker som kan vara bra att veta om de behöver bryta sig ut senare. natt: Templet vaknar av att Kael ligger och gapskrattar i sitt rum. Egg och en av togyrilerna är först till rummet. Egg sparkar in dörren med draget svärd, där inne ser han Kael stå och gapskratta. Sköld och draget svärd samt rustningsdelar halvdant påsatta utanpå nattsärken. Kael anfaller snabbt med ett vrålande skratt. Egg slår igen dörren och beordrar togyrilen att blockera den så att Kael inte kommer ut. Snart kommer Kaels tunga kullmansyxa ut genom dörren och in i togyrilens axel. Därefter tacklar Kael upp dörren och kastar den skadade togyrilen över balustraden ner till bottenvåningen. Han skadas ytterligare av fallet men överlever. Egg inser att han inte kan slåss effektivt mot Kael utan han försöker fälla honom genom att kasta kniven kraftigt med hantaget i Kaels panna. Kael vrålar till men kniven fäller honom inte. Egg hoppar då över kanten ner till bottenvåningen. Nästa man i ledet framför Kael är en annan togyril. Denna dör snabbt efter tre slagväxlingar. Halfrad är näst i kön och backar undertiden han parerar Kaels slag. Efter en serie med parader får Kael in ett slag som skadar Halfrads svärdsarm och som kastar honom ner till botten våningen. Halfrad stukar vänsterarmen när han landar, vilket lämnar honom med två oanvändbara armar. Nu backar alla undan för Kael. Darian har kommit ut från sitt rum och ut på balustraden. Han skriker åt alla att vara tysta och ser till att bara han skriker till Kael. Tahon har klättrat upp bakom Kael och svingar mot hans huvud med påken men missar och hoppar snabbt undan. Även Mandak försvinner ner till bottenvåningen. När alla rör sig bort från Kael till andra sidan balustraden ger Kael upp jakten. Han tittar på dem några ögonblick och vänder sedan om, går tillbaka till sitt rum och barrikaderar dörren. Tahon och Imjan börjar behandla alla skadade medan Darian och Egg frågar ut Kael om vad han minns. Han kommer inte ihåg någonting av slaget. Bara att han hade sett mörkklädda män ta sig in i templet och ta strid med honom. Senare går Kael åter och lägger sig : Tidigt på morgonen hittas Orcus avsvimmad och döende i sitt rum. Han har spytt upp blod och slamsor under natten och har en svag puls och andning samt blöder lätt ur mun och anus. Tahon och Imjan börjar med att undersöka honom men de inser snabbt att de inte kan göra någonting för att rädda hans liv. De gör vad de kan för att hålla honom vid liv och övergår sedan till att arbeta med att vidare behandla de andra skadade. Tahon undersöker också Kael, men hittar ingenting speciellt, annat än han känner sig yr, samt har en bula i huvudet och ont i sköldarmen. Morgonen fortlöper med bön som skingrar de onda andarna i templet och ger sällskapet lite lugnare sinne. Vid middagstid kommer Logtukerr och meddelar att det inte är en bra dag att tala med kungen. Nästa dag passar antagligen bättre. Till kvällen samlar Fandill alla som är knutna till Dachardamons orden och håller har en massiv bön för att få guden att hörsamma dem. Efter att bönen är avklarad rapporterar togyrilerna och Vard Hartam att fördämningen i brunnen är i det närmaste klar. Faqvin och Egg tar hand om det sista tätningsarbetet i det iskalla vattnet och fördämningen blir helt tät. De får en kraftig förkylning på köpet och insjuknar två dagar senare. Sedan ger sig Egg iväg med rep och lykta och rekognoscerar. De inser att röret lutar neråt och efter några hundra meter blir vattenfyllt. Innan dess har de sett några träcknedsläpp, men de är för små för att andra än Lill Pelle skall kunna ta sig upp den vägen : De vaknar väl utsövda till ett underbart vinterväder. Vindstilla, solsken och ca 10 minusgrader. Efter frukosten kommer Logtukerr tillsammans med kungens första ämbetsman och Martik och hämtar dem för audiens hos kungen. Väl där samtalar de med kungen om att de skall föra hit en liten del av stormen som omger Hjältarnas Torn och demonstrera att de har kontroll över vädret. Kungen är skeptisk, men går slutligen med på det. Ämbetsmännen går runt i staden och slår i klockor och förkunnar att alla i staden skall hålla sig inomhus och ha alla luckor och dörrar stängda till dess kungligt påbud säger något annat. middag: De förbereder och inleder en massiv bönestund. Alla i sällskapet som tillhör Dachardamons orden är uppe på vinden och deltar i bönen. Tarag och Tahon har försett alla deltagare med en kraftig dos av en sinnesvidgande drog. Tahon stannar på vinden och tar hand om de bedjande. kväll: När det mörknar syns inte stjärnorna för molnen som börjat dra in västerifrån och vinden har ökat till snålblåst. Under natten tilltar sedan stormen mer och mer. En efter en faller de bedjande i koma och sent på

17 natten svimmar även Fandill av från den sista stundens enkla monotona repetitioner av en böneramsa : På morgonen härjar stormen. Det är otroliga vindar, dånande åska och hagel som skalar kött från ben. På eftermiddagen dör Orcus och en av togyrilerna rapporterar till Tahon och Tarag som sitter och diskuterar. Tarag tar direkt kontroll över togyrilerna och de accepterar hans överhet till dess de kommer till hemhamn, varvid de skall återgå till Porfotarum Voto. Vissa av de bedjande vaknar till liv en efter en och går direkt till badet för tvagning och tvätt av kläder och sänglinne. De mår mycket illa och lider av kräkningar och diarré så att de knappt klarar att dricka under dagen. Egg är något bättre än de andra bedjande och försöker med en upp och ned vänd tunna utforska röret efter brunnen, trots förkylning och illamående. Han hittar dock inget annat än kallt svart vatten och tvingas återvända. Till kvällen har även Faqvin insjuknat och Tahon kokar ihop en brygd som hjälper dem att känna sig bättre. Stormen rasar utanför hela dagen och när det mörknar hör de inte längre några ljud från utanför bottenvåningen. När Kael i fullt pansar kikar ut från ovanvåningen ser han att det ligger två till tre meter hagel och snö på marken : Fandill vaknar till liv på morgonen. Han mår fruktansvärt illa och blöder sporadiskt direkt ur huden och andra kroppsöppningar. Under natten har stormen bedarrat lite, haglet lättat och det har slutat åska. Vid middagstid kommer Logtukerr, Martik och ämbetsmannen insvepta i tunga skinn till skydd från det livsfarliga vädret. Med sig har de också en hel hög vakter. Logtukerr är mäkta imponerad och likaså ämbetsmannen. Men de är besvärade av att stormen håller på att ödelägga staden. Redan har flera låga hus fått utrymmas och folket flyttats till andra platser. Fortsätter det så kommer det ske många dödsfall. De proklamerar således att kungen är mycket imponerad, men att det är bäst om Dachardamons folk bedarrar stormen. För att blidka de utsända och försöka behålla någon gudskontakt inleder Imjan och Mandak böneramsor upp på vinden. Ämbetsmannen, Logtukerr och Martik stannar i templet medan vakterna får återgå med meddelande till kungen. De diskuterar mycket om religion och gudarna och är mycket nyfikna på denna nya gud som uppenbarligen har makt över vädret. När Fandill på eftermiddagen är samtalsbar börjar han mässa storslaget om det förträffliga med Dachardamon : Det slutar hagla under natten och vinden vrider lite mot norr och minskar till ca 50 m/s. Anders Ilsk har tillfrisknat så pass att han är uppe och går. Tahon och Fandill märker att Martik hela tiden mumlar för sig själv när folket pratar. De märker också efter ett tag att han faktiskt mumlar på något som verkar vara liknande Kalnermål : Sent på eftermiddagen är Fandill bra nog att inleda en ritual för att blidka stormen. Fandill har lyckats övertyga Logtukerr, Martik och Ämbetsmannen att de skall deltaga i ritualen denna gången och känna Dachardamons gudskraft. Tarag hjälper till att ge deltagarna de nödvändiga drogerna. Fandill och Tahon har skolat de tre i deras delar av ritualen : När det ljusnar har vinden vridit till rakt norrifrån och minskat till ca m/s. Molnen har skingrats under natten. Mycket av snön och haglet håller på att blåsa bort under dagen. Alla som deltog i ritualen ligger i koma. Under eftermiddagen kommer två ämbetsmän och massa vakter. De önskar tala med de tre övermännen, men eftersom de sover får de lov att återkomma nästa dag : Alla som deltog i ritualen har vaknat till liv en efter en. Fandill vaknar sent på eftermiddagen och mår riktigt dåligt. De två ämbetsmännen återkommer och får denna gången tala med sin ledare. De medför också meddelandet att kungen är mycket illa däran och antagligen inte bör kontaktas på några dagar. Ämbetsmannen och Logtukerr följer med dem tillbaka medan Martik stannar i templet och samtalar med folket om de svarta varelserna, stormen, hjältarna och allmänt om bergen och tiden innan nedfallet. Sällskapet märker att han är väldigt klipsk och minns långa passager ur böcker ordagrant. Han erkänner att han lärt sig Kalnermål på bara några dagar. Han kan inte prata det själv, men förstår någorlunda vad de säger för det mesta : Vinden har minskat till ca 30 m/s och marken är nästan helt bar eftersom snön och haglet blåst bort. Logtukerr kommer och hämtar dem för en audiens hos kungen vid middagstid. Kungen är i dålig form och har fått för sig att det gäller ett domstolsärende. Darian lyckas ljuga dem ur situationen mycket smidigt. Logtukerr och Ämbetsmannen stannar och ser till kungen men Martik följer med tillbaka till templet. De tar även med sig tre nya tjänare som skall hjälpa till att hålla i ordning på templet och passa upp invånarna. kväll: Logtukerr kommer och säger att kungen är bättre och att de kan träffa honom igen. Kungen är mer sansad, men verkar irriterad över att Fandill ställt till så mycket problem i staden. Han påstår också att det var fel storm. Att den inte hade rätt färg eftersom den inte var röd och att vad de presterat således saknar värde för att bedarra den riktiga stormen. De pratar om stormen och om att trollkarlarna innan nedfallet forskade kring den och försökte på många sätt bedarra den. Deras kunskap finns lagrad i Nya Kandras akademi och i det ursprungliga Womo Deamat. Folket blir irriterat och stämningen blir hätsk. Denna gången har Egg följt med till palatset. Vid lämplig tidpunkt har han fingerat illamående och blivit utburen ut ur audienssalen in i resten av palatset. Väl där knockar han sina vakter och tar sig runt i palatset innan han flyr ut genom köksdörren och klädd som en jägare tar sig tillbaka till templet. När folket lämnar palatset träffar de på den grupp jägare som Logtukerr skickade till dvärgarna, och som nu, återvändande, eskorterar fyra barska Dvärgar. Hela gruppen inklusive dvärgarna tar sig tillbaka till templet. Efter att ha diskuterat ett tag med dvärgarna kommer ännu en kallelse från kungen som vill träffa dem igen. Denna gången går inte fler än Tarag och Tahon. Kungen är synbart irriterad. Han säger till dem att om de tror det är så viktigt så får hälften av dem bege sig till Womo Deamat medan andra hälften får stanna här i templet. Resan till Womo Deamat kommer att ske under tung eskort och kommer antagligen att ta längre tid än fram till våren så de som åker kommer inte att kunna offras samtidigt med de som stannar kvar.