OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 10 London

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 10 London"

Transkript

1 OM FIENDEN KOMMER Michael Tamelander Del 10 London Michael Tamelander 1

2 North Weald, söndagen den 8 september. Geoffrey hade fått sitt förband utbytt och satt nu upprätt i sängen medan kapten Anscombe lyssnade på hans lungor genom sitt stetoskop. Och så ut. Geoffrey tömde lungorna. All right. Det låter bra. Ta på er skjortan. Anscombe tog instrumentet ur öronen och hängde det som alla läkare gör, dinglande från halsen. Ja, furir, sade han. Det verkar ju inte vara något större fel på er. Bortsett från den lilla detaljen med tummen, förstås. Om ni inte känner er för svag, får ni lämna sjukhuset redan imorgon. Geoffrey började knäppa knapparna i pyjamasskjortan. Det var komplicerat, eftersom han tvingades göra det med endast vänsterhanden. Tack, sir. Vad beträffar flygning däremot, så har jag samma svar som tidigare. Det kommer inte på fråga. I sinom tid kanske vad vet jag. De kanske kan utföra någon mekanisk modifiering på något av planen så att ni kan flyga trots er skada. Men tills vidare har ni marktjänst. Han reste sig från stolen, lade händerna på ryggen och gick sakta fram mot tavlan med de tre Gladiatorplanen. Han betraktade den några sekunder och sade sedan: Ni har alla lika bråttom att komma upp i de där skrothögarna igen. Jag kommer aldrig att förstå mig på er. Är det så viktigt? Varför gör ni det? Vad vill ni bevisa? Många frågor. Geoffrey visste inte hur han skulle besvara en enda av dem. Det är vår plikt, sir. Plikt? Anscombe begrundade svaret. Ni får förlåta mig min okunnighet, furir, men som läkare har jag varit betydligt mer aktiv med att rädda liv än att släcka dem. Jag kan inte förstå denna dragning till fara denna fascination för döden. Er plikt? Ja kanske. Men ni, furir, har gjort långt mer än er plikt kräver. Fyra fiendeplan, var det inte så? Ändå ska ni upp dit igen, där allt som väntar är död och lidande. Han vände sig om och fixerade Geoffrey som fortfarande kämpade med pyjamasknapparna. Har ni någonsin räddat ett liv? Räddat? Geoffrey rannsakade sitt minne. Nej, sir det tror jag inte. Skulle inte det vara en omväxling? Jo Han förstod inte vart Anscombe ville komma. Givetvis. Läkaren putade med läpparna och nickade eftertänksamt. Jag har låtit förstå att ni är bekant med furir Mitchell. Geoffrey hajade till. Han glömde för ett ögonblick knapparna och såg vaksamt på Anscombe. Vi känner varandra, nickade han. Är ni Läkaren sökte de rätta orden. Ja intim med henne? 2

3 Intim? Geoffrey stirrade på Anscombe. Vad menar ni? Jag undrar om ni är hennes älskare, helt enkelt. Geoffrey var alldeles förstummad. Han stirrade på läkaren. Det kan tyckas vara en impertinent fråga, fortsatte Anscombe och gick sakta över till den sida av rummet där fönstret släppte in tidigt morgonljus. Men det är inte alls som ni tror, fortsatte han. Jag hörde att hon besökte er igår. Syster Matlin berättade det för mig. Gjorde hon. Vet ni varför hon var här? Syster Matlin? Nej furir Mitchell. För att besöka mig. Anscombe skakade på huvudet och såg frånvarande ut mot kaserngården. Inte alls, sade han. Hon var här därför att jag hade kallat på henne. Det var först sedan jag hade talat med henne som hon uppsökte er. Hennes chef misstänker att hon lider av vad vi brukar kalla granatchock om ni är bekant med begreppet. Jag känner mig tvingad att hålla med honom. Geoffrey mindes syster Julies förvåning över att finna Wynn i rummet. Han hade inte reflekterat över det då, men nu förstod han varför. Men det är väl inget fel på Wynn? Jag sa inte att det var något fel på henne. Inte alls, det är en förtjusande flicka. Men hennes väninna dödades under flyganfallet och hon har haft erfarenhet av liknande händelser tidigare i sitt liv. Traumatiska händelser. Anscombe vred huvudet och observerade Geoffrey. Ni besvarade inte min fråga. Vilken fråga, sir? Ni vet vad jag menar. Geoffrey mötte läkarens blick. Han försökte få Anscombe att vika med ögonen, men istället var det han själv som förlorade. Han började fumla med de knappar som fortfarande inte var knäppta. Jag träffade henne i Epping kvällen före invasionen, mumlade han. Vi tillbringade natten tillsammans. Var det allt? Geoffrey ryckte på axlarna. Jag har talat med henne några gånger sedan dess, men det verkar inte som om hon vill fördjupa vår bekantskap. Hon har dragit sig undan? Någonting ditåt. Jag förstår. Anscombe rynkade pannan och stirrade fundersamt ned på sina skor. Ja, jag frågade henne om hon hade några nära vänner här på basen några andra än furir Atcheson, men hon svarade nekande. Han gav Geoffrey en kort 3

4 blick. Nu behöver inte det betyda att hon inte betraktar er som en nära vän, bara att hon inte ville att jag skulle få veta det. Har hon berättat någonting för er om vad som hände henne före kriget? Geoffrey nickade. Hennes fästman omkom i en bilolycka. Just det. Otäck historia. Och sedan var det en sjöofficer. Han var ombord på Royal Oak. Ett par förfärliga händelser för en ung kvinna. Och nu har hon förlorat sin bästa väninna. Jag ser emellertid positivt på det faktum att hon berättade för er om fästmannen. Geoffrey fann inget positivt i det och sade så. Nej, där har ni fel. Läkaren och stegade fram så att han stod bredvid Geoffreys säng och såg ned mot honom. Vi hade många fall av granatchock under förra kriget. Det uppträder antingen efter en längre period av extrem psykisk påverkan, eller som följd av en plötslig och mycket uppskakande händelse. I vissa fall är det en kombination av bägge. Kännetecknade för tillståndet är ofta minnesförlust av det som orsakade chocken. I frontsoldatens fall kunde det vara det korta ögonblick innan en explosion eller liknande dödade någon i hans närhet. Detta var det vanligaste. Men det finns även fall där soldater glömt att de över huvud taget gått ut i kriget. Ni menar att Wynn håller på att bli hispig? Geoffrey mindes vad Ogilvies väninna berättat om Wynns tillbakadragenhet. Det passade dessvärre in i det mönster som Anscombe beskrev. Och hennes plötsliga och korta vredesutbrott? De hade också verkat onaturliga. Ändå ville Geoffrey skydda henne. Jag har inte märkt någonting av det ni talar om, sir. När talade hon om för er att hennes fästman omkommit i en bilolycka? Före eller efter flyganfallet? Före. När jag frågade henne om hon kände någon med det namnet, svarade hon att hon aldrig hört det tidigare. Varken fästmannens eller sjöofficerens. Hon försöker behålla sitt förstånd genom att systematiskt plocka bort de händelser som är synonyma med smärta. Det är hennes sätt att klara pressen. Anscombe suckade. I själva verket kan hon vara på väg att förlora förståndet. Som ni förstår är de personer som hamnat i det här tillståndet tämligen oemottagliga för sådant som har anknytning till det de försöker förtränga. Om de inte kan återhämtas till verkligheten i tid, kan skadorna bli bestående. Att furir Mitchell berättade för er om sin fästman är ett tecken på att hon ännu inte hade förträngt händelsen. Han ryckte på axlarna. Men det var tyvärr före anfallet; före väninnans död. Anscombe berättade lite mer om effekterna och de ganska ineffektiva metoder som läkarvetenskapen nyttjade i sina försök att bota tillståndet granatchock. Slutligen nådde han det egentliga skälet varför han tagit upp problemet med Geoffrey. 4

5 Jag kan se till så att furir Mitchell får hjälp, sade han, men jag är inte riktigt säker på att det är den bästa lösningen. Tror ni att hon skulle vilja fara någonstans med er där ni bägge kan vila upp er? Vila upp oss? Men kriget då? Anscombe gjorde en irriterad grimas. Lämna kriget ifred, fnös han. Det sköter sig självt. Antingen vinner vi eller så förlorar vi. Vad ni två gör påverkar inte ett dyft i det långa loppet. Om jag ger er ett par veckors permission jag har rätt att göra det utan att era överordnade kan hindra mig vill ni då hjälpa mig? Jag vet inte vad ni känner för furir Mitchell, men det kanske är hennes bästa chans att få behålla sitt förstånd. Och det kan göra er gott också. Jag hörde att ni dödade en tysk pilot som försökte lämna sitt plan. Lite vila skulle inte skada i ert fall heller. Det var ett misstag, invände Geoffrey och synade sin skadade hand. Jag hade inte tänkt skjuta honom. Möjligt. Anscombe verkade inte övertygad. Men som jag tidigare sa: varför inte försöka rädda ett liv istället för att ta andras? Geoffrey tänkte på Wynns sista ord innan hon lämnat honom dagen före. Ibland önskar jag att vi kunde åka bort. Vart som helst, bara vi kom ifrån alltihop. Hade hon verkligen menat det? Jag känner mig fortfarande lite skakis. Och därför ville ni ge er upp i en Hurricane? Geoffrey ignorerade sarkasmen. Han höll upp sin skadade hand. Hur går det med den här? Det blir nog inga problem, även om det kommer att göra lite ont en tid. Det får du leva med. Jag ska ge dig något som förhindrar infektion. Sedan får du se över bandaget en gång per dag. Anscombe såg på den bandagerade handen och sken plötsligt upp. Faktum är att den här skadan verkar till vår fördel. Ni får gärna övertyga mig, sir? Nej, jag menar inte att den är bra för er, utan för furir Mitchell. Er skada gör att hon får någon att ansvara för. Någon att ta hand om. Jag ska till och med antyda att jag är tacksam att hon håller ett öga på er på så sätt minskar risken att hon förstår att ni och jag är i maskopi. Vi är inte i maskopi, sir. Och jag är inte alls säker på att jag vill ljuga för henne. Hon är min vän. Självklart det är ju därför ni gör det här. För att ni är hennes vän. Och jag vill inte påstå att det är en lögn. Ni är ju vår skadade hjälte, eller hur? Geoffrey svarade inte, så Anscombe fortsatte: Jag säger helt enkelt till henne att både ni och hon är i behov av vila, och så förklarar jag att ni behöver hjälp att se över er skada; vilket är sant. Sedan ber jag en av sköterskorna att visa henne hur hon lägger om bandage. Ansvarskänsla är en god medicin i sådana här fall. 5

6 Geoffrey nickade. Läkarens resonemang hade sina poänger. Vart skulle vi ta vägen? frågade han. Anscombe ryckte på axlarna. Vart som helst. Mig gör det detsamma. Det är svårt att förflytta sig som läget är. Hela transportsystemet är reserverat för truppförflyttningar. Har ni några släktingar i närheten? Min äldre syster bor i London. London. Anscombe såg för ett ögonblick bekymrad ut. Var? Bayswater. Jag antar att ni vet att tyskarna bombade London i förrgår natt? Geoffrey stelnade till. Nej, det visste jag inte. Ingen berättar någonting på det här stället. Nej. Faktum är att det är jag som har instruerat personalen att inte tala om det. Har fullt sjå att hålla mina patienter kvar i sängarna som det är. Anscombe putade med läpparna och log flyktigt för sig själv. Nå, fortsatte han sedan, det var ingen större räd. Kanske ett dussin plan. De flesta bomber föll runt Southwark och Bermondsey. Skadorna verkar inte ha varit så stora. Inte förlusterna heller. Jag tror att man talar om några dussin skadade och döda. RAF bombade Berlin och Hamburg inatt. Geoffrey slappnade av. Risken att Louise var bland de förolyckade var mikroskopisk. Istället försökte han föreställa sig hur tyskarna skulle reagera på den brittiska räden. Ni tror att de kommer att göra nya räder mot London? frågade han. Anscombe slog ut med händerna. Det är ni som är experten, sade han. Har de nog med bombplan att både anfalla London och utföra sina uppdrag dagtid? De kan definitivt inte göra några större anfall mot London utan att minska flyginsatserna mot militära mål. Men natträder behöver inte eskorteras eftersom vår jakt inte kan operera nattetid, så det leder inte till någon minskning av deras jaktförmåga. Och de kan alternera besättningar, så att samma grupp inte behöver flyga både dag och natt. Geoffrey skakade på huvudet. Jag tror inte att de sätter in sina bombplan mot London. Det vore militärt osunt. Tycker ni att vi ska åka någon annanstans? Nej. Anscombe verkade avfärda sina farhågor. Åk till London, sade han. Att hälsa på er syster är en bra idé. Tyskarnas marktrupper har inte rört på sig de senaste dagarna. Ni är lika säkra i London som ni är här. Jag ger er två veckors permission på villkor att ni hjälper mig med flickan. Nå, accepterar ni? Geoffrey studerade läkaren. Två veckors beordrad permission tillsammans med Wynn? Först nu började det gå upp för honom vad det egentligen var som Anscombe erbjöd dem. Ja, sir. Det är klart att jag accepterar. Och jag uppskattar er omtanke. Tack. 6

7 Utanför Harwich, söndagen den 8 september. Styrbord fem graders ror! Thomas hörde hur styrhytten repeterade ordern. Han knäppte sin duffel i halsen och kastade en snabb blick på Robshaw som stod bredvid honom på bryggan. Det blir nog en kall natt. Ja, sir. Skymningen smög redan in från öster och åtföljdes av en kylig vind som fick känseln att försvinna från händer och ansikten. Framför dem i silhuett mot den ljusgula himlen och med White Ensign som en liten vit prick fladdrande i vinden höjdes och sänktes skroven på Faulknor, Garland och Diana där de i pilspetsformering stävade söderut genom de höga vågorna. I täten sökte minsveparen Skipjack efter de lömska tingestar som på ett ögonblick kunde förvandla en modern jagare till en dödsdömd klump av sjunkande skrot, och genom den lilla högtalaren på bryggan kunde Thomas höra det monotona ping-ljudet när ASDIC-apparaturen sökte de hungrande rovdjur som lurade under ytan. Under de två dagar som gått sedan Hatchet deltagit i beskjutningen av Dover, hade de utsatts för ett antal flyganfall, men deras tur hade hållit i sig och jagaren hade inte träffats. En bomb hade emellertid slagit ned farligt nära babords bog och tryckvågen hade kastat omkull flera besättningsmän. Tio man hade skadats; fyra allvarligt. En elfte matros hade kastats överbord utan att någon lagt märke till det i den allmänna villervallan efter explosionen. Han hade varit fartygets första dödsoffer sedan slagets inledning och sörjdes därför med en större intensitet än de män som stupat under konvojeskorteringarna. Medan Thomas betraktade systerfartygen framför sig, kände han en underlig blandning av glädje och nedstämdhet. Detta borde ha varit ett stort ögonblick för honom, för det var första gången som han förde befäl om än temporärt över ett eget fartyg. Tillfedsställelsen förtogs emellertid av de tråkiga omständigheter som förlänat honom denna ära. En av dem som skadats av bomben hade varit Hatchets fartygschef och Thomas personlige vän, Gerald Wilkes Harper. Tryckvågen hade slungat fartygschefen mot kartbordet och han hade slagit sig så illa att höger lårben knäckts. Sammanbiten och under svåra plågor hade han burits under däck tillsammans med de andra skadade, medan Thomas tagit fartyget i hamn i Harwich. Hans sista ord innan Thomas såg honom köras iväg i ambulansen hade gällt Hatchet. Kom ihåg vad du lovade mig, Thomas, hade han sagt medan de två bårbärarna tålmodigt väntat på att få ta honom nedför landgången. Ta väl hand om den gamla häxan. 7

8 Lita på mig, sir. Jag ska hålla ett öga på henne tills ni är tillbaka. Wilkes Harper hade givit honom en plågad blick. Bägge visste att det skulle ta lång tid innan fartygschefen åter var på benen och ännu längre innan han kunde föra befäl över en jagare igen. Det var inte heller troligt att han skulle komma tillbaka till just Hatchet. Lycka till, grabben. Låt dem inte vinna. Därefter hade de burit bort honom för transport till marinsjukhuset. Thomas hade stirrat efter ambulansen tills den försvunnit utom synhåll. Hatchet hade förlorat lite av sin själ. Även Kanalen, som suckade och ven med sitt vita skum dansande ovanför vågkammarna, verkade beklaga förlusten. Meddelande från Faulknor, sir, sade signalofficeren. Öka till femton knop. All right, Fenwick. Bekräfta. Ja, sir. Thomas nickade mot Robshaw som vidarebefordrade ordern till maskinrummet. Han anade hur Hatchet ökade varvtalet och hon klöv vågorna med större bestämdhet än tidigare. Där han satt i den höga kommandostolen önskade han att hans far hade varit med och kunnat se honom. Han mindes tydligt examensdagen från Royal Naval College i Dartmouth, Johns stolthet och sin egen glädje över att ha kunnat leva upp till faderns förhoppningar. Och nu befann han sig här på bryggan: befälhavare över sitt eget fartyg. Troligtvis var det endast temporärt, men han tänkte inte låta den detaljen förstöra tillfredsställelsen att föra befäl över ett örlogsfaryg, vars turbiner låg på över trettiotusen hästkrafter, som hade en besättning på etthundrafyrtiofem man och hade kostat trehundratusen pund att bygga. Ja, pappa, tänkte han just som en saltvattenfylld kastby träffade vindrutan och fick sikten att grumlas: jag önskar att du kunde se din son nu. North Weald, söndagen den 8 september. Syster Julie stack in huvudet där Geoffrey låg och läste dagens nummer av Daily Telegraph. Det är två herrar här som vill träffa er, sir. Ska jag låta dem komma in? Eh javisst. Hon log och lämnade rummet. Geoffrey hörde hur hon talade med någon och strax därpå kom Ogilvie och McKenzie in i rummet. Derek! Peter! Utan att bry sig om de två besökarnas protester lade Geoffrey tidningen ifrån sig, steg upp ur sängen och fattade deras händer. Det blev lite förvirrat eftersom han sträckte fram vänsterhanden, medan de andra två började med högern, men denna fadäs gjorde bara återseendet ännu hjärtligare. Han kände sig lite 8

9 fånig i sin randiga pyjamas, men var uppriktigt glad över att få se två bekanta ansikten. Grabbar, vad jag är glad att se er. Hur går det? Har Adolf fått på pälsen än? Inte riktigt än, sade Ogilvie. Men vi jobbar på det. Och här ligger du och latar dig med en hoper vackra sköterskor som enda sällskap? Geoffrey kände en lätt yrsel, vacklade till och fick ta stöd mot en av sängstolparna. Ogilvie gjorde en gest att han skulle lägga sig igen. Det är inte meningen att du ska vara uppe och kuta omkring, sade han. Om du inte lägger dig igen går vi vår väg. Eller hur, Peter? Absolut. Förrädare, muttrade Geoffrey och kröp tillbaka ned under täcket. Var glad att du inte fått order att hoppa ur din brinnande Hurricane mitt framför en framrusande pansardivision, sade Ogilvie och satte sig på stolen närmast sängen. Jag kan av personlig erfarenhet berätta att det är långt värre. Jag tror dig. Det har varit två hektiska dagar för mig och kompisen här, sade Ogilvie och nickade mot McKenzie som slagit sig ned på stolen vid dörren. Men vi har haft en del framgångar. Geoffrey såg från den ene till den andre. Det gick plötsligt upp för honom hur utmattade de bägge verkade: bleka i hyn, spända ansiktsmuskler och skuggor under ögonen. Hade han själv sett ut på det viset för några dagar sedan? Han kände sig plötsligt rörd över att de hade bemödat sig att besöka honom fast de egentligen borde ha legat i sina sängar. Skämt åsido, sade han för att dölja sin känsloreaktion. Vad är det egentligen som händer? Man får inte veta mycket här. Tja, vi har förlorat två nya gröngölingar. Ogilvie ryckte på axlarna. Färska som nyvärpta ägg var de; anlände igår, sköts ned idag. En av dem kan ha hoppat, men vi är inte säkra. Och Higginson är borta. Han lyckades ta sig ur kärran, men skärmen fattade eld. Han försvann i drickat utanför Folkstone. Man undrar om man någonsin får se slutet på eländet, sade Geoffrey lågmält och fingrade på sitt bandage med vänsterhanden. Jag har haft två dagar på mig att ligga här och tänka. Av de som var här då jag och James anlände, är bara tre kvar: chefen, Chad och Deb. Jag var den siste som försvann ur B-flighten. Jag antar att ni redan vet att de inte låter mig flyga igen? Ogilvie nickade. Jag är ledsen för det, Geoffrey. Hade liksom vant mig vid att ligga och trycka bakom dig. Om jag kommer levande ur det här kriget oavsett vad som händer kommer jag aldrig att glömma hur vi pepprade de där hunnerna vid Hastings. Gud, så rädd jag var. Följde efter dig som om du var självaste morsan min. Du skötte dig som en prins, Derek. Både vid Hastings och senare. Utan dig hade 9

10 jag varit död ett halvdussin gånger redan. Nå. Ogilvie nickade mot McKenzie. Peter är min tvåa nu. Man får väl hoppas att han blir en lika bra dadda åt mig som jag var åt dig. Geoffrey mindes hur McKenzie följt Adam Turner då denne utfört sitt självmordsanfall mot den tyska bombeskadern. Han blir en bra dadda, Derek. Det är jag säker på. Vi har också haft militära framgångar, sade McKenzie. Samtliga tyska anfall de senaste dagarna har stoppats. I förrgår gjorde de en större offensiv runt Epsom och Ewell, men blev tillbakaslagna utan att ha tagit ett enda av sina mål. BBC hävdar att de lidit enorma förluster. Och Chatham håller fortfarande stånd. Belägringen av Chatham håller på att bli en stor propagandasak, sade Ogilvie. Några fåtaliga, tappra brittiska förband som håller stånd mot den tyska övermakten. Och man verkar ha ändrat åsikt om nyzeeländarna. De är ganska populära numera. Geoffrey nickade. Bra för dem, sade han. Och flygslaget? Ogilvie kliade sig på näsan. Vi lider fortfarande allvarliga förluster mot surkålsätarnas frijakt, men idag slog vi tillbaka ordentligt mot deras underhållstransporter. Våra slagskepp har beskjutit fälten vid Hawkinge och Manston, sade McKenzie. Idag eskorterade vi en grupp Wellingtons som bombade Hawkinge. Då hade flottan redan seglat förbi. Gissa om de lämnat förödelse bakom sig. Geoffrey såg tvivlande på honom. De sköt mot Hawkinge? Från havet? Varifrån skulle de annars skjuta? frågade Ogilvie. Ja, inte vet jag. Men hur kunde de träffa fältet? McKenzie ryckte på axlarna. Ingen aning hur de bar sig åt, men de gav allt hunnerna en omgång. Landningsbanorna såg ut som locket på ett saltkar och där låg dussintals flygplansvrak som skjutits sönder av fartygsartilleriet. Tjogtals. Och vad mer är, sade Ogilvie, många av vraken var inte Junkers 52:or * utan Heinkel 111:or, vilket bara kan betyda en sak Vad? Att de börjar få ont om transportplan. Heinkel 111:an är deras tyngsta bombplan. Om de har satt in dem i transporttjänst, är deras situation desperat. Det är åtminstone vad chefen tror. Du menar att de förlorar? Ogilvie drog sig fundersamt i underläppen. Nja, muttrade han, den som lever får se. Men det känns bra att inte bara få stryk hela tiden. Om man bara fick en chans att sova ut någon gång. Jag är så trött att jag skulle kunna slagga en vecka. * Junkers Ju 52 Tyskt transportplan. 10

11 En sak jag undrat över, sade Geoffrey, är vad som hände då vi landade. Jag minns ingenting. Två 110:or, svarade McKenzie. Kom dykande från ingenstans. Du blev träffad, men lyckades ta ner planet i ett stycke. Jäkla mirakel egentligen. Blev någon annan nerskjuten? Bara du. Geoffrey begrundade McKenzies ord. Han kom plötsligt att tänka på någonting. På tal om mirakel, sade han och drog fram Lindas amulett som hängde innanför skjortan. Han visade dem det delvis tillplattade myntet, och medan han förklarade vad som hänt, knäppte han upp pyjamasskjortan så att de kunde se såret och blåmärket alldeles under bröstet. Hans bägge kamrater gapade. Jag tror förbanne mig inte att det är sant, utbrast Ogilvie. Han tog emot amuletten som Geoffrey räckte honom och undersökte fascinerat myntet. Du skulle inte vilja byta det här mot en flaska sprattelvatten? Sorry, Derek. Fick det av min syrra. Hon sa att det skulle skydda mig mot tysk ondska. Är hon häxa eller nått? Ogilvie kastade amuletten till McKenzie som fångade den i flykten. Den bästa syster någon kan ha, sade Geoffrey och såg hur McKenzie synade märket där kulan deformerat metallen. Han vände sig till Ogilvie. Jag hoppas att din väninna inte tog illa upp i ja, när tusan det nu var. Cathy? Ogilvie ryckte på axlarna. Nej, det tror jag inte. Hon var bara lite orolig för vad var det nu hon hette? Wynn. Just det. Wynn, ja. Ogilvie lade pannan i veck. Jag visste inte att du kände henne, sade han. Det vill säga, förrän Cathy berättade det för mig för några dagar sedan. Cathy är verkligen orolig för den där tjejen. Efter att du hade gått berättade hon lite om henne. Visste du att eh, Wynns bästa väninna var Turners fästmö? Geoffrey svarade att han visste. Det var alltså hennes död som fick Turner att krascha in i den där Heinkeln, eller hur? Såvida det nu inte var en olyckshändelse förstås. Jag kände inte Turner. Allt jag visste om honom var att han alltid lyckades förstöra Hurricaneplan. Fler Hurricanes än fiendeplan, sades det. Men jisses stackars kille. Ogilvie borstade bort osynligt skräp från ena ärmen. Cathy bad mig att tala med dig, fortsatte han. Hon är rädd för att Carlas död ska förstöra henne. Jag hade tänkt nämna det tidigare, men så gick du och blev nedskjuten. Du kan hälsa Cathy att hennes böner har blivit hörda, sade Geoffrey och kunde inte låta bli att le åt Ogilvies oförstående ansikte. Wynn och jag åker in till London 11

12 imorgon. Två veckors permission. Vad? Ogilvies ögon var på väg att lämna sina hålor. Permi? Två veckor för att slå klackarna i taket. Kom igen nu, Geoffrey, log McKenzie bortifrån sin stol. Det var tummen din de sköt bort, inte skallen. Inte fan släpper de iväg dig på permis nu. Han driver med oss, Derek. McKenzie kastade Lindas amulett till Geoffrey som fångade den med sin friska hand. Det är inget skämt, Peter, sade han. Det är amuletten som trollar åt mig. Humbug. Nej, jag menar faktiskt allvar. Geoffrey berättade om sitt samtal med kapten Anscombe och att denne talat med Wynn under eftermiddagen. Hon accepterade, sade han. Anscombe har låtit antyda att hon ska följa med för att hjälpa mig skadad som jag är men i själva verket är det för att hon ska få komma bort från det hela några veckor. Rekreation. Han slog Ogilvie lätt på knäet med sin bandagerade hand. Hälsa Cathy att Wynn Mitchell är i goda händer. Gosse, muttrade Ogilvie och log. Jag tror faktiskt att du talar sanning. Gratulerar. Tack. Geoffrey lade amuletten på bordet bredvid sängen. Men om det är som Cathy och Anscombe tror, så kan det faktiskt bli en besvärlig permission. Wynn har inte haft det lätt de senaste åren och Carlas död kan ha varit droppen. Jag tycker väldigt mycket om henne, Derek, och jag hoppas verkligen att jag inte gör henne en otjänst nu. Det är klart att du inte gör. Nå, den som lever får se. Bathwick, söndagen den 8 september. Ska du inte vara med på en spader, Linda? frågade John och lade med ett triumferande grin ut sin hand på bordet. Debbie, som satt på motsatta sidan, slängde sina kort i högen utan att visa vilka de varit. Nej, pappa, svarade Linda och ställde ned en tekopp, en smörbytta och ett fat med bröd på bordet. Du vet att du bara vinner. Dessutom är jag alldeles för trött. Kan man vara för trött för att spela poker? skrockade John och blandade åter korten. Det är inget kul, muttrade Linda. Dessutom vet du att mamma inte gillar det. Nej, just det. Det är ju därför jag passar på när hon inte är hemma. Debbie satt mitt emot John vid det mindre matsalsbordet. Hon såg bekymrat på 12

13 Linda som slog sig ned vid kortsidan. Har ni det jobbigt på sjukhuset? Linda nickade. Jag vänjer mig aldrig, svarade hon och bredde ett tunt lager smör på en av skivorna. Det var du själv som valde, sade John och delade ut kort till sig själv och Debbie. Vi andra sa ifrån, men lilla miss Baxter, hon visste bäst hon. Linda såg på fadern. Hon visste att det inte låg något hån i orden. Han bara retade henne. Ja, jag vet, pappa, sade hon. Jag menar inte att jag ångrar mig. Tvärtom. Det känns bra att jag gör det här. Men jag tycker så förskräckligt synd om våra soldater. Ni kan inte föreställa er hur en del av dem ser ut. Debbie synade frånvarande sina kort; slängde två och tog nya från leken. Vi såg en del hemska scener när vi körde från London, sade hon. Tyskarna hade beskjutit vägen från sina flygmaskiner. Ja, det där vet ni ju redan. Jag önskar att de som startade krigen var de som fick lida inte alla oskyldiga. Jag talade med mr Wilks igen, sade John och synade uppmärksamt sin nya hand. Det gällde flyktingar som flytt från de områden som tyskarna nu håller. Bath har haft betydligt mindre tillströmning än man från början befarat. De flesta lämnar inte tågen förrän de nått Bristol. Men man har ändå problem med att ordna härbärge för dem. Mr Wilks? undrade Debbie. Det är civilförsvarschefen för Bathwick och Widcombe. Du menar att vi kommer att få ha några av dem här? frågade Linda. Ja kanske. Hittills har de lyckats inkvartera dem på olika pensionat. Frälsningsarmén tar en del i sin lokal nere vid Railway Street och gillesalen har utsetts till flyktingcenter, så det lär väl inte bli någon mer dans där på ett tag. Vem skulle väl komma på tanken att dansa nu? Nej, du har rätt, Linda. Hur som helst, det kan komma ifråga att inkvartera de här flyktingarna hos privatpersoner och vi har ju ett av stans allra största hus. Husen här intill då? menade Linda och syftade på grannhusen där ägarna flyttat norröver. Hendersons och Thorpes till exempel; eller Arbogasts. De står ju helt tomma. De är väl privata, sade John. Och när ägarna är borta, finns ju ingen att fråga. Jag vet inte. Men enligt National Emergency Act kan ingen vägra att upplåta sitt hem om det skulle behövas, sade Linda. Då behöver de väl knappast fråga till lovs? Nej, det är riktigt. John gav sin dotter en granskande blick. Hur som helst, jag sa att vi skulle ställa upp om det behövdes. Linda nickade. Inte mig emot. Vad säger du då, Debbie? 13

14 Debbie kastade en flyktig blick mot John samtidigt som hon tog nya kort från leken. Det är klart att jag inte har något emot det, sade hon. Jag bor ju själv här på nåder. Men vad skulle Hillary säga? John log, men hans blick blev plötsligt inåtvänd. Hon skulle aldrig invända, förklarade han stilla. Inte min Hilly. Hon skulle vara stolt över att få hjälpa dem. Sådan har hon alltid varit. Mamma har bara varit borta en vecka, sade Linda, ändå saknar jag henne som det hade varit ett år. John nickade blicken fäst på dottern, men tankarna någon annanstans. Jag trodde inte det var möjligt att sakna någon så mycket, mumlade han. För en vecka sedan tyckte jag att det var skönt att slippa bordsbönen. Nu längtar jag efter den. Jag har tänkt på samma sak, erkände Linda. Det är så tyst utan mamma. Jag skulle gå till kyrkan varje dag, bara hon kom hem igen. Nåja. Johns uppmärksamhet återvände till spelet. Jag kan inte tänka mig att hon skulle ha något att invända mot några extra gäster. Vi får se hur det blir. Det ordnar sig säkert, instämde Debbie, som var tvungen att sitta en liten bit från bordet så att magen skulle få plats. Linda tittade på den härliga, runda buken i smyg; tyckte att den representerade livet, medan brunnssalongen och allt som ägde rum där var förknippat med döden. John vann igen och Debbie skrattade. Jag tror nästan att jag börjar hålla med Linda, sade hon. Jag tror att jag slutar för ikväll. Jag känner mig riktigt trött. Kommer nog att sova gott inatt. Men jag skulle vilja ha en nypa frisk luft först. Hon synade Linda. Ska vi gå ut i trädgården? Linda nickade mellan tuggorna. Ska bara äta upp. Då ska jag gå och knyta mig, sade John och samlade belåtet ihop sina kort. Gå inte bort er därute i mörkret flickor. Nej, pappa. En stund senare hade de satt på sig var sin kofta och stod nere vid muren under äppelträdet. Linda sträckte upp handen i mörkret och hittade en av frukterna. Med ett kort ryck fick hon loss den. De hörde hur några av dess syskon lossnade och föll till marken med svaga dunsar. Vill du ha ett? frågade Linda. Nej, tack det är bra. Jag tänker inte äta mitt nu heller. Ska ta det med in. De stod en stund och lyssnade. En nattuggla hoade någonstans i mörkret och det prasslade lätt i hästkastanjerna på andra sidan muren. Ögonen vande sig gradvis vid dunklet och plötsligt kunde de se tämligen väl; inte bara varandra och inslagen i sin omedelbara närhet, utan även staden i väster som sakta växte fram ur mörkret. Din far skämmer bort mig, sade Debbie. 14

15 Pappa? Ja, han är sån. Vill alla så väl. Jag är glad att ha så fina föräldrar. Linda insåg plötsligt vad hon sagt; Debbies föräldrar befann sig ju i Australien. Förlåt, Debbie jag tänkte mig inte för. Det gör ingenting, Linda. Ni är alla så snälla mot mig. Med dig och John och Louise behöver jag inga andra. Men du saknar väl dina föräldrar? Ja. Ibland önskar jag att de skulle komma hem. Eller att jag kunde åka till dem. Men det går ju inte. Inte så länge kriget varar. Fördömda krig. Linda tänkte på de sårade i sina rader av metallsängar. Men det håller inte på för evigt. En dag är det över och då måste vi reda ut alltihop. Hon såg på Debbie i mörkret. Jag hoppas att Clark kommer tillbaka då, det gör jag verkligen. Debbie svarade inte på en lång stund. Sedan sa hon: Clark är död. Jag vet det. Nej, Debbie. Du får inte tänka på det viset. Du ska se att Linda! avbröt Debbie. Jag vill helst inte att du talar om det. Jag vet att du menar väl, men jag har äntligen accepterat att han inte kommer tillbaka; har väl funnit någon form av ro i det faktum att jag bär hans barn inom mig. Jag vill inte börja hoppas igen. Det leder bara till smärta. Okay. Linda kände sig tillrättavisad, men förstod hur Debbie kände sig. Om du inte vill det. Du själv då, Linda? Jag har inte hört att du träffar någon pojke. Nej, det gör jag inte. Har inte hittat den rätte, eller vad? Linda skrattade ansträngt. Nej, jag har väl inte det. Hon tänkte på Andrews vän Philip och hur han skojat med henne. Honom skulle hon vilja träffa igen och hon hade tänkt på honom många gånger. Men var fanns han nu? Var fanns Andrew? Hon hoppades att de fortfarande var tillsammans. En dag kommer min sagoprins ridande, sade hon. Jag köper en biljett till hans ståtliga häst och vi försvinner bakom kullarna. Debbie skrattade. Då ska jag vara här och vinka av dig. Men vi skulle inte nöja oss med att rida bortom kullarna, fortsatte Linda. Vi skulle rida dag och natt och när vi inte kunde komma längre på hästen, skulle vi byta till en liten öppen båt. Först då vi passerat alla sjömonster och nått det ställe där världen slutar och vattnet rinner över kanten skulle vi stanna. Och då skulle vi få reda på alla livets hemligheter. Ingen dålig dröm, Linda. Undrar om hoppsan! Vad är det? Det är lille Clark. Han sparkar mig. 15

16 Linda såg fascinerat på Debbies mage. Jösses, viskade hon, vad jag är avundsjuk på dig. Det gör väl inte ont? Nej. Debbie sträckte sig efter Lindas hand. Här, känn. Du ska se att han sparkar igen. Det brukar komma en hel serie. Linda lade handflatan mot magen. Den kändes varm under klänningstyget; lite hårdare än vad hon väntat sig. De väntade några sekunder. Där kom det! utbrast Debbie. Kände du det? Linda hade inte känt någonting, men ville inte göra Debbie besviken. Jag tror det. Hon tog bort handen. Värmen under handflatan försvann och hon upplevde en omedelbar känsla av saknad. Äpplet i hennes vänstra hand kändes kallt och främmande. Hon vände sig om och slungade iväg det i mörkret. De hörde hur det slog i gruset på andra sidan muren. Ville du inte ha det? frågade Debbie förvånat. Nej, jag ändrade mig. Vad var det du tänkte säga? Säga? Ja, precis innan han sparkade. Nja jag tänkte retas lite med dig. Förstöra din dröm genom att säga att det inte finns några monster. Linda stod tyst några sekunder. Sedan sa hon: Du har fel, Debbie. Imorse fick vi in en grabb som träffats av en kula i huvudet. De trodde att han skulle överleva, men han hade förlorat förmågan att forma ord. Linda rös till då scenerna från brunnssalongen kom tillbaka. Det var något han försökte berätta, sade hon. Vi förstod att det var någonting som var viktigt för honom, men det kom inga ord som vi kunde förstå bara meningslösa grymtningar. Ju mindre vi förstod, desto ivrigare blev han. Ögonen lyste av desperation och han gestikulerade med händerna. Till sist gav han upp och började gråta. Jag tror inte att han var äldre än jag, Debbie. Linda stirrade ut i natten. Vi fick aldrig klart för oss vad det var han ville. Plötsligt var han död. Varför, Debbie? Varför måste han dö? Något sådant skulle aldrig kunna hända i en värld där det inte fanns monster. Kriget gör fasansfulla saker med människor. Jag hörde på radion igår att våra egna fartyg hade beskjutit Dover. Kan du tänka dig det? Våra egna fartyg. Och jag kommer aldrig att glömma det vi såg ute på vägarna. Skadade människor, döda människor, blodiga, bortkastade som övergivna trasdockor. Vid ett ställe var vi tvungna att stanna eftersom flygplanen hade satt en buss i brand. Det luktade som när man vidbränner bacon, men Corinne berättade att det var människorna i bussen som brann. Det var gräsligt. Debbie rös till och korsade armarna över bröstet. Jag tycker det vore bra om några av flyktingarna kunde bo i Rosegarden. Om det kommer några. Du hade ingenting emot det? Jag menar det är ju trots allt ditt hem. 16

17 Linda skakade på huvudet. Det gör mig ingenting. Tvärtom, faktiskt. Sedan jag och Jane började hjälpa de skakade ser jag allting med andra ögon. Man var så ja, självisk tidigare. Nu vill jag hjälpa människor. Lustigt hur man kan förändras. Åh, Linda. Debbie placerade sina händer på Lindas axlar. Jag minns fortfarande när du var en liten flicka som brukade springa runt och reta mig och Louise. Jag kan inte riktigt förstå att du har blivit vuxen. Jag är så stolt över dig. Tack, Debbie jag är stolt över dig också. Senare, när Linda var tillbaka i sitt rum och klädde av sig för att gå till sängs, tänkte hon på vad Debbie sagt. Inte det där om arbetet på brunnssalongen, utan det om pojkar: Jag har inte hört att du träffar någon. Orden upprepades tills de brände i henne. Hon var arton år gammal och hade ännu inget sällskap. Alla de andra flickorna och sköterskorna nere på brunnssalongen talade om sina fästmän och pojkvänner. Somliga av dem där kärleken var ung och spännande med upphetsning och iver; andra, de som hade längre förhållanden att se tillbaka på, med stolthet och tillgivenhet. Många av dessa pojkvänner var förvisso med armén eller i flottan, men detta dämpade inte deras kärlek, utan ökade den istället. Men Linda hade ingen. Hon drog nattlinnet över huvudet och blev stående framför väggspegeln. Ljuset från den ensamma bordslampan föll över en flicka med allvarligt ansikte och lätt sorgsna ögon. Hon var ingen skönhet som Jane och tyckte själv att hennes kinder var för platta och håret alldeles för rakt. Många hade sagt att de tyckte hon var söt, men ingen hade någonsin sagt att hon var vacker. Varför kunde ingen bli fäst vid henne? Inte som Andrew eller Geoffrey, eller hennes föräldrar, utan på riktigt. Varför ville ingen älska henne? Hon tyckte att någon betraktade henne och hjärtat hoppade över ett slag när hon upptäckte sin teddybjörn, vilken mötte hennes blick genom glaset i spegeln. Jösses, Toffy, mumlade hon. Tänker du skrämma slag på mig. Hon gick bort till leksaken och lyfte ned den från hyllan. Beklagar att jag inte har talat med dig på ett tag, viskade hon till björnen och greps av något som bara kunde beskrivas som samvetskval. Det här är ju inte riktigt klokt, tänkte hon. Du är ju bara en leksak. Du har ju inget liv eller tankar; inga känslor. Eller? Hon erinrade sig alla de tillfällen då hon varit osams med sina föräldrar eller syskon och den ende som fortfarande varit hennes vän och ville tala med henne hade varit Toffy. Klart han hade känslor. Linda greps av en plötslig impuls och gick bort till sin säng där hon bäddade ned björnen under täcket. Hon släckte lampan, drog undan mörkläggningsgardinerna så 17

18 att ljuset skulle falla in i rummet då morgonen grydde, sedan kröp hon ned under täcket hos Toffy. Hon behövde inte använda sina stämband eller forma ord med läpparna. Hon och Toffy kommunicerade i tankarna. Björnen förstod exakt vad hon menade när hon talade med den om sina bröder som hon saknade och var så rädd att förlora, eller när hon berättade om sina funderingar kring Andrews kamrat Philip och den fantasibild hon byggt kring honom. Toffy sade inte mycket, utan svarade bara då han fann det nödvändigt; åldern hade inte bestulit honom på någon av den vishet som Linda mindes från yngre dagar och hans svar var både kloka och tröstande. Till slut fick tröttheten hennes tankar att bli otydliga och Linda förstod att hon strax skulle somna. Men när det milda ljuset från stjärnorna letade sig in genom fönstret och föll över Toffys vänliga ögon av glas, visste hon att det åtminstone fanns en här i världen som aldrig skulle svika henne. Åtminstone en som älskade henne. North Weald, måndagen den 9 september. Wynn och Geoffrey lämnade North Weald tidigt på måndagsmorgonen. De hade haft turen att få skjuts med en RAF-truck som var på väg till London för att hämta luftvärnsammunition. Fordonet hade just svängt ut på vägen mot Epping då divisionen lyfte. Dina kompisar som går upp? undrade föraren en gladlynt skotte vid namn McLaughlin. Han stannade trucken så att de kunde se de tio Hurricaneplanen brumma förbi snett ovanför. Geoffrey mumlade ett jakande svar. Han satt mitt emellan McLaughlin och Wynn och var tvungen att sträcka sig fram mot vindrutan för att se. Det kändes märkligt att betrakta skådespelet utan att själv vara en del av det. Han visste exakt hur det var att sitta i ett av flygplanen: kunde förnimma hastigheten då betongbanan rusade förbi på sidorna, den underbara känslan av frihet då vingarna lyfte flygplanet från marken och den starka motorn drog det upp i luften. Han kände igen Ogilvies och McKenzies beteckningar, sedan Prschibitschewskys och Debhursts. Hurricaneplanen vrålade förbi ovanför dem och försvann i den ljusblå morgonen. Lycka till, grabbar, tänkte han och undrade vilka av dem som fortfarande skulle vara kvar då han återvände. Skulle han återse någon av dem? Nå, sade McLaughlin och lade i en växel. Vi kan inte stå här och glo hela morgonen. Adolf väntar. Trucken sköt fart och North Weald försvann bakom dem. Wynn satt bredvid Geoffrey med blicken ut genom sidofönstret. De hade träffats utanför furirmässen en halvtimme tidigare och i all hast gjort upp planer. När han frågat henne om hon 18

19 såg fram emot att få träffa Louise, hade hon nickat utan entusiasm: kall och likgiltig. Jisses, furir, sade McLaughlin och rattade ut på vägen mot London. Det är en stor dag idag. Låt oss aldrig glömma den. Vi har inte slagit dem än, svarade Geoffrey. Men jag håller med om att det känns skönt att få ge igen. Dagen före hade brittiska trupper gjort en framstöt längs kusten och återtagit Worthing. BBC hade annonserat händelsen för första gången nu på morgonen och beskrev den redan som ett led i en större offensiv som skulle driva tyskarna tillbaka mot Kanalen. Åjo, sir. McLaughlin grinade med sitt rödlätta ansikte. Jag är säker på att det snart är över. När armén har bestämt sig för något, då ska det mer än några hunner för att stoppa den. De kommer att sparka de jäklarna i röven så att det känns ända bort i Berlin. Han lutade sig fram så att han kunde se Wynn på andra sidan Geoffrey. Ursäkta, furir, sade han. Man blir lite exalterad en dag som denna. Det gör ingenting. Wynns röst var märkligt tonlös; som om hon var tömd på känslor. Det stör mig inte. Skotten dämpade sig lite. Även han hade märkt att WAAF-flickan inte var på humör. Geoffrey mer kände än såg hur föraren kastade en snabb blick på honom. Antagligen trodde han att hans två passagerare hade grälat. Han såg på Geoffreys bandagerade hand. Otäck skada ni har där, sir. Geoffrey log glädjelöst. Kunde varit värre. Men jag får väl inställa min tilltänkta karriär som trollkonstnär. McLaughlin granskade honom förvånat. Trollkonstnär? Det var som tusan. Geoffrey skrattade. Nej, jag bara skojar. Men det är många saker som man kommer att göra sämre än tidigare. Till och med att skriva ett brev kommer att bli en utmaning. Och hur ska det gå då jag ska signera någonting? Förbannade tysk. Geoffrey gav skotten en menande blick och grimaserade. Smög sig på mig bakifrån, det var vad den jäkeln gjorde. Typiskt tyskt tillvägagångssätt, sir. Bakhåll och lönnmord, det är allt vad de duger till. Jag kanske inte får fråga vad ni ska göra i London? Ingen fara. Vi ska besöka min syster. Om hon fortfarande är kvar vill säga. Därefter ska vi försöka hitta något pensionat. Vi har två veckors permission. Två veckor? Skotten visslade. Det var inga dåliga grejor, sir. Är ni släkt med Dowding, eller nåt? Dowding var chef för det brittiska jaktflyget. Geoffrey log. Nej, jag är inte släkt med någon, sade han. Bara skadad i handen. Ursäkta, sir. Det var inte meningen McLaughlin sökte ord. En som har skjutit ner fyra fritzar förtjänar längre permission än så, sir. 19

20 Geoffrey såg på honom. Hur vet ni hur många plan jag skjutit ner? frågade han. Åh McLaughlin log och spottade genom det öppna sidofönstret. Det vet väl alla. Sånt håller vi reda på. Ni sköt ner två 110:or som besköt flyktingar. Jäkla styvt jobb, om jag får säga det, sir. Samtalet fortsatte på detta sätt medan de passerade Epping och sedan Epping Forest. Skotten berättade om sin fru och sina fyra barn som han var väldigt stolt över. Geoffrey lyssnade med ett halvt öra, samtidigt som han då och då sneglade på Wynn. Hon satt bredvid honom; stel som en stenstod och med blicken låst framför sig. Han hade frågat henne om det var någonting hon behövde från lägenheten i Epping, men hon hade bara skakat på huvudet. Jag är på väg till Paddington Station, sir. Är det någonstans ni vill att jag ska köra er. Har gott om tid på mig. Tack, Jock, men Paddington blir utmärkt. Min syster bor i Bayswater. Då så. En halvtimme senare hade skotten släppt av dem i närheten av Paddington Station och de stod nu utanför Carruthers hem vid Leinster Gardens. Trots att det varit en relativt kort sträcka från stationen och trots att hans bagage inte var speciellt tungt, kände Geoffrey sig svag efter promenaden och svettades ordentligt i förmiddagssolen. På detta väntade besvikelse, för ingen svarade på deras påringningar. Ingen här, sade han till Wynn och stirrade irriterat på den vita knappen till ringklockan. Antingen är de bara ute, eller så har de lämnat stan. Eventuellt kan Louise ha gett sig av till Bath, medan Donald är kvar här. Då befinner han sig säkert på inrikesdepartementet. Det är ingen vits att vi stannar här. Vi får komma tillbaka senare. Wynn nickade. Hon hade inte sagt mycket under promenaden från Paddington Station och hon var inte speciellt pratsam nu heller. Upptäckten att det inte var någon hemma accepterade hon utan att ändra en min. Kanske någon av grannarna vet något, sade Geoffrey. Vi frågar här intill. Han fattade sin väska och gick till dörren närmast till vänster. Det stod Hobson på namnskylten och han ringde på klockan. Ingen här heller. Har alla stuckit tro? Geoffrey såg sig omkring längs gatan och funderade på vart de skulle ta vägen, då dörren till nästa lägenhet öppnades på glänt. Ingen visade sig. Istället märkte de hur någon kikade på dem från mörkret bakom den smala springan. Geoffrey skulle just ropa då dörren stängdes. Vad sjutton? Han flyttade sig de få metrarna till nästa lägenhet och klev uppför den korta trappan. Efter två ilskna signaler öppnades dörren på nytt och ett litet skrynkligt kvinnoansikte glodde på honom. Ja vad är det? Vem är ni? 20

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Kurt qvo vadis? 2007-01-11. Av Ellenor Lindgren

Kurt qvo vadis? 2007-01-11. Av Ellenor Lindgren qvo vadis? 2007-01-11 Av Ellenor Lindgren SCEN 1 HEMMA Publikinsläpp. tar emot publiken och förklarar att slagit huvudet. har bandage runt huvudet och ligger och ojar sig på scenen. leker och gör skuggspel.

Läs mer

Svår att finna är denna skatt; en trofast vän, en god fru, en bra granne och ett hjärtligt skratt

Svår att finna är denna skatt; en trofast vän, en god fru, en bra granne och ett hjärtligt skratt SIDDHU OCH BUDDHU Det var en gång ett par köpmän som hette Siddhu och Buddhu. De två var goda vänner och båda gjorde fina affärer, för de hade lärt sig konsten att köpa billigt och sälja dyrt. De bägge

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till.

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till. 1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson 2013-01-16 Akt 4 Nerklippt ver. 1 Hösten 1940 Personer: Thure 65 småbrukare Johanna 60 hans hustru Stina 30 dotter Mona 78 mormor Ola Norman flykting

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns. Han har gått upp i vikt en del varje gång vi haft kattungar hemma, men gick tillbaka rätt fort till

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Caroline. af Ugglas. vad var det jag sa

Caroline. af Ugglas. vad var det jag sa Caroline af Ugglas vad var det jag sa Caroline af Ugglas vad var det jag sa VILL KUNNA SÄGA FÖRLÅT Text: Caroline af Ugglas Vill kunna säga Att jag behöver dig, att jag behöver dig Alla gånger vi bråkat,

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Kapitel 1. Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1. Kapitel 2 Sida 2. Kapitel 3 Sida 3. Kapitel 4 Sida 4. Kapitel 5 Sida 5

Kapitel 1. Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1. Kapitel 2 Sida 2. Kapitel 3 Sida 3. Kapitel 4 Sida 4. Kapitel 5 Sida 5 Innehållsförteckning Kapitel 1 Sida 1 Kapitel 2 Sida 2 Kapitel 3 Sida 3 Kapitel 4 Sida 4 Kapitel 5 Sida 5 Kapitel 1 Hej jag heter Pontus Sjöström och är 15 år. Jag bor i Nacka med mina föräldrar och två

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade

Läs mer

Ur Rosenfingrade gryning

Ur Rosenfingrade gryning Ur Rosenfingrade gryning 1. det finns hopp om fred. 2. det är svårt att hålla koll på hur lång tid som har gått. men fortfarande under förra veckan kunde vi skymta flaggan på andra sidan sundet. vi är

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Emil i Lönneberga. När Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången. Publicerat med tillstånd. Emil i Lönneberga

Emil i Lönneberga. När Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången. Publicerat med tillstånd. Emil i Lönneberga Det hade hon inte. Och nu blev det ett liv i Katthult. Kalaset fick vänta. Alla måste ut och leta efter Emil. Han måste vara i snickarboden, kan du väl förstå, sa Emils mamma, och alla rusade dit för att

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

War never changes. av Johan Schlyter

War never changes. av Johan Schlyter War never changes av Johan Schlyter Krig ändras aldrig oavsett hur hårt du försöker, för att mördar du nån så blir du själv mördad och det fortsätter från början av mänsklighetens historia och från det

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson.

Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson. Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson. Lektionen innehåller bakgrundsinformation till dig som lärare ett textutdrag ur Trollkarlen

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda

DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda dotter. Inte så långt från honom bodde en fattig torpare. Torparen hade en son, som var jämnårig med den rika mannens dotter. De båda barnen tyckte om

Läs mer

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar SPÖKET VALLONA SOM FILM OCH TV-SERIE Just nu pågår arbetet med att samla pengar för att göra film och tv-serie av Spökskeppet Vallona. I tv-versionen finns det plats för några extra specialskrivna spökhistorier

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer