Louise. av Håkan Almgren

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Louise. av Håkan Almgren"

Transkript

1 Louise av Håkan Almgren

2 1 Louise Wall befinner sig i en tung, tvåmotorig helikopter 200 meter över havet. Då och då sneglar hon ut genom kabinfönstret, och varje anblick av havet följs av ett nervöst fingrande på halskedjans smycke: en patron, 9 mm Parabellum, i vitt guld. Bakom henne försvinner Singapore och framför henne väntar Penang, en ö utanför Malaysias västkust. Bortsett från en vacker och servil värdinna är hon ensam i kabinen, och vid upprepade tillfällen har hon fått värja sig mot värdinnans översvallande vänlighet. Tack, men var snäll och låt mig vara i fred, börjar kännas som ett mantra. Penang skymtar vid horisonten. En ö omgärdad av industrier: ett skändat paradis, står det i böckerna hon läst. Innanför ridån av industrier, en halv mil söder om George Town, ligger MemoNets forskningsbas. Hennes destination. Rekryteraren är skallig och har buskiga ögonbryn och runda guldbågade glasögon som envisas med att glida ner på hans vulgärt kluvna nästipp. Han ler inställsamt mot henne över det tunga bordet i metall. Bakom honom, på var sin sida om dörren, sitter hans två assistenter. Båda män, båda med glasartad blick riktad mot henne. Jag garanterar att du får möta spjutspetsteknologin inom AI-forskningen. MemoNets är ledande på området, även om de har haft vissa problem med att värja sig mot den kinesiska Mang-koncernen. Men det är över nu... Hon känner med vänster hands fingertoppar på högerhandens naglar. Som pärlemor, tänker hon och betraktar förstrött rekryteraren. Efter att ha klarat sig undan Mang-koncernen började deras... äh, teknologiska problem. MemoNets behöver er, fröken Wall. Till vilket pris som helst. Värdinnan sticker ut huvudet ur förarkabinen och meddelar att de närmar sig MemoNets. Louise försöker sig på ett leende. Det blir snett. Hon är nervös. Mycket nervös. Hon tittar ut genom kabinfönstret, ser hur helikoptern sakta sjunker ner mot en brandgul cirkel på en svart landningsplatta. MemoNets forskningsbas: fem kvadratkilometer omgärdade av höga murar som är preparerade med högspänningsslingor. Forskningsbyggnaden, en vit kupol, är placerad i centrum. Under kupolen, några våningar under mark, utförs arbetet, har rekryteraren berättat. Runt forskningsbyggnaden skjuter bostäderna ut som ekrar ur ett nav. Vita, kvadratiska och glimmande som sockerbitar. I en sådan ska jag bo, tänker hon. Trettio kvadratmeter! Hon ser inga skuggor. Solen står i zenit. 2

3 En svag vibration sveper genom kabinen när helikopterns hjul får markkontakt. Louise reser sig upp, rättar till sin kaki-färgade kjoldress, fingrar på halssmycket och väntar på värdinnans klartecken. En sak bör du tänka på när du anlänt, säger rekryteraren allvarligt. Med största sannolikhet kommer basens säkerhetschef, Gabriel Berg, att möta upp. Vad du än gör, berätta inte för honom om innehållet i ditt kontrakt. Är det förstått? Hon tar ner sin koffert från bagagehyllan och håller den hårt mot bröstet. Hon försöker föreställa sig vad som väntar henne på andra sidan kabindörren, men hennes fantasi erbjuder bara ett vitt brus av nerver. Värdinnan öppnar. Louise tar de första stegen nerför trappan till marken, varpå hon stannar, bromsad av en tung, fuktig hetta och en värld som går i vågor. Hon trycker kofferten hårdare mot bröstet, kisar och urskiljer en man och en kvinna och... en kromglänsande hund? Den heta luften är omöjlig att andas. Hon tar ett steg till. Och svimmar. 2 Den gråhårige mannen med stram mun och hans pälsklädda hustru med välsprayat hår döljer inte sitt hat. De skruvar på sig av obehag. De rör inte vid henne över bordet, de har aldrig rört vid henne. Du är ond, väser hennes far plötsligt. Ond! Hon svarar inte. Inget hon säger kan någonsin vara rätt. Hon småler i stället. Ser dem koka inombords. Hennes mor har gråtit. Givetvis. Hon har ju förlorat pengar och anseende; hon har gjort en felinvestering i sin avkomma. Fadern har missat några variabler i sannolikhetskalkylen över avkommans framtid. Komplexa system i interaktion är direkt omöjliga att förutsäga med någon säkerhet, citerar hon ur faderns bok och skrattar. Han blir vit i ansiktet. Hon spärrar upp ögonen. Drömfragmenten skingras. Hon ligger i en säng. Hettan är borta. Det är svalt. En man med märkligt gröna ögon och klädsamt gråsprängda tinningar sitter på fotänden av sängen. Han är klädd i randig skjorta och kakibyxor. Han ler medlidsamt mot henne. Vid hans sida står en japanska i kritstrecksrandiga byxor och vit blus och 3

4 fläktar Louise med ett glansigt modemagasin. De presenterar sig som Gabriel Berg, säkerhetschef, och Michiko Nishikawa, projektansvarig. Så detta är Berg, tänker Louise och låter blicken dröja kvar vid honom, men inte för länge. Sedan ser hon sig omtumlat omkring. Rummet har två fönster och är möblerat med skrivbord, ES-dator, CD-enhet, skrivare, en stol och en fåtölj. Rummet har en minimal kokvrå, och på nattuksbordet till höger om hennes huvud står en videofon. Hon antar att hon befinner sig i en av sockerbitarna. Nishikawa upphör med fläktandet och hämtar ett glas vatten som hon med underligt anklagande blickar sträcker fram åt Louise. Hon tömmer glaset i giriga klunkar. Vattnets friska kyla ger henne en tillfällig huvudvärk. Med en grimas ställer hon glaset på nattuksbordet. Vad hände? undrar hon. Ni behagade svimma, säger Nishikawa besvärat. Berg knackar menande på kofferten intill sängen. Hade du inte landat på den här, hade du slagit dig fördärvad. Hennes kinder brinner av rodnad. Resan har varit lite av en prövning, erkänner hon. Värmen blev för mycket för mig. Jag Ni vänjer er, avbryter Nishikawa. Berg klappar Louise uppmuntrande på handen. Du är inte ensam om att reagera så. Jag har sett folk falla ihop otaliga gånger. Men hur fick ni in mig hit? Nishikawa förklarar att vakterna burit in henne och tillägger att hon befinner sig i sin kontrakterade bostad. Själva forskningsbyggnaden ligger trettio meter från hennes dörr. Värmen behöver hon inte bekymra sig över. Alla byggnader är luftkonditionerade. Genomsnittstemperaturen ligger på 23 grader Celcius. Berg föreslår skämtsamt att hon kan gå till jobbet tidigt på morgonen och gå hem sent på kvällen. På så sätt undviker hon värmen samtidigt som MemoNets och Mitsushimakoncernen får ut det mesta av henne i arbetstid. Hon ler. Hon tycker om den gamle mannen med de ljusblå ögonen. Men hon minns rekryterarens varning. Berg ska serveras lögner, inget annat. Han påpekar att hon kan slå hans nummer, etta nolla, på videofonen när hon känner sig redo för en rundvandring. Jag vill gärna komma igång med arbetet så fort som möjligt, säger hon. Jag behöver bara en timme eller så för att ta mig samman. Han nickar uppskattande. Då ses vi om en timme. Märker du att du behöver mer tid så säger du bara till. Tack. Tack för vänligheten. Det var så lite så, säger Nishikawa och tittar stressat på sitt armbandsur. Berg, vi måste gå. Han blinkar åt Louise och reser sig upp. Nishikawa öppnar dörren. Något slags djur slinker in i bostaden. Louise sträcker på halsen, stirrar klentroget på varelsen. Ett förkromat vinthundsskelett, en robot. Hon minns att hon sett den ute på landningsplattan men förkastat den som en hallucination. Nu står den en meter från henne, betraktar henne med glödande ögon och viftar på svansen, som påminner om en grov cykelkedja. Var inte rädd, säger Berg. Hunden är en gammal vän. Han vill bara hälsa. Louise flämtar till. Hur... hur har ni fått den så levande? Så hundlik? 4

5 En genial person har skapat den. Även han en gammal vän. Louise bryr sig inte om att fråga vem hans geniala vän är. Hon tror sig veta. I stället säger hon: På Max Planck institutet finns en robotspindel. Den rör sig realistiskt, men den saknar spindelkänslan, om du förstår vad jag menar? Fast den här hunden... Herregud. Han nickar. Hemligheten ligger i att detta är en hund. Han ser forskande på henne för att se om hon förstår. Hon ger honom en osäker blick. Om det är som hon tror, är det fantastiskt och skrämmande. Nishikawa är emellertid inte road. Hon schasar ut hunden och säger farväl. Berg sluter upp och viskar åt Louise Om en timme, blinkar och stänger dörren. Louise låter huvudet falla tillbaka mot kudden och håller kvar bilden av hunden för sin inre syn. Den fascinerar henne. Rekryteraren talade sanning när han lovade spjutspetsteknologi. Nu gäller det att leva upp till förväntningarna, tänker hon. Två miljoner D-marks förväntningar. Entrén hade kunnat vara bättre, muttrar hon. 3 Efter en tjugo minuters vila börjar hon packa upp: enbart lätta kläder, inget märkvärdigt, trots att hon fått ett obegränsat klädkonto att spendera på Singapores flygplats. Hennes necessär är koffertens tyngsta föremål. Hon tar en snabbdusch i det minimala badrummet och klär sig i en vit t-shirt, tunna linnebyxor och sandaler. Hon betraktar sitt ansikte i badrumsspegeln, slickar på höger pekfinger och rättar till sina skarpt vinklade ögonbryn. Grå ögon stirrar tillbaka på henne. Allt de sett, tänker hon. Ändå inga spår. Hon rör vid halssmycket. Allt jag kan lära dig, älskade, viskar Hermann när han ligger tätt intill henne i den obekväma träsängen. Allt du kan lära oss. Han smeker hennes nakna kropp. Hon ryser till av vällust. Vi tar med oss några i gruppen och sticker ut i skogen. Jag ska lära dig hantera vapen. Inte bara batong, småskrattar han och trycker sin återuppväckta erektion mot hennes lår. Nej, riktiga vapen. Och du lär oss datorerna och Centralbankens system... Polisen kommer inte att visa oss nåd om vi åker dit. Du vet det, va? Det knackar på dörren. Berg är punktlig. Hon provar ett leende mot badrumsspegeln. Det får duga. Innan hon öppnar sätter hon en stråhatt på huvudet. Redo? undrar Berg. 5

6 Hon nickar. Hunden står vid Bergs sida, viftande på svansen. Hon kliver ut i värmen, som fortfarande är kvävande, och stänger dörren. För första gången ser hon sin bostad utifrån. En sockerbit, skimrande på grund av ett lager solceller som täcker väggar och tak. Hunden trycker ner nosen i den stenlagda gången och med ett ljud som påminner om en handdammsugare följer den ett doftspår in bland prunkande, gröna buskar. Har den luktsinne också? frågar hon förvånat. Oh ja. Han älskar att snusa runt. Vi måste byta filter i hans nos varje vecka. Hon skrattar. Berg stämmer in. När skratten klingat ut väller frågor om hunden upp inom henne, och hon ska just till att ställa dem då grannens dörr öppnar sig. En långbent blondin stiger ut tillsammans med en liten flicka. Blondinen drar ner sina solglasögon till nästippen och låter sina gröna ögon vandra upp och ner för Louises kropp. Hon tycks konstatera att de inte är i riktigt samma klass och trycker leende tillbaka solglasögonen på plats. Flickan, som verkar vara kring sex eller sju år, skrattar glatt när hon får syn på hunden. Den viftar på svansen och går henne till mötes. Nej men så trevligt, säger Berg överdrivet vänligt. Fru Haltermeier? Får jag presentera er nya granne, fröken Louise Wall. Dr. Friedrich Haltermeier, säger rekryteraren. Låter det bekant? Hon nickar. Han tillhör Institutet för neuroinformatik i Bochum. Han höll några katastrofala gästföreläsningar på Plankan när jag var där. Han talade sig varm för Energi-Strukturdatorerna och hävdade att de skulle ge AI-forskningen en skjuts framåt. Han hade såklart rätt, eftersom ES-datorernas minne och processor är ett och samma på grund av den holografiska datahanteringen. De lämpar sig väl för simuleringar av hjärnans funktionsstrukturer. Så långt höll alla med honom. Men sedan började han ta upp rykten från Asien, rykten som hävdade att man lyckats göra en avläsning av en mänsklig hjärna, att man fått den konverterade neuronstrukturen att fungera. Varje gång han kom in på detta och det var ofta! fanns det alltid någon som opponerade sig. Då smädade Haltermeier opponenten så att han eller hon lämnade föreläsningssalen. Samma öde drabbade alla som yttrade sig negativt. Tänk, hans första föreläsning hade 150 åhörare, den sista fem men efter halva bara fyra. Rekryteraren småler hemlighetsfullt. Tror du att ni kan samarbeta? Hon höjer ett ögonbryn. Har MemoNets rekryterat Haltermeier? Louise skakar hand med fru Haltermeier. Min dotter Emma. Säg Hej, Emma. Hej, säger flickan men har bara ögon för hunden. Fru Haltermeier böjer sig fram över sin dotter och slår henne hårt över fingrarna. Emmas blå ögon spärras upp i chock. Hon håller om sina fingrar, underläppen darrar. Hur många gånger ska jag behöva säga åt dig? Rör inte robotkräket... Seså. Schas! Schas! Med svansen mellan benen drar sig hunden undan. Louise händer är hårda knutar. Hon försöker slappna av, rätar på fingrarna och sätter sig på huk. Hon tittar Emma djupt i ögonen. Vad hittar du på här på basen, Emma? Har du något att fördriva tiden med? 6

7 Emmas tårar kommer av sig. Hon tittar misstänksamt på Louise. Sedan nickar hon. Louise sträcker ut handen, vill röra vid flickan, vid det förflutna, men drar genast tillbaka den. Det skulle vara opassande. Emma ska just säga något då fru Haltermeier lägger handen på hennes huvud, som på en hund eller ett kreatur, och berättar att Emma älskar att vara i VV:n på fritidsavdelningen. Den är fylld av alla möjliga världar och epoker att utforska. Synd att datahjälmarna luktar så illa, tillfogar hon och tittar på Berg. Är det möjligen era oljiga, indiska vakter som använder dem i smyg? Berg ler brett. Jag har hört andra användare klaga på samma sak, fast de sa att det luktade gammalt hårspray. Men jag menar, det förstår ju vilket barn som helst att man inte ska ha håret fyllt av hårspray när man använder en allmän datahjälm. Fru Haltermeier snörper på munnen. Jaså? Hon fnyser till och drar Emma med sig därifrån. Louise reser sig till stående. Emma vinkar farväl åt henne och dras bryskt in i forskningsbyggnaden. Berg rycker på axlarna. Där ser man. Den här basen kryllar av känsliga egon. Han vänder sig till Louise, väcker henne ur hennes dagdrömmar. Är du också känslig? frågar han henne. Inte särskilt. Det gläder mig. Ska vi gå vidare? Gärna. Och Berg visar henne landningsplattan, de små oaserna med tropiska träd och konstgjorda dammar, de tjugo meter höga murarna, allt hon redan sett från ovan, och slutligen forskningsbyggnadens insida. Han håller upp de tjocka glasdörrarna åt henne och de går in mot hissarna och ett bås med indiska vakter, vars varma, bruna ögon och vita leenden rimmar illa med de grovkalibriga revolvrarna i deras vapenbälten. Louise betraktar dem med kylig blick. Berg presenterar henne för dem och säger att de egentligen redan träffats. Samma vakter bar henne från landningsplattan till bostaden. Beskedet får henne att sänka garden något och besvara deras leenden. Berg pekar: vänster korridor leder till fritidsavdelningen, där fru Haltermeier med dotter sannolikt håller till; höger korridor leder till de projektansvarigas rum; hissen leder ner till forskningsenheterna. Du ska hålla till på minusnivå två. Ska vi inte åka dit ner? undrar hon när Berg börjar leda henne mot utgången. Nej, vi väntar till i morgon bitti. Du kan behöva vila dig innan du träffar dr. Haltermeier. Är det så illa? Berg ler och rycker på axlarna och leder henne ut ur byggnaden och ut i värmen. Hon drar halmhatten längre ner över huvudet. Halvvägs till bostaden passerar de en av de små, gröna oaserna. Konstbevattnade träd och buskar med gigantiska gröna blad och färgsprakande blommor, som frodas i hettan. Plötsligt skjuter hunden ut som en silverkula ur det gröna. Den jagar en citrongul fjäril som är stor som en manshand. Hundens klor slår gnistor i stenläggningen när den tar fart och försvinner in mellan några bostäder. 7

8 Vad sysslade du med på Max Planck institutet? undrar Berg och bryter tystnaden. Något i hans röst får henne att vara på sin vakt. Mitt ämne var Spontan intuition i komplexa programstrukturer. En gren av forskningen kring AI. Mycket studier i neurologi och neuroanalogier men med ganska magert resultat i slutänden. Det är därför jag är här. Aha, säger Berg och tystnar. Han verkar inte helt nöjd med svaret. Anar han något? frågar hon sig. De stannar utanför hennes bostad. Berg håller händerna i byxfickorna och kisar. Nishikawa har varit så förtegen när det gäller dig, säger han. Det gör mig såklart extra nyfiken. Louise ler, rycker på axlarna och fingrarna trevar upp mot halssmycket. Berg får syn på det och utbrister: Det var som fan! Sådana fanns när jag var liten. Man kan skruva loss kulan och gömma saker inne i hylsan, eller hur? Se här, säger Hermann och visar sina smilgropar när han håller upp den tunna kedjan med patronen. Ditt första skott, förgyllt. Det ska bringa tur. Hon är rörd. Ingen har någonsin ansträngt sig för att ge henne något unikt. Han får henne att känna sig speciell, även om gåvan inte ingår i romantikens vanliga arsenal. Men hon kommer inte på något bra att säga, mer än att hon listat ut lösenordet för att komma in i Centraldatorn. Hermann skrattar förtjust. Vår grupp kommer att gå till historien! Hon nickar. Jag fick den av en mycket nära vän. Hon torkar snabbt bort några svettdroppar från överläppen och försöker le självsäkert. Hon märker för första gången att Berg har polisögon, den glödande blicken som är tänkt att bränna dåliga samveten och få bekännelser att bryta ut. Rekryteraren har varnat henne. Nu vet hon också varför. Berg sa något om att den som skapat hunden är eller har varit en nära vän. Om hundens skapare är densamme som Aionprogrammets vilket verkar rimligt så förstår hon bättre rekryterarens varning. Berg är en fiende. Hur kom du in på Max Planck institutet? Jag menar, hur fick du intresset? Min far är fysiker... Han ansåg att akademiska resultat är allt. Min mor delade hans uppfattning. Ah, så det ligger i familjen. Det var de som fick in dig på banan. De tycker att intelligens är människans enda värdefulla egenskap, något man inte kan få för mycket av. Ungefär som pengar. Jaså? Det kan väl ifrågasättas... I vilket fall delar jag inte deras uppfattning. Alltför hög intelligens kan begränsa livet på så många sätt. Varför betona något som redan finns? Varför inte utveckla de andra egenskaperna och försöka nå en slags harmoni? För ett barn Hon tystnar. Ilskan i hennes röst väcker henne till sans. Hon serverar honom inga lögner nu. Vem vet vad jag hasplar ur mig härnäst, tänker hon. Jag förstår, säger Berg mjukt. Hon vågar inte titta på honom, och hon tänker att hon skulle kunna berätta allt för Berg och vara säker på att han skulle förstå. Hon känner det instinktivt. Desto större anledning att hålla tyst. Ursäkta min nyfikenhet, fortsätter han. En yrkesskada. Jag ska inte uppehålla dig längre. Du behöver vila efter dagens strapatser. Hon håller med, trots att hon inte känner sig särskilt trött. Jag hämtar dig klockan åtta i morgon bitti och visar dig till labbet. Går det bra? 8

9 Hon ler mot honom. Det går bra. Mycket snällt av dig. Ingår i servicen. De tar farväl. Hon stänger om sig men låser inte dörren. Hon känner sig omtumlad men ändå klar i huvudet. Hon slänger hatten på skrivbordet och lägger sig ovanpå sängen för att fundera och smälta intrycken. Hon somnar genast. 4 Dagen därpå kommer Berg och hämtar henne som avtalat. Hon känner sig utsövd och i balans. Den mjuka morgonsolen är som en smekning. De passerar vakterna och kliver in i hissen. På väg ner till minusnivå två berättar Berg att han ska ha semester. Från och med i morgon kväll ska han roa sig i Singapore. Louise känner en oändlig lättnad. Det var länge sedan sist, anförtror han henne. Och eftersom Nishikawa bjuder, så får man passa på. När hissen stannat stiger de ur, och Berg guidar henne genom ett labyrintiskt korridorsystem. Under tiden förklarar han att maten serveras inne på labbet av särskild personal. Någon matsal finns inte. Umgänget mellan forskarna är minimerat av säkerhetsskäl. Reglerna säger att man ska hålla sig till sin enhet i ditt fall enbart dr. Haltermeier, beklagligt nog. Antagligen en allmän strategi för att vistelsen inte ska bli alltför behaglig. Man ska vilja härifrån. Med andra ord verkligen anstränga sig för att fullgöra kontraktet. Han ger henne en beklagande blick. Jag är inte särskilt social, erkänner hon. Det gör mig inget. De stannar utanför en slussdörr med en svart handavläsare intill. Berg tar upp ett plastkort, drar det genom skåran längs avläsaren och ber Louise trycka handflatan mot det svarta glaset. Hon gör som han säger, varpå han drar kortet genom skåran ännu en gång. Slussens låskolvar smäller till, och de två dörrarna är öppna. Hon är nu inlagd i systemet, berättar han. Hon kan komma och gå som hon vill. Berg håller upp dörrarna varpå hon träder in i labbet. Tio sekunder efter att dörrarna gått igen smäller låskolvarna till igen. Hon försöker ignorera obehaget av att vara inlåst. Labbet är ljust och luktar bränt kaffe. Två stora skrivbord är sammanfogade i labbets hjärta, och på vardera bordet står en modern ES-dator med CD-enhet. I labbets bortre vänstra hörn har man placerat en betydligt större ES-dator av äldre modell. Och intill 9

10 står en lång och smal man, iklädd datahjälm och ofräsch träningsoverall, och dirigerar en osynlig orkester. Dr. Friedrich Haltermeier, förmodar hon. Berg pekar ut hennes skrivbord. En övertydlig gest eftersom det andra är belamrat med papper och tre kaffemuggar och en termos. Merparten av papperen har dessutom en eller flera kafferingar som ett schabbighetens sigill. Ur den nedersta och största lådan i hennes skrivbord lyfter Berg upp en datahjälm och en aluminiumpärm med beteckningen AION instansad på framsidan. Han placerar hjälmen och AION-pärmen på bordet framför henne. Hon sätter sig till rätta i den bekväma arbetsstolen. Han knackar med pekfingret på pärmen. Detta är Aion-manualen, viskar han för att inte störa Haltermeier. Tolvhundra sidor tredimensionell kod. Dr. Haltermeier är ansvarig för de två sista avsnitten. Han har kartlagt delar av programmet som inte varit tillgängliga tidigare. Berg tystnar och sneglar mot den äldre ES-datorn. Han skakar fundersamt på huvudet och tillägger: Haltermeier gör ett bra jobb, säger Nishikawa, men styrelsen anser att det inte går fort nog. Det är därför du är här, antar jag. Rekryteraren överräcker kontraktet med hennes underskrift till sina två kostymklädda medhjälpare. De bevittnar med raspande reservoarpennor. Rekryteraren ler mot henne. Du är härmed formellt knuten till MemoNets. Allt jag berättar nu är strängt konfidentiellt. Förstår du? Hon nickar. Har du hört talas om Joakim Bander? Hon skakar på huvudet. Det är det, tacksamt nog, få som har... Idén om att avläsa en mänsklig hjärna och konvertera den till tredimensionell programkod, idén du nämnde tidigare, den är förverkligad. Joakim Bander är skaparen av avläsaren och programmet som gör det möjligt. Hon skrattar till. Absurt! Men rekryteraren är gravallvarlig. MemoNets teknologi är mycket långt framskriden. Ja, det må jag säga. Rekryteraren tar ett djupt andetag, som för att stålsätta sig mot hennes skepticism. Jag har fått instruktioner att förklara det såhär: En mänsklig neuronstruktur avläses och konverteras till Aionprogrammet. Där upprätthålls strukturen med hjälp av värdprogram som ger den en sensorisk och kvasimotorisk apparatur. Strukturen får alltså leva i något som för oss är en virtuell värld, men som för strukturen, eller mentalmönstret, är betydligt mer reell. En virtuell värld som kan upprätthålla semiartificiella intelligenser? Rekryteraren ser frågande på henne och stönar uppgivet. Han förstår inte, tänker hon. MemoNets papegoja! Den här Bander, var håller han hus? Död. Han är död sedan länge. Om det du säger är sant var han ett stort geni och hans död en förlust för mänskligheten. Men då går det upp för henne: Eller han lät avläsa sig själv? Rekryteraren nickar, rättar till sina glasögon. Han fortsatte sitt arbete från andra sidan, så att säga. Vad ska ni egentligen med mig till? Aionprogrammet har gjorts otillgängligt. Man kommer inte in i det, man kan inte kopiera det. MemoNets har alltså en fullt utvecklad teknologi som de inte kan få ut 10

11 som produkt, och de behöver kapitalet. Mang-koncernen rustar sig för nästa sammanstötning. Hur har det blivit otillgängligt? Systemfel? Rekryteraren rycker på axlarna: Man tror att ett defekt mentalmönster lagt sig i vägen. Ett defekt mentalmönster? Hon bläddrar i AION-manualen. Programmets komplexitet är slående. Lockande. Abstrakta koder som i samspel med hårdvaran blir något annat, något på gränsen till levande... Är det här min partner? undrar en hes stämma misstroget. Berg presenterar dem för varandra. Louise skakar Haltermeiers hand, betraktar det bleka, orakade ansiktets mörka ögonpåsar och kaffegula tänder. Lika oblygt som sin fru låter Haltermeier ögonen vandra över hennes kropp. Inget intresse av mode, ser jag. Vill du ha några välbehövliga tips kan du tala med min fru. Hon har tio årgångar av Vogue på CD-rom. Och inte nog med det: hon rekonstruerar skapelserna hos en skräddare i Singapore. Du kan nog få några av hennes avlagda. Du verkar ha samma längd. Louise ler kallt mot honom. Han driver med henne, försöker reducera henne till vamp. Han vänder sig till Berg: Eftersom ni ändå kände er tvungna att pracka på mig en partner, så kunde ni väl ha valt någon som inte ser ut som någon funktionär från gamla kommunist-kina. Jag Det räcker nu, avbryter Berg behärskat. Louise är inte här för att mannekänga. Hon har ett kontrakt att uppfylla, precis som du. Aaah, säger Haltermeier och skrattar till. Riddar Berg kommer till undsättning, drar sin lans för en ungmö i fara. Ack, ja. Hon ser hur Berg knyter händerna bakom ryggen och hur hans ansiktsfärg går mot rött under solbrännan. Ibland så..., börjar han med ett otäckt leende, men Haltermeier riktar sig till Louise igen: Louise Wall? Varifrån kommer du? Frankfurt. Max Planck institutet. Aaah, Plankan! Jag höll några synnerligen uppskattade föreläsningar där för en sexsju år sedan. De kunde inte få nog av mig. Men du är väl för ung för att ha ingått i åhörarskaran? Kanske det. Hon ler fortfarande kallt mot honom. Hans ironiska leende smälter sakta bort. Vi förväntar oss att du hjälper Louise när hon behöver det. Samarbete kallar vi fenomenet. Förstår du? Visst. Haltermeier nickar, går bort till sitt skrivbord och tar en klunk kallt kaffe ur sin mugg, grimaserar och drar datahjälmen över huvudet. Han återupptar dirigerandet. Berg suckar. Ingen fara, säger Louise. Det löser sig nog. Inte mycket att göra åt, är jag rädd. Jag kanske ska ställa in min semester och stanna som medlare. Nej, för tusan! Han ser förvånat på henne. Det behövs inte, säger hon lugnare. Ta din semester med gott samvete. Jag klarar mig. Som du vill. 11

12 På väg ut i slussen stannar han upp. Glöm nu inte att rapportera till Nishikawa inom en vecka. Annars faller hon in i sin lady Macbeth imitation, och tro mig, då vill man inte vara i närheten. Trevlig semester, önskar hon och vinkar, varpå Berg försvinner ut. Louise är ensam i labbet med Haltermeier. Hon sitter vid sitt bord och sneglar på honom. Innerst inne gläder det henne att han är osympatisk. Det underlättar, om hon skulle tvingas göra något drastiskt. Hon drar med handflatan över ES-datorns tangentbord. Hermann står bakom henne och lägger händerna på hennes axlar. Han är spänd. Resten av gruppen sitter som stenstoder. Den enda ljuskällan i den enkla enrummaren med mörkläggningsgardiner är hennes datorskärm. Hon trycker på returtangenten. Centralbankens logotyp, en pyramid av guldtackor, uppfyller ena sekunden skärmen. Nästa är den borta. Upplöst i digitalt kaos. Maktens murar rämnar, viskar Hermann andäktigt. Hon rycker på axlarna och placerar sina händer ovanpå Hermanns och säger lugnt: Älskling, vi måste härifrån, och det snabbt. ES-datorn är påslagen. Hon drar datahjälmen över huvudet. I menyn över det tomma, blå intet ser hon WALL och AION. WALL är vägen in i ES-datorn på hennes bord, AION vägen in i den gamla ES-datorn och Aionprogrammet, där Haltermeier troligen befinner sig tillsammans med det defekta mentalmönstret. Hon pekar på AION. Och befinner sig inuti en stor och muromgärdad trädgård. Alldeles i mitten ligger en exklusiv villa. Himlen ovanför är blå med utströdda vita moln, som sakta glider fram uppe i de högre luftlagren. Hon har aldrig sett en sådan upplösning förut. Pst, säger någon till höger om henne. Hon riktar blicken dit och får se Albert Einstein plira mot henne med sömniga ögon. Hans vita hår trotsar tyngdlagen, liksom de papper som svävar i höjd med hans ögon. Papperna tycks han ha lyft ut ur en lucka i trädgårdsmuren. Hon kan urskilja högvis av samma vara i det öppna utrymmet. Kan du vara god och anta en persona? kvider Einstein. Att stirra på en grå silhuett är deprimerande, även om man kan ana en fin figur. Hon känner för att vara till lags och går upp i menyn och väljer ett namn som verkar bekant. Marilyn Monroe. Åh, herregud, suckar Einstein vid åsynen av henne. Det var väl ändå till att ta i. Han skakar på huvudet men försjunker sedan i en närsynt granskning av programnoterna. Hon glider upp jämsides med honom. Hon ser att han kopierar över dokumenten till sin dator. Hon förstår varför styrelsen är missnöjd med honom. Så nu är man på mentalmönstrens territorium, säger hon. Visst. En surmulen tystnad följer. Får man fråga varför du kopierar noterna? Nej. Bry du dig inte om det. Det verkar bara vara lite slöseri med tid. Einstein slutar läsa och vänder blicken mot henne. Personans ögon är kalla och intetsägande, de följer inte Haltermeiers eventuella känslouttryck. Men hans händer avslöjar honom. Han fumlar. Hon har hittat en öm punkt. 12

13 Jag vet vad jag gör, säger han lite mer ödmjukt. Varje liten ledtråd jag spårar upp är betydelsefull. Varje upptäckt leder mig närmare ett sätt att öppna en kommunikationslänk. En kommunikationslänk? Ja. Varför är det så underligt? Kan jag öppna en länk till Joakim Bander är jag säker på att jag kan tala honom till rätta, få honom att återuppta sitt arbete. Är det Bander själv som är defekt? frågar hon förbryllat. Vad? Vad är han, sa du? Defekt. Haltermeier suckar och skakar på huvudet och muttrar att Bander minsann inte är den som är defekt i det här sällskapet. Han fungerar alltså som han ska? fortsätter hon. Men det är ändå Bander som är problemet? Givetvis. Varför skulle jag annars behöva övertala honom? Ingen har informerat mig om saken. Nu vet du. Kan du låta mig vara i fred nu? Du ska prata med honom, säger du. Du verkar säker på din diplomatiska talang. Vad ska det betyda? Vad är det du insinuerar? Han är på defensiven, konstaterar hon och undrar vad det är hon sagt som fått honom dithän. Hans överlägsna ton är som bortblåst. Det var bara ett konstaterande. Jaha. Bara ett konstaterande? Om du vill kan jag också konstatera något. Jaså? Hans irritation roar henne. Jo. Till en början kan jag konstatera att jag är insatt i Aionprogrammet. Jag har studerat manualen i snart ett år. Du, däremot, är inte insatt i det eller hur? Nej, tänkte väl det. Och efter att ha konstaterat så mycket på en gång tycker jag att du kan lämna mig i fred och låta mig arbeta. Med andra ord: Stick härifrån! Hon skrattar förargligt och tillägger: Diplomatkåren har förlorat en stor talang i dig, Haltermeier. Han fnyser till, varpå hon pekar på villan och glider dit längs den stenlagda, s-formade gången. Hon stannar framför dörren. Den vill inte öppna sig. Hon glider runt villan i hopp om att kunna titta in genom något fönster, men deras insida är täckt av en ogenomskinlig, mjölkvit hinna. Enligt rekryteraren ska villan innehålla hundratals dörrar och bakom varje dörr döljer sig en väldesignad värld som Aionprogrammet aldrig upphör med att utvidga. Tjugo års arbete, vars frukter inte går att skörda. Hon frågar sig varför Bander barrikaderat sig i villan. Att döma av Haltermeier rör det sig inte om något systemfel, vilket rekryteraren ville att hon skulle tro. Men henne spelar det ingen roll. Hon har ett uppdrag att utföra. Trädgården och villan fungerar som ett förrum, konstaterar hon och pekar därefter på WALL i menyn så att hon kopplas över i ES-datorn på bordet. Den innehåller en rekonstruktion av förrummet, en rekonstruktion som saknar den fantastiska upplösningen. Den är kantig och primitiv. Missnöjt drar hon av sig hjälmen. Dags att börja arbeta. Hon öppnar manualen. 13

14 5 På kvällen samma dag sitter hon framför bostadens ES-dator, där samma förenklade förrum finns tillgängligt. Men trots dess synliga brister är det delar av Aionprogrammet och de fungerar enligt programmets principer. Det räcker för henne. Hon öppnar halskedjans lås och tar av sig smycket och skruvar loss kulan. Försiktigt knackar hon hylsan mot bordsskivan och sex små tabletter rullar ut. Hon bromsar dem med vänster hand. Jag vet vad du behöver för att göra ett snabbt jobb, säger rekryteraren. Du kan få hur mycket amfetamin du behöver, förutsatt att du kan hantera det. Hon lägger en av tabletterna på tungan och dricker ett glas vatten som stått redo på bordet. De återstående fem tabletterna petar hon tillbaka i hylsan och skruvar på kulan. Svettdroppar kilar ner för hennes rygg, trots rummets svalka. Hon vet att snabbheten hon vinner kräver sin tribut. Men hon har inget val. Efter en stund börjar programfunktionerna hon sett i manualen anta mönster och vrida sig som rader av DNA strukturer i en vild ormdans. Hon vandrar genom tredimensionella koder och ser nya mönster födas medan hennes fingrar frenetiskt slår mot tangenterna och översätter vandringen och de nyfödda mönstren till något användbart. Nishikawa ska inte bli besviken. Ett skratt klingar till utanför hennes bostad. Skrattet trasar sönder hennes koncentration. Med en svordom reser hon sig från stolen och närmar sig försiktigt ett av fönstren. I det bleknande skymningsljuset ser hon Haltermeier leka tafatt med Emma. Flickan skrattar så att hon blir hes när Haltermeiers långa fingrar kittlar henne i sidorna och när han kärleksfullt och retsamt river hennes kinder med skäggstubben. Hans gula leende är brett och varmt. Louise backar undan från fönstret. Skrattet och glädjen försvinner in i bostaden intill och tystas av en dörr som slår igen. Hon försöker svälja undan något som känns som glödande kol. Det gör ont, men hon lyckas. Hon återvänder till arbetet. 14

15 6 Den första riktiga arbetsdagen i labbet går till ända under tystnad. Haltermeier ignorerar henne. Det stör henne inte. Tvärtom får hon den arbetsro hon så väl behöver. Och i bostaden på kvällen och under natten arbetar hon vidare med den tunna och snabba amfetaminpulsen i öronen. Andra dagen noterar hon hans gedigna kaffekonsumtion. Labbet luktar alltid bränt kaffe och är fyllt av bruna ringar och slumpmässigt utspridda kaffefläckar, likt bruna rorschachtester i miniatyr. Haltermeier förbrukar en termos på förmiddagen och en på eftermiddagen. Dessutom gestikulerar han gärna med koppen när han ska dirigera serveringspersonalen som kommer med maten, varpå nya ringar och fläckar uppstår i omgivningen. Framåt sena eftermiddagen mullrar hans mage värre än ventilationsfläktarna. Hon märker också att han börjat visa tecken på frustration. Hon känner att han gärna skulle vilja att hon bad om hjälp, vilket hon inte gör. Hon vet att han skulle neka eller rent av lura henne. Den tillfredställelsen vill hon inte bjuda på. Hon möter tystnad med tystnad medan hon fördjupar sig i Aionprogrammet. Den tredje dagen ändrar han strategi. Utan att visa minsta hänsyn börjar han tänka högt; varje ny tanke, varje infall blir en lång monolog. Till en början lyckas han rubba hennes koncentration, och när hon ger honom sina mest mördande blickar tittar han oberört och oförstående på henne... och fortsätter. Men hon vänjer sig snabbt. Hon vet att han snokar i hennes anteckningar som hon har liggande på skrivbordet. Eftersom hon alltid är den som går hem först har Haltermeier passat på. En brun ring, hans sigill, sitter skvallrande på ett av hennes papper. Men hon kommenterar det inte. Han kan inte få ut något vettigt ur dem. Framförallt inget om det hon skapar ensam i sin bostad, natt efter natt. På vägen hem försöker hon undvika att stöta ihop med några andra forskare eller anställda. Det är inte svårt. Få verkar röra sig ute på basens område, och de som gör det går försjunkna i tankar, som mediterande munkar, och reagerar inte för passerande medmänniskor. Hon börjar förstå vad ett mentalmönster är, vad Aionprogrammet kan åstadkomma och vidden av Banders geni. Aionprogrammet är mer komplicerat än en människohjärna, mentalmönstren något mindre komplicerade. Hon inser att avläsaren, konverteringsprocessen, utesluter delar av den totala neuronstrukturen, men inga av betydelse. Det slår henne att man kan se Aionprogrammet som en gigantisk artificiell intelligens, som tänker och håller tankar i form av mentalmönster vid liv. Tankar som i sig kan agera självständigt och utifrån egna erfarenheter. En slags genomtänkt artificiell schizofreni, konstaterar hon och får en hissnande känsla i magen. Men hennes insikter förändrar inget. Banders mentalmönster blockerar vägen in. Han har gjort sig till Gud eller åtminstone Sankte Per i Aionprogrammet. Och hon har börjat få så mycket på fötterna att hon snart kan sparka in dörren till himmelriket. 15

16 Den fjärde dagen i labbet fortsätter Haltemeier att bete sig. Han ställer sig bakom henne när hon kör en programslinga på skärmen. Han smackar missnöjt. Det där hade jag inte kört om jag var du. Slöseri med tid. Eller: Det där förstår du nog inte konsekvenserna av, lilla vän. Men hon bara skrattar åt honom, vilket gör honom märkbart irriterad. Eftersom han gör allt för att fylla tystnaden med något störande, brister han ut i filosofiska resonemang, halvt om halvt riktade till henne: Begrunda detta! Vad betyder ett mentalmönsters existens? En vilja i tredimensionell programkod, ett medvetande som är både mänskligt och omänskligt? Ska vi se det som en ny art? Ett steg i evolutionen? Varför inte? Denna livsform, fri från organ, blod och syrebehov, är ju den enda som kan överleva i vår alltmer förgiftade miljö. Sa inte Albert Moravec något liknande för länge sedan? säger Louise avfärdande. Hah! utstöter Haltermeier och häller i sig en kopp kaffe under en halvtimmes tystnad. Sedan börjar han igen: Tänk, alla dessa mentalmönster har evigt liv. De kan fortsätta sitt tankearbete hur länge som helst. De kan nå en idémässig perfektion vars like vi aldrig sett! Och efter si sådär ett- eller tvåhundra år kommer de att uppleva en tristess vars like vi varelser av kött aldrig sett. Vad? Vad sa du? Han bjuder på ännu en halvtimmes tystnad. När han tar till orda igen, lyckas han verkligen rubba hennes koncentration. Louise Wall. Hm... Underligt. Jag kan inte smälta det. Varför är du så bekant? Vi har aldrig träffats, ändå är det något med ditt namn, ditt utseende... Hon rycker på axlarna och drar sakta bort fingrarna från tangentbordet för att han inte ska se att hon skakar. Amfetaminet har börjat slita ner hennes nerver. Plankan? försöker hon. Kanske det. Var du där under den tiden? Ett slags underbarn i så fall. Du kan ha varit högst sexton år då. Femton, tänker hon. Femton och ett halvt. Hon förblir tyst, låtsas begrunda något. Haltermeier stirrar på henne och dricker mer kaffe. Hon går hem tidigt. I nattmörkret sitter hon framför sin ES-dator och granskar strukturen i det program hon skapat och döpt till Mullvaden. Hennes puls slår inte, den hamrar och dånar. Hon saknar aptit och plågas av svåra magsmärtor; hon har gått ner fem kilo på fyra dagar; hon drömmer mardrömmar. Amfetaminets tribut. Klockan två denna natt går hon igenom Mullvaden steg för steg. Hon är nära målet. Enbart några få detaljer ska kontrolleras under morgondagen, sedan ska Bander möta Mullvaden. 16

17 7 Följande dag, den femte, avbryter Louise Haltermeier mitt i en oändlig mening om livets mening. Hon frågar varför mentalmönstret egentligen lagt sig i vägen. Jag förstår att det är en slags viljeakt. Bander, suckar Haltermeier. Han heter Joakim Bander. Du verkar ha svårt för att acceptera faktum. Han Låt gå, för helvete! fräser hon, försvagad av magont och huvudvärk. Bander. Varför har Bander stängt om sig? Haltermeier ser undrande på henne men lutar sig sedan tillbaka i sin stol, tar en klunk ur muggen och begrundar frågan. Hört talas om maktkampen mellan Mang- och Mitsushimakoncernen? Hon nickar. Haltermeier tar ännu en klunk kaffe. Magen mullrar till i protest. Mitsushima var tvungna att freda sig mot ett övertag. Mang är ju snart mäktigast i Asien och det kinesiska folkets förverkligade dröm om kapitalismen. För att komma undan började MemoNets, på order av Mitsushimas ledning, att sälja ut delar av sin teknologi. Bland annat Banders avläsare, en modifierad molekylpositionsavläsare... Så? Affärer är krig. Det är ju inget nytt. Haltermeier suckar och skakar på huvudet. Styrelsen sålde teknologin till Wotanbolagen. Europas förenade vapenproducenter. De modifierade i sin tur teknologin, vände på processen och ökade styrkan. Han säger inte mer utan inväntar insikten. Han behöver inte vänta länge. Minnesimplantat, suckar hon. De gjorde det möjligt att manipulera hjärnans neuronstrukturer. Precis, säger han med ett bistert leende. Trots att teknologin inte fungerar tillfredställande blev den ändå en storsäljare i Ryssland och Stor-Serbien och Sydamerika. Och när Bander fick höra talas om sin skapelses förvandling tystnade han. Jag förstår. Han känner sig som neurologins Oppenheimer. Haltermeier ger henne en missnöjd blick. Han uppskattar inte jämförelsen. Hon frågar om inte fler avläsningar har gjorts. Givetvis har man bekräftat teknologins funktion, bara ett fåtal gånger, men visst: där finns fler mentalmönster där inne än Bander. Men de har gått in i någon av världarna och försvunnit. De berörs inte av Banders blockad, mer än att de inte kan komma i kontakt med oss. Och varför skulle de vilja det? De har nya världar att utforska och bygga vidare på. Louise ser skarpt på Haltermeier, som frågande höjer ögonbrynen medan han håller muggen i händerna. Vad är det? undrar han oroligt, som om han anar att hon är på väg att säga något obehagligt. Du beundrar Bander. Faktum är att du är på hans sida. Ja. Det kan väl hända. Vad vill du ha sagt med det? Du har förtigit en väg in eller hur? 17

18 Haltermeiers haka faller till bröstet. Ännu en kaffefläck uppstår på hans träningsoverallsjacka. För förtigit? Du är så mån om att fjäska för mentalmönstret att du bryter mot ditt kontrakt. Haltermeiers öron blir röda. Hon skrattar rått åt hans förlägenhet. Hon fortsätter: Första gången jag var inne i Aionprogrammet sa en viss Einstein att han letade efter ledtrådar för att kunna upprätta en komlänk till mentalmönstret och övertala det att återuppta arbetet. Inte det. Honom. För guds skull. Honom... Så vadå? Vadå? Jo, den komlänken finns redan. Haltermeier störtar upp, muggen faller ur hans händer och slås sönder mot golvet. Vem är du? väser han. Hur kan du ha hunnit I manualens två sista avsnitt kan man, om man verkligen tittar efter, se spåren efter något gömt. Tittar man riktigt noga ser man också vad det är. Därför har du betett dig odrägligt. Du har försökt få mig att lämna labbet, verkligen ansträngt dig för att få mig att hålla mig härifrån. Jag håller på att övertala honom. Jag Du bryter mot ditt kontrakt. Nishikawa kan tänkas slänga ut dig. Hon och styrelsen har misstänkt något. Varför skulle de annars behöva mig? Det finns inga vägar in utan att skada honom, och det har jag svårt för att tro att styrelsen vill. Hon säger inget. Hon ser hur han skälver, hur han försöker komma underfund med den nya situationen. Han plockar upp skärvorna från golvet, slänger dem i papperskorgen. Till slut blir det för mycket för honom. Blossande röd lämnar han labbet. Hon gömmer ansiktet i händerna. En avgrundsdjup trötthet ger sig till känna. Hon bestämmer sig för att kontakta Nishikawa. 8 Jag tror jag har honom, säger Louise till Nishikawa morgonen därpå. De sitter i Nishikawas rum. Ett stort skrivbord i svart sten skiljer dem åt. Den vidsträckta, svarta bordsskivan krymper Nishikawas finlemmade kropp och får henne att likna en slags älva. Tror? Nishikawas mörka ögon glittrar. 18

19 Louise rycker på axlarna. Man kan aldrig veta säkert med komplexa system. Åttio procents sannolikhet låter kanske bättre? Nishikawa småler. Det låter åtminstone mer än tror. Louise visar upp CD-skivan hon utformat i sin CD-enhet. Hon ser sina grå ögon speglas i den inplastade metallen; hon ryggar nästan tillbaka för knappnålspupillerna och det bleka ansiktet. Jag var rädd för att du skulle göra oss besvikna, erkänner Nishikawa. När jag såg dig falla ihop på landningsplattan var min första tanke att vi köpt loss ett vrak. Jag hade fel. Louise lägger skivan framför sig på bordet. Jag är inte van vid värme och öppen rymd. Anstalten i Köln är kall och sluten. Nishikawa nickar införstått och kastar lystna blickar på CD-skivan. Får vi kopiera? Nej. Den här ska bara användas en gång. Som du vill, suckar Nishikawa. Jag har något åt dig. Ur en hurts tar hon fram ett tjockt, vitt papper som är stort som ett vykort. Hon lägger det på den svarta bordsskivan och blåser det fram till Louise, som fångar upp det innan det trillar över kanten. Ett registreringskort för kontoinnehav i The National Bank of Singapore. Hennes namn och persondata är ifyllda, liksom summan på kontot: två miljoner D-mark. Louise stoppar det i bröstfickan. När ska jag köra programmet? I natt. Och Berg? Är han på semester? Han sitter i baren på Raffles och sveper Singapore-slings och berättar om sina stordåd som säkerhetschef. Bra, säger Louise lättat. Och om Haltermeier fattar misstankar? Nishikawas tunna, svarta ögonbryn drar ihop sig. Hurså? Har han gett sken av det? Jag råkade skaka om honom igår. Tog i lite för hårt, tror jag. Nå. Ingenting får hindra dig. Se här. Hon tar upp en svart ask ur hurtsen och skjuter fram den till Louise. Öppna den. Louise lyfter på askens lock. På en bädd av röd sammet ligger en trubbnosig men robust revolver. Miroku 357 magnum står ingraverat på pipan. Hon stirrar klentroget på vapnet, sedan på Nishikawa. Är det styrelsens önskan? Du vet ju hur man hanterar vapen. Den är laddad. Men... Allt styrelsen vill är att få bort Bander. Till vilket pris som helst. Om vi inte varit beredda att ta stora risker hade vi inte tagit hit dig. Nishikawas ögon glöder av upphetsning. Basen är sluten. Malaysias islamska myndigheter har ingen insyn. Och det blir inte svårt för oss att göra oss av med en kropp. Men hans familj... De är inte ditt bekymmer. Gör vad du ska om Haltermeier försöker hindra dig och lämna basen rik och fri. Misslyckas du skickas du tillbaka till cellen du kom ifrån. Så enkelt är det. 19

20 Iskylan i Nishikawas tunna, kvinnliga röst får henne att rysa. Lycka till, säger Nishikawa och gör en gest mot dörren. 9 Solen verkar ovanligt påträngande och skarp när hon lämnat Nishikawas rum och forskningsbyggnaden. Hon önskar att hon haft med sig sin hatt. Asken hon bär under armen känns tung och vass. Risken att hon skulle tvingas göra något drastiskt för att genomföra uppdraget har hon varit medveten om från början. Men att det skulle föreslås så lättvindigt och kallt har skakat henne. I sin spända, överansträngda fantasi ser hon mardrömsbilder: skottlossning, blod och död. Allt hon velat lämna bakom sig. Hon håller asken så hårt att det gör ont. I skuggan av en samling träd ser hon Emma leka med hunden. Emma håller sina små händer högt över hundens huvud för att få den att hoppa, och varje gång nosen nuddar hennes handflator brister hon ut i ett hejdlöst fnitter. När hon får syn på Louise blir hon som fastfrusen och slår blicken skamset i marken. Louise låter blicken svepa över omgivningen. Varken herr eller fru Haltermeier är inom synhåll. Hon går fram till Emma. Hej. Hej, säger Emma och tittar under lugg. Hunden piper till som en elektrisk leksak, tydligt besviken över att leken tagit slut. Louise klappar den på huvudet. Metallen är varm, nästan het, men inte obehaglig att röra vid. Ni verkar vara kompisar, du och hunden. Emma nickar och säger ängsligt: Snälla, säg inget till mamma om att jag leker med honom. Hon blir så arg. Jag lovar... Var är din mamma och pappa? Mamma shoppar i Kuala Lumpur. Pappa sitter i huset och stirrar på skärmen. Är han inte i labbet? Nej. Och han är sur över något. Han vill inte leka med mig. Han läser Vogue. Vogue? frågar hon sig. Han brukar väl leka med dig? Oh ja. Han är min bäste vän. Du har tur, som kan säga så. 20

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist

Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist 1 2 presenterar Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Plötsligt en dag vet du vem du innerst inne är. Och du väljer vägar du aldrig tidigare har gått. - Anette Skåhlberg 2013 Sagolikt Bokförlag

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten

Läs mer

ZOMBIE WORLD. Du är smittad

ZOMBIE WORLD. Du är smittad ZOMBIE WORLD Du är smittad 1. Kannibaler? Bollen träffar mig med en smäll. Skarp smärta i bröstet. Men det hinner jag inte tänka på. Tar bara bollen. Kramar den. Springer. Genom sprickorna i mitt visir

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud.

Du kan inte ens ana. Stacia hade uppenbarligen känt av hans rädsla och hennes tankar nådde in i hans huvud. 6 Han hade aldrig sett henne så arg, tänkte Blake där han hängde nästan en meter upp i luften. Stacia, snälla bad han i ett försök att blidka henne. Hon knyckte till med handen och plötsligt flög han genom

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson

GLÖMSKANS KATAKOMBER. Anders Larsson GLÖMSKANS KATAKOMBER av Anders Larsson PERSONER: Gäst på småstadshotell Hotellets innehavare C: Stadens kyrkoherde Alla tre är i samma ålder Ett hotellrum: Dubbelsäng med nattygsbord, telefon. Attachéportfölj

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

ENSAM. Av Matilda Jerkvall 1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Kung Midas (kort version)

Kung Midas (kort version) Kung (kort version) Monica Vikström-Jokela Författarens kommentar Den gamla grekiska sagan om Kung finns i olika versioner, men själva berättelsen är ändå den samma: (i vissa versioner ) ger lov att önska

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar SPÖKET VALLONA SOM FILM OCH TV-SERIE Just nu pågår arbetet med att samla pengar för att göra film och tv-serie av Spökskeppet Vallona. I tv-versionen finns det plats för några extra specialskrivna spökhistorier

Läs mer

Superundersökarna. Åsa Kronkvist. Nosa på nätet De första stegen mot ett vaket nätanvändande

Superundersökarna. Åsa Kronkvist. Nosa på nätet De första stegen mot ett vaket nätanvändande Superundersökarna Åsa Kronkvist Nosa på nätet De första stegen mot ett vaket nätanvändande Åsa Kronkvist Superundersökarna Nosa på nätet De första stegen mot ett vaket nätanvändande Åsa Kronkvist är förskollärare

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Och efter livet följer döden

Och efter livet följer döden Och efter livet följer döden Solen har lyst in ganska länge genom fönstret innan han slutligen vaknar. Ett litet betongrum med vita, fladdrande gardiner gör sig långsamt synliga och han följer tygets rörelser

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Publicerat med tillstånd Kan du vissla Johanna? Text Ulf Stark Bild Anna Höglund Bonnier & Carlsen 2003

Publicerat med tillstånd Kan du vissla Johanna? Text Ulf Stark Bild Anna Höglund Bonnier & Carlsen 2003 10 Nästa dag tar jag med mig Berra. Då har han tvättat sig. Han har ett rent plåster på hakan och i handen håller han en ringblomma som han hittat i Gustavssons trädgård. Ser jag bra ut så här? undrar

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Den var brun av fett och gamla matrester. Lungmos, sa Lenny och fortsatte röra i kastrullen.

Den var brun av fett och gamla matrester. Lungmos, sa Lenny och fortsatte röra i kastrullen. 11 jag följde det rostfärgade järnvägsspåret in mot skogen. Ibland balanserade jag på rälsen, ibland klev jag mitt i spåret. I jorden låg bitar av nertrampade, svarta syllar. Här och var stack det fram

Läs mer

När tomtemor räddade julen

När tomtemor räddade julen När tomtemor räddade julen Roller: Tomtemor: Jultomten: Dr. Nisse: Maria: Mario: Tomtenisse 1: Tomtenisse 2: Tomtenisse 3: Tomtenisse 4: Tomtenisse 5: Tomtenisse 6: Tomtenisse 7: Statister: Berättare:

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola En vanlig höstdag så ska klass 5a gå på utflykt till den gamla fyren. Alla har med sej massäck, när dom väl kom fram till fyren så berättade Tommy dess historia.

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET Kapitel 1 HEJ! Hej! Jag heter Mandy och jag är 10 år. Jag går på Himlaskolan. Jag bor i Alafors.Rebecka är min bästa vän, hon bor också i Alafors. Hon är 10 år hon med. Vi leker varje dag i skolan. Rebecka

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se

Läs mer

I Barnavdelningen på 1177.se kan du även läsa och se film om oss och många fler. Ville blir undersökt med datortomografi

I Barnavdelningen på 1177.se kan du även läsa och se film om oss och många fler. Ville blir undersökt med datortomografi I Barnavdelningen på 1177.se kan du även läsa och se film om oss och många fler. Ville blir undersökt med datortomografi 1 1 Den här sagan finns som film också I Barnavdelningen på 1177 Vårdguidens webbplats

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari

Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året. Januari 15 Januari Vid årsskiftet 1 januari Vår Herre och vår Gud, vi gläder oss i Dig. Vi behöver Din hjälp för att orädda möta året som ligger framför. Jag står på tröskeln mellan det gamla och det nya året.

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Rita och Krokodil SKOGEN

Rita och Krokodil SKOGEN Rita och Krokodil SKOGEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN Allemansrätten är en fantastisk möjlighet för alla i Sverige att röra sig fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

GLÖD (tidigare "Byrån") Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem

GLÖD (tidigare Byrån) Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem GLÖD (tidigare "Byrån") Ett kortfilmsmanus av Arman Borghem Arman Borghem Version 4 Vikingavägen 17 Senast ändrad 2012-01-16 149 30 Nynäshamn +46 (0)73 972 00 05 ii. ROLLER RASMUS - snubbe som springer

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30

Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30 Femtonde efter trefaldighet, endast ett är nödvändigt, Matteus kapitel 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

ROLLER Scrooge Bob Cratchit Systersonen Marley Förflutna julars ande Nuvarande julens ande Fru Cratchit Lille Tim Framtida julars ande

ROLLER Scrooge Bob Cratchit Systersonen Marley Förflutna julars ande Nuvarande julens ande Fru Cratchit Lille Tim Framtida julars ande ROLLER Systersonen Förflutna julars ande Nuvarande julens ande Fru Cratchit Lille Tim Framtida julars ande SCEN 1 *kyrkklockor* miljöbilder panoramabild över Borås Gamle var stendöd. Det måste man ha klart

Läs mer

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

EN SKETCH FRÅN STEFAN TUNEDAL

EN SKETCH FRÅN STEFAN TUNEDAL EN SKETCH FRÅN STEFAN TUNEDAL De tjatiga 10 jan 2016 Fler sketcher En man och en kvinna sitter vid ett bord. En kvinna med ljust, lockigt hår står framför dem. Hon har ett kollegieblock och en penna i

Läs mer

sjuk trött svag ful orakad smutsig orolig tråkig ledsen hungrig

sjuk trött svag ful orakad smutsig orolig tråkig ledsen hungrig en-ord Ett-ord Plurar Adjektiv Adjektiv + Substantiv Adjektiv beskriver hur något är eller ser ut. Jag är en stor man. Jag äter ett stort äpple. Jag äter stora äpplen. Jag är en liten man. Jag äter ett

Läs mer

När kroppen talar. Hur du kan tolka andra människors kroppsspråk och bli en KÄNSLOLÄSARE. Communication & Performance Development

När kroppen talar. Hur du kan tolka andra människors kroppsspråk och bli en KÄNSLOLÄSARE. Communication & Performance Development När kroppen talar Hur du kan tolka andra människors kroppsspråk och bli en KÄNSLOLÄSARE Communication & Performance Development Du kan inte inte kommunicera. Vare sig du öppnar munnen eller inte, kommunicerar

Läs mer

1. Ont i ryggen Nervositet eller inre oro Återkommande tankar, ord eller idéer som Du inte kan göra Dig fri från

1. Ont i ryggen Nervositet eller inre oro Återkommande tankar, ord eller idéer som Du inte kan göra Dig fri från INSTRUKTIONER Din ålder: Nedan följer en lista över problem och besvär som man ibland har. Listan består av 90 olika påståenden. Läs noggrant igenom ett i taget och ringa därefter in siffran till höger

Läs mer

Lästid 6 minuter. Zappo. Monica Pönni

Lästid 6 minuter. Zappo. Monica Pönni Lästid 6 minuter Zappo Monica Pönni fanns både glans och glimtar kvar. I sitt sinne var Zappo fortfarande den valp hon hade hämtat den där vårdagen och kanske var det därför det kändes så svårt. Att släcka

Läs mer

Hon kan inte hålla tillbaka tårarna, hon trycker ner sitt ansikte i den stora vinterjackan.

Hon kan inte hålla tillbaka tårarna, hon trycker ner sitt ansikte i den stora vinterjackan. `````Stormen En ensam kula visslade genom natten En ensam kula, var menad för honom En ensam kula kan få den starkaste att falla En ensam kula penetrerar sitt mål En ensam kula som genom för sin mening,

Läs mer

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,

Läs mer

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se Steg 1 Grunden 0 Tre saker du behöver veta Susanne Jönsson www.sj-school.se 1 Steg 1 Grunden Kärleken till Dig. Vad har kärlek med saken att göra? De flesta har svårt att förstå varför det är viktigt att

Läs mer

Thomas i Elvsted Kap 3.

Thomas i Elvsted Kap 3. Kap 3 Nu börjar träningen Imre, inte Ymre När kommer din pappa, frågar jag Lappen, vi kanske ska dela upp innan. Han är redan hemma, han jobbar på Metallen med datorer, säger Lappen, så vi ska nog strax

Läs mer

Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor. Barbro Beyer

Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor. Barbro Beyer When it hurts Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor Barbro Beyer Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten.

En tjuv i huset. Kapitel 1 LÄSFÖRSTÅELSE SIDAN 1. Elevmaterial. Namn: Frågor på raden (Du hittar svaret på raden, direkt i texten. SIDAN 1 Elevmaterial Namn: Klicka HÄR för att skriva ut arbetsmaterialet. Klicka HÄR för att skicka ditt färdiga arbetsmaterial till din pedagog. LÄSFÖRSTÅELSE Kapitel 1 1. När kommer Simons mamma hem

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till.

Johanna: Ta mera av soppan, den måste gå åt. 02 Ola: Den var god, jag tar gärna lite till. 1 Spelet om Beredskapsåret 1940 Av Ragnar Karlsson 2013-01-16 Akt 4 Nerklippt ver. 1 Hösten 1940 Personer: Thure 65 småbrukare Johanna 60 hans hustru Stina 30 dotter Mona 78 mormor Ola Norman flykting

Läs mer

Författare Tilde Brännström Den magiska dörren

Författare Tilde Brännström Den magiska dörren Författare Tilde Brännström Den magiska dörren Kapitel 1 Skolan Hej! Jag heter Sandra och är 10 år. Jag går på Nivirena skolan. Det är en riktigt stor skola där det går många barn. Skolan är vit. Min kompis

Läs mer

Linnéa M 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Linnéa M 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag heter Sara. Jag är 10 år gammal. Jag har en lillasyster. Hon är 3 år. Hon heter Linda. Jag har en mamma och pappa också. Vi är en fattig familj. Vi bor i ett litet hus på landet.

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da!

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da! Drogad Det var en helt vanlig lördags morgon, klockan var 4:33 det var kallt och snöade ute. Idag skulle jag och min pojkvän åka på skidresa i en vecka i Lindvallen, det är första gången för min pojkvän

Läs mer