Byn vid havet. Varsågod, här är några smakbitar ur boken. När du är färdig stäng fönstret så kommer du tillbaka till Gong Gong Förlag

Transkript

1 Byn vid havet Varsågod, här är några smakbitar ur boken. När du är färdig stäng fönstret så kommer du tillbaka till Gong Gong Förlag

2 KL Det är livligt nere vid stranden trots att det är tidigt på morgonen. På redden ligger byns tio största fiskebåtar ankrade på rad. Masterna vajar långsamt i den svaga vinden och de brunröda seglen i båtarna är färdiga att hissas. Männen och kvinnorna trängs på stranden när roddbåtarna lastas med packningen till de stora båtarna som strax ska segla mot Skanör. Det ser ut som om trähusen vid strandkanten töms på allt. Håvar och nät, torkat kött och mjöl, tunnor med mjöd, stora tygstycken, knivar och fiskeredskap, filtar, ullkläder och dryckeskärl. Stämningen är förväntansfull och glad. Solen har just gått upp och strålarna kämpar för att tränga igenom morgondiset. Fukten från vattnet är råkall och luften är tung av fiskrens, våt vadmal och saltvatten. Kvinnorna och männen från byn Malmöja ska dra ner till den stora sillamarknaden i Skanör. Där går sillen till i stim, så täta att om man sätter en stör ner i vattnet står den rakt upp. Ja, så sägs det i alla fall. Nej, Birger, du kan inte följa med, upprepar mor. Du måste stanna hemma och passa huset med farfar, farmor och småglina. Birger har svårt att dölja sin besvikelse. Sillamarknaden är så lockande. Dit kommer de stora handelsskeppen från främmande land 17

3 Durken är täckt av fisk, det finns inte plats för mer. Dagen är overkligt stilla och nu omsluter dimman barnen. De har varit så upptagna av sin fiskelycka att de varken hört eller skymtat det stora skeppet som närmat sig. Inte förrän de hör röster, som skriker på ett språk som de aldrig hört, tittar de förvånat upp och ser det mäktiga skrovet med utsmyckningar och färgglada segel. Hjälp, viskar Birger, det är pirater som kommer för att ta oss. Ett spökskepp... vi har väckt döda från havets botten. Birger svamlar för sig själv. Nyss var han så lycklig, nu är han rädd och ansiktet är blekt. Men de rödmosiga männen som står ivrigt vinkande och skrålande vid skeppets reling ser inte så farliga ut. Snarare glada och snälla. Komm hier, Jungen, hojtar de och vevar med armarna. Dom vill att vi ska ro närmare, säger Sigrid spänt. Ska vi våga? Vad vill dom tror du? Männen på båten skrattar och visar upp små lerfigurer. De börjar blåsa i lerfigurerna och spröda toner hörs över havet. Vad fint dom spelar, vad är det för nåt? säger Sigrid med låg röst. Det låter som änglasång. Då känner Birger att nyfikenheten är starkare än rädslan. 20

4 KL Katarina och Gertrud springer över de knaggliga gatstenarna. Förvånade ansikten stirrar på dem när de forsar fram. Spring Gertrud. Fortare! Vi måste hinna i tid, ropar Katarina och föser sin lilla väninna framför sig. Gertrud vänder sig om och snubblar i sin långa klänning, men lyckas hålla sig på fötter. Ja, jag springer så fort jag kan. Katarina känner smak av blod i munnen. Tankarna far fram och tillbaka. Mette, hennes älskade Mette, ska straffas på torget idag. Katarina vet att människor kommer att kasta sten och hånskratta åt henne. Det är ett vanligt nöje folk har, att gå till torget när de som är dömda av byatinget ska straffas och skändas på olika sätt. Men Mette, det är så orättvist, tänker Katarina. Katarina var bara fem år när hon blev föräldralös och fick flytta hem till Gertrud och hennes familj. Då bodde Gertruds moster Mette också där. Hon har alltid tagit hand om mig, även när hon gifte sig och fick egen familj, tänker Katarina. 31

5 KL Fem multiplicerat med fem. Vad blir det? Fröken Kvasts vassa röst får barnen att darra. Hon tittar sig omkring för att välja ut nästa offer. Fröken Kvast är känd som den elakaste av alla lärarinnor på Pildammsskolan. Hon är till och med elakare än den strängaste magistern. Hon bär en lång och svart klänning som är knäppt ända upp i halsen. Håret är stramt kammat och samlat i en knut i nacken. Runt halsen hänger en nyckelknippa som rasslar vid varje steg hon tar. När fröken Kvast pratar låter det som om hon morrar och ibland verkar det som om hon njuter av att använda sin pekpinne. Det är med den hon brukar slå små barnfingrar när inte svaren kommer så snabbt som hon tänkt sig. Axel ber en inre bön om att få slippa pekpinnen idag. Fast han tycker att det nästan gör lika ont när någon annan råkar ut för den hårda behandlingen. Alla skruvar på sig i bänkarna. Stina tittar ner och suger på ena flätan, Elin stirrar rakt fram och Anton gnider sina knogar. Igår var det han som inte kunde svara. Det är knäpptyst i klassrummet och till och med djuren på skolplanscherna ser förskrämda ut. Nu ska vi se, säger fröken. Palle, kan du svara! Fem multiplicerat med fem? Tjugofem, tänker Axel. Det blir tjugofem. Han tänker så intensivt han kan och hoppas att hans kamrat ska kunna höra hans tankar. Han vet att räkning inte är Palles starka sida. Palle, säger fröken uppfordrande. Har du mög i dina öron, eller har du inte gjort din läxa? 57

6 Fröken börjar gå mellan bänkraderna, mot platsen där Palle sitter. Ja, hm. Vad sa fröken? frågar Palle. Frökens klackar klapprar mot trägolvet. Det hörs på hennes sätt att gå att hon är arg. Försöker du slingra dig, påg? Jag vet nog hur ni lortungar är. Ni är inte bara smutsiga, ni är ohyfsade och dumma också, säger fröken Kvast. Du har inte gjort din läxa helt enkelt. Och vad händer då? Vad måste fröken göra då? Stina har slutat suga på sin fläta och räcker upp handen. Fröken måste straffa, svarar Stina med darrande röst. Just det, säger fröken. Så går det för små löss som inte gör som dom blivit tillsagda. Palle, för sista gången. Fem multiplicerat med fem! Kan du svaret? Från Palle hörs bara en svag snyftning. Upp med händerna på bänklocket. Jag ska lära dig att göra läxan! Jamen, fröken, jag arbetade sent igår. Mor är sjuk och jag 58

7 KL KRIG! DET ÄR KRIG! KOM OCH KÖP! Arvid skriker högt för att överrösta människorna som ska betala biljetter vid entrén. LÄS ALLT I ARBETET! Arvid är 10 år och arbetar som tidningsförsäljare. Idag står han utanför ingången till Baltiska utställningen i Pildammsparken. Det är lördagen den första augusti 1914 och Tyskland har förklarat krig mot Ryssland. I handen håller Arvid en bunt med tidningen Arbetet och över ena axeln hänger den tunga väskan fylld med tidningar och växelmynt. SENASTE NYTT KRIG I EUROPA! De uppklädda människorna som är på väg till utställningen stannar till och nästan alla skramlar fram mynt ur fickor och väskor. Vad säger du påg, har di blitt spritt språngande galna? Får jag en tidning! säger en man i kostym och kullig hatt. 64

8 Damen han håller under armen tar sig för pannan. Ska di börja kriga här också, ryssar och tyskar? säger damen oroligt och stryker ännu en gång med sin vita handske över pannan. Krig är allvarligt, det har Arvid förstått. Den senaste tiden har det inte stått om annat i tidningen och alla pratar om vad som händer i världen. Men kan det hända här? HEJ! Arvid får en dunk i ryggen så att han vinglar till och snubblar ett par steg framåt. Det är Sigge, hans kamrat, som står där med kepsen på sned och ett brett flin över hela ansiktet. Står du här och drar in lovor? Idag måste du sälja bra, med krigsrubriker och allt. Men när du är klar kanske vi kan smita in på utställningen. Vi har ju fortfarande inte åkt Trillan som alla pratar om. Och vi måste smaka lite gratis kex med margarin. Det kan man få i Pellerins paviljong, säger Sigge. Ååh, Sigge, du snackar som du hade betalt för det. En krona per ord, eller nåt. Jag har en fribiljett från tidningen och du kanske kan dra in lite lovor på att putsa skor. Då kommer du också in, svarar Arvid. Äh, det fixar sig! Man kan ju alltid planka, fnissar Sigge. Men han plockar fram ett par solkiga näsdukar ur fickan, hittar en gammal låda som ligger och skräpar och sätter igång. PRIMA SKOPUTS HALVA PRISET IDAG! Efter bara några minuter bildas en liten kö av herrar som läser tidningen, pratar om kriget och väntar på att få sina skor putsade. Strax före lunch har Arvid sålt slut på varenda tidning. Sigge reser sig från sin upp- och nedvända låda, där han suttit och putsat svarta, bruna, vita, ja, alla slags skor. Han gnider sig över ryggen och suckar ljudligt. Nej, nu får det vara nog. Nu har vi så att vi kan ha skoj resten av dagen, säger han till Arvid och skramlar med mynten han tjänat. Kom, vi går in! Ända sedan Baltiska utställningen invigdes av kungaparet i maj har Arvid drömt om att få se den vita sommarstaden, som den kallas. Eiffeltornet i Paris är inget mot Baltiskan. Utställningen är det största 65

9 Sommarvärme på vintern? Även när snön ligger i drivor utanför husknuten kan vi gå omkring inomhus i bara t-shirt. Att ha det varmt och mysigt i sitt rum är självklart för dig och mig. Människors önskan att slippa frysa har i alla tider gjort oss uppfinningsrika. Men tyvärr mår miljön dåligt av våra höga krav på komfort. Förr sov man flera i samma säng för att inte frysa. Husen var utan fönster för att inte värmen skulle försvinna. Hemma hos Ulv och Sven på 1100-talet var det säkert ändå inte speciellt varmt. Dessutom var det väldigt osigt och rökigt. Ulv och Svens familj värmde sig med en öppen eld mitt i huset och mor lagade maten på samma ställe. Röken steg upp ur ett hål i taket. Rökugn Rökugnen började bli vanlig på 1200-talet och användes ända fram till 1800-talet. Den såg ut som en öppen spis men saknade skorsten. Stenen i rökugnen blev het och höll värmen länge, ungefär Rökugn 93

10 Från stång i vägg till WC När du går på toa är det självklart att stänga dörren för att få vara ifred. Katarina och Gertrud på 1400-talet satte sig förmodligen på varsin potta och tömde ut innehållet i en tunna eller direkt på gatan. Likheterna mellan medeltidens avträden och våra vattentoaletter är inte många. Men både kungar och tjänare har alltid behövt gå på toa, då som nu. Hemlighusen har förändrats genom tiderna och sett olika ut beroende på om man var rik eller fattig, bodde i staden eller på landet. En enkel variant på dass var stång i vägg. På husväggen sattes en planka eller pinne fast, där man satt och gjorde vad man skulle. På landsbygden, där man var tvungen att ta tillvara alla resurser, användes både spillning från djur och människor som gödsel på åkrarna. Och hur äckligt det än låter åt faktiskt grisarna också upp det. Om man var lite skraj kunde det vara mysigt att gå flera tillsammans på dass. Per i hagen Du har väl hört Har du ont i magen så gå till Per i hagen? Den gamla ramsan syftar på att folk förr i tiden sprang ut i det fria för att uträtta sina behov. I staden fanns det däremot inget naturligt sätt att använda avföringen. På medeltiden var det nattamannens 102