Mannen de sköt i gränden dog för sent. Han var strax över trettio, klädd i jeans, skjorta, vindtygsjacka. Alldeles för tunt för årstiden, men han var

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mannen de sköt i gränden dog för sent. Han var strax över trettio, klädd i jeans, skjorta, vindtygsjacka. Alldeles för tunt för årstiden, men han var"

Transkript

1 1. Mannen de sköt i gränden dog för sent. Han var strax över trettio, klädd i jeans, skjorta, vindtygsjacka. Alldeles för tunt för årstiden, men han var relativt nyduschad och relativt mätt det var vad de hade lovat honom och det hade de också hållit. Men ingen hade sagt vad som skulle hända sedan. Och nu stod han här. Han hade tvärstannat mellan stenfasaderna bakom det gamla postkontoret, andfådd, tunna grå moln som föddes och löstes upp i mörkret framför honom i takt med andetagen. En återhållen panik över att galler grinden i änden av den korta tvärgatan var stängd. Det hade varit en medveten chansning och nu stod han där utan någonstans att ta vägen medan ljudet av de tre reflexvästarna närmade sig bakom. Egentligen hade han fortfarande varit vid liv när nyheten redan en kvart tidigare nådde de europeiska dagstidningarna, begravd i det stora flödet av telegram, tre korta rader om en man som påträffats död mitt i Berlin strax efter klockan fyra natten till torsdag. Det stod inte uttryckligen att han var hemlös och drogpåverkad, men det var känslan man fick när man läste. Det var också meningen. Ska man ljuga ska man hålla sig till sanningen. I mån av plats skulle notisen smyga sig in i morgondagens upplagor i en sidospalt mellan andra ickenyheter. Det var en säkerhetsåtgärd bland många, och förmodligen var den inte ens nödvändig. En förklaring, ifall någon utomstående skulle se dem lyfta upp den livlösa kroppen i mörkret, bära ut den till den väntande ambulansen, skjuta igen bakdörren med en glidande smäll och köra iväg genom det finkorniga isande regnet med klädsamt roterande blåljus. Inte till ett sjukhus. Å andra sidan fanns det ingenting ett sjukhus kunnat göra. I bilen satt tre tysta män och hoppades att de hade kommit i tid. Det hade de inte. 11

2 2. Det hade bara tagit sekunder för polisen att forcera de vackra dubbeldörrarna mot trapphuset, krossa de blyinfattade fönsterrutorna och låsa upp inifrån. Det som tog tid var gallergrinden innanför. Den var säkerhetsklassad och tung och förmodligen jättedyr, och nu var den låst och det enda som hindrade dem från att komma in och hjälpa den medelålders mannen som enligt uppgift befann sig i lägenheten. Om han fortfarande levde. Samtalet hade kommit till Norrmalmspolisen tidigt på förmiddagen, och det hade gått en hel del tid medan växeln försökte försäkra sig om att kvinnan som ringde in var pålitlig och nykter och menade allvar. Kände hon mannen? Jo, det gjorde hon. Kunde han inte befinna sig någon annanstans? Nej, det var otänkbart. Hur länge hade hon saknat honom? Inte länge alls, de hade talat i telefon igår kväll och han hade varit lågmäld och pratat om annat. Och det hade skrämt henne när han klagade visste hon var hon hade honom, men nu var han tapper och försökte låta positiv och hon hade inte kunnat sätta fingret exakt på varför. Det var som att han dolde något. När hon sedan ringde honom i morse och han inte svarade kom insikten som ett hugg inom henne. Den här gången hade han verkligen gjort det. Kvinnan hade varit välartikulerad och exakt och när den manlige växeltelefonisten äntligen låtit sig övertygas hade han larmat både polis och ambulans och gått vidare till nästa samtal. Redan den första patrullen som anlände till platsen kunde konstatera att kvinnan förmodligen haft rätt. Dörrarna var låsta. Innanför dem syntes gallergrinden som ett suddigt mönster genom de färgade glasen. Och någonstans ännu längre bort hördes en radio spela klassisk musik, blandat med det porlande ljudet av vatten som strilade ner i ett redan överfullt badkar. Det var ett väldigt dåligt tecken. 12

3 Två steg ner i det eleganta trapphuset stod Christina Sandberg, blicken rakt genom det svartlackerade stålgallret som omgav hisschaktet, uppmärksamheten fastnaglad mot varje rörelse därborta vid entrédörren till det som en gång varit hennes egen lägenhet. Gula, brinnande metallspån regnade från låssmedens vinkelslip medan han forcerade den förbannade gallergrinden, den som hon hade motsatt sig så länge, ända tills hon insåg att hon var tvungen att acceptera den efter den där kvällen när allting vände. De satte upp den för att skydda sig. Och idag kanske han skulle dö på grund av den. Hade hon inte varit så fruktansvärt förlamande orolig hade hon varit fruktansvärt jävla arg. Bakom låssmeden stod fyra poliser, behärskat trampande i väntan på att kunna göra något, och bakom dem två lika rastlösa ambulanssjukvårdare. I början hade de ropat på honom William, hade de ropat, William Sandberg! men de hade inte fått något svar och till slut hade de gett upp och tystnat och låtit vinkelslipen göra sitt. Och allt Christina kunde göra var att titta på. Hon hade varit den sista på platsen. Hon hade slängt på sig jeans och en mockakappa, föst undan sina diskret blonderade slingor i en tofs och kastat sig ut till bilen trots att den stod på en gata som inte skulle städas förrän nästa vecka och att hon hade lovat sig själv att låta den stå fram till helgen. Vid det laget hade hon redan försökt ringa honom flera gånger, först så fort hon klev upp, sedan på väg in i duschen, och sedan igen innan hon ens hade hunnit torka håret. Därefter hade hon ringt det där samtalet till larmcentralen, och där hade det tagit en evighet att få dem att tro på det hon redan visste. Det hon innerst inne hade vetat redan när hon vaknade, men försökt skjuta ifrån sig på samma sätt som det där dåliga samvetet hon alltid kände växa fram så fort de hördes av. Egentligen hatade hon sig själv för att hon fortfarande höll kontakten med honom. Han hade tagit det hårdare än hon, inte för att sorgen var mindre för henne utan för att han var den av dem som hade tillåtit sig det, och trots två år av ältande och diskuterande och resonerande om varför och kanske och tänk om så kändes allting likadant idag som det gjorde då. Hon fick den stora äran att bära bådas 13

4 sorg, plus en extra portion skuldkänslor över att hon inte tyckte den fördelningen var rättvis. Men livet var inte rättvist. Hade det varit det hade hon inte stått här nu. Till slut gav gallret vika och polis och vårdare strömmade in i lägenheten framför henne, och sedan slutade tiden fungera. Ryggarna försvann in i den långa hallen och tomheten efter dem fortsatte och fortsatte och verkade aldrig ta slut. Så efter ett outhärdligt antal sekunder eller minuter eller år hördes musiken stängas av därinne, och sedan vattnet, och sedan var det alldeles tyst och så förblev det. Tills de äntligen återvände ut. Undvek hennes ögon medan de knixade sig genom de skarpa vinklarna, ut ur hallen, den smala passagen förbi hissen, skarp sväng för att ta sig mot den runda trappan utan att stöta emot de dyra, dekorationsmålade väggarna, och sedan nedåt, nedåt, fort men försiktigt, sakta men bråttom. Christina Sandberg tryckte sig upp mot stålgallret för att låta båren passera, ner mot den väntande ambulansen på trottoaren. Under den plastglänsande syrgasmasken låg den hon en gång kallat sin man. * * * William Sandberg ville egentligen inte dö. Eller rättare sagt: Det var inte hans förstahandsval. Han skulle hellre leva och må bra, ha ett drägligt liv, lära sig glömma, hitta en anledning att tvätta sina kläder och vakna varje morgon och ta på sig dem och gå ut och göra något som betydde något för någon. Det behövdes egentligen inte ens allt av det där. Ett par saker skulle räcka. Det enda han önskade var att få en anledning att sluta tänka på det som gjorde ont. Nu fick han inte det, och nästa alternativ på listan var att göra slut på alltihop. Inte ens det hade tydligen gått sådär strålande. Hur mår kroppen? frågade den unga sköterskan framför honom. Han halvsatt redan upp i de stela, övertvättade sängkläderna, 14

5 nedbäddad på uråldrigt sätt med lakanet vikt över kanten på en gul landstings filt, som om sjukvården fortfarande vägrade acceptera att påslakanet hade blivit uppfunnet. Han såg på henne. Försökte undvika att visa hur plågad han var av det diffusa obehaget från gifterna som fanns kvar i kroppen. Sämre än du skulle vilja, sa han. Bättre än jag hade tänkt mig. Det log hon åt, vilket förvånade honom. Hon var max tjugofem år, blond och dessutom ganska söt. Eller också var det bara resultatet av det mjuka motljuset från fönstret bakom henne. Verkar som att det inte var dags den här gången, sa hon. Det var enkelt och nästan i samtalston och det förvånade honom också. Det kommer fler chanser, sa han. Det är bra, sa hon. Man ska vara optimist. Hennes leende var en perfekt avvägning: Tillräckligt stort för att markera ironin i det hon hade sagt men tillräckligt litet för att inte sticka hål på den torra humorn, och plötsligt kunde han inte komma på något svar och drabbades av en obehaglig känsla av att samtalet var över och att hon hade vunnit. Under flera minuter låg han bara tyst och såg henne arbeta i rummet. Effektiva rörelser, ett givet schema: Droppflaska som byttes ut, mängd som reglerades, saker som noterades och kontrollerades mot en journal. En tyst effektivitet, och till slut började han undra om han missuppfattat alltihop och hon faktiskt aldrig hade skämtat med honom över huvud taget. Så var hon klar med sina uppgifter. Rättade pliktskyldigt till hans lakan utan att åstadkomma någon skillnad. Och stannade upp. Försök nu inget dumt medan jag är borta, sa hon till slut. Så länge du är här blir det bara onödigt jobb för både dig och oss. Hon blinkade ett vänskapligt hejdå, sneddade ut i korridoren, lät den självstängande kulan längst upp på karmen göra sitt jobb och dra igen dörren efter henne. Kvar i sängen låg William och kände sig märkligt obekväm. Inte för att det fanns någon egentlig anledning. Han var bara obekväm. Varför? För att hon inte hade gett honom det där vårdande tonfallet han hade bestämt sig för att reta sig på? Eller för att hennes torra kommentarer hade varit så oväntade att han för ett ögonblick tillåtit sig att känna sig utmanad, nästan road? 15

6 Nej. Det tog honom bara ett par ögonblick innan han visste. Han bet ihop. Det var humorn. Precis den där humorn. Alltihop var precis vad hon skulle ha sagt. Plötsligt besvärades han inte alls av det där obestämbara surret i kroppen längre var det saltbrist eller vattenbrist eller för mycket av någon främmande skit som alla piller hade lämnat kvar i hans trötta femtiofemåriga kropp till ingen nytta och som nu skulle brytas ner? eller av den svidande smärtan från snitten som höll på att läka under gasbindan de hade lindat runt handlederna på honom. Istället besvärades han av något annat. Känslan, den som alltid, alltid kom tillbaka, träffade honom med dubbel kraft varje gång han tillät sig att glömma av den, den som fått honom att gå ut i badrummet igår kväll och bestämma sig. För att han inte hade kunnat tyda tecknen. Det var det enda sättet att formulera det på, hur ironiskt det än var. Han. Inte kunnat tyda. Fan också. Han skulle ha bett henne om något lugnande medan hon var kvar. Eller något smärtstillande, eller valium, eller gärna ett skott i pannan om hon kunde hjälpa honom med det, men det kunde hon nog inte. Han befann sig på samma plats som igår kväll: Det där ändlösa fallet genom det mörka röret som aldrig ville ta slut, den där destruktiva längtan efter att åtminstone nå botten och förhoppningsvis lyckas slå ihjäl sig och slippa alla de där tankarna som hela tiden lyckades bestämma över honom. Som gav honom små ljusa ögonblick av hopp, bara för att komma tillbaka och örfila honom med full kraft och visa att det var de som hade makten och inte han. Han sträckte sig efter kabeln som hängde på väggen. Drog till sig den tubliknande knappen för att ringa efter hjälp. Han hoppades att det inte skulle vara samma sköterska som kom tillbaka, det skulle vara ett irriterande nederlag att gå från syrlig och välformulerad till att behöva be henne om något att sova på. Men om han kunde få lov att somna bort en stund fick det väl vara värt det, då. Tänkte han, och tryckte på knappen. 16

7 Till hans förvåning hördes det ingenting. Han tryckte igen, längre. Fortfarande ingenting. Kanske inte så konstigt, intalade han sig själv. Det var ju inte sig själv han ringde på. Det räckte ju att det ringde i ett rum någonstans där läkarna satt och gjorde vad det nu är läkare gör, så att någon kunde reagera och skicka en sköterska för att höra efter vad det var han behövde. Sedan såg han lampan. En röd, konformad plasthylsa på väggen precis ovanför kontakten där sladden stack ut. Borde inte den lysa, åtminstone? Om han nu inte hörde signalen, borde inte lampan lysa upp som ett kvitto på att han tryckt rätt? Han tryckte igen. Och en gång till. Men ingenting hände. Han var så upptagen av den bristande funktionen hos larmsystemet att han ryckte till när dörren gick upp. Han kisade mot den, försökte bestämma sig för om han skulle välja attack eller försvar: Skälla över att lampan var trasig eller be om ursäkt för att han ringt så hysteriskt? Han kom inte längre i tankarna förrän ögonen vande sig vid motljuset och båda alternativen försvann. Mannen som stod vid hans fotända var varken läkare eller sköterska. Han var klädd i kostym, skjorta utan slips och ett par oproportionerligt grova kängor med tanke på vad han hade på sig i övrigt. Han var förmodligen runt trettio, men det var alltid svårt att bedöma åldern på män som hade rakat av sig håret, inte minst när kroppshållningen så tydligt skvallrade om lång, hård träning. Kanske såg han äldre ut än han var. Eller tvärtom. Är de till mig? sa William, i brist på något bättre. Han nickade mot blommorna som kostymmannen höll i händerna, och ynglingen tittade ner på dem, nästan som att han glömt dem själv. Han svarade inte. Lade ifrån sig buketten, platt ner i handfatet. De hade bara varit ett redskap för att smälta in och kunna ta sig genom korridorerna utan att sticka ut. William Sandberg? frågade han. Med en hårsmån, sa William. Men ja. Mannen bara stod där, stod i tystnad medan de båda såg på varandra. Mätte varandra med blicken, kändes det som, även om William knappast skulle kunnat bjuda något motstånd där han låg. Hela 17

8 situationen var oerhört märklig, och William kunde känna hur han skärpte sig inombords. Vi har sökt dig, sa mannen till slut. Jaha? William försökte förstå vad han syftade på. Han kunde inte påminna sig att någon hade kontaktat honom på senaste tiden, men å andra sidan var han inte säker på att han skulle ha märkt om de faktiskt hade gjort det. Jag har haft en del att tänka på. Vi har förstått det. Vi? Vad fan var det här? William satte sig lite rakare, ansträngde sig för att le torrt. Jag skulle gärna bjuda på något, men de är inte fullt så generösa med morfinet här som jag hade hoppats. Vi kommer att behöva din hjälp. Det kom tvärt, lite för fort, och det var något i rösten som fick William att släppa garden för ett ögonblick. Den unge såg på William med en blick som visserligen fortfarande var stabil, men som samtidigt skvallrade om något mer. Angelägenhet. Kanske till och med rädsla. Då tror jag du har fått tag på fel person, sa William och slog ut med armarna. Det vill säga, så gott det gick. Droppslangar och EKGkablar begränsade hans rörlighet och tjänade bara till att förstärka vad han försökte säga: William Sandberg var knappast i ett läge att hjälpa någon med någonting. Men den vältränade mannen skakade på huvudet. Vi vet vem du är. Och vilka är vi? Det är inte viktigt. Det viktiga är du. Det viktiga är vad du kan. Känslan som skar genom kroppen på William var både bekant och oväntad på en gång. Det här var ett samtal han hade väntat sig för tio år sedan, eller ännu hellre tjugo. Då hade han varit förberedd. Men idag? Mannen vid fotändan pratade utmärkt svenska, men någonstans i botten fanns en brytning. För slipad för att kunna placeras. Men definitivt en brytning. Varifrån kommer du? Ynglingen såg på honom. Låtsat besvikna ögon. Som om William 18

9 borde inse att han inte skulle få svar, och som att det var under hans värdighet att fråga. SÄPO? Försvaret? Främmande makt? Jag är ledsen. Jag kan inte säga det. Okej, sa William. Du får hälsa dem och tacka för blommorna, då. Han sa det i avslutande ton: Samtalet var över, och för att markera det lyfte han kabeln med signalknappen igen. Tryckte med tummen på knappen, länge, blicken kvar på den unge mannen, som för att visa hur oerhört väldigt mycket över samtalet faktiskt var. Ingenting hände den här gången heller. Om den hade fungerat hade du sett det på lampan, sa mannen. Oväntat. William såg på honom. Återigen ett ögonblick som förflöt medan deras blickar mätte krafter med varandra, och så släppte William kabeln, lät den falla ner över magen, tvärs över den gula landstingsfilten. Jag är femtiofem, sa han. Jag har inte jobbat på flera år. Jag är Bodens fästning, jag var viktig för längesedan men idag står jag bara och förfaller. Mina chefer gör en annan bedömning. Och vilka är dina chefer? Han sa det med skärpa i rösten. Han var trött på samtalet nu, han ville ha sina sömntabletter och försvinna iväg, inte leka kallt krig med en övertränad snorvalp som var flera decennier för sen. Men det var ynglingen som avslutade samtalet först. Jag är ledsen, sa han igen. Suckade beklagande, innan han lade över tyngden på foten närmast dörren och vände sig bort. För att gå, tänkte William. Ett märkligt slut på ett märkligt möte. Men när mannen öppnade dörren till korridoren stod två andra män där och väntade på att få komma in. * * * Klockan var tio minuter över ett på eftermiddagen när läkarteamet vandrade genom ekande korridorer i Karolinska Sjukhusets akutav delning för att se hur läget utvecklade sig för patienterna på avdelningen. 19

10 De hade betat av halva ronden utan några större överraskningar, och nästa patient var en man i femtioårsåldern som försökt ta livet av sig: Tablettförgiftning och skärsår i armarna. Knappast något som skulle motivera en längre vistelse på akutavdelningen. Han hade fått blod, både för att kompensera förlusten från skärsåren och för att minska koncentrationen av medicinerna han stoppat i sig, men hans värden hade inte varit livshotande när han kom in och antingen hade han stoppat i sig för lite av misstag eller också var han bara ytterligare ett av alla riskfyllda försök att påkalla uppmärksamhet från anhöriga som inte ville lyssna. Hur som helst var det ingen tvekan om att han snart inte skulle vara deras ansvar, och doktor Erik Törnell stannade upp utanför dörren, stängde journalen han bläddrade i, nickade kort åt kollegerna: Det här skulle bli ett snabbt besök. Det första de såg när de klev in i rummet var den tomma sängen. En bukett med blommor låg i handfatet, vasen på sängbordet hade vält och gått sönder, lakanen var nedrivna på golvet och droppslangen hängde fritt från sin ställning. Badrummet var tomt. Skåpet tömt på alla tillhörigheter patienten hade kommit in med. Och lådan i den lilla byrån var utdragen och vänd upp och ner. William Sandberg var borta. Efter en timmes sökande kunde man konstatera att han inte befann sig på sjukhusområdet över huvud taget, och att ingen hade en aning om varför.

11 3. Ambulansen som inte var en ambulans stod uppställd mitt på ett stort fält av slumpmässig, självsådd växtlighet vilda växter som envist stod kvar trots alla omedvetna försök att utplåna dem från jordens yta, och som gång på gång kommit tillbaka för att rota sig i kratrar och gropar och spränghål. Det fanns en mild ironi i all den där livskraften, men det var en ironi som var förlorad på alla som kände till att platsen över huvud taget existerade. Männen som förut hade burit reflexvästar och sjukvårdskläder var redan långt därifrån, duschade, besprutade, avsköljda och på väg genom alla de föreskrivna säkerhetsprocedurerna. Kvar i ambulansen låg bara den hemlöse mannen. De hade tagit hans liv, det var ingen tvekan om det, men hade de inte också gett honom ett nytt? Ett bättre? Vem vet om han inte rentav fått leva längre på det här viset kanske skulle gatan redan ha tagit honom om han fått stanna kvar? Nu hade han fått mat, kläder, husrum. Sysselsättning. Motion. Till och med ett slags utbildning. Det var bara ingen som hade räknat med skräcken han skulle behöva uppleva. Symptomen. Vem hade kunnat veta att det skulle gå så långt? Det är som det är, sa den kortklippte unge piloten, som om varenda en av Connors tankar hade kommit ut i klartext på en telexremsa någonstans. Han satt i sätet framför, de obligatoriska kommunikationslurarna på huvudet, lika mycket för att kunna höra varandra som för att stänga ute det eviga smattret från rotorerna ovanför. Connors hörde hans röst i sina. Nickade tillbaka. Som påstående var det inte mycket att argumentera emot. Det var onekligen som det var. Ska vi? frågade piloten. Trummade med fingrarna mot reglagen. Den här gången dröjde Connors med nickningen, men båda visste 21

12 att den skulle komma. Utan kikare var ambulansen bara en glänsande prick i den tidiga gryningen, men han vägrade ändå släppa den med blicken. Som om det hjälpte att kämpa mot det oundvikliga. Som om han satt med facit i ena handen och skolboken i den andra och försökte räkna fram något helt annat, gång på gång, trots att han visste vad svaret skulle bli. Ansvar. Vad fan skulle man med det till. Men nu var det som det var. När han väl gav sitt samtycke var huvudrörelsen så diskret att den lika gärna hade kunnat vara en skakning från en luftgrop, men den unge kortklippte mannen registrerade den och gjorde vad han skulle. Dosan höll han redan i handen, och allt han behövde göra var att trycka på knappen. När ambulansen exploderade i ett gult moln var uppdraget slutfört. Och en ny generation vildgräs och ängsblommor hade fått en krater att erövra.

13 4. När William Sandberg vaknade för andra gången den dag då han egentligen hade planerat att inte vakna alls befann han sig åtskilliga tusen meter upp i luften. Insikten gjorde honom omedelbart klarvaken. Han satt i en läderfåtölj, mjuk och varm och tillräckligt djup för att platsa i en hemmabio i vilken villaförort som helst, och utanför det fläckade plexiglasfönstret lyste en flack sol rakt emot honom, tvärs över ett inbjudande, vitt bomullslandskap av täta moln. Han befann sig i ett flygplan. Och han hade drömt. Som vanligt dröjde sig drömmen kvar, utan konturer men med en känsla av obehag. För ett ögonblick övervägde han att göra som han lärt sig, att låta hjärnan gå på upptäcktsfärd tillbaka in längs känslan och leta efter vad det var som hade utlöst den. Oftast var det samma sak. Och oftast gjorde det bara ännu ondare att vända tillbaka och väcka bilderna igen. Samtidigt visste han att det var det effektivaste sättet att skaka dem av sig. Men istället lät han bli. Tvingade tankarna att stanna kvar där han befann sig, satt orörlig kvar som om minsta rörelse skulle få dem att upptäcka att han vaknat och komma in till honom för att oskadliggöra honom. De? Vilka då? Det visste han inte. Det enda han visste var att hans sista minne var tre kostymklädda män i ett sjukhusrum, att han hade en oändligt torr känsla i munnen, och att han befann sig i sällskap med någon som hade pengar. Det var inte första gången han satt i ett privat jetplan. Däremot, konstaterade han, var det här det flådigaste han sett från insidan. Hans rum för det var verkligen ett helt litet rum: en likadan fåtölj som hans egen stod monterad mittemot, och mittemellan hängde ett väggfast bord som en gemensam arbetsplats var avdelat mot resten av planet med en stabil panelvägg. En dörr i välgjort låtsasträ ledde ut till vad 23

14 som gissningsvis var en mindre korridor längs planets babordssida. Antagligen var den låst. Säkert inte svår att forcera om man tog i. Men säkert låst. Å andra sidan, frågade han sig själv, varför var det så säkert? Det fanns ingenting som signalerade att han var en fånge. Bältet som låg försiktigt spänt över midjan på honom var bara det vanliga säkerhetsbältet, och när han drog i locket så släppte det som det skulle och ingenting höll honom kvar i sätet mer än han själv. En ström av frisk luft från fläkten i taket ovanför. En mjuk värme från solen utanför. Igår hade han proppat sig full av tabletter, och idag satt han här. Iförd sjukhusets vita skjorta och formlösa byxor, nedsjunken i en fåtölj som förmodligen kostade en mindre årslön. Om det här var döden så hade döden en märklig humor. Han var förvånad över att sitta här. Och på sätt och vis retade det honom att han var det. Under en lång period av sitt liv hade han varit ständigt beredd, beredd på precis det här, eller på saker som var ännu värre. Under slutet av 1980-talet, när William var i trettioårsåldern och världen bestod av två stormakter i varsin färg, hade han blivit förföljd av fordon genom Stockholm vid flera tillfällen. Han hade stannat sin bil och promenerat i komplicerade mönster genom köpcentra och varu hus, precis som han hade blivit instruerad att göra, och varje gång hade han blivit av med sina förföljare. Han hade fått ta taxi hem och låtit en kollega hämta upp hans bil några dagar senare, helt enligt protokollet. Hemma i villan där han bodde hade man monterat övervakningskameror och larmsystem, näst intill osynliga och enastående högteknologiska för sin tid, men det hade inte hindrat att han med jämna mellanrum kunde höra oförklarliga klickljud i telefonen eller att hans grannar fick märkligt frekventa besök av tavelförsäljare som efter sina misslyckade försäljningsrundor dröjde kvar i sina fordon, parkerade med uppsikt över Williams hus. Han hade helt enkelt varit ett högintressant mål, och det var ingenting annat än en bieffekt av hans arbete. Men det var då. Då, när han var aktiv, ung och lovande det gick över, som han brukade säga och på den tiden som hans kunskap var exceptionell och eftertraktad. Idag var han avdankad och överbliven. 24

15 Det mesta av hans arbete kunde förmodligen ersättas av några rader kod och en fyratusenkronorsdator från stormarknaden. Han skakade av sig tankarna. Det var knappast utvecklingen som hade gjort att han blev förflyttad. Och det var inga yttre krafter som gjorde att han till slut blev så omöjlig att behålla i organisationen att man gav honom den där chansen att dra sig tillbaka redan vid dryga femtio. Han grävde en grop åt sig själv, hoppade ner i den, och fortsatte gräva. Han visste det själv, hela tiden med en oförklarlig njutning av att se allt som han byggt upp smulas sönder omkring honom. Och nu satt han här. Med stela muskler och sträv tunga och ett snitt i varje handled. Ombord på ett hypermodernt jetplan. Bortförd av vad som av allt att döma måste vara en militär makt. Det fanns ingen logik över huvud taget. William Sandberg hade blivit kidnappad. Men det hade hänt åtminstone tio år för sent. * * * Den unge praktikanten fäste precis lika lite uppmärksamhet vid nyheten som alla andra på redaktionen den förmiddagen. Han satt vid den stora skärmen och kände sina sömniga tankar tappa greppet om artikelunderlaget han egentligen höll på att skriva, och precis som han brukade flydde han över till den långa feeden av telegram, låtsades fördjupa sig och hålla sig informerad, när det enda han egentligen gjorde var att undvika att arbeta en stund utan att det skulle synas. Han fokuserade blicken så gott han orkade. Såg den eviga strömmen av sakliga redovisningar från nyhetsleverantörer runtom i världen, korta notiser på engelska om allt som inte var stort nog att förmedlas som flashar. Det var oändligt tråkigt. Men det var snäppet mindre tråkigt än att för tusenfemte dagen i rad försöka summera debatten kring ombyggnaden av Slussen. Och även om tio av tio telegram kunde sorteras bort med ett tryck på backspace-tangenten, antingen för att nyheten var för liten eller oviktig eller bara inte berörde tidningen rent geografiskt, så gick det att hävda att det han gjorde var ett riktigt jobb. Om någon 25

16 frågade vad han gjorde, kunde han svara att han läste telegram. Det lät mycket bättre än att han var för bakfull för att orka skriva. Nu satt han med ytterligare en ointressant notis framför sig på skärmen, och med höger ringfinger redo på backspace. En hemlös man hade under natten hittats död i en gränd i Berlin, och även om det inte bokstavligen gick att utläsa så var det uppenbart att han tagit en överdos eller druckit för mycket och somnat i kylan och frusit ihjäl. Det var en lokalnyhet, och knappt det. Och bara en av hundratals notiser han ögnat igenom utan att göra något med. Han kämpade mot en gäspning, men förlorade. Sent igår? Det var en kvinnoröst. Och den var nära. Och han hade fortfarande munnen öppen. Skit också. Han hade medvetet låtit bli att ta av sig kepsen när han kom in, men lika bra som den var på att stänga människors blickar ute från hans ansikte, lika effektivt gjorde den att han inte såg vad som hände ovanför kanten på monitorn med mindre än att han vinklade huvudet uppåt. Och det hade han inte gjort. Och nu hade hon stått där, hur länge? Åtminstone tillräckligt för att se honom vädra svalget för hela redaktionen. Nej. Utan, vad heter det, nej, svarade han samtidigt som han tog av sig kepsen och försökte få det att se ut som något han hade tänkt göra i alla fall. Kvinnan sa ingenting, precis som han visste att hon inte skulle göra, och det gjorde honom ännu mer osäker, precis som han visste att det skulle. Christina Sandberg var säkert tjugo år äldre än han själv, men hon var attraktiv på ett nästan oförklarligt sätt, snygg, naturlig, irriterande trevlig. Inte irriterande för att trevligheten var tillkämpad eller störande, utan för att han hellre hade sett att hon hade något oförlåtligt fel som skulle hindra honom att ständigt kasta blickar i hennes riktning och lika ständigt tappa förmågan att konstruera fullständiga meningar så fort han försökte prata med henne. Du har, jag skickade, i din, sa han och hoppades att en svag huvudnickning skulle komplettera det han inte lyckades få fram själv. En av hans outtalade uppgifter hade blivit att ta emot meddelanden 26

17 när hon inte var tillgänglig, och hon nickade ett okej till beskedet, fortsatte till sitt rum med korta hälsningar mot andra medarbetare på vägen. Han kom på sig själv med att tänka att hon såg dystrare ut än vanligt. Men han skakade det av sig, han kände henne inte, och han hade tillräckligt med självinsikt för att ana att hans liv knappast skulle bli lättare av en obesvarad kärlek till en tjugo år äldre, våldsamt framgångsrik redaktionschef. Han återvände till skärmen. Texten om den döde hemlöse mannen i Berlin. Med ett snabbt knapptryck förpassades de tre raderna till den elektroniska skräpkorgen, och den unge mannen lät sina trötta ögon vandra över till nästa ointressanta nyhet. Christina stängde dörren till sitt kontor, hängde upp mockakappan på kroken bredvid glasväggen, och tillät sig att blunda ett par sekunder. Kanske kunde någon se henne, men då fick de väl det, då. Om några minuter skulle hon vara på topp igen, snabb i repliken och initiativrik, och när dagen var över skulle ingen komma ihåg de där slutna ögonen i alla fall. Det hade varit en tuff morgon. Och den hade avlöst en tuff natt. Hon hade sett sin före detta man bäras ut och försvinna i en ambulans, och kanske hade det varit mänskligare att sätta sig i bilen och åka efter. Kanske hade det varit mänskligare att tillbringa förmiddagen på en galonsits i en korridor i väntan på att han skulle vakna, så att hon kunde få sätta sig på en annan galonsits vid sidan av hans säng och prata och älta och fråga varför. Men Christina hade varit mänsklig länge. Hon hade varit mänsklig tills hon inte orkade längre, och sedan hade hon varit mänsklig lite till och sedan hade det fått räcka. William var som en bil man borde gjort sig av med för längesedan det var hans egna ord en sådan som man öser pengar och omsorg över men som ohjälpligt passerat gränsen och bara fortsätter gå sönder på tre nya ställen för varje två man tror att man har lagat. Han kunde inte bli frisk igen, för han ville inte bli frisk. Han hade tappat tron eller lusten eller vad det nu är som får folk att göra saker med sina liv, och i fallet hade han nästan dragit med sig Christina, tills hon inte hade orkat längre och bara trampat ut ur lägenheten den där dagen för två år sedan. 27

18 Hon hade inte varit där igen förrän idag. Visst hade han fortsatt ringa, och visst tärde det på henne varje gång hon svarade, men hon lyckades hålla honom på avstånd, och långsamt, långsamt, hade hon blivit sig själv igen. Inte för att sorgen var borta, men för att den fick lov att finnas där tillsammans med allt det andra. Hon ville hålla det så. Hon hade inte råd att låta honom ta henne med sig ner i det mörka igen. Och istället för att tillbringa dagen på sjukhuset ringde hon in till tidningen och sa att hon inte kunde komma in förrän efter lunch. Hon stannade ute på stan i nästan fyra timmar. Hon försökte varva ner på samma sätt som hon alltid gjorde: Hon stängde av sin telefon, gick till den stora bokaffären på Mäster Samuels gatan, valde ut en jätte hög med tidningar och magasin från avdelningen med importerade tidskrifter, trots att de flesta fanns att läsa gratis på redaktionen. Och så satte hon sig i bardelen på Grand Hotel, beställde in en osannolikt dyr frukost trots att hon redan hade ätit, och blev sittande till dess världens alla stora händelser hade fått hennes egna problem att framstå som små, oviktiga bagateller. När hon var färdig med det promenerade hon genom novemberkylan, genom hela stan, tillbaka till redaktionen på Kungsholmen. Straffet skulle komma nu, det visste hon. Tusen frågor från alla medarbetare, samtal hon borde ha ringt, texter som redan borde ha varit skrivna. Men nu var hon redo att klara av dem. Hon slog på sin mobiltelefon. Började bläddra bland sina internmejl medan telefonen sparkade igång, förhandlade med närmaste mast, och slutligen tog sig ut på nätet och rapporterade till olika servrar att den var tillbaka. För Christina kom beskedet som ett slag i ansiktet från flera håll. Precis samtidigt som telefonen pep för att informera henne om att hon hade trettio missade samtal, såg hon de fyra mejlen från praktikanten som berättade att sjukhuset hade sökt henne och bett henne ringa. Om hennes arbetskamrater möjligen skulle ha glömt att Christina Sandberg började dagen med att blunda, så var det ingen som glömde att hon avslutade den fyra minuter senare. Rusande genom kontoret med andan i halsen och en mobiltelefon i ena handen. * * * 28

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Jag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar

Jag går till jobbet nu. Hon försvann igen, ville inte vakna. Där inne var smärtan mjuk. Där inne i sömnens dimma var han kvar finns, finns inte. En så mycket bättre värld. Den var vadderad, full av förmildrande omständigheter. Hon ville aldrig vakna mer och behöva återvända till det där andra till verkligheten. Nej, hellre då

Läs mer

SOFIA BERGTING peter bergting

SOFIA BERGTING peter bergting SOFIA BERGTING peter bergting Personer och varelser Lin Lin är inne på sitt fjortonde år och människornas värld känns mer och mer främmande för henne. Ju mer hon vistas i naturen, desto starkare blir skogsråets

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD

SOPHIE ZETTERMARK INLAGD SOPHIE ZETTERMARK INLAGD INLAGD AKT ETT: RÖSTERNA Patienten Doktorn Sjukdomen Platsen Heartlife Patienten: Jag går sönder, och sedan går jag sönder igen. Så brukar jag beskriva det när jag blir inlagd.

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Kap 1 hej Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Min bästa vän heter Emil, Emil gillar fotboll och innebandy.

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da!

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da! Drogad Det var en helt vanlig lördags morgon, klockan var 4:33 det var kallt och snöade ute. Idag skulle jag och min pojkvän åka på skidresa i en vecka i Lindvallen, det är första gången för min pojkvän

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Sånglösa Struket Här är all text som strukits mellan 10 november och 10 december.

Sånglösa Struket Här är all text som strukits mellan 10 november och 10 december. Struket 2012-12-16 23.42 Struket! Här är all text som strukits mellan 10 november och 10 december. Hallå! Var är du? Du måste lyssna?, var är du? Du kan inte bara försvinna sådär! Du går med din hund.

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Maria saker och ting. Det hade hänt många gånger tidigare.

Maria saker och ting. Det hade hänt många gånger tidigare. Maria saker och ting. Det hade hänt många gånger tidigare. Den tid som både fanns och inte fanns gick vidare. Ännu en gång blev månen full. För varje dag blev det varmare och varmare. Vattnet i floden

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU?

SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? SOPHIE ZETTERMARK OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? OM JAG ÄR GALEN, VAD ÄR DÅ DU? GULLFLICKAN POPPY HEARTLIFE TOMBOY SILVERTJEJEN G, P, H, T och S sitter på varsin stol i en halvcirkel. En strålkastare upplyser

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina och Sandvargen spelade fotboll nere på stranden. De spelade riktig match, och det var helt klart vem som var på väg att vinna. Jaaa! Måååål! tjöt Sandvargen. Pang i smeten! Mål igen! Han slängde

Läs mer

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se Steg 1 Grunden 0 Tre saker du behöver veta Susanne Jönsson www.sj-school.se 1 Steg 1 Grunden Kärleken till Dig. Vad har kärlek med saken att göra? De flesta har svårt att förstå varför det är viktigt att

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund!

!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Träffen! Ett filmmanus av! Linda Åkerlund! Träffen Ett filmmanus av Linda Åkerlund Linda Åkerlund Skapat datum: Kamomillgången 15 25 oktober 2015 61145 Nyköping Version 8 070-5883143 Slutmanus 151102 INT. SEBASTIANS VARDAGSRUM -KVÄLL Sebastian,

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp

Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp Trasiga Tanden, Ledsna Hjärtat, Brutna Benet och Arga Armen behöver hjälp En liten saga om barns rättigheter i landstinget efter en förlaga från Stockholms läns landsting Det var en gång fyra kompisar

Läs mer

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt?

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt? ATT MÅ DÅLIGT De allra flesta har någon gång i livet känt hur det är att inte må bra. Man kan inte vara glad hela tiden och det är bra om man kan tillåta sig att känna det man känner. Man kanske har varit

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

SOPHIE ZETTERMARK SMÄRTANS OFÖRMÅGA OM JAG KUNDE

SOPHIE ZETTERMARK SMÄRTANS OFÖRMÅGA OM JAG KUNDE SOPHIE ZETTERMARK SMÄRTANS OFÖRMÅGA OM JAG KUNDE Om jag kunde skulle jag skriva om kärleken: om hur den har påverkat mig, satt igång mig, utmanat mig. Jag skulle skriva om det kroppsliga också: om utbytandet

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse

EN ANNAN PERSON. Fabian Buebo. inspirerad av en verklig händelse EN ANNAN PERSON av Fabian Buebo inspirerad av en verklig händelse SLUTVERSION 160428 fabian@fabianbuebo.se 0735554992 1 INT. HOTELLRUM - KVÄLL Vi hör en kvinna sjunga för sig själv. Vi ser hela hotellrummet.

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

J tillfrågas om varför hon nu, så här långt efteråt, velat anmäla sig själv för hon ljugit om våldtäkten som Lars Tovsten dömdes för?

J tillfrågas om varför hon nu, så här långt efteråt, velat anmäla sig själv för hon ljugit om våldtäkten som Lars Tovsten dömdes för? Lars Tovsten Från: Josefine Svensson Skickat: den 8 december 2012 17:10 Till: Lars.tovsten@gmail.com Ämne: Re: Förhöret... Här kommer kopian. Den 30 okt 2012 15:46 skrev

Läs mer

Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor. Barbro Beyer

Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor. Barbro Beyer When it hurts Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde uttrycka mina känslor Barbro Beyer Under några månader var dessa anteckningar det enda sätt på vilket jag kunde

Läs mer

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman)

Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Utdrag ur Monica Braw: Hiroshima överlever (roman) Medan jag gick där på Fredsavenyn kom jag på att jag naturligtvis skulle ta tillfället i akt och tala med kvinnan på museet. Hon skulle självklart kunna

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

ENSAM. Av Matilda Jerkvall

ENSAM. Av Matilda Jerkvall 1 ENSAM Av Matilda Jerkvall Hennes steg ekar där hon går genom den tysta staden. Hon är alldeles ensam där hon skyndar förbi de stängda butikerna. Hur kan hon vara alldeles ensam där det annars brukar

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 3 Det vardagliga vansinnet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag

PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför

Läs mer

KIDNAPPAD. Linus har kommit hem från pizzaresturangen. Han undrar om det är han som har gjort slut på alla pengar.

KIDNAPPAD. Linus har kommit hem från pizzaresturangen. Han undrar om det är han som har gjort slut på alla pengar. innehållsförteckning Kap 1 Byxor s.1 Kap 2 Kidnappad s.2 Kap 3 den stora resan s.3 Kap 4 Hittat honom s.4 kap 5 Ingen tror oss s.5 Kap 6 Äntligen fångade s.6 BYXOR $$ Kap 1 Linus satt en tidig lördagmorgon

Läs mer

Det finns en röd tråd. Kanske så tunn att den knappt syns. Den tunna tråden syns bara med ord. Den tunna tråden är alla tankar som följt med hela

Det finns en röd tråd. Kanske så tunn att den knappt syns. Den tunna tråden syns bara med ord. Den tunna tråden är alla tankar som följt med hela Den hårda attityden slog mot huden. Stenhård. Den kvävde lungorna som desperat försökte undvika den smutsiga luften. Cykelturen hade varit ansträngande och den varma kroppen började kylas ned. Fanns det

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

Jordens hjärta Tänk om Liv

Jordens hjärta Tänk om Liv Jordens hjärta Tänk om Allt du ser, allt du ger Tänk om, tänk om, tänk om Allt du rör, allt du gör Tänk om, tänk om, tänk om Tänk om just nu är underverkens tid Den natt då tårar blir till skratt När morgonen

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

En bättre värld LÄSFÖRSTÅELSE WILLIAM KOWALSKI ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

En bättre värld LÄSFÖRSTÅELSE WILLIAM KOWALSKI ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN WILLIAM KOWALSKI LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 1 härbärge (sida 5, rad 1), en plats att sova på misshandlat (sida 5, rad 9), slagit blåtira (sida 7, rad 9), blåmärke runt ögat efter

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 4 Friluftsdagen. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 4 Friluftsdagen En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Det

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

"Hallahem - Staden under berget",

Hallahem - Staden under berget, Det här är ett utdrag ur kapitel 2 av "Hallahem - Staden under berget", skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Besök www.hallahem.se för mer information om boken. Hon vaknade med ansiktet tryckt mot

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

TRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet.

TRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. TRO Paula Rehn-Sirén Personer: Tove Robert Olivia DEL 1 (Vi befinner oss i ett trevåningshus.

Läs mer

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp När sommaren var slut, lämnades min mamma av sin familj. Hon har berättat att hon sprang flera kilometer efter bilen, men ingen hörde hennes rop på hjälp. Till slut gav hon upp och kröp in i en håla under

Läs mer

Den försvunna diamanten

Den försvunna diamanten Den försvunna diamanten Jag sitter utanför museet i London, jag ser en man gå lite misstänksamt ut genom dörren. Jag går in på museet och hör att personalen skriker och säger att diamanten är borta. Diamanten

Läs mer

J A G Ä R P E T E R M A N G S E n m o n o l o g f ö r s c e n en a v R o b i n F ä r d i g

J A G Ä R P E T E R M A N G S E n m o n o l o g f ö r s c e n en a v R o b i n F ä r d i g J A G Ä R P E T E R M A N G S E n m o n o l o g f ö r s c e n en a v R o b i n F ä r d i g Du kanske kommer känna igen mig om du möter mig på stan om några år. Om en tid. Jag tror att du inte kommer kunna

Läs mer

Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen

Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen Bilaga 1 1 Avslappningslådans anvisningar för daghemspersonalen Ida Malmström Avslappningslådan Lugna Lådan är ett redskap, som skall användas på daghem för att få barnen att slappna av. Lådan innehåller

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer