Hur blir kyrkan relevant?

Transkript

1 Mats Lindgren Hur blir kyrkan relevant? RESULTAT FRÅN EN UNDERSÖKNING OM SVENSKARNAS SYN PÅ EN TROVÄRDIG OCH RELEVANT KYRKA 11 MAJ 2012 Consultants for Strategic Futures.

2 FÖRORD Att som organisation vara relevant handlar om ha en roll att fylla, en uppgift som andra ser som viktig och betydelsefull. Relevans är den helt avgörande långsiktiga frågan för varje organisation. I det ögonblick som man upphör att uppfattas som relevant förlorar man sin legitimitet. Frågan om relevans är central inte minst för kyrkor och samfund. I första hand måste man naturligtvis vara relevant för sina medlemmar, nära och kära. Vill man nå utanför en snävare krets blir det dock också viktigt att förstå hur andra ser på den egna organisationen. Vilka förväntningar och förhoppningar har enskilda på kyrkans roll i samhället och det egna livet? Kan de över huvud taget se någon uppgift för kyrkor och församlingar? Hur skiljer sig uppfattningen om kyrkan mellan olika grupper och vad är det som färgar människors bild av kyrkor och församlingar? Utan en klar bild av dessa frågor blir det svårt att finna strategier för att bli mer relevant och trovärdig i dagens samhälle och i människors liv. Frågorna ovan var några av de frågeställningar som de tre samfunden bakom Gemensam Framtid Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige ställt sig under arbetet med att bilda en ny kyrka. För att besvara frågorna fick Kairos Future uppdraget att genomföra en undersökning av svenskarnas syn på kyrka och församlingar. Undersökningen genomfördes i två vågor. Först genomfördes en serie intervjuer med öppna frågor kring trovärdighet i kombination med en omfattande analys av diskussionen kring trovärdighet i svenska bloggar. Resultaten från denna första omgång bildade underlag för en fördjupad kvantitativ studie av 1000 svenskar. I denna rapport presenteras några av de mest centrala resultaten. Vi hoppas att de ska fungera som ett viktigt underlag i diskussionen kring Gemensam Framtids strategiska vägval. Stockholm, Mats Lindgren 2(16)

3 ÄR SVENSKEN TROENDE? För inte så många decennier sedan hade snart sagt varje svensk en relation till kyrkor och församlingar och betraktade sig själv som kristen. Religionssociologerna har sedan länge visat att så inte längre är fallet. För att ge en fond till den fortsatta diskussionen kan det dock vara bra att tydliggöra bilden av hur svensken i allmänhet är och hur han eller hon ser på sin tro och sitt engagemang. Resultaten från denna undersökning är i linje med andra undersökningar under senare år. Några resultat i korthet: 42 % av de svarande betecknar sig som kristna, 26 % som ateister och 16 % som troende/andlig person utan samfund 12 % ber regelbundet 22 % tror på en personlig gud 34 % tror på en högre makt 62 % är medlemmar i Svenska kyrkan, 6 % i annat samfund 1 40 % besöker aldrig en gudstjänst, 26 % någon gång per år eller oftare varav 5 % någon gång i månaden eller oftare 11 % ser sig om aktiva i en kyrka eller församling, 7 % av SvKmedlemmarna och 68 % av GF-medlemmarna. Den bild som framkommer är alltså ett samhälle där mindre än hälften av svenskarna betecknar sig som kristna. I åldrarna upp till ca 40 år är det till och med fler som beskriver sig själva som ateister än som kristna. Tre av fyra besöker aldrig en gudstjänst, eller mer sällan än en gång om året. I den yngsta åldersgruppen, upp till 30 år, är relativt sett fler personligt troende än bland dem i åldrarna år. Detta kan delvis vara en åldersfråga, men skulle också kunna hänga samman med ett generellt värderingsskifte mot mer klassiska värderingar i de yngsta åldersgrupperna, något som kunnat iakttas på en lång rad andra områden. Exempel på detta är att ungas intresse för familj, barn och det lilla livet i dag är betydligt starkare än det var för samma åldersgrupper för 10 eller 20 år sedan. 2 Delar man mot bakgrund av resultaten ovan in svenskarna i tre grupper utifrån hur de svarar på frågan om tro får vi tre grupper av svenskar: Ateister 50 % de som säger att de inte tror på vare sig en personlig gud eller en högre makt Sökare 27% de som inte direkt tror på en personlig gud, men som tror på en högre makt Personligt troende 22 % de som säger sig tro på en personlig gud. 1 Offentligt tillgänglig statistik visar att ca 68 procent i befolkningen är medlemmar i Svenska Kyrkan. Vårt urval av respondenter är alltså i något mindre utsträckning medlemmar i SvK. Andelen frikyrkliga (ca 2,5%), muslimer (1,5%), ortodoxa och katoliker (tillsammans 2,5 %) stämmer väl med andra källor. 2 Detta visar bl a långtidsstudie från Forskningsgruppen- för samhälls- och informationsstudier och de långtidsstudier bland unga som genomförts av Kairos Future sedan tidigt 1990-tal. 3(16)

4 ÄR KYRKAN TROVÄRDIG? Svaret på frågan ovan är både ja och nej. Frågar man svenskar rakt ut om de kan ge exempel på en trovärdig organisation är inte kyrkor det första som svenskarna tänker på. I stället är det Läkare utan gränser. Det är en organisation som står för alla de egenskaper som förknippas med hög trovärdighet, som oegennytta och självuppoffring, att de lever som de lär och inte minst, att de hjälper utsatta människor. Amnesty, Rädda barnen och Frälsningsarmén är också organisationer som nämndes av flera personer när vi frågade 125 personer om deras spontana tankar om trovärdiga organisationer. Även Svenska kyrkan och Missionskyrkan nämndes spontant av någon eller några personer. Läkare utan gränser ligger dock i en klass för sig. Presenterar man en lista på alternativ blir dock bilden en annan. Svenska kyrkan klarar sig rätt väl i konkurrensen och uppfattas som trovärdig av ungefär lika många som polisen, Unicef, Rädda barnen och Amnesty. Dessa ligger en bra bit efter Läkare utan gränser och Bris, men före Riksbanken, Greenpeace och regeringen, och långt före företag som Ikea, HM, Volvo och Google. De ligger också 3-4 gånger så högt som PRO och Lions. Sist i listan av 21 alternativ hamnar dock Svenska frikyrkor i allmänhet. ÄR FRIKYRKAN ETT PROBLEM? Är det möjligen själva begreppet frikyrkan som är ett av frikyrkornas trovärdighetsproblem. När vi mer specifikt frågar människor om hur trovärdiga de anser att olika kyrkor och frikyrkor är blir bilden en annan och mer nyanserad. Två saker blir då tydliga. För det första är kännedomen om de mindre samfunden relativt låg. Nära hälften av svenskarna har ingen uppfattning alls om Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, för Missionskyrkan och Pingstkyrkan gäller detta ungefär var tredje svensk. För det andra ser vi att Svenska kyrkan uppfattas som betydligt mer trovärdig också bland dem som anser sig ha en uppfattning om samfunden, än de övriga kyrkorna och samfunden. Figur 1. Svenska kyrkors och frikyrkors trovärdighet 4(16)

5 VAD HÄNDE MED 60-TALISTERNA? Finns det då generationsskillnader i synen på trovärdigheten? Är det möjligen så att det är de äldre som ser frikyrkorna som trovärdiga medan de yngre inte gör det? Nej, riktigt så är det inte. Istället framträder en bild av att den frikyrkligt kritiska gruppen framförallt finns bland 60-talisterna och deras små- och storasyskon, dvs. åldersgruppen år. De yngsta, dvs. de upp till ca 30 år, är nästan lika positiva som de äldsta åldersgrupperna. Vad detta beror på är inte helt klart. Möjligen hänger det i någon mån samman med synen på tro i allmänhet som också är något starkare bland de yngsta åldersgrupperna än bland åringarna. Men det förklarar bara en mycket liten del av dessa skillnader. Vad de i övrigt beror på är mer oklart, och måste snarare sökas i 1980-talets tidsanda, dvs. det årtionde som i första hand präglat 60-talisterna livssyn och värderingar. Figur 2. Andel av svenskarna i olika åldersgrupper som anser att olika kyrkor är trovärdiga KÄRLEKEN TILL PENGAR ÄR ROTEN TILL ALLT ONT Att Paulus slog huvudet på spiken redan för år sedan står klart när man lyssnar till vad svenskarna säger om vad som sänker en organisation trovärdighet. Det korta svaret är pengar. Kärleken till pengar hos en enskild medarbetare på Röda Korset är sannolikt också skälet till att organisationen inte nämndes av en enda av de 125 intervjuade som en trovärdig organisation. Ordmolnet i figur 3 visar de spontana associationerna kring vad som sänker en organisations trovärdighet. Fiffel, girighet, skumraskaffärer, bonusar, roffa och egen vinning är alla uttryck för samma sak kärleken till pengar. Kärleken till pengar tycks dock inte vara kyrkornas största trovärdighetsfråga. Visserligen anser 21 % att kyrkor och församlingar bara är ute efter folks pengar, men betydligt fler (45 %) anser att det definitivt inte är på det viset. 5(16)

6 Figur 3. Spontana associationer till vad som sänker en organisations trovärdighet ATT LEVA SOM MAN LÄR Att leva som man lär är en viktig aspekt av trovärdighet. Lever då kristna som de lär? Nej, inte om man får tro svenskarna i allmänhet, och inte ens om man lyssnar till dem som har en egen personlig tro. I genomsnitt anser inte fler än var fjärde att människor som är aktiva i kyrkor och församlingar lever som de lär. 3 Inte ens de personligt troende instämmer i någon större utsträckning i detta påstående, bland dem är det 39 % som anser att aktiva kristna lever som de lär, men nästan lika många anser att de inte gör det (36 %). Att leva som man lär är dock en tuff personlig utmaningen, vilket redan Paulus konstaterade. Och frågan är vad man kan förvänta sig. Däremot kanske man kan förvänta sig att kristna ska behandla sina medmänniskor på ett bra sätt. Men inte heller här har dock svenskarna i allmänhet alltför höga tankar om kristna. Nära fyra av tio (39 %) anser att människor som är aktiva i församlingarna har en dömande attityd och ser ner på andra, vilket bara är något färre än dem som tar avstånd från påståendet (45 %). Värt att notera är dock att uppfattningen att kristna är dömande är vanlig också bland de personligt troende är denna uppfattning vanlig, 29 % av dessa instämmer i påståendet. Den samlade bilden kyrkan med andra ord delad, vilket speglas i attityden till påståendet jag har överlag en positiv bild av kristna kyrkor i Sverige. Knappt hälften (45 %) instämmer i detta 4, men nästan lika många (36 %) tar avstånd och säger därmed att de har en relativt negativ bild. I gruppen som inte har någon tro alls, är det hela 53 % som har en generellt negativ bild av kyrkan. Till sist är frågan om allmänheten vet vad lär är, då det inte är mer än drygt var tredje (36 %) som anser att det är tydligt vad kyrkor och församlingar står för. Nästan hälften (47 %) anser också att kyrkor och församlingar borde bli bättre på att stå upp för sin tro procent instämmer i påståendet Människor som är aktiva i kyrkor och församlingar lever i allmänhet som de lär. 55 procent tar avstånd från påståendet. 4 Bland de personligt troende är den siffran 77 procent och bland sökarna 52 procent. 6(16)

7 VARANNAN ÄR POSITIV, VAR TREDJE SKEPTISK Summerar vi bilden av kyrkan och dess medlemmar ur ett trovärdighetsperspektiv blir slutsatsen ungefär följande. Varannan svensk är relativt positivt inställd till kyrkor och kyrkornas arbete och har i regel inte heller någon negativ inställning till kristna människor. Något färre, ungefär en tredjedel, har en motsatt uppfattning och är mer skeptiska och kritiska såväl till kyrkan som till dess medlemmar. Resten står någonstans i mitten eller saknar bestämda uppfattningar. Detta är i grova drag utgångspunkten kring trovärdighet och relevans. Frågan är då vad kyrkor och församlingar kan göra för att bli mer relevanta och på sikt också nå ökad trovärdighet? ATT GÖRA GOTT ÄR RELEVANT Trovärdighet är ett begrepp som ligger nära begreppet relevant, men det är inte identiskt. Att vara relevant handlar om att fylla en viktig uppgift, att ge rätt svar på utmaningar. Relevans är en av vägarna till trovärdighet. Ser vi på några av de organisationer som idag uppfattas som ytterst trovärdiga, som Läkare utan gränser och Bris, så är de också i detta avseende relevanta. De ägnar sig åt frågor och bedriver ett arbete som uppfattas som viktigt och angeläget. Har då kyrkor och församlingar någon möjlighet att bli mer relevanta i allmänhetens och de personligt troendes ögon, och vad behöver de i så fall göra? Det korta och omedelbara svaret på denna fråga är ja, det finns något de kan göra. Det är i varje fall slutsatsen om man ser till svenskarnas syn på vad kristna kyrkor och församlingar borde göra för att bli mer relevanta i dagens samhälle. För trots att runt en tredjedel av svenskarna har en mer eller mindre skeptisk inställning till kyrkor och församlingar är det bara 8 % som säger att det inte finns något som kyrkorna kan göra. Resten anser att det i varje fall finns något som kan göra dem relevanta. Det finns uppgifter för kyrkan, områden där den kan göra skillnad. Det de flesta i första hand då tänker på exakt den typ av oegennyttigt arbete som är starkast förknippas trovärdighet, och med trovärdiga organisationer som Läkare utan gränser och Bris. Vad det handlar om är att hjälpa utsatta människor, och i kyrkornas fall också fokusera på själavård och andligt stöd. Runt hälften av de tillfrågade ser detta som viktiga uppgifter (Figur 4). Mer anmärkningsvärt än att människor knyter hjälp till utsatta till relevans är kanske att nästan lika många, runt 40 % av de svarande, anser att gudstjänster är en väg till ökad relevans, trots att relativt få själva deltar i en gudstjänst mer regelbundet. Som vi tidigare sett är det bara en av fyra som gör ett gudstjänstbesök någon gång per år eller mer. 7(16)

8 Figur 4. Vad tycker du att svenska kyrkor och församlingar bör ägna sig åt för att fylla en relevant funktion i dagens samhälle? Flera svarsalternativ möjliga. Figur 5. Ordmoln baserat på den öppna frågan Vad anser du att kyrkor och samfund framförallt bör inrikta sin verksamhet på, för att de ska fylla en relevant funktion i dagens samhälle? ENGAGEMANG I HANDLING MEN INTE SOM POLITIK Uppfattningen att kyrkor och församlingar borde engagera sig mer i samhället återkommer gång på gång i svaren. 70 % av svenskarna anser t ex att kyrkor och församlingar borde jobba mer ute i samhället och 60 % att de borde ägna sig mer åt att ge stöd inom t ex äldreomsorgen. Av svaren att döma är detta dock något annat än att engagera sig i politik; relativt få (23 %) anser att kyrkor och församlingar borde blir mer aktiva i den politiska debatten. På frågan om vilka organisationer kyrkor och församlingar borde samarbeta med anser svenskarna helt i linje med sin uppfattning om att det är kyrkan borde jobba mer ute i samhället att det i första hand borde vara äldreboende (60 %), sjukhus (50 %) och socialtjänst (45 %), följt av biståndsorganisationer (43 %) och ungdomsgårdar (40 %) (Figur 6). Även andra kristna organisationer (36 %), invandrarorganisationer (35 %) och företrädare för andra trosriktningar (32 %) ses 8(16)

9 som viktiga samarbetspartners. Betydligt färre ser arbetslivet eller politiska organisationer och ungdomsförbund som naturliga samarbetspartners. Figur 6. Vilka organisationer bör svenska kyrkor och församlingar i Sverige samarbeta mer med? Flera svarsalternativ möjliga. RELEVANT FÖR MIG? Det är tydligt att allmänhetens förväntningar på kyrkans roll i samhället i första hand är diakonal. Kyrkor och församlingar bör i första hand ägna hjälpa människor i nöd, det är så de har en uppgift. I detta avseende är också troende och icketroende relativt överens. Människor med en personlig tro tycker av naturliga skäl att det är viktigare att hålla gudstjänster, hjälpa människor i existentiellt sökande och att erbjuda en gemenskap för troende än vad de icke-troende anser, men den övergripande bilden är trots allt relativt samstämmig. Närmare var tredje (30 %) säger också att de själva skulle kunna tänka sig att arbeta ideellt med socialt arbete. Inte heller här skiljer sig grupperna åt på något markant sätt. 43 % av med en personlig tro säger sig vara intresserade, mot 27 % av de båda andra grupperna. Av alla tänkbara former av ideellt engagemang är det dock det sociala arbetet som ligger i topp i alla tre grupperna. I dagsläget är det 4 % som säger att det arbetar ideellt med socialt arbete och 6 % i gruppen med en personlig tro. Betydligt fler i genomsnitt 13 % är engagerade i styrelsearbete eller i idrottsföreningar. Det är dock skillnad på vad kyrkor och församlingar kan och bör göra för att uppfattas som relevanta i samhället och vad de kan göra för att människor ska uppfatta att de har något relevant att bidra med till dem personligen. Givet det relativt stora 9(16)

10 intresset för frivilligt socialt arbete kunde man förvänta sig att det skulle vara något människor ser som en möjlighet för personlig relevans, men så är inte riktigt fallet. 15 procent ser visserligen möjligheten till frivilligt socialt arbete som en viktig väg till ökad relevans, men det finns annat som kommer högre upp på listan. FYRA AV TIO ÄR INTE INTRESSERADE AV KYRKAN Innan vi går in på vad som skapar personlig relevans, låt oss först konstatera att betydligt färre kan hitta en roll för kyrkor och församlingar i det egna livet, än de som ser en uppgift för kyrkan i samhället. Medan nästan alla svenskar ser att kyrkor och församlingar har någon roll att fylla på samhällsplanet är det hela fyra av tio som inte tycker att de inte kan se någon relevant roll för kyrkorna i det egna livet (Figur 7), dvs. ungefär lika många som de som är mer eller mindre kritiska till kyrkan. Man kan anta att de uppfattar att de klarar sig bra själva och inte kan se någon riktig poäng med att ha kontakt med kyrkor och församlingar. Bland dem som inte har någon tro alls är det drygt hälften som inte kan se någon roll för kyrkor och församlingar i det egna livet, bland de personligt troende knappt en av tio. Samtidigt är uppfattningen bland de fyrtio procent som säger att det inte finns något att bidra med, kanske minst lika mycket ett resultat av allmänt ointresse som ett aktivt avståndstagande. På den direkta frågan om varför man inte är aktiv i en församling 5 säger hela sex av tio (58 %) att de inte är intresserade eller kan se någon anledning till det. Det är ett betydligt vanligare skäl än att man inte har tid (21 %), att man inte tror på budskapet (16 %), att det inte finns aktiviteter som intresserar (16 %) att man inte orkar (14 %), eller att man inte tycker att företrädare och medlemmar lever som de lär (7 % i båda fallen). KULTUR OCH ANDLIGT STÖD GER PERSONLIG RELEVANS Vilka är då de viktigaste vägarna till ökad personlig relevans? Svaret på frågan är i korthet kultur och själavård. Kultur och själavård handlar om konsert- och kulturverksamhet (24 %) och sång och musik (24 %), själavård och andligt stöd i svåra perioder i livet (27 %) och mer allmän guidning i existentiella frågor (18 %). Gudstjänster och barnoch ungdomsarbete intresserar färre (17 %), ungefär lika många som anger att kyrkor och församlingar kan hjälpa mig att tolka och förstå det kristna budskapet (13 %). Det ligger nära till hands att tro att det endast är de personligt troende som säger att kyrkorna skulle kunna ha en uppgift när det gäller andligt och existentiellt stöd. Men så är inte riktigt fallet. Bland dem som säger att de inte är troende, ungefär hälften av respondenterna, är det fortfarande 46 % som säger att det finns saker kyrkan kan göra för att fylla en funktion personligen. Bland dem som säger sig tro på en högre makt, men inte en personlig gud (27 % av respondenterna), är det 67 % som ser att kyrkan har en funktion att fylla. I den gruppen ser nära hälften (46 %) själavård och andligt stöd i svåra perioder i livet och guida mig i existentiella frågor (21 %) som sådana områden. Lika många (21 %) ser barn och ungdoms- 5 Frågan ställd till den stora majoritet som inte är aktiva i någon församling. 10(16)

11 arbete som ett centralt område. Intressant är att även gudstjänster uppfattas som personligt relevanta av 9 % av de icke-troende och 15 % av de med en mer diffus tro. Figur 7. Vad bör svenska kyrkor och församlingar ägna sig åt för att fylla en relevant funktion för dig personligen? Flera svarsalternativ möjliga. VAD FÄRGAR BILDEN AV KYRKAN? Vi har tidigare konstaterat att ungefär en av tre är skeptisk till kyrkor och församlingar medan ungefär hälften har en mer positiv inställning. Den naturliga frågan är då vad som format och Konfirmationen. Vi hade en präst med ett sinne för godhet formar deras uppfattning om kyrka, församlingar och som ingen annan människa enskilda kristna? Och vad har färgat den positivt och jag träffat på i mitt liv. negativt? Låt oss börja med bilden av vad svenskarna spontant uppfattar ha format deras bild av kyrka och församlingar, förutom dop och bröllop. 6 Svaret är konfirmation och skolavslutning (Figur 8). KONFIRMATION, BRÖLLOP, DOP OCH BEGRAVNING Vidgar man frågeställningen och ger ett antal förslag så återkommer ceremonier som bröllop, dop och begravning tillsammans med konfirmationen och det man lärde sig i skolan som de viktigaste påverkansfaktorerna (Figur 9). Bibeln, egen uppväxt eller eget engagemang uppfattar de flesta ha påverkat den egna bilden av 6 Frågan ställdes som en öppen fråga till 125 svenskar. 11(16)

12 kyrka och församling i betydligt mindre utsträckning. Figur 8. Vilket är ditt mest positiva minne som är relaterat till kyrkan? (Förutom dop och bröllop) Figur 9. Vad är det i första hand som formar/format din bild av kristna kyrkor och församlingar i Sverige? Flera svarsalternativ möjliga. POSITIVA RITUALER NEGATIVA MEDIA Ceremonier, konserter och förrättningar påverkar i första hand bilden i positiv riktning. Det gör också egen uppväxt i troende familj, tidigare engagemang i kyrkor och församlingar och aktiva släktingar och vänner. De personliga kontakterna och egna uppväxten har också mycket stark koppling till en egen tro på en personlig gud. Konfirmationen är som vi sett det som spontant anges av flest som ett positivt minne och för de flesta har också konfirmationen påverkat bilden av kyrkan i positiv riktning. Fyra av fem (82 %) ser att konfirmationen påverkat bilden i huvudsak i positiv riktning medan mindre än en av fem anser att den påverkat bilden av kyrkan negativt. 12(16)

13 När det gäller media är bilden den omvända. Det ses som den fjärde viktigaste påverkansfaktorn men hela 80 procent av svenskarna anser att media påverkar deras bild av kyrkor och församlingar i negativ riktning. Endast 20 procent anser att medierna påverkar bilden positivt. Det område där skillnaderna är starkast mellan de med en tro på en personlig gud och de som ser sig som icke-troende är synen på bibeln. Bland troende är synen på bibeln nästan uteslutande positiv, det man själv läst i bibeln har påverkat synen på kyrkor och församlingar positivt. Bland icke-troende är bilden den rakt motsatta. Kontakten med enskilda kyrkliga företrädare har nästan samma förmåga att dela svenskarna. Av de som säger att dessa kontakter starkt färgat bilden av kyrka och församling (19 %) är det nästan lika många som säger att påverkan varit negativ som de som säger att den varit positiv. KONFIRMATION OCH CEREMONIER TOPPFAKTORER Väger man samman de två bilderna andelen svenskar som säger sig på påverkats av olika erfarenheter och det sätt på vilket de påverkats så får man topplista av påverkansfaktorer. I tabell 1 nedan ser vi de fem viktigaste påverkansfaktorerna och deras positiva nettopåverkan för troende och icke troende. I båda fallen kommer konfirmation och religiösa ceremonier i topp. Ett huvudskäl till att siffrorna är lägre för de icke troende är i första hand att en icke oväsentlig andel av de senare i första hand har negativa erfarenheter av ceremonier, konfirmation, skolan osv. En av sex som sett högtiderna som påverkande säger att de i första hand färgat bilden negativt. En av fem säger detsamma om konfirmation, och en av tre om gudstjänster. Bland de troende är det mycket få som anger något av detta som negativt. Än tydligare blir skillnaderna när man ser till möten med kyrkliga företrädare (40 procent säger att erfarenheten är negativ bland de icke troende), bibelläsning (drygt hälften) och som vi tidigare nämnt, media. Tabell 1. De faktorer som starkast påverkar bilden av kyrka och församling i positiv riktning Tror på en personlig gud (netto positiv påverkan) Konfirmation (0,57) Religiösa ceremonier som dop, bröllop och begravning (0,52) Gudstjänster (0,45) Konserter och liknande i kyrkor och församlingar (0,42) Tror varken på en personlig gud eller en högre makt (netto positiv påverkan) Religiösa ceremonier som dop, bröllop och begravning (0,41) Konfirmation (0,3) Konserter och liknande i kyrkor och församlingar (0,24) Det man fick lära sig i skolan (0,11) Jag är uppväxt i en troende familj (0,42) Gudstjänster (0,1) 13(16)

14 SLUTSATSER OCH UTMANINGAR ETT NYTT LÄGE MED NYA MÖJLIGHETER OCH UTMANINGAR De senaste decenniernas successiva sekularisering av det svenska samhället ställer kyrkor och församlingar inför en ny situation. Som vi sett berör kyrkan allt färre, på gott och ont. En stor del av svenskarna saknar anknytningspunkter till kyrkor i allmänhet och frikyrkorna i synnerhet och runt en tredjedel av svenskarna är klart skeptiska eller rent av negativa till kyrkan. Bristen på anknytningspunkter avspeglas också i att den breda allmänheten har en delvis skev bild av vad kyrkor och församlingar ägnar sig åt. Medan de som anser frikyrkorna som trovärdiga, och vanligen har relativt nära kontakt med dem, ser barn- och ungdomsarbete, konsert- och kulturverksamhet och stöd i existentiella frågor (mellan 50 och 60 procent anger detta) som centrala delar av vad kyrkor och församlingar ägnar sig åt, så är det relativt få som lyfter fram dessa sidor av kyrkornas verksamhet (mellan 20 och 30 procent). Många anser också att det är svårt att veta vad kyrkorna står för och att dessa borde bli tydligare. I ett strategiskt arbete är det viktigt att ta avstamp i omvärlden, och i omvärldens förväntningar och föreställningar om den egna organisationen. Detta gäller också för kyrkor, kristna samfund och församlingar. Samtidigt kan det aldrig vara den enda utgångspunkten. De strategiska valen måste i lika stor utsträckning utgå ifrån det man kan kalla organisationens vill, dvs. dess större uppdrag. FEM BILDER AV KYRKAN: DIAKONI, KULTUR, HÖGTIDER OCH BEMÖTANDE GEMENSKAP Om vi lyssnar till den breda allmänhetens uppfattning om vad kyrkor och församlingar bör göra är bilden relativt tydlig: En diakonal kyrka. Bland såväl troende som icke-troende finns en tydlig bild av att kyrkans relevans på samhällsplanet i första hand hänger samman med dess sociala och diakonala arbete. Kyrkan bör hjälpa dem som har det svårt, det är i första hand så man blir en trovärdig och relevant aktör i samhället. Här finns också möjligheter som kyrka att erbjuda en arena för socialt engagemang. En kyrka för troende och sökare. Därtill lyfter såväl troende och sökare som icke-troende fram gudstjänster, barn- och ungdomsarbete, existentiell vägledning och gemenskap som viktiga uppgifter ur ett samhällsperspektiv. Själavård och vägledning i existentiella frågor är också något som många, inte minst troende och sökare, ser som viktiga uppgifter för att kyrkan ska vara relevant ur ett personligt perspektiv. En kulturkyrka. Slutligen, ur det personliga planet, ser många kyrkan som en viktig kulturaktör. Konserter och andra kulturupplevelser är också något som starkt förknippas med positiva erfarenheter av kyrkan. Högtidskyrkan. Det som främst formar människors bild av kyrkan, och då i första hand i positiv riktning, är dock religiösa ceremonier som bröllop, 14(16)

15 dop och begravningar, skolavslutningar och inte minst, konfirmation. Det framstår som att det i första hand är vid dessa tillfällen som kyrkor och församlingar förmår beröra människor på djupet, som unga, som vuxna, och som vuxna tillsammans med sina barn. Den bemötande kyrkan. En dimension som går som en röd tråd genom alla dessa övriga dimensioner handlar om mötet. Det är tydligt att de enskilda mötena, inte minst med företrädare för kyrkor och församlingar, starkt färgar människors uppfattning om kyrkan i allmänhet, positivt och negativt. Det är också tydligt att många uppfattar att kristna i allmänhet inte står för ett positivt bemötande, ett bemötande baserat på ömsesidig respekt utan att de snarare har en dömande attityd och ser ner på andra. UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER FÖR GEMENSAM FRAMTID Undersökningen visar på en lång rad utmaningar och möjligheter för Gemensam Framtid, på riksplanet såväl som på församlingsplanet. Några av dessa är: Frikyrkan som begrepp. Mycket talar för att frikyrkan som begrepp är problematiskt. Attityden till Svenska kyrkan är t ex betydligt mer positiv än till någon av frikyrkorna, och inte minst till frikyrkan i allmänhet, även om man tar hänsyn till att kännedomen till enskilda frikyrkor som GF-kyrkorna och Pingströrelsen är betydligt lägre. Diakonalt arbete på entreprenad. Diakonalt arbete är det som skapar relevans och trovärdighet. Samtidigt har Gemensam Framtid lagt detta arbete på entreprenad till organisationer som Diakonia och Hela människan. Vad betyder det för kyrkan? Högtider och ceremonier. Vilken roll ska kyrkan ha och ta i dessa frågor? En kyrka för medlemmar eller för alla? Konfirmation och formativa år. Tonåren är de viktigaste åren. Det är då vi i stor utsträckning formar vår världsbild och livsuppfattning. Vilken plats ska konfirmation och ungdomsarbete ha i den nya kyrkan? Existentiell vägledning. I dagens samhälle har livsstilscoacherna tagit över präster och pastorers roll som vägledare i livsfrågor. Samtidigt finns en öppenhet för se kyrkan som en aktör på den existentiella arenan. Bemötande, värdskap och ömsesidig respekt. Jan Carlzon skapade i mitten av 1980-talet världens mest framgångsrika flygbolag genom att ta det personliga mötet sanningens ögonblick på allvar. Inom servicesektorn kallas detta numera värdskap och handlar mycket om bemötande med respekt. Tar församlingarna inom Gemensam Framtid bemötandet på lika stort allvar? Och hur ska kyrkan kunna bli en relevant part i en dialog kring existentiella frågor om dess företrädare och aktiva inte uppfattas som fördömande. 15(16)

16 OM UNDERSÖKNINGEN Undersökningen genomfördes under februari 2012 och respondenterna rekryterades via en webbpanel. I kvalitativ förundersökning i december 2011 ställdes en serie öppna frågor till 125 respondenter. Syftet med detta vara att fånga spontana uppfattningar om trovärdighet, relevans och erfarenhet av kyrkor och församlingar. Samtidigt genomfördes en statistisk analys av innehållet i svenska bloggar kring temat trovärdighet. Svaren från denna första analysomgång bildade sedan ett underlag när svarsalternativ formulerades till den större undersökningen där 1000 personer i åldrarna från alla delar av landet undersöktes. För ytterligare information, kontakta Mats Lindgren, Kairos Future, OM KAIROS FUTURE Kairos Future är ett internationellt konsult- och analysföretag som hjälper företag och organisationer att förstå och forma sin framtid. Genom trend- och omvärldsanalys, innovation och strategi, ger vi våra kunder de stora sammanhangen. Kairos Future grundades 1993, vårt huvudkontor finns i Stockholm och vi har representanter i New York, Peking, Barcelona och Köpenhamn samt samarbetspartners över hela världen. För mer information, besök vår hemsida eller kontakta oss: Kairos Future Vasagatan 40 Box STOCKHOLM Tel: info@kairosfuture.com 16(16)