Grov kvinnofridskränkning

Transkript

1 Nyhetsbrev från BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Årgång 6. Nummer 1, 2001 Grov kvinnofridskränkning Brottsoffermyndigheten har vid ett sammanträde i april 2001 tagit ställning till ersättningsnivåerna för kränkning i ett antal fall av grov kvinnofridskränkning. Myndigheten menade att den markering från lagstiftaren som införandet av brottet innebär, bör ge genomslag på nivån för kränkningsersättning. Det faktum att gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning och varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla skall medföra att ersättningen bestäms till ett högre belopp än vad som annars skulle ha varit fallet kr En kvinna misshandlades av sin sambo i deras gemensamma bostad vid tre tillfällen. Vid det första tillfället tilldelade mannen henne två knytnävsslag i ansiktet. Fem månader senare sparkade han henne två eller tre gånger på underbenet och drog henne i håret. Dagen därpå sparkade han henne två gånger på underbenet, drog henne i håret och tilldelade henne ett knytnävsslag i ansiktet. Därefter uttalade han att hon förtjänade våldet eftersom hon polisanmält de tidigare gärningarna. Misshandeln orsakade kvinnan smärta, blånader, svullnader och hudavskrapning. Tingsrätten dömde mannen för grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak. Domstolen förpliktade honom också att betala skadestånd till kvinnan med bland annat kr för kränkning. Beloppet var yrkat och sakprövat. Brottsoffermyndigheten uttalade att den vid bedömningen av kvinnans rätt till ersättning för kränkning särskilt beaktade att gärningarna hade utgjort led i en upprepad kränkning av kvinnans integritet och att brotten varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Ersättningen för kränkning fastställdes till kr kr En kvinna misshandlades och hotades av sin sambo vid ett flertal tillfällen under en tidsperiod på tre till fyra månader. Misshandeln bestod bland annat i att han tilldelade henne örfilar ungefär en gång i veckan. Hoten bestod i att han vid flera tillfällen yttrade att han skulle slå eller skada henne samtidigt som han höll upp knytnävarna eller ett tillhygge, till exempel en stekpanna. Därutöver misshandlade han henne vid ett tillfälle genom att klämma om hennes arm med smärta och sårskada som följd. Vid ett annat tillfälle sökte han upp henne på hennes arbetsplats och tilldelade henne ett knytnävsslag på kinden med smärta som följd. Vid ett tredje tillfälle tilldelade han henne ett stort antal slag med öppen och knuten hand mot huvud, kropp och rygg, cirka fem slag i huvudet med ett monopolspel samt knäade henne i underlivet. När hon skrek av smärta och rädsla tystade han henne genom att ta ett grepp över näsa och mun samtidigt som han pressade henne mot en vägg med sin kropp. Av våldet tillfogades hon smärta, sårskador, svullnader, blåmärken, andnöd och kväljningar. Vid i vart fall det sista tillfället, som ägde rum i bostaden, var kvinnan gravid. Tingsrätten dömde mannen för grov kvinnofridskränkning och

2 förpliktade honom att betala skadestånd till kvinnan med bland annat sakprövade kr för kränkning. Brottsoffermyndigheten konstaterade att gärningarna utgjort led i upprepade kränkningar och varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Därutöver beaktade myndigheten särskilt det stora antalet gärningar samt att kvinnan varit gravid. Ersättningen för kränkning bestämdes av nämnden till kr kr En kvinna misshandlades, hotades och ofredades av sin make vid flera tillfällen under ett års tid. Några gånger begicks brotten inför makarnas gemensamma barn. Vid ett tillfälle misshandlade mannen henne under flera timmar, genom att bl a tilldela henne slag mot ena ögat, dunka hennes huvud mot en vägg och en sänggavel, ta strupgrepp om hennes hals samt uttala upprepade dödshot. Vid ett annat tillfälle tryckte han upp henne mot en dörr samtidigt som han höll en kniv, instoppad i fodralet, mot hennes strupe. En annan gång satte han sig på henne, skar sig själv med en kniv och droppade sitt blod på henne, varefter han högg kniven i väggen. Vid andra tillfällen tilldelade han henne upprepade slag mot ansiktet och kroppen, dunkade hennes huvud mot en vägg, förövade skadegörelse i bostaden, ryckte ur telefonsladdar så att hon inte skulle kunna ringa, hotade med att bränna upp bostaden samt tvingade henne att ta av sig sina kläder. Vid det sista misshandelstillfället kastade mannen en radio på henne, slängde henne därefter mot väggar, golv, fönsterbräda och element, satte sig på henne och slog henne i ansiktet varefter han släpade runt henne på golvet genom att dra i hennes hår. Vid detta tillfälle avbröts misshandeln genom att ett av barnen ringde till polisen. Brotten orsakade kvinnan omfattande smärta, blåmärken, svullnader och håravfall. Tingsrätten dömde mannen för grov kvinnofridskränkning och förpliktade honom att betala skadestånd till kvinnan med bland annat kr för kränkning. Beloppet var yrkat och medgivet. Brottsoffermyndigheten konstaterade, liksom i ovan refererade fall, att gärningarna varit led i upprepade kränkningar och ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Myndigheten noterade att gärningarna pågått under lång tid och fann att den allvarliga kränkning som brotten inneburit motiverade en ersättning på kr kr En kvinna misshandlades och hotades av sin sambo vid fem preciserade tillfällen under en period på cirka tre månader. Vid det första tillfället, sedan de åkt bil till en avskild plats utomhus, tog mannen ett strupgrepp på henne, tilldelade henne smärtande slag med öppen hand över hela kroppen, slet av henne merparten av hennes kläder och förstörde dem. Mannen tog därefter nya strupgrepp på henne, slog henne över hela kroppen och lämnade henne slutligen halvnaken och frysande på platsen. Under misshandeln uttalade han flera dödshot. Vid nästa tillfälle slog han henne med öppen hand i bakhuvudet. Därefter slog han henne dels med sina händer och dels med en livrem på rygg, armar och ben samt uttalade hot om att döda henne. Vid ett annat tillfälle tvingade han henne, under hot om misshandel, att en längre tid stå på ett ben. När hon inte längre klarade det tilldelade han henne slag med en livrem. En annan gång band mannen fast henne till händer och fötter i sängen. Han stoppade en strumpa i hennes mun, skar med en kniv sönder hennes kläder och förde sedan kniven längs hennes nakna kropp samtidigt som han hotade att skära av allt hennes hår. Mannen höll sedan en tänd cigarett mycket nära hennes bröst och underliv samt tilldelade henne upprepade slag med en livrem. Misshandeln medförde smärta, andnöd, svullnader och visst känselbortfall. Vid det sista tillfället fäste mannen en bogserlina i sovrumstaket, lade linan om kvinnans hals och drog sedan åt linan. Han hotade henne också till livet. Misshandeln medförde smärta, märken kring halsen samt kortvarig medvetandeförlust. Tingsrätten dömde mannen för grov kvinnofridskränkning och förpliktade honom att betala skadestånd till kvinnan med bland annat kr för kränkning. Beloppet var yrkat och sakprövat. Brottsoffermyndigheten fann att utdömd ersättning framstod som väl avvägd och tillerkände kvinnan brottsskadeersättning med kr för kränkning. BROTTSOFFERMYNDIGHETENS NÄMND är det högsta beslutande organet i ärenden om brottsskadeersättning. Nämnden består av hovrättspresidenten Anna-Karin Lundin (ordförande), tingsrättslagmannen Hans Heimer (vice ordförande) och hovrättslagmannen Håkan Lavén (vice ordförande), professorn i försäkringsrätt Bill Dufwa samt riksdagsledamöterna Märta Johansson och Ulla Löfgren (ord. ledamöter). Ersättare är hovrättsrådet Karl Matz, chefsjuristen Gudmund Lindencrona samt riksdagsledamöterna Margareta Sandgren och Karin Israelsson. Nämnden sammanträder regelbundet och avgör ofta ärenden under ett särskilt tema.

3 Slagen dam Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige en omfångsundersökning Brottsoffermyndigheten fick i samband med Kvinnofridsreformen i uppdrag av regeringen att genomföra en omfångsundersökning angående mäns våld mot kvinnor. Brottsoffermyndigheten gav i sin tur Eva Lundgren, som innehar en av regeringen tillsatt professur med särskild inriktning på våld mot kvinnor, och Gun Heimer, docent och chef för Rikskvinnocentrum, i uppdrag att ansvara för det konkreta genomförandet. Båda forskarna är verksamma vid Uppsala universitet. Undersökningen riktades till kvinnor i åldrarna mellan 18 och 64 år. Den visar en hög svarsfrekvens, över 70 procent. Tigandets tid tycks vara förbi. Kvinnor kan och vill uttrycka sina erfarenheter av våld. Rapporten handlar om fysiskt och sexuellt våld liksom hotelser, vilket forskarna medvetet samlar under den gemensamma benämningen våld. Föreställningen om att hot skulle vara bara hot tillbakavisas. Resultaten visar tvärtom på klara samband mellan de olika formerna av våld. Några data redovisas här tillsammans med kommentarer framförda på presskonferensen på Rosenbad den 14 maj när denna Sveriges första omfångsundersökning av mäns våld mot kvinnor offentliggjordes. Mörka data Sammanställningen av resultaten visar att kvinnorna mött våld i många former, såväl i som utanför sina parrelationer. Det könsrelaterade våldet bildar en kontinuerlig serie av händelser med moment av mäns fysiska, verbala och/eller sexuella övergrepp mot kvinnor. Nästan hälften av kvinnorna, 46 procent, har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15 årsdag. Fler än hälften av kvinnorna, 56 procent, har blivit sexuellt trakasserade. Våld och/eller sexuella trakasserier är något som nästan sju av tio svenska kvinnor, 67 procent, har erfarenheter av. Ungefär var fjärde kvinna med våldserfarenheter utsattes den senaste gången för våld under det senaste året. Fler än var femte ung kvinna, i åldern år, har utsatts för våld under det senaste året. Var tredje kvinna som separerat eller skilt sig från en man rapporterar att hon har utsatts för våld av en tidigare make eller sambo. Mer än var fjärde av dessa kvinnor rapporterar om ett systematiskt våld från mannen. Den våldsform som är vanligast inom parrelationer är fysiskt våld. Var fjärde kvinna som har brutit upp ur relationen till en man har utsatts för fysiskt våld av tidigare make eller sambo. Den våldsform som är vanligast utanför en parrelation är sexuellt våld. Var fjärde kvinna har utsatts för det utanför en sexuell relation. Fler än var tionde kvinna, 13 procent, har erfarenheter av att vara utsatt för grövre sexuellt våld, som våldtäkt, våldtäktsförsök, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande eller försök till sexuellt utnyttjande, av en man utanför en sexuell relation.

4 Konsekvenserna av att vara utsatt för hotelser är allvarliga enligt studiens resultat. Kvinnor med erfarenheter av hot rapporterar om såväl fler som kraftigare fysiska och psykiska symptom än kvinnor med erfarenheter av fysiskt eller sexuellt våld. Självmordsförsök och självmordstankar förekommer också i högre utsträckning inom gruppen av kvinnor som hotats än inom gruppen av kvinnor som har utsatts för fysiskt våld. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samborelationer. 15 procent av kvinnorna polisanmälde den senaste våldshändelsen. Universitet och högskolor framstår som en riskfylld arena för kvinnor. Två tredjedelar av de kvinnliga studenterna har utsatts för sexuella trakasserier. Utmanar vanliga föreställningar Resultaten talar för att våldets utbredning är omfattande i alla grupper av kvinnor. Kvinnor med högre utbildning har dock något högre rapportering än de övriga, likaså kvinnor i övre inkomstskikt. Svenska män utövar 82 procent av våldet mot kvinnor i relationer där paret lever tillsammans. Mannens utbildning tycks inte påverka om han använder våld eller inte. Alkoholkonsumtion som orsaken till våldet får knappast stöd i rapporteringen. Både i de fall kvinnan uppger att maken/sambon dricker oftare än 1-2 gånger i veckan, liksom när mannen inte har druckit alkohol under det senaste året, finns en något högre rapportering av våld. Uppfattningen att det främst är män med invandrarbakgrund, ur socialt lägre skikt och/eller män med alkoholproblem som utövar våld mot kvinnor bekräftas alltså inte, tvärtom. Professor Eva Lundgren ifrågasätter därför också uppfattningen om den svenska jämställdheten: Jag har svårt att se hur den svenska självbilden av ett jämställt land ska kunna upprätthållas efter vad vi nu vet om svenska kvinnors våldserfarenheter. När nästan varannan kvinna i Sverige mellan 18 och 64 år har utsatts för våld av någon man, måste väldigt många svenska män ha utsatt någon kvinna för våld. Detta säger oss att vår svenska kultur inte är jämställd utan att maktförhållandena mellan könen är mycket skeva. Kvinnor är utan frizoner Studiens resultat bekräftar tidigare forskning som visar att många kvinnor utsätts för könsrelaterat våld i sina parrelationer. Både Eva Lundgren och Gun Heimer förvånades över frekvensen av ytterligare våld: Det vi inte visste är att våld ofta förekommer också utanför nära relationer. Det är exempelvis så att var fjärde kvinna utsatts för sexuellt våld av en man som hon varken har eller har haft en sexuell relation med. Mannen kan då vara en arbetskamrat, chef, granne, släkting eller vän. I en knapp tredjedel av fallen var mannen en främling. Härtill kommer att kvinnornas erfarenheter inte är avlägsna i tid. Särskilt de unga kvinnorna har varit utsatta för våld under senaste året. Det är alltså relevant att hävda att mäns våld mot kvinnor förekommer i alla typer av relationer. Dessutom kan det pågå på alla platser; i kvinnornas hem, på deras arbetsplatser, liksom på gator och torg och på olika uteställen. Forskarna sammanfattar detta med konstaterandet att: Det finns inga frizoner för kvinnor. Akademin farofylld Universitetsmiljön är också en farofyld arena för kvinnor. Studerande är oavsett ålder den grupp som är mest utsatt för sexuella trakasserier. Två av tre kvinnliga studenter har trakasserats sexuellt. Eva Lundgren pekar på en bred diskriminerande effekt av detta: Självklart tas en mängd kreativitet och intellektuell kraft i anspråk för att hantera en sådan arbets- och studiemiljö. Av de kvinnor som har utbildning på universitetsnivå, men inte har tagit ut examen är andelen allra högst. Sju av tio bland dem har blivit sexuellt trakasserade. Brottsoffermyndighetens publikation: Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige en omfångsundersökning skriven av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski, distribueras av: Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, fax , tel , e-post: order.fritzes@liber.se Pris 148 kr + moms

5 Kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter Britta Bjelle, generaldirektör för Brottsoffermyndigheten, framhåller att omfångsundersökningens resultat visar på väldigt många kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter i Sverige. Resultaten skärper också på ett dramatiskt sätt allvaret i regeringens påpekanden i Kvinnofridspropositionen om att insikterna måste öka om den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor. Britta Bjelles förhoppning är att kunskapen som studien ger om omfattningen och spridningen av mäns våld mot kvinnor både ska resultera i åtgärder för att stoppa våldet och för att öka respekten i bemötande och behandling av kvinnor som utsatts för detta våld. Hon menar att många har ett särskilt professionellt ansvar att uppfylla. Det gäller de som arbetar inom rättsväsendet, som advokater, domare, poliser och åklagare, liksom personalen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det professionella ansvaret omfattar också forskare och utbildare. Samtidigt har vi alla, oavsett yrke, anledning att söka mer kunskap: Omfångsundersökningen visar ju att våldet finns och pågår mitt ibland oss. Kvinnofrid Brottsskadeersättning inom EU Brottsoffermyndigheten genomförde i höstas en konferens, delvis finansierad av EU:s program GROTIUS The Expert Meeting on Compensation to Crime Victims in the European Union. Under två intensiva dagar i Umeå fokuserade experter från samtliga EU-länder på frågor om statlig ersättning till brottsoffer. Expertmötet utmynnade i enhälliga konklusioner som delgivits Kommissionen, som utifrån dessa har åtagit sig att göra en så kallad Grönbok på brottsofferområdet. Brottsoffermyndigheten åtog sig vid Expertmötet att göra en sammanställning över befintlig lagstiftning inom EU-länderna angående brottsskadeersättning, som håller på att färdigställas. THE UMEÅ EXPERT MEETING ON COMPENSATION TO CRIME VICTIMS IN THE EUROPEAN UNION Supported by the GROTIUS-programme of the European Union organised by the Swedish Crime Victim Compensation and Support Authority in co-operation with the Ministry of Justice Umeå, Sweden October 23-24, att förstå bakgrunden till mäns våld mot kvinnor och dess effekter Ett utbildningsmaterial för personal inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och kriminalvården Utbildningsmaterial för Kvinnofrid Brottsoffermyndigheten har producerat ett av de studiehäften som ingår i den satsning på fortbildning som regeringen i samband med Kvinnofridspropositionen gav Rikspolisstyrelsen i uppdrag att leda. Syftet med detta studiehäfte är att öka kunskapen om de särdrag som präglar mäns våld mot kvinnor. Kvinnofridsreformen sätts in i ett historiskt sammanhang och möjliga förklaringsmodeller presenteras för att förstå mäns våld och dess konsekvenser för kvinnan, mannen och barnen. Här beskrivs också de nya möjligheter som Kvinnofridsreformen skapat. Kvinnofridsreformen är en milstolpe i svensk rättsutveckling och mycket mer. Viktiga förändringar i lagen kombineras med insikten om att paragrafer inte är nog för att bemästra det omfattande samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor utgör. Våldets omfattning och utbredning visar att detta fortfarande är en del av vår svenska kultur. Problemets allvar skärps av att forskningen också visar att barn i dessa familjer mycket ofta bevittnar våldet mot sin mamma och att barnen alltid tycks veta om våldet. Avsikten är att vidareutveckla professionaliteten hos dem som har i uppgift att förverkliga reformen, dvs verksamma inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården liksom inom socialtjänsten och kriminalvården. Alla dessa ska ges möjligheter till effektivare arbetsmetoder via relevanta kunskaper avseende mäns våld mot kvinnor. Brottsoffermyndighetens studiehäfte Kvinnofrid - att förstå bakgrunden till mäns våld mot kvinnor och dess effekter kan beställas via Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, fax , tel , e-post: order.fritzes@liber.se Pris 80 kr + moms

6 Gränsdragningsfall Brottsoffermyndigheten har i följande ärenden tagit ställning till frågan om brottsoffret varit utsatt för en sådan allvarligare kränkning att ersättning skall lämnas för denna - med minst kr - eller om angreppet legat under den ersättningsbara nivån. Två män försökte stjäla ur en kvinnas väska. Kvinnan befann sig i en matbutik och hade väskan i sin kundvagn. En av männen tilltalade henne för att avleda hennes uppmärksamhet medan den andre stoppade ned händerna i väskan. Kvinnan upptäckte stöldförsöket. Tingsrätten dömde männen för försök till grov stöld och utdömde yrkade och sakprövade kr för kränkning till kvinnan. Brottsoffermyndigheten fann att brottet inte utgjort en sådan allvarligare kränkning av kvinnans personliga integritet att ersättning kunde lämnas. En man tillgrep fyra guldarmband ur händerna på ett butiksbiträde. Biträdet hade enligt mannens önskemål tagit fram armbanden och höll dem så att han skulle få titta på dem, när han plötsligt ryckte åt sig dem och försvann. Tingsrätten dömde mannen för grov stöld och utdömde yrkade och sakprövade kr för kränkning till butiksbiträdet. Brottsoffermyndigheten fann att brottet inte utgjort en sådan allvarligare kränkning av den personliga integriteten att ersättning kunde lämnas. Två män beväpnade med yxa respektive slägghammare kom in i en uraffär, gick direkt fram till skyltfönstret, slog sönder den inre glasrutan, tillgrep ett antal klockor och försvann sedan ur butiken. Ingen av männen sa något eller ägnade butikspersonalen någon närmare uppmärksamhet. Polisen kunde inte återfinna gärningsmännen. Brottsoffermyndigheten tillerkände de tre butiksbiträden som befunnit sig i butiken ersättning för kränkning med vardera kr. Myndigheten fann alltså att ersättning bör lämnas i fall som detta trots att inget direkt hot riktas mot personalen. Med hänsyn till bland annat de farliga vapnen och rånarnas aggressiva beteende, får situationen i denna typ av fall anses så hotfull och rånliknande att ersättning bör utgå. En man krossade en ruta och tog sig in i hallen till ett bostadshus. Kvinnan som bodde i huset ropade till mannen för att försöka få honom att avlägsna sig. När mannen inte efterkom hennes uppmaningar ringde hon till polisen. Därefter väckte hon sina två barn, åtta och fyra år gamla, och sprang med dem ut till familjens bil där de låste in sig tills polisen anlände. Till skillnad från modern konfronterades barnen aldrig med inbrottstjuven. På grund av andra brott väcktes inte åtal mot gärningsmannen. Brottsoffermyndigheten tillerkände barnen ersättning för kränkning med vardera kr. Brottsoffermyndigheten ansåg alltså att rätten till kränkningsersättning vid hemfridsbrott gäller samtliga som varit hemma i bostaden, under förutsättning att de på något sätt varit medvetna om brottet. Gamla brott En kvinna ansökte om brottsskadeersättning för sexuella övergrepp som hon hade varit utsatt för under sin uppväxt under 1940-talet. Brottsoffermyndigheten avvisade hennes ansökan med hänvisning till att eventuell fordran var preskriberad enligt preskriptionslagen. Kvinnan begärde omprövning av avvisningsbeslutet. I omprövningsärendet fattade Brottsoffermyndigheten beslut i oktober Myndigheten konstaterade att dagens system för brottsskadeersättning inte fanns vid tidpunkten för brotten, utan att möjligheten till ersättning, liknande den som gäller idag, infördes först år 1971 genom kungörelsen SFS 1971:505. Eftersom det i kungörelsen stadgas att den skall tillämpas på skada som inträffat efter utgången av år 1970, fann myndigheten att kvinnan inte hade kunnat få någon ersättning oavsett när hon gjort sin ansökan. Hennes ansökan avslogs därför. Brottsskadeersättning är alltså utesluten för brott som inträffat 1970 och tidigare. För senare brott gäller att rätten till ersättning begränsas av reglerna om ansökningstid och preskriptionstid i brottsskadelagen och preskriptionslagen.

7 Jämkning Den 1 juli 1999 utökades möjligheten att jämka brottsskadeersättning vid personskador. Syftet med lagändringen var att undvika fall där det, på grund av att den skadade själv har ökat skaderisken, kan anses stötande att staten betalar ut full ersättning. Den skärpta lydelsen av jämkningsregeln i 9 brottsskadelagen skall tillämpas på skadefall som inträffat från och med den 1 juli Med anledning av lagändringen tog Brottsoffermyndigheten, vid ett sammanträde i december 2000, ställning till några ärenden där fråga var om jämkning enligt den nya regeln. En man befann sig på en privat fest när han blev misshandlad av två kvinnor. Den ena kvinnan tilldelade honom ett antal slag i ansiktet och flera sparkar mot kroppen medan den andra slog honom ett flertal gånger i huvudet. Av våldet tillfogades mannen en revbensfraktur, smärta och blånader. Tingsrätten dömde båda kvinnorna för misshandel. Den förstnämnda, som både utdelat sparkar och slag, förpliktades betala skadestånd till mannen medan skadeståndsanspråket mot den andra kvinnan ogillades. Misshandeln hade föregåtts av att mannen helt oprovocerat hade förolämpat och knuffat den förstnämnda kvinnan. Med hänsyn till mannens eget beteende beslutade Brottsoffermyndigheten att i och för sig skälig ersättning för kostnader samt sveda och värk skulle jämkas till noll. Med hänsyn till omständigheterna lämnades inte heller någon ersättning för kränkning. En svensk man på semesterresa vid Medelhavet lämnade sitt hotell nattetid, iförd endast underkläder, för att leta efter en simbassäng. Under sin vandring genom staden mötte han fyra män som gjorde sig lustiga över honom. En av männen knuffade honom, vilket ledde till att svensken sparkade mannen så att denne föll omkull. De fyra männen blev då aggressiva och började slå och sparka svensken som flydde springande. De fyra männen jagade in honom på en restaurang där han fick ett slag i huvudet med en glasflaska. Slaget orsakade sårskador som fick sys. Brottsoffermyndigheten fann, med hänsyn till svenskens eget uppträdande, att ersättningen för kostnader, sveda och värk samt lyte skulle jämkas till hälften, av de i och för sig skäliga beloppen, och att ingen ersättning för kränkning skulle lämnas. En man, A, befann sig på en danstillställning. Av okänd anledning knuffade han två gånger till en annan man som befann sig på dansgolvet. En stund senare, när männen möttes på toaletten, började de munhuggas varvid A spottade den andre mannen i ansiktet och tryckte upp honom mot en vägg. Sedan dansen slutat gick A fram till mannen eftersom han trodde att denne sparkat hans kamrat. A tog tag i mannen och de föll båda omkull på marken. Mannen fick tag på ett järnrör, cirka 40 centimeter långt och 1,5 kg tungt, som A:s kamrater lyckades ta ifrån honom och kasta iväg. Mannen sprang emellertid och hämtade järnröret, återvände till A och tilldelade honom ett kraftigt slag i huvudet med järnröret. A tillfogades smärta och ett blödande krossår i hjässan. Tingsrätten dömde mannen för grov misshandel och förpliktade honom att betala skadestånd till A. I kränkningsdelen fann tingsrätten med hänsyn till A:s eget agerande skäligt att jämka ersättningen till medgivna kr. Brottsoffermyndigheten ansåg att i och för sig skälig ersättning för sveda och värk samt kostnader skulle jämkas till hälften, samt att ingen ersättning för kränkning skulle lämnas. En man, P, och ytterligare några personer befann sig i P:s lägenhet, där de festade och drack sprit. Av någon anledning uppstod missämja mellan P och en annan man. Den andre mannen var verbalt otrevlig mot P och när han lite senare halvlåg i en soffa tilldelade P honom en spark och flera knytnävsslag. Mannen fick då tag i en kniv och utdelade två knivstick mot P vilka orsakade smärta och sårskador. Tingsrätten dömde mannen för grov misshandel. I domen konstaterade domstolen att samtliga inblandade hade varit ovilliga att sprida ljus över händelseförloppet och att gärningsmannens uppgifter därför fått godtas. Brottsoffermyndigheten fann att brottsskadeersättningen till P för kostnader samt sveda och värk, med hänsyn till hans eget beteende, skulle jämkas till hälften och att ingen ersättning för kränkning skulle lämnas.

8 B PORTO BETALT Nyhetsbrevet utges av: BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Box 470, Umeå Servicetelefon Fax: E-post: Hemsida: Blind rättvisa? Att brottsofferteman engagerar alltmer visade sig bland annat vid en av Brottsoffermyndighetens programserier under våren. I samarbete med Integrationsverket inbjöd vi till en temadag i Umeå den 5 februari för att öka kompetensen bland dem som kommer i kontakt med offer för brott med rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Västerbottens dåvarande landshövding Georg Andersson, som själv visat stort engagemang i brottsofferfrågor, välkomnade fler än 300 personer från olika centrala professioner och organisationer som lockats att delta. Dagen bjöd i varierande former på väsentliga insikter och kunskaper, som att raser egentligen inte finns utan är kulturella konstruktioner, att främlingsfientligheten inte kan ses som lätt avgränsade bölder på samhällskroppen utan snarare finns i hela samhällspyramiden med de extrema varianterna som en topp, att föreställningar om invandrade bidrar till olikhet inför lagen m m. En ytterligare temadag med likartat program och engagemang har genomförts i Malmö den 7 maj och planering pågår för en tredje dag i Göteborg den 24 september. I samtliga regioner kommer temadagen att följas upp av en serie mindre seminarier. För Umeåregionen hålls det inledande uppföljningsseminariet den 30 maj med förhoppningen att locka invandrade till att möta representanter för svenskt rättsväsende: advokat, do- mare, polis och åklagare. Program läggs successivt in på Brottsoffermyndighetens hemsida: Fler informationsfoldrar Lagen om brottsskadeersättning är en rättighetslagstiftning. Brottsoffermyndighetens ambition och uppgift är därför att bidra till att samtliga berättigade brottsoffer informeras om dessa rättigheter. För att göra informationen lättillgänglig har serien av foldrar som aktualiserar olika brottstyper kompletterats. Den mest generella av foldrarna har dessutom översatts till ett antal olika språk. Serien omfattar nu följande: Till dig som utsatts för hot eller våld i arbetet Till dig som utsatts för kvinnofridsbrott Till dig som ansvarar för ett barn som drabbats av brott Till dig som utsatts för brott mot din egendom Till dig som utsatts för brott med främlingsfientliga eller rasistiska inslag Till dig som utsatts för brott med homofobiska inslag Till dig som utsatts för brott mot din person, som förutom att den finns på svenska, har översatts till arabiska, engelska, franska, persiska, ryska, serbokroatiska, spanska, turkiska och tyska. Foldrarna kan beställas utan kostnad från Brottsoffermyndigheten. De kan med fördel exponeras i entréer och väntrum i bland annat rättsväsendets olika lokaler. Brottsofferpärm Polismyndigheten i Kalmar har också ett system som kan vara väl värt att ta efter. Varje utredare har en Brottsofferpärm där ovanstående material tillsammans med bland annat kontaktmöjligheter med lokala brottsofferjourer, kvinnojourer m fl finns samlade. Båda systemen kan bidra till att fler brottsoffer uppmärksammar sin rätt till brottsskadeersättning genom att (även) få information om den skriftligen. KONTAKTPERSONER Generaldirektör Britta Bjelle Byråchef Per Rubing Avdelningsdirektör Hans Sjölander Ekonomichef Knut Hardeland Brottsofferfonden Elisabeth Wikén Jidell Bibliotek Mari Printz Norell Informationschef och ansvarig utgivare Gudrun Nordborg