järvi socken». I denna uppsats har Runeberg gifvit en trogen bild icke blott af Saarijärvibons lif i helg och socken, utan af den finska

Transkript

1 N:R 5 (892) TORSDAGEN DEN 4 FEBRUARI :DE ÅRG. eller gfvt den dess väsentlga nnehåll. Därtll var hans skaldeande för stor omfattande, för unversell. Och själfva verket är det en annan, med den fnska på vsst sätt besläktad folksång, som mera påtaglgt färgat Runebergs poetska alster, nämlgen den servska, hvlken frambär ett heroskt element, som den fnska folkvsan saknar. Men den fnska sångens själ, som är»förbdandets resgnaton», har nr hans lyra framlockat toner, hvlka än dag dallra hans folks nre förläna det kraft att under de bttraste motgångar»lyssna tll den granens susnng, vd hvars rot dess bo är fästadt.»»den fnska folkvsans fröjder sorger, dess mnnen örhoppnngar äro bundna vd den sky, den sjö den skog, som närmast omgfva hemmet.» MEDALJ TILL 100-ÅRSDAGEN AF JOHAN LUDVIG RUNEBERGS FÖDELSE DEN 5 FEBRUARI , MODELLERAD AF WALTER RUNEBERG, GRAVERAD AF ERIK LINDBERG. J AF O H A N L U D V I G R U N E B E R G, FOSTERLANDSKÄNSLANS SKALD. W E N T Z E L HAGELSTAM. ED K Ä N S L O R af stolthet vemod tllka skall Johan Ludvg Runebergs hundraårsmnne hållas helgd hans båda fädernesland, Fnland Sverge. Hvar fnnas väl ädlare hågkomster för svensk fnne att samla sg om än de som lefva Runebergs sånger? Hvar fnna v väl starkare enhetsband än dem han knutt Fänrk Ståls sägner, Julkvällen, Hanna, Kung Fjalar, alla sna sanna evgt fängslande blder från nordska hem nordskt folklf? Svensk tll härkomst, språk bldnng, tllhörde Runeberg Sverge. A f svensk sång saga af svenskt folklynne sn hemb y g d mottog han sna lefvande frska ungdomsntryck. Men född uppväxt Fnland, blef han en hängfven trogen son af detta land, det fnska folket, dess strder, dess ldanden förhoppnngar ägnade han största delen af sn rka skaldegärnng. Det var först vd mognare år som hans dktarsjäl befruktades af den rent fnska anden, af Kalevalafolkets kynne sed. Efter blott ett års vstelse vd unverstetet A b o lämnade han högskolan för en längre td flyttade tll det nre Fnland, där han hos två famljer Saarjärv socken hade mottagt anställnng som nformator. Folklfvet här uppe, så främmande för den blfvande skalden, väckte hans ntresse fängslade honom helt. Han fattade tycke för den fnska folkkaraktärens starkaste egenskaper lärde sg älska d e m : uthållghet uppoffrng, handlng mera än ord, en seg förtröstan på framtden äfven under de mest hopplösa förhållanden. Sna ntryck från vstelsen den fnska bygden nedskref han uppsatsen»några ord o m nejderna, folklynnet lefnadssättet Saar- järv socken». I denna uppsats har Runeberg gfvt en trogen bld cke blott af Saarjärvbons lf helg socken, utan af den fnska bondens lf, sådant det gestaltar sg de flesta trakter af det nre Fnland. Det är särskldt en yttrng af den fnska folkanden, som djupt rörde skaldens fantas blef lksom en utgångspunkt för hans fnsk-svenska dktnng, nämlgen den fnska folkvsan. De gamla svenska sångerna, som lefde på folkets läppar hans hemtrakt Österbotten, öfvade aldrg något nflytande på Runebergs dktnng. Men den känsla, som talar ur de fnska folkvsorna, den kommer oss tll möte redan hans tdgaste dkter, den återfnna v många af hans yppersta skapelser. Det är resgnatonens känsla, som förbdar segern ännu efter nederlaget. Så hos bonden Pavo, som på stt frostga hemman den fnska ödemarken blandar hälften bark brödet, förtröstande på att»herren pröfvar blott, Han ej förskjuter». Så hos Fänrk Ståls hjältar, som kämpa strden ut, fast allt synes på förhand förloradt strd under alla förhållanden, cke en resgnaton, som uppgfver kampen. Det skall cke sägas, att den fnska folkvsan satt sn prägel på Runebergs dktnng När Runeberg, så ung som han då var, lämnade unverstetet för att fördjupa sg de fnska ödemarkerna, hade en hans lärare vän förutspått, att han Saarjärv skulle blfva så dum som stockarna där. Den profetan kom på skam. T y här var det som den unge skalden fck ny o c h. f r s k närng för sn fantas, här kunde han tränga n den naturens ensamhet stllhet hans andes utvecklng behöfde, här nträdde för honom»en väckelsens td, då han nhöstade på en gång det djupaste det högsta nnehåll för sn fosterlandskänsla.» RUNEBERGSSTODEN I HELSINGFORS.

2 IDUN relatoner bldnng. Och hvad Älgskyttarna vdkommer, är dkten vsserlgen cke natonell den menng som den urfnska folkpoesn Kalevala eller den fnske natonalskalden Alekss Kvs allmogeskldrngar. Men den är fnsk på samma sätt som Fnlands svenska befolknng på Runebergs td var det tll själ hjärta, då den svenska bldade klassen den fnska allmogen möttes som söner af samma fnska naton. I denna dkt, som»förhärlgar den fnska bondens enkla upphöjda lfsåskådnng,» lefver samma fnskhet, som under Fnlands pröfnngar våra dagar kommt tl) uttryck de bevngade orden:»ett snne, fastän tvänne språk.» Att frånkänna Älgskyttarna den fnskt natonella andan vore lktydgt med att öfverhufvud frånkänna Runebergs skaldskap dess fnska lynne. Det vore att förneka det röda fnska blod, som sjuder Fänrk Ståls sägner. SÄLLSYNT UNGDOMSPORTRÄTT AF J. L. RUNEBERG. När Johan Ludvg Runebergs hundraårsmnne hans andra fädernesland hålles helgt för det nordska det allmänt mänsklga, som lefver evgt hans dktnng, då blckar hans fnska folk upp tll detta mnne som tll en vägledande stjärna genom dess hstoras natt. RUNEBERG OCH TOPEL1US. EFTER EN UNIK AMATÖRFOTOGRAFI.»Man frågar sg nu,» säger en af vår tds fram med pånyttfödelsens kraft ur folkets främste Runeberg-tolkare*,»huru det skullegått, eget hjärta, ur dess slumrande, frhetsälskande om Runeberg vd denna ålder, då snnet är mest ande, ur dess undertryckta, men därför cke öppet, skaplynnet mest bldbart, mndre trofasta kärlek tll fostercke af omständgheterna förts landet. Väl hade det fnska folket nämnda förhållanden, huruvda redan tdgare kommt tll ett vsst han lkafullt blfvt den store skald medvetande om sg själft, han är. Försynen har många möjnatonaltetsdén hade väckts tll lgheter utvägar, hans lf nom det fnska fosterlandet. fosterlandskänsla hade kunnat väcmen den nre hos folket verkande kas på annat sätt, men utan den lfskraften slumrade ännu. Det omedelbara grundlga bekantvar som om sklsmässans stund skap han gjorde med nlandets det svenska moderlandet hade benatur dess befolknng samt hållt dotterlandets hjärta hug det personlga umgänge han hade som om en trånande hemlängmed krgare från 1808, kan man tans tårfyllda öga hade från de cke se huru hans fosterlandskänstusen sjöarnas djup blckat vemola skulle erhållt den omfattnng dgt bort öfver h af vet. Det var den lefvande kraft, med hvl denna stund resgnatonens ödsken den nu verkar ur hans skalga känsla, som spred sn kyla pelser. Äfven formellt hänseen det fnska folkets barm, det de fnnas hans skaldskap drag, behöfde en td af dådlös begrunsom utan en sådan berörng knapdan, nnan det varsnade att det past vore förklarlga.» var sg själft nog. Det hjälpte RUNEBERGS GARD I BORGA, DAR SKALDEN UTARBETAT DE FLESTA AF SINA ej att en annan ädel ande ODÖDLIGA VERK. Det är uppenbart att Runebergs sökte med entusasmens trollmakt ntma kontakt med stt lands väcka sna landsmäns slumrande själfkänsla. Det fanns en td, då detta folk ej fattade genunt fnska befolknng gfvt hans dktnng Den utfrån kommande kraften betydde nsjälft, att det ägde rätt tll en själfständg dess natonella prägel gjort honom tll den tet, då den ej kunde göra sg tll ett uttryck tllvaro, att det ägde sn uppgft att fylla fnska fosterlandskänslans skald.»hos ngen för folkets säregna lf. natonernas medvetna lf. Dess långa förtd af föregångarne (nom den fnsk-svenska lttera- Man har Sverge cke kunnat undgå att se de fnska dragen hans sångmös anlete. När Kung Fjalar utkom, yttrade en svensk krtker, att Runeberg var svensk endast tll språket. I Fnland åter har man på natonellt fnskt håll velat göra gällande, att Älgskyttarna vore natonell endast genom några från fnskan lånade ord för öfrgt svensk tll hela sn läggnng. Bägge dessa omdömen äro orktga. Runeberg var svensk cke blott tll språk, utan jämväl tll härstamnng, famlje- af ansträngnngar, af försakelser af hängfvenhet på samma gång hade kommt det att smånngom glömma sg själft förgäta den andel det haft samhällskaptalet af störa fosterländska mnnen en ära, som sprder sn glans genom tderna. De fosterländska mnnena det fått gemensamt med en naton, som en gång ägt sn storhet bland världsfolken, vågade det, lämnadt åt sg själft, knappast tllräkna sg, mdt bland alla de rka skatter det mottagt arf med västerländsk kultur ett lagbundet samhällsskck stod Fnlands folk vllrådgt famlande nför portarna tll allt det okända framtden kunde bära stt sköte. Lösryckt från moderlandets famn stod det på sna öde moar lksom barnet på den vlsna vägen, ännu efter den dag, då man tllropat det att träda fram ntaga sn rättmätga plats bland natonernas antal, sökte det sna dystra skogars djup sn anspråkslösa frstad, lksom väntande på ett tllfälle att obemärkt få taga del folkens kamp för själf ständghet frhet. * C. G. Estlander, Runebergs Skaldskap. Krtska Studer (Normalupplagan b. VHI.) Och detta tllfälle kom. Det kom med Johan Ludvg Runebergs sång, som kvällde turen) kan man såsom hos Runeberg följa det folklga elementets upptagande det svenska skaplynnet, som en förstlngsfrukt däraf står hans Idyll epgram, där detta element är starkare betonadt; hvlket cke heller undgck krtken Sverge, när den begynte fästa uppmärksamhet vd hans dkter.»* I Runebergs dktnng utvecklar sg smånngom en fnsknatonell stl, som tllka bär hans personlghetsmärke. Denna stl, som hans första dktsamlng redan kunde spåras, framträder med allt större tydlghet den andra. Ett sådant uttryck fann Runebergs sång, rkare, varmare mera tjusande än något väckelserop, som tdgare ljudt Fnlands bygder. Den talade ej, denna sång, om de förplktelser v hafva mot fosterlandet, om den rätt v äga att utveckla oss frtt nom oss själfva, att bygga på vårt dyrbaraste arf: vår natonaltet, vårt modersmål våra helga lagar, H v l k e t m u n v a t t e n skall m a n använda? Intyg:»Den bekantskap jag gjort med AZYMOL, har vart uteslutande angenäm vll jag särskldt framhålla dess utomordentlgt angenäma uppfrskande smak samt dess förmåga att upplösa fett- slemartade beläggnngar å tänder slemhnna; uppfyller AZYMOL de fordrngar man ställer på ett det bästa munvatten kan sålunda med allt skäl rekommenderas. Stockholm den 22 nov Henrk MELLINS FOOD Wela, legtmerad tandläkare. Lärare vd Karol nstt. Tandläkarensttuton. af Läkarekåren erkändt bästa närngsmedel för barn sjuka. Fnnes på Apoteken samt hos Specerhandlarne* ^. P R O F g«ratls o o I franoo från Axel Lmnnstrand, QJE K. -

3 57 IIMIII t IIIIII den vädjade ej tll något för tderna bndande kejsarord för att bevsa det fnska folkets rätt att skapa sg en egen framtd. Och lkväl väcktes det fnska folkets medvetande om sn själf ständghet just genom denna sång, ty dess känsla var fnsk dess tankar fnska. I den såg skaldens folk en spegelbld af de uppoffrngar det gjort de smärtor det ldt för ett enda stort gemensamt mål fosterlandets väl fosterlandets ära. Det lärde sg lyssna tll svanens sång vd älfvens strand, tll granarnas hvskande sus forsarnas manande röster den fnska ödemarken. Och det lärde sg fatta den mäktga stämma, som ur skogarna bland snö s ropar ut natonernas rätt att lefva stt eget lf offra sna krafter för ett själf medvetet arbete den fosterländska andans hägn. gyllne kors på hmlens blå. Västanskur mot brustna väggen PRÄST». AF PEHR J. WALLIN. BELÖNAD MED SVENSKA AKADEMIENS MINDRE MEDAL.l I GULD VID HÖGTIDSSAMMANKOMSTEN SISTLIDNE 2 0 DEC. H AR DU sett vd Furusundet, hur det ssta skäret flytt? Har du sett vd Lemlandsgrundet, hur det reser sg på nytt? Säkert har du tänkt, mn broder, tanken, som jag tänker än: Månne skepparn vändt stt r o d e r?... Här är samma kust gen! Samma gråa, sltna hällar, mossbarett plym af björk, le ljusa sommarkvällar, mulna tll, när skyn blr mörk. Vndens barn, en rönn på stupet, strör stt blom på naket skär, speglar sg blåa djupet, ler mot syskonblden där. Och när båten rundat näset, vken öppnar dg sn famn. Som ett barn sträckt ut gräset, vnkar dg Marehamn. Här är Åland, hvlket väckte syskonmnnet hos dg nyss... Hand, som Sverge Fnland räckte... Öfver Östersjön en k y s s!... CIIO Ld UollmOn nullllldll Drottnnggatan 68. Q. W Plfl UlUj Et HUSHÅLLSSKOLA, A A äa u slutad mtt gråten ut mnnets lund. Men stlla stjärnekvällar täljer mnnet tyst sn bkt. Granars sus på Ålands hällar sätter sång tll hjältars dkt, nventerng från föregående säsonger öfverbfna lager af Kastelholm o c h Bomarsund taga mot som tår skäggen Barnkläder M. BENDIX, 16 R e g e r n g s g a t a n 5 Sturegatan. 1 M I I 1 1 I I I I I IIEI hur td af nöd fara bll blef svärd svärd blef bll med Guds hjälp, den underbara, tlls det hette: Härntll...! Lyssnar du tll folkets tunga? Är det ej en främlngs röst? Ack, helt andra toner sjunga nnerst nne hans bröst. När han täljer dagar flydda med dess örlg... Frodefrd... det blr solsken hans hydda, Men förgänglg som ett rö på marken vore skaldens gudagåfva dödfödd evghetstanken hans sång, om v cke den funne svaret på vår fråga. 1 eldskrft brnner öfver hans sekelmnne det segervssa svaret: EN nu Bortslumpas Ålands flagga bär ej längre»o fosterland, hvem spanar dna öden? Förborgadt är, om lyckan eller nöden en gång skall röjas dn framtds drag.> UR DIKTCYKELN»EN LÄNSMAN OCH Efter kan jag cke undra på: Det fnska folket hade fått en natonalskald, det hade ordets rkaste beydelse fått en stor man att blcka upp tll, det kände med hänförelsens jubel att det var en naton. Och nu på hundraårsdagen af skaldens födelse står hans fnska folk på sna brända sveder, där kornet slagt rot grönskat mognat tll skörd spörjer lksom han:»dn blomnng, sluten än knopp, skall mogna ur stt tvång; se, ur vår kärlek skall gå opp dtt ljus, dn glans, dn fröjd, dtt hopp, högre klnga skall en gång vår fosterländska sång.» II1IIIIMIMII Om krng bröstet det blr trängre, nämn blott:»svenske kungens td»! KVINNLIGA UNGKARLSHEM. U NDER D E T A T T den moderna kvnnan för sg eröfrar det ena arbetsområdet efter det andra alltjämt häfdar sn arbetsduglghet bredvd mannen, har hon knappast ännu vaknat tll medvetande om sn ställnng utanför arbetsområdet, lka ltet som hon tyckes hafva klargjort för sg det egentlga målet; för hvlket hon arbetar. Följden af dessa ändamålslösa sträfvanden blr naturlgtvs den, att det kvnnlga arbetet kommer msskredt, att de ekonomska resultaten äfven blfva de för henne lägsta möjlga. Tusende kvnnor nnehafva platser banker, försäkrngsbolag andra ndustrella nsttutoner, där de utföra ett lka ansvarsfullt maktpålggande arbete som sna manlga kamrater, men de allra flesta fall mot en lön, som uppgår tll hälften eller en tredjedel af den manlge kamratens på motsvarande post utan utskter tll befordran, som utgör den drfvande kraften vd mannens arbete. Om man nu något närmare skulle försöka ngå på orsakerna tll dessa mycket ojämna löneförhållanden, så skulle man naturlgtvs först främst bemötas med den allmänt gängse satsen, att mannen såsom famljeförsörjare första rummet måste tllgodoses, att kvnnan nför detta faktum måste sänka sna pretentoner. Det är således försörjnngsskyldgheten, som blr första handen åtgörande för lönernas reglerng ej arbetsduglgheten. Men hur ställer sg sådant fall frågan för de män, som aldrg gfta sg, för de kvnnor, som kommt den ställnngen att de måste försörja ej blott sg själfva, utan kanske äfven någon nära anhörg, bdraga tll yngre syskons ofta bröders uppfostran o. s. v.? Det kan äfven fnnas kvnnor m e d försörjnngsskyldghet gent emot andra, det fnns kvnnor med försörjnngsskyldghet gent emot sg själfva. Denna skyldghet tllhör nämlgen kvnnan såväl som mannen. The honest earnest man mwt':/work. The woman also otherwse she dröps at once below the dgnty of man. (Elsabeth Barrett Brownng.) Men hurudana äro den arbetande kvnnans själfförsörjnngsmöjlgheter? Här Sverge kasta sg de s. k. famljeflckorna eller döttrarna ur medelklassens hem n på de olka arbetsfälten ofta af verksamhetsbegär, ofta af behofvet att förtjäna tll sna egna personlga utgfter, hvlket j u underlättar ekonomen.ett hem med många yngre syskon, där den gemensamma kassan blr hårdt anltad där det kan vara skönt slppa bedja om hvarje öre. Men hur många af dessa unga kvnnor förtjäna så mycket, att de verklgen kunna försörja sg själfva, hur många hafva utskter att någonsn kunna göra det? Förr eller senare upplösas föräldrahemmen, den arbetande dottern, som förut förtjänat tllräcklgt tll nålpengar, en annan teaterbljett möjlgen någon lten fereresa, hvad har hon att lefva af nu, då hon uteslutande blr beroende af nkomsten af det egna arbetet? Och hvlka möjlgheter har hon att skapa det hem, som enlgt naturens ordnng en gång måste ersätta det gamla? Ett torftgt nackorderngsställe blr ofta det enda hem, hon kan bestå sg nu, då allt måste tagas ur egen kassa, såvda hon ej föredrager att hyra sg ett rum äta ute, d. v. s. på hushållsskolan den ensamma kvnnans enda val fråga om restauranter här Stockholm åtmnstone. Har hon gfta syskon eller andra nära anhörga, kan hon kanske slå sg ner hos dem ett sätt att skapa sg en rktgt beroende ställnng. Men hvarför skulle cke den arbetande kvnnan såväl som den arbetande mannen hafva rätt tll ett eget hem, hvarför skulle cke de kvnnlga krafven detta afseende kunna tllgodoses såväl som de manlga, när medlet arbetet är detsamma för båda. Och när det är försörjnngsskyldgheten, som är det för lönerna af görande, så bör den löntagande kvnnan fordra en lön, som o m ej genast så dock efter några års arbete kan bereda henne verklg själfförsörjnng; detta begrepp måste ett eget hem vara nneslutet. Huru många söner ur medelklassens hem lämna cke dessa, så snart deras nkomster tllåta dem att sätta bo på egen hand? Om äfven döttrarna gjorde detsamma den mån det redan under nuvarande arbetsförhållanden är dem möjlgt, skulle den kvnnlga arbetsstandarden höjas, det skulle så smånngom blfva en förvandlng den allmänna värdesättnngen af kvnnlgt arbete, allt efter som kvnnorna mera allmänt uppställde kraf på verklgt ej skenbart oberoende. Först då skall det kvnnlga arbetet blfva lkställdt med mannens ekonomskt andra afseenden då kvnnorna uppställa samma kraf samma fordrngar af lfvet som mannen. Ett eget hem är en manlg såväl som kvnnlg fordran af lfvet utgör målet för mannens arbete lksom det borde göra det för kvnnans. En man skaffar sg' det genom stt arbete, känd för omsorgsfull undervsnng matlagnng,fnbaknlng,desserträtter, lnnesömnad m. m. 3 mån kurs Prosp. frtt mot porto t.j., J»ftraUJäoe, godt varerande nord, låga prser rabattkuponger, äro bland stadens mera besökta. OAFÉ & BUFFÉ, öppet tll II e. m. God frukost-, lunch-," supé- kaffeserverlng. 'Bakelser, tårtor, kaffevrödaf egen tlllverkn lng~eéneras~ fvea* här KONDITORI & FINBAGERI, specalté: fnare bakelser, tårtor o. konfekt, kaffe- o. thébröd. Beställn. mottagas tacksamt. OBS.: Endast kvlnnl. betjänng. ^ Z^ hå/?:jp2 ^ ^?'^!'''\ ^ so fö d a

4 IDUN mmnm IIIIlllIllllIIIIIlllMlmMllltllllllllt LanolnI Sana-Tvål. I Stor ltterär p r s t ä f l n g f ö r KORTARE GARANTERAD REN, NEUTRAL, E MILD OCH ÖFÖERFET. BÄSTA BAMTTÅL! 25 öre st. TUSEN ( 1, ) kännagfna författare taga GRUMME&SON STOCKHOLM. ler få v härmed för del- kortare novel- uppsatser, lämpade att Idun Det fnns kvnnor med starkt utpräglad ndvdualtet, högt kultverad smak stor förmåga att styra ställa allt egenskaper, som först komma tll sn rätt ett hem för hvlka ett själfständgt arbete blfvt en lfssak. Men skall dessa kvnnors arbete verklgen äga den rätta betydelsen för dem, så bör det kunna förskaffa dem möjlgheten att utom arbetslokalen nrätta stt lf så, som deras personlghet kräfver, på samma gång som de ett eget hem komma tllfälle att frtt utveckla de specellt kvnnlga egenskaper, utan hvlka ntet hem är tänkbart. Äfven för den utvecklade arbetskvnnan, som långt fram lfvet har lyckan att få behålla sna föräldrar, kan krafvet på ett eget hem blfva så starkt, att det öfverröstar alla gamla hänsyn fördomar, äger hon förmågan att genom sna händers arbete skapa ett eget hem, är hon därtll fullt lka berättgad som den kvnna, som lämnar sna föräldrar för att tllsammans med en man som hon kanske cke älskar blda ett hem endast för tllfredsställelsen att få äga ett sådant, som hon kan kalla»eget», eller den unge man, som, så fort utskter därtll yppa sg, hyr sg en lägenhet utom föräldrahemmet för att få erfara behaget att stå på egna fötter. Det borde ej blott betraktas såsom hvarje männskas mans kvnnas rättghet att stå på egna fötter, utan äfven skyldghet att göra det, så snart som möjlghet därtll förefnnes. Ett eget hem, se där det mål, som borde uppställas af hvarje arbetande kvnna! BRITON. FÖR ÅRET NYTILLTRÄDANDE PRENUMERANTER som ännu cke erhållt början af Selma Lagerlöfs berättelse»herr Arnes pennngar», uppmanas ännu en gång att med det allra första nsända sna adresser jämte ett toöres frmärke porto, då de fjol utkomna arken af den ntressanta följetongen grats tllställes dem. Senkommande rskera nämlgen att bl utan, då v nu måste bestämma upplagan för nödg tlltrycknng, nnehåll. publceras därgenom bereda ytterlgare Täflngen omfattar, som ha v sagdt, tvänne afdelnngar om ett dess lflgare värdefullare del- hopp tagande lått oss angeläget vara att för hvardera af dessa grupper utfästa prs, som förhållande tll de äskade prestatonerna torde kunna anses synnerlgen lberala. FÖR PÅ EN NOVELL 3 TILL 5 IDUNSSPALTER UTFÄSTAS TRE PRIS: FÖRSTA PRIS KR. ANDRA PRIS KR. TREDJE PRIS 5 0 KR. FÖR EN ARTIKEL PÅ 2 TILL 4 IDUNSSPALTER I NÅGON KULTURELL ELLER PRAKTISK FRÅGA AF ALLMÄNT INTRESSE UTFÄSTAS DESSLIKES TRE PRIS: FÖRSTA PRIS KR. ANDRA PRIS KR. TREDJE PRIS Som PRISDOMARE ha, skrftställarne Sven hr Söderman verka. 5 0 KR. jämte redaktonen, Thore Blanche o c h godhetsfullt lofvat d:r med- Förutom de prsbelönta alstren för- behåller redaktonen sg rätt tll nlösen efter öfverenskommelse af öfrga för publcerng Idun lämplga Samtlga skola vara tll publcerats, håll utbjudas. seglad des få alster förut ej samtdgt på ej annat orden:»tll prstäflngen», motto eller sgnatur samt för- namnsedel, som namn nsända Täflngsskrfterna betecknas å kuvertet med förses med täflngen täflngsskrfter. orgnalarbeten, som adress utom den jämväl täflan- upptager täflngsskrftens motto. Täflngsalstren böra adresseras tll Iduns vara kommande nlämnade senast Stockholm, den 15 näst' aprl. Stockholm febr. VT:R Redakton, Redaktonen af ÖGONBLICKSBIL- FÖR IDUN AF BIRGER MÖRNER. IV. nbjuda öfrga ntresserade att prstäflng BOSPOREN. (Eftertryck förbjudes). PRIS. redan årets anmälan tll- afskt en KR. I värde omväxlng åt tdnngens ltterära om han gfter sg eller cke, under det att ett eget hem httlls för kvnnan vart lktydgt med gftermål. Lyckan att äga ett sådant, som hon genom stt arbete har kunnat förskaffa sg, har endast undantagsvs vart henne beskärd. Men hvarför skulle cke äfven en kvnna genom stt arbete kunna skapa ett hem, hvarför skulle den kvnna, som af en eller annan orsak afstår från äktenskapet, också därmed nödgas afstå från utskten att äga ett hem. En ensam kvnna, som arbetar, har bra mycket större förutsättnngar än en ensam man att ordna ett bo åt sg, där hon kan styra ställa ge sn personlghets prägel, utan att falla händerna på egenmäktga hushållerskor, för att nu endast vdröra denna del af särskldt ungkarlslfvets afvgsda. DER NOVELLER O C H U P P S A T S E R. ENLIGT vår I = VID Idun. 2 AF DAMERNAS MUSIKBLAD, utgfvet af Ellen Sandels, har utkommt nnehåller följande fyra kompostoner, nämlgen en sång (org. för D. M.) af den framstående norska tonsättarnnan Agathe Baclcer- Gröndahl, en vals af Robert Schunann. en serenad (prsbelönt salongskomposton) af Vllg Budnck samt en polka (org. för D. M.) af Axel Aström. Textafdelnngen meddelar porträtt bografer af Agathe BackerGröndahl Elfrda Andrée, den "sedvanlga muskrevyn samt för öfrgt en hel del underhållande läsnng. Slutlgen återfnnes ett tllkännagfvande af redaktonen angående det slutlga resultatet af den under förra året utlysta muskalska prstäflngen. De prsbelönade namngjfvas där ock, K N A P P T ett bösshåll från vår trädgård lgger de dansande dervschernas kloster. För en mansålder sedan låg det omgfvet af en park kunde se ut öfver staden nedanför sna fötter. Men staden låg cke orörlg. Som en stor polyp sträckte den långsamt, men oemotståndlgt ut sna armar åt alla håll snart omfattade den alla höjderna krng Péra. Hus vd hus vuxo upp allt tätare krng de dansandes»tekke», klosterbröderna kunna nu från taket af sn bostad knappast mera se en strmma af Bosporen. Utanför deras port har själfva den stora Péragatan dragts fram, frankernas egen gata, där allt västerlandets kram skyltar bakom stora glasrutor, med djäfvulsk konst hafva européerna knappt ett stenkast från deras tempel rätt genom berget ända tll Galata borrat ett stort hål, där nutdens männskor, glömska af all värdghet, nstufvade stora vagnar låta frakta sg upp ned lksom tegel, hvlka hssas upp tll muraren uppe på sn ställnng. Men fastän Péra sålunda blfvt en stadsdel, där ngen rättänkande museman med aktnng för sg själf längre kan bo, fortfara Mewlanas helga dervscher att där dansa mellan sna döde. Från gatan observerar man föga af själfva klostret: en flygel med stora gallerförsedda fönster en port, srad med tänkespråk ur koranen. Ser man n genom gallret, varsnar man ofantlga sarkofager, som stå på golfvet, höljda af kläden dukar med nskrptoner. Hvarje sarkofag är vd sn hufvudända försedd med en pedestal, som kommer det hela att lkna en mnatyrkyrka med torn; spran utgöres af den dödes lfvet burna turban. Den llla gården lknar torget en underlg, förkrympt stad. I mdten står en lnd, den tätaste tusenårslnd, som någonsn kastat skugga, på sdorna mellan små begrafnngsplatser, där vårdarne tränga sg om hvarandra, luta sg mot grannarne eller, brustna spllror, stcka fram mellan blad blom, stå små grafkor, lknande pavljonger. I fonden är helgedomen af mörknadt trä tll höger en vattenbrunn under ett tak, omgfven med järngaller. Hvarje fredagsmddag dansa dervscherna. Deras sal är åttkantg, omgfven af gallerer två vånngar. På en djurhud stter fonden öfversteprästen, sheken, framför honom en halfcrkel längs barrären dervscherna. Alla bära höga, bruna, toppformga hufvudbonader af kamelens hår öfver axlarne olkfärgade kappor. Nu börjar musken tona uppfrån galleret. En underlg melankolsk sång oändlga, utdragna modulatoner, ackompanjerade af flöjter tam-tam. Nu resa sg dervscherna; långsam, gravtetsk gång, en efter en, göra de en djup bugnng för sheken, äfven denne reser sg, nu börjar en kretsgång med sällsamma steg högtdlga reverenser, som upprepas af hvar en ur raden, hvarje gång han beträder den plats, där sheken nyss tronade på korslagda ben. Plötslgt ger sheken ett tecken med sn hand alla blda framför honom en halfmåne. Från deras skuldror falla mantlarne, som uppsamlas af tjänande bröder, nu stå de sn snöhvta tempeldräkt, en rkt VECKAD kjol, hvta BENKLÄDER som öfver de

5 nakna fötterna sammanbndas vd vrsten. En efter en skrda de fram förb sn shek kyssa hans hand, hvarvd denne böjer sg kysser deras knd, så taga de några steg åt sdan, lyfta långsamt armarne, sträcka dem vågrätt, snurrande hastgt rundt med sänkta hufvud sväfva de ut en krets utefter det bonade golfvet. Som om en mot marken lutad jätteblomma långsamt öppnade sna kronblad, breda de hvta kjolarne ut sg åt alla sdor. Musken ökar sn takt; allt fortare snurra dervscherna med hufvudet sjunkande ned mot axeln, den utsträckta högra armens hand är öppnad uppåt den vänstras mot jorden. Blekare blekare blfva knderna, allt blåare läpparne, ur hvlka långsamt en hvt fradga spprar fram, men dansen går allt vldare, allt mera besnnngslöst. Hvart fladdra nu deras tankar, dessa gubbars, mäns gossars? Sjunka de själfva allt mera yrselbedöfvade n Mohammeds sällhetsvärld, höra de redan dess palmer susa? Eller domnar deras medvetande smärtfrtt tll sömn utan drömmar; försjunka de som droppar ned det stora ntets vatten? När de ändtlgen sent o m sder hejda stt lopp jätteblommorna tll sst sakta sluta sg, sjunka de en efter en, kraftlösa, sansberöfvade, handlöst ned som en utbrunnen glödhög, medan d e, lksom blygsel att deras krafter ändock cke voro mer än mänsklga, kyssa marken, kasta tjänarne öfver deras drypande skuldror mantlarne, musken domnar dör bort. Och v resa oss från våra platser gå, hälft yra hufvudet, hälft undrande öfver oss själfva, smått förlägna öfver att v för ett ögonblck verklgen lått oss grpas af mystken af ett hemskt okändt element den underlga, Europa bortglömda konst, som af de gamle grekerna en gång räknades tll de sköna. V. Mn llla dotter j a g funno en gång på en landsväg en hästsko, som hon tog upp trädde på armen.»hvad skall du göra med d e n?» frågade jag.»jag skall g ö m m a den, tlls jag möter en rktgt fattg häst, som nte har några skor.» Jag hade förut aldrg kommt att tänka på, att det fnnes rka hästar fattga hästar hästar som hvarken äro fattga eller rka. Här Konstantnopel har jag lärt mg att det också fnnes fattga hundar rktgt utfattga. Om det på det hela taget gfves en lefvande varelse, som cke äger en sten att luta stt hufvud mot, så är det Konstantnopels hund, ty den sten, som han lutar sg mot, tllhör gatan, hvar han lägger sg, lgger han vägen; hvarje ögonblck rskerar han att känna hjulet af en vagn eller klacken af en sko öfver sn hals. Jag har nu efter några månader lyckats formera bekantskap med flere medlemmar af af härvarande hundproletarat, först sst vll j a g tllstå att ntrycket är mycket sympatskt. I de sklda stadsdelarne äro hundarne af olka samhällsställnng. Arstokraten är Pérahunden; han bor den europeska stadsdelen är välföddare, men skygg. I denna stadsdel vstas j u bo en massa greker, dessa förena med sna öfrga motbjudande egenskaper äfven den af grymhet m o t djur, men å andra sdan är köksaffallet här bättre det är j u alltd en tröst tllvaron för mna fyrbenta vänner. Galata-hmden är ännu 59 fattgare, men för en gladare tllvaro, ty hans stadsdel hafva de godhjärtade turkarne öfvertaget deras hägn sker dem ntet förfång. På en gata Galata såg j a g tvänne hyndor med små valpar; den ena hade funnt skydd bakom en barrär af bräder, som välvllga händer för den llla famljens räknng spkat fast vd ett hörn af en husvägg; den andra hade tll barnkammare erhållt en hel hönsbur, som ställts mdt på trottoaren fyllts med ett lager af halm. Hundarne Stambul stå lägst å den socala skalan. Det är där man kan se de utmärglade skabbga ndvderna, som nästan eländghet kunna täfla med de spetälske blnda tggarne på Galatabron, det vll säga mycket. Men det är cke nog med att hvarje stadsdel har sna egna hundar; hvarje gata har sna bofasta. Hvarje lag bevakar med orubblg hänsynslöhet sna gränser, det vore för den främmande hunden en säker död att våga sg n på en annan stams jaktmarker. Hvarje stam äger sn borne höfdng; naturlgtvs den starkaste bland hanhundarne; hans skall går vanlgen bas. Det är han som tager u p p ; först då han börjar skälla, falla de andra n; här skäller ngen ensam hund ngen eller alla. Tll utseendet lknar Konstantnopels hund en vallhund; hans päls är som oftast brun eller grå. Nästan hvar enda en äger blessyrer en stor del af dem lnka på tre ben mnnen från den nattlga kampen om de utkastade soporna, då alla trängas utan hänsyn för hvarandra; det är ett rfvande ett sltande, bett jämmer utan lke hvarje kväll efter solnedgången, då alla dessa hungrga magar ändtlgen bekomma något tll lfs om också stundom bara pappersaffall. Men en vänlgare anspråkslösare hund får man eljes leta efter. Går man nattetd utan lykta, snafvar man gång på gång öfver något mjukt, det är en sofvande hund, som stället för att morra sakta klagande smyger sg åt sdan såvda han cke föredrar att lgga orörlg kvar. T y tålg oömtålg är han som ngen annan, en tacksammare blck än hans, då man med sn spatserkäpp stryker honom öfver ryggen, har aldrg lyst ur ett hundöga. Konstantnopels hundar tyckas sakna hvarje anlag för erotk. Men försynen, som låter lljorna växa på marken, låter ännu så länge Konstantnopels hundar cke dö ut, hvarje jul månad kan därför en hvar hynda fröjda sg åt åtta tll to valpar. Det är en vacker syn att se en stående hynda ge d åt sna små, som tvänne rader trängas under henne. Men ehuru här ngen männska dödar en valp, decmeras de dock antngen af svält eller våda; en hundfamlj, som jag personlgen känner, har sålunda på mndre än två månader mnskats från elfva tll tre. Åt den studerande ungdomen. I E Experment väcka Intresse tör kemen förtyd- = E lga dess grunder. : : Wlhelm Beckers Skol-Laboratorer, 57 : E cm. höga, 33 cm. breda 16 cm djupa ekskåp, E E prydlga synnerlgen praktskt nredda med såväl = z Kemkaler som dverse utensler. E Innehåll: Natrumkarbonat, Kalsalpeter. Klorbarum, E Kalumbkroraat, Järnvtrol, Klorsyradt kal, Blodlutssalt E gult, Blodlutssalt rödt, Svafvelsyra, Salpetersyra, Saltsyra, : E allt glasburk r flaskor med väl nslpade proppar. : E Sprtlampa. Profrör, Retort, G»sutvecklngsflaska, Af-unst- E E nngsskalar, Mensur, Glasbolfvar, Glastrattar Glasstafvar. E E Glasbägare, Blåsrör, Gummslang, Lackmuspapper, Fltrer- E E papper. E Ställnngar tll retort, profrör skålar. E Allt väl ordnadt npassadt på bestämda platser. E E Prs kompl. kr. 3 5 :. E Wlh. Beeker, É Kungl Hofleverantör. STOCKHOLM. : Ett ordnadt kloakväsen skulle komma Konstantnopels ssta hund att dö af svält. Eedan nn för han en tynande mserabel tllvaro. Ingen skall heller få ur mtt hufvud, att cke Konstantnopels hund är af alla hundar på jorden den fattgaste. (Forts.) SVERIGES UTSÄDESFÖRENING. N A M N E T S V A L Ö F är kändt både gamla nya världen. Med berättgad stolthet kunna v svenskar nämna det namnet, ty genom den där arbetande Utsädesförenngen har Sverge blfvt föregångslandet en banbrytande verksamhet att förädla landtbrukets kulturväxter. A t t vårt llla land med sna afseende på jordmån klmat så ogynnsamma förhållanden kunnat bl ett föredöme för de stora kulturländerna, är sannng något, som måste väcka vår förvånng beundran för den nsttuton dess ledare, som åstadkommt detta. Helt vsst kan det för Iduns läsekrets vara af ntresse att ord bld se en skldrng af Sverges Utsädesförenng Svalöf. Att här ge en omfattande sådan af förenngens verksamhet arbetssätt kan naturlgtvs cke frågakomma. Intresserade, som cke tagt del häraf, hänvsas tll professor Hjalmar Nlssons vd flera olka tllfällen utgfna lättfattlga populära broschyrer ämnet. På ntatv af godsägaren Brger Welnder frherre F. G. Gyllenkrook stftades 1886 med säte Svalöf en»sydsvensk förenng för odlng af utsäde», som dock redan året därpå på grund af det lflga deltagande, hvlket från alla delar af vårt land vsades det nya företaget, utvdgades tll»allmän Svensk Utsädesförenng». Namnet förenklades 1894 tll Sverges Utsädes förenng. Det mål Utsädesförenngen föresatt sg att vnna var en förbättrng af våra nuvarande landtbruksväxter genom uppdragandet af nya för våra förhållanden särskldt passande sorter, hvlka på samma jord, med samma gödnng samma omhuldnad öfrgt kunde lämna ej blott större, utan jämväl värdefullare skördar än v httlls ernått. Men när man väl rktgt på allvar tagt fatt på denna uppgft, befanns det efter sex år, att de arbetsmetoder, som härför tdgare användts, ngalunda motsvarade stt ändamål. Följaktlgen kunde de ej heller ge hopp o m ett mera lycklgt resultat, än de lämnat på andra håll. Man måste alltså gå tllbaka tll förädlngens första grundprncper söka uppbygga ett helt nytt arbetssystem. Det är förädlngsarbetets ledare professor Hjalmar Nlsson, som har äran af upptäckten häraf. Han har grundat stt arbete på ärftlghetslagarna deras yttrngar godogjort sg dessa för en p a k t g k förädlng, tlh GATHUNDAR I KONSTANTINOPEI,,

6 60 Den metod, efter hvlken arbetet på Svalöf bedrfves, består separatkultur af enstaka plantors afkomma genom delgen förnyad regeneraton (»pedgree»). metod, ha cke vunnts utan ett strängt planlagdt genomfördt arbete, genom trägna studer på fälten noggranna undersöknngar på arbetsrummet. Jämsdes med de undersöknngar, experment konstruktoner af fullkomlgt nya kontrollnstrument, som åtföljt den nya metoden, har man stor skala bedrfvt jämförande pröfnngar af sädessorterna. Utom från fältförsöken på Svalöf nhämtar förenngen erfarenheter beträffande sna sorters egenskaper värde från prvata odlngar hela vårt land allt efter dettas så skftande klmat jordmånsförhållande. Expermentalfälten på Svalöf upptaga crka 19 tunnland. De där växande sorterna, hvlkas antal hvarje år uppgår tll en 2,500 å 3,500 nummer, underkastas en sträng, botansk gransknng, hvarvd renhetsgraden lkformgheten bestämmas deras åtskljande som själfständga sorter kontrolleras. A förenngens försöksfält ha framalstrats ett ständgt växande antal nya sorter nom hvarje Pr-0V- N H j a \ n o a r SVERIGES UTSÄDES FÖRENING Iy,-/S3 0y? t SVALÖF, DESS STYRELSE OCH CHEF. bearbetadt växtslag. Några få af dessa nya sorter ha sedan sprdts bland allmänheten burt Svalöfnamnet vda omkrng. De storartade resultat, som uppnåtts genom denna nya på Svalöf uppfunna tllämpade Ett mndre vanlgt ntresse förtroende har från såväl hushållnngssällskapen som ensklda kommt Svalöfsnsttutonen tll del. Konung Oscar har ända från de första åren af dess verksamhet vart dess höge beskyddare, lksom kronprnsen är förste hedersledamot. Bland ledamöter gynnare kan förenngen räkna många det svenska landtbrukets märkesmän främste dkare nom

7 61 rkets alla landskap. Dess nuvarande styrelse utgöres af hrr landshöfdng G. Tornérhjelm, ordf., frherre Carl Carlsson Bonde, v. ordf., professor H. Wnberg, grefve C. C. Beck-Frs, godsägare Brger Welnder, kammarherre Ph. Stjernsvärd, professor B. Jönsson, frherre Nls Trolle, grefve Raoul Hamlton, frherre Faban De Geer, frherre D A. Stjerncrona, rektor J. A. Sjöström, frherre Malte Ramel, hrr Robert Dckson domänntendent Ivar Månsson. Bland förenngens tjänstemän märkas, förutom chefen, professor Nlsson, doktorerna H. Tedn, H. Nlsson-Ehle kanddat J. Walldén samt dess nyutnämnde sekreterare doktor Hjalmar Möller. Dckson, kammarherre W. von Plåten, grosshandlare O. Th. Carlsson baron Kjell Barnekow. Utsädesbolagets verksamhet har särskldt under den nuvarande dsponenten, doktor Eml Olns lednng nått en för våra förhållanden mndre vanlg omfattnng. DEN NORSKA STADEN AALESUND EFTER BRANDEN. N. SKARPMOEN.. FOTO FOR IDUN AF Genom deltagande flera nhemska en nternatonell utställnng ( W e n 1890) har förenngen gjort sna arbeten rön kända äfven utlandet. Också besökes Svalöf hvarje år af en mängd utländngar, bland hvlka särskldt böra nämnas många stpendater med offentlgt understöd från nästan alla europeska stater. På senare tden är styrelsen emellertd betänkt på en ansenlg utvdgnng af hela verksamheten, så att denna, som från början menngen vart, kommer att omfatta samtlga våra landtbruksväxter. För att möjlggöra upptagandet af de nya arbetena har styrelsen vändt sg tll stat hushållnngssällskap för att erhålla de härför nödga medlen. På förenngens program stod från början äfven sprdandet af fullgoda utsäden bland allmänheten. V d sdan af förenngen grundades därför ett nytt företag»allmänna Svenska Utsädesaktebolag e t». Under förenngens kontroll ombesörjer denna nsttuton den vktga tllämpnngen af förenngens arbetsresultat som lgger öfvertagandet, det omsorgsfulla renodlandet sprdnngen af de nyuppdragna sorterna. Detta bolag har under sn tolfårga tllvaro öppnat marknad för de svenska skördarna som utsädesvaror för MellanEuropa en storartad export af»svalöfs förädlade utsädessorter» bedrfves årlgen. Bolaget dsponerar vd själfva Svalöf en areal på 1,200 tunnland af Skånes bästa jord, därjämte form af kontrollerade odlngar ännu större arealer olka provnser upp tll mellersta Sverge, sen Norrköpng en själfständg flal upprättats. Utsädesbolagets styrelse består af herrar godsägaren Gottfr. Warholm, ordf., professor H. Wnberg, v. ordf., godsägarne Brger Welnder, H. Chr. Jensen, Robert De för olka ändamål afsedda byggnaderna på Svalöf lgga sprdda en lummg parkanläggnng järnvägsstatonens omedelbara grannskap. I stora nsttutonsbyggnaden, uppförd vacker vllastl, upptages nedre botten af rum för förenngens styrelse, bblotek, trenne större arbetsrum, fotograferngs- telefonrum, tvänne kontrollrum, bostad åt vaktmästare m. m. I öfre vånngen har bolaget sna kontorslokaler, hvarjämte den upptager åtskllga salar för den vktga gransknngen af förädlngsmateralet planta för planta. Vd tanke på hvad detta Svalöf redan httlls vsat sg kunna åstadkomma har man helt vsst stora skäl att af en sådan förbättrng dess ekonomska ställnng vänta sg högst betydelsefulla resultat, hvlka just därför att de komma själfva vår modernärng tll godo förtjäna all uppmärksamhet ntresse de vdaste kretsar nom vårt land. UR DAGSKRÖNIKAN. VISORNA är den lockank ARLEKS de tteln på en tafla af Pehr Hlle- NATIONALMUSEUMS NYA MÄRKLIGA FÖRVÄRF: KÄRLEKSVISORNA, TAFLA I OLJA AF PEHR HILLESTRÖM D. Ä. ström d. ä., som dagarna nköpts för Natonalmuse målnngsgaller såväl genom ämnets beskaffenhet som ock genom navteten behagfullheten själfva målnngssättet torde bl en af äe musebesökande mycket uppmärksammad duk. I en lummg skogsdunge står en landtlg tärna, en mjölkflcka, färd

8 62 med att af en lten krng-vandrande I går på fru Lsbeths födelsedag handelsman köpa några vsor dessa hade klockan kommt, men hon hade skllngstryck, som så fltgt producedå nätt jämnt hunnt se åt den, rades på 1700-talet. Sn stora blankupptagen som hon hela dagen vart skurade kopparflaska har hon satt af gäster, endast hunnt göra den ned bredvd sg. anmärknngen för sg själf, att den förefallt så gammalmodgt klumpg Säljaren, rätt trasg lappad tarflg, jämfördt med alla de nya tll klädseln, lknar vd hastgt påsemoderna möbler, som den nu var ende en lten bondpojke; men beomgfven af. traktar man honom närmare, så märker man, att den gunstge junkern»för hvar gång göken vsade sg handen bär en sprättbåge en med sn röst förkunnade, att åter stor pl befnnes vara ngen mnen tmme af lfvet förgått, skulle dre än gud Amor själf, förklädd tll hon tänka på hvad hon under den bonde, ett faktum, som yttermera tden handlat tänkt,» skrefvo förstyrkes däraf att på vsbunten han äldrarna. bär under armen står tryckt med Hu, så fruktansvärdt ansvarsfullt stora bokstäfver:..»fyra nya rolga lfvet då blefve, om man jämt skulle kärleksvsor Örebro 1796». En vara tvngad att tänka! Fru Lsbeth blommande rosenbuske vd sdan suckade otålgt vände dröjande, fulländar allegoren. motsträfvgt sna steg n tll salen, ENASTÅENDE BYGGNADSMÄRKE'. VALLEBERGA KYRKA I SKÅNE. där den gamla klockan stod Taflan, af hvlken v dagsnumtill HÖGER KLOCKSTAPELN. M. FRICK FOTO. med stt stlla enformga tck-tack ret meddela en afbldnng, är sglksom återgaf hjärtats jämna slag. nerad nedre högra hörnet, Fru Lsbeth sjönk ned den låga sknnklädda om, som man väl får antaga, kärleksvsorna tllhon gjort nu de ssta åren med lysande framkorgstolen gömde hufvudet de små hvta, höra dem, som äro»tryckta år», så är den äfven gång". välskötta händerna. daterad, något som ganska sällan är fallet med Fru Lsbeth strrade begrundande n sna konstnärens arbeten. Hlleström var 1796 sextoegna mörkskmrande ögon. Det var som om hon åter vart lten. Hon såg tre år, taflan bevsar en märkvärdg frskhet sg själf sprnga omkrng därute på landet, lemen var det så säkert detta, att aldrg hon den gamle mästarens produkton. kande med syskonen eller statbarnen, hoppande också skulle blfva fångad? Var det nte det hon höet uppe på logen, ryktande korna eller rdande rent af vlle eftersträfvade omedvetet förstås! hästarna vall under de ljusa, mlda sommaraftoch var det nte just nu kväll på balen, hon narna. O, hur det doftat af klöfver vallmo, TjTT MÄRKLIGT GUDSHUS. I Ingelstads härad vsste, att hon skulle träffa den, som var starkare af skogen själfva jorden, huru lycklga * ^ Skåne lgger Valleberga uråldrga kyrka, än hon? sorglösa de vart! som af församlngen ansetts vara så tll åren komhade hon nte redan lofvat att komma dt för men, att ett antal sockenmedlemmar ngått tll hans skull, endast för hans skull, var det nte Och de långa, långa vnteraftnarna, sedan vederbörande med anhållan om att få rfva tempdärför hon vlle vara vackrare än någonsn! läxorna voro öfverstökade! Huru de suttt samlade let. Denna begäran har emellertd framkallat proomkrng det runda bordet hvardagsrummet, mehon böjde hufvudet smålog segerstolt åt tester från en del arktekter andra för våra dan far eller mor läste högt för dem ur någon den lockande blden spegeln. Med ens for hon forntda byggnadsmnnen ntresserade personer, rolg bok, ända tlls den kära göken klockan hop lkt ett skrämdt barn blef blek ända ut därbland äfven från Danmark, protester, som tavsade sg förkunnade toslaget. Men då var tll läpparna. gt sg uttryck en skrfvelse tll rksantkvaren det obeveklgt slut med läsnngen, vore man ald»ah, den gamla gökklockan, hur den skrämde med anhållan, att han måtte göra allt för att berg så mdt det mest spännande momentet mg, jag har blfvt nervös, märker jag!» Hon vara kyrkan från förstörelse. boken. ryckte helt brådskande tll sg de långa slkesvansedan, ltet längre fram, huru förtjusande roi skrfvelsen framhålles, att det skulle vara en tarna, som lågo på bordet bredvd. lgt var det nte att smyg akttaga de stora nyoersättlg förlust för kännedomen om Nordens ro»redan åtta.» Hon gck fram tll rnglednngen förlofvade systrarna, taga del tllrustnngarna tll manska byggnadskonst, fall hon skulle försvnna, för att rnga på jungfrun fråga, om vagnen deras bröllop, festerna under själfva högtdsdaenär templet cke endast är en urgammal rovar kommen, men stannade med handen, redan garna. Sedan kom tomheten, då de foro, deras mansk kyrkbyggnad. med talrka spår af den urhalfvägs lyftad för att rnga,»resor» voro dock ej långa, endast några ml bort sprunglga utsmycknngen, med de gamla rundlågo egendomarna, där de skulle framlefva stt bågsdörrarna, korbågen, altarnscher, gesms Hvad mena far mor med att just nu skcka lf. sockel ursprunglgt skck samt med spår af de gökklockan? Gökklockan, som var det käraste ursprunglga fönstren, utan därjämte tll sn grundhuru lugnt lycklga voro de nte, bägge paren. de numera ägde ut stt hem, som de fått lysform egendomlg enastående. Det mäktga Fru Lsbeth mndes, huru hon tyckt att de lknat ett nngspresent från mormodern, som modern centraltornet den kolossala murtjockleken par lugna väl nkörda ryktade parhästar med en åter sn tur fått af sna föräldrar. den cke stora kyrkan göra denna tll en så gammal säker kusk, hvlken så väl vsste hvlmärklg byggnad, att man svårlgen kan ken väg de hade att gå.»kusken det är uppvsa dess släktskap med någon annan deras åskter prncper, förstår väl mor,» kyrklg byggnadsform Norden. hade hon sagt en gång, då hon vart hälsat på hos dem.»men jag, å, jag vll Templet anses vara byggdt början af nte ha det så, jag vlle sprnga en ny väg, 1100-talet består af så att säga fyra som hvarken jag elle någon annan vsste smala flyglar, hvlka sammanlöpa det torn, hvar den slutade, ngen kusk skulle som bldar templets kärna. någonsn råda för mna vägar.» Den östra flygeln nnehåller altaret, den Men modern hade sett så förskrämdt på västra åter orgeln samt de båda öfrga plathenne sagt: ser för åhörarne. I korsnngen mellan östra»lsbeth, Lsbeth, så du talar, förstår du södra flygeln befnner sg predkstolen. då nte, att hästarna må nu vara huru ystra Altarprydnaden utgöres af mycket vackra som helst, men kusken skall alltd veta kvart träskulpturer samt målnngar; mdten ätvägen bär, han skall det alltd vara, som en afbldnng af den korsfäste Krstus. För med säker hand tömmar styr den väg öfrgt prydas kyrkans väggar af en del bbhan vet vara den rätta!» lska scener samt af apostlarne, hvlka lkaledes äro utförda träskulptur. Af stort nden gången, då de fått bref från faster tresse är äfven den under predkstolen ståcharlotte, att hennes son Klas skulle skljas ende dopfunten med sna snderer. vd sn fru, huru förtvflade både far mor blfvt! V meddela här nvd ett par blder af det»att något sådant skulle hända vår karaktärstska templets såväl yttre som nre, släkt, huru var det möjlgt,» hade far sagt tagna af vår specelle Malmö-fotograf hr med en röst, full af ndgnaton öfver sn M. Frck. sårade släktstolthet. Lsbeth mndes moderns ljusa, mlda tonfall, då hon svarat:»jo du, de ha bott en stor stad, där ljudet af männskorna är så D E N G A M L A G Ö K K L O C K A N. starkt, att de ej kunna höra sna egna hjärtans röster. Och så» tllade modern helt SKISS FÖR IDUN AF ROSA menngsfullt»ha de nte haft någon gök klocka, som med sn röst varnat dem för FITTNGHOFF. frestelser eller bannat dem, då så har vart af nöden, lka ltet som berömt dem, då de RU LISBETH stod framför trymån sn vart berömvärda. Mnns du nte, att mn smakfullt nredda salong. Hon fäste mor sade, när v fngo den gamla skatten, just fast en mångskftande fjärl ut att hade nte den klockan vart, så skulle stt väl frserade hår smålog hälft omednu hela hennes lf vart ett ödelagdt lf? vetet åt sn egen bld, då hon gaf den en Hon hade alltd en känsla af att det var nåmönstrande blck. got lefvande, aktgfvande skyddande hos den. Därför, vet du, skulle jag aldrg, nej Ja, hon var nöjd med sg själf, det måste aldrg vlja skljas från vår förstående vän hon medgfva. Klädnngen af tunnaste paldär borta». Och så hade modern vnkat bort jettyll föll mjukt smekande efter hvarje åt klockan tll. hennes smdga rörelse gaf hela hennes llla varelse något lockande, trollskt. Sedan blef hon stor, rktgt stor, Lsbeth, Ja, detta att locka, aldrg själf blfva fck»vara med» på slädparter baler. fångad, utan endast locka, det var det, DET INRE AF VALLEBERGA KYRKA. M. FRICK FOTO. Så förtjusande rolgt ho,n haft, huru, hon < F

9 63 tyckt att alla voro snälla rara, som vlle dansa med henne, så barnslgt förtjust hon emottagt det allra mnsta llla vänlga ord. Då»han», dealet, sedan kom hennes väg, huru ofattlgt det var detta, att en sådan fn allvarlg man skulle kunna älska henne,»llla obetydlga landtlolla». Ingen af alla, hon förr träffat, hade vart som han. tan var så god, så klok, så fast, hon kände sg glad smckrad öfver att just en sådan man skulle kunna älska henne, ty huru»stor» hon än var, kände hon sg ändå alltd vara yngsta syster. Far mor bådo henne betänka sg väl, det var ett allvarlgt steg detta, ett steg för hela lfvet. Men Lsbeth behöfde ej betänka sg, aldrg aldrg skulle hon kunna älska någon annan! Och så detta spännande nya, att få resa långt bort tll en stor stad, att få se en ny värld, nte beständgt densamma, som hon skådat ända från det hon var ltet barn. Men hon tänkte dock mest på, hvlken utmärkt dealsk hustru hon skulle blfva, gaf så många helga löften tll sg själf, huru lycklg nöjd hon skulle göra honom. Och så efter en mycket kort lksom en dröm förgången förlofnngstd kom bröllopet med allt arbete bestyr, strax därefter den första långa resan ut lfvet. Så kallt ödslgt förfärande det kändes ändå att lämna sn trygga llla barndomsvärld bakom sg komma ut bland del nya männskor, aldrg möta ett bekant anskte, hon som förr nästan aldrg skådat ett främmande sådant. Fru Lsbeth smålog, ett skälfvande vemodgt leende, då hon mndes sna första stapplande försök ut lfvet. Men stegen blefvo snart säkra, hon behöfde ej längre den stödjande, hjälpande handen. De första åren, nnan steg'en ännu voro så själfmedvetna, hvad de hade haft det treflgt om kvällarna, Maurtz hon, deras»varma llla b o», hvlka ljusa framtdsdrömmar de drömt, när de lekt jollrat med llle Oskar. Och om söndagarna, då mannen var mera ledg från arbetet, hvlka långa härlga promenader de gjort, hvad han då alltd vetat att berätta lära henne mycket, som hon aldrg förr hört, så kärleksfullt rädd han alltd vart om henne! Hvlken ljuf, trygg känsla hon haft vd håns sda! Och nu?! Hon ryste tll. Hvems var felet?»jo mtt, endast mtt.» Hon såg allt ett klart, skarpt ljus.»det var jag som först drogs med den yrande vlda sällskapsfloden, jag, som vlle vara lk»alla de andra», jag som vlle ha stor vånng, som nte kunde reda mg utan mnst två jungfrur, som vlle»se gen» på samma vs som v själfva blefvo sedda. Det var för mn skull som Maurtz fck lof att forcera stt arbete, som han blef trött, förb, en retlg moralpredkant, som jag ofta kallade honom! Det är för mn skull som han fallt af ser så förtvfladt hopplös ut, när jag gång på gång helt flyktgt vart nne hos honom för att säga adjö. Han har hvarken haft td eller lust att offra stt lf på baler supéer, men jag jag skulle ju»få göra som jag vlle», hade han en gång sagt, jag har velat roa mg, tänkande att nöjet endast fanns utom hemmet, därför har jag jagat från fest tll fest lk en glänsande dagslända!» Fru Lsbeth ryste tll lät händerna sjunka ner knäet.»ja, en dagslända, just en dagsländas lf har mtt vart, utan någon ansvarstanke. Glömt man, barn hem har jag gjort! Det känns, som om jag stått sett ner en vld medryckande ström af bruset blfvt fångad yr, så att jag' vart nära att störta dragas ner af hvrflar vågor, men just ssta mnuten ljöd en kär, välbekant röst från barndomen, ryckte mg ur förtrollnngen.»»frun, klockan är half no vagnen har stått väntat sen klockan åtta.» Fru Lsbeth ryckte tll strrade på den nträdande jungfrun, förskräckt som om hon helt plötslgt fått se ett spöke.»vagnen.» Fru Lsbeth kände det som om hon långt, långt borta hört bullret af en annalkande lavn.»vagnen? Ja, ja det var sant, jag skall ju bort!» Hon reste sg mödosamt upp ur korgstolen, men blef stående stlla strrade på den llla dörren klockan, hvlken hastgt öppnade sg för att låta göken ttta fram bockande ropa ut halfnoslaget för att därpå lka hastgt försvnna. Fru Lsbeth strök sg med handen öfver pannan ögonen, lksom vlle hon stryka bort en slöja, som skymde hennes blck. Och med ett beslutsamt drag omkrng den annars så veka, men fyllga munnen vände hon sg tl) dep ännu väntande tjänarnnan samt sade med -1 fast röst:»säg åt kusken, att han får köra sn väg, jag far nte.» Då hon blfvt ensam, smålog hon tll hälften vemodgt, tll hälften humorstskt.»jaså, det är så här det känns att vakna tll lfvet gen efter att ha vart skendöd! Men tänk så mycket jag nu har att taga gen af mn förlorade td! Nej, nga dumma tankar längre!» Fru Lsbeth gck med raska steg n sängkammaren bytte med feberaktg brådska baldräkten emot en mörk ylleklädnng.»ett förkläde skall jag också ha, det hade jag alltd där hemma, men jag tror knappast jag äger något nu. Jo vsst, jag vet,» hon föll på knä letade fram ett förkläde längst ner en puff.»den dräkten där borta, den är lk sällskapsnöjena, den skmrar lyser, men man fryser den, då däremot den jag nu bär är som själfva hemlfvet, kanske lte enformgt tung, men stark varm hållbar alla skften.» När göken nästa gång stack ut stt hufvud för att förkunna det åter en halftmme gått, borde han kommt af sg pur förvånng öfver hvad han såg. Men det gjorde han nte, utan med samma outgrundlgt entonga röst samma bekräftande ncknngar som vanlgt såg han ner på det hela. Men då fru Lsbeths man med dröjande trötta steg kom gående från stt rum öppnade dörren tll salen för att, som oftast nu för tden, ensam ntaga sn aftonmåltd där, blef han stående förvrrad, bländad, som såge han en drömsyn. Där nne var ju hela rummet, som annars brukade vara ytterst sparsamt upplyst, lksom ett haf af ljus. I kakelugnen brann en sprakande brasa på bordet stodo doftande hyacnter rosor. Men det underbaraste af allt, bakom den rykande samovaren stod fru Lsbeth själf, röd af ansträngnngen att hnna få allt färdgt, tlls mannen skulle komma, samt med en ljus, varm blck sna ögon.»men, Lsbeth, hvad skall detta betyda? Du skulle ju bort? Jag förstår nte...»»nej, du kan ngentng förstå», sade fru Lsbeth slog sna mjuka armar omkrng sn makes hals samt lutade stt hufvud ntll hans.»du kan ngentng förstå, mn älskade! Men fråga göken nästa gång han vsar sg, för han vet det!» Och fru Lsbeth sände en varm blck tll klockan, där den med stt tck-tack från väggen ackompanjerade tekökets muntra puttrande brasans sprakande lksom satt bouquet'en på den stämnng af ljuf hemtrefnad, som med ens bredde sg det ljusa rummet. MARGARETA D CECILIA KARINEN. ET ÄR här nvd ett rätt egendomlgt porträtt, Idun bjuder sn läsekrets: blden af en bondhustru från Tornedalen. Kvnnorna öfre Norrland lefva eljes cke under sådana förhållanden särskldt naturlgtvs allmogekvnnorna att deras lfsgärnng blr af större allmänt ntresse eller kan göra anspråk på en allmännareuppmärkamhet De äro rastlösa, tdgt utsltna aroeterskor, lefvande skymundan. På dem kan med allt skäl tlllämpas, att lfvet var del möda bekymmer, äfven när det for fram någorlunda skonsamt. Ett undantag från denna regel, som gör att MARG4RETA CECILIA KARI man nedåt landet endast af ytlgt hållna sksser NEN. berättelser känner de sträfsamma oförtrutna norrländska bondkvnnorna, är»karsesvärdnnan», bonden Karnens Hetanem maka Margareta Cecla Mörtberg, beryktad Tornedalen samt vdare nedåt Sverge äfven norra Fnland för sn ovanlga förmåga att genom massagebehandlng bota sjukdomar, särskldt reumatska, men äfven nre åkommor. I fråga om att läka benbrott återställa vrcknngar är hon mästarnna. Ofantlgt många ldande också dem, nför hvlka läkarne måst bekänna sn vanmakt har hon bragt bot bättrng. Hon tyckes rent af bestta >den helga kraften», när vd ett tllfälle en frsnnad prästman fäste hennes uppmärksamhet vd att hon syntes äga samma förmåga som hypnotsörerna, lär ett leende spelat öfver hennes drag, såsom om hon velat säga:»du anade det!» Samma person, som länge känt henne, säger ett bref:»naturen hav lärt henne konsten med denna förenar hon en ovanlg förmåga att behärska sna patenter.» Om fnnarnes»magska medcn», De arte magca Fennonum, eller detta för trolldomsbegåfnng af gammalt beryktade naturfolks sällsamma förmåga att under ångbadet sauna eller badstuga bota allehanda sjukdomar, har man både på latn svenska skrfvt åtskllga lärda saker. Bättre än böckernas vttnesbörd är emelartd den personlga erfarenhet, som en mängd lycklgen hulpna männskor tacksamhet kunna framlägga. Sgnererna under badstubadet äro väl nu längesedan komna ur bruk, men däremot lefver än å ena sdan själfva denna ypperlga badform, å andra sdan massagebehandlngen badet eller hemmet. Karses-värdnnan (man talar fnnbygderna om en bondhustru under namnet bond- eller gårdsvärdnnan) är en massös, som det nordlga landet står ett utomordentlgt anseende för händghet skcklghet nämnda konst, som länge vart odlad gängse nom hennes släkt. Hennes hem är ofta fylldt af patenter från när fjärran, åtskllga alldeles underbara kurer berättas ur hennes praktk. Redan hennes farmor, gästgfvarehustrun Cecla Mörtberg Matareng (Öfver-Torneå) född den 1 februar 1783 död den 19 december 1858 har vart vda känd för sn förmåga att genom massage bota understundom äfven sådana sjukdomar, som allmänt förmenats vara obotlga. Från vdt sklda håll Sverge Fnland reste man tll hennes hem för att söka hjälp sna ldanden. För alltng säges hon ha vetat råd vart synnerlgen skcklg att läka benbrott. Sonen, Abraham Mörtberg, född 8 jul 1811 död 10 december 1891, gästgfvare Matareng, var ock kunng moderns yrke, ehuru han cke torde ägt samma omfattande praktk. Dotter tll denne är den för Iduns publk nu föreställda Karsesvärdnna (Karsen emänta), som anses vara mnst lka skcklg som sn farmor, utöfvar en mycket vdsträckt praktk har två döttrar, som synas hafva ärft den släkten af gammalt nneboende läkarebegåf nngen. Margareta Cecla Mörtberg, som är en anspråkslös hjärtegod kvnna, gfte sg den 10 oktober 1866 med bonden Karnen den lång-s Torne älf belägna Hetanem socken, där hon ännu är bosatt, ehuru hon emellanåt gjort resor för att med sn odlade blck framgångsrka omvårdnad bsprnga en eller annan ldande kustlandet. HUGO SAMZELIUS. D TILL E NORSKA KADERNA TURKARNAS STAD. IDUN FRÅN I BREFKORT KONSTANTINO- PEL. Den 25 januar D ET NORSKA SKOLSKEPPET Elda befnner sg sedan några dagar Konstantnopels hamn. Kadetterna ha under stt uppehåll härstädes vart föremål för mycken uppmärksamhet. Sultanens egna vagnar, som daglgen stått tll deras dsposton, ha fört dem från den ena af stadens många pttoreska sevärdheter tll den andra. Och de ljuslagda nordska ynglngarna ha kommt mången att vända sg om fråga: >hvarfrån äro de?» Och svaret:»långt bortfrån Norden.» På Selamlk blefvo de presenterade för sultanen, hvarvd ordnar utdelades. I lördags var en präktg fest anordnad på persska ambassaden tll Eldas ära. Som bekant har prns Mrza Rza Khan, nuvarande persske ambassadören härstädes, för tvänne år sedan vart ackredterad Stockholm. Ambassadens ståtlga palats är beläget Stamboul, den muhammedanska delen af staden med en härlg utskt öfver Gyllene hornet, där de tusen skeppen segla mellan Asen Europa. Allt hvad Konstantnopel har att uppvsa af europesk orentalsk prakt var här samladt. I de stora salongerna syntes den förnäma världen från Péra frack parsertoalett bredvd Stambouls notablteter grön turban, röd turkmössa lammsknnskullah. Festen nleddes af en splendd dejeuné, där sällsamma fskar från Svarta hafvet serverades på långa slfverfat stekta fasaner den s. k. persska»gyllene Plawen» frestade gästerna, medan den doftande rosenkonftyren från österland täflade med franska delkatesser. Prns Mrza Rza Kahn höll därvd ett tal tll konung Oscar II:s ära, hvarvd han bland annat yttrade följande:»jag har dagarna afslutat ett poem, behandlande männskolfvets varaktghet. Enlgt fysologens lagar kan hvar skapad varelse lefva fem gånger så länge som hans utvecklngsstadum. Som nu männskokroppen utvecklat sg

10 64 n m Förnämsta tvättmedel De melnska ljudtecknen hopfogas tll ord helt enkelt genom att omedelbart förenas, deras betydelse är absolut oberoende af deras ställnng tll skrflnjen. Dubbelkonsonant utmärkes genom trycknng (teckenförstärknng), som vd hastg skrfnng må utelämnas. I de sällsynta fall, då tvänne samma rktnng dragna tecken skola förenas, göres mellan dem ett ltet hack. Inga andra regler! Inga undantag. - ftro förblfva dock vd fnare tvfttt HYLINS Ekonom-Tvål Exempel. vd gröfre tvätt (byk) HYLINS Prma Tvätt-Tvål H M LLLLLLL I 1 M I I I ILLLLLLLLL I r f t/kv ana, <yvo MIMI fullt vd 25 års ålder, bör man multplcera 25 med 5 för att erhålla männskans fulla Utslängd. De första 25 åren äro därför utvecklngens perod. De följande 50 åren,äro ungdomsåldern. Vd 75 år har den mogna åldern nträdt. Och först vd 125 år är man gammal. Som dessa dagar konung Oscar frat sn 75-årga födelsedag önskar jag, att han äfven en gång vd fyllda 125 års ålder må lycklgt ngå sn ålderdom. Och sålunda må han vsa mänsklgheten, att mn poes är verklghet, dedcerar jag härmed mtt poem tll hans majestät Oscar II.» Den lyckade festen slutade med en muskafdelnng, där bland annat den vd ambassaden anställda persska musken lät höra sna underbara nstrument. Mellan musknumren besökte gästerna prns Mrza Rza Khans rka samlngar. Bland de nbjudna märktes svenske mnstern härstädes, baron Beck-Fres, vce konsuln grefve Brger Mörner. Crc-Crc. 2/^ c/2 b>? ~ < ^.cl M4V MELINS STENOGRAFI I FEM LEK- TIONER. D EN TID är förb, då stenografen var en färdghet, nyttg blott för yrkesstenografer. På de mest sklda områden gör sg nu behofvet gällande af att kunna skrfva fortare än det med vanlg skrft är möjlgt. V tro oss därför göra många af våra läsare en verklg tjänst genom att här fem lektoner göra det möjlgt för dem att på egen hand lära sg Melns stenograf!. Ja v tro, att det äfven för den, som på grund af rnga skrfgöromål aldrg tänker blfva stenograf, kan vara af ntresse att få ett begrepp om, hur en snabbskrft är hopsatt; hvar en som ordentlgen genomgår dessa fem lektoner skall förvånas öfver hur mycket enklare, än man allmänhet föreställer sg, ett stenografskt system kan vara. Dock må ngen föreställa sg, att han är verklg stenograf, därför att han kan läsa skrfva stenograf, ty för att handtera de stenografska tecknen med sådan lätthet som behöfves för att kunna följa en talare, fordras naturlgtvs mycken långvarg öfnng. Detta bör emellertd cke afskräcka någon från att lära stenograf, ty efter några veckors öfnng skrfver n fortare än med vanlg stl, om n sedan blott vd alla möjlga tllfällen vll använda stenograf, så får n ju den ytterlgare behöflga öfnngen, utan att därpå nedlägga någon särskld td; så smånngom ökas er förmåga att skrfva fort, en vacker dag är n en skcklg stenograf. FÖRSTA LEKTIONEN. / a-.& a- 0/ -v ssu- ns *) Tecknen för»e»»ä» skrfvas nedfrån uppåt. ngalunda oansenlg volym på öfyer 300 sdor utgfvts från Alb. Bonners förlag. Äfven här ryckes läsaren med genom en lflg målande stl, som ntet ögonblck låter ntresset slappas, under det förf. fogar drag tll drag af den store dktarens lekamlga andlga bld, tll dess den står nför oss lka hög helgjuten som den af sonen-bldhuggaren formade bronsstoden vd Helsngfors esplanad,»dock cke förnämt nedblckande, arstokratskt ensdg, utan kärleksfullt förstående, en folkets, de rngas försakandes vän». Vår framstående essayst ltteraturkrtker hr Hellen IAndgren slutlgen är det v ha att tacka för, att äfven Sverge, det gamla moderlandet, på bemärkelsedagen fått fästa en värdg ltterär hyllnngskrans vd sockeln af sn ryktbare ättlngs mnnesstod. Johan Ludvg Buneberg, ett skaldeporträtt, lyder tteln å hans nyss utkomna bok (Ljus förlag). Om själfva upphofvet den ledande tanken för sn framställnng säger författaren själf:»att Runeberg är ungdomens skald är nog sant, men han är lka hög" grad den mogna ålderns dktare. En bok, som vll korthet populärt skldra hans lfsverk hans personlghet, måste hålla skte dessa bägge synpunkter, den får hvarken utelämna det ungdomlga hos honom eller denna andlga mognad, som är så storartad, så klasssk monumental. Och kanske har Runebergs mnne ldt ej så ltet af, att han blfvt för mycket skolskalden, som kommenterats lästs på läxttmmarne.» Utan tvfvel har förf. endast allt för rätt här. Redan för några år sedan vd sna Stockholm hållna föreläsnngar på borgarskolan fann han också okunngheten så förvånande både om dktarens egendomlga personlghet om déströmnngarna hans skaldskap, att han fattade föresatsen att tll årets Runebergs-jubleum utgfva en bok, som kunde tjäna som en väglednng en nblck, njutbar lka väl för den mognare ungdomen som de äldre med något ltet af den hänförelse, som meddelar sg från de rätt förstådda dkterna skaldens egen flärdlösa personlghet. Enhvar, som tar del af hr Lndgrens verk, skall också med tacksam glädje erkänna, att han väl fyllt sn vackra uppgft att från sdorna af hans Runebergsstude sveper en värmande fläkt afbesjälad förståelse smttande entusasm. J. N G. PRÄSTEN Sedan ofvanstående exempel noga genomgåtts; bör n tll stenograf öfverföra nedanstående ord hvlka nästa nummer af Idun återfnnas på stenograf: år ler lär mara mala alla ml lm llla rara rem ram ramar mål harm ko ok haka aga laga äga rnga dag glad leda lda mata meta mäta mtt htta tnga tmmar marmor amma melod Irma Elma Hlda. (Forts.) RUNEBERGS-LITTERATUR. TTUNDRAÅRSDAGEN af Johan Ludvg Runebergs födelse har att uppvsa cke mndre än trenne bografskt-ltterära studer öfver den store skalden, hvar för sg beaktansvärda tllskott tll den Runebergs-ltteratur, af J. E. Strömborg, C. R. Nyblom, C. G. Estlander m. fl., v redan tdgare äga. Främst bland dessa, med hänsyn tll såväl hela anläggnngens monumentaltet som utförandets motsvarande storlnghet, är att nämna professor Werner Söderhjelms på uppdrag af Svenska Ltteratursällskapet Fnland utgfna monograf:»johan Ludvg Buneberg, hans lf hans dktnng», af hvlken första bandet dagarne utkommt ( dstrbuton för Sverge på Wahlström & Wdstrands förlag). Den ståtlga volymen närmare ett hälft tusental sdor stor oktav omfattar det första stora skedet af Runebergs lf skaldskap, från barna- skolåren Jakobstad, Uleåborg Vasa, genom akademtden Åbo efter unverstetets flyttnng Helsngfors tll lektorsutnämnngen år 1837 afflyttnngen tll Borgå. Med vetenskapsmannens grundlghet vda vyer förenar det ntressanta arbetet den utmärkte skrftställarens underhållande framställnngskonst, hvlket gör det bästa menng populärt lflgt spänner förväntnngarna på den ännu återstående delen. Mndre omfångsrk tll anläggnngen, men därför cke mndre beaktansvärd särskldt som folkbok synnerlgen lämplg, är lektor Elel Vests Vasa»bografska tecknng» Johan Ludvg Buneberg, hvlken, försedd med skaldens porträtt, vyer från hans sklda hem, autografer m. m., en för sg TELSE I SATARAGUNDA. BERÄT- F Ö R IDUN AF MARIA JOUVIN. D E T T A H Ä N D E SIG, när mn farbror var präst Sataragunda socken. Prästen Sataragunda prästgård hade flere egenheter (d. v. s. han var ej lk annat folk), för att säga sannngen hade mn farbror verklgen ganska fantastska åskter cke mnst de stycken, som gällde relgon relgonsväsen. Han var rent af presbyteran vlle bland annat, att t. ex. mässan med därtll hörande ceremoner skulle nskränkas så mycket som möjlgt, att den på ntet vs fnge anses som en relgonshandlng; själf ansåg han den både afgudsk hednsk vlle absolut ha bort den, det var just under den sommar jag här vll tala om, som han hade föresatt sg att göra de mest genomgrpande förändrngarne vs å vs gudstjänsten Sataragunda kyrka. Denna sommar kom jag just att vstas Sataragunda prästgård, dtskckad af mn far för att denna aflägsna tll ntet äfventyrlgt frestande ensamhet förkofra mg några ämnen, hvlka jag var ohjälplgt efter. Jag var gymnasst den gången. Sataragunda prästgård låg dyllskt vackert ntll en vdebevuxen, smal, slngrande å vd utkanten af socknen, men omgfnngarna voro dystra gåfvo ett nordländskt landskaps beklämmande tunga ntryck. Som mn farbror vart här under åtskllga år, hade han haft tllfälle att ordna ltet af hvarje efter sn egen smak, prästgården företedde därför någontng ganska orgnellt; det gamla corps de logs'et var för länge sedan öfvergfvet en utom all beskrfnng förargelseväckande anblck för församlngsborna

11 65 ett nytt bonngshus uppfördt vd utkanten alldeles ntll ån den nya trädgården. Mn farbror hade under sn tdgaste ungdom frgt agnat sg åt studerat sklda länders arktektur särskldt den österländska gammalbyzantnska prmtva stlen Rysslands äldsta kyrkor kloster, denna utpräglade smak för ett område, som egentlgen borde blfvt hans verksamhetsfält, följde honom genom åren tog sg cke mnst uttryck prästgårdens nybyggen, som verklgen företedde en afgjordt orentalsk prägel, uppförda som de voro af ohuggna stockar med gröna svängda tak förgallrade svalgångar. Men kanske var det också det yttre landskapets karaktär, som han tyckte behöfde lfvas upp ltet, ej blott en under många år undertryckt fantas smak, som togo sg uttryck dessa n y b y g g d a hus af afgjordt asatskt skaplynne, hvlkas skarpa, mogna färger redan på långt håll drogo blcken tll sg. Den östra sdan af hufvudbyggnngen, som var utsvängd en djärf halfcrkel, hade emellertd ett grymt ödes ron blfvt struken med äkta svenskartadt rödt»bondsk rödfärg» kallade farbror färgen af brst, när tllgången på de lysande utländska färgerna tagt slut han ej haft råd tll att rekvrera nya sådana. Jag vll här blott tlllägga att denna s. k.»aula» med sna svenskröda, tunnstrukna väggar verkade synnerlgen barbarskt asatsk. Tll slut tll råga på det allmänna mssnöjet lät han den äldsta delen af trädgården uppföra ett lusthus, ett ltet tempel knessk stl eller lknade det kanske snarare en mandschursk pagod, härnne var det, han på de korta frstunder han unnade sg, var sysselsatt med att för tryck fullborda ett arbete, som under många år sysselsatt h o n o m :»planordnngen den byzantnska monumentala byggnngen, med dess färgprakt lnjeornament.» * Genom en djup, skum dal, där åsarne trängde sg så nära samman, att det knappt gafs plats för den smala körvägen dalbottnen, nalkades jag en stlla kväll strax efter mdsommar Sataragunda prästgård, redan på långt håll varskodd om dess närhet genom det knesska lusthusets förgyllda tak, som aftonsolen blxtrade fram mellan en hel skog af vlda, blommande körsbärsträd. Utom mg hade prästen Sataragunda denna afton redan mottagt en annan gäst, den enda dottern, som efter moderns död uppfostrats fjärran från hemmet nu återkommt för att stanna där. När jag k o m fram tll gården, hade man, ehuru det ej var sent, redan gått tll hvla, endast farbror själf var ännu uppe, mötte mg vd trappan välkomnade mg samt förde mg n husets långa, låga sal. Sedan han ännu en gång bedt mg vara välkommen uppmanat mg att förse mg af det rklgt dukade bordet, började han orolgt vanka fram tllbaka mellan den öppna, murade spseln den låga ngångsdörren med de gönmålade tvärbjälkarna omedelbart under takpartet. Medan jag satt tll bords, hade j a g godt tllfälle att betrakta honom. V hade aldrg träffats förr, mn fars ende bror jag, man kunde j u tänkt sg, att det naturlgaste nu vart, att han frågat efter gjort sg underrättad om de enda släktngar han hade världen, sn bror dennes famlj; så var dock ej fallet. Med orolga steg mätte han rummet fram åter, stannande då då för att m e d handen öfverfara de egendomlga, djupfärgade sndererna öfver de låga, smårutade fönstren. Rörelserna voro nervösa flyktga, fguren föreföll anseende tll rummets rnga höjd skenbart lång var mycket mager; ansktet var skägglöst af en bleknad, gul färg, ögonen svarta, genomträngande, m e d lysande, feberaktga pupller. Plötslgt stannade han mdt framför mg på andra sdan bordet, de svarta ögonen lksom sökte bottnen af mn unga själ.»om du skulle hjälpa henne att trfvas här, så att hon stannade!» Och han började åter sn gång bordet rundt.»jag tror aldrg, att hon skall komma att trfvas här,» fortsatte han,»jag är öfvertygad därom, j a g såg det med detsamma; hon var cke heller nöjd med den nya bostaden, ändå har hon fått det vackraste rummet med den härlgaste utskten. Men,» han stannade åter framför mg,»hon är född har tllbragt hela sn barndom det gamla huset, ser du, modern dog där, därför fnnes det väl vssa nervtrådar, som draga henne dt.» Han tycktes rent utaf ha glömt, att j a g var en främlng n y k o m m e n ; alla hans tankar rörde sg uteslutande krng den återkomna dottern.»du måste alla fall hjälpa mg med det här,» fortfor han,»du måste lofva mg det I Du spelar j u bra fol, skref dn far, Babette älskar musk ldelsefullt, hon vlle j u gärna ha ägnat sg helt däråt, men nåja det har vart så mycket utgfter,» han gjorde en betecknande gest,»det kostar pengar att bygga hus, ser du, mn gosse; alla fall har jag lyckats skaffa henne ett utmärkt nstrument, nåväl, n skola muscera tllsammans, Babette skall denna förströelse fnna det mndre ödslgt här Sataragunda.» Jag vsste éj alls, hur gammal mn kusn var, mn far hade väl nämnt något därom, men j a g hade ej fäst mg därvd, då j a g ej alls vetat att v skulle träffas, men när j a g tänkte på mg själf, blef jag ganska betänksam, jag en ung gymnasst som långt hellre gck på äfventyr på språng efter räf lo än jag hade lust att sällskapa med en ung flcka, hon måtte nu ha vart aldrg så muskalsk. Jag mumlade emellertd några blygsamma»ja» tll mn farbrors önskan, hvarpå jag reste mg från bordet blef följd tll en annan mndre byggnng tvärs öfver gården, där gästrummen voro belägna där farbror omedelbart lämnade m g efter att ha bjudt mg god natt. När j a g krupt tll kojs, gjorde mn ungdomlga hjärna några mnuters betraktelser, först öfver den underlga stolpsängen med de grnande faunhufvudena under det sndade taket, som tycktes önska mg en allt annat än lugn natt, så öfver allt annat underlgt ovanlgt j a g sett af byggnader husgeråd detta det underlgaste af alla hus, sst men cke mnst öfver att j a g ej, som j a g trott, skulle få sköta mg själf som jag vlle här borta ensamheten, utan vara tvungen att sällskapa med en ung dam. Och jag somnade med en tung suck. Jag behöfde dock ej alls ha fruktat någontng den vägen, ty hade jag väntat att träffa mn kusn Babette följande dagen, så hade jag msstagt m g ; hon syntes hvarken tll då eller de därpå följande dagarne. Och farbror träffade j a g blott under måltderna äfven då oregelbundet; det föreföll nästan, som jag vart ensam det underlga huset. Det blef således godt o m td att ostördt lugn kunna läsa att sköta mg efter mn egen smak, men hur det var, började äfven mna unga nerver att ta ntryck af detta dofva lugn, som hvlade öfver Sataragunda prästgård. Fastän socknen var stor, kom jämförelsevs ej mycket folk tll gården, de som kommo voro blott sådana, som nödvändgtvs tvngades tll prästgården; det var som man dragt sg för att närma sg de lysande byggnngarna. Någon gång mot natten kom dock en eller annan vandrngsman, någon enslg vagabond, som hemlös färdades krng vägar stgar som vsste, att han skulle fnna en bädd, en mugg mjölk ett mjukt bröd Sataragunda prästgård. Tden gck; fjorton dagar hade jag redan tllbrngat Sataragunda prästgård, men Babette hade jag ej ännu sett, sedan den första kvällen hade farbror ej heller talat något om henne. Men för hvarje dag, som gck, syntes han nervösare blekare. Jag vsste cke hvad j a g skulle tro, bland undrade jag, om Babette var sjuk; eller hade hon kanske mg ovetande åter lämnat hemmet. Jag vlle också gärna ha frågat farbror något därom, men kom mg ej för, jag kände honom så ltet, hans anskte blef med hvar dag allt mera ldande allvarsamt. En kväll, då jag efter mna ströftåg krng bygden återvände genom den gamla trädgården, fann jag honom lusthuspagoden, sysselsatt med stt manuskrpt om planordnngen den byzantnska byggnadskonsten. Då j a g strök förb under det blommande guldregnet utefter det llla templet, hörde han mg ropade n mg.»du går för dg själf, mn gosse, det kan j u nte hjälpas, här är ensamt ödslgt skall väl så förbl; nnerst nne oss gå v väl alla också för oss själfva, hvar en på stt sätt; Babette har också gått för sg själf mer än fjorton dagars td nu. Hon går där så lugn säger, att hon trfs bäst med att ha det så men jag känner henne det är ett falskt yttre lugn, som nte fnner motsvarghet nom henne; det är moderns oöfvervnnelga oro längtan bort, som går gen.» Han blckade trött ut genom det fna ljusrödt målade trägallret, genom hvlket aftonhmlen skymtade glasgrönt.»och hvad skall jag göra? Dt, hvarfrån hon kommer dt hon längtar tllbaka, där har jag nte längre råd att låta henne vara.»»skulle Babette ej ha rolgt af att få komma ut bland bygdens u n g d o m?» framkastade j a g blygt.»nej, det går nte; nte skulle hon heller vlja eller ha lust tll det lka mycket, som man drar sg för Sataragunda underlga präst, lka mycket skulle man dra sg för dottern. Babette skulle få umgälla alla mna hednska konstbesynnerlga tlltag, som man här kallar det. Men det skall nte hndra mg, hvad de än säga,» tog han hårdt,» o m söndag skall det ej bl någon altartjänst Sataragunda kyrka, för så vsst som j a g är präst där.» Och han höll ord, tredje söndagen efter trefaldghet hölls det året gudstjänst utan altartjänst Sataragunda kyrka. Och kanske hade man anat något bygden om detta, ty mot vana var kyrkan fylld af folk, som antaglgen kommt för att vara vttne tll den förargelseväckande kränkande gudstjänsten. Den dagen såg jag Babette första gången, hopkrupen som en skrämd fågel alldeles ensam längst n prästgårdens höga bänk; böjd under faderns ljungande ord, hvlka som stålklngor skuro den unkna luften kyrkan, böjd under känslan af församlngens dofva

12 IDUN 1904 förbttrng hårda nyfkenhet. Själf hade jag satt mg på afstånd från det hela under murkrönet det gamla vapenhuset, men jag förnam de hvassa blckarna, som flögo mellan prästen dottern den höga bänken, jag hörde skräddarens ord vd utgången efter predkan han som brukade tala på bönemötena»svmmel, svammel, fräckhet gudlöshet, nu ha v haft nog af den prästen Sataragunda.» Samma afton återsåg jag Babette, hon satt på trappan tll det öfvergfna huset den gamla trädgården samma sammansjunkna ställnng som under förmddagen kyrkan, jag hade gärna velat gå fram, men vågade e j, j a g såg på darrnngen öfver skuldrorna, att hon snyftade. Och hvarje dag gck hon sedan oförmärkt dt under de slokande plarne, som släpade sna slfvergrå grenar åns plaskande vatten, jag såg henne hvarje kväll, men vågade mg aldrg fram, utan smög tyst förb skuggan af den förvldade törnhäcken. Och hvarje kväll såg jag henne gråta på den hvtmålade, förfallna trappan, öfver hvlken kvällsvnden hvsslade en vemodg melod genom en brusten ruta verandans fönster. (Forts.) T7 UNGL. TEATERN. Som v förra numret omnämnde, har k. teatern för ett par gästuppträdanden engagerat den franska sångerskan m:me Jeanne Maunay. Föregången af synnerlgen entusastska loford, senast från Köpenhamn, där hon konserterat, motsågs hennes uppträdande med en vss spännng. Tll fredag-ens föreställnng, då m:e R. härstädes första gången uppträdde som Elsa»Lohengrn», hade ock nfunnt sg en talrk publk, hvlken tycktes lflgt ntresserad för den främmande sångerskan. M:me R:s framställnng af Elsa kan ock närmast betecknas som synnerlgen sympatsk. Den mörkfärgade omfångsrka stämman är sg själ! god jämnt utbldad, om man ock skulle önska en annan, mndre nstängd tonbldnng. Stämman äger äfven tllräcklg styrka att utan forcerng tränga genom ensemblen. Hvad man däremot kan anmärka på är frånvaron af hvarje ansats tll mezza voce, för hvars användande ett sådant part som Elsas dock många tllfällen erbjuda sg. Vdare märktes ' -V - V -V" -V" - V 5 ^ 5 r VST ^ 5^ -V 5 ^ - V särskldt höjdtonerna denna tremulerng, som väl numera af hvarje ntellgent framstående sångerska borde vara bortlagd. Intonatonen var ock stundom för låg. Måhända kunna dessa brster delvs tllskrfvas ett första uppträdande nför en alldeles ny publk. Spelet verkade vackert rena lnjer, appartonen var synnerlgen tlltalande lämplg för en Elsa. Hvad framställnngen som helhet beträffar, måste ock erkännas, att den vann med hvarje akt. Sålunda var scenen med Ortrud andra akten af mycket god verkan, lksom ock scenen brudgemaket hade vackra poänger. M:me Raunay rönte alla händelser lflgt bfall. Detta delades med henne af hr Odmann som Lohengrn fru Jungstedt som Ortrud. Hr Ö. tyckes bättre än någonsn; blott han nu ock vlle anlägga en annan för den höge Gral-rddaren värdgare mask. Fru Jungstedts konstnärlgt hänseende oförlknelga Ortrud är för väl känd för att närmare behöfva omnämnas. En präktg Telramund är naturlgtvs också hr Forsell, som dock denna afton råkade ut för det mssödet att andra akten försumma sn entré, hvargenom en högst pnsam stuaton uppstod, som ej heller förbättrades, då han ändtlgen nträdde, det hela den llla scenen med de fyra medsammansvurna gck totalt sönder. Hrr Sellergren Wallgren förtjäna ock beröm för sn framställnng af konung Henrk hans härropare. Det hela leddes förtjänstfullt af hr Henneberg. tst, som, om hon ställdes öga mot öga med den, helt säkert skulle känna sg föga smckrad af sn monstruösa spegelbld. För öfrgt är stycket rkt på teatereffekter, gör bland ansatser tll något högre flykt, men faller på sn grunda psykolog sna störande ormlgbeter. Fröken Borgström har fått det svåra värfvet att g e lf åt den farlga dämonen kvnnogestalt, hon spelar hela tden med en underton af kallt hån, hvlken uppfattnng kan vara så god som någon annan, alldenstund rollen saknar verklgt genomförd karaktär. Totalt blodlös är teaterförfattaren Althems fgur, hr Fredrkson, som är van att åtmnstone få vara sprtuell de salonger han pryder, går här ut n som en kömpars pratar nonsens. Hr Balme som skådespelerskans make är rätt ledsam, det är ju mndre att undra på, när han fått ett sådant troll tll hustru. Brollerna gfvas bra; särskldt utmärker sg fröken Ahlander för en ypperlgt skapad typ af en skvallersjuk gammal adelsfröken. {^RÖKEN ELLEN BECK gaf förra veckan en f- andra sångsoaré med romanser uteslutande af den danske komponsten Leopold Rosenfeld, hvlken omständghet gjorde programmet ganska enformgt. Fröken Becks utmärkta föredragskonst svek dock ej, utan ådagalade ännu en gång hvlken temperamentsstark röstbegåfvad sångerska hon är på romansens vsans områden. M:me Raunays andra gästuppträdande ägde rum måndags som Elsabet»Tannhäuser». De här ofvan påpekade brsterna röjde sg äfven nu. Framställnngen hade sn helhet något för ltet såväl af nre lf som yttre glans. Särskldt borde hälsnngen tll sångarsalen hafva uppburts af mera jublande fröjd, lksom ock bannlysnngsscenen ej spårades den förkrosselse, som väl här bör komma tll synes. Framställnngen verkade någorlunda korrekt, utan att vara medryckande. Sångerskan rönte emellertd bfall fck mottaga blommor. Hr Nyblom, ej fullt dsponerad, gaf en god bld af Tannhäuser. Främst stod dock hr Forsell, hvars framställnng af Wolfram var synnerlgen väl genomtänkt vokalt hänseende välklngande. Något mndre utdraget tempo skulle göra framställnngen än bättre. Under nöfnng vd k. teatern är för närvarande Puccns opera»la Tosca», hvlken lär komma upp redan mdten af denna månad. T\RAMATISKA TEATERN.»Melnt», drama f-' 3 akter af Max Rtter (svenskt orgnal). Den explosva tteln, den tyska sgnaturen en personalförtecknng, som upptog del tyska namn, gjorde att man på premären kände sg något osäker nför detta»svenska orgnal», hvars handlng tll på köpet utspelades Berln. Den sstnämnda egenskapen var för öfrgt det enda, som var orgnellt detta nya alster af svensk dramatk. Styckets författarnna, grefvnnan Prozor, född Bonde, har velat skldra en af dessa farlga kvnnotyper utan hjärta, men med godt hufvud, stor äregrghet hänsynslöst njutnngsbegär, som med det fördärfbrngande sprängämnets kraft döda männens själar ödelägga hela famljers lycka lugn. Typen är här skådespelerska påstås vara modellerad efter en känd fnsk scenar- ^ 5 ^ V \ 2-5 " 5 " vs" 5 ^ -5^ vsr 1 66?srf ^ FILHARMONISKA SÄLLSKAPET gfver NYA på tsdag sn första abonnementskonsert, hvarvd programmet upptager»spökbruden» af Dvöråk Inlednngsscen ur»baldurs dröm» af Gade. Det hela ledes af kapellmästaren Rung från Köpenhamn. TTkANIEL FALLSTRÖMS tvänne uppläsnngsaftnar Vetenskapsakademen under den förflutna veckan blefvo en gfven framgång de tacksamma åhörarne, enkannerlgen åhörarnnorna, slösade öfver den populäre skalden ett bfall, som det närmaste tog formen af ovatoner. Han är också en förträfflg uppläsare,»vår Danel», det orgnella, trygga framträdandet bdrog att från första ögonblcket framkalla den stämnng af hjärtlg förståelse mellan publken dktaren, som är ett dylkt mötes bästa behållnng. De tre grundtonerna hans dktnng kvnnan, Stockholm dess natur samt kärleken tll fosterlandet funno en varmt vbrerande genklang hos de allt vllgare medryckta lyssnarne, flere extranummer aftvungos tll sst den älskvärde trubaduren. Det säges nu, att herr Fallström hyser planer att utsträcka sna uppläsnngar äfven tll en annan af våra landsortsstäder, V kunna cke annat än skänka denna tanke vårt lflgaste understöd, öfvertygade som v äro, att den allmänhet, som rundt allt vårt land lärt sg älska hans äktsvenska fagra dkter, med förtjusnng skall grpa tllfället att stfta en ntressant mera personlg bekantskap med sångaren själf. -v ^v- v - "v "v ->v>*- v ' msk. smör (30 gr." 2 msk. mjöl, IV2 Berednng: Äggulorna, vnet, sock- msk. srap, 1 kg. fårbrnga, IV2 msk. bultas på båda sdor beströs med lt. god oxbuljong, brynt socker (2 ret, ctronskal saft vspas en salt, Y2 tsk. hvtpeppar, 2 lt. vatten. peppar salt. En stekpanna sättes tsk. socker, 2 msk. vatten), 1 knfs- kastrull öfver elden, tlls massan börjar Berednn g: Kålhufvudets yttre blad på elden att bl rykande het, bffarna Redgerad af udd cayennepeppar, 3 msk. sherry. sjuda, då kastrullen aflyftes vsp- borttagas, de öfrga lossas från stjäl- läggas brynas hastgt på båda sberednng: Kalfhufvudet, hvaraf nngen fortsattes, tlls krämen afsvalnat. ken skäras tärnngar. Smöret bry- dor, hvarefter smöret tllsättes bfelisabkth ÖSTMAN, Inneh. af Elsabeth Östmans Husmoders- huden är aftagen klyfves, hjärnan tages Gelatnet spolas med kallt vatten, upp- nes en järngryta, kålen lägges jämte farna få steka V2 mn. på hvarje sda. ur, hnfvudet sköljes väl samt läg- löses ljumt vatten nedröres. Sst srapen brynes väl under fltg De upplaggas, pannan vspas ur med kurs Stockholm. FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ges vatten öfver natten.. Det sattes nedröres den tll hårdt skum slagna rörnng. Fårköttet tvättas med en duk kokande buljong såsen tllvaratages. VECKAN 7-13 FEBR på elden det kalla vattnet, saltas grädden, massan slås en med kallt doppad kallt vatten, skares btar Löken skalas, skares skfvor bryvatten sköljd form ställes på svalt större delen af fettet bortskäres, nes. Potatsen skalas skares skfsönclag: "Falsk sköldpaddsoppa.; då spadet kokat upp skummas det väl, ställe.a.tt stelna omkrng 4 tm. Då hvarefter köttet nedlägges hvarftals med vor. En pajform smörjes med smör, där croustader med sparrsstufnng:; späckad hvarefter kryddorna jämte de väl ansade puddngen skall stjälpas upp, hålles den brynta kålen kastrullen. På hvarje lägges ett hvarf potats, därpå 'ett rotsakerna lökarna läggas. Soppan rensadel med legymer; mosspuddng med får sedan koka tlls köttet är mört, då formen omkrng V2 mn. varmt vatten; hvarf kött strös peppar salt. Det hvarf bffar ltet lök, så lägges makroer. Den serveras med makroner. kokande vattnet pähälles anrätt- allt hvarfvs, öfversta hvarfvet bör vara Måndag: Får kål; fattga rddare det tages upp buljongen slas skummas. Köttet skrädes, när det Makroner (f. 6 pers.). 1 hg. söt- nngen får sakta koka med tätt slutet bffar. Bffsåsen vnet hälles öfver. ned sylt. lock tlls köttet är mört eller omkrng Tll pajdegen blandas alla ngredentsdag: Kokt torsk med potats är kallt, skares det små tärnngar mandel, 1 kkp. strösocker, 2 ägghvtor. lägges soppskålen. Smör mjöl Berednng: Mandeln skållas, torkas 2V2 tm. Allt det feta afskummas noga serna på bakbordet, degen utkaflas senapssås; mannagryns gröt med mjölk. soppan afsmakas samt serveras. tll Va cm. tjocklek. Ett lock tll Onsdag: Weurschn-zel med potats ; sammanfrasas, 1 lt. af kallbuljongen väl, drfves genom mandelkvarn formen utskäres, formens kant penslas jämte oxbuljongen tllsättas, soppan Bff paj (f. 6 pers.). 1 kg. benblandas m e d sockret. Ägghvtorna vspas soppa på aprkoser. Torsdag: Ärter med fläsk; sylt- får koka 10 mnuter. Den färgas med tll hårdt skum vspnngen fort- frtt nnanlår eller fransyska, 2 tsk. med vatten deglocket fasttryckes. cayennepepparn samt vnet hälles sättes V4 tm., hvarefter ägghvt skummet salt, 1/2 tsk. hvtpeppar, 2 msk. smör Med en gaffel göres 4 å 6 hål degen, pannkaka. öfver köttet soppskålen. Soppan ser- försktgt blandas med det öfrga. Af (40 gr.), 1/2 portug. lök, 1 lt. potats, så att vd steknngen bldade gaser må Eredag: Bffpaj; vnsoppa. Lördag: Blodpuddng med skradt veras, orn så Önskas med hådkokta ägg- massan lägges med en tesked små runda V2 del. franskt vnl, 4 del. svag buljong kunna bortgå. Pajen garneras med fasoner af degen, hvlka fästas med ägggulor. klckar på en väl rengjord, smord (kokt på senor hnnor). smör; saftsoppa. hvta. Den öfverpenslas med vatten mjölad plåt. Ka,korna gräddas svag P a j d e g: 1 hg. kokt, kall, rfven pomosspuddng (f. 6 pers.). 4 äggrecept: gräddas d god ugnsvärme omkrng 1 ugns värme äro färdga, när de tats, 1 hg. smör, 1 hg. hvetemjöl. Falsk sköldpaddsoppa (f. 6 gulor, IV2 del. sherry eller marsala, 120 tm. pers.). 1 gödkalfhfvud, 3 lt. vatten, gr. strösocker, skal saft af V2 släppa plåten. Berednng: Köttet tvättas med en Får kål (f. 6 pers.). 1 ltet kål1 msk. salt, 6 hvt pepparkorn, 2 mo- ctron, 3 del. tjock grädde, 5 blad geduk, doppad hett vatten, skares hufvud, 3 msk. smör (60 gr.), 1 2 omkrng 2 cm. tjocka skfvor, hvlka rötter 1 ltet seller, 2 rödlökar, IV2 latn. K Ö K S A L M Ä N Ä C K