Så här skriver Nordkalk om att gräva upp Ojnareskogen med minst 266 rödlistade arter:

Transkript

1 3/2012

2 Så här skriver Nordkalk om att gräva upp Ojnareskogen med minst 266 rödlistade arter: "Ett visst ingrepp på miljön i området kommer naturligtvis att ske, det hör till sakens natur. Det går inte att få upp stenen ur marken, utan att ta bort det som finns ovanpå. Men vi utrotar inga rödlistade arter. De kommer att fortsätta växa och leva sida vid sida med kalkbrottet. Precis som de gör vid andra kalkbrott. Så även de Natura 2000-områden som ligger intill kalkbrottet." (från Nordkalks hemsida, 3 augusti 2012)

3 innehåll Främst på barrikaderna 10 Ojnareskogen står ännu, tack vare Fältbiologerna Det stora kalkbrottet 12 Måste stoppas innan det är försent Intervju från en tall 13 Ditte har kämpat för Ojnare i sju år En hållbar ekonomi 14 Om vi bara lär oss att prata om den Spara och låna 15 Utan ränta blir det inget över till bankväsendet Växtvärk bland kommunerna 18 Snart är Umeå ett svenskt Barcelona Betala med honungsburkar? 20 Gott och värdebeständigt Toppmöte på låg nivå 21 Fiasko i Rio de Janeiro Alltid i Fältbiologen: Tips och notiser 4 Kronprinsessor, sillkungar, skogskungar m.fl. Hotspot 6 Ojnareskogen är inget vanligt smultronställe Aktionsbild 8 Vi kräver nationalpark Minifältis 22 Alla gillar inte snöbollskrig Krönika 23 Räkna med naturen Experten 23 Draken tar med sig prinsessan ner i sjön Kultur 24 Ekonomisk litteratur på många olika vis Internt 26 Sommaren med Fältbiologerna 24 8 FÄLTBIOLOGEN är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter. Texter och bilder som publiceras i tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson OMSLAG Framsida: Anna Hed Sidan 2: NiclasPersson och redaktionen Baksida: Redaktionen REDAKTIONEN Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Hyltegren, Jenny Luukkonen, Alva Anderberg, Svante Hansson. Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se tack för er medverkan Majken Mossberg, Emma Drejare, Linnéa Andersson, Alva Snis Sigtryggsson, Salomon Abresparr, Jakob Wallin, Robert Svensson. TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: exemplar Fältbiologen 3/2012 3

4 ledare och notiser Min sylt kostar två spänn Det ska vara ekonomi i allt nuförtiden. När jag syltar och saftar säger en vän till mig att det där kan du ju börja sälja eller när jag kommit på en lösning på ett problem ska jag enligt någon annan helt plötsligt sälja idén och tjäna grova pengar. Men jag vill inte vara en entreprenör för det finns så många andra värden som är viktigare än att sälja. Spara till exempel. Här kommer nu ett litet ekonomiskt räkneexempel: Till 3 liter lingonsylt går det åt inte mindre än drygt 1 kilo socker. Det blir då ungefär 2 kronor/burk i sockerkostnad. Energiåtgången vi kokning och plockning kan vi säga är försumbar. Billig sylt för mig 2 spänn per burk! Men om jag nu ska börja sälja sylten, göra entreprenörskap av det hela så att säga, då måste jag ju också tjäna pengar på det. För så är det om jag inte kan äta sylten själv måste jag ju kunna köpa sylt i affären. Om jag ska tjäna pengar på min syltproduktion gäller samma kostnad som ovan, men jag måste också räkna arbets tid och timlön för mig själv. Det tog mig alltså 1 timme att få 3 burkar sylt. Vem vill köpa en liten burk med lingon sylt? 100 spänn? Jag förstår att min vän inte menar allvar, och att det egentligen är ett sätt att säga: vilken god sylt, så proffsig, men det är ändå symptomatiskt för vårt entreprenörssamhälle. Allt ska tjänas pengar på, från största uppfinningen till minsta papperslapp. Och det är klart att pengar blir viktigare och viktigare, speciellt för dem som inte har så mycket. Kan man tjäna en hacka här och en där blir det ju till sist att de små bäckarna flyter samman. Men jag undrar vad det gör med ett samhälle då pengar blir ett egenintresse, då man inte gör något utan att få betalt och då många måste räkna småslantar Så jag säljer inte! För det finns ett värde som inte går att mäta i pengar när det gäller min lingonsylt. Att få ta till vara på ett överflöd av skogens bär, att få pyssla vid spisen, att varje morgon få äta något som man själv har varit delaktig i, att inte räkna pengar och timlön utan istället inse: Jag gör min egen sylt det är roligt, det är gott, jag trivs med det, min tid är väl spenderad och sedan ropa högt: Det är inte entreprenörskap! Magnus Bjelkefelt redaktionen Spade ska rädda oljerigg Om den havsbaserade arktiska oljeriggen Prirazlomnaya skulle råka ut för en olycka och olja skulle spridas skulle ett område lika stort som Irland och km kustlinje vara i riskzonen för oljeskador. Men vad är Gazproms, det oljebolag som driver riggen, beredskap för detta? 15 spadar, 15 hinkar och en slägga. Det är ryska Greenpeace, WWF och forskare vid Informatica Riska Centersom som undersökt riskerna vid en potentiell olycka. Inte nog med att ett så stort område hotas, innanför området finns naturskyddsområden, valrossar och mängder med fåglar. Evys stomp Från sommarens fäbodseskapader i projektet Grönt spadtag kommer här ett recept som gladde många deltagare och fältbiologer. Du behöver: Kavel, Naggad kavel, Platt pinne (typ ett träsvärd), Sil. Ingredienser: 1 l fil, 2 dl socker, 2 3 msk salt, 1½ 2 msk hjorthornsalt, ½ dl sirap, vetemjöl alt. rågsikt. Gör så här: Blanda fil, socker, salt hjorthornssalt och sirap. Häll i vetemjöl tills konsistensen blir seg, trögflytande och kladdig. Skapa en hög med mjöl på bordet. Häll ut smeten på mjölhögen och täck med massa mjöl. Skär degen i bitar stora som en liten handfull. Gör en mjölhög som du lägger bullen i och kavlar ut till runda plattor. Först använder du en vanlig kavel och sedan en "naggad", kavla alltid från mitten och utåt. Borsta försiktigt bort mjölet med en fin fin borste. Det är viktigt att vara lätt på handen här. Rulla upp degplattan på en platt pinne medan du allteftersom borstar bort mjölet från andra sidan. Stek i en osmörad stekpanna och vänd när brödet börjar få bubblor. Glöm inte 1 november Då är det nämligen motionsstopp och även stopp för inlämning av verksamhetsförslag till Fältbiologernas riksårsmöte. Vad ska vi göra nästa år? Skicka till styrelse@falbiologerna.se 4 Fältbiologen 3/2012

5 Adam Smith var då inte fast i ett ekorrhjul direkt hans mamma lagade all hans mat. tips och notiser Fast i ekorrhjulet? Är du omgiven av konsumtions-zombier som förlorat sig den allt tätare djungel av extrapriser och mängdrabatter? Ett sätt att få andra att inse de verkliga kostnaderna som livet med hög omsättning av pengar och prylar för med sig är att räkna ut en varas pris i tid istället för pengar. Till exempel tänker sig många att man sparar en hel del tid genom att ha en egen bil, men om man räknar med all den arbetstid som man avsätter för att betala alla driftskostnader inser man snart att det mycket väl kan vara en tidstjuv. Ett annat exempel som kan tjäna som ögonöppnare är att räkna på hur många veckor man behöver arbeta för att bekosta en utlandssemester. Hur många fler veckor kunde man inte ha varit ledig om man valt att semestra billigare? Läs om tidsfaktorekonomi! tidfaktorekonomi.wordpress.com Ekonomi är åsikter, inte fakta Jan-Åke H.K.H Beskyddare upp till bevis! Svenska Artprojektet och bokverket Nationalnyckeln har sedan ett par år tillbaka hotats av budgetneddragningar. I värsta fall kan vissa av de delar som ännu inte getts ut endast komma som digital upplaga. I årets höstbudget ges inga konkreta besked om framtiden, förutom att anslaget från och med 2013 bör beslutas av regeringen och inte av riksdagen. Däremot har regeringen kostat på sig att omnämna projektet i positiva ordalag. I detta kritiska läge har Svenska Artprojektet vänt sig till projektets beskyddare, H.K.H Victoria. Någon utryckning har ännu inte ägt rum. Låt kameran gå Är det inte dags för Fältbiologerna the movie? Just nu ligger produktionsbolaget RåFilm i startgroparna för ett projekt som syftar till att stödja organisationer som vill göra filmer om sig själva eller om något med anknytning till verksamheten. Filmen kan vara lång eller kort och projektet riktar sig till ungdomar upp till 26 år. Inga krav på förkunskap. För mer info: rafilm.se Nya volymen av Nationalnyckeln handlar om strålfeniga fiskar. I den kan du hitta fiskar med väldigt roliga namn och snygga utseenden. Sillkung till exempel. Manninen prisas för skogskamp Nordiska rådets miljöpris går i år till den finska miljökämpen Olli Manninen. Priset ges för hans insats för Nordens skogar och hans mobilisering av miljögräsrötter i framförallt Finland, Norge och Sverige. Olli Manninen skriver: Nordiska rådets miljöpris går inte bara till mig, utan till alla dem som brinner för att bevara de nordiska skogarna. Den frivilliga insatsen är så viktig, också när det gäller att påverka politikerna till att göra en större insats för vår natur. Priset kommer att bidra till att säkerställa vårt arbete framöver. Bilder: Jenny Luukkonen, Bilder fiskar: Linda Nyman, Nationalnyckeln Djurspår på sidan 22: Kråka, rådjur, räv. Fältbiologen 3/2012 5

6 hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva häftig natur! Fältbiologen tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap.

7 Skog utan like text: Andreas Hansen foto: Mose Agestam På norra Gotland, intill vägen mot Fårösund, har Fältbiologerna sitt läger. Basen i kampen för Ojnareskogen. Bakom banderollerna och tälten börjar själva skogen. Där kliver Andreas rakt in i det som står på spel: ett unikt och storslaget vildmarksområde. Magra hällmarker med en gles knotig tallskog. Mitt första intryck av skogen är att detta är en karg plats. Men för den som ger sig in och tar en närmare titt avslöjas snart områdets hemliga skatt: en artrikedom som saknar motstycke i denna del av landet. Vart jag än går finns det liv och rörelse. Gräshoppor av alla slag flyger upp ur gräset för varje steg jag tar. Olika steklar och fjärilar fladdrar i luften, svartmesar och grå flugsnappare drar i kvicka rörelser fram mellan träden. Insektsfaunan är mycket rik och i området häckar också en lång rad rovfåglar: kungsörn, havsörn, ormvråk, bivråk, sparvhök, duvhök, lärkfalk och ängshök har samtliga ett hem här. Flera av dessa är mycket störningskänsliga, och även de som har sitt bo utanför det planerade täktområdet kommer sannolikt att försvinna om skogen förstörs. Under inventeringar som gjorts i området har inte mindre än 266 rödlistade arter hittats. Några av dem är endemiska för Gotland, det vill säga de finns bara här. Ojnareskogen är mer varierad än vad man först kan tro. Den glesa tallskogen bryts här och var upp av öppna kalkhällar, torrängar och agmyrar. Vid den största av områdets myrar, Ojnare myr, ligger den mytomspunna Ojnare källa som har områdets finaste dricksvatten. I den närliggande tjärnen finns stora mängder blodiglar, vilket några av skogskämparna fick erfara. Arter som gotlandssnok och mindre vattensalamander trivs också i våtmarkerna. På grund av det tunna jordtäcket har skogen vuxit långsamt, vilket resulterat i lågvuxna vresiga träd. Tallen dominerar, med undervegetation av en, slån och vildrosor. Här och var växer gran och oxel, samt små bestånd av hassel och idegran. På gamla och döda tallar lever en lång rad rödlistade och ovanliga skalbaggar. Bland annat långhorningen smedbock som är en av Sveriges största. I de blottade kalkhällarna löper djupa karstsprickor och där lever en liten varelse som är lätt att förbise. En kalkgynnad snäcka som dagtid gömmer sig nere i mörkret och på natten kommer fram för att beta av de lavar som växer på hällarna. Den bidrar till att hålla området runt sprickorna öppna som en ko i miniatyr. Under sommaren bjuder skogen på en rik blomsterprakt, marken lyser av blodnäva, praktbrunört, sandlilja, getväppling, spåtistel, fibblor och många andra blommor. I juni och juli är Ojnareskogen också smultronälskarens paradis. I den ljusa sommarkvällen går jag genom skogen. I solnedgången lägger sig ett gyllene skimmer i det vackra grusslokgräset som vajar under tallarna. När mörkret sänker sig startar en serenad av gräshoppor som för tankarna till en natt på Afrikas savann. Här stöter du inte på några lejon eller elefanter, men kanske en kanin eller ett rådjur. Eller varför inte några av Ojnareskogens jättepaddor, en del stora som kaninungar! Feta paddklunsar som uppenbarligen lever gott på skogens rika insektstillgång. Vi hör också nattskärrans suggestiva surrande i natten, och ofta kom den flygande över lägerplatsen i kvällningen. Ojnareskogen är en plats som berör mig och efter att ha vistats här en stor del av sommaren känns det som hemma. Det är lätt att få en personlig relation till de vresiga tallarna, gamlingar som vakar över ett myller av liv. Smedbocken är Sveriges största långhorning och finns endast på Gotland. Den mäter hela sex centimeter och lever i veden på levande och döda tallar. Den är rödlistad i kategorin NT Nära hotad. Foto: Andreas Hansen Gotlandssnoken är en underart till den vanliga snoken. Gotlandssnoken är rödlistad i kategorin NT Nära hotad eftersom dess levnadsmiljöer blivit färre. Men i Ojnareskogen trivs den fortfarande. Foto: Olof Åström. Fältbiologen 3/2012 7

8 aktionsbild Skicka in dina bästa aktionsbilder till

9 foto: Alva Snis Sigtryggsson

10 Fältbiologerna i frontlinjen Kampen handlar om unika naturvärden, vatten försörjningen på Gotland och om en dom som kommer få stor betydelse för liknande rättsfall i framtiden. Alva är en av alla fältbiologer som sett till att avverkningsmaskinerna stoppats i Ojnareskogen, och att folk i hela Sverige känner till varför det är så viktigt. text: Alva Anderberg och Lisa Behrenfeldt foto: Alva Snis Sigtryggsson Den 5 juli tillkännagav Markoch Miljööverdomstolen sin dom i fallet om Nordkalks planerade kalkbrott på norra Gotland. Efter tidigare avslag fick Nordkalk plötsligt rätt att påbörja arbetet, som om det går enligt företagets planer kommer att lämna ett gigantiskt hål stort som 300 fotbollsplaner mitt i Ojnareskogen. När beskedet kom var Alva Snis Sigtryggsson i Visby. Det var mitt under Almedalsveckan och Fältbiologerna anordnade snabbt en demonstration i stan innan de drog iväg och upprättade ett läger i anslutning till skogen. Det var starten på kampen för Ojnareskogen, den som varit Alvas fokus sedan dess. Hela sommaren har Alva, precis som många andra, bott kortare och längre perioder i lägret. När höstterminen började bytte hon sin utbildning i Stockholm mot en på högskolan i Visby. Det känns väldigt bra att bo i skogen. Just nu är vi sju personer här. Några jobbar med att bygga upp ett naturum, vi pratar med folk som kommer hit, städar i lägret och väntar på att Högsta domstolen ska ge besked om inhibition, det vill säga om de ska stoppa Nordkalk från att fortsätta arbetet till dess att utredningen av domen är färdig. Närmare 300 skogskämpar har bott i lägret i Ojnareskogen i olika omgångar. Fältbiologer, men också andra som hört talas om kampen mot kalkbrottet. Fältbiologernas Facebooksida har gått från att ha 500 till över gilla bara över sommaren. Det här har varit en jättegrej för hela miljörörelsen, säger Alva. Inte minst för Fältbiologerna. Nu fattar folk vad man pratar om när man nämner Fältbiologerna. Striden om Ojnareskogen har pågått i sju år. Innan Nordkalk fick Mark- och miljööverdomstolens tillstånd har kalkbrottsmålet avslagits av lägre instanser, vilket genast överklagats av Nordkalk. De gamla Ojnarekämparna sa att de höll på att ge upp när domen kom i somras, men att när vi startade lägret och kom med nytt blod blev de uppeppade igen. Alva konstaterar att mycket av uppmärksamheten absolut är Fältbiologernas 10 Fältbiologen 3/2012

11 detta har hänt 5 juli: Demonstration i Visby. Beslutet kommer från Mark- och miljööverdomstolen att Nordkalk får bryta kalk i Ojnareskogen. Fältbiologerna anordnar en stor demonstration som går genom Visby. Rödmålade ansikten och slagord som Rädda skogen! Stoppa brottet! Säkra vattnet! 8 juli: Lägret föds. Fältbiologerna ringer runt till alla tänkbara sympatisörer och beger sig sedan på kvällen upp till Ojnareskogen för att slå läger. Morgonen efter byter man plats till den plats där lägret nu ligger. förtjänst. Frågan har ju funnits i föreningen under alla de sju år som processen pågått. Många har fördomar om skogsaktivister, men eftersom Fältbiologerna är ett etablerat namn med gott rykte så har det nog gjort att kampen för skogen har fått stöd hos mycket vanligt folk också. I slutet av sommaren började konflikten i Ojnareskogen att på allvar uppmärksammas i riksmedia. Och runtom i landet mobiliserades det till stödaktioner. Det har verkligen varit asmånga människor som engagerat sig. Jag tror att konflikten kan verka liten och lokal men samtidigt ställer den de där stora frågorna om människan kontra naturen på ett väldigt tydligt sätt. Jag tror också att det har gjort mycket intryck på folk att så pass mycket olika människor har demonstrerat på plats i skogen. Det har visat att även pensionärer och barnfamiljer tycker att det här är jätteviktigt. Sedan fick vi såklart väldigt mycket mer uppmärksamhet i och med polisens närvaro och mediebevakningen som följde. Alva är en av dem som har kämpat hårt för att Ojnareskogen ska lyftas i media. Vi har egentligen inte haft mer strategi än att vi tyckte att frågan var asviktig och konstant skickade pressmedelanden till media. Vi gav inte upp helt enkelt. När fokus väl hamnade på Mellanskog, företaget som skulle hugga skogen åt Nordkalk, kunde de se att vi tjatat i hela två månader redan. Då började konflikten eskalera. Det har inte alltid synts att uppvakta-media-biten haft så stor betydelse, men det har ju i slutändan visat sig vara jätteviktigt. Jag är inte den som slänger mig framför maskiner utan kanske hellre går på tråkiga möten och det har varit häftigt att se att det är en lika viktig bit av aktivismen. I lägret har det också kontinuerligt pågått en diskussion om olika metoder att stoppa skogsmaskinerna från att avverka. Självklart har åsikterna i lägret gått isär om hur vi ska agera, men oftast har vi kompletterat varandra. Man kan inte styra över alla andra som tycker samma sak men tar till andra metoder. Men jag tror definitivt att det har styrkt vår trovärdighet att vi klarat oss utan 10 juli: Avslag från HD. Högsta domstolen meddelar att det inte blir inhibition, Nordkalk får börja avverka trots att Naturvårdsverket och många andra överklagar. 16 juli: Stoppar maskinerna. Nordkalk börjar avverka längs det som ska bli ett transportband från kusten till kalkbrottet. Fältbiologerna med flera stoppar maskinen i en dag. Alva Snis Sigtryggsson. Foto: Salomon Abresparrr att använda till exempel sabotage. Nordkalk har ju gärna velat sprida bilden av oss som en massa proffsaktivister, fastän vi som grupp består av både pensionärer och barn. Flera ortsbor har varit närvarande och gett sitt stöd från första stund. Allt som finns i lägret har skänkts eller lånats ut mat, redskap och boplats. Stödet har vuxit mycket och involverat allt fler olika människor med tiden, säger Alva. Jag tror att det både finns många som har varit engagerade från början men inte pratat med oss i första hand, och de som inte alls hört talas om problematiken förrän vi kom men helt plötsligt insett vidden och blivit jätteengagerade. Nu kommer folk hit dagligen för att dricka kaffe och prata. Det har blivit en naturlig mötesplats för både barnfamiljer och gamla bönder. När Alva får frågan om hon har något särskilt starkt minne från sommaren berättar hon om måndagen, dagen då skogsmaskinerna första gången skulle stoppas. Vi var nervösa över att det inte skulle dyka upp något folk. Men så när vi satte upp banderoller i skogen såg vi plötsligt en hel busslast människor komma över krönet. Det såg ut som en nomadvandring och kändes helt absurt häftigt! 24 juli: Mellanskog i skottgluggen. Fältbiologerna ringer upp Mellanskogs styrelseordförande för att fråga varför de avverkar i den nyckelbiotopsrika Ojnareskogen när deras egen policy säger att de inte får göra det. Intervjun följs av en aktion mot Mellanskog och fler intervjuer. 31 juli: Musikhyllning. Mikael Wiehe spelar på Fårö och tillägnar Sång till modet till dem som kämpar för Ojnareskogen. 2 augusti: Nationalparksinvigning. Ojnarekämpar anordnar en egen invigning av Bästeträsk Nationalpark. Samtidigt närmar sig maskinerna Ojnareskogen och lägret förbereder sig för stor mobilisering. Det är sista dagen att överklaga till Högsta domstolen. Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen har en stor debattartikel i Svenska Dagbladet. 6 augusti: Måndagen. Stor mobilisering, busslast anländer från Visby, 100-tals människor samlas i skogen och stoppar slutligen maskinen i det som kallas Anna Gretas Hage. Dagen innan hade Fältbiologerna besökt föreningen Bevara Ojnareskogens årsmöte för att berätta om vad man tänkte göra. Förslaget fick stort stöd och många från mötet kom sedan till skogen. 16 augusti: Bondeupproret. Bönder från trakten och från andra delar av Gotland samlas med traktorer i Anna Gretas Hage för att manifestera sitt stöd för bevarat dricksvatten. På en del av avverkningsplatsen har man skrivit H2O i gigantiska bokstäver som syns från ovan. 22 augusti: Stormötet. Bönder, lokalbefolkning, boende i lägret, fältbiologer och många andra samlas för att informera om vad man gjort hittills och hur man ska gå vidare. Mötet stärker rörelsen och samlar de engagerade på Gotland. 23 augusti: Demonstration vid riksdagen. Interpellation om Ojnareskogen och Sveriges skydd av Natura 2000-områden. Demonstration utanför riksdagen. Demonstranterna träffar miljöminister Lena Ek och Mp:s Åsa Romson. Vykort från framtida Bästeträsk nationalpark skickas till alla riksdagsledamöter. 27 augusti: Polisstyrkan anländer. 74 poliser, polisbussar, terrängfordon och hästar skickas till Gotland. Poliserna har erfarenhet från Göteborgskravallerna och avhyser demonstranterna från området. 28 augusti: Demonstration för Nationalpark. Medan avverkningarna pågår anordnas en demonstration som avgår från provbrotten där avverkningarna startade. Med banderollen Nationalpark Nu eller aldrig! tågar man genom skogen till platsen där maskinen befinner sig. 29 augusti: 1000 personer i Almedalen. Stort möte anordnas i Almedalen i Visby, närmare 1000 personer ansluter. På scenen finns bland annat Gotlandspolitiker, Naturskyddsföreningen, Nordkalk och landshövdingen. Fältbiologerna gör ett bejublat framträdande. Slutet av augusti: Stöd från fastlandet. Demonstrationer anordnas runt om i Sverige av fältbiologer och andra engagerade. I Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lindesberg, Lund, Linköping, Östersund, Karlskrona, Örebro m.fl. Fältbiologen 3/

12 Långt från skogen Staten och kapitalet tar lagen i egna händer text: Josefin Åström Bilden av Sverige som ett land med pålitliga myndigheter, säkert rättsväsende och miljöskydd i världsklass har vänts uppochner i Ojnareskogen. Hur gick det till när ett tvivelaktigt företag fick politiker, tjänstemän och domstolar att gå emot en samlad miljörörelse med kunnig expertis och EU-praxis i ryggen? Om Naturvårdsverket får be stämma kommer Ojnareskogen på Gotland att bli nationalpark. Istället har det finska företaget Nordkalk fått tillstånd att anlägga ett gigantiskt kalkbrott. Projektet borde avfärdats som ogenomförbart för länge sedan, imen bakom kulisserna har förutsättningarna för att ge Nordkalk tillståndet målmedvetet lagts tillrätta. Det börjar När de två intilliggande naturreservaten Bästeträsk och Brantings haid blir Natura 2000-klassade, lämnas Ojnareskogen utan skydd. Natura 2000 är ett skydd av natur på EU-nivå och reglerna är glasklara: endast naturvetenskapliga kriterier ska styra urvalet. Trots det stryker regeringen Ojnare myr från listan över Natura 2000-områden med hänvisning till att kalkindustrin har intressen i området. Då, för sju år sedan, avslår Mark- och miljödomstolen ändå Nordkalks ansökan att ta upp ett 170 hektar stort kalkbrott i Ojnareskogen, tack vare stoppregeln för täkter i miljöbalken. Stoppregeln löd: Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande. Nordkalk överklagar domen och efter att stoppregeln, under miljöminister Andreas Carlgrens ledning, tagits bort med motiveringen att den var otydlig får Nordkalk lagen på sin sida när fallet åter prövas och Mark- och miljööverdomstolen ger Nordkalk tillstånd att börja bryta. I Ojnareskogen finns minst 266 rödlistade arter att ta hänsyn till. Hur stort inflytande gruvnäringens påtryckningar på Miljödepartementet haft i frågan om stoppregeln kan vi bara gissa oss till. Domen bygger på undersökningar av SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, som menar att de två Natura områdena som ramar in täktområdet, inte kommer att påverkas av täkten. Inte heller kvaliteten och tillgången på vatten kommer att påverkas, trots att området är en skyddsvattentäkt. Det mosaiklandskap av myrar som utgör Ojnare, är tillrinningsområde för Gotlands sötvattenreserv Bästeträsk. En viktig parentes här är att SGU som är den statliga myndighet som ansvarar för berg-, jord- och grundvattenfrågor, förutom att bistå rätten med positivt beslutsunderlag i målet har utfört utredningsuppdrag kring täkten för Nordkalks räkning och betalats med miljonbelopp. Om inte Ojnareskogen kan skyddas av statsmakten eller rättsväsendet, kan inga andra naturområden heller garanteras skydd Kalkberggrunden är full av sprickor och grundvattnet samlas i olika fickor under marken. Hur vattnet rinner och var det ligger saltvatten är extremt svårt att beräkna. Många, bland andra Naturvårdsverket och hydrologen på Gotlands länsstyrelse, har ifrågasatt att öns redan sinande vattenresurser inte skulle ta skada av täkten. SGU:s slutsats delas inte heller av lantbrukarna i området som tidigare fått se sina brunnar torka ut när kommunen borrat i området. SGU har dessutom bara utrett påverkan ur mänsklig synpunkt, hur alla andra arter i den Natura 2000-klassade sjön Bästeträsk kommer påverkas av att vattnet dit ska pumpas i ett dike runt brottet istället för att rinna genom berggrund och myrar har inte tagits upp. I juli i år började Nordkalk förarbetet för täkten. De stoppades som bekant av aktivister på plats i skogen men även i omgångar av Gotlands länsstyrelse, som är den myndighet som har ansvar för tillsynen av brottet. I slutet av augusti kom också polismyndigheten med i spelet på Nordkalks sida genom att skicka 74 Stockholmspoliser till Ojnare. Poliserna skulle se till att Mellanskog, före- 1 september: Lördagen. Greenpeace kedjar fast sig vid maskinerna på morgonen. När de förts bort har nära 300 personer hunnit ansluta sig, och när maskinerna försöker köra ut hejdas de av människor som sitter i vägen. Tillslut beslutar polisen att avbryta försöken till avverkning. Senare på eftermiddagen meddelar Mellanskog att de på eget bevåg avbryter avverkningarna i väntan på beslut från HD. 2 september: Länsstyrelsen vaknar. Länsstyrelsen meddelar att även de förbjuder Nordkalk att avverka då de misstänker att de avverkat mer än vad de får i det första skedet. I Ojnareskogen och runt om i landet tänds ljus till minne av alla träd som fällts. 17 september: Högsta domstolen. Högsta domstolen meddelar att de ska undersöka hur tidigare domstolsprocess gått till för att se om man kan ta upp hela målet. Dock tar det ganska lång tid innan någon, från erfaren jurist till förbryllad fältbiolog, förstår vad HD egentligen vill säga med de korta men extremt invecklade meningar som publiceras på hemsidan. Då detta skrivs: I väntan på inhibition. Alla väntar på besked om HD ska ge inhibition, det vill säga om Nordkalk får fortsätta avverka fast rättsprocessen fortfarande är igång eller om de måste vänta. 12 Fältbiologen 3/2012

13 taget som Nordkalk anlitat för röjning och skövling av skogen, kunde fortsätta sitt arbete. Insatsen beräknas kosta en miljon kronor i veckan. Polisens uppgift var att hålla de cirka hundra demonstranterna borta från det område som Nordkalk på lagligt och demokratiskt sätt fått rätt till. Dock var det just lagen och den demokratiska processen som demonstranterna ifrågasatte. De ville framför allt att Nordkalk skulle invänta beslut om de åtta överklagandena till Högsta domstolen och utlåtandet från EU innan skogen skövlades. Den 1 september blev det interna och externa trycket på det medlemsägda skogsföretaget Mellanskog för stort och de drog sig ur avverkningen, vilket hejdade Nordkalks framfart tillfälligt. Det var en seger för dem som tror och hoppas att samhällsengagemang är önskvärt och samhälleligt lönsamt. Särskilt när de representanter vi lägger vår röst på vart fjärde år inte sköter sitt jobb. Påtryckningarna mot miljöminister Lena Ek att agera i frågan har verkat helt verkningslösa. Efter att de inledande skogsavverkningarna stoppats har även Länsstyrelsen gått in och satt stopp för arbetet, då de upptäckt att Nordkalk bland annat avverkat större arealer än vad de fått tillstånd för. Nordkalk framstår som allt annat än pålitliga. Under hösten har de också anmälts för två brott mot miljöbalken. Det ena för att de har dumpat gift i ett av sina gamla brott och det andra för att de inte har följt villkoren för arbetet i ett befintligt brott på norra Gotland. Högsta domstolen har till sist meddelat att de tänker fortsätta att se över delar av målet. Uttalandet från HD är otydligt, men det har i alla fall gett miljörörelsen och den aktiva lokalbefolkningen en tidsfrist, med hopp om att regeringen och EU ska agera. Det är glädjande att olika instanser börjar se det orimliga i att låta Nordkalk äventyra oersättlig natur, men samtidigt skrämmande hur svårt och krävande det är att ändra på felaktiga beslut. Om inte Ojnareskogen kan skyddas av statsmakten eller rättsväsendet, kan inga andra naturområden heller garanteras skydd. Pågående miljöförstöring innebär en framtid där just tillgången på vatten blir vår viktigaste resurs. De hydrologiska och ekologiska konsekvenserna är oöverskådliga och irreversibla, men även de skador som frågan inneburit för svenska folkets tilltro till statsmakten bör tas på största allvar. Ojnareskogen är en politiskt delikat fråga, med en klassisk balansgång mellan industri och miljö. Det är viktigt för politikerna att prioritera rätt och inte hemfalla åt kortsiktiga lösningar, det vill säga att skapa jobb så snabbt som möjligt. Det natursköna och rättssäkra Sverige vi tror oss leva i är värt att kämpa för och det är mycket positivt att så många insett detta och bildat opinion mot kalkbrytningen. Det i sin tur hade inte hänt, om det inte funnits drivna och ansvarstagande Ojnareaktivister runtom i landet som tagit vid där myndigheter svikit och som visat att det går att förändra, på riktigt. Sju års kamp text och foto: Lisa Behrenfeldt Först tänkte jag inte fara hit till Gotland nu, för jag vet att om det är kört så blir jag så himla ledsen. Men så fick jag dåligt samvete och nu känns det jättebra. Även om det kanske inte spelar så stor roll att jag sitter i det här trädet så kan jag ändå känna ett stort lugn i att jag försökte. Och om jag kan bidra till att fler människor vågar säga sin åsikt så är det också bra. Ditte Green-Petersen har suttit i en av tallarna i Ojnareskogen sedan halv sju i morse. Runtomkring sitter fler trädklättrare och på marken under sig har de varsin polis. Av säkerhetsskäl får polisen inte klättra upp och hämta ner någon som sitter i ett träd. Skogsmaskinerna har gjort en omväg och avverkar längre bort. Ditte är uppvuxen i Rute, 8 kilometer från Ojnareskogen, och har varit engagerad i protesterna sedan allt drog igång för sju år sedan. Jag kommer ihåg det första mötet som vi hade om kalkbrottet med Fältbiologerna här på Gotland. Allmänheten var inbjuden och Jörgen från Gotlands botaniska förening skulle prata om inventeringen han gjort. Det var precis i början av rättsprocessen och Nordkalk var väldigt måna om att det skulle se bra ut. Tre chefer från Nordkalk kom vi var väl 4 5 fältbiologer och en utomstående. Jag minns att vi kände oss ganska stora och skräckinjagande då. Hösten 2008, när Miljödomstolen var i Visby, målade vi Gotland på ett stort lakan som vi la ut utanför domstolsförhandlingen. Vi hade små leksakstruckar som vi körde med. Det var hela aktionen, men det blev väldigt mycket diskussion på Gotlandstidningens hemsida. Dels var det de som tyckte vi var bra, dels de som tyckte att Fältbiologerna var som miljörörelsens Bader Meinhof-liga. Och då var vi fem ganska små tjejer som körde med leksaksbilar! Det som är gemensamt med det som händer nu och vår aktion utanför domstolsförhandlingarna är att vi uppfattas som en kraft som påverkar. Det ger mig en väldig styrka i mitt agerande. Och för vad som är möjligt. Hur mycket vi faktiskt kan påverka utvecklingen i framtiden. Det är helt ofattbart, det som händer nu. Jag är så himla tacksam att de andra fältbiologerna mobiliserat allt det här. Det är nästan som en gotländsk revolution! Fältbiologen 3/

14 På tal om ekonomi text: Marian Söderholm bild: Jenny Luukkonen Med skenande budgetkriser, ökande skuldbördor och globala finanskrascher som vardagsmat är det inte svårt att se att dagens ekonomiska system är allt annat än hållbart, än mindre förståeligt. Så vad är ekonomi? Ekonomi är så väldigt mycket mer än bara pengar. Det handlar om hur vi människor fungerar tillsammans och vad vi gör av våra liv och tillvaron. Pengar är dock ett fundamentalt instrument och har sedan de första mynten präglades använts som värdebevarare och symbol. Pengar underlättar handel, men har under de senare århundradena alltmer blivit en handelsvara i sig självt. Avregleringar av finansmarknaden har lett till ohämmad utlåning av krediter och utarmning av ändliga resurser, samtidigt som individers och staters skuldberg växer exponentiellt i takt med den ekonomiska tillväxten. Men hur ska vi hantera detta? Och hur pratar vi om det? Det grundläggande problemet är att vi som inte har en examen i nationalekonomi har liten eller ingen plats i diskussionen. Vi har helt enkelt inget språk för att diskutera ekonomi, trots att det har en central plats i allas vår tillvaro. För vem kan svara på vad reporänta, derivat eller generalindex egentligen betyder? För att kunna ifrågasätta den så kallade fria marknaden och andra grundbultar i den ekonomiska vetenskapen är det viktigt att skapa förutsättningar för en annan lösning, en social och långsiktigt hållbar ekonomi. Och det viktigaste av allt är att skapa ett språk för att göra detta möjligt. För ekonomi behöver inte vara svårt. I grund och botten handlar det om ordets forna betydelse hushållning. Och alla har nog en tanke om hur resurser ska fördelas i samhället. 14 Fältbiologen 3/2012

15 Makt över pengarna text: Erik Johansson bild: Linus Malmkvist Inom miljörörelsen finns en grundmurad misstänksamhet mot ekonomer och dagens ekonomiska system. Siffrorna och tabellerna döljer alltför ofta rovdrift på naturresurser och människor. Men just därför finns det all anledning att sätta sig in i hur den skruvade finanssektorn fungerar och vilka alternativa vägar som vi kan ta. Fältbiologen 3/

16 som vi känner den kommer inom en snar framtid att vara historia... I en föreläsnings- Världen sal i Lund står en docent i statsvetenskap och viftar med en bok, The Return of History and The End of Dreams (av Robert Kagan, inflytelserik historiker i USA). Det är 2009 och världsekonomin har än en gång på kort tid räddats från ett totalt sammanbrott. När jag tänker tillbaka på reaktionerna från de andra studenterna dagarna efteråt, upplever jag det som att de svalde föreläsningen med en gäspning. Nu var allt bra och banken på andra sidan Atlanten var räddad. Jag började söka svar på varför ekonomin höll på att krascha. Min oro och rädsla växte när jag fann så vitt skilda svar från höger- och vänsterekonomer på många av de frågor som uppstod. Jag förstod inte hur jag skulle kunna påverka ekonomin i rätt riktning. Efter ett tag fick jag kontakt med medlemmar från JAK och fick höra hur människor tillsammans kan hjälpas åt och förändra. Det finns många anledningar till varför en fältbiolog bör engagera sig i ekonomi. Om vi vill förändra samhället utifrån andra värderingar och ideal, är det lika viktigt att lära sig om ekonomi som om politik. Jag vill hävda att vi som samhälle koordineras och styrs i huvudsak av lagar, normer och ekonomi. Det är viktigt att arbeta med alla: inom politik, aktivism, media och genom att påverka synen på ekonomi. En gång fick jag höra av en fältbiolog att man inte skulle plugga till ekonom eftersom han hade läst en undersökning som handlade om att ekonomistudenter tenderar att bli mer egoistiska efter sin utbildning. Det finns nog stor misstänksamhet mot ekonomer inom miljökretsar, vilket jag också kan förstå. Men det är olyckligt att konsekvensen av denna misstänksamhet blir att många inte lär sig hur ekonomi fungerar. Problemet det i sin tur leder till är att kunskapen kring hur samhällets styrs försvinner ur kretsar med miljöengagemang. Förutom att jobba med demokratifrågor, politik och normer är det väldigt viktigt att förstå att om vi vill se ett samhälle som i helhet tar ansvar för miljöfrågor, måste vi själva forma och äga vår bank och vårt finanssystem. 16 Fältbiologen 3/2012

17 För mig har ekonomi tidigare varit något tråkigt och ångestladdat. Ett ord förknippat med girighet och egoism. Idag är det bankerna som tillhandahåller pengar och bestämmer vilka företag får lån. Bankerna jobbar med att ge ut lån åt de företag som kan göra så stor vinst som möjligt och tar varken hänsyn till miljö eller människor. Bankernas största inkomstkälla är räntan de får när de lånar ut pengar. Kan de inte låna ut så kan de inte fortsätta finnas kvar. En person som inte har någon skuld är alltså en affärsmöjlighet för en bank. I Sverige har banksektorn lyckats väldigt bra med att låna ut pengar bäst i hela EU. Det är endast 2,8 procent av den svenska befolkningen som verkligen äger sina bostäder om skulderna räknas bort. Det kan jämföras med hur många som är skuldfria i våra grannländer: Danmark 14 procent, Norge 22 procent och Finland 32 procent. Eftersom de flesta lånen till privatpersoner går till bostadslån har det också betytt att bostadspriserna gått upp. Människor kommer att kämpa länge för att få behålla sin bostad, den största investeringen de flesta gör och det blir därför ett säkert utlån för bankerna. Den situation vi befinner oss i idag är att ekonomin måste växa varje år för att bankerna inte ska gå i konkurs. Det är därför politikerna pratar om att vi måste skapa jobb för tillväxtens skull. Det betyder egentligen att vi måste producera mer, för att konsumera mer och arbeta mer för varje år som går. För bankernas och finanssektorns skull. Skulle tillväxten avstanna kommer en stor del av banksystemet försvinna. Om vi inte arbetar mer och mer så kan vi inte betala av våra lån. I boken Vredens druvor beskrev John Steinbeck (under depressionen i USA i slutet på 1930-talet) bankerna såhär: En bank eller ett bolag kan inte bära sig åt på samma sätt som människor, för sådana varelser andas inte luft och äter inte sidfläsk. De andas vinst, de äter räntor. Får de inte det så dör de, precis som ni dör om ni inte får luft och sidfläsk. Det är trist, men så är det. Just så är det... Det var också under depressionen på 30- talet JAK startade i Danmark. De använde sig av olika strategier för att skapa en rättvis och stabil ekonomi, bland annat skapade de en egen valuta. Ett mål var att undkomma ränteslaveriet då många bönders förtjänst åts upp av räntekostnader. Den svenska JAK-banken startade 1965 och utformade ett sparlåne-system som var till för att hålla reda på att medlemmar sparar lika mycket som de lånar. Genom att sätta in sina pengar på banken och därmed i sparlåne-systemet får medlemmarna sparpoäng. På så vis bidrar en medlem till att andra medlemmar kan låna. En sparpoäng erhålls om medlemmen sparar en krona under en månad, medlemmen som lånar kronan förbrukar en sparpoäng. Systemet gör att banken inte påverkas av det allmänna ränteläget så som andra banker gör. Den kooperativa formen för företag tjänar sina medlemmar vilket innebär att målet blir tvärt emot ett aktiebolag. I JAK:s strategier är en återkommande punkt att föreningen ska jobba för ekonomisk frigörelse. Medlemmar ska inte vara i beroendeställning till ett stort, orättvist ekonomiskt system. Därför finns spar låne-systemet som fungerar så att en medlem i banken ska hinna bli skuldfri under sin livstid. Det går inte ta ett lån på längre tid än 30 år och man måste samtidigt spara. Detta är kärnan i en ekonomi som inte ska belasta miljön att vi under vår livstid kan bli skuldfria minskar behovet av att jobba för bankers överlevnad. Det är antagligen inte så många fältbiologer som har möjligheten att köpa aktier i någon av de fyra svenska storbankerna och påverka deras verksamhet. Men det finns i alla fall möjlighet att vara med i JAK och arbeta för att forma ett mer rättvist ekonomiskt system i samhället. För att också förstå hur bankverksamheten fungerar hålls det under året mängder med grundkurser i de olika lokalavdelningarna runt om i landet. JAK:s lokalavdelningarna lägger varje år en budget för sin lokala verksamhet där medlemmar själva har en stor frihet i hur de väljer hur de ska använda pengarna. För mig har ekonomi tidigare varit något tråkigt och ångestladdat. Ett ord förknippat med girighet och egoism. I JAK har ordet fått en helt annan klang. Efter att fått möjlighet att komma på kurser och förstå hur sparlåne-systemet fungerar och möjlighet att praktisera på banken kan jag förknippa ekonomi med ord som gemenskap och samarbete. Samtalen i JAK handlar om alltifrån miljöengagemang, filosofi och livsfrågor till mikrokrediter, företagande och hur vi vill leva i framtiden. Här har jag också funnit en kreativ mötesplats där människor i olika åldrar och med olika bakgrund får chans att träffas och aktivt forma framtidens ekonomi. Fotnot: Sedan 2009 förvarar Fältbiologernas riksorganisation sina pengar i ett JAK-konto. JAK står för Jord, Arbete, Kapital. Fältbiologen 3/

18 En stad med vinst? 18 Fältbiologen 3/2012

19 På ett kommunkontor nära dig är jakten igång. Med klatschiga reklambudskap söker våra politiker med ljus och lykta efter nya invånare. I Umeå vill man till och med konkurrera internationellt. Visst kan man förstå de samhällen som kämpar för att behålla underlag för grundläggande infrastruktur men vem blir egentligen lyckligare av att våra städer blir ännu större? text: Svante Hansson bild: Jennie Wadman Sett ur ett sydsvenskt perspektiv kan Umeå uppfattas som en småstad i periferin, långt upp i norr. Kanske är det därför stadens ledning så målinriktat strävar efter att expandera så starkt på alla fronter. Det övergripande målet för kommunledningen är att gå från dagens invånare till fram till Och Umeå är inte ensamt: i snart sagt alla kommuner runt om i landet är det ett övergripande mål att öka invånarantalet, gärna så fort som möjligt. På vilket sätt detta ska förbättra livet för kommuninvånarna anses inte behöva någon vidare motivering. Den gamle finansministern Gunnar Sträng roade sig med att under 1970-talet summera alla kommuners prognoser över befolkningsutveckling. Om allas beräkningar hade förverkligats skulle vi idag vara över 30 miljoner svenskar. Kungsvägen till en växande befolkning anses gå via stora offentliga och privata investeringar, detta skapar en konkurrenssituation mellan olika städer där man tävlar om att marknadsföra sig och om att gynna företagens etableringar. I denna tävlan kommer omsorgen om de kommuninnevånare man redan har i andra hand, dessutom tenderar man att betrakta sina grannstäder som konkurrenter och inte som sammarbetspartners. Tillväxtivern ligger också nära till hands om man ska försöka förklara den ständiga jakt efter att öka invånarantalet. Det offentliga har adopterat näringslivets tillväxtmål, men istället för att räkna kronor och ören mäter man sin vinst i hur många som bor på orten. Närhelst man möter kommunpolitiker i Umeå på möten eller i lokalpressen stoltserar de med goda tillväxtresultat och berättar gärna hur man planerar att nå nästa års delmål. Umeå är redan en av landets snabbast växande städer och sedan länge Norrland största stad utan konkurens. Om prognoserna om en fördubbling av innevånarantalet ska mötas kommer det utan tvekan att ytterligare centrera handel, samhällsservice och kulturliv på bekostnad av de mindre tätorterna. Medan Åsele, Lycksele och Dorotea kämpar för att behålla sjukvård och andra basala samhällsfunktioner mal kvarnarna för att dra fler och fler flyttlass mot kusten. Konfronterar man kommunledningen med detta tycks de vara helt omedvetna om motsättningen, man hävdar att även de omkringliggande kommunerna tjänar på Umeås expansion. Enligt kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund konkurrerar Umeå istället på en internationell marknad med storstäder som Barcelona. Det är inte utan att man tar sig för pannan. Umeå kommunlednings ståtligaste fjäder i hatten är att Ikea kommer att slå upp dörrarna inom ett par år. I vanlig ordning medföljer en hel drös av affärskedjor som tillsammans skapar ett helt nytt externt köpcentrum, som blir stadens fjärde. Förutom att den externa handeln ökar medför etableringen av Ikea, med tillhörande parkeringar och motorleder, att delar av norra Sveriges bördigaste jordbruksmarker kommer att asfalteras. I ljuset av att samhället förmodligen kommer att behöva ställa om till att bli mindre beroende av transporter är detta oåterkalleliga beslut knappast väl överlagt. I planeringen för det nya köpcentrat har det dessutom mörkats vad gäller anläggningens konsekvenser för den omgivande Det offentliga har adopterat näringslivets tillväxtmål, men istället för att räkna kronor och ören mäter man sin vinst i hur många som bor på orten miljön. Inför det beslutande kommunfullmäktigesammanträdet skickades miljökonsekvensbeskrivningen inte ut till ledamöterna vilket givetvis är en förutsättning för att de ska kunna väga in dessa aspekter i beslutet. Vad som är än värre är att dokumentet inte innehåller några åtgärder för att möta de miljöbelastningar som etableringen av Ikea innebär. Detta är något som kommunen fått skarp kritik för från länsstyrelsen och trafikverket. En fara vid denna typ av processer är att kommunens politiker från höger till vänster ofta mangrant ställer upp bakom förslagen. I Umeå är det bara Miljöpartiet som kommit med några invändningar. Enligt retoriken ser man till kommunens utveckling. Detta skapar ett tunnelseende hos administrationen som inte bara gör att man sneddar över steg i beslutsprocessen, utan även bidrar till att de åtgärder som kan mildra miljökonsekvenserna aldrig kommer upp på bordet. Den fråga som infinner sig är vad lokalpolitikerna ser som sin centrala arbetsuppgift när det slipas och putsas på varumärken och slogans samtidigt som den kommunala servicen i allt högre grad läggs ut på entreprenad och tas över av privata aktörer. Om bara våra förtroendevalda kunde lyfta blicken och se sig som en del av sin omvärld skulle det bli lättare att skilja våra beslutande församlingar från ett styrelserum. I Umeå är det hög tid att fråga sig vad innevånarna tjänar på att staden blir ett urbant fyrtorn på ett folktomt hav. Fältbiologen 3/

20 Söta sedlar Mats Lindqvist startade en egen valuta för att väcka frågor kring pengars utformning och funktion. Djingens värde räknas i honungsburkar, eftersom honung tar hänsyn till naturen och ekosystemet. text: Kristin Hyltegren foto: Mats Lindqvist Pengar är något som numera tas för självklart. Från att ha varit en förfining av gamla tiders byteshandel har de utvecklats så mycket att de har börjat leva sitt eget liv. Barn får från låg ålder lära sig att hantera pengar med hjälp av pedagogiska räkneexempel och praktisk övning i att ta hand om en egen miniekonomi. Men när barnen ställer den grundläggande frågan: Vad är pengar?, har vuxenvärlden då ett svar? Mats Lindqvist, initiativtagare till den lokala valutan djing, är en av de personer som har ifrågasatt det begrepp som ofta tas för givet. Mats ingång till pengafrågan var hans engagemang i föreningen ASPO Sverige. Det är en ideell förening som ville väcka uppmärksamhet kring begreppet peak oil. Idén om att vi ständigt måste öka vår energiproduktion för att ha en ständig ekonomisk tillväxt fick Mats att börja intressera sig för ekonomi. Den lokala valutan djing var från början mitt initiativ. Det är lite av ett experiment. Jag vill inte använda ordet ploj, men det var lite på skoj. Jag ville väcka uppmärksamhet kring vad som är problematisk med vårt nuvarande penningsystem som bygger helt på skulder, samt hur penningsystemets design formar ekonomiska drivkrafter. För den som har kommit i kontakt med studentkulturen i Lund känns det troligen fullkomligt logiskt att en lokal valuta kan heta djing efter det legendariska lundaspexet Djingis Khan. Men när Mats berättar vidare blir det tydligt att det handlar om så mycket mer än ett internt skämt. Ett vanligt förslag till alternativa pengar är guld och silver, eftersom det har visat sig fungera historiskt. Men detta är problematiskt med tanke på miljön och utvinning av naturresurser, menar Mats. Värdet på en valuta bör vara beständigt över tid. Därför vill man knyta det till något som har ett beständigt värde. I de kretsar där alternativa penningsystem diskuteras, bland annat inom transitionrörelsen, framhålls ofta honung som ett bra alternativ, så det valet kändes naturligt för Mats. Utvinning av guld och silver är en miljöskadlig verksamhet. Honungsproduktion är tvärtom bra för miljön eftersom bina behövs som pollinatörer. Om det produceras väldigt mycket honung kommer dess värde som livsmedel så småningom att bli större än värdet som sparkapital och honungen kommer att ätas upp. På så sätt finns också ett inbyggt inflationsskydd. Projektet med valutan djing för just nu en blygsam tillvaro i bostadsområdet Djingis Khan i Lund. Den som vill ha en sedel på 50 djing får söka upp Mats och byta till sig den mot en honungsburk på 500 gram. Sedan finns det några personer som erbjuder tjänster, såsom barnpassning, och accep terar betalning i djing. Men Mats har inte ambitionen att hans valuta ska bli ett välanvänt betalningsmedel. Valutan syftade mest till att väcka folks intresse och få folk att läsa på mer. Djing blev alltså både till ett pedagogiskt exempel på att ett annorlunda penningsystem är möjligt och ett sätt att få även vuxenvärlden att våga stanna upp och fråga sig: Vad är pengar? 20 Fältbiologen 3/2012