Kvarndammen. blivit attackerad från luften av någon vuxenfågel? Innerst inne ömmade han för allt liv i

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Kvarndammen. blivit attackerad från luften av någon vuxenfågel? Innerst inne ömmade han för allt liv i"

Transkript

1 Kvarndammen Det visade sig krångligare än Magnus befarat att ta sig upp till vråkboet. Till en början hade den gamla granens grenar varit friska och grova, men ju längre upp han klättrade desto fnösktorrare och bräckligare blev de. Spindelnäten, som han ideligen fick vifta bort från ansiktet med sina kådiga händer, gjorde heller inte uppstigningen lättare. Nu var det i alla fall bara någon meter kvar innan målet var nått. Han såg inte i första hand företaget som en utmaning mot de ouppnåeliga ormvråkarna, som visslande cirkulerade över hans hemtrakt. Inte heller var det något test på hur han skulle klara av ansatserna till yrsel. Det gällde bara att inte titta nedåt. Nej han upplevde det nog snarare en slags tyst protest mot de vuxnas många förbud, vilka satte käppar i hjulet för en äventyrslysten pojkes upptåg. Inte för att hans föräldrar var särskilt stränga i det avseendet, men han kände ändå sitt frihetsbehov en smula beskuret. Arbetsskygg var han långtifrån och skolarbetet sköttes tillfredsställande, men han föredrog naturen som kunskapskälla och kände ofta att tiden inte räckte till för hans egna behov härvidlag. Det fanns ständigt ett måste som inkräktade på hans frihetsdrömmar. Han längtade efter ett tillstånd av tidlöshet med lekar och äventyr utan regler och pekpinnar. Med en sista kraftansträngning hivade han sig upp över bokanten. Först infann sig en viss besvikelse när han fann redet tomt. Troligen hade ingen kull satts till världen här på flera år. Ganska snart återfann han dock fattningen och intalade sig att äventyret som sådant var det primära, inte de ägg eller ungar han eventuellt förväntat sig. Innan han påbörjade nedklättringen från sin upphöjda plats lät han blicken svepa nerför branten som han tidigare forcerat på sin väg upp till boträdet. Vid dess slut utbredde sig en tät ungskog. Sedan vidtog åkrar och ängsmarker, och slutligen gården, Viken, där han tillbringat hela sitt 14-åriga liv. Fonden dominerades helt av den väldiga Gransjön. Ett kyrktorn och några rökpuffar skymtade svagt vid dess södra strand, skvallrande om en bebyggelse av lite större omfattning, men annars syntes bara vatten och skog. Miltals bortom kyrkbyn, Skogsvik, som nyligen upphöjts till municipalsamhälle, fanns också köpingen, men den tillhörde liksom en annan värld. Han hade endast varit där vid ett tillfälle i samband med en läkarundersökning och ägde bara diffusa minnesbilder av samhället. Den lilla byn i Storsjöns norra ände, Gransjö, snarast en gles samling gårdar, doldes för Magnus blickar av en skogsbevuxen ås. Som en grön oas i det blåsilvriga vattenhavet stack Storön upp. Här dvaldes Johan Granat i en stuga som närmast kunde betecknas som ett fähus. Sitt levebröd fick han genom en del ströjobb, fiske och jakt. Det senare ledde inte sällan till att han kom i delo med landsfiskalen, vars uppfattning om jakttider och tillåtna villebråd han inte alltid delade. Värst var det för Johan under de perioder då isen varken bar eller brast. Då gällde det att ha matförrådet fyllt av saltad fisk och konserver, vilket utgjorde den huvudsakliga födan vintertid, förutom någon hare som han lyckats knäppa. När trädkronor och bergknallar satte stopp för visuella intryck började Magnus ösa ur sin geografiska fatabur. Norr om Viken låg Nytomta, granngården, och lite längre upp, vid sjöns norra ände, herrgården Björksta med kvarnen och kvarndammen. Den senare fick sin påfyllning från den hemlighetsfulla Granån, som tills alldeles nyligen använts som flottningsled. Vid sjöns nordöstra strand fanns hemmanen Björkhult, Ängen och Udden, och en bit in i skogen Granhult, Åstorp och Tupp-Lars lilla pörte. Tillsammans bildade dessa gårdar en enhet, som med lite god vilja kunde kallas by. Osammanhängande minnen från tidiga barnaår dök upp i Magnus huvud innan han tvingade in tankarna på andra banor. Vad skulle han ha gjort om boet varit fullt av ungar? Om han blivit attackerad från luften av någon vuxenfågel? Innerst inne ömmade han för allt liv i 1

2 naturen, stort som smått, så han hade nog förpassat sig ner så snabbt som möjligt för att inte störa vråkfamiljen. När han på hemvägen nalkades gårdstunet tog han en liten omväg. Han hade i ett svagt ögonblick yppat för sin bror att han ämnade leta rätt på vråkboet, och denne hade kanske i sin tur råkat nämna något om detta för fadern. Korna låg apatiskt idisslande i de fläckiga skuggorna från några björkar. När han passerade blängde de nyfiket på honom trots att han var dem välbekant. En dunge skyddade honom från upptäckt, och snart var han nere vid sjöstranden. 2

3 Näckrosorna glimmade som vita och gula stjärnor i viken. Ett knippar simmade förbi utanför en vassrugge. På led i ett släptåg syntes åtta ungar, ridande på vågorna som små dunbollar. Ekan, som han egenhändigt tjärat för några veckor sedan, guppade lätt invid bryggan. Den var förankrad i en kätting som för tillfället tjänade som uppehållsplats för två kärlekskranka trollsländor. Han slog sig ner vid strandkanten, befriade sig från skor och strumpor och doppade fötterna i vattnet. En rysning genomfor hans kropp. Så här i början av juni hade inte ens ytvattnet värmts upp tillräckligt för att inbjuda till bad denna kyliga vår. Några skräddare kilade fram och åter förlitande sig på det osynliga golv som skapats ytspänningen, och invid bryggan skymtade ett litet stim ryckiga småspiggar. Bottnen närmast land utgjordes av finaste timglassand, som åstadkommits av många års vadande och badande, och ovanför bedrev småvågorna sin oupphörliga skugglek. Han hörde doppingarnas skrockade bortom sävvassarna och följde en stund två måsars ilskna jagande efter en korp, som förirrat sig utåt sjön. I denna lilla värld hade han tillbringat många timmar. Som liten hade han och Valdemar tillverkat bark- och vassbåtar destinerade till fjärran stränder. Senare hade han fängslats av abborrarnas framfart bland nate och bottenstenar liggande på mage vid bryggkanten. Han hade lärt sig att ta hänsyn till strålbrytningarna i vattnet, vilka lurar en att tro att fisken befinner sig längre bort än den är. Löjstimmen var svåra att få syn på i skuggan under bryggan så länge de inte blottade den ljusa sidan, men han visste var de helst uppehöll sig. Det dröjde dock länge innan han lärde sig konsten att med ett snabbt och exakt mothugg få dem att fastna på kroken. Så småningom hade han gett sig fisket helt i våld. Han lärde sig att tjuriga, gamla abborrar ibland var lättare att locka till hugg med en livlig löja än med mask och att braxen gick lite djupare och föredrog ett bete som placerades på botten. Genom att skrubba händerna med sand fick han bort det mesta av kådan från trädklättringen. Han råkade nicka till en stund i solgasset, men blev strax uppväckt av ett bromsstygn på smalbenet. Lika bra det förresten för han kunde med solens hjälp lista ut att det snart var dags för kvällsvard. Någon klocka ägde han ännu inte, men hade blivit lovad ett armbandsur när han blev lite äldre. Redan innan han svängde in på gårdstunet möttes han av Kickans glada skall från hundgården. Kickan var en rådjursren dunkerstövare som fungerade både som jakt- och sällskapshund. Magnus tog ofta långa skogspromenader med hunden i koppel, men hade ibland svårt att hålla den i styr när den fått vittring på något intresseväckande. Så var fallet för ett par veckor sedan då de strövade på småstigar bortåt Granåns övre lopp. Kickan hade helt plötsligt blivit som förryckt efter att ha fått syn på en bortflyende harunge och släpat iväg Magnus långt ut i tassemarkerna. När han äntligen fick stopp på tiken hade han ingen aning om var de befann sig. Han lät hunden trava iväg efter eget bevåg, och så småningom kom de fram till ån. Nu hade det emellertid börjat mörkna och han började bli orolig över hur de skulle hitta hem. Visserligen kunde de följa ån nedströms tills den mynnade ut i sjön i närheten av herrgården, men det skulle innebära en avsevärd omväg i en terräng som var minst sagt svårforcerad efter mörkrets inbrott. Plötsligt tyckte han sig skymta ett eldsken mellan träden och drog sig försiktigt närmare. Det visade sig vara några luffare som gjort upp en nying på en kolbotten. Magnus hade hört en hel del om dessa vandrare och uteliggare, men bara helt flyktigt lärt känna några som försörjt sig på knivsliperi och nasande. Han iakttog därför en viss försiktighet, men kände sig ändå ganska trygg i Kickans sällskap. En av luffarna fick syn på honom och ropade: 3

4 - Kom hit och värm dig grabben, vad du nu gör här ute så sent! Magnus trevade sig fram till brasan och klappade lugnande Kickan, som gett ifrån sig ett svagt morrande vid åsynen av de egendomliga främlingarna. De frågade varifrån han kom, men hade ingen möjlighet att hjälpa honom att hitta tillbaka före mörkrets ankomst. Männen verkade vänligt sinnade, men Magnus kände ändå en viss oro inför möjligheten att få tillbringa natten i deras sällskap. Det var därför med stor tillfredsställelse han en halvtimme senare fick syn på några lyktor och hörde röster som närmade sig. Det visade sig vara Algot, hans äldre bror, och drängen Anton, vilka lånat en grannes hund och på så sätt kunnat spåra dem. - Jaså det är här du håller hus, sa Algot, med något uppfordrande röst. - Ja vi gick vilse och hittade inte tillbaka, replikerade Magnus lite skamset, varefter han kortfattat förklarade hur det hela gått till. - Ingen fara med pöjken. Här ä varmt o skönt, inflikade en av luffarna. - Ja tack ska ni ha för att ni tog hand om honom, genmälde Algot, men nu måste vi skynda oss hem innan det blir kolmörkt. Medan de sökte sig hemåt på vindlande stigar i ficklampornas sken uppstod ett trevande samtal om männen kring brasan, föranlett av Magnus nyfikna frågor om desamma. Varken Algot eller Anton kunde ge någon utförligare redogörelse för begreppen luffare, tattare eller zigenare, än mindre om skillnaden mellan de två förstnämnda. Vissa fördomar kom upp i dagen liksom några obehagliga episoder i samband med utbölingar, ett epitet som ofta användes för rotlösa människor som dök upp i bygden. Man enades i alla fall om att de gubbar som Magnus stött på inte hade något fuffens för sig och knappast skulle göra en fluga för när. Efter det lilla äventyret fick Magnus snällt hålla sig till byvägarna när han var ute med Kickan, och dessutom lova att alltid meddela vart han ämnade sig. Hundens skall övergick så småningom i svansviftning och gläfsningar, nu också ackompanjerade av yxhugg. Det var Algot som högg ved. Brodern var åtta är äldre än Magnus, skulle snart fylla 20, och redan fullvuxen på många sätt. Han var kraftigt byggd, närmast en bjässe i jämförelse med den något spenslige Magnus även om man tar hänsyn till åldersskillnaden. De blå ögonen och den mörka kalufsen hade de dock gemensamt. Algot kunde redan det mesta om jord- och skogsbruk, var en framstående skytt och höll sig väl framme när det gällde tekniska ting. Han krävde mycket av sig själv, och kunde ibland verka lite kärv och svåråtkomlig, men samtidigt en person som folk litade på. Magnus däremot var av en känsligare, lite drömmande natur. Han vurmade för alla djur och kom emellanåt i dispyt med övriga familjemedlemmar när det gällde jakt och tagande av liv. Han mindes särskilt ett tillfälle när man hittat en harunge som troligen blivit påkörd av en motorcykel. Den släpade ett bakben och Algot var på väg att avliva den när Magnus lyckades övertala honom att avstå. I stället spjälkade Magnus det onda benet och byggde en koja av en pappkartong, i vilken haren fick rehabilitera sig. Det var med stolthet men även med ett visst vemod han efter en månad kunde återge djuret dess frihet. I en hage vid skogskanten betade hästarna, Rapp och Stjärna. Rapp var en kraftig nordsvensk som främst användes till skogskörning. Stjärna, som påstods ha finnblod i sig, var mindre och gracilare och nyttjades till lättare körslar. I yngre år hade hon varit bland de snabbaste hästarna i byn när man tävlade med släde till kyrkan vid julottan och några andra högtider. Det hade varit tal om att sälja henne, vilket oroade Magnus. Orsaken var det kollektiv som höll på att bildas i trakten. Man hade köpt in några jordbruksmaskiner som skulle 4

5 brukas gemensamt vid plog- och höanden med herrgårdens traktor som basfordon. På så sätt behövde Stjärnas krafter anlitas i allt mindre utsträckning. Hemmet liknade de flesta medelstora bondgårdar i denna skogstrakt: en röd mangårdsbyggnad med vita knutar, ett härbre som fungerade som som både lider och lada och en ladugård med tillbyggnader i form av ett hönshus och ett tvåfjölat utedass. Välansade blomrabatter och avsaknaden av av skräphögar och annat bråte vittnade om ett ordningsamt husfolk. Magnus lade märke till att grusgången närmast huvudingången var nykrattad, vilket var Antons uppgift när han inte pysslade med annat. Anton var någonting mittemellan dräng och inneboende skogshuggare. Vintertid, men även under andra årstider, fick han sin utkomst i skogen. Mest högg han åt skogsbolagen, men han hjälpte även till vid avverkningar på Vikens skogsskiften. Annars fungerade han som gårdens allt i allo och var inte minst en läromästare för Magnus när det gällde praktiska saker. Snart var alla samlade vid matbordet. Husbonden, Valdemar, med fårat ansikte och knävelborrar, en sträng men rättvis karl med gott anseende i bygden satt vid ena kortsidan. Han var en skogskarl av den gamla stammen, lika flink när det gällde skogskörslar och avverkning som vid älgjakt och styckning av villebråd. Gården med tillhörande skog hade han efter många års slit jobbat upp till ett hemman som endast överträffades av herrgården i produktivitet. Han hade vid några tillfällen uttryckt en önskan om att sönerna skulle gå i hans fotspår och överta gården. Samtidigt insåg han att framtidsutsikterna för mindre jordbruk inte var särskilt goda.. I stort sett ostuderad och i avsaknande av litterära intressen levde han i mångt och mycket efter den gamla bondepraktikan. Helga, hustrun, verkade vid första anblicken något inskränkt och tillbakadragen, men hade skinn på näsan, vilket hon visade när det behövdes. Hon var bonddotter från en grannsocken, som efter folkskolans slut tagit realen och en tid arbetat som expedit i en skoaffär i köpingen. Det var i denna affär hon och Valdemar träffades första gången i samband med att han skulle inköpa ett par stövlar. Ett år senare var de gifta och hon flyttade ut till Viken. 5

6 Magnus kunde inte påstå att hans föräldrar var särskilt stränga. Visst hade han någon gång fått en och annan örfil när han burit sig särskilt illa åt, men det var ingenting i jämförelse med en del skolkamrater, vilka kunde få ordentligt med stryk för ganska ringa förseelser. Under måltiden, som bestod av stekt fläsk med flott och råskalad potatis, svagdricka och grovlimpa, uppehöll sig samtalet kring plöjning, höhantering och djurskötsel. Magnus lyssnade endast med ett halvt öra. Inte för att han var direkt ointresserad av gården och dess sysslor, men hans tankar löpte hellre iväg till fiskafängen, naturupplevelser och äventyr tillsammans med Kalle, en jämnårig skolkamrat som bodde i en gård på andra sidan sjön, eller Sven, drängen på Nytomta. Han vaknade till ur sina dagdrömmerier när han fick höra faderns något barska röst: - Nå, vad har lillgrabben haft för sig på förmidda n då? - Inget särskilt. Var nere vid bryggan och tittade till båten bara. - Så länge? - Mmm. - Du hade nog haft tid att hjälpa Algot med vedhuggningen också. - Jag kan hjälpa honom efter maten. - Då vet du väl att korna ska stillas och mjölkas, men du kan i alla fall bära in veden i bo n och stapla den. - Javisst. Efter kvällsvarden gick var och en till sitt, och när arbetsdagen äntligen var slut vankades det saft eller kaffe. Det visade sig dock vara snålt med det senare. Ransonen på ett halvkilo per person, vilken skulle räcka flera månader, var på upphällningen och man måste ta till surrogatkaffe. Det fanns att tillgå i en rad varianter med bland annat säd, ärtor, potatis, betor, ekollon och kastanj som råvaror, men inget smakade särskilt bra. Prisskillnaden mot riktigt kaffe var emellertid så stor att de flesta fick nöja sig med surrogatet. Ett tag kostade äkta kaffe över 50-lappen på den svarta marknaden, medan man fick den oäkta varan för en dryg femma. Förutom kaffet ransonerades en mängd varor så här några år efter kriget, och det förekom en omfattande byteshandel mellan vänner och släktingar liksom ett ivrigt klippande och klistrande av ransoneringskort. Svarta varor var också i omlopp, men mest i de större samhällena. Familjen Jansson i Viken drabbades mindre av varubristen då de i huvudsak var självförsör-jande, men avsaknaden av kaffe och tobak var kännbar. Innan det var läggdags hann Magnus med att studera ett kapitel om vatteninsekter i en biologibok, som han fått låna av skolläraren under sommaren. Läraren var själv lite av en amatörentomolog och tog gärna del av hans naturstudier. Han var ganska ung och nyligen utexami-nerad från seminariet. Hans lite modernare idéer om pedagogik och uppfostran föll inte alltid i god jord, men i Magnus hade han funnit en entusiastisk elev, åtminstone när det gällde natur- lära. Förutom böcker hade han även lånat ut insektsnålar och en spännbräda för fjärilar, som Magnus ämnade utnyttja denna sommar. Nytomta var närmaste granne till Viken, en litet torp beläget omkring 500 meter norrut, alldeles vid stranden av Gransjön. Interiören var enkel och anspråkslös. Köket, som var husets största rum bestod, förutom en öppen spis, av en sängplats, två väggfasta skåp och ett stort slagbord med pinnstolar. Ytterligare ett rum med murad kakelugn tjänstgjorde som drängkammare. I köksfönstret hängde två ampelväxter med nedhängande rankor, eller aronsskägg som vissa kallade dem. 6

7 I denna torftiga men hemtrevliga miljö huserade änkan Klara och drängen Sven. Klara var pigg och arbetsför trots sina snart 60 år. Klädd i kjol med förkläde, rutmönstrat huckle och tunna läderstövlar utförde hon flinkt sina sysslor såväl inne som utomhus. Sven, var i det närmaste analfabet även om han hjälpligt kunde läsa enklare text. Han hade varit nära att drunkna i det militära, och chocken hade förändrat honom mycket. Han hade blivit fåmäld och långsamtänkande. För det mesta var han snäll och harmlös, men kunde 7

8 någon enstaka gång, när han blev retad eller någonting gick snett i arbetet, bli ursinnig och kasta saker omkring sig, vilket fick många att undvika honom. I Magnus ögon var han emellertid helt ofarlig och deras gemensamma intresse för djur och natur gjorde att de ofta umgicks och hade gott utbyte av varandra. Innan Magnus kommit upp i tonåren stod de också på någorlunda lika nivå intelligensmässigt, även om Svens tankegångar ibland verkade förbryllande. Han hade också den egenheten att han inte alltid kallade saker och ting vid deras rätta namn. Inte minst gällde detta naturföreteelser, vilka ofta genomgick en förvanskning i Svens mun påverkade av traktens dialekt och hans egna ordförråd. Klara tog Svens avvikande beteende med ro. Hon hade känt honom sedan han var liten och det var nog så att hon mer tog hand om honom än anställde honom när hans föräldrar flyttade till köpingen, där hans avvikande karaktär gjorde att han blev mer eller mindre isolerad. I motsats till Sven, som sällan undslapp sig några längre haranger, var Klara pratglad. Hon välkomnade alltid besök under vilka hon fick möjlighet att framföra sina åsikter och historier. De sisttnämnda pendlade oftast mellan fantasi och verklighet. Hon var därtill skrockfull och utrustad med ett gott minne. Bland annat innehade hon ett stort förråd av ordspråk och ordstäv, vilka hon gärna tog till i relevanta situationer såsom: Blind höna finner också ett korn. Fäll inte ett träd, som skänker dig skugga. Magra myggor biter värst. En fisk i grytan är bättre än tio i sjön. Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal. Girig bonde får mager häst. En dags sorg är längre än en månads glädje. Råttorna firar inte jul där det finns katter. Sommaren föder, vintern öder. Den som vill ha ägg, får finna sig i kacklet. Klara använde naturen som apotek och kunde namnet på många örter och växter, vilka ibland visade sig användbara vid olika krämpor. Sven hängde endast hjälpligt med när hon föreläste och berättade. Magnus däremot, vilken själv allt som oftast halkade in i fantasins och mystikens värld, tittade gärna in i torpet och fascinerades av det han fick höra. Gumman tog honom med till vättarnas värld, ett folkslag som bodde under husen och var snälla så länge människorna tog hänsyn till dem. Man skulle exempelvis inte tömma ut vatten bredvid dörren för då rann det in i vättarnas bostad. Om man hällde ut vätska eller avfall skulle man alltid förvarna dem genom att ropa Pass opp! eller något liknande. Man skulle också ta hänsyn till vättarna då man byggde hus eller bröt ny mark så att det inte inkräktade på deras stigar, och om man såg en vätte fick man inte skratta åt den, ty då kunde den ta illa upp. Den som behandlade vättarna väl blev rikligt belönad. Tomtarna är släkt med vättarna, fast större. De har mycket lite med jultomten att göra. En gårdstomte är stor som en pojke på fem, sex år, har långt skägg, bär gråa kläder och en röd toppluva. Han bosätter sig oftast i närheten av människor, gärna i stall eller ladugårdar och kan bli kvar på samma gård i mer än hundra år. Tomten hjälper till med lite av varje på gården, men främst tar han hand om djuren. Det är viktigt att hålla sig väl med tomten, som kan ha ett häftigt humör och ställa till med oreda och misshälligheter om det går honom emot. Han visar sig sällan, men man kan ibland få se skymten av honom i en dörröppning eller på ett loft. 8

9 Om älvorna förtalte hon att de kunde vara ganska farliga trots sitt intagande yttre med vita klänningar och slöjor. Blev man förtrollad av deras förföriska danser och musik kunde man få uppleva en häftig kärleksnatt, men riskerade därmed att bli idiot för resten av sitt liv. Älvor har förmågan att förvandla sig till smådjur såsom insekter och möss. De bor under stenar, i källor och små vattendrag och syns mest under i skymningen varma sommarkvällar eller tidigt på morgonen då dimman ligger tät. Även om de tycks sväva fram när de dansar så lämnar deras fotspår kvar ringar av upptrampad jord i vilka ingenting kan växa. Man bör i möjligaste mån undvika all kontakt med älvor. Klara gjorde honom också uppmärksam på en del huskurer, som att man blev lugn av johannesört, att aklejan kunde användas som medel mot brunst och girighet, att renfanan hjälpte vid magsmärtor, att rötter från älggräs hade en bedövande verkan och att man kunde gå baklänges runt en sten i månljus för att bli av med vårtor. Det mesta hade hon inhämtat från sin mor, som i sin tur lärt från sina fäder Hon var även noga med att registrera i vilket väderstreck göken gol och visste att det var regnväder i faggorna när svalorna flög lågt eller det bildades vindgator på sjön. Att hon kunde ha nytta av sina kunskaper om naturen fick Magnus erfara vid ett tillfälle när en gumma med läkarskräck dök upp med en avbruten synål i handen som inte gick att få ut. Klara hämtade då några vattenväxter i sjökanten, som hon gjorde att omslag av. När det suttit på några dagar kom gumman tillbaka och Klara kunde trycka ut nålen tillsammans med en del var. Det var Sven och ett förestående fiskafänge som sysselsatte Magnus tankar när han steg upp i ottan följande dag. Han hade nämligen fått lov att hjälpa drängen med att lägga ut långrev under förutsättning att han fullgjorde sina åligganden på gården under dagen. Sven var en duktig fiskare såväl när det gällde fasta redskap som fiske med spö och lina. Han idkade ryssjefiske efter lekgädda på våren, mete och dragrodd på sommaren varvat med lång-revsfiske, och pimpling och utläggning av lakstrutar på vintern. Magnus såg fram emot fiske- turen med en viss spänning, men anade föga att den var upptakten till en skräckupplevelse som skulle sätta sina spår åtskilliga år framöver. Efter att ha klarat av göromålen på gården, som bland annat bestod i att hjälpa Algot med att frakta potatissäckar till jordkällaren med Stjärna som dragdjur, traskade han i kvällningen ner till Nytomta. Där fann han Sven reparerande en speciell skopa, som de skulle ha för att infånga agnet, nejonögon. Detta bete har den fördelen att det är mycket långlivat och därtill attraktivt för all rovfisk. Dessutom slapp man mört och braxen, vilka ofta rensade krokarna eller utgjorde en ovälkommen bifångst om man agnade med daggmask. Magnus första upplevelse med nejonögon hade ägt rum några år tidigare. Det var en majdag då han strosade utmed den bäck som rinner från en skogstjärn ut i sjön mellan Nytomta och Björksta. Plötsligt fick han se ett knippe fiskar som han trodde var små ålar sittande tätt tillsammans runt en sten. De verkade helt upptagna av sina bestyr och han kunde lätt fånga några exemplar med händerna. Längre upp i bäcken fanns fler ansamlingar av fisk, men han blev inte klok på deras beteende. Det verkade som om de sög sig fast vid en sten, hängande i dess bakvatten för att inte sopas med av strömmen. Först när han kom hem fick han veta att det var fråga om lekande nejonögon, en nattaktiv fisk som på dagen ligger nergrävd i sand eller lera, helst vid å- eller bäckmynningar. Hårdstekt eller halstrad var den heller inte oäven som matfisk om man kunde fånga tillräckligt många. Det var just till denna bäcks mynning Sven och Magnus begav sig för att skaffa agn. Magnus bar på sumpen, en liten cylinder med små hål i, vars släta kanter hindrade fiskarna att ta sig ut. Sven kånkade på den fyrkantiga skopan med två parallella skaft. Tre änder som panikartat lyfte från en vassrugge i strandkanten fick Magnus att haja till för ett ögonblick. - Skatänder, konstaterade Sven. 9

10 - En vigg och två knipor, tror jag, förtydligade Magnus. - Skatänder, upprepade Sven, som benämnde alla andfåglar med brokigare färgteckning så. - Okay, avslutade Magnus, som inte kände för att argumentera ytterligare. En liten bank med sandig lera fanns på den ena sidan av bäckens utlopp, och här började Sven med invanda rörelser att dra skopan i sörjan nerifrån vattnet och upp på land. Magnus kunde redan i första draget inhösta tre nejonögon, och snart hade de tillräckligt för en långrev på 25 krok. En doft av gyttja trängde upp från den upprivna bottnen liksom en mängd bubblor. Ett annat resultat av agnfisket kunde ses när de vandrade därifrån. Förutom i bäckmynningen hade vattnet grumlats upp en bra bit ut i sjön i kontrast mot mot det i övrigt klara vattnet. En stund senare var de på väg ut på sjön i Svens eka med Magnus vid årorna. Klara hade som vanligt dristat sig till ett och annat visdomsord när de lade ut. Den här gången påminde hon Sven om att inte komma med lögner och bortförklaringar om de skulle bli utan fisk genom ordstävet: Jag fick en gädda som vägde två pund, men den fan slapp, sa gubben. När Sven förklarade att de inte skulle vittja förrän morgonen därpå väntade hon dock med att tillönska dem skitfiske enligt gammal sed. - Vi lägger reven från Skåpbilsviken ut mot vasen, sa Sven. Det brukar finnas gäddor där nu när leken är över. - Det blir nog bra, genmälde Magnus, vars kännedom om sjöns fiskeplatser ännu var tämligen begränsade. Skåpbilsviken hade fått sitt namn efter en stenbumling ett tiotal meter från land, vars konturer liknade en skåpbil om man betraktade den på avstånd utifrån sjön. De gjorde fast ena änden av långreven vid själva stenen och började beta på krokarna. Cylindern med nejonögonen var placerad i en större hink, vars vatten de bytte emellanåt för att fiskarna skulle få tillräckligt med syre. Kroken stacks in på ovansidan av kroppen så att betet kunde röra sig tämligen fritt. För att inte agnet skulle gräva ner sig i botten hade Sven försett långreven med korkskivor som höll tafsarna på ett lagom djup. Dessutom hade han finurligt nog gjort tafsarna längre på långrevens yttre del där djupet var större så att agnet inte hamnade för högt i vattenlagret. Vattenytan låg alldeles blickstilla och glänste som en glasskiva i kvällsssolen. Tystnaden var så gott som fullkomlig om man undantar några avlägsna måsskrin och årornas dämpade plaskande. Sven agnade vant på krok efter krok och snart var de nästan framme vid vasen som markerades av ett litet flöte. Den låg ganska djupt, 4-5 meter, och var lite av Svens stolthet. Han hade förberett den under en vinter för åtskilliga år sedan genom att samla ris och småträd på isen, vilka han tyngt ner med stenar och förankrat i botten med några vajrar. Sedan hade han fyllt på den med jämna mellanrum, och numera betraktades den som en av sjöns bästa metplatser. - Då var det klart, konstaterade Sven när han knutit fast slutändan på långreven i en boj av kork och förankrat den i botten med en kraftig dragg. - Hoppas att vi får nå n gädda eller stor abborre, sa Magnus och började ro hemåt. Framme vid båtlänningen bestämde de en tid för vittjandet av långreven, varpå Magnus vandrade hemåt. Sista biten sprang han efter att ha blivit angripen av blodtörstiga knott, vilka väckts till liv denna första varma sommarkväll. Vid åttatiden följande morgon sammanstrålade han med Sven nere vid sjön. Det hade mulnat på lite under natten, men var fortfarande varmt. En lätt bris fick ekan att klucka rofyllt när de förpassade sig fram till stenen och började syna reven. På de första fem krokarna satt agnet kvar och endast ett av nejonögonen hade dött. Sedan följde två tomma krokar innan 10

11 Sven kände några knyckande rörelser och strax därefter kunde landa en abborre i halvkilosklassen. Något mer blev det inte förrän de kommit ungefär till mitten av långreven. En mäktig välvning i ytan följt av några häftiga rusningar i sidled skvallrade om en större fisk. - Den är tung i rörelserna, säkert en gädda! halvskrek Magnus med upphetsad röst. - Ja, blev det lakoniska svaret. - Ska jag komma med håven? - Nej, ge mig huggkroken i stället. Sven manövrerade försiktigt in gäddan mot båtens akter och lyckades gaffa den bakom gälarna. Ögonblicket senare låg den sprattlande på ekans botten. Det var en rejäl bit på runt fyra kilo. Några slag i nacken med en träklubba förpassade den till de sälla jaktmarkerna. Magnus ögon lyste, men för Sven var varken fiskens storlek eller landningen något att yvas över, varför han fortsatte vittjandet. Den återstående delen av långreven verkade inte resultera i något mer byte, och nu närmade de sig vasen. Sven fick emellertid det allt kämpigare då en av tafskrokarna tycktes ha häktat i något på botten. Nu följde det i alla fall med, tungt och sugande. Så fick de syn på föremålet. Det verkade till en början vara några tygtrasor, men så skrek Magnus plötsligt till: - Det, det är ju en människa! En gubbe! - Va! Ja nu ser jag. Fy katten! Hur har han hamnat här? - Släpp efter för tusan, bönföll Magnus. Det här är ju ruskigt värre. - Ja, ja, stammade Sven och lät liket sjunka mot botten. - Vi ror iland omedelbart och försöker få tag på Sjölander, föreslog Magnus med sprucken stämma. - Ja det blir nog bäst så, replikerade Sven, och släppte linan. Oskar Sjölander var köpingens landsfiskal, en hård men rättvis man som redde ut det mesta och hade klarat av ett flertal kvistiga brottsfall. Magnus far kände honom ganska väl, och det var naturligt att man kallade på honom när något allvarligt eller olagligt inträffat. Roddturen till Nytomta gick snabbt, nu med Sven vid årorna. Någon telefon fanns inte i huset utan Magnus slängde sig upp på Svens cykel och skyndade hem för att ringa. Först ville han att hans mor skulle ringa, men efter en kort diskussion tog han mod till sig och slog numret till landsfiskalskontoret. I något förvirrande ordalag förklarade han för Sjölander vad de hade varit med om, och denne bestämde sig för att komma på en gång. Han ville att Magnus och Sven skulle möta honom vid Nytomta, och bad honom att inte sprida den hemska upptäckten till fler än de som redan visste. En dryg timme senare dök Sjölander tjänstebil upp, en svart Plymouth. Det var förresten en av de få bilar i trakten som inte drevs med gengas i dessa bensinbristens tider. Med sig hade han en mager assistent försedd med en stor, svart väska, vars innehåll Magnus var nyfiken på trots att han ännu inte hämtat sig från den chockartade upplevelsen. Sven däremot tycktes ta allt med ro. Han hade hunnit med att fjälla och rensa gäddan och flå abborren medan de väntade. - Pojken kan inte följa med i båten, förklarade Sjölander myndigt. Det räcker med vad han redan varit med om. Men du Sven får sätta dig vid årorna. Du vet ju var platsen är. Sven hade inget emot att ro ut ännu en gång och snart var de på väg med assistenten i fören och landsfiskalen i aktern. Framme vid vasen fattade Sven tag i den yttersta delen av långreven och började långsamt hala upp den. Först kom två tomma tafsar och sedan det uppsvällda liket av en manskropp insvept i klädtrasor. Det var svårt att tro att detta ruttna föremål en gång innehållit en mänsklig själ. Ögonhålorna gapade tomma, troligen ett verk av ålar då kräf- 11

12 tor saknades i sjön. På det blottade axelpartiet syntes ljusa likfläckar och huvudet hade undergått en långt framskriden hårlossning. Händerna saknade naglar och huden var skrynklig som en tvättbräda. Assistenten visade tydliga tecken på illamående och vände sig bort. Sjölander däremot, som hanterat drunknade tidigare, beordrade Sven att ro tillbaka sedan han snott ett rep runt nedre delen av kroppen. Oändligt långsamt gick så den makabra färden in mot stranden där Magnus, Klara och några nyfikna ortsbor väntade. De senare hade lockats till platsen av landsfiskalens plötsliga uppdykande. Det första som hände när de kommit iland var att Sjölander motade bort närgågna åskådare. Sven däremot verkade inte alltför intresserad utan började plocka ihop fiskredskapen i båten. Assistenten och landsfiskalen drog så upp liket ett stycke på land och täckte det med en liten presenning som förvarats i den förres väska. I densamma fanns även ett par tunna handskar och några tänger, vilka nu kom till användning när Sjölander gjorde en första likbesiktning. - Inga tecken på yttre våld, så vitt jag kan se, förklarade han sakkunnigt. - Han verkar ha legat i vattnet länge, framhöll assistenten. - Ja minst ett par månader, konstaterade Sjölander. Förruttnelseprocessen är långt kommen. - Hur har han kunnat hamna ute vid vasen? hördes en upprörd röst från klungan av människor, som nu befann sig på vederbörigt avstånd. - Troligen har han drivit dit och sedan fastnat i en gren eller någon annan utlöpare från vasen, svarade Sjölander. - Titta här, sa assistenten plötsligt med spänd röst i det att han pekade på ett föremål som var fastsatt i livremmen på den döde. Det var en kedja, vars nedersta länk hade brustit. Sjölander ansikte antog nu en mera förbryllande uppsyn. Kedjan kunde ha använts för att att förankra en tyngd vid kroppen, vilket talade för att det var fråga om ett självmord, om nu inte någon annan anbringat kedjan på den döde. - Vi kommer nog inte längre med det här, avslutade Sjölander. Kroppen måste fraktas till polisstationen för vidare undersökning och identifikation. Assistenten backade ner bilen så långt det gick på gårdstunet, varefter man lastade kroppen i bagageutrymmet och for iväg. Ett vidlyftigt resonemang vidtog bland de kvarvarande med utgångspunkt från frågor som: Vem? Var? Hur? och Varför? Magnus lyssnade till en början med öronen på helspänn, men kom snart till den slutsasen att de flesta teorier som framkastades var tagna i luften. Spekulationerna fortsatte när han kom hem, men här intog de en mera sansad nivå. I stället försökte hans föräldrar mildra den traumatiska upplevelsen genom att i varsamma ordalag tala om drunkningsdöd och självmordsbenägenhet. De förklarade att döden kunde vara en befriare genom att sätta en gräns för sjukdom eller åldrig skröplighet. De närmaste dagarna härjade djungeltelegrafen flitigt i Gransjö. Rykten spreds snabbt om den drunknade, men även faktabaserade nyheter läckte ut från polisutredningen. Man hade ännu inte kunnat identifiera mannen. Ingen hade rapporterats saknad i trakten det senaste halvåret, och detsamma var fallet i angränsande socknar. En tillkallad obducent hade kommit till den slutsatsen att det högst troligt var fråga om självmord. Kroppen hade legat i vattnet omkring tre månader och företedde inga tecken på att den utsatts för våld av något slag. Undersökningen visade också att drunkning var dödsorsaken, vilket tog loven av alla spekulationer om att mannen bragts om livet på annat sätt. Två veckor senare fick man klarhet i vem mannen var. Vid en genomgång av hans kläder hade man hittat ett kvitto. Siffrorna var oläsliga liksom det mesta av texten, men man kunde i alla fall utyda orden Kong, vilket fick landsfiskalen att tänka på Kongsvinger, närmaste stad 12

13 på den norska sidan om gränsen. Man kontaktade polismyndigheten i fylket och fick snart napp. En äldre man hade under vintern försvunnit spårlöst från ett hem för efterblivna och ännu inte påträffats. Han hade rymt tidigare och ansågs självmordbenägen på grund av tvångstankar och förföljelsemani. En sköterska på hemmet och en avlägsen släkting till den avlidne tillkallades och så kunde man fullborda identifikationen. Fallet var nu avslutat, men Sjölander kunde ändå inte släppa det helt. Frågorna om hur kroppen kunnat återfinnas på denna egendomliga plats kvarstod. Han började fundera. Sannolikt hade mannen kommit traskande på vägen från Norge, vilket var fullt möjligt då gränsen endast ligger omkring en mil från byn. Däremot kunde han knappas ha tagit sig så långt ut på Gransjön denna snörika vinter. Återstod Granån. Efter att ha gjort ett besök vid Granåns mynning kunde Sjölander konstatera att strömmen ledde ut mot vasen, där man funnit liket, men att den knappast kunde ha någon kraft kvar så långt ute i sjön vintertid. På biblioteket i köpingen fann han emellertid en bok, som innehöll information om drunkningsdöden och inhämtade följande: Drunkning är en form av kvävning genom att mun och näsborrar täpps till med vatten. En livlös människokropp är tyngre än vatten och tyngst är huvudet. Därför sjunker alltid ett drunknat lik till botten med huvudet neråt och förblir flytande i den ställningen tills förruttnelsen genererar tillräckligt mycket gas i vävnaderna för att ge upphov till en bärkraft som får kroppen att stiga till ytan om den inte är fjättrad vid eller har fastnat i föremål på bottnen eller hålls nere av tunga föremål, som finns i kläderna eller är fästade vid kroppen. Nu började det troliga händelseförloppet sakta ta form i Sjölanders hjärna. Gubben hade på något sätt fått för sig att avsluta sitt liv när han kom fram till åmynningen, där det fanns öppet vatten.. Förvirrad och uttröttad av den långa vandringen hade han i alla fall haft sinnesnärvaro nog att förse sig med någon slags tyngd. Kedjan hade han endera haft med sig eller möjligen hittat på vägen. Hur och när den brustit var förstås omöjligt att fastställa. Kroppen hade sedan under vårfloden förts med strömmen under isen ut mot vasen, där den antagligen fastnat på någon utskjutande gren. Helt säker kunde han naturligtvis inte vara på att det gått till så här, men han höll fast vid denna version, uteslutande en del detaljer, när han utfrågades om händelsen. Människorna i byn fick snart annat att tänka på i och med att det vankades skördetider. Slåttern och hässjningen var en hektisk tid också i Viken, även om vallarnas storlek i jämförelse med gårdens skogsareal var relativt blygsam. Rapp och Stjärna fick i alla fall göra rätt för sig liksom gårdsfolket vid höhanteringen, vilken denna sommar inte försinkades av något regnväder. Gårdens fyra kor hade redan släppts ut på skogsbete. De kom hem varje kväll, oftast punktligt, för att mjölkas. Om inte fick Helga ge sig ut och kalla på dem, vilket nästan aldrig slog fel. Magnus tyckte att de halvsjungande lockropen, olika från gård till gård, var ganska lustiga. Så småningom lärde han sig urskilja de flesta. Den dova tonen från skällkon brukade vara det första som hördes när kreaturen var i antågande. Klangen i skällorna var ytterligare en faktor som gjorde att man kunde höra från vilken gård boskapen kom. När det sista lasset hö var inkört på logen vidtog en något lugnare tid på gården. Fortlöpande göromål såsom tillsyn av hagar, förbättring av diken och vedhuggning fanns ju alltid, men Magnus fick nu mera tid över för skog och mark. Utrustad med några väl använda handböcker om växter och insekter botaniserade han i markerna. Ibland medfördes även fjärilshåv och en glasburk för insamlande av insekter. En utsökt vacker julidag strosar han utmed uppfartsvägen till gården insupande sommarens alla dofter. En spindel har fäst sitt nät mellan några gärdsgårdsstörar. Den far fram och till- 13

14 baka lappande hål och trasiga kanter. När en fluga fastnar avvaktar den någon sekund, innan den rusar fram och avlivar sitt byte. Lite längre fram i dikesrenen kämpar sig en gulrandig makaonfjärilslarv uppför en strättastjälk. Han försöker hjälpa den på traven, men då skjuter den ut sin gulröda nackgaffel och kryper ihop. Den klarar sig nog bäst utan min hjälp, tänker han, samtidigt som han för sin inre syn ser en fullt utvecklad fjäril, vilken han omsider får möjlighet att fånga och komplettera sin samling med. Han sprätter till när en glansig vårtbitare far förbi hans ansikte och landar i dammet på vägen. Han studerar den på någon meters avstånd och fascineras av hur käkarna öppnar och sluter sig när den bearbetar ett frö utan att tappa det. På en rakhyvelformad tistel slåss några blombockar med en humlebagge om utrymmet. Den senare vinner till slut, mer på grund av sin tyngd och styrka än på aggressivitet. Detta visar sig senare då han välvilligt delar med sig av utrymmet till en oförskräckt blåvinge. En citronfjäril dyker upp i oregelbunden flykt nerifrån gärdena. Den fladdrar runt en stund, men finner inga attraktiva blommor utan virvlar vidare neråt vägen. Ett litet snedsteg i dikesrenen orsakar ett miniatyrkrig. Det visar sig att han trampat i ett av tuvmyrornas bon. Dessa annars så fredliga små gulingar, vilka sällan gör några längre utflykter väller nu ut ur stackens inre för att försvara sina domäner. Ett par flera gånger större stackmyror, som råkar uppehålla sig i grannskapet, blir omedelbart attackerade. Till en början värjer de sig bra och knipsar av både huvud och ben på sina antagonister, men till slut blir övermakten för stor och de dukar ömkligen under. En jordlöpare angrips också, men den är för snabb för de flegmatiska tuvmyrorna och kommer undan. Efter att ha passerat ett knippe renfanor med gult lysande bollar och ett stolt, högrest kungsljus tar han in på en skogsstig, noggrant undvikande att trampa på de myror som dristat sig utanför sina egna stigar. Det är betydligt svalare här inne i barrskogen, där solen effektivt silas och endast kan utöva sitt ljusspel i gläntor och över kärrmarker. Markvegetationen består av mossor med inslag av harsyra, skogsstjärnor och enstaka duvkullor. Han har inget bestämt mål, men dras ändå mot en liten tjärnhåla, vars gungflyn år efter år slukar alltmer av det öga som utgörs av öppet vaten. Han konstaterar att de svarta grodynglen sedan i våras blivit halvvuxna och betydligt försiktigare i sitt möte med inkräktare. Av de gula näckrosorna återstår blott ett tjogtal, minnande om tjärnens storhetstid. Desto fler är knotten som virvlar i solgatorna mellan granarna, men de verkar för tillfället inte vara hågade för angrepp. Ibland får de sällskap av ett par blåvingefjärilar som utför sina luftpiruetter. En tjädertupp brakar fram i alsnåren och får honom att haja till, men snart lägger sig stillheten åter över tjärnen. På hemvägen sneddar han över en gammal betesvall och får syn på ett par skogsmöss som är upphängda på resterna av en gammal gärdesgård. Det är törnskatan som lagt upp ett matförråd. Han har iakttagit denna fågel några gånger, men aldrig sett den jaga större byten än skalbaggar och fjärilar. Den kan åstadkomma ett flertal läten och är lätt att identifiera genom sin färgprakt och yviga stjärtviftningar. Solgasset gör honom dåsig, varför han slår sig ner i gräset en stund och blickar upp mot himlen. Molnen glider fram likt vita drömmar och bildar fantasifulla gestalter. Några insektsjagande svalor gör tavlan tredimensionell. Oändlighetsmysteriet dyker upp i hans tankar. Det är inte första gången, och någon tillfredsställande lösning på problemet uppnås inte heller nu. När han irriterad av några flugor reser sig upp är han nära att trampa på en död fågel. Det verkar vara en koltrastunge. De slutna ögonen är det enda yttre tecknet på att livet flytt. En plötslig ingivelse får honom att besluta sig för att begrava den. Han hittar en sten med skarpa kanter och arbetar sig igenom det motsträviga humusskiktet. När gropen är tillräckligt djup lägger han andaktsfullt ner fågeln och täcker över den. Han fortsätter utmed en gammal stengärdesgård med luften dallrande ovanför, sparkar till ett par hästlortar, hårda som vedträn och skrämmer upp några snöskator, vars ostämda läten 14

15 dissonerar mot småfåglarnas försynta kvitter. En kardinalbagge med röda täckvingar plockas upp i glasburken liksom några dödgrävarbaggar, vilka han finner vid en död näbbmus. Dessutom fångar han en originellt tecknad spindel innan beger sig hem för preparering och artbestämning. Magnus passion för livet i naturen, och speciellt hans intresse för att samla insekter, gjorde att han betraktades som lite särpräglad. Inte så att man tittade snett på honom, men en del gliringar och ironiska kommentarer fick han utstå emellanåt. Detta gällde framför allt under åren i folkskolan, men även senare tyckte vissa att han gick för långt i sin lidelsefulla passion för småkryp. Ett undantag var hans lärare, vilken uppmuntrade honom och hjälpte till med identifikation av det han samlade in. I hemmet såg man det lite annorlunda. Magnus naturintresse hade man ingen emot. Däremot tyckte man att det alltför ofta försinkade hans uppgifter på gården, vilka alltid sattes i första hand. Så var exempelvis fallet när han inledde arbetet på en ganska komplicerad insektsbur i vilken han ämnade föda upp fjärilar. Stommen utgjordes av en halvmeterhög trälåda. En av gavlarna bestod av en glasskiva och tre av myggnät. På så sätt fick larverna tillräckligt med luft och ljus samtidigt som det hindrade dem från att gnaga sig ut, vilket kunde ske om man använde sig av tyg eller kartong. Underdelen av trä var utdragbar för att man skulle kunna rengöra den från torra växtdelar och exkrementer. Den var täckt med ett jordlager där förpuppning kunde ske. För närvarande hade han dock samlat in larver av arter, vars puppor oftast hängde fritt. 15

16 Han hade såväl i handböcker som ute i det fria studerat fjärilarnas näringsväxter, vilka han samlade in. Mestadels räckte det med att lägga in kvistar varje dag, men om förpuppningen skedde under senare delen av sommaren planterade han också några lämpliga värdväxter. Två taggiga, nästan svarta larver av påfågelöga med gula tvärgående prickar var de första som tog buren i besittning. De levde av nässlor, vilket det fanns gott om bakom uthusen. En luden, gulgrön aspfjärilslarv gjorde dem snart sällskap, och något senare också en tigerrandig makaonfjärilslarv som han hade turen att hitta bland dillen i gårdens lilla örtagård. Den visade sig vara ännu mer förtjust i strätta, och denna växt fanns det gott om i skogen. Varje morgon inspekterade Magnus buren för att se om någon förpuppning skett. Tre puppor hängde efter några veckor på eller i anslutning till sina näringsväxter, men den fjärde upptäckte han först långt senare. Den hade satt sig fast i myggnätet uppe i taket. Under övervintringen placerades buren på en veranda på husets baksida. Stark kyla tålde pupporna bra, men man skulle inte utsätta dem för direkt solljus. I maj månad var det så dags för kläckning. Det var sällan Magnus hade turen att få se en sådan trots att han kunde sitta långa stunder framför buren, men makaonfjärilens första sävliga viftningar med vingarna för att få dem torra fick han i alla fall uppleva. Denna fjäril var förresten den enda han sparade till sin samling. De övriga hade han redan fullgoda exemplar av och de släpptes fria. Ändamålet var ju föredträdesvis att studera fjärilarnas livscykel samtidigt som det var ett experiment. Om skogen, ängsmarkerna och sjön var hans universitet i tidiga barnaår, så övertog Kvarndammen den rollen när han blev lite äldre. Den blev också en källa för inspiration, där själen fick näring och sinnet ro. Dammen utgjorde en utvidgning av Granån, som man dämt upp för att få ett jämnare vattenflöde till kvarnen som numera ej var i drift. Den låg bara ett hundratal meter från mynningen, där norrmannen ändat sitt liv. Resterna av en timmerränna fanns fortfarande kvar sedan flottningstiden, och kvarnen var så gott som intakt. Tack vare herrgårdens gårdskarl, Anders, som underhöll dammluckorna och rensade bort sjögräs, kunde dammen fortsätta att leva trots att den inte längre hade någon uppgift att fylla. Den låg tämligen avskild från närmaste bebyggelse, varför såväl människor som djur kunde uttnyttja den som fristad och näringskälla. Egentligen tillhörde den herrgården, men utnyttjades med ägarens goda minne mer som en allmänning. I byn tvistades det om dammens djup. Tre, fyra meter ansåg de flesta vuxna, medan det bland barnen gick rykten om en djuphåla på tio meter. Magnus hade i en biologibok fått vetskap om att vattensamlingar sällan är särskilt djupa i förhållande till sin areal. Uttorkade skulle de närmast haft formen av en flat tallrik. Enligt Anders, som lodat dammen från is, var djupet endast två meter, men han höll inne med detta för de yngre barnen för att inte ta udden av deras fantasisulla spekulationer. Magnus tillbringade åtskilliga stunder vid Kvarndammen, ibland tillsammans med Kalle, en jämnårig skolkamrat som bodde i Ängen, men oftast ensam. Ljumma sommarkvällar kunde han på avstånd studera älgar som lät sig väl smaka av näckrosknopparna eller en och annan mink som rymt från pälsfarmen och snokade i strandkanten. Gräsänder och måsfåglar frekventerade också dammen liksom den skygga hägern, och vid ett tillfälle hade Magnus turen att få bevittna hur en utter fångade småfisk i strandkanten. Även under de cirka fem månader som dammen slöt sina ögon och låg i dvala kunde den erbjuda upplevelser och rekreation. Isen lade sig tidigare än i Gransjöns vikar och många var de bybarn som här tog sina första, vingliga skridskoskär. 16

17 På försommaren lystes dammen upp av ett omfattande bälte med vattenmöja, vars små blommor bildade breda vita mattor. Näckrosblad och gäddnate tog sedan över och det gröna blev förhärskande, med med inslag av gult och vitt från näckrosornas blommor och svart från kaveldunens cigarrliknande kolvar. I ett kärrliknande strandremsa i gränstrakterna mellan land och vatten trivdes ett bestånd av missne med sina vita hölsterblad. Vattenmåran med greniga blomknippen och bärliknande frukter dök upp en bit in i juli konkurrerande om utrymmet med en och annan uppstickande svalting. Över allt detta jagade rovgiriga trollsländor och dagsländor, vars levnadsstid kunde vara från någon timme till ett par veckor innan de blev mat åt dammens fiskar. Deras graciösa parningsdans i skymningen liknade emellanåt ballerinornas piruetter. Av erfarenhet hade Magnus lärt sig att undvika de tvåbenta ryggsimmarna. De kunde ta ganska stora byten och ge smärtsamma stick. Däremot var klodyveln med sina kloliknande, skräckinjagande framben och platta kropp helt ofarlig. Intressant var det att studera dykarbaggarna, särskilt de gulbandade med sina räfflade eller glatta täckvingar, vilka kunde bli uppåt fyra centimeter. Så fort de slutar simma flyter de upp till ytan, där de hämtar luft med bakkroppen. Bakbenen liknar åror och används som paddlar när de simmar. Magnus hade en sommar fått tag på ett synnerligen vackert exemplar som nu fanns i hans samling. Mera oorganiserat verkade virvelbagggarnas planlösa stressande i cirklar, men Magnus erfor senare att de var väl utrustade i sin jakt efter föda med bland annat två par ögon, ett för övervattensoch ett för undervattensseende. Fiskfaunan bestod av mört, abborre, ruda och någon enstaka bäcköring, vilken letat sig ner från åns övre del, där det fanns ett naturligt bestånd. Storleken på fisken var dock blygsam och det var endast småpojkar som någon enstaka gång syntes meta i dammen. Dessutom fanns det kräftor, inplanterade av Ivar, herrgårdens ägare. Man hade på senare år fått upp ögonen för dessa läckerheter, men de flesta i byn betraktade dem fortfarande som en högst tvivelaktig föda. Mellan dammen och utloppet i sjön fanns en utvidgning av ån som Kalle och Magnus kallade Gyttjeviken, en perfekt biotop för vattenälskande örter. Från land var den nästan omöjlig att nå. Stränderna var för vattensjuka och leriga. Från sjöhållet gick det bättre. Aktertoften på Magnus flatbottnade eka utgjorde en förträfflig utsiktsplats för närmare studier. Här inne i djungeln av vattenväxter var livet en gyttrig, jäsande massa. Årorna brottades med säv och nate och sögs fast i bottendyn. Sumpgasen bubblade upp och spred unkna, sötaktiga stanker. Insekter i luft och vatten jagade efter rov.. Heta sommardagar blev bromsar och fläckflugor ibland för närgågna för att man skulle stå ut någon längre tid i denna miniatyrvärld. Om Kvarndammen och dess betydelse visste Johan Granat mer än de flesta. Han hade deltagit under den säsongsbetonade bäckflottningen i Granån i många år och dessutom hjälpt till vid kvarnen till och från. Magnus hade mer än en gång lyssnat till hans redogörelser. Trots att snösmältningen höjde vattenståndet åtskilligt i ån hade det ändå inte räckt till för flottning. Man byggde därför två dammar. Den övre, som numera var raserad, tjänstgjorde som reservoar. När den var full öppnades lucka efter lucka och man lämpade i timret. Kvarndammen däremot fungerade mer som en utjämnare av vattenflödet och driften vid kvarnen stängdes av under den korta tid som flottningen pågick emedan timret ibland tog sig andra vägar än genom rännan. Vissa partier av ån hade försetts med stensatta rännor och trälänsar, för att timret inte skulle fastna. Det gick ändå inte att undvika att stockarna kilade fast mellan stenar, och ibland uppstod brötar. Då var det dags för flottarna att agera. Några enkelt inredda flottarkojor hade uppförts längs vattendraget, i vilka männen bodde under några hektiska vårveckor. Man arbetade i skift för timmerhanteringen måste skötas även nattetid. 17

18 Timret samlades ihop till flottar i Granåns mynning och bogserades av av en liten ångare till sågverket i Skogsvik. Den mödosamma bogseringen hade dock sina risker. Timmersläpen var känsliga för sjögång. Även mycket lindrig sjö kunde orsaka att mosorna bröts sönder. Johan berättade att det vid ett tillfälle hade blåst upp ordentligt när bogserbåten var mitt ute på sjön. Hela lasset gick sönder och timret spreds över stora områden. Roderskador förekom också då man körde på halvsjunkna stockar, vilka var svåra att observera. När vägarna blev bättre i början på 40-talet övergick man därför till lastbilar. Mindre trevligt var det när Johan berättade att man brukade dränka ovälkomna kattungar i dammen genom att lägga dem i en jutesäck tillsammans med några stenar och hiva alltsammans i vattnet. Magnus förfärades över den grymma död de gick till mötes och föredrog den avlivningsmetod som fadern använde, nämligen att avliva djur med hagelbössa eller slaktmask. En kväll när Magnus var på väg till sitt favoritställe vid dammen, en manshög sten med flat översida, varifrån man hade en god överblick utan att själv exponeras alltför mycket, fick han till sin förvåning se att platsen var upptagen. En liten, ljushårig flicka hade krupit upp på stenen. Han kände först inte igen henne, men antog att det var en av flickorna på Björksta. När hennes ansikte för ett ögonblick syntes i profil såg han vem det var, nämligen Kristina, den yngre av syskonparet Stenborg. I skolan hade han lärt känna Maria, den äldre, en smula, och uppfattat henne som ganska snorkig och struntviktig. Hon var 14 år och Kristina elva. Det verkade som om Maria fått det mesta av sitt beteende från modern, Marta, som ansågs som lite högdragen och märkvärdig. Hon for till exempel ofta till köpingen för att handla då sortimentet i kyrkbyns handel inte var tillfyllest. Folk i gemen umgicks hon sällan med, och barnen försökte hon uppfostra i någon slags gammaldags herrgårdsstil. Kristina kände han mindre. De hade bara råkats på rasterna och på väg till och från skolan, och han hade endast växlat några ord med henne då och då.. Medan Maria tyckte om att stå i centrum höll sig Kristina gärna lite i bakgrunden. Att hon inte saknade mod hade han dock kunnat konstatera under skolavslutningen då hon var den enda av flickorna som vågade ha långbyxor. Magnus tyckte om hennes leende och hon hade ett behagfullt sätt. I motsats till systern, som redan fått kvinnliga kurvor, var hon finlemmad, ja rent av tanig. Hennes hår var långt och ljust, och den lilla uppnäsan gav henne ett barnsligt men piggt utseende. Magnus hade ännu inte blivit upptäckt, och han tvekade om han skulle gå fram eller nalkas dammen från ett annat håll. Kristina betraktade tydligen något ute i vattnet och var ovetande om hans närvaro. Så tog han mod till sig, gick fram till stenen och harklade fram ett: - Hej! - Nämen hej, är du här, svarade Kristina lite överraskad. - Ja, jag brukar gå hit ibland. - Jag klättrade upp hit för att titta på en svan som simmar där ut. - Jaha. - Brukar det vara svanar här? - Ja, men inte så ofta.. - Jag såg den när jag var nere vid kvarnen för att plocka smultron. De var förresten tre från början, men när jag kom hit var bara en kvar. Samtalet avstannade. Magnus kände sig lite förlägen och visste inte hur han skulle fortsätta. På något sätt kände han igen sig i henne, men samtidigt fanns vissheten om att de kom från olika miljöer och kanske betraktade saker och ting på olika sätt. Förutom Kalle hade Magnus ingen jämnårig att dela sina intressen med, och för ett ögoblick föresvävade det honom att flickan på stenen kanske kunde fylla detta tomrum. Nej det vore för orealistiskt, om inte annat så på grund av könsskillnaden. Han väcktes ur sina hugskott när Kristina ropade till: 18

19 - Nu flyger den! Med paddlande ben lyfte svanen, utnyttjande nästa hela dammen för att få luft under vingarna. Två plogformade stråk av vågor och en rad småbubblor vittnade om dess framfart. - Såg du den? undrade Kristina. - Ja jag skymtade den alldeles innan den steg. - Vilken ståtlig fågel. Hoppas den kommer tillbaka nån mer gång. - Det kanske den gör. Magnus var förvånad över Kristinas entusiasm och oblyghet, en sida som han tidigare inte observerat hos henne. Kanske var det miljön som gjorde henne mer öppen och frispråkig. De samtalade ännu en stund innan hon hoppade ner från stenen, plockade upp en glasburk med smultron och började gå mot stigen, som ledde upp till herrgården. - Jag måste hem nu, men vi kanske ses nån mer gång vid dammen! ropade hon innan hon försvann mellan albuskarna. Magnus kom sig inte för att säga något. Det pågick något i hans inre som han inte kunde förklara, något som han tidigare inte stött på i sitt 12-åriga liv. Vem var hon egentligen den här tösen, som han tills för en kort stund sedan betraktat som en blyg liten flicksnärta? I sin ouppmärksamhet höll han på att trampa på en orm. Rädslan fick honom att återkomma till verkligheten. Det visade sig vara en ofarlig vattensnok, men en stor rackare, säkert uppåt en meter lång. De gula fläckarna på huvudets ovansida, som särskiljer arten från huggormen, lyste klart. Ormen försvann snabbt i strandkantens undervegetatiom. Kanske var den på väg till motsatta sidan av dammen. Magnus mindes hur skräckslagen han blev när han badade för några år sedan och en simmande snok kom rakt emot honom, men numera visste han att de var oförargliga. Någon rädsla för huggormar hade han förresten inte heller, men han iakttog naturligtvis en viss försiktighet när han stötte på någon. 19

20 Efter en stunds strosande runt dammen styrde han kosan hemåt, men helt kunde han inte släppa tankarna på mötet med Kristina. Gransjös största och kanske enda original var Lars i Backen eller Tupp-Lars, som han fick heta efter en tilldragelse som väckte uppseende i bygden. Han bodde i ett gammalt uttjänat torp en bit uppe i skogen. Magnus hade varit inne där en gång trots att barnen var förbjudna att ha något samröre med Tupp-Lars. Stugan, som benämndes Backen, hade stockväggar och var försedd med två små sexrutiga fönster. Dörren saknade farstu och ledde rakt ut i naturen. Några tapeter fanns inte i husets enda rum.. I stället var väggarna belamrade med tidningspapper och gamla affischer, vilka hjälpligt dolde kaffesump, träull och tygtrasor, som Lars använde som isolering. Takbjälkarna var vita av spindelnät och på golvet låg några jutesäckar och en trasmatta som sett sina bästa dagar. Folket i byn menade att interiören avspeglade den inneboendes fysionomi till punkt och pricka. Hans smala, härjade ansikte omgavs av flottigt hår och klädseln kunde lika gärna ha suttit på en fågelskrämma. En stark doft av urin och kåda, liksom att han emellanåt undslapp sig opassande ljud från åndalykten, gjorde att man inte ville komma honom för nära. När han skrattade syntes bara två tänder. Egentligen var han ganska oförarglig och höll sig undan för folk, men arbetsskygg och med ett dåligt rykte efter en brand i den ladugård som tillhört torpet, men nu var helt ödelagd. Det var denna eldsvåda som låg bakom hans öknamn. Tupp-Lars levde i stort sett på öl. En och annan korvring kunde han möjligen unna sig när pensionen kom och på senare tid hade han även skaffat sig ankor, vilka försåg honom med ägg. De vistades inomhus på vintern och Lars var inte så noga med att städa upp efter dem. En skogshuggare som tittade in för att värma sig en stund berättade att ankskiten låg utspridd överallt, även på bordet. Där stod förresten några kaffekoppar så smutsiga att det inte fanns hål för öronen. Det påstods lite skämtsamt att den enda rena kroppsdelen på honom var högertummen, vilken kom till användning när han bar nattkärlet. Man förundrades över hur gubben kunde överleva i denna bostad och på denna diet, men han uppvisade flera gånger en utomordentlig seghet och livsgnista. Vid ett tillfälle hade man funnit honom slumrande i en snödriva, antagligen efter att ha inmundigat för mycket öl. Hur länge han legat där kunde han inte erinra sig, men när de hjälpt honom upp borstade han bara av sig snön och traskade hem. Tupp-Lars begränsade ordförråd och allt annat än rumsrena språkbruk ledde ibland till minnesvärda repliker. Efter ett motvilligt läkarbesök, påtvingat av ett långvarigt lidande av hemorrojder, mötte han på hemvägen några huggare, som undrade hur det gått. Tupp-Lars svarade inte först, men när han kommit ett stycke bort ropade han: - De va i röva som skiten satt! Hälsovårdsmyndigheterna hade gjort påhälsningar flera gånger, men på något sätt hade Lars förvarnats om deras besök och snyggat till lite, varför man inte kunde hitta några så allvarliga sanitära brister, att det kunde föranleda en överflyttning till ålderdomshemmet. Så var det det här med branden. Det hade som sagts funnits en liten ladugård, eller snarare fähus, där Lars haft några höns och tidigare också en gris. Byggnaden hade inget större värde, men ingick i alla fall i den försäkring som fanns på stället. En måndagkväll när Lars befann sig i handelsboden upptäckte en jägare att det rykte vid torpet, och när han kom fram stod fähuset i ljusan låga. Någon möjlighet att släcka fanns inte. I stället bevakade han elden så att den inte skulle sprida sig, och kontaktade sedan landsfiskalen. En utredning gjordes, men man kunde inte utröna brandorsaken. Försäkringsbolaget betalade ut en relativt oansenliga summa, vilken dock i Tupp-Lars ögon utgjorde ett betydande tillskott till kassan. Tiden gick och man hade snart lagt branden bakom sig även om det fanns vissa som misstänkte att Lars haft ett finger med i spelet. 20

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Felix och gammelgäddan

Felix och gammelgäddan Felix och gammelgäddan Tycker du om den här sagan? Surfa in på www.smasagor.se Där kan du hitta fler sagor Har du funderingar, kommentarer eller frågor skicka ett epostmeddelande till jonny_carlsson@passagen.se

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Pluggvar familjens bästa vän!

Pluggvar familjens bästa vän! Pluggvar familjens bästa vän! Välkommen till min skog och Pluggvars vänner! Historien om Pluggvar och det perfekta kastet Långt inne i den djupa skogen bor en lustig figur vars namn är Pluggvar. Pluggvar

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

Min fiskebok en faktabok om allt man behöver veta om våra vanligaste fiskar.

Min fiskebok en faktabok om allt man behöver veta om våra vanligaste fiskar. Min fiskebok en faktabok om allt man behöver veta om våra vanligaste fiskar. Av Abborre Abborren är en av våra allra vanligaste sötvattenfiskar. Hon-abborren kan väga över 4,5 kilo medan hanarna sällan

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Jojo 5B Ht-15. Draken

Jojo 5B Ht-15. Draken 1 Draken Kapitel 1 drakägget - Jojo kan du gå ut och plocka lite ved till brasan frågade mamma - Okej jag kommer sa jag Å föresten jag heter Jojo och jag är 11 år jag bor i ett rike som kallas älvänka

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

ÖN Av ANTON AXELSSON

ÖN Av ANTON AXELSSON ÖN Av ANTON AXELSSON Kapitel 1 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som passerar. Bredvid mig sitter en gammal dam. Vi småpratar lite och jag får reda på att hon är rädd för att flyga. Jag försöker att

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Den dumme bonden som bytte bort sin ko

Den dumme bonden som bytte bort sin ko q Den dumme bonden som bytte bort sin ko b Sagan är satt med typsnittet Transport kapitäler, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare.

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Våtflugefiske. Bottenstrukturen toppen för fisket

Våtflugefiske. Bottenstrukturen toppen för fisket Våtflugefiske Det traditionella våtflugefisket har under senare år alltmer kommit i skymundan. Torrflugefiske och nymffiske har brett ut sig i stället. Ibland kan dock våtflugan med sitt ofta mjuka hackel

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Skitfiske på dig önskar. Fiskeresurs i Eda

Skitfiske på dig önskar. Fiskeresurs i Eda Hej Här får du ett litet häfte med information om våra fyra vanligaste fiskar som finns i våra vatten. Här kan du få lite tips om var fiskarna tycker om att simma, hur de lever och varför det är bra att

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.

Läs mer

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade.

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. 1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 En solig dag mitt i sommaren satt Zackarina på stranden och frös så att tänderna skallrade. Här, ta på dig badrocken, sa pappa. Han frös också. De hade varit i vattnet i säkert en timma, för Zackarina

Läs mer

Stugan vid sjön ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ANNA HANSSON ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN

Stugan vid sjön ORDLISTA LÄSFÖRSTÅELSE ANNA HANSSON ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ARBETSMATERIAL FÖR ELEVEN ANNA HANSSON ORDLISTA kängor (sida 5, rad 1) tjocka, stora skor skilt sig (sida 5, rad 7) separerat, inte längre gift myren (sida 7, rad 2) blöt mark där man kan sjunka ner tall

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN Allemansrätten är en fantastisk möjlighet för alla i Sverige att röra sig fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna.

Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna. Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna. I slaskhinken intill dörren mellan köket och verandan hade man glömt att lägga locket

Läs mer

16 sönd e Tref 1 årg Sorgens ansikten och Jesus

16 sönd e Tref 1 årg Sorgens ansikten och Jesus 16 sönd e Tref 1 årg Sorgens ansikten och Jesus 19Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över

Läs mer

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej, Jag heter Aragon. Jag och min far bor i en liten stuga i en liten stad kallas sed Wood. Här bor det inte många men vi odlar mat så det räcker till alla. Men vi har inte mycket

Läs mer

Jag kan vad jag har fått lära!

Jag kan vad jag har fått lära! Jag kan vad jag har fått lära! (Saga från Danmark) Det var en gång en man och kvinna som hade tre döttrar. Döttrarna var alla tre gifta med troll som bodde under marken. En dag tänkte mannen att han skulle

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Spöket i Sala Silvergruva

Spöket i Sala Silvergruva Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har

Läs mer

Skogstomten Stures dagbok

Skogstomten Stures dagbok Skogstomten Stures dagbok Sara Kåll, 2013. Måndag Tidigt på morgonen var luften frisk. Solen tittade fram och i mina kinder kände jag, att temperaturen var ett par grader på minus. Idag har jag suttit

Läs mer

Vem där? Där smyger tyst på tå en väldig katt som ger sig ut att jaga varje natt Hans öron har små tofsar må ni tro Aha, jag vet, det måste va en...!

Vem där? Där smyger tyst på tå en väldig katt som ger sig ut att jaga varje natt Hans öron har små tofsar må ni tro Aha, jag vet, det måste va en...! Mitt fåfänga får, får, får har färgat sitt hår, hår, hår Min händiga häst, häst, häst har vävt sig en väst, väst, väst Min snokande snok, snok, snok har skrivit en bok, bok, bok om min konstiga katt, katt,

Läs mer

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra

Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra Denna tunga klump i mitt hjärta blir bara större och större för varje dag som går och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Inte längre. Den kärlek jag har för dig slutar

Läs mer

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto SJÖHÄSTARNAS Ö Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån Alzheimer Centralförbundet 2014 www.muistiliitto.fi/se facebook.com/muistiliitto Penningautomatföreningen har understött uppgörandet

Läs mer

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 002 Din levnadsdag är slut, Din jordevandring ändad Du här har kämpat ut Och dina kära lämnat Nu vilar Du i ro och frid Hos Jesu Krist till

Läs mer

MED ÖPPNA ÖGON. Text och musik och arrangemang: Gerd och Alf Strandberg

MED ÖPPNA ÖGON. Text och musik och arrangemang: Gerd och Alf Strandberg Text och musik och arrangemang: Gerd och Alf Strandberg Textbladet får skrivas ut och kopieras Talgoxen Hallå, hallå, hallå vad är det som står på? Nu kommer våren snart, helt underbart så klart! En talgoxe

Läs mer

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det. Veckobrev v. 3 Hej! Äntligen är vi tillbaka i vardagen och rutinerna igen. Nog för att det kan vara väldigt skönt med lite ledigt och göra det som faller en in, så är det ändå skönt när det väl är dags

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Av: Minhua Wu Ön Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Vi pratar med varandra, efter en lång

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Olika talesätt, liknelser och uttryck

Olika talesätt, liknelser och uttryck 1 Olika talesätt, liknelser och uttryck A. Ibland säger man en sak men menar någonting helt annat, vi använder oss av olika talesätt, liknelser och uttryck. Vad menas med följande uttryck? 1. Att vara

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson.

Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson. Mars, 2010 Övningarna till lektionen är hämtade från Klassiker. Lärarhandledningen är utarbetad av Lena Pettersson. Lektionen innehåller bakgrundsinformation till dig som lärare ett textutdrag ur Trollkarlen

Läs mer

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn

Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

Efter att jag byggt mitt bo är jag väldigt hungrig, efter långt slit märker jag att det inte finns något på stranden så jag hugger mer material så

Efter att jag byggt mitt bo är jag väldigt hungrig, efter långt slit märker jag att det inte finns något på stranden så jag hugger mer material så Ön av Gabbe KAPITEL 1 Jag sitter på ett plan och lyssnar på Arne alligator så hör jag en smäll. Alla skriker: AAAAAAAAA` Jag förstår att något hemskt håller på att hända. Plötsligt ser jag brandrök och

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

k l o c k a n å t ta på kvällen stannade en motorcykel på Säfärs

k l o c k a n å t ta på kvällen stannade en motorcykel på Säfärs k l o c k a n å t ta på kvällen stannade en motorcykel på Säfärs gård. Det dröjde inte länge innan Säfär började svära över Ali. Sedan fortsatte han till Ahmad-Alis gård med sina svärsöner och den besökande

Läs mer

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..

- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.

Läs mer

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra 1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra 6 Det finns inga ord för den saknad vi känner Att Du lämnat oss är svårt att förstå Våra innersta tankar till Dig vi sänder Du finns i

Läs mer

Den stora katastrofen

Den stora katastrofen Den stora katastrofen H ej, det är jag här igen, Malin, jag som bor i Rukubacka med min lillasyster Fia, vår hund Rufs och mamma och pappa. Allting är bra här hos oss utom en sak. Det har hänt 4 5 en katastrof,

Läs mer

Rita och Krokodil ZOO

Rita och Krokodil ZOO Rita och Krokodil ZOO af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 06 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post. lennart.strom@autoimages.se

Läs mer

En fjärils flykt Gunnel G Bergquist

En fjärils flykt Gunnel G Bergquist En fjärils flykt Gunnel G Bergquist Livet för en del människor, Är kantat av sorg och vemod. Framtiden för dem Saknar oftast ljus och glädje. För andra människor Flyter livet på som en dans. Tillvaron

Läs mer

DÄGGDJUR. Utter. Utter

DÄGGDJUR. Utter. Utter REMIBAR REMIBAR DÄGGDJUR Utter Utter tillhör en grupp djur som kallas mårddjur. Under 1970-talet släpptes det ut mycket miljögifter i naturen och många utterungar dog. Men de senaste 10 åren har antalet

Läs mer

Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och

Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och MONSTRET AV: Freja Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och gick på skolan Röda hornet. Felicia

Läs mer

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra

1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra 1 Livets slut kan ingen hindra Men vackra minnen kan sorgen lindra 5 Det finns en port som öppnas tyst och stänges utan dån Alla vägar leder dit men ingen därifrån Alla frågor vart, varthän? men ingen

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Men ingen svarar. Han är inte här, säger Maja. Vi går ut och kollar.

Men ingen svarar. Han är inte här, säger Maja. Vi går ut och kollar. Mannen som äger campingen, förklarar Maja. Han sa det när jag ringde. Fråga bara efter Gunnarsson, sa han. De går in i huset. Där inne står konserv burkar och paket på olika hyllor. Hallå, ropar Lasse.

Läs mer

Döda bergen Elevmaterial

Döda bergen Elevmaterial sidan 1 Kapitel 1 Min vän Mugul 1. Varför tror du att Aram inte vill att rövarna ska hitta kartan i hans ficka? 2. På sidan 12 säger Aram: Först vill jag att vi kommer överens om en sak. Om jag visar er

Läs mer

Hasse Andersson - Avtryck i naturen

Hasse Andersson - Avtryck i naturen Hasse Andersson - Avtryck i naturen En i gänget Efter nio timmar i bil anländer jag till Kongsvold fjällstation i Norge. Klockan är halv fyra och solen står fortfarande högt på himlen. Det är september

Läs mer

Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på

Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på Vikingarnas kläder Vem vävde och sydde vikingarnas kläder? Hur gjorde vikingarna garn? Hur var pojkar och män klädda på vikingatiden? Vad hade männen på huvudet när de inte krigade? Vad hade männen på

Läs mer

Kapitel 1 Kapitel 2 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som

Kapitel 1 Kapitel 2 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som Ön Av Darin Kapitel 1 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som passerar. Bredvid mig sitter en gammal dam. Vi småpratar och jag får reda på att hon är rädd för att flyga. Jag försöker lugna henne. Jag

Läs mer

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land.

hade. Många har nationella konflikter med andra länder vilket drabbar invånarna och det sitter kvar även om de har kommit till ett annat land. Jag träffade Elmir för att prata om hans flykt från Bosnien till Sverige när kriget bröt ut och belägringen av Sarajevo inträffade i början på 1990-talet. Han berättade hur det var precis innan det bröt

Läs mer