CREATIVE INDUSTRIES DEVELOPMENT SERVICE

Transkript

1 CREATIVE INDUSTRIES DEVELOPMENT SERVICE En studieresa till Manchester En rapport av Camilla Amnemyr, Ethel Andersson, Mia Bergdahl, Mirja Hildbrand, Karin Lundgren och Christian Stensöta maj 2003.

2 Innehållsförteckning I Inledning 3-4 Bakgrund 3 Syfte med resan 3 Inkubator 4 Syfte med rapporten 4 II Möten 5-14 Onsdag 7/5 kl Lyn Barbour 5-7 En övergripande bild Onsdag 7/5 kl Andy Lovatt 7-8 Nya fält Torsdag 8/5 kl Chris Lethbridge 8-9 En virtuell inkubator Get connected Torsdag 8/5 kl Rachael Bampton-Smith 9-10 Marknadsföring och information Torsdag 8/5 kl Dale Hicks Nätverk The Loop Fredag 9/5 kl Stuart Worthington En egen röst Rådgivarna och mentorerna Citat och goda råd från Stuart Fredag 9/5 kl Annie Lethbridge 14 III Reflektioner Stor och liten 15 Finansiärer 16 Enkel marknadsföring och tydlig information 17 Nätverksbyggande 17 Rådgivarnas roll 18 Inkubatorn platsbaserad eller virtuell 18 Slutord 19 Kontaktlista

3 I Inledning Den 7 maj t o m 10 maj 2003, besökte NÄTEK Camilla Amnemyr, Christian Stensöta, Karin Lundgren, Mirja Hildbrand, Ethel Andersson och Mia Bergdahl (student på Kulturverkstans 2-åriga projektledarutbildning) Creative Industries Development Service (CIDS) i Manchester. Besöket i staden skall ses mot bakgrund av planerna att koncipiera en inkubator för kultursektorn i Västsverige. Bakgrund CIDS startade sin verksamhet i Manchester, England, Verksamheten har som syfte att ge personlig och individuell service för att utveckla hållbara, kreativa och kulturella företag i Manchester och nordvästra England. Arbetet bygger på förtroende i den ickeinstitutionella kultursektorn. Man arbetar främst med företag inom områdena musik, konst, mode, film, digital media, fotografi, design och teater. CIDS erbjuder hjälp med nätverksutveckling, rådgivning, information, utbildning, företagsstöd och kompetensutveckling. Nätverkstan har på avstånd följt CIDS arbete sedan starten och har haft täta kontakter med initiativtagarna vid Manchester Institute for Popular Culture (MIPC). Nätverkstan och Kulturverkstans ledningsgrupp har tidigare gjort två studiebesök i Manchester och vid ett flertal tillfällen bjudit in forskare från MIPC till Göteborg. Diskussionerna om en svensk motsvarighet till verksamheten i Manchester har varit intensiva. De blev tydliga och offentliga genom konferensen Konstiga Företag i Göteborg mars 2001 (dokumenterad av Framtidens Kultur 2001) och rapporten, Den ofrivillige företagaren av Lotta Lekvall och David Karlsson, Nätverkstan, Syfte med resan CIDS i Manchester har länge setts som förebild för en liknande verksamhet i Västsverige, men fram till nu har planerna inte konkretiserats. En modell av ett möjligt innovationssystem med inkubator har tidigare presenterats vid ett seminarium på Nätverkstan. Vi betraktar besöket i Manchester som ett försök att pröva denna modell i problemorienterade samtal med personalen. Dessutom som startpunkten för en konstruktiv process där NÄTEK ingår som en kraft att räkna med. Manchester i sig är intressant eftersom staden i mångt och mycket liknar Göteborg. Städerna befinner sig i övergången från klassiskt industrisamhälle till modernt tjänstesamhälle; de är båda den andra staden, efter huvudstaden med allt vad det för med sig. Manchester och Göteborg har ungefär lika många invånare. CIDS är av extra stort intresse eftersom man där kan finna exempel på det vi försöker starta i Göteborg. Vad kan vi lära av deras arbete? Vad hade man för målsättning med verksamheten när man drog i gång projektet? Vilka var deras problem i starten? Hur har det blivit? Vad är en inkubator för dem? Besöket på CIDS i Manchester skulle kunna ge värdefull kunskap om service till kulturorganisationer/ kulturutövare i allmänhet och innovationssystem i synnerhet. Vi ser också dess entusiastiska personal som en viktig inspirationskälla till byggandet av en serviceorganisation där NÄTEK med allra största sannolikhet kommer att spela en nyckelroll. 3

4 Inkubator Ordet inkubator kommer från latin och betyder ungefär kuvös eller äggkläckningsmaskin. Inkubatorer för företag har funnits sedan tidigt 1960-tal men spred sig över världen från början av 80-talet. Det är en växande och framgångsrik verksamhet. I Göteborg finns inkubatorer på bland annat Handelshögskolan och Chalmers Tekniska Högskola (Drivhuset och Innovation). Traditionellt är inkubatorn knuten till ett universitet med inriktning på teknisk forskning och utveckling. Innovatum i Trollhättan är ett exempel på en inkubator som inte är knuten till något universitet. Denna inkubator är ett EU-projekt och Film i Väst är initiativtagare. Innovatum arbetar främst med utveckling av företag i filmbranschen. I korthet är det tänkt att ett tiotal kulturutövare/kulturföretag ska få möjlighet att utveckla sin verksamhet i inkubatorn på Nätverkstan. Den innefattar tillgång till kontor i Nätverkstans lokaler, teknisk utrustning, utbildning, rådgivning, information, hjälp med administration, mentorskap, specialisthjälp i juridiska och ekonomiska frågor och affärsutveckling. Under en period på cirka sex månader till ett år har man gratis tillgång till den service som erbjuds, både från Nätverkstans egen personal och externa experter och rådgivare. Efter denna period är det tänkt att man ska kunna betala för dessa tjänster. De allra flesta inkubatorer har en målsättning som gör att de själva är icke vinstdrivande. De är organiserade som stiftelser eller finansieras med offentliga medel. Deras huvudsakliga mål är att stimulera forskare och studenter till att bli entreprenörer och starta egna företag. Nätverkstans inkubator kommer att skilja sig från standarmodellen av affärsinkubatorer, eftersom den inte endast är tänkt att stödja idéer som syftar till att starta företag, utan även till tidsbegränsade projekt. För de blivande företagen står affärsplanen i centrum under inkubationstiden för projekten, projektplanen. Nätverkstan vill vara öppen även för företag eller organisationer som inte primärt syftar till vinst för dem som vill starta idéburna företag ( non-profit- eller non-for-profit organisations ). Syfte med rapporten Rapporten är baserad på referat från möten med människor som arbetar på CIDS eller har med dem att göra. Den ska därför endast betraktas som resultatet av en serie samtal med initierade personer. Rapporten gör med andra ord inte anspråk på att ge en heltäckande bild, varken av organisationen eller av förutsättningarna, att skapa något motsvarande i Göteborg. Inte desto mindre är besöket i Manchester en viktig första sondering. Vi hyser stora förhoppningar att rapporten kan tjäna som underlag för en förstudie med avsikt att undersöka Nätverkstans förutsättningar i dess helhet. Rapporten är i tre delar. Efter en inledande del, där syftet med och bakgrund till besöket presenteras, följer referat av våra möten. Rapporten kommer att ta fasta på dessa möten eftersom de intervjuade personerna täcker in någorlunda väl avgränsade ansvarsområden. I den tredje delen reflekterar vi mot bakgrund av det vi har fått reda på i våra möten. 4

5 II Möten Samtliga möten med personalen ägde rum i den ljusa konferenslokalen i det rosa huset på Oak Street i The Northern Quarter i Manchester. Huset delas med andra kulturorganisationer. Kontoret är beläget i ett öppet kontorslandskap på tredje våningen. Vi möter här i tur och ordning, Lyn Barbour, som i egenskap av verkställande direktör ger en överblick och sätter in CIDS i ett större sammanhang, Chris Lethbrigde som talar om sina erfarenheter av att starta en inkubator, Rachael Bampton-Smith som är något av en informationsarkitekt och talar om hur det är att marknadsföra CIDS, Dale Hicks som informerar om hur han arbetar med att skapa och administrera nätverk, Annie Lethbridge som har en administrerande roll och talar om hur arbetet går till på kontoret. Andy Lovatt, som ger sin syn på finansiering och utveckling, intervjuas av Mia Bergdahl och Ethel Andersson efter invigningen av The Loop (se texten om Dale Hicks). Mötet med Stuart Worthington sker i MCMN:s slitna lokaler på Hilton Street. Stuart talar utifrån sina erfarenheter av musikbranschen i Manchester. Var och en av oss har tagit ansvar för dokumentation av ett eller två möten och skrivit utifrån egna mötesanteckningar, vilket förklarar eventuella olikheter i språkbruk och upplägg. Onsdag 7/5 kl Lyn Barbour En övergripande bild Lyn Barbour är verkställande direktör på CIDS. Under tillkomsten var hon verksam inom offentlig förvaltning i Manchester med uppdraget att ta ställning till finansieringsfrågor. Med andra ord är hon väl lämpad att ge en samlad bild av verksamheten från såväl insidan som utsidan. Lyn börjar med att hälsa oss välkomna. Lyn beskriver verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv. Hon förklarar organisationen och de övergripande riktlinjerna för arbetet. I huvudsak arbetar man med strategisk utveckling, information och utvecklingsprojekt i form av inkubation, företagsutveckling och nätverksutveckling. Lyn säger att CIDS är the leading body, en sluss mitt emellan den kreativa och den ekonomiska sektorn som erbjuder den kreativa sektorn en ekonomisk introduktion. 5

6 Arbetet tar sin utgångspunkt i ett fågelperspektiv, vilket i det här fallet betyder att man arbetar uppifrån via nätverken och experterna och inte via den enskilde konstutövaren. Lyn anser att man måste sätta in hjälp och stöd på en högre nivå för att kunna nå de mindre aktörerna på en lägre nivå. På detta sätt kan man påverka i ett större sammanhang och få in fler i systemet. Lyn pratar om system, i den bemärkelsen att organisationen runt CIDS består av ett stort nätverk, där kunden skickas ut till de nätverk där man passar in. Man får här hjälp med vad man behöver och man skapar nya kontakter och samarbetspartners. We will set you out on a journey Lyn CIDS vill stärka och lyfta fram kultursektorn lokalt och regionalt (nordvästra England). Man arbetar mot att få kulturutövarna att stanna i kvar i området och man prioriterar arbetet med marknadsföringen av sektorn i regionen. I nordvästra England är utvecklingen av media viktig och får mycket resurser. De mest framgångsrika företagen i Manchesterområdet finns inom media, drama och animation. Utvecklingen av musikbranschen är viktig för Manchester, men betydligt mer komplicerad, enligt Lyn. Den regionala utvecklingen av musikbranschen stoppas när utövarna når en högre nivå. Det är då London som lockar, där det finns större möjligheter att göra internationella kontakter och där fler företag arbetar kring musikerna. Detta leder till att det kulturella kapitalet försvinner från Manchester med omnejd. Man måste som kulturutövare i Manchester ha bra nätverk etablerade, annars når man inte de högre nivåerna. CIDS arbetar för att skapa förutsättningar så att man kan utveckla sin verksamhet på en högre nivå även i Manchester. Att erbjuda tillfällen för individen eller företaget, genom att bilda nya nätverk eller gå med i ett existerande är grunden i arbetet. Genom tillfällena som erbjuds kan du träffa dina nya samarbetspartners och man kan gå samman kring t ex gemensamma lokaler, gemensamma rådgivare och marknadsföring. Lyn poängterar vikten av att synas i olika sammanhang för verksamhetens egen skull men också för kulturföretagen och kulturutövarna. Det är viktigt att bjuda in till samtal, bland annat genom seminarier. All service som erbjuds är gratis förutom de ekonomiska utvecklingsprogrammen. Lyn menar att om man erbjuder helt gratis hjälp tas det inte på allvar och man struntar i många fall i att dyka upp på inbokade möten. Å andra sidan kan man inte ta för mycket betalt eftersom det är få som har möjlighet att betala för tjänsterna. 6

7 CIDS skriver kontrakt med rådgivarna och specialisterna och betalar dem för de tjänster de erbjuder. Det är framför allt på detta sätt pengarna används. Man erbjuder professionella utvecklingsprogram. Det är viktigt att binda till sig rådgivare och samarbetspartners som vill och kan föra sin kunskap vidare. Även om man här inte talar om en heterogen grupp, så kan man ändå skönja förändringar genom åren som kan sägas gälla alla rådgivarna. De har blivit mer specialiserade, områdena de arbetar inom är mer separerade från varandra. Individerna är mer sammanlänkade med varandra och man arbetar mer tillsammans och kanske träffas en gång/månad. Övriga verksamheter liknande CIDS finns också i övriga delar av Storbritannien, bland annat CES i Wales och CIDA i Östra London. CIDS är en hybridorganisation, vilket betyder att den är både privat och offentlig. Verksamheten finansieras både från EU och nordvästra regionen. Bidragsgivarna är: North West Development Agency (NWDA): pund/år. Målet är att CIDS ska utvecklas till en strategisk organisation för att kunna skapa ett bättre Manchester. (ERDF) Manchester City Pride action plan : 1.5 miljoner pund/två år. Dessa pengar får CIDS för affärsutveckling genom samarbetspartners. EU, Neighbourhood Renewal Fund : pund/år får man för att nå ut med sin verksamhet till Manchesters olika kommuner och distrikt. Mindre finansiärer: SRB, Regional Arts Lottery för specifika projekt och samarbeten samt banker. Lyn berättar vidare om ett samarbete mellan Manchester Helsingfors S:t Petersburg. Detta samarbete kallas The Creative Industries Development Partnership. Det utformades för att erbjuda S:t Petersburg att ta del av Västeuropeiska städers erfarenheter i arbetet med utvecklingen av kreativa företag. Man har fått EU-pengar (TACIS) för detta samarbete. CIDS är med och sponsrar projektet som är ett initiativ från prinsen av Wales ( Lyn avslutar sin framställning med att bjuda in oss till invigningen av The Loop, det senaste projektet i verksamheten som hon fäste stora förhoppningar till. Vi tackade för en mycket informativ redogörelse. Onsdag 7/5 kl Andy Lovatt Nya fält Andy Lovatt var tidigare verkställande direktör på CIDS men arbetar nu inom kommunal förvaltning. Mötet med honom var inte inplanerat men vi träffade honom på invigningen av The Loop. Andy tycker att man måste hitta nya fält att utveckla inom den kreativa sektorn. Han menar att man inte vet ur vilka områden nya kreativa verksamheter kan komma att växa. Det gäller att ha ögonen öppna för nya infallsvinklar och att hålla fantasin vid liv. Ett exempel skulle kunna vara möbeldesign. Han tycker att det är viktigt att ringa in vilka kulturområden man idag lyckats etablera sig inom och vilka som inte är etablerade nu men som kan komma att bli. Dessutom, vilka som absolut har svårast att nå detta mål. I Manchester, fortsätter Andy, arbetar man med att utveckla en inkubator för kulturföretag. I det här fallet handlar det om en virtuell inkubator, alltså inte platsbaserad. Den kombinerar mötet med människorna inom de olika områdena och den nya teknologin. Andy betonar också vikten av samarbete med universiteten. Det är enligt honom betydligt lättare att få finansiering till sina projekt via dem. Man har då dessutom tillgång till ett bredare nätverk och tillgång till forskning. 7

8 Andy poängterar nätverkets betydelse, att etablera ett nätverk samt att ta reda på existerande nätverk. Han betonar också vikten av gruppbaserad rådgivning, att träffas och att skapa nya kontakter. Om flera aktörer går samman kring gemensamma rådgivare kan man även dela administratör, vilket skapar ett positivt samverkansklimat som gynnar verksamheten. Han tycker det är viktigt med en preinkubator, en förinkubator där projektens styrka bedöms för att, eventuellt, lotsas vidare in i inkubatorn. I en inkubator är det viktigt att ha avtal med bra specialister. Manchester Business Consortium har rådgivare, oftast frilansande jurister och ekonomer som avsätter ett par timmar per vecka för rådgivning. De levererar också Mastersutbildning i affärsutveckling. Här har klienten tillgång till 1-6 timmars gratis rådgivning, efter denna tid måste man betala för tjänsterna. Torsdag 8/5 kl Chris Lethbridge En virtuell inkubator Chris är Development Officer på CIDS och har precis startat en inkubator för teater, dans, och gatuteater. Det är grupper man inte har arbetat så mycket med. Grupperna tyckte inte att det fanns tillgång till hjälp eller utveckling för dem. De tryckte själva på för att något skulle hända inom deras områden. Ur detta växte PANDA Performing Art Network & Development Agency. ( För närvarande finns det två grupper i inkubatorn men man siktar på att det ska finnas åtta. I denna inkubator skall man få stanna i två till tre år och då står man, förhoppningsvis, på egna ben. Man får stöd i olika former: företagsutveckling, information, rådgivning, nätverksbyggande etc. Under tiden i inkubatorn hoppas man att varaktiga kontakter skapas. Väl ute i verkligheten kan dessa kontakter leda till samarbeten, t ex genom att anställa en gemensam producent och dela på kostnaderna. När Nätverkstan pratar om en inkubator så tänker vi oss ett hus där alla sitter. Det gör man däremot inte på CIDS. De skulle önska att de hade ett hus men så är inte fallet. Istället satsar man på virtuella inkubatorer, vilket ökar i England. Man utgår från en on line-support på webben som man kombinerar med diskussionsgrupper och person- till personmöten. Ett annat sätt att mötas och lösa problem på är action-set. Här får en grupp personer en specifik fråga som de ska lösa. Gruppen är sammansatt av olika personer med varierande kunskapsområden och erfarenheter. Man löser frågan genom diskussioner och svaret som kommer fram implementeras direkt hos den som ställt frågan. Ett sådant action-set träffas en gång i månaden, så när tiden är inne för nästa möte kan man utvärdera svaret. Detta kallas mutual mentoring. Chris lyfte, liksom Andy, fram hur viktiga universiteten är i sammanhanget. Genom nära samarbete med dem kan man få tillgång till relevant forskning samt möjligheten att använda den bästa tekniska utrustningen. Han nämnde ett exempel på en framgångsrik inkubator, på universitet i Stanford, där man inte endast prioriterar undervisning och forskning. Man ser även företagande som en viktig del i verksamheten. Med företagande som ett väl integrerat inslag i den innovativa processen kan man i ett tidigt skede förena kreativitet och marknadstänkande. Idéerna får bärkraft redan innan de lyfts in i inkubatorn och resultatet faller väl ut. Överhuvudtaget poängterar Chris vikten av att projekten är genomarbetade och väl förberedda för att ha någon chans att lyckas i en inkubator. 8

9 Chris nämner avslutningsvis två andra inkubatorer i London. Den första är Artquest, ett projekt som liknar CIDS och startades 2002 i London men de arbetar endast med konst. De får bidrag av Arts Counsil i England och The London Institute. Den andra är Artsadmin som startade Men här är, enligt Chris, grupperna kvar i inkubatorn och några nya tas inte in. Get connected Get Connected är ett samarbete mellan CIDS och biblioteken runt om i Manchester. Projektet är finansierat genom EU, Neighbourhood Renewal Fund (NRF), ämnat till områden med hög arbetslöshet. Det är en ny riktning, ett mer utåtriktat projekt. Det kom till för att man efter en undersökning upptäckte att CIDS klienter i huvudsak var högutbildade och boende i city. Detta ville man ändra på: Målet med Get Connected är att öka medvetenheten och tillgängligheten att skapa ekonomiska möjligheter inom den kreativa sektorn för människor inom fem av Manchesters stadsdelar. Syftet är att skapa arbetstillfällen, genom att bilda kommersiella och sociala företag och göra det möjligt för människor att göra karriär. Man vill bygga nätverk mellan de olika lokala organisationer som finns för den kreativa sektorn runt om i Manchester. I varje distrikt samarbetar man med lokala resurser för att skapa ett evenemang en roadshow fokuserad på den kreativa sektorns subsektorer. I första fasen av projektet arbetar man med film, TV, grafisk design, nya media (spel/webbdesign) och musik. Idén är att dessa möten ska vara både underhållande och informativa. Det anordnas följa-upp-träffar, där man försöker utvärdera och följa upp hur arbetet går i varje stadsdel. CIDS arbetar med att skapa en verktygslåda för den kreativa sektorn. Det ordnas träffar på de lokala biblioteken där man undervisar om sektorn och hur man på ett bra sätt kan komma igång med en verksamhet. Projektet är framför allt till för ungdomar, kvinnor och invandrare. Även om CIDS inte exkluderar någon är det dessa grupper man i första hand vänder sig till. Torsdag 8/5 kl Rachael Bampton-Smith Marknadsföring och information Rachael är Marketing and Communication Manager på CIDS och är ansvarig för marknadsföringen och informationsavdelningen. Här har hon arbetat i ett par år. Hon har en bakgrund från radio och skivbolag men ingen formell marknadsförings- eller informatörsutbildning. Hennes första uppgift var att skriva en rapport (Marketing and Communications audit). Rapporten innehåller en granskning för att främst kunna identifiera luckorna i organisationen. Syftet med rapporten var också att få fram en plan för marknadsföringen av CIDS. Man ville också ge en så enhetlig bild som möjligt av den typ av verksamhet man är och vad man ville bli. 9

10 Marknads- och informationsavdelningen valde att ta tillvara all outnyttjad information i databasen. Nu har man byggt ut hemsidan och ska skicka ut regelbundna nyhetsbrev till relevanta adresser. Målet är att varje medlem ska använda databasen för att samla information och kunskap som kan vara nyttig för medlemmen och andra. I rapporten kontrollerade man varumärket och hur stor inverkan det hade på kultursektorn Det framkom att man tyckte att CIDS använde sig av ett alltför komplicerat språk. Det har de nu försökt ändra på med hjälp av mycket enkla medel. Man använder nya färger på foldrar och visitkort, mer lättillgänglig information om vad CIDS är och vad de kan hjälpa till med i form av nya vykort och flyers. Hemsidan har utökats samt, förhoppningsvis, blivit mer överskådlig. Här erbjuds också klienterna att utnyttja sidan på ett enkelt sätt genom att själva kunna lägga in information för att meddela vad som händer i deras verksamheter. Den nya hemsidan ska också bli en mötesplats för medlemmarna, bland annat med olika chatrum. I oktober 2002 genomfördes det första internationella CIDS-projektet: Transatlantic Express i New York. Man reste över från nordvästra England med det bästa i musik-, konst-, mode- och filmväg. Under tio dagar utfördes tjugotre events vilka resulterade i ett stort handelsutbyte inom olika områden, mellan New York och Manchester/Liverpool. Projektet blev så framgångsrikt att man kommer att göra om det hösten Informationsavdelningen består, förutom av Rachael, av tre personer som alla arbetar halvtid. Övrig tid arbetar de med egna projekt, vilket är en stor fördel eftersom de då känner till kultursektorns verklighet och kan ge praktiska råd till klienterna. Dessa Information Officers sätter sig ner med klienten och reder ut vad personen i fråga vill ha hjälp med. De använder ett frågeformulär för att senare föra in informationen i databasen Sidney. De vanligaste frågorna som ställs har att göra med ansökningar till olika fonder. Hur fyller man i ansökningshandlingarna? Vilka fonder ska just jag söka? Vad måste jag komplettera min ansökan med? Man försöker svara men mestadels slussas folk vidare till utomstående rådgivare och nätverk. Här finns också informationsresurser i form av faktablad om de olika kulturella sektorerna. Medlemmarna får också erbjudande om att vara med i CIDS kvartalsutskick eller månatliga utskick av nyhetsblad. Torsdag 8/5 kl Dale Hicks Nätverk Dale Hicks ansvarar för nätverksbyggandet på CIDS. Hans titel är Network Development officer. Han är utbildad designer och har haft ett flertal företag i branschen. Dale börjar med att berätta att organiserande av nätverk är ett viktigt område för CIDS. Antingen samarbetar de med redan befintliga nätverk eller så startar de själva upp nätverk för sektorer där sådana saknas. I det fortsatta samtalet med Dale inbegrips även företag i begreppet nätverk. Tanken med nätverken är att de är fundamentala för att få till stånd ett gemensamt arbete för att utveckla en sektor såväl regionalt som internationellt. Tillvägagångssätten är olika. Exempel på aktiviteter i nätverken är organisering av olika happenings (utställningar, uppträdanden), lobbying och profilering. Dessutom kartlägger man kreativa fält och kontaktytor, diskussion och debatter alltså olika sätt att marknadsföra sig och aktivera sektorn. Nätverken fungerar även som en mötesplats där utövare av en speciell sektor kan möta andra som sysslar med liknande saker. Man får tillfälle att träffa personer som lyckats i branschen, utbyta kunskaper och erfarenheter, knyta kontakter med viktiga personer och organisationer. 10

11 There is all about adding value Dale När vi åkte till Manchester så var nätverksområdet det område vi funderat minst på. Väl där och under mötet med Dale Hicks, men även under mötena med de andra i personalgruppen, fick vi klart för oss att nätverkandet är mycket centralt i deras arbete. De individuella konstnärerna ingår t ex i ett nätverk; Visual Arts Network med gallerier och agenter och utvecklingsprogram för konstnärerna. Man kartlägger det ekonomiska värdet, vad som mest troligt kommer att lyckas och bli framgångsrikt och vilka fördelar kunden har. Genom nätverken söker man platser för kultursektorn i näringslivet men också omvänt. Man erbjuder också hjälp av konsulter och rådgivare. The Loop Arbetet med att öka samarbetet mellan nätverken är viktigt. Ett sätt att göra detta är CIDS nya projekt The Loop som hade sitt första möte under vår resa. The Loop ska vara en månatlig sammankomst för etablerade företag inom design, musik, mode, arkitektur, film, TV etc. Detta inkluderar även de personer som arbetar med dessa verksamheter, exempelvis marknadsförare, investerare och rådgivare. På mötena tas olika ämnen upp och diskuteras och debatteras varje gång. Exempel på kommande ämnen i The Loop är; Making brands work, Making the most of your ideas och Money, money, money. Första mötet hade ämnet Is it possible to break on through from Manchester? En panel med framgångsrika företagare från Manchesters kulturliv diskuterade i en dryg timme konkurrensen mellan Manchester och London. Hur man skulle få mer företag att stanna i Manchester och inte behöva flytta till London för att nå den framgång de önskar? Hur ska man ta vara på och behålla de talanger som finns i Manchester? Dale avslutar med att visa en graf som beskriver ett kopplingsschema över de olika nätverken och dess kontaktytor. På detta schema kan man, genom färgade länkar och noder, uppfatta CIDS roll i ett stort gigantiskt nätverk. 11

12 Fredag 9/5 kl Stuart Worthington Do not mix the support for the creative industries Stuart Stuart Worthington, projektledare på Manchester City Music Network (MCMN), tog emot på ett slitet kontor. Vi lyssnade på en lång men intressant utläggning om musiklivet i staden. På Manchester City Music Network, MCMN, arbetar man med företag kring artisterna, t ex skivbolag och agenter, framför allt med information och kontakter. De är just nu en informationscentral för musikbranschen. Enligt Stuart får de alldeles för lite pengar för att utöka organisationen, pund/år från EU och bidragen går genom CIDS. De har som mål att arbeta regionalt, i nordvästra regionen men pengarna räcker endast till för Manchester. En egen röst Stuart pratar om att varje område inom det kulturella fältet behöver en röst, inte flera. Med detta menar han en egen modell för utveckling. Musikbranschen behöver en röst, konsten en annan etc. Han menar att man inte bör blanda stödet till kultursektorn, utan varje område behöver sin egen modell för utveckling. Som exempel nämner han media, som har sin egen röst i England, till skillnad från musikområdet, där man inte talar som en grupp. Inom musikbranschen finns det bara lokala nätverk, medan media har organisationer på alla plan. Musikbranschen har fler utövare som tjänar mer pengar än de som jobbar med media. Att tala som en grupp är något som måste utvecklas inom musikbranschen, tycker Stuart. 12

13 Stuart anser att man ska ställa sig frågorna: På vilket sätt bör man gå tillväga för att just detta område ska ges de rätta möjligheterna att utvecklas (se bild 1)? Hur bör programmet se ut med hänsyn till områdets egna förutsättningar? Det är bättre med separata program som man sedan länkar ihop. Stuart kallar dem Horisontella länkar (se bild 2). Bild 1. t.ex. Musikbranschen: EU-nivå Nationell nivå: Utveckla området genom affärsutveckling och publikutveckling Regional nivå: Stärker området genom utbildning och rådgivning för utövarna Kommunal nivå: * Främja det konstnärliga utövandet * Skapa förutsättningar för skapande verksamhet Arbetet med att främja, stärka och utveckla varje område bör ske nerifrån och upp, enligt Stuart. Det ekonomiska stödet bör fördelas uppifrån och ned: från EU, till det nationella, till det regionala och sedan till det kommunala. Pengarna bör komma från olika håll och sedan fördelas jämnt över de olika områdena: Bild 2. Horisontella länkar EU-nivå Musik Teater Film Konst Litteratur Design Media Nationell nivå Regional nivå Kommunal nivå 13

14 Rådgivarna och mentorerna Stuart tycker att rådgivare och mentorer måste ha minst fem års erfarenhet. Sedan kan man förhandla om bra avtal. Han tror att rådgivarna går att nå via medlemmarna i intresseorganisationerna och fackförbunden och mentorerna via organisationernas experter. Här finns också grundstommen i övrigt nätverksbyggande. Dessa rådgivare och mentorer behöver utbildas specifikt för varje område, training for trainers. Återigen för att de har olika förutsättningar för framgång och för att tillväxtmönstret ser olika ut. De behöver ha tre viktiga kvalifikationer, kunskap, förståelse och kompetens. Citat och goda råd från Stuart Man kan inte bara satsa på gräsrötterna, man måste även ha med de ekonomiskt gynnsamma. Då får man med sig de mindre aktörerna de mindre ekonomiskt gynnsamma, även om det inte syns utåt. Man bör kartlägga varje områdes förutsättningar och skapa en egen modell utifrån kartläggningen. Ta reda på vilka andra som gör ungefär det ni gör, så ni inte dubbelarbetar. Utveckla ett nätverk tillsammans med intresseorganisationerna, fackförbunden samt arbetsförmedlingen och försök att få dem med er. Vad gäller samarbetet med andra aktörer kan man söka gemensamma pengar och fördela över områdena. Ni bör samarbeta med högskolorna, där finns pengar, ny teknisk kunskap, forskning och ny kommunikationsteknik. Om pengarna finns tillgängliga kan mycket hända men man ska inte försöka styra över marknadskrafterna. Fredag 9/5 kl Annie Lethbridge Annie är skådespelare men arbetar nu som administratör på CIDS. Hon satte samman vårt program för resan och ordnade med alla praktiska detaljer. Hon är receptionisten och assistenten, kontaktpersonen och administratören, egentligen den som har koll på i stort sett hela verksamheten. Hon är också den första kontakten för dem som söker stöd. Det är i regel hon som svarar i telefonen och skickar människor vidare till övrig informationspersonal. Hennes uppgift är bland annat att logga in information om de sökande i databasen Sidney. 14

15 III Reflektioner Stor och liten Det är slående hur olika utgångspunkterna är om man jämför CIDS med våra planer på innovationssystem och specialiserad kulturservice. I Manchester ingår verksamheten i en storskalig satsning som är initierad på hög nivå. Mot bakgrund av omfattande kartläggning och utredningar vid universitet och andra offentliga instanser, har man redan från början ett högt förtroendevärde. Detta är också sanktionerat i EU som ger medel direkt till CIDS men också till regionen i dess helhet. Budgeten är kolossal, sett ur vårt perspektiv. Även om framtiden för personalen borde vara något oviss till följd av att bidragen från EU är baserade på ett eller två år, tycks man inte hysa några tvivel om att projektet skall fortgå många år framöver. Det höga förtroendevärdet och den stora budgeten tillåter stora projekt som i sin tur ger, om de blir lyckade, än mer trovärdighet osv. Ett tydligt exempel på detta är projektet Transatlantic Express (se texten om Rachael Bampton-Smith) som resulterade i stort handelsutbyte. Efter denna succé lär man inte ligga sämre till hos de regionala och lokala bidragsgivarna. Storleken i CIDS arbete och syfte var något bedövande för oss med siktet inställt på den fria scenen i Västsverige. Efter varje möte kände vi oss tvungna att meditera oss ner till lämplig nivå, och fråga vad CIDS egentligen har att säga oss. Men det är inte bara en fråga om budgetens storlek. När vi på NÄTEK talar om konstnärer, fria teatrar, kulturprojekt talar CIDS om modedesigners, dataspelskonstruktörer och rockmusiker. Detta är branscher med stor kommersiell potential som rör sig inom områden som vi på Nätverkstan inte har någon större insyn i. Framförallt är tanken att vi skulle hjälpa dem smått bisarr. Nu har man även på CIDS insett behovet av stöd för andra schatteringar inom kulturområdet. Enligt Chris Lethbridge kom initiativet i och för sig från utövarna själva men resultatet blev PANDA. Även om det uteslutande tycks handla om teatergrupper och danskompanier skulle det vara intressant att ta del av deras erfarenheter. Tyvärr fick vi ingen kontakt med detta nätverk under vår resa men vi ser fram emot en framtida kontakt med PANDA och utsikten att eventuellt arrangera ett möte i Manchester eller i Göteborg. Här kan man kanske se en trend. När initiativ tas på hög nivå handlar det om mer eller mindre kommersiella aktörer i branscher som tros ha en god framtid på en marknad. PANDA, å andra sidan, initieras av utövarna i ett teaterprojekt med siktet inställt, inte nödvändigtvis på de stora scenerna, utan på utsikten till en frihet att spela angelägna verk. Stor publiktillströmning måste inte vara det avgörande kravet. Planerna på en inkubator i Västsverige följer samma linje. Även här kommer initiativet underifrån. En intressant sak i sammanhanget är, att man nu bytt ut betydelsen av akronymens C från Cultural till Creative. Enligt Dale är bevekelsegrunden till ändringen att komma ifrån ett antropologiskt laddat begrepp. Men Creative är, som vi misstänker, ett begrepp som täcker in kreativitet inom vilken bransch som helst. Det passar vilket fall som helst lika bra inom spelbranschen som inom bildkonsten. 15

16 Finansiärer Nordvästra regionen i England är ett område med hög arbetslöshet. Industrisamhället med textilindustrin i centrum har i stort sett lagts ner och Manchester med omnejd måste utvecklas och nya arbetstillfällen skapas. Denna situation möjliggör för nya idéer och projekt att få ekonomiskt stöd, framförallt genom EU-fonder. Situationen för Göteborg och Nätverkstan ser annorlunda ut. Vi befinner oss inte i en liknande arbetsmarknadspolitisk katastrof, även om arbetslöshet för de som arbetar inom kultursektorn inte alls är ovanligt. Som kulturutövare har man svårt att finna finansiering till sina projekt, veta hur man driver ett företag. För att försörja sig arbetar man ofta med annat vid sidan om sin skapande verksamhet eller sitt kulturföretag. Att hitta finansiering till en inkubator som framförallt syftar till att möjliggöra för kulturutövare att genomdriva sina idéer och kanske försörja sig på sitt arbete, snarare än att skapa kommersiella och internationella företag är svårt men inte omöjligt. Nätverkstan är en liten aktör och samarbete med andra, mer kommersiellt inriktade är nödvändigt, även om man inte kan förutsätta vilka projekt och idéer som kommer att bli de ekonomiskt bärkraftiga. Är det inte så att man kanske måste flirta med de rika för att gynna de fattiga? En utveckling av kultursektorn i Västra Götalandsregionen, dess arbetsmarknad och ett nära samarbete med näringslivet måste vara det bakomliggande syftet i arbetet med att söka pengar. Genom medieverkstäderna i regionen har Nätverkstan en bra plattform för att utveckla och stärka sektorn. Genom EU och regionens tillväxtavtal bör man kunna hitta finansiering till en inkubator för kultursektorn och på sikt någonting som liknar verksamheten i Manchester även i Västsverige. Enligt Stuart Worthington behöver varje område inom sektorn sin egen röst, sin egen modell för utveckling. Hur ser det ut i Sverige, eller i Västra Götalandsregionen? Det känns som om den allmänna uppfattningen fortfarande är att konstbranschen och musikbranschen är samma sak och har liknande förutsättningar. Så är nog inte fallet. Genom att kartlägga varje bransch skulle man kunna se vilka de olika förutsättningarna är och vilka möjligheter till etablering de olika branscherna har och hur de förhåller sig till varandra. Enligt Stuarts modell, skulle det då bli enklare att se hur, var och när resurserna ska sättas in. Det är som sagt mycket som skiljer CIDS från Nätverkstan, men det är också en hel del vi har gemensamt. Ekonomiskt kan vi inte jämföra oss med dem och kan följaktligen inte heller göra så stora satsningar som de gör. Men det finns andra kvaliteter som exempelvis Lagerhuset, som skulle kunna gå att utnyttja till både samlingsplatser för kulturutövare, och plats för en inkubator. Det finns också tillgång till mycket kunskap i alla människor som rör sig i Nätverkstans lokaler och i befintlig personal. 16

17 Enkel marknadsföring och tydlig information Det finns några viktiga punkter vad gäller marknadsförings- och informationssidan som vi kan lära av CIDS erfarenheter; vikten av att vara tydlig, enkel och enhetlig. Precis som de är Nätverkstan en ganska ovanlig verksamhet och för en utomstående kan det vara svårt att förstå vad vi kan erbjuda. Ju enklare vi marknadsför det vi gör och vad vi kan hjälpa till med, desto lättare för framtida klienter att ansluta sig till oss. CIDS har försökt bli mer enhetliga med nya färger på trycksaker och foldrar, något som Nätverkstan också skulle kunna göra. Att få information samlad på ett snyggt sätt bidrar till ett bra intryck, både för blivande kunder och finansiärer. Att med formulär och databas logga nya klienter är också något som med lätthet skulle kunna överföras för våra behov. Dessutom utbyggnad av redan befintlig hemsida borde vara relativt lätt att göra. Systemet med att ha en slags receptionist, spindeln i nätet, sluss, sammanhållande länk vad gäller första kontakt och mottagande är väldigt viktigt. Vi tyckte att det var skönt att ha tillgång till en kontaktperson (Annie) som kunde hänvisa oss till olika platser och bistå med information om vilka som var vilka. Det bidrar förutom positivt intryck också till att organisationen känns professionell och trygg. I vårt projekt bör vi, på sikt, ha någon som också har denna roll. Nätverksbyggande Begreppet nätverk är inte helt enkelt att ta till sig eftersom man på CIDS inte rör sig med en klar distinktion mellan nätverk och företag. Ett nätverk kan, som vi uppfattade det, lika gärna vara en nod i ett nätverk som hela eller delar av detsamma. Idén om att nätverk är rätt forum för att hjälpa kulturutövare är intressant och praktisk. Men med tanke på att vi, som sagt, inte alls har de resurser de har att starta och finansiera nya nätverk, får man nog lägga upp en annan strategi. Ett sätt kan vara att börja arbeta tillsammans med de redan befintliga nätverk som vi känner till. Dale Hicks uppvisade kopplingsschema eller flödesdiagram var minst sagt imponerande men hur skulle vårt schema se ut om vi tog oss tid att kartlägga det med Näteks tidskrifter, Kulturverkstans elever, handledare och lärare, Tidskriftsverkstans medlemstidskrifter, Videoverkstans medlemmar, Bildverkstans fotografer, intresseorganisationerna och Arbetsförmedlingen Kultur alla dessa nätverk skulle kunna läggas i ett fantastiskt flödesdiagram. Det intressanta i sammanhanget är, att det till stor del är gratis. Här kan vi mäta oss med CIDS på lika villkor. Nätverket ska ses som en avgörande del i en infrastruktur som redan finns. Arbetet med att i första hand, via nätverken, stödja och utveckla varje sektor inom kulturområdet ovanifrån är intressant. Det borde vara av nationellt och regionalt intresse att arbeta på detta sätt. Att sätta in punktinsatser genom att ekonomiskt stödja enskilda personer är inte ett framgångsrikt koncept på lång sikt. Man borde som politiker förstå vad Västra Götalandsregionen skulle kunna vinna på en inkubator, eller flera, som en del i ett bredare innovationssystem, för att stärka hela kultursektorn i regionen. Att metoden skulle kunna generera arbetstillfällen, sysselsättning och dessutom marknadsföra regionen är för oss inte så svårt att se. 17

18 Rådgivarnas roll Stuart Worthington såg allvarligt på rådgivarnas roll. Enligt honom var det viktigt att de har långvarig erfarenhet och att de faktiskt också kan ses som lyckade, alltså ha rott i land sitt projekt. Att i intresseorganisationerna och fackförbunden finna rådgivare och experter är bra. Medlemmarna skulle kunna bli rådgivare och kontaktpersoner och experterna företagsutvecklare. Samarbetet med dessa organisationer skulle gynna både dem och oss. Många intresseorganisationer har ont om pengar och ett mycket snävt kontaktnät. Enligt personal på Dans i Väst skulle ett samarbete vara mycket intressant. Fackförbunden Teaterförbundet och Musikerförbundet, Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och många andra förbund skulle säkert visa stort intresse för det vi vill göra. Nätverk kan bildas med konstnärer, författare, musiker som rådgiver andra på väg in i de olika branscherna, möjligtvis till och med gratis eller till en låg kostnad, med tanke på att de stärker sektorn och att de troligtvis vill arbeta under bättre förutsättningar själva. Vikten av gruppbaserad experthjälp är något vi kan ta med oss. Här kanske vi kan samarbeta med advokatbyråer, istället för att var och en som behöver hjälp betalar kronor/timme hos advokaten eller juristen. Man går samman och betalar endast ett par hundralappar. Detta är fullt möjligt och dessutom kan man också koppla in Skattemyndigheten, Kooperativ Konsult som ger gratis rådgivning i många frågor. Samarbeten och nya kontakter får man på köpet. Inkubatorn platsbaserad eller virtuell När vi presenterade vår modell över ett innovationssystem med en inkubator var samtliga intervjuade med på noterna. Man tycktes förstå de bakomliggande idéerna. En vanlig reflektion var: It's a house? Man förknippade alltså inkubatorn med en plats, ett hus. Det stämmer väl med intentionerna bakom modellen, men vi fann inget motsvarande i Manchester. Tvärtom tycks man vara helt inne på virtuella inkubatorer. Egentligen fick vi inget fast grepp på företeelsen. Chris tog upp, för att ta ett exempel på begreppets böjlighet, en inkubator som startades på 70-talet där inga nya deltagare tas in. Förstått på det sättet har begreppet spätts ut till oigenkännlighet. Det som är intressant just med Manchester är att tankarna om inkubatorer implementeras inom kultursektorn. Man får en känsla av att företeelsen sprider sig och att man har kommit mycket längre än i Sverige med åtgärder för att stärka och utveckla den kulturella sektorn. Man har forskat kring kultursektorn och dess situation, man har dokumenterat och kartlagt hur många etablerade utövare och företag som existerar i branschen, man har också tagit fram åtgärder för hur man på bästa sätt ska gå tillväga. I Sverige får man en känsla av att sektorn är spridd och trådarna inte är dragna. Vi sitter på var sitt håll och arbetar med vår lilla grupp. Det är inte konstigt att sektorn som helhet har svårt att göra sig hörd. Andy Lovatt poängterade att efterfrågan av hjälp och stöd kan vara större än vad Nätverkstan kan komma att erbjuda. Då är det väsentligt att fundera över hur man ska hantera situationen och slipa på sina argument. Det är inte alla man kommer att kunna hjälpa med en inkubator, utan några få. Andy Lovatt uttryckte också vikten av en förinkubator. Hur ser Nätverkstan på det? I förinkubatorn bedömer man projektens bärkraft och det blivande företagets styrka. Om Nätverkstan tror på projektet eller företaget ges möjligheten att fortsätta in i den riktiga inkubatorn. Om det är något som skulle vara aktuellt för Nätverkstan kommer säkert att diskuteras inom en snar framtid. Det är inget som säger att en platsbaserad inkubator är det enda alternativet och det bästa alternativet. Kanske, på sikt, även en virtuell inkubator med mutual mentoring och action-sets kommer att vara ett alternativ. Kanske kan man arbeta med båda samtidigt. Inte att förglömma är att en virtuell inkubator är en billigare sådan. 18

19 Slutord Med trötta fötter, med huvuden fulla av nya idéer lämnade vi CIDS och Manchester bakom oss. För oss har resan betytt väldigt mycket, både vad gäller nya kunskaper men också med tanke på avdelningen i sig självt. Vi har kommit närmare varandra i arbetsgruppen och vi har något mer gemensamt förutom det dagliga arbetet. NÄTEK som noden, som ett centrum, där informationen finns och framför allt viljan att vara med att skapa något nytt är en fantastisk utgångspunkt i det fortsatta arbetet med inkubatorn och ett innovationssystem för kultursektorn i Västsverige. Med spänning ser vi fram emot att få börja arbeta med allt det nya. 19

20 Kontaktlista CIDS The department store 5 Oak Street Manschester M4 5JD England Tfn: +44 (0) Fax: +44 (0) enquiries@cids.co.uk Personal: LYN BARBOUR - DIRECTOR DOMINIC IRVING - FINANCE & ADMINISTRATION MANAGER RACHAEL BAMPTON-SMITH - MARKETING & COMMUNICATIONS MANAGER CHRIS LETHBRIDGE - DEVELOPMENT OFFICER (BUSINESS START UP) LISA HARDING - TRADE DEVELOPMENT OFFICER DALE HICKS- NETWORKS DEVELOPMENT OFFICER PAULETTE BRIEN - INFORMATION OFFICER TIM GILES - INFORMATION OFFICER PHIL BIRCHENALL - INFORMATION OFFICER MATHILDE FAVRE - FINANCE ASSISTANT ANNIE LETHBRIDGE ADMINISTRATOR Andy Lovatt andy.lovatt@nwda.co.uk MCMN Stuart Worthington Project Manager Tfn: +44 (0) Fax: +44 (0) stuart.worthington@manchester-music.org.uk Justin O Connor Manchester Institute for Popular Culture (MIPC) Manton Building Manchester Metropolitan University Rosamond Street West Manchester 20