Årspremiärlunken, Int Restskola, Stora Essingen m kyrka och fika,

Transkript

1 Årspremiärlunken, Int Restskola, Stora Essingen m kyrka och fika, Ja så var det äntligen säsongpremiär och många hade hörsammat kallelsen och mött upp för att skaka ner julmaten. Det blev tangerat rekord med 14 Lunkare. En lämnade återbud, synd, eftersom jag inte kunde garantera en extra stol vid lunchen. Om inte detta skett hade ett nytt lunkarrekord uppstått. På Pendeln och vid Karlberg samt på S:t Eriksbron samlades vi. Mmmmm äkta rosor Biff à la Minute

2 Väl framme på (skol)gården levererade Ulf en snabbskiss av hur dagen var tänkt att förlöpa efter lunchen. I själva bespisningen fanns ett långbord uppdukat åt oss alla. Bra att äta här, tre rätter, men man behöver bara välja varmrätten. Förrätten var len äggröra (knepig att tillaga och man måste röra hela tiden på svag värme. Den var OK men jag kände små gryn) med en bit ugnsbakad kålrot, spenatblad samt ett enstaka endiveblad. De utlovade quenellerna uteblev men det serverades stekt lax med potatismos. Till dessert fick vi en bra crème brulée men blåbären var något smaklösa och vattniga (inlagda i frysen utan socker??). Några valde en snabb kaffetår innan de ställde sig i kassakön. Kassakön Predikstolen Då alla var färdiga med sina bestyr drog iväg mot Lilla och Stora Hesslingen (vilket var det äldre namnet på Essingeöarna). Vi fortsatte Ahlströmergatan västerut och efter Igeldammsgatan kom vi ut på Mariebergsgatan, korsade Drottningholmsvägen och vid Västerbroplan togs det av snett åt höger in på Gjörwellsgatan. Då bron till Lilla Essingen passerats tog vi av till höger och gick nerför Gamla Essinge broväg och kom på så sätt under Essingeleden. Vi marscherade i rask takt uppåt nu med Essingeleden till vänster. Väl framme på Stora Essingen gick vi rakt in på Flottbrovägen och litet senare, nerför, togs det vänster in på Essinge Kyrkväg och uppför och så uppför igen till Stora Essingens kyrka. Den firar i år 50- årsjubileum. En annan jubilar är Engelbrektskyrkan med sina 100 år. Det märkliga med

3 kyrkan är att altaret är orienterat åt norr (tomtens beskaffenhet??) vanligtvis skall det vara åt öster (soluppgång). Ibland blir inte färgerna (kan inte korrigera) som tänkt (ingen blixt) lampan är av mässing Stiligt golv Fönster över vapenhuset med orgeln under Vad förväntas? Den helige Ande eller Kaffe? Här ses basilikastuket, på utsidan som en lada Basilika enligt Wikepedia

4 Under antiken användes större byggnader, kallade basilikor, som domstols- eller butikslokaler. Den första kristna basilikan byggdes på 300-talet i Rom. Därefter uppfördes i hela hela romarriket, från England till Mesopotamien, kyrkor i basilikastil. I Västeuropa vidmakthöll den sin ledande ställning cirka tusen år. Tre av Roms fyra patriarkalkyrkor, San Pietro in Vaticano (Peterskyrkan), San Giovanni in Laterano (Laterankyrkan, den äldsta byggd ) samt San Paolo fuori le Mura, tillhör kristendomens första basilikor, samtliga invigda på 320-talet. De har sedan dess genomgått omfattande om- och tillbyggnader. Ett ståtligt exempel på en numera raserad basilika är Maxentiusbasilikan på Forum Romanum i Rom. Arkitektur Basilikans arkitektoniska förebild var den romerska förvaltningsbyggnaden och dess struktur med mittskepp med klerestorium och sidoskepp avskilda från mittskeppet av kolonnader. De utgjorde förebild för de kristna rummen ända in på 1800-talet. Basilikans långsmala rum avslutas med en halvcirkelformad utbyggnad, absid, som i gotiken motsvaras av koret. Basilikorna är liksom andra kyrkbyggnader orienterade i östligvästlig riktning, något som bygger på den kristna föreställningen att Kristus vid sin återkomst till jorden kommer att uppenbara sig i öster. På en äkta basilika reser sig mittskeppet över sidoskeppen så att fönsteröppningar bildas i utrymmet mellan. Reser sig mittskeppet inte tillräckligt högt för att ge utrymme åt fönster kallas kyrkobyggnaden för en pseudobasilika. En basilika där mitt- och sidoskepp är separerade av pelare istället för kolonner, kallas pelarbasilika. Fotografering är inte lätt med blixt och utan blixt! Blev besviken på den kolsvarta glasskulpturen eftersom jag läst att man vid installationen hade ordnat med belysning. Nu har jag emellertid korpat en bild ur ett bildspel på hemsidan och då ser det hela helt annorlunda. Bifogat finns också en beskrivning (förklaring) av altarskulpturen. Insåg att det var lönlöst att i skymningen få bra bilder av kyrkan.

5 Den alltid påpasslige Ulf W kunde meddela att vi avverkat 4,27 km från lunchen till kyrkan. Nu gällde det att hitta fiket Karin på ön vilket skulle finnas vid Essinge Torg nedanför kyrkan. Ingemar var snabb och frågade en yngre man (alltså ej tonåring) om det fanns något konditori på ön. Mannen såg förvånad ut men svarade som det mest självklara flera. Det

6 jag hade tänkt mig hade fått ny ägare men det trevligaste var före Konsum (åt andra hållet). Vi gick därför ner Badstrandsvägen och hittade Delikatessingen. De snabba gossarna redan på plats Vad är det som blänker längst bort? Inredningen bestod av halvgamla (eller gamla) möbler men kaffet var gott och billigt. En bonnkaffe med ett kolasnitt 36:- vilket är betydligt billigare än när vi var på nyrenoverade och nyöppnade Wienerkonditoriet. Högt till tak var det också. Förklaringen var att Posten hållit till här. Kassaskåpet

7 Enligt min plan skulle vi efter avslutat kaffe fortsatt framåt på gatan och med tiden kommit fram till en tvärbanehållplats fvb till Årstaberg där omstigning skulle ha skett till Pendeln. Nu visade det sig att stombuss 1 hela tiden rullade förbi Delikatessingen så det blev ändrade planer och majoriteten lämnade bussen i korsningen Flemminggatan och S:t Eriksgatan. Vi gick över bron och var efter ett tag nere vid Karlbergs station. Som vanligt hade vi tur med vädret. Det var utlovat litet regn och någon enstaka regnskur men inga droppar föll på våra huvuden. Jag hade oroat mig en aning för blåst eftersom rampen till Västerbroplan och Essinge broväg är rejäla blåshål. Vi förnam bara enstaka små vindpustar. För mig var det inspirerande att så få hade gått den utlagda rutten och ingen hade tydligen heller tidigare besökt kyrkan. Min stegräknare visade steg men jag gjorde en liten böj från bussen till apoteket så ett mera rättvisande antal får nog anses vara steg. En bra början på det nya året med många framtida övningar! Hälsningar./Ulf Stora Essingens kyrka Vår vackra kyrka på Stora Essingens näst högsta punkt står kyrkan. Den invigdes Arkitekt var Cyrillus Johansson, som också ritat bl.a. Årstabron och S:t Görans församlingshus. Arkitekten var tydligt inspirerad av sydeuropeisk stil. Detta syns i kyrkans valvbågar och alldeles särskilt i klocktornet, den s.k. kampanilen, som syns vida kring från Essingeleden. INVIGNINGSÅR: 1959 ARKITEKT: Cyrillus Johansson SEVÄRDHET: Glasmålning av professor Einar Forseth HUVUDORGEL: Olof Hammarberg, Göteborg, 1960, 23 stämmor KORORGEL: Åkerman & Lund Orgelbyggeri, Knivsta, 1976, 4 stämmor Essinge kyrka Försoningens kyrka har form av en basilika, med ett högt, brett mittskepp, flankerat av smala, låga sidoskepp. Yttermurarna har rött fasadtegel med tjocka fogar. I entréfasaden finns 13 nischer med skulpturer, huggna i bohusländsk granit. Kristus, försonaren omges av representanter för tolv folkslag. Skulpturerna är utförda av Torolf Engström. Högre upp på fasaden finns ett rosettfönster. Den kopparklädda kyrkporten kallas för Himmelens port genom molnformationer i relief, bryter förgyllda strålar fram. Strax söder om kyrkan står ett runt 48 meter högt klocktorn med en korskrönt kopparspira. Under spiran har tornet tolv pelare, som bildar en öppen lanternin. Pelarna symboliserar de tolv apostlarna. Sidoskeppens höga fönster med blyinfattat, olikfärgat antikglas ger kyrkorummet ett stämningsmättat ljus. Det västra sidoskeppet kallas Meditationsgången, det östra Dopgången. Det leder fram till doprummet, som har en dopfunt av handsågat tegel.

8 Triumfbågen, som skiljer kyrkorummet från koret, är målad i regnbågens färger. Altaret är uppfört i mönstermurat, rött tegel och har en kalkad ekskiva. Altartavlan AVSKED OCH ÅTERKOMST Einar Forseths glasmålning är en bred bildberättelse under temat Avsked och Återkomst. Vi möter där årstidernas växlingar. Vi finner bilder ur svenskt arbete och liv i skogen, på havet och på åkern. Det berättas också om ond bråd död och om den djupa sorgen som slår följe. Återkomsten efter jordelivets dagsverke sker till en himmel där Kristus tronar mellan ett par väldiga vingar. En detaljstudie av glasmålningen ger följande bildberättelse där vi lämpligen börjar med bilderna nere i högra hörnet av målningen: Det är höst och ett par båtar har dragits upp på land. Höstlöven från björken intill ligger spridda på marken. Så kommer vintern och björnen slumrar i sitt ide. Skogen står tät. En skogsarbetare vilar sig sittande på en stubbe intill timmervältan. Den kraftiga yxan står lutad mot hans knä. Så kommer våren till tunet utanför fiskarstugan. Vi ser ett idylliskt landskap ned mot sjön med den gamla gärdesgården som inhägnar tunet, där nät hänger på tork. En taltrast sjunger i en grantopp strax ovanför timmerhuset. Nu har fiskebåten satts i sjön och focken är fylld av vinden. En man står mitt i båten och hissar storseglet. En fyr syns i bakgrunden. Men i all idyllen finns också med ett avsked. Fiskarhustrun med sitt huckle på huvudet står på stranden och vinkar farväl åt maken på sjön. Avsked och återkomst? Det är och förblir mången gång en oviss fråga för dem där hemma med mannen på havet. Kanske får hon som står där på stranden också representera sjömanshustrun till nästa bild där ett svenskt handelsfartyg förliser ute på havet. Fartyget bär på sidan svensk neutralitetsbeteckning. Konstverket kom till mitt under brinnande andra världskriget. Trots sin neutralitetsbeteckning har fartyget blivit torpederat och är på väg mot djupet. En drunknad sjöman har flutit i land med livbojen och en åra från livbåten vid sidan. De anhöriga står sörjande bredvid honom. En gravsten har rests och en krans läggs ned vid graven. Så följer en bildserie över bondens år. Han plöjer sin åker med två hästar spända för plogen. I plogfåran hoppar en kråka. Intill ser vi ett landskap med betande hästar och kor. Skördetiden kommer och en man på en stege skördar frukterna på ett äppelträd och sädesskylar binds samman och ställs upp på åkern för att torka. Mitt i denna bildberättelse har konstnären också strött in några detaljer ur en annan verklighet. Vi finner där en bild av St Peterskyrkan i Rom, av Eifeltornet i Paris med ett flygplan som svävar ovanför och av Frihetsgudinnan i hamninloppet till New York. Ovanför bondens åkrar och hagmarker och skogen och havet slår regnbågen sin bro mellan jorden och himlen. Regnbågen är i gammakristen symbolik bron mellan jorden och paradiset. Från det brospannet utbreder sig i målningen ett par väldiga vingar. Överst mellan vingspetsarna tronar Kristus med sin gloria kring huvudet och med korset i

9 bakgrunden. Änglagestalter kring honom sträcker ut sina händer och tar emot barn, unga, sjuka och gamla. Överst på regnbågens brospann ser vi hur en man stiger upp från sin säng och kastar sina kryckor. Till höger därom i bildfältet får också bonden, nu med lien på axeln, ta avsked av sin hustru som också hon med utsträckta händer är på väg mot Kristusgestalten. På motstående sida av målningen har en man landat med sin båt vid stranden. Han har bundit upp storseglet och från fören av båten överlämnar han ett litet barn, som sakta glider ur hans famn och tas emot av utsträckta händer. Ett fågelsträck längst uppe i glasmålningens vänstra hörn blir en slutvinjett med en vision av temat Avsked och Återkomst. Glasmålningen gjordes 1941 för ett gravkapell i Karolinska sjukhusets lokaler i Solna. Den var där uppsatt som fönster från golv till tak ut mot parken med dagsljuset som ljuskälla. Sedan lokalen omdisponerats för helt annat ändamål har glasmålningen deponerats i Essinge kyrka. Glasmålningen täcker en yta av korväggen på ca 2 x 5 meter och består av mer än 600 blyinfattade glasdelar. Målningen är applicerad på korväggen i en järnram med utrymme bakom för elektrisk belysning. Ljuskällan består av ca 200 elektriska smålampor. (Invigningsdagen den 5 juni 1988, Lars Lindberg, kyrkorådets ordförande) Einar Forseth ( ) har en rik och mångsidig såväl kyrklig som profan konstnärlig produktion. Åren utförde han bysantinskt inspirerade guldmosaiker i Gyllene salen i Stockholms stadshus med Mälardrottningen som stor fondgestalt. I över ett sjuttiotal svenska kyrkor alltifrån Malmbergets kyrka i Norrbotten till Mariakyrkan i Helsingborg är han representerad med glasmålningar, altartavlor, altarskåp eller vägg- och takmålningar. I Stockholm finner vi hans muralmålningar på korväggen i S:t Görans kyrka, hans triptyk i Västerledskyrkan, altarskåpsmålningar i Stefanskyrkan i Vanadislunden och Brännkyrka kyrka, mosaiker, väggmålningar respektive glasmålningar i Högalidskyrkans gravkapell samt Gustav Vasakyrkans och Engelbrektskyrkans columbarier. Utanför Sveriges gränser är han representerad med en mosaik i Nidarosdomen i Trondheim i Trondheim i Norge och med ett marmormosaikgolv, 10 meter i diameter, ävensom fem höga målade fönster i Coventrykatedralen i England.