Huvudsakligt innehåll

Transkript

1 FRAMSTÄLLNING nr x/200x-200x 200X-XX-XX Till Ålands lagting Avfallsdirektivet Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning och en landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd. Genom lagarna genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (2008/98/EG) om avfall och om upphävande av vissa direktiv, nedan avfallsdirektivet. Förslagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Avfallsdirektivet ska genomföras senast den 12 december 2010.

2 !" #$ % #&% '(& )$*%"! & % #$%!&! % +"!% % %,,- %!*%%,.* %!% %, /'0 $ %. &0!1%!. 2! $%%&1% &1%&%. '(& )$*%"! & %. #$%!&! % / +"!% % % 3,- %!*%% 3.* %!% % 3 /'0 $ % 4, 1% %% 4. 2 % &1% 4 5 % 4 6%* %!" 4 6%* 51(.. #'7#-'#8$%* %!". #'7#-'#8$%* 51(. -% %.

3 Allmän motivering 1. Avfallsdirektivet Nedan görs en kort beskrivning av innehållet i avfallsdirektivet. Närmare redogörelse av vissa artiklar görs under avsnitt 3. Behovet av ändringar för att genomföra avfallsdirektivet. 1.1 Syfte, tillämpningsområde och definitioner I avfallsdirektivet fastställs åtgärder som syftar till att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa följderna av generering och hantering av avfall samt minska resursanvändningens allmänna påverkan och få till stånd en effektivisering av denna användning (artikel 1). Genom avfallsdirektivet upphävs gällande direktiv (2006/12/EG) om avfall, direktivet (91/690/EEG) om farligt avfall och direktivet (75/439/EEG) om omhändertagande av spilloljor (artikel 41). Vissa bestämmelser i de två sistnämnda direktiven inlemmas i avfallsdirektivet. Från avfallsdirektivets tillämpningsområde undantas bland annat utsläpp till luften, radioaktivt avfall, explosiva varor, naturligt material från jordeller skogsbruk, avloppsvatten, vissa djurkadaver och avfall från utvinningsindustrin (artikel 2). De centrala begreppen som används i avfallsdirektivet definieras (artikel 3). Villkor uppställs när ett ämne som uppkommer i en produktionsprocess ska anses vara biprodukt och inte avfall (artikel 5) samt när avfall ska upphöra att vara avfall (artikel 6). En avfallshierarki som ska gälla som prioritetsordning för lagstiftning som rör förebyggande och hantering av avfall anges (artikel 4). I första hand ska avfall förebyggas genom minskning av avfallsmängden, den negativa påverkan av miljön och människors hälsa eller halten av skadliga ämnen. För avfall som ändå uppkommer gäller att avfallet ska förberedas för återanvändning, materialåtervinnas, återvinnas på annat sätt eller bortskaffas, i nu nämnd prioriteringsordning. Hierarkin är inte absolut, avvikelser kan krävas för att främja de alternativ som ger bäst resultat för miljön som helhet. 1.2 Allmänna krav och avfallshantering Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att garantera ett utökat producentansvar (artikel 8). Åtgärder ska vidtas som är nödvändiga för att se till att avfall genomgår återvinning (artikel 10). Krav ställs på medlemsstaterna att se till att avfall hanteras i enlighet med avfallshierarkin och utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön (artiklarna 10, 12, 13, 15 och 17). Medlemsstaterna ska, i syfte att främja materialåtervinning av hög kvalitet, införa separat insamling av avfall om det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart samt senast 2015 ordna separat insamling för åtminstone papper, metall, plast och glas och vidta alla nödvändiga åtgärder så att senast 2020 förberedandet för återanvändning och materialåtervinning ska omfatta åtminstone papper, metall, plast och glas från hushåll och liknande källor och öka till totalt minst 50 viktprocent samt till minst 70 viktprocent när det är fråga om förberedandet för återanvändning och återvinning av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall (artikel 11). Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att farligt avfall från annat än hushåll övervakas, inte blandas, förpackas och märks (artiklarna 17-19) samt för att se till att spilloljor samlas in separat (artikel 21). Kostnaderna för avfallshanteringen ska, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala, belasta den ursprungliga avfallsproducenten eller den nuvarande eller de tidigare avfallsinnehavarna (artikel 14).

4 , 1.3 Tillstånd och registrering Medlemsstaterna ska kräva att alla verksamhetsutövare som har för avsikt att återvinna eller bortskaffa avfall ska inneha ett tillstånd från behörig myndighet och tillståndet ska omfatta vissa uppgifter (artikel 23). Medlemsstaterna får undanta verksamhetsutövare från tillståndskravet om verksamheten består i bortskaffande av eget icke-farligt avfall på den plats där avfallet uppkommer eller återvinning av avfall om allmänna regler för varje typ av verksamhet fastställts och i fråga om farligt avfall dessutom om särskilda villkor för beviljande av undantag från tillståndsplikten fastställts (artiklarna 24 och 25). Medlemsstaterna ska se till att behörig myndighet för ett register över verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall, handlare eller mäklare, om dessa inte omfattas av tillståndskrav och verksamhetsutövare som omfattas av undantag från tillståndskraven (artikel 26). 1.4 Planer och program Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter fastställer en eller flera avfallsplaner som var för sig eller i kombination ska omfatta den berörda medlemsstatens geografiska territorium i dess helhet samt en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen och bestämmelserna i avfallsdirektivet (artikel 28). Medlemsstaterna ska, senast den 12 december 2013, upprätta avfallsförebyggande program som ska ingå antingen i avfallsplanerna eller i andra miljöpolitiska program eller fungera som separata program och i dem ska mål för förebyggande av avfall fastställas, de befintliga förebyggande åtgärderna beskrivas samt utvärderas vilka åtgärder som är användbara (artikel 29). Medlemsstaterna ska säkerställa att avfallsplanerna och de avfallsförebyggande programmen utvärderas åtminstone vart sjätte år och ses över vid behov (artikel 30). Medlemsstaterna ska se till att så många som möjligt ges tillfälle att delta i utarbetandet av planer och program samt samarbeta med övriga berörda medlemsstater vid utarbetandet och informera kommissionen om planerna och programmen (artiklarna 31-33). 1.5 Inspektioner och register De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum inspektera verksamhetsutövare som behandlar avfall, verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall, mäklare och handlare samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall (artikel 34). Tillståndspliktiga verksamhetsutövare, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall ska föra ett register i tidsföljd över avfallets mängd, typ, ursprung och vid behov destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod samt på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande (artikel 25). Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att avfall överges, dumpas eller hanteras på ett okontrollerat sätt och fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i avfallsdirektivet samt vidta erforderliga åtgärder för att se till att de verkställs (artikel 36).

5 . 1.6 Slutbestämmelser Medlemsstaterna ska vart tredje år, inom nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser, underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport i elektronisk form för varje sektor (artikel 37). Kommissionen biträds av en kommitté som bland annat får ändra i bilagorna till avfallsdirektivet mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen (artiklarna 38 och 39). Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa avfallsdirektiv senast den 12 december 2010 (artikel 40). 2. Lagstiftningsbehörigheten Landskapet har enligt 18 10, 22, 25 och 26 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om natur- och miljövård samt näringsverksamhet och, inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet, beläggande med straff och storleken av straff samt utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel. 3. Behovet av ändringar för att genomföra avfallsdirektivet Avfallsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att de nationella bestämmelserna får gå längre än vad som krävs enligt direktivet. Landskapsregeringen har valt att, då ärendet är brådskande, föreslå de ändringar av lagstiftningen som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Till den del nuvarande lagstiftning går längre än direktivet föreslås inte några ändringar av sådana bestämmelser. 3.1 Syfte, tillämpningsområde och definitioner Bestämmelsen i artikel 1 om direktivets syfte överensstämmer till stor del med bestämmelsen i 3a landskapslagen (1981:3) om renhållning, nedan renhållningslagen, som anger syftet med bestämmelserna i renhållningslagen. Bestämmelsen i 3a renhållningslagen omnämner inte förebyggande av avfall och således inte heller att det är en prioriterad åtgärd. Bestämmelsen bör ändras för att syftet med renhållningslagen ska anpassas till kraven i artikel 4, som anger att inom avfallshierarkin ska förebyggande av avfall prioriteras och ska gälla för lagstiftning om avfall. Artikel 2 anger bland annat att vissa ämnen eller föremål som omfattas av annan gemenskapslagstiftning ska undantas från avfallsdirektivets tilllämpningsområde. Renhållningslagen bör, till den del det finns tveksamheter om renhållningslagen ska tillämpas på ämnen eller produkter som omfattas av annan gemenskapslagstiftning, anpassas till avfallsdirektivets tilllämpningsområde. Definitionerna av begrepp i artikel 3 måste genomföras i landskapslagstiftningen till den del begreppen är kopplade till krav som ställs på medlemsstaterna. Till exempel den prioriterade avfallshierarkin ska genomföras i medlemsstaternas lagstiftning och kräver således att begreppen förebyggande, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och bortskaffande definieras i renhållningslagen så att de motsvarar definitionerna i avfallsdirektivet. Som nämnt kräver den prioriterade avfallshierarkin i artikel 4 ändringar i renhållningslagen. Bestämmelsen i artikel 5 om biprodukter som inte ska anses vara avfall kräver att dessa undantas från renhållningslagens tillämpningsområde. I bestämmelsen i artikel 5.2 ges en möjlighet att anta åtgärder för att avgöra vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att specifika ämnen eller föremål ska betraktas som en biprodukt och inte som avfall. Bestämmelsen fordrar

6 / att landskapsregeringen ges möjlighet att utfärda bestämmelser om dessa kriterier om sådana kriterier ges i gemenskapslagstiftningen. Direktivets bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall (artikel 6) riktar sig främst till gemenskapslagstiftaren som ska ta fram kriterier för vissa avfallsslag. Det är en tillräcklig lagstiftningsåtgärd att ge landskapsregeringen ett bemyndigande att utfärda bestämmelser som motiveras av de kommande kriterierna. Enligt artikel 7 ska uppdatering av den fastställda förteckningen över avfall antas i enlighet med ett kommittéförfarande. Förteckningen ska omfatta farligt avfall och hänsyn ska tas till avfallets ursprung och sammansättning samt i förekommande fall till gränsvärden för koncentration av farliga ämnen. Förteckningen över avfall är bindande när det gäller fastställande av avfall som ska anses utgöra farligt avfall. Att ett ämne eller föremål ingår i förteckningen innebär inte att det under alla förhållanden är avfall. Ett ämne eller föremål ska endast betraktas som avfall när definitionen i artikel 3.1 är uppfylld. Bestämmelsen i artikel 7 kräver att landskapsregeringen bemyndigas att i landskapsförordning utfärda bestämmelser om klassificering av avfall och farligt avfall så att det blir möjligt att anpassa landskapslagstiftningen till kommande uppdateringar av den EU-gemensamma förteckningen. Definitionen av avfall i renhållningslagen bör anpassas till den grundläggande definitionen av avfall i artikel Allmänna krav och avfallshantering Artikel 10 om återvinning kräver inte andra lagstiftningsåtgärder än att kraven i 8c 2 mom. renhållningslagen, om när olika typer av avfall ska samlas in separat och hållas avskilda från varandra, preciseras så att ett ytterligare villkor ska vara att det är miljömässigt genomförbart. Bestämmelserna i artikel 11 om återanvändning och materialåtervinning kräver inte i sig lagstiftningsåtgärder men målen om separat insamling, förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning kräver att landskapsregeringen, om inte målen uppfylls med andra åtgärder, ges möjlighet att utfärda närmare bestämmelser om de kvantitativa mål och skyldigheter som gäller förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning, separat insamling och kraven på att hålla avfall åtskilt samt om tidsfrister för uppnående av målen och fullgörandet av skyldigheterna. Kommissionen ska fastställa närmare regler om tillämpningsoch beräkningsmetoderna för övervakning av huruvida de mål om förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning som fastställts uppfylls (artikel 11.3). Landskapsregering bör bemyndigas att vid behov utfärda bestämmelser om tillämpnings- och beräkningsmetoder för målen om förberedandet för återanvändning och återvinning. Bestämmelserna i avfallsdirektivet om övervakning och blandning av farligt avfall (artiklarna 17 och 18) är huvudsakligen genomförda i landskapslagstiftningen med bestämmelserna i 8 3 mom., 8d, 14 1 och 2 mom., 15a, 16 1 mom. och 28l renhållningslagen. Vissa förtydliganden behövs dock i renhållningslagen t.ex. förbud att späda ut avfall (artikel 18.1). Bestämmelserna om separat insamling av spilloljor, behandling av dem och förbud mot blandning av spilloljor (artikel 21) kräver att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder och förutsätter inte i sig att lagstiftningsåtgärder vidtas. Om inte andra åtgärder är tillräckliga måste det lagstiftas om separat insamling av spilloljor, behandling av spilloljor och om förbud mot blandning av spilloljor. Kraven i artikel 21.1 b punkten att spilloljor behandlas enligt avfallshierarkin i artikel 4 kräver att till renhållningslagen fogas en bestämmelse som medför att avfallshierarkin ska beaktas även vid behandlingen av spilloljor. Renhållningslagen bör dessutom kompletteras

7 3 med en bestämmelse som bemyndigar landskapsregeringen att vid behov utfärda bestämmelser om skyldighet att separat insamla spilloljor och krav på att spilloljor inte blandas. 3.3 Tillstånd och registrering Bestämmelserna om tillstånd och registrering i avfallsdirektivet (artiklarna 23-26) bör anses vara genomförda i huvudsak med bestämmelserna i 28b och 28e renhållningslagen. Renhållningslagen behöver dock kompletteras med krav om att tillstånd att behandla avfall ska innehålla ett antal nya uppgifter (artikel 23.1 c, e och f punkterna), om registerföring av verksamheter som inte omfattas av tillstånd (artikel 26) samt med ett bemyndigande för landskapsregeringen att fastställa särskilda villkor för beviljande av undantag från tillståndsplikten för återvinning av farligt avfall (artikel 25.2). 3.4 Planer och program Bestämmelserna om avfallsplaner (artikel 28) är delvis genomförda med bestämmelserna i 8 renhållningslagen. Bestämmelserna i 8 behöver förtydligas i avseende vad planen ska omfatta och innehålla för uppgifter (artikel och 3 punkterna). Enligt artikel 29 ska medlemsstaterna upprätta avfallsförebyggande program senast den 12 december Artikel 29 kräver inte i sig att lagstiftningsåtgärder vidtas men kravet att medlemsstaterna ska säkerställa att de avfallsförebyggande programmen ska utvärderas åtminstone vart sjätte år och ses över vid behov (artikel 30) kräver lagstiftningsåtgärder. Att ställa krav på utvärdering av ett program som inte anges i renhållningslagen är inte någon begriplig lagstiftning varför landskapsregeringen förslår att skyldigheten att uppgöra ett avfallsförebyggande program ska intas i renhållningslagen. Kraven om utvärdering och översyn av planer och program (artikel 30) kräver lagstiftningsåtgärder. Kraven att planer och program ska läggas ut på en offentlig webbplats (artikel 31) kräver lagstiftningsåtgärder. 3.5 Inspektioner och register Bestämmelsen om att de behöriga myndigheterna med jämna mellanrum ska inspektera verksamhetsutövare som behandlar avfall, verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall, mäklare och handlare samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall och vad inspektionerna ska omfatta (artikel 34) kräver lagstiftningsåtgärder. Skyldigheten för vissa verksamhetsutövare att föra register över avfall och på begäran lämna ut information (artikel 35) är huvudsakligen genomförd med bestämmelserna i 28l renhållningslagen. De sistnämnda bestämmelserna behöver dock kompletteras med vissa verksamhetsutövare som idag inte omfattas av registerplikten och vissa nya uppgifter som ska registreras för att anpassa bestämmelserna till kraven i artikel 35. Bestämmelserna om att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att avfall överges, dumpas eller hanteras på ett okontrollerat sätt och fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i avfallsdirektivet och vidta erforderliga åtgärder för att se till att de verkställs (artikel 36) är i huvudsak genomförda med bestämmelserna i 8a, 31 och 37 renhållningslagen, dock så att 8a bör kompletteras med ett förbud mot dumpning av avfall.

8 4 3.6 Slutbestämmelser Slutbestämmelserna i avfallsdirektivet (artiklarna 37-43) kräver inte egentliga lagstiftningsåtgärder. Ikraftträdandet av de författningar som är nödvändiga för att följa avfallsdirektivet borde ha meddelats kommissionen senast den 12 december Förslagets verkningar Lagförslagen har endast indirekta konsekvenser för miljön. Mängden avfall och arten av avfall i samhället påverkas inte direkt av de föreslagna författningarna. Renhållningslagens bestämmelser tar främst fasta på vad som ska ske när avfall uppkommit. På sikt får dock bestämmelsen om den allmänna skyldigheten att iaktta den prioriterade avfallshierarkin betydelse för miljön eftersom hierarkin ska gälla för all verksamhet som behöver tillstånd eller som miljögranskas och det alternativ i avfallshierarkin ska väljs som ger bästa resultat för miljön som helhet. Några konsekvenser för landskapets och eller kommunernas ekonomi har inte lagförslagen. Skyldigheten att föra eget register för verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall ökar i viss mån uppgifterna för företagare som sysslar med sådan verksamhet. Skyldigheten att med jämna mellanrum inspektera vissa verksamhetsutövare är en ny skyldighet för tillsynsmyndigheten men kräver inte några extra personella eller andra resurser vid myndigheten. Lagförslagen bedöms inte ha några konsekvenser för jämställdheten. 5. Beredningen av förslaget För beredningen av ärendet har tjänster köpts utifrån. Förslaget har varit på remiss till Detaljmotivering 1. Ändring av landskapslagen om renhållning 1 I paragrafens 2 mom. anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Enligt 1 punkten undantas från lagens tillämpningsområde radioaktivt avfall eller avfall från explosiva varor. Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande bestämmelse i 1 2 mom. Undantaget i 2 punkten beträffande utsläpp av avfall i luften, vatten eller avlopp motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 3 mom. första meningen. Nuvarande bestämmelse anger att lagen inte gäller utsläpp av avfall i luften, vatten eller avlopp till de delar som omfattas av landskapslagstiftningen om luftvård, vatten och hälsovård. Utsläpp av avfall i t.ex. vatten regleras inte enbart i landskapslagstiftningen om vatten utan även i annan miljöskyddslagstiftning. För att klargöra att undantaget i 2 punkten omfattar utsläpp av avfall i luften, vatten eller avlopp som regleras annanstans anges allmänt att undantaget gäller till de delar som sådant avfall omfattas av annan landskapslagstiftning. Enligt 3 punkten ska lagen inte tillämpas på animaliska biprodukter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002, om produkterna är avsedda för annat än förbränning, deponering eller biogas- eller komposteringsanläggning. Utan-

9 9 för tillämpningsområdet står t.ex. biprodukter som används för tillverkning av gödselfabrikat, inom foderproduktion eller vid tillverkning av foder för sällskapsdjur. Stallgödsel från animalieproduktionens djur, vilket är en animalisk biprodukt enligt förordning 1069/2009, omfattas av lagens tilllämpningsområde när den är avsedd för förbränning, deponering på en avstjälpningsplats eller för användning vid en biogas- eller komposteringsanläggning. Stallgödsel som är avsedd att användas som gödselfabrikat eller som råmaterial för gödselfabrikat samt användningen av obearbetad stallgödsel till gödsling av åkrar och jordförbättring ska inte omfattas av lagens tillämpningsområde. Undantaget överensstämmer i sak med bestämmelsen i artikel 2.2 b i avfallsdirektivet. I 4 punkten undantas från lagens tillämpningsområde hela kroppar av djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota allvarliga smittsamma djursjukdomar som har eller kan misstänkas få en stor utbredning (epizootiska sjukdomar). Exempelvis djurkroppar som transporterats till destruktionsanläggningar, grävts ned eller använts till utfodring med kadaver och andra animaliska biprodukter avses inte ingå i lagens tillämpningsområde, utan på dessa funktioner tillämpas förordning 1069/2009. Det är däremot meningen att lagen ska tillämpas på djurkroppar som är avsedda för deponering på avstjälpningsplatser eller förbränning. Statsrådets förordning om avfallsförbränning (FFS 362/2003), som enligt 1 landskapsförordningen 2003/33 ska tillämpas i landskapet, tillämpas dock inte på förbränning av ovan nämnda hela djurkroppar, i stället tillämpas på dem kraven i förordning 1069/2009 vid förbränning i samband med både sedvanlig jordbruksverksamhet och allvarliga, akuta djursjukdomsfall. Undantaget överensstämmer i sak med bestämmelsen i artikel 2.2 c i avfallsdirektivet. Slutligen i 5 punkten undantas från lagens tillämpningsområde avfall från täktverksamhet och annan utvinningsindustri till den del sådant avfall omfattas av annan landskapslagstiftning. Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande bestämmelse i lagens 1 3 mom. andra meningen som anger att lagen inte ska tillämpas på avfall från täktverksamhet till den del som omfattas av landskapslagstiftningen om naturvård. Bestämmelser om avfall från täktverksamhet och annan utvinningsindustri finns även i t.ex. i statsrådets förordning om utvinningsavfall (FFS 379/2008), som enligt 1 landskapsförordningen 2008/108 ska tillämpas i landskapet. För att klargöra att undantaget i 5 punkten omfattar avfall från täktverksamhet och annan utvinningsindustri som regleras annanstans anges allmänt att undantaget gäller till de delar som sådant avfall omfattas av annan landskapslagstiftning. I 1 3 mom. undantas från lagens tillämpningsområde biprodukter. Genom bestämmelsen genomförs artikel 5 i avfallsdirektivet. Utifrån bestämmelsen är det möjligt att definiera som biprodukt bara s.k. restprodukter som uppkommer som biflöde i en produktionsprocess, vid sidan av den egentliga huvudprodukten. Med stöd av bestämmelsen kan t.ex. restprodukter från konsumtion inte definieras som biprodukter. Biprodukter jämställs med vilka produkter som helst och omfattas av de relevanta produktkraven i lagstiftningen. Enligt bestämmelsen är det möjligt att definiera ett ämne eller föremål som biprodukt bara om alla villkor enligt 3 mom. uppfylls. Till skillnad från avfall som uppkommer genom en process kan det anses att en restprodukt som definieras som biprodukt har producerats med avsikt i processen. Ett tecken på det kan t.ex. vara att det görs ansträngningar att skräddarsy restproduktens användbarhet med hjälp av valet av råmaterial och teknik för att restprodukten ska lämpa sig så väl som möjligt för fortsatt användning. Definitionen av biprodukt avses vara direkt tillämplig i förvaltningsbeslut, t.ex. i det tillståndsförfarande som regleras i renhållningslagen och i landskapslagen om miljöskydd. Det innebär att avfallsinnehavaren i första

10 hand klassificerar ämnet eller föremålet utifrån klassificeringskriterierna i 3 mom. I fråga om tillståndspliktig verksamhet granskar prövningsmyndigheten klassificeringsförslaget i samband med att tillståndsärendet behandlas. I anslutning till rapporteringen av hanteringen av det avfall som verksamheten genererar kommer klassificeringen och eventuella behov av att ändra den också till tillsynsmyndighetens kännedom för att bedömas. Enligt 1 punkten ska det vara säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas. Detta betyder bevis för eller visshet om ett användningsbehov som rör materialet och om en allmän efterfrågan. Ämnets eller föremålets positiva ekonomiska värde räcker inte i sig som grund för uppfyllande av kriteriet i 1 punkten. I praktiken är uppfyllandet av kriteriet beroende av variationer i marknadsläget. Exempelvis kan förekomsten av ett långvarigt avtal mellan materialinnehavaren och de fortsatta användarna i vissa fall anses vara ett tecken på tillräcklig visshet om den fortsatta användningen. Den omständigheten att ett material lagras under en lång tid före en eventuell men inte garanterad återanvändning tyder för sin del på att materialet bör betraktas som avfall. Enligt 2 punkten ska ämnet eller föremålet kunna användas direkt utan annan bearbetning än den bearbetning som i industriell praxis är normal. Om materialets fortsatta användning förutsätter ett återvinningsförfarande där ämnets eller föremålets sammansättning eller egenskaper ändras t.ex. för uppfyllande av miljöskyddskrav, kan ämnet eller föremålet inte anses vara en biprodukt utan utgör avfall. Som normalt i industriell praxis kan betraktas t.ex. tagande av kontrollprov eller vidtagande av andra bearbetningsåtgärder med nära anknytning till produktionsprocessen som syftar till att uppnå den tekniska kravuppfyllelse som behövs för fortsatt användning av ämnet eller föremålet. Det kan vara fråga om t.ex. tvätt, torkning, homogenisering eller tillförsel av vissa egenskaper eller material. Enligt 3 punkten ska ämnet eller föremålet produceras som en integrerad del i en produktionsprocess. Bedömningen av om en restprodukt uppkommer som en nödvändig del av produktionsprocessen påverkas bl.a. av om materialet är direkt lämpat för fortsatt användning, arten och omfattningen av de åtgärder som vidtagits före det samt den fysiska kopplingen mellan dessa åtgärder och den huvudsakliga produktionsprocessen. Om materialet sänds för fortsatt behandling till en plats utanför produktionsanläggningen kan det vara ett tecken på att materialet inte uppkommer som en oskiljaktig del av produktionsprocessen. Enligt 4 punkten ska ämnet eller föremålet dessutom uppfylla de produktkrav och krav på användningen av det som ingår i miljö- och hälsoskyddslagstiftningen. Användningen av biprodukten ska ske på ett sätt som inte leder till negativa följder för miljön eller människors hälsa. I 4 mom. bemyndigas landskapsregeringen att genom landskapsförordning sätta i kraft de ämnes- eller föremålsspecifikt preciserade kriterier för klassificering av ämnen eller föremål som biprodukter som avses i artikel 5.2 i avfallsdirektivet och som kommissionen beslutar om senare. 2 I 2 definieras de centrala begreppen i lagen och bemyndigas landskapsregeringen att närmare föreskriva om klassificeringen av avfall, farligt avfall, förfaranden för återvinning och slutligt omhändertagande. Landskapsregeringen föreslår att begreppet avfall i 1 mom. 1 punkten omdefinieras så att begreppet förutom ämne eller föremål som innehavaren kasserar eller är skyldig att kassera även ska omfatta ämnen eller föremål som innehavaren avser kassera. Definitionen överensstämmer i sak med definition av avfall i artikel 3.1 i avfallsdirektivet. I definitionen av begreppet hantering av avfall i 1 mom. 5 punkten föreslås begreppet slutligt omhändertagande ersättas med begreppet bortskaf-

11 fande. Definitionen överensstämmer i huvudsak med definition av avfallshantering i artikel 3.9 i avfallsdirektivet. Enligt avfallshierarkin i artikel 4 i avfallsdirektivet ska i sista hand avfall bortskaffas. I 1 mom. 8 punkten definieras begreppet bortskaffande. Bortskaffande av avfall är ett nytt begrepp och det ersätter begreppet slutligt omhändertagande som används i den nuvarande lagen. Definitionen motsvarar till sitt innehåll definitionen i artikel 3.19 i avfallsdirektivet men kompletteras med förtydligande exempel på typiska bortskaffningsförfaranden. Enligt avfallshierarkin ska i första hand avfall förebyggas. Denna prioritering ska framgå av lagstiftningen. Gällande renhållningslag innehåller ingen definition av förebyggande av avfall. Det är därför nödvändigt att närmare definiera vad som avses med förebyggande. I 1 mom. 9 punkten definieras begreppet förebyggande. Definitionen överensstämmer i sak med definition i artikel 3.12 i avfallsdirektivet. Återanvändning är inte en del av avfallshanteringen eftersom det då är fråga om att återanvända något som inte är avfall. Däremot förberedelse för återanvändning är en del av avfallshanteringen och är det prioriterade förfarandet vid hanteringen av avfall i avfallsdirektivet. Begreppet är nytt och behöver definieras. I 1 mom. 10 punkten definieras begreppet. Definitionen överensstämmer i sak med definition av förberedelse av återanvändning i artikel 3.16 i avfallsdirektivet. Tredje prioritet i avfallshierarkin är materialåtervinning. Begreppet är nytt och behöver klargöras. Med begreppet materialåtervinning avses enligt 1 mom. 11 punkten verksamhet där avfall återvinns i form av material. Också upparbetning av organiskt material, t.ex. genom kompostering eller rötning, är materialåtervinning om den slutprodukt som uppstår i processen används som material för ett nyttigt ändamål på så sätt att användningen av andra material de facto ersätts. Med materialåtervinning avses inte energiåtervinning eller upparbetning av avfall till bränsle eller fyllnadsmaterial. Definitionen motsvarar i sak definitionen i artikel 3.17 i avfallsdirektivet. Paragrafens 2 mom. innehåller ett bemyndigande för landskapsregeringen som i sak överensstämmer med nuvarande bemyndigande i 2 mom. dock så att begreppet slutligt omhändertagande har ersatts med begreppet bortskaffande. Dessutom bemyndigas landskapsregeringen i 2 mom. att i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om att ett ämne eller föremål upphör att vara avfall. Bestämmelsen syftar till att bemyndiga landskapsregeringen att sätta i kraft de avfallsspecifika kriterier för när avfall upphör att vara avfall som avses i artikel 6.2 i avfallsdirektivet och som kommer att fastställas inom EU genom ett särskilt förfarande. Vid det här laget har specifika kriterier för järn-, stål-, aluminium- och kopparskrot samt returpapper och glas börjat beredas under kommissionens ledning. Enligt artikel 6.3 i avfallsdirektivets bör specifika kriterier övervägas också för ballastmaterial, annat papper, annan metall, däck och textilier. 3a Till paragrafen om lagens syfte har fogats att främjandet av en hållbar utveckling i första hand ska ske genom förebyggande av avfall. Genom den föreslagna ändringen av 3a genomförs dessutom i denna bestämmelse avfallshierarkin (förebyggande, föreberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning och bortskaffande) i artikel 4.1 avfallsdirektivet som ska gälla som prioritetsordning för lagstiftning som rör förebyggande och hantering av avfall. 3b Paragrafen är ny. I 1 mom. genomförs i landskapslagstiftningen den s.k. avfallshierarki som anges i artikel 4 i avfallsdirektivet som en allmän skyldighet som ska iakttas i all verksamhet. Prioriteringsordningen styr utfärdandet av rättsnormer och utarbetande av den landskapsomfattande av-

12 fallsplanen som sker med stöd av renhållningslagen samt det beslutsfattande och den styrning i övrigt som sker med stöd av lagen. Prioriteringsordningen ska också beaktas i all verksamhet där genomförandet av den kan beaktas. En verksamhet kan dock inte förbjudas enbart med stöd av bestämmelsen i 1 mom. men bestämmelsen styr tillämpningen av renhållningslagen vid tillstånds- eller miljögranskningsförfaranden. Verksamhet som står i strid med prioriteringsordningen kan inte heller i sig vara en grund för t.ex. utövning av tvång från tillsynsmyndigheten. I första hand ska åtgärder vidtas som innebär en minskning av mängden avfall, inbegripet genom återanvändning av produkter eller förlängning av produktens livslängd, den negativa påverkan av miljön och människors hälsa genom det uppkomna avfallet eller halten av skadliga ämnen i material och produkter. Om avfall uppkommer ska avfallsinnehavaren i första hand förbereda avfallet för återanvändning genom kontroll, rengöring eller reparation så att produkter eller komponenter av produkter som blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan behandling och i andra hand återvinna materialet genom vilket avfallsmaterial upparbetas till produkter, material eller ämnen antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Är materialåtervinning inte möjlig ska avfallet återvinnas på annat sätt, exempelvis energiåtervinning. Om avfallet inte kan återvinnas ska det bortskaffas. I 2 mom. regleras möjligheten att avvika från prioritetsordningen. Enligt 4.2 artikel i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna, när avfallshierarkin tilllämpas, vidta åtgärder för att främja de alternativ som ger bäst resultat för miljön som helhet. Detta kan kräva att vissa avfallsflöden avviker från hierarkin, när det är motiverat med hänsyn till livscykeltänkandet vad avser den allmänna påverkan av uppkomsten och hanteringen av sådant avfall. I bestämmelsen i 2 mom. beaktas kraven i artikel 4.2 i avfallsdirektivet. Förutsättningarna att avvika från prioriteringsordningen ska bedömas genom en helhetsbedömning och genom att verkningarna vägs mot varandra. I artikel 4.2 avfallsdirektivet anges vilka hänsyn medlemsstaterna ska ta. Dessa hänsyn ingår i den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. 8 Enligt artikel 28.1 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter fastställer en eller flera avfallsplaner. Artikel 28.2 anger att avfallsplanerna ska omfatta en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen och bestämmelserna i avfallsdirektivet. I artikel 28.3 uppräknas vad för slags uppgifter planerna ska innehålla. Landskapsregeringen föreslår att 1 mom. ändras och anpassas till de krav som uppställs i artikel och artikel Nytt är att den landskapsomfattande planen ska innehålla uppgifter om avfall som sannolikt kommer att transporteras från eller till landskapet och en bedömning av avfallsflödenas framtida utveckling, allmän policy för avfallshantering, inbegripet planerad teknik och planerade metoder för avfallshantering, befintliga avfallsinsamlingssystem och större anläggningar för bortskaffande och återvinning, inbegripet eventuella särskilda lösningar för spilloljor, farligt avfall eller avfallsflöden som omfattas av Europeiska gemenskapens rättsregler samt en bedömning av behovet av nya insamlingssystem och nedläggning av befintliga avfallsanläggningar. Dessutom har begreppet slutligt omhändertagande i 1 mom. ersatts med begreppet bortskaffande. Enligt artikel 29.1 ska medlemsstaterna upprätta avfallsförebyggande program senast den 12 december Programmen ska ingå antingen i avfallsplanerna eller i andra miljöpolitiska program, om det är lämpligt, eller

13 fungera som separata program. Om programmet integreras i avfallsplanen eller i andra program, ska de avfallsförebyggande åtgärderna tydligt anges. Det avfallsförebyggande programmet behöver inte regleras i lagstiftningen men kravet i artikel 30.1 att medlemsstaterna ska säkerställa att programmet utvärderas åtminstone vart sjätte år kräver lagstiftningsåtgärder. För att skapa en begriplig lagstiftning föreslår landskapsregeringen att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse som anger att landskapsregeringen ska uppgöra ett avfallsförebyggande program som ska ingå i den landskapsomfattande avfallsplanen. Enligt artikel 30.1 ska medlemsstaterna säkerställa att avfallsplanerna och de avfallsförebyggande programmen utvärderas åtminstone vart sjätte år och ses över vid behov. Planerna och programmen ska läggas ut på en offentlig webbplats (artikel 31). I ett nytt 5 mom. regleras skyldigheterna i artiklarna 30.1 och 31. I avfallsplanen från år 2010 har medtagits ett avfallsförebyggande program. Programmet och planen ska således utvärderas senast år Enligt artikel 29.4 får indikatorer för avfallsförebyggande åtgärder fastställas i enlighet med ett kommittéförfarande. I 6 mom. bemyndigas landskapsregeringen att sätta i kraft de nämnda indikatorerna om sådana fastställs. 8a Förbud. Enligt artikel 36.1 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att avfall överges, dumpas eller hanteras på ett okontrollerat sätt. Bestämmelsen i 8a saknar ett förbud mot dumpning av avfall och kompletteras med ett sådant förbud för att anpassas till bestämmelsen i artikel c Återvinning och sortering. I paragrafen anges bland annat att avfall ska återvinnas, insamlas och hållas avskilda från varandra under vissa förutsättningar. Bestämmelsen i 2 mom. om i vilken utsträckning separat insamling ska ske kompletteras med om det är miljömässigt möjligt för att anpassa bestämmelsen till artikel Enligt artikel 11 avfallsdirektivet ska medlemsstaterna, för att främja materialåtervinning av hög kvalitet, införa separat insamling av avfall om det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart. Senast 2015 ska separat insamling ordnas för åtminstone papper, metall, plast och glas. Senast 2020 ska förberedandet för återanvändning och materialåtervinning av papper, metall, plast och glas från hushåll och från andra källor som har liknande avfall öka till totalt minst 50 viktprocent. Senast 2020 ska förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall öka till minst 70 viktprocent. För att uppnå dessa mål ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder. Enligt artikel 21 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att spilloljor samlas in separat om det är tekniskt genomförbart och vid behov, enligt artikel 22, vidta åtgärder för att främja separat insamling av biologiskt avfall. I 3 mom. bemyndigas landskapsregeringen att genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om de kvantitativa mål och skyldigheter som gäller förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning, separat insamling och kraven att hålla olika typer av avfall åtskilda samt om tidsfrister för uppnående av målen och fullgörandet av skyldigheterna. Målen och skyldigheterna kan skilja sig åt för de olika avfallsslagen del. Med stöd av bemyndigandet är det vid behov möjligt att genom landskapslagstiftning uppställa de mål och skyldigheter som följer av artikel 11 i avfallsdirektivet och de krav om separat insamling som följer av artiklarna 21 och 22 samt utfärda de regler om tillämpnings- och beräk-

14 , ningsmetoderna för övervakning av huruvida målen uppfyllts som kommissionen ska fastställa enligt artikel d Separering av farligt avfall Enligt artikel 18.1 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att farligt avfall inte blandas, vare sig med andra kategorier av farligt avfall eller med annat avfall eller andra ämnen eller material. Blandning ska även innefatta utspädning av farliga ämnen. Nuvarande bestämmelse 1 mom. uppfyller delvis kraven i artikel 18.1, dock anges inte i bestämmelsen att farligt avfall inte får spädas ut. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen kompletteras med ett förbud mot utspädning av farligt avfall. I 1 mom. föreslås dessutom att begreppet slutligt omhändertagande ersatt med begreppet bortskaffande. 9, mellanrubriken före 16, 16 och 17. I 9 2 mom., 16 2 mom. och 17 2 mom. föreslås begreppet slutligt omhändertagande ersatt med begreppet bortskaffande. Även slutligt omhändertagande i mellanrubriken före 16 ändras till bortskaffande. 28b Krav på tillstånd. Enligt artikel 23.1 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att alla verksamhetsutövare som har för avsikt att behandla avfall ska inneha ett tillstånd från behörig myndighet. Enligt artikel 3.13 avses med behandling: återvinnings- eller bortskaffningsförfaranden, inklusive beredning före återvinning eller bortskaffande. Landskapsregeringen föreslår att tillståndsplikten i 1 mom. utvidgas till att omfatta även beredning före återvinning eller bortskaffande. Enligt artikel 24 punkten b får medlemsstaterna undanta verksamhetsutövare från tillståndskravet i artikel 23.1 om verksamheten består i återvinning av avfall. Enligt artikel 25.1 ska en medlemsstat som önskar bevilja undantag i enlighet med artikel 24 för varje typ av verksamhet fastställa allmänna regler av vilka det framgår vilka typer och mängder av avfall som omfattas av undantaget och vilken behandlingsmetod som ska användas. Enligt artikel 25.2 ska medlemsstaterna fastställa särskilda villkor för beviljande av undantag för farligt avfall, vilka bland annat ska omfatta typ av verksamhet och eventuella andra nödvändiga krav som ska uppfyllas vid olika former av återvinning och vid behov gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet och utsläppsgränsvärden. Nuvarande 2 mom. innehåller inte kraven som anges i artikel Landskapsregeringen föreslår att till 2 mom. fogas en bestämmelse om att landskapsregeringen kan, under förutsättning att landskapsregeringen genom landskapsförordning har fastställt särskilda villkor för återvinning av farligt avfall, genom landskapsförordning stadga om undantag från krav på tillstånd. I 2 mom. 1 punkten har begreppet slutligt omhändertagande ersatts med begreppet bortskaffande. 28e Beslut om tillstånd. I paragrafen anges vad beslut om tillstånd ska omfatta för uppgifter, utöver vad som följer av landskapslagen om miljöskydd. I artikel 23.1 uppräknas vad tillstånd att behandla avfall ska omfatta för uppgifter. Gällande bestämmelse i 28e saknar krav om de försiktighetsåtgärder som ska vidtas. Sådana krav ingår i artikel Landskapsregeringen föreslår att 3 punkten ändras och kompletteras med att beslut om tillstånd ska omfatta även de försiktighetsåtgärder som ska vidtas. Begreppet slutligt omhändertagande i 4 punkten har ersatts med bortskaffande. I artikel 23.1 anges dessutom att vid behov ska tillstånd omfatta uppgifter om övervaknings- och kontrollförfaranden samt bestämmelser om avslutande och efterbehandling. Till 28e fogas nya 6 och 7 punkter med nämnda uppgifter som, om det anses behövligt, ska medtas i tillstånd.

15 . 28i Krav på miljögranskning och registrering. Begreppet slutligt omhändertagande i 1 och 4 punkterna har ersatts med bortskaffande. Enligt artikel 26 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna se till att den behöriga myndigheten för ett register över verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall, handlare eller mäklare av avfall, bortskaffande av eget icke-farligt avfall på den plats där det uppkommer och återvinning av avfall. Enligt nuvarande 28i omfattas alla dessa verksamheter av miljögranskning. Således bör prövningsmyndigheten ha uppgifter om dessa verksamheter och kan utan nämnvärda problem föra ett register över dem. Om skyldigheten att föra ett register stadgas i ett nytt 2 mom. 28l Verksamhetsutövarens skyldighet att föra register. Enligt artikel 35.1 ska verksamhetsutövare som återvinner eller bortskaffar avfall, producerar farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall föra ett register över avfallets mängd, typ, ursprung och vid behov destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod. Bestämmelsen är kopplad till artikel 17 som anger bland annat att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att farligt avfall ska kunna spåras och övervakas. I 1 mom. regleras nuvarande skyldighet för verksamhetsutövare att föra register över avfall. Skyldigheten omfattar inte verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall. Bestämmelsen i 1 mom. kompletteras med dessa verksamhetsutövare. Med mäklare avses företag som ordnar återvinning och bortskaffande av avfall på andras vägnar, innefattande även mäklare som inte kommer i fysisk kontakt med avfallet. Med handlare avses företag som fungerar som huvudman för att köpa och därefter sälja avfall, inbegripet handlare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet. Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs även skyldigheten i artikel 17 i avfallsdirektivet för medlemsstaterna att säkerställa att farligt avfall ska kunna spåras och övervakas. 29 Begreppet slutligt omhändertagande i paragrafen föreslås ersatt med begreppet bortskaffande. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen avser att besluta om tidpunkt för ikraftträdandet och föreslår därför i ikraftträdelsebestämmelsen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen. Om ett ärende har inletts när denna lag träder i kraft men inte avgjorts så ska ärendet behandlas enligt de bestämmelser som gäller före lagens ikraftträdande. I den föreslagna lagen har begreppet slutligt omhändertagande i renhållningslagen ersatts med begreppet bortskaffande. Författningar som utfärdats med stöd av renhållningslagen och innehåller begreppet slutligt omhändertagande ska tillämpas så att med begreppet slutligt omhändertagande i dem ska anses avse begreppet bortskaffande i denna lag. 2. Ändring av landskapslagen om miljöskydd 28b Inspektioner. För tillsyn för verksamheter som omfattas av krav på tillstånd eller miljögranskning gäller vad som stadgas i landskapslagen om miljöskydd. Enligt artikel 34.1 och 2 i avfallsdirektivet ska de behöriga myndigheterna med jämna mellanrum inspektera verksamhetsutövare som behandlar avfall, verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller

16 / transporterar avfall, mäklare och handlare samt verksamhetsutövare som producerar farligt avfall. Inspektioner som avser insamling och transport ska omfatta det insamlade och transporterade avfallets ursprung, typ, mängd och destination. Landskapsregeringen föreslår att en ny bestämmelse om inspektionsskyldigheten i artikel 34.1 och 2 fogas till lagens kapitel om allmänna bestämmelser om tillsyn. Med mäklare avses företag som ordnar återvinning och bortskaffande av avfall på andras vägnar, innefattande även mäklare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet. Med handlare avses företag som fungerar som huvudman för att köpa och därefter sälja avfall, inbegripet handlare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet. Ikraftträdelsebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen avser att besluta om tidpunkt för ikraftträdandet och föreslår därför i ikraftträdelsebestämmelsen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen.

17 3 Lagtext Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas. 1. L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om renhållning I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 2 och 3 mom., 2 1 mom. 1, 5 och 8 punkterna samt 2 mom., 3a, 8 1 mom., 8a, 8c 2 mom., 8d 1 mom., 9 2 mom., mellanrubriken före 16, 16 2 mom., 17 2 mom., 28b 1 mom. och 2 mom. 1 punkten, 28e 3 och 4 punkterna, 28i 1 och 4 punkterna, 28l 1 mom. och 29 landskapslagen (1981:3) om renhållning, av dessa lagrum 1 2 och 3 mom., 2 1 mom. 5 och 8 punkterna samt 2 mom., 3a, 8 1 mom., 8a, 8c 2 mom., 8d 1 mom., 9 2 mom. och 29 sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 2 1 mom. 1 punkten, 28b 1 mom. och 2 mom. 1 punkten, 28e 3 och 4 punkterna, 28i 1 och 4 punkterna samt 28l 1 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2008/126 samt fogas till 1 ett nytt 4 mom. så att nuvarande 4 mom. blir 5 mom., till 2 1 mom. nya 9-11 punkter, en ny mellanrubrik före 3b, en ny 3b till lagen, till 8 nya 5 och 6 mom., till 8c ett nytt 3 mom., till 28e nya 6 och 7 punkter samt till 28i ett nytt 2 mom., av dessa lagrum 1 och 8c sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 28e och 28i sådana de lyder i landskapslagen 2008/126, 8 sådan den lyder i landskapslagarna 1998/91 och 2006/83 samt 2 1 mom. sådant det lyder i landskapslagarna 1998/126, 2006/50 och 2008/126 som följer: 1 Denna lag ska inte tillämpas på 1) radioaktivt avfall eller avfall från explosiva varor, 2) utsläpp av avfall i luften, vatten eller avlopp till de delar som sådant avfall omfattas av annan landskapslagstiftning, 3) animaliska biprodukter, inbegripet bearbetade produkter, som omfattas av förordning (EG) nr 1069/2009, om produkterna är avsedda för annat än förbränning, deponering eller biogas- eller komposteringsanläggning, 4) kroppar från djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar som bortskaffats enligt förordning (EG) nr 1069/2009 och 5) avfall från täktverksamhet och annan utvinningsindustri till den del sådant avfall omfattas av annan landskapslagstiftning. Denna lag ska inte tillämpas på ett ämne eller föremål som uppkommit genom en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera ämnet eller föremålet om 1) det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta användas, 2) ämnet eller föremålet kan användas direkt utan någon annan bearbetning än normal industriell praxis, 3) ämnet eller föremålet produceras som en integrerad del i en produktionsprocess, och 4) ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas på ett sätt som inte leder till negativa följder för miljön eller människors hälsa och som uppfyller relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för den specifika användningen.

18 4 Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om de i 3 mom. angivna förutsättningarna för klassificering som biprodukt i enlighet med Europeiska gemenskapens rättsregler. 2 I denna lag avses med 1) avfall, ämne eller föremål som innehavaren kasserar eller avser kassera eller är skyldig att kassera, 5) hantering av avfall, insamling, förvaring, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag, 8) bortskaffande, deponering av avfall på en avfallsdeponi, förbränning utan energiutvinning eller någon annan verksamhet som inte är återvinning, även om verksamheten sekundärt leder till återvinning av materialet eller energin i avfallet, 9) förebyggande, åtgärder som vidtas innan ett föremål eller ett ämne blivit avfall och som innebär en minskning av mängden avfall, inbegripet genom återanvändning av produkter eller förlängning av produkters livslängd, den negativa påverkan av miljön och människors hälsa eller halten av skadliga ämnen, 10) förberedelse för återanvändning, verksamhet som går ut på kontroll, rengöring eller reparation genom vilka produkter eller komponenter av produkter som har blivit avfall bereds för att användas igen utan någon annan förbehandling och 11) materialåtervinning, verksamhet genom vilken avfall återvinns i form av material för att användas för det ursprungliga ändamålet eller något annat ändamål, inbegripet upparbetning av organiskt material dock inte energiåtervinning, upparbetning av avfall till bränsle eller fyllnadsmaterial. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om klassificering av avfall och farligt avfall samt förfaranden för återvinning och bortskaffande i enlighet med Europeiska gemenskapens rättsregler. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning också ge närmare bestämmelser om att ett ämne eller föremål upphör att vara avfall i enlighet med Europeiska gemenskapens rättsregler. 3a Bestämmelserna i denna lag syftar till att främja en hållbar utveckling genom att i första hand förebygga uppkomsten av avfall och därefter förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av avfall samt slutligen bortskaffande å ena sidan och en god renhållning med god renhållningsteknik å andra sidan. Lagen ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skada och fara. A l l m ä n s k y l d i g h e t a t t i a k t t a p r i o r i t e t s o r d n i n g e n 3b I all verksamhet ska följande prioritetsordning iakttas: 1) Förebyggande. 2) Förberedelse för återanvändning. 3) Materialåtervinning. 4) Annan återvinning, exempelvis energiåtervinning. 5) Bortskaffande. Det är möjligt att avvika från prioritetsordningen när det kan motiveras med hänsyn till den verkan det aktuella avfallet har under sin livscykel. Vid

19 9 bedömningen om avvikelse från ordningen ska hänsyn tas till de allmänna miljöskyddsprinciperna om försiktighet och hållbarhet, teknisk genomförbarhet och ekonomisk livskraft, skydd av resurser samt den allmänna påverkan på miljön, människors hälsa, ekonomi och samhälle. 8 För att utveckla de uppgifter som framgår av denna lag ska landskapsregeringen uppgöra en plan för avfall och hantering av avfall (landskapsomfattande avfallsplan) samt ett avfallsförebyggande program som ska ingå i planen. Avfallsplanen ska omfatta en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshanteringen och de åtgärder som ska vidtas för att i miljöhänseende förbättra sunda förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande av avfall samt en utvärdering av hur planen kommer att bidra till genomförandet av målen och bestämmelserna i direktiv 2008/98/EG (avfallsdirektivet). Avfallsplanen ska dessutom särskilt ange 1) typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som ska antingen återvinnas eller bortskaffas, avfall som sannolikt kommer att transporteras från eller till landskapet och en bedömning av avfallsflödenas framtida utveckling, 2) allmän policy för avfallshantering, inbegripet planerad teknik och planerade metoder för avfallshantering samt allmänna tekniska krav, 3) särskilda åtgärder i fråga om vissa typer av avfall, såsom farligt avfall och förpackningsavfall, 4) lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande, 5) befintliga avfallsinsamlingssystem och större anläggningar för bortskaffande och återvinning, inbegripet eventuella särskilda lösningar för spilloljor, farligt avfall eller avfallsflöden som omfattas av Europeiska gemenskapens rättsregler samt 6) en bedömning av behovet av nya insamlingssystem och nedläggning av befintliga avfallsanläggningar. Den landskapsomfattande avfallsplanen och det avfallsförebyggande programmet som ingår i planen ska utvärderas åtminstone vart sjätte år och ses över vid behov samt publiceras på landskapsregeringens webbplats. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om indikatorer för avfallsförebyggande åtgärder. 8a Förbud Avfall får inte överges, dumpas eller hanteras okontrollerat. Avfallshanteringen får inte orsaka någon fara eller skada för människors hälsa eller miljön. 8c Återvinning och sortering Olika typer av avfall ska insamlas och hållas avskilda från varandra i alla skeden av avfallshanteringen i den mån det är nödvändigt för att förebygga hälso- och miljörisker eller för att ordna avfallshanteringen på ett ändamålsenligt sätt. Förpliktelsen ska fullgöras i den utsträckning det är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt möjligt och för andra än yrkesmässigt verksamma och myndigheter i den mån det är skäligt med hänsyn till personliga och geografiska förutsättningar. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om de kvantitativa mål och skyldigheter som gäller förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning, separat insamling och

20 kraven på att hålla avfall åtskilt samt om tidsfrister för uppnående av målen och fullgörandet av skyldigheterna samt om tillämpnings- och beräkningsmetoder för övervakning av målen. Målen och skyldigheterna kan skilja sig åt för de olika avfallsslagen del. 8d Separering av farligt avfall Olika typer av farligt avfall får inte spädas ut, blandas sinsemellan eller med annat avfall eller andra ämnen, utom i det fall att det är nödvändigt för återvinning eller bortskaffande av avfallet och det kan göras utan att orsaka skada eller fara för människors hälsa eller miljön. 9 Insamlat avfall som inte återvinns eller bortskaffas på fastigheten ska i väntan på bortforsling förvaras i behållare, i utrymme eller på plats som är lämpad för avfallsförvaring. B o r t s k a f f a n d e 16 Om avfall från en fastighet inte transporteras till allmänna avfallsbehandlingsplatser för behandling, ska fastighetsinnehavaren anordna vederbörlig behandling av avfallet. På samma sätt ska avfallsbehandlingen anordnas, om det inom fastigheten behandlas avfall som uppkommit annanstans. Om tillstånd för egen återvinning och bortskaffande av avfall respektive miljögranskning av sådan verksamhet finns bestämmelser i 5a kap. 17 Renhållningsavgiften, som består av avgift för transport och för bortskaffande, kan sammanslås till en enda avgift. 28b Krav på tillstånd Tillstånd krävs för verksamhet som yrkesmässigt eller i offentlig anläggning återvinner eller bortskaffar avfall inklusive beredning före återvinning eller bortskaffande, med undantag av vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall samt obehandlat träavfall. Landskapsregeringen kan, under förutsättning att landskapsregeringen genom landskapsförordning har meddelat allmänna instruktioner för verksamheten i fråga samt dessutom beträffande farligt avfall fastställt särskilda villkor för återvinning, genom landskapsförordning stadga om undantag från krav på tillstånd enligt 1 mom. för 1) inrättningar eller företag som själva bortskaffar annat avfall än farligt avfall som uppkommer i den egna verksamheten på den plats där det uppkommer och 28e Beslut om tillstånd Beslut om tillstånd enligt denna lag ska utöver vad som följer av landskapslagen om miljöskydd omfatta uppgifter om