Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå

Transkript

1 Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle (BUS) Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Barns lärande Childrens learning Linda Malmberg Lärarexamen 210hp Examinator: Fredrik Nilsson Barndoms- och ungdomsvetenskap Ange datum för slutseminarium: Handledare: Caroline Ljungberg

2

3 Abstract Malmberg, Linda (2010). Barns lärande. Malmö högskola: Lärarutbildningen. Vi har genom vår utbildning fått lära oss vad som förväntas av oss när vi kommer ut i arbetslivet som blivande lärare. Vi har utgått från ett genus/klass/etnicitetsperspektiv när det gäller utbildningen. Att se helhetsbilden i barns lärande och utveckling har spelat en central roll. Genom detta kom mina funderingar kring hur det verkligen ser ut ute i verkligheten, med barns lärande? Inte sett från ett barnperspektiv utan från ett pedagogperspektiv. Vad anser de är viktigt när det gäller barns lärande i förskola och grundskola? Mina frågeställningar är därför följande: Hur talar verksamma pedagoger om barns lärande? Hur ser arbetet med barns lärande ut? Syftet är att ta reda på hur de arbetar och efter eventuella teorier/metoder. Jag besökte därför under en veckas tid en förskola och en grundskola. Där intervjuade jag några av deras pedagoger och hur de såg på barns lärande. Det viktigast i deras arbete var att se helheten i arbetet med barnen, trygghet, demokrati, varierande arbetsformer och en lustfylld och stimulerande miljö. Jag utförde sedan observationer av barnens dag, miljö och undervisning. Detta för att se om jag kunde se ett samband mellan vad som kom fram i intervjuerna och hur de verkligen arbetade. Kopplingar gjordes sedan till tidigare forskningen i det berörda området av Vygotskij, Piaget och Dysthe. Alla mycket betydelsefulla inom sitt område. Det är deras arbete som idag inspirerar många av dagens verksamma pedagoger. Vygotskijs helhetssyn, Piagets kognitiva utveckling och Dysthes teori om dialogens betydelse, är fortfarande lika aktuella. Vad jag slutligen kom fram till är att barnen idag har en varierande, lustfylld och individuell skoltid. Detta tror jag bidrar till en positiv utveckling och mot en god framtid för barnen. Jag anser även att barnens lärandesituation är en aning stressad tid med allt som händer under en skoldag. Detta då främst i grundskolan där pressen att lära sig är större än vid förskolans lite lugnare tempo. Detta kan vara svårare för de barn som eventuellt ligger lite efter i sin utveckling och får svårare att hänga med. De pedagoger jag mött kämpar dock sitt bästa för att barnen skall få ut så mycket som möjligt av deras dag i skolan. Nyckelord: lärande, helhetsbild, samspel och utveckling.

4 Innehåll Inledning... 6 Syfte... 2 Frågeställningar... 2 Teorier... 3 Vygotskijs syn på lärandet... 3 De fyra kännetecken... 3 Proximala utvecklingszonen... 4 Språket... 4 Kreativitet... 5 Piagets syn på lärandet... 6 Kognitiv utveckling... 6 De fyra utvecklingsstadierna... 7 Det egoistiska tänkandet... 7 Dysthes syn på lärandet... 9 Inlärningsmodell... 9 Dialogens betydelse Redskap i klassrummet Klassrummens viktiga villkor Tidigare forskning Rigmor Lindö Reggio Emilia Gunilla Ladberg Klassrumsmiljö Metodval och metoddiskussion Kvalitativa intervjuer Ostrukturerad observation Urval och genomförande Urval Genomförande Etiska övervägande... 20

5 Egna ställningstagandet Analys Intervju grundskolan Diskussionens betydelse Elevernas sociala miljö Verktyg i klassrummet Elevpåverkan Observation grundskolan Intervju förskolan Barns lärande Lyhördhet och motivation Dokumentation Reggio Emilia inspirerat Skapa en trygg miljö Observation förskolan Sammanfattning och diskussion Referenslitteratur Nätbaserade referenser... 41

6 Inledning Hur ser pedagoger i för- och grundskolan på barns lärande och vad tycker de är viktigt? Är det bara hur mycket eller vilken teoretisk kunskap de kan ge barnen. Eller räknar de även in den sociala och emotionella utvecklingen i vad de anser ett barn behöver? I Lärarens Handbok står det skrivet att förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet (Lärarförbundet 2006: 26). I lpo94 står det bland annat att skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper (Lärarförbundet 2006:11). Ett av de viktigaste i vårt arbete med barnen är att skapa positiva relationer till barnen och deras föräldrar. Dessa relationer skall bygga på respekt, tillit, omsorg och förståelse i vårt dagliga arbete och bemötande. Genom detta stärker vi deras trygghetskänsla och skapar motivation för skolarbetet. Detta kan även ha en avgörande betydelse i vissa elevers utveckling, då det finns vissa som kommer med tunga och problemfyllda ryggsäckar från hemmiljön. Dessa elever är det viktigt att man som lärare lägger lite extra tid och kraft på, allt för att gynna deras utveckling och kunna nå fram till barnet. Det första steget i att skapa positiva relationer är givetvis att lära känna eleverna som individer (Webster- Stratton 2004:49). Det är med dessa tankar om att just se till helheten i barnens utveckling som jag gav mig ut i verksamheten. Vad anser pedagogerna är viktigt när det gäller barns lärande? Att se helheten i barnens utveckling och omsorg är en av de viktigaste delarna i en pedagogs arbete. I en skola för alla är det mycket som skall stämma, planeras och hinnas med för pedagogerna. Frågan är dock om de hinner med helhetsbilden i dagens så ofta stressade skolmiljö? I lpfö98 står det skrivet de riktlinjer pedagogerna i förskolan skall följa, för att denna helhet skall kunna nås. Pedagogerna skall samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling (Lärarförbundet 2006:31). När det gäller grundskolan och dess pedagoger har även de såklart specifika riktlinjer som de skall följa, detta från lpo94. Där kan man läsa att alla lärare skall utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (Lärarförbundet 2006:17) Jag besökte därför en grundskoleklass och en förskola och

7 genomförde där mina samtal och observationer för att få svar på mina frågor. Vad är viktigt när det gäller barns lärande och hinner man som pedagog se till helheten i arbetet med barnen. Dessa barn som är vår framtid och bör få den bästa och innehållsrika skoltiden de kan få. Genom att skapa trygga och harmoniska barn, kan vi förbereda dem för livet ute i samhället och att kunna leva upp till samhällets olika krav. Syfte Syftet med detta arbete är att ta reda på hur pedagoger ser på barnens lärande och vilka eventuella metoder/ teorier de arbetar efter. Jag kommer därför besöka en grundskoleklass och en förskola och samtala med några av deras pedagoger. Genom dessa möten hoppas jag att de kan ge en klarare inblick i hur och varför de jobbar som de gör? I dessa mötet vill jag även kunna se om det finns en röd tråd genom deras arbeten, det vill säga om förskolans arbete förbereder barnen till grundskolans. Frågeställningar Hur talar verksamma pedagoger om barns lärande? Hur ser arbetet med barns lärande ut? Sida 2

8 Teorier När det gäller de teoretiska kopplingarna till arbetet har jag koncentrerat mig på två stora och betydelsefulla teoretiker, Lev Vygotskij och Jean Piaget samt Olga Dysthe professor i pedagogik. Detta för deras stora inflytande och påverkan, de och deras teorier har i dagens arbete inom skolvärlden. Vygotskijs syn på lärandet De fyra kännetecken När det gäller de frågor som Vygotskij sökte svar på var de av social karaktär och han koncentrerade sig på samspelet mellan individerna och inte på det enskilda barnet. Han ansåg att det var i mötet med andra barn som varje individ tog till sig sin kunskap bäst. Det sociala nätverket har alltså stor betydelse när ett barn inhämtar kunskap. Det är enligt honom inte de som är såkallade läshuvuden som inhämtar kunskap bäst och lättast, utan de som har ett socialt nätverk och utför sociala aktiviteter. Det finns fyra kännetecken när det gäller dessa sociala aktiviteter. Dessa är de sociala, medierade, situerade och kreativa. Vid det sociala kännetecknet, är det vårt sociala nätverk som omger oss som har betydelse. Det är i mötet med andra människor som vi lär oss och det är först efter dessa möten som vi själva startar vårt inre tänkande. Vid det medierade kännetecknet är det de redskap vi behöver och använder för att till exempel förmedla information, hjälpa oss i arbetsuppgifter eller när vi behöver minnas något. Dessa verktyg kan vara allt från datorer och kartor till miniräknare och våra fingrar vid mattematiska problem. Utan dessa yttre verktyg kan det ibland bli svårt att gå vidare till nästa uppgift. Det 3:e kännetecknet är det situerade och har med vilken miljö vi befinner oss i och dess påverkan. Det är var vi befinner oss som har betydelse för vårt kunskapshämtande och lärande. Om vi skall lära oss ett språk är det språkets hemland det bästa att befinna sig i. För att lära oss läsa är det en stimulerande läsmiljö med dess material som är viktigt. Sist kommer den kreativa delen i denna process. En varierande läromiljö/ arbetssätt bidrar till lärandet och vår utveckling. Genom att ta det vi lärt oss i möten med Sida 3

9 andra och med de eventuella verktyg vi använt och vara kreativa i vårt fortsatta kunskapshämtande kommer vi att lära oss mera och lättare. Vygotskij ansåg alltså att det inte var den inre begåvningen som var av störst betydelse utan hur flitiga och aktiva barnen var. Han hittade vissa kännetecken hos barnen som visade vilka som var mera inre begåvade. Dessa var bland annat att barnen arbetade flitigt, samtalade med sin omgivning och var deltagande och aktiva under lektionerna. Enligt Vygotskij är det när vi förstår att aktivitet är lärandets grund är mycket vunnet (Strandberg 2006:13). Proximala utvecklingszonen Vygotskij ansåg att barnens utveckling har stor betydelse av vilket sociokulturellt nätverk de har. Det är i samspelet med andra människor barnens intellektuella utveckling sker. Han drog slutsatserna att barnens kognitiva tänkande är påverkat av det sociala samspelet i varje kultur, samt pågrund av människors olika seder och bruk. Barn föds även nyfikna och redo att upptäcka sin omgivning. Detta görs bäst enligt Vygotskij med stöd och hjälp av sin omgivning. De människor som finns runt barnen fungerar som handledare som förser dem med de verktyg och nyfikenhet de behöver till att lära sig mera. Detta arbete kallade Vygotskij för den proximala utvecklingszonen. Proximala betyder närmast och står för det kognitiva tänkandet barnen gör tillsammans med sina handledare/ omgivning. Det är viktigt att ge barnen det stöd och verktyg de behöver för att utvecklas. (Evenshaug & Hallen 2001:136). Språket Språket har även stor betydelse i barnens utveckling och där står kommunikationen betydelse i centrum. Som exempel i boken tar de upp detta med att barnen i tidig ålder pratar högt för sig själv och hur de kan lösa ett problem. Vygotskij ansåg att barnen löser många problem genom denna lek. Detta prat kortas av ju äldre barnen blir. Helt försvinner det dock inte utan byts istället ut från att vara ett verbalt språk till ett inre språk, ett tänkandets språk. Genom detta språk fortsätter vi att styra och organisera våra aktiviteter. I skolåldern ställs eleverna inför många utmaningar och uppgifter. Det är enligt Vygotskij viktigt att lärare låter de barn som har behov av det, få prata högt vid problemlösning. Deras prestationer förbättras och de får lättare att se vad de eventuellt gjort fel (Evenshaug & Hallen 2001:138). Sida 4

10 Kreativitet Skapandet och dramatiseringen är en viktig del i barnens liv. Det är genom dessa som barnen kan bearbeta händelser, skapa nya erfarenheter och hitta på egna händelser. De vill förverkliga dessa händelser genom bild, drama, sång och form. Vad som är viktigt är att vi låter barnen improvisera i de olika uttrycksformerna. Detta för att inte styra barnen genom färdiga monologer, berättelser etc. Det viktiga är inte resultatet utan den process som barnen går igenom för att komma dit. Styr vi detta för mycket med endast färdigt material hindrar vi barnen i deras utveckling. Vi skall ge dem verktyg och sedan med handledning låta dem komma på hur de med hjälp av dessa verktyg kan få utlopp för det kreativa. Det är denna kreativa del som enligt Vygotskij, gör att människan kan skapa och förändra sin framtid (Vygotskij 1995). Sida 5

11 Piagets syn på lärandet Kognitiv utveckling Jean Piaget är vida känd för sina teorier om kognitiv utveckling. Hans syn på människans utveckling kallas för ett konstruktionistiskt synsätt. Det vill säga att människan själv konstruerar sin kunskap. Han ansåg att det var individen som skulle anpassa sig till den miljö de befann sig i. De regler, traditioner och mål som fanns skulle alla följa efter den ram som var bestämd, ingen skulle gå utanför denna. Anledningen var att han ansåg att varje människa utvecklar ett behov att anpassa sig till sin miljö. Detta kan i många fall bli en överlevnad instinkt och nödvändig för att klara av de svårigheter de eventuellt befinner sig i. Människan anpassar även miljön efter sitt sinnestillstånd för att överleva. Detta kallade Piaget för adaption. Det vill säga att människan hittar en jämvikt i det mentala tillstånd de befinner sig i, genom att tolka vår miljö. Var är vi nu? Hur påverkar det oss? Hur går vi vidare och lämnar vissa saker bakom oss? Detta är en process för att kunna förstå vad som händer och gå vidare. Även barnen får förståelse för detta när de själva ställs inför vissa val och händelser. Detta kallas operativ kunskap som man får genom logisk inlärning. Denna kunskap får barnen inte genom den fysiska miljö de befinner sig i utan den psykologiska (Evenshaug & Hallen 2001:118). Den process barnen går igenom när det gäller den mentala anpassningen följer ett visst schema. Detta ligger tillgrund för hur barnen tänker och anpassar sig. Denna mentala anpassning kallade Piaget för assimilation och ackommodation. Assimilation är när barnen försöker förstå och anpassa sin miljö efter sina förutsättningar och behov. Vid uppgifter i skolan försöker alltså barnen att anpassa det till den kunskap de redan har i ämnet. Om inte detta fungerar måste de ändra sitt tänkande och ackommodera det vill säga inhämta nya kunskaper för att klara uppgiften och att anpassa sig efter den. Barnens kunskap förstärks då vi utmanar dem i deras inlärningsmiljö och barnens utvecklas med målet att skapa en inre jämvikt (Evenshaug & Hallen 2001:119). Sida 6

12 De fyra utvecklingsstadierna Det är i detta arbete barnen hamnar i olika utvecklingsstadier där tänkandet förändras. Det finns fyra utvecklingsstadier som Piaget ansåg att barnen går igenom i sin utveckling. Det sensori- motoriska, 0-2 år. I detta stadium är det barnens sinnesintryck och upplevelser i miljön runt dem som har störst betydelse. Barnens lärande är här helt beroende av sin omgivning. Motoriken har stor betydelse då det är genom denna och att se hur andra i sin omgivning gör, som barnen lär sig. Barnen kan inte tänka själva och hur de går vidare i t.ex. leken eller en uppgift. De måste kunna se hur andra gör för att sedan göra likadant och lära sig av detta. Här läggs grunden för den fortsatta utvecklingen och intellektet. Vid det preoperationella stadiet, 2-7 år använder sig barnen av den tidigare inlärda yttre bilden från sin omgivning och dess miljö för att skapa sig en inre bild. Barnens språk utvecklas här när de sätter ihop tanken med ordsymbolerna. Exempel: om barnet vill leka att den är en bonde med djur och endast har klossar att leka med, skapar de en lek utifrån klossarna som blir både djur och stall. Det är symbolen som är viktig. Vid fyra års ålder och uppåt är det även sinnesintrycken som genom tänkandet är viktiga för barnen. De koncentrerar tänkandet till de föremål som de för tillfället har uppmärksammat. Detta föremål kan vara en sak, person eller situation. Undertiden saknar det andra runt dem betydelse. I denna ålder vill barnen själva stå i centrum och kan uppfattas som egoistiska. Detta är dock enligt Piaget inte något negativt utan ett typiskt drag. Det konkret operationella stadiet 7-11 år, är när barnen börjar tänka operationellt. Med det menas att de börjar tänka logiskt och ändamålsenligt. De börjar nu lära sig att se olika lösningar och att resonera logiskt. Detta för att de nu kan se ordningsföljd, klassificera, jämföra och dra slutsatser av vad de kommit fram till. Ett viktigt arbetssätt i barnens lärande är att ha redskap i form av föremål framför sig när de skall lösa en uppgift. De behöver illustrationer för att lösa uppgiften. Detta är ofta användbart i matematiken där de kan jämföra volym, mått genom att experimentera med material för att komma till svaren. Verklig kunskap (det vill säga förståelse) konstrueras enligt Piaget av barnen själva när de ställs inför konkreta uppgifter som de kan hantera (Evenshaug & Hallen 2001:128). Det egoistiska tänkandet I denna ålder fortsätter även det egoistiska tänkandet. Barnen börjar se på sin omgivning på ett helt nytt sätt. De får vissa svårigheter att kunna se skillnad på sina egna åsikter och hur det Sida 7

13 egentligen är. Enligt dem själva är det deras åsikter som stämmer och ändrar omgivningens till sina egna. Detta är enligt Piaget en typisk skrytålder. Vuxna är dumma, barn är smarta och de vill gärna visa att de har rätt. Det sista är det formellt operationella stadiet, från 11 år och i detta stadium går barnen ifrån behovet av illustrationer och in i ett hypotetiskt tankesätt. Det behöver inte finns någon verklighetsförankring utan tänkandet blir abstrakt. De lär sig att analysera alla möjligheter i en situation för att sedan kunna dra logiska slutsatser. Detta gör att barnen börjar tänka kritiskt. De ifrågasätter ofta en vuxens idéer och handling. Detta gör att det i denna ålder inträffar många konflikter och personliga kriser, som avtar när barnen kommer in i de senare tonåren (Evenshaug & Hallen 2001:121). Sida 8

14 Dysthes syn på lärandet I Olga Dysthes det flerstämmiga klassrummet berättar hon om hennes syn på vikten av ett dialogiskt klassrum. Hon anser att varje elev utvecklar och formar sin egen kunskap med hjälp av pedagoger, i samspel med andra och genom sina tidigare erfarenheter. Detta gör att varje elevs kunskap individualiseras pågrund av sin personlighet och tidigare erfarenheter. För att elever skall kunna ta till sig fakta i sitt lärande, är det viktigt att ha speciella sociala mål. Dessa är att eleverna måste kunna integrera fakta de inhämtat, först och främst i språket. Värderingar och attityder är även en viktig del i inlärningsprocessen. Likaså att eleverna kan ta in sina kunskaper och fungera i sitt sociala nätverk. Denna teori kallas för konstruktivistisk teori och är den process i vilket eleverna tar till sig information. De tolkar informationen samtidigt som de gör kopplingar till sina erfarenheter och eventuellt omarbetar för att kunna förstå. Den behavioristiska inlärningsteorin innebär att först sker kunskapshämtande, till följd av tänkande och reflektion av dessa nya inhämtade kunskaper (Dysthe 1996:46) Inlärningsmodell De nya inlärningsmetoderna går ett steg längre än de som nämnts innan. De innefattar elevernas sociala inlärningssituation, kulturella bagage och elevens sociala samspel. Denna inlärningsmodell kallas för socialt interaktiv undervisning. Motsatta modellen med den monologiska inlärningen kallas för presenterande undervisning, det vill säga en kognitiv inlärning. Dess innebörd presenteras i nedanstående figur: Presenterande undervisning Socialt interaktiv undervisning Arketyp Hörande Samtalande Kommunikationsmodell Förmedling av kunskap Omvandling av förståelse Epistemologi (kunskapsteori) Objektivism. Poppers tredje värld- kunskap Konstruktivism. Polanyis personliga kunskap Källa till viktig kunskap Andra är elev/ lärare Lärobok, auktoriteter Innefattar elevens tolkningar och personliga erfarenheter Sida 9

15 Normal diskursform Monologisk Dialogisk (Dysthe 1996:50) I den presenterande undervisningen kan vi se att kunskapssynen går ut på att elevers inlärning är objektiv och är individuellt oberoende av vad och hur eleven lär sig. Denna undervisning är av enkelriktad kunskapsförmedling. Detta till skillnad från den sociala som är en individuell utveckling i lärandet, där samtal mellan pedagog- elev och erfarenhet står i centrum. Undervisningens syfte är att eleven skall bygga sin egen kunskap. Dysthe använder sig av begreppet hörande i den presenterande traditionella undervisningen, som betyder fråga- svarbedömning. Detta stämmer dock inte helt enligt Dysthe eftersom hörande undervisning egentligen hör till gårdagens skola. Engelskans recitation även hör till dagens skola då dess innebörd är att den är monologisk. Samtal är översatt från engelskans conversation. Det innebär att undervisningen sker på en så naturlig och avslappnad samtalsnivå som möjligt (Dysthe 1996:51) Dialogens betydelse Det finns två viktiga punkter Dysthe vill förmedla till de som arbetar inom skolan. Den första är att lära eleverna att utveckla den förmåga de har. Detta gör de genom att öva på olika sociala övningar. Det är viktigt att de lär sig att dialog kan föras både i den muntliga och i den skriftliga formen. Den andra punkten är lärarens undervisningsform. Det är här viktigt att läraren för dialoger i klassrummet även då undervisningen sker i presenterande form. Detta kan man göra genom autentiska frågor, uppföljning och positiv bedömning. De autentiska frågor kan vi se som ett viktigt redskap för elevernas utveckling. Vi kan här få dem att tänka och reflektera själva, genom att ställa frågor som utmanar. Även att få dem att se samband i mötet med ny information, som de kopplar till sin erfarenhet. Detta är grunden till den stora inlärningspotentialen. Vid uppföljning som redskap är meningen att få eleverna att diskutera och reflektera vidare på en fråga. Genom följdfrågor kan då eleverna få ytterligare kunskap inom en fråga och deras intresse för en diskussion i klassen kan väckas. Positiv bedömning är nästa del i den dialogiska undervisningen. Detta innebär att läraren styr samtalet genom att bygga vidare och poängterar det eleven just sagt. Detta ger eleven stark självuppfattning, självtillit och tron att dennes tankar är viktig. (Dysthe 1996:58) Sida 10

16 Redskap i klassrummet Två andra viktiga redskap i undervisningen är att använda sig av rollspel. Detta är mycket värdefullt för elevernas utveckling. Genom att de diskuterar sinsemellan och kommer fram till rollspelets innehåll, får de göra sin röst hörd. Deras erfarenheter, kunskaper och sitt kulturella bagage tar de med sig i arbetet med klasskamraterna och tillsammans försöker de lära sig det nya. Det andra redskapet är samspel som behövs för att skapa ett dialogiskt klassrum. Det är viktigt i elevernas skrivande och samtalande stund, då det kan bidra till flera olika och viktiga moment. Ett exempel är att man skriver ner och samlar in elevernas kunskap i det berörda ämnet. Sedan förs en såkallad kollektiv brainstorming där kunskapen kan delas ut till alla. Tillsammans går de på så sätt vidare i kunskapsutvecklingen. Detta synliggörs även i grupparbeten, då skrivandet går ihop med de samtal som förs. Syftet med skrivandet är att kunna som grupp förmedla en muntlig presentation (Dysthe 1996:232). Klassrummens viktiga villkor Det finns tre generella villkor när det kommer till elevernas lärande: engagemang, delaktighet och förväntningar. När det gäller engagemang är det viktigt att eleverna känner ett genuint intresse och engagemang för det ämne eller uppgift de för tillfället arbetar med. Det finns undersökningar som har visat på ett samband mellan elevernas goda skolprestationer och äkta engagemang. Därför är det viktigt att lärare skapar undervisningsformer och uppgifter som eleverna engagera sig i och känner att de lär sig av. Det är lika viktigt att lärarna visar ett äkta engagemang i sitt arbete med sina elever. Detta påverkar eleverna positivt och är något som lyser igenom i det gemensamma arbetet. Delaktighet är viktig för det påverkar hela inlärningsprocessen. I språket kan eleven göra sig delaktig i att förmedla sina tankar och kunskap till de andra och känna sig delaktiga i det dagliga skollivet. I språket kan de barn som annars inte vågar göra sin röst hörd känna sig delaktiga. Skriva blir här en nödvändighet för att eleverna skall få en chans att delta aktivt i språkets bemärkelse. De förväntningar som man ställer på eleverna kan få dem att prestera bättre än om man inte ställt några alls. Det viktiga är hur läraren presenterar dessa förväntningar, det måste vara så att varje elev förstår vad som förväntas av dem (Dysthe 1996:238). Sida 11

17 Tidigare forskning Det finns många intressanta personer som forskat i ämnet barns lärande och vad de anser vara viktigt. Här följer en kortare presentation om vad de skriver om i sina böcker. Rigmor Lindö Reggio Emilia I det gränslösa språkrummet skriver Lindö om barns tal- och skriftspråk i didaktiskt perspektiv. I ett av kapitlen tar hon upp Reggio Emilias arbetssätt med barnen, när det gäller projektarbeten. När de arbetar med dessa är det viktigt för dem att gå på djupet i temats handling. Viktigt är att man utgår från vad barnen redan vet och vilka frågor de vill ha besvarade. Grundtanken i deras projekt är att sätta barnen i centrum och inte läraren eller läromedlet. När man går in i ett projektarbete finns det tre faser man går igenom. I den första fasen bör läraren avgränsa och bestämma vilket kunskapsområde de skall rikta in sig på. Det gäller även att hitta ett sätt att presentera ämnet för barnen så att man fångar deras intresse och att de blir inspirerade. Det är viktigt att det finns ett nära kopplat och relevant ämne för barnen. Detta gör att de kan göra kopplingar och inte blir så beroende av lärarens hjälp. På detta sätt utmanar man barnen att inhämta fakta och utarbeta temat. I den andra fasen är det bland annat det fältarbete som barnen får göra tillsammans med läraren som ligger i centrum. Barnen får ge sig ut i närområdet till, till exempel affärer och på gatorna där de genomför undersökningar av människor, händelser eller olika objekt. Detta dokumenteras sedan på flera olika sätt. Bland annat genom barnens teckningar, bilder, foton och även i dans, drama, sång och musik. Lärarna arbetar även tillsammans med barnens föräldrar där de dokumenterar barnens eventuella frågor och reflektioner om det som de upplevt. Även lärarna dokumenterar, detta för att även de skall kunna tillsammans med barnen och individuellt gå igenom vad de varit med om och vilka eventuella nya frågor som fötts. Den nya kunskapen som barnen tagit till sig är värdefull för att den bottnar i vad barnen har intresserat sig för. Denna dokumentation blir till en central del i den tredje fasen, där lärare och barn återkopplar till vad de lärt sig och till sina nyfunna erfarenheter. Denna fas är bas för att fördjupa samt att Sida 12

18 utveckla sin förståelse, ställa nya hypoteser och komma fram till nya frågor som kan leda till nya projekt. ( Lindö 2002:208). Att arbeta med barn och ungdomar är att bry sig om (Lindö 2002:209). Det handlar enligt Lindö att bry sig om hur och vad barnen lär sig. Barnen utforskar världen med alla sinnen och behöver bli bekräftade och att få utlopp för sin fantasi. Men barn behöver även fasta rutiner för att kunna känna sig trygga. Denna trygghet grundas av stabilitet och ordning. Den miljö barnen befinner sig i under dagen är oftast lite kaotiskt därför är det extra viktigt att rutiner upprättas och följs (Lindö 2002:209). Gunilla Ladberg Klassrumsmiljö Ladberg tar i sin bok skolans språk och barnets upp en annan viktig del i arbetet med barnen, i detta fall barn med invandrarbakgrund. Dessa barn kommer med ett annat modersmål till skolan och behöver lära sig hur de använder båda språken. Detta eftersom språket är ett hjälpmedel som behövs för inlärning och kommunikation. I denna del kommer jag därför ta upp vikten av just kommunikation i skolan för dessa elever. När det gäller språket är dess huvudfunktion att man skall kunna tala och tänka. Det är därför extra viktigt att man använder sig av språket så mycket som möjligt och med stor variation. Eftersom man i skolan skall förmedla kunskap och gör detta genom språket, skiljer det sig mot den kommunikation som sker på fritiden. Syftet med språket i skolan är att förmedla kunskap medans det på fritiden är den sociala biten som dominerar. I skolan skall eleverna kunna: berätta, förklara, ställa och besvara frågor, redovisa och föra samtal, lyssna och tala. I skolor över hela världen har det genom alla tider varit läraren som stått för talandet och som har stått i centrum. Detta är nu på väg att ändras. Lärare står dock ännu för ca 2/3 av talandet i skolan. Detta gör att eleverna endast har 1/3 kvar att få ställa frågor, diskutera och få sin röst hörd. Ofta kanske det även är ungefär samma barn som talar och då blir det svårt för de barn som inte talar lika mycket. Dessa traditionella lektioner är inte utvecklande för barnens språk. För att få en tillfredsställande språkutveckling måste därför olika arbetssätt införas. De traditionella mönstren måste försvinna och barnen måste få en chans att använda sig av språket längre tid varje dag, på flera olika sätt. Viktigt är att de skall få möjlighet att diskutera, berätta, förklara med mera. Men eleverna skall inte endast koncentrera sig på läraren utan få arbeta i grupper tillsammans med sina klasskamrater. Språket används nämligen annorlunda när man talar i grupp, par eller med sina kompisar och vuxna. När alla sinnena är aktiva sker lärandet bättre än när man som elev endast sitter och lyssnar på läraren. Även klassrumsmiljön har stor betydelse för inlärningen. Bord och stolar bör därför varvas av enklare soffor, dynor etc. Även ljuset bör kunna varieras så man kan ha både Sida 13

19 starkare och svagare ljus. Möblernas placering bör vara så olika rum skapas i klassrummet. Där kan man ha grupparbeten, enskilt arbete eller bara för att kunna koppla av. Även dricksvatten bör finnas tillgängligt. Detta slags klassrum är annorlunda mot vad många är vana vid (Ladberg 2000:199). Sida 14

20 Metodval och metoddiskussion När det gäller de metoder jag använt mig av, var det viktigaste att jag skulle få svar på mitt syfte och frågeställningar. En viktig del för mig var även att bevara barnens och de pedagoger jag träffades, rätt till anonymitet. De metoder jag använt mig av i min empiri insamling är kvalitativa intervjuer och ostrukturerade observationer. Kvalitativa intervjuer I dessa intervjuer har jag använt mig av kvalitativa intervjuer. Motsatsen är kvantitativa och betyder att man samlar in så mycket empiri som möjligt för att kunna gå igenom och få ett resultat utifrån vad man undersöker. Detta är mera vanligt i tester, enkäter, experiment och observationer med ett särskilt registreringsschema (Stukát 2005:31). Detta är inte vad jag vad jag var ute efter. Jag ville ha ett betydelsefullt och innehållsrikt innehåll för att kunna få svar på mina frågor. Det var själva känslor och tankar hos pedagogerna som var det centrala när vi samtalade om barns lärande, inte hur mycket empiri jag samlade in. Genom att koncentrera sig på några fåtal personer kan jag och mina läsare få en djupare förståelse för ämnet. Vad kvalitativa står för är huvudsaken något som är att tolka, förstå och dra slutsatser utifrån det material man samlat in. Det finns inte plats att generalisera och förutsäga. Materialet som inhämtas skall kunnas göra begripligt för att kunna tolkas av forskaren. Detta kallar man idiografisk forskning och betyder att man som forskare lägger fokus på innehållet. Den kvalitativa forskningen har kritiserats av många att den står för något som är allt för ensidig och vinklad. De anser att resultatet som framkommer är helt beroende av vem som gör arbetet. Arbetet och dess resultat ifrågasätts för dess pålitlighet (Stukát 2005:32). Detta forskningssätt har funnits i många år. Redan på 1970-talet använde man sig av kvalitativ forskning. Den användes för att ifrågasätta den positivistiska inlärningsforskningen. Detta kallades fenomenografi och dess innehåll byggde på vad och hur man lärde sig. Det viktiga var innehållet i ämnet, samt vikten av att de berörda människorna som intervjuades med egna ord beskrev det man ville ha reda på. Detta renskrevs sedan och analyserades av forskaren, som sedan sammanfattade den insamlade fakta (Stukát 2005:33). Sida 15

21 Ostrukturerad observation Tillvägagångssättet när det gäller observationer, kan utföras på olika sätt. Detta beroende på hur man vill gå tillväga och vilket resultat man är ute efter. Jag har valt ostrukturerade observationer i mitt arbete. Dessa observationer används när man som forskare vill ta reda på och inhämta så mycket material som möjligt i en fråga. Här använder man sig inte av ett färdigt schema som i strukturerade observationer. Istället går man ut och observerar så mycket som möjligt. Även dessa observationer måste förberedas. Innan man genomför observationen måste man inhämta så mycket kunskap som möjligt i det berörda ämnet (Patel & Davidson 2003:89). Denna kunskap är viktig då man i observationen bör veta: vad och vem skall observeras, speciella situationer, tidsrymd och så vidare för att få ut så mycket som möjligt (Patel & Davidson 2003:94). Det är viktigt under observationerna att skriva ned nyckelord, som sedan underlättar när man skall skriva vad man kommit fram till. Efter varje observationstillfälle är det viktigt att skriva ned fakta för att inte glömma viktiga händelser eller delar. Andra saker att ta hänsyn till är om man som observatör skall vara deltagande eller inte. Skall de som observeras känna till vad och varför man genomför en observation? Skall man delta i dagens aktiviteter eller bara vara betraktare? Men även måste man tänka på betydelsen av att vara känd för de man observerar. Det negativa med observationer kan vara att det naturliga beteendet hos barnen och personalen kan ändras. Det känns inte naturligt för dem att ha något som skall observera deras dag och det kan finnas saker som inte kommer upp som de inte vill visa (Patel & Davidson 2003:95). När det gäller mina observationer ville jag inte ha något särskilt schema att följa. Jag ville inhämta kunskapen genom att ha ett fritt tänkande. Jag ville inte känna mig för styrd av punkter att observera utan det var vad jag såg som var det viktiga. Jag utgick från mitt syfte det vill säga hur man arbetade ute och hur barnens dagar och miljö såg ut, med tanke på deras lärande. Jag var noga med att barnen fick reda på varför jag var där och vad jag skulle göra. Jag valde även att inte delta i barnens aktiviteter under tiden jag observerade. Vad jag däremot gjorde innan jag startade var att ta en dag och lära känna varandra. Detta för att jag tror att det var lättare att sedan kunna observera ifred och att barnens nyfikenhet på mig stillats. Särskilt viktigt kände jag att detta var på förskolan då barnen var små och det var bra att de fick träffa mig först. Jag var även noga med att i god tid ta kontakt med förskolan och grundskolan och informera om mitt arbete. Detta gav dem tid att förbereda barnen, prata med föräldrarna och själva förbereda för tid till samtal. Sida 16

22 Urval och genomförande Urval Jag har valt att utföra min undersökning på en grundskola och på en förskola i Skåne. Jag har valt dessa på grund av att jag kommit i kontakt med dem sedan tidigare i min utbildning. Grundskoleklassen är en fjärde klass, som jag inte sedan tidigare kände. Klassen och dess pedagog blev rekommenderade och tillfrågade att delta först av mina kontakter då de själva inte kunde delta i min undersökning. Klassens lärare som vi kan kalla Inga är 46 år och har arbetet 10 år inom yrket. Hon är utbildad 1-7 lärare i svenska, so och engelska. Förskolan har även den blivit tillfrågad att delta genom de kontakter jag tidigare knutit i min utbildning. Det är en kommunal förskola med åldrarna 1-5 år. Den personal jag träffade är två förskollärare. Vi kan kalla dem Anna och Sara. Anna är 45 år gammal är utbildad förskollärare och har arbetat i 25 år i yrket. Sara är 37 år och är utbildad förskollärare och har arbetat som detta i 3 år. Innan mina besök och intervjuer/ observationer har personalen och barnen/ föräldrarna tillfrågats om deras eventuella medverkan i min undersökning. Detta genom att personalen frågat de berörda barnens föräldrar och berättat om mitt arbete. De har även blivit informerade att deras namn, arbetsplats och stad inte kommer att finnas med i arbetet. Detta för deras rätt till individskydd. Jag anser även att det inte är till någon betydelse för arbetet i vilken stad, förskolas namn eller vad de inblandade personerna heter som har betydelse. När det gäller beslutet om vilken grupp av människor och vilken plats eller miljö man undersöker finns det vissa saker man bör tänka på. Vad är viktigt och inte? Den grupp man undersöker och dess resultat bör passa även andra grupper inom samma område. Detta kan annars bli ointressant för läsaren om materialet endast passar för den grupp som undersökts. Man bör även tänka noga igenom vem, vilka och varför dessa skall delta (Stukát 2005:56). Genomförande Både på förskolan och i grundskolan inledde jag undersökningen med ett dagsbesök vardera. Detta för att dels informera barnen om varför jag var där och för att de skulle kunna förbereda sig på att jag skulle komma och observera dem och intervjua deras pedagoger. Pedagogerna Sida 17

23 tilldelades även mitt arbetes syfte, frågeställning och arbetets innehåll i stora drag i förberedande syfte. Jag bokade sedan in tider för mina besök. Dessa besök sträckte sig över en veckas tid på varje skola. När jag kom ut på skolorna intervjuade jag pedagogerna först innan jag observerade, detta för att jag ville se om och hur det som kom fram genom intervjuerna fungerade i verkligheten. När vi startade våra intervjuer berättade jag igen om mitt ämne, syfte och frågor. Jag hade skrivit några stödord för att underlätta i samtalen. Jag inledde dock samtalen med att fråga vad pedagogerna ansåg var viktigast när det gällde barns lärande. Under hela samtalet antecknade jag med stödord och med hjälp av en diktafon vad som sades. Jag lät pedagogerna tala fritt utan att styra dem för mycket. Detta för att det var vad de ansåg var viktigt med barnens lärande och hur de arbetade som skulle vara svaret i intervjuerna och inte vad jag ansåg. Genom dessa samtal fick jag en stor inblick i hur pedagogerna tänkte när det gällde barns lärande och vad de ansåg vara viktigt. Efter varje samtal skrev jag ihop mitt insamlade material och reflekterade innan jag kom tillbaka och genomförde observationerna. När det gäller de ostrukturerade intervjuerna är huvudämnet bestämt men det är det inte förutbestämt vilka exakta frågor som skall ställas. Ofta har intervjuaren en liten checklista med stödord till hjälp Frågorna kommer sedan efterhand som de passar in och vad man just då diskuterar. Detta görs för att göra det smidigt och begripligt för både den som blir intervjuad och den som intervjuar. Det är samspelet mellan dessa människor som bidrar till en så innehållsrik och betydelsefull information som möjligt (Stukát 2005:39). När jag skulle genomföra observationerna var jag alltid noga att först informera barnen om vad jag skulle göra hos dem. Jag följde sedan barnen under några dagar vardera och antecknade allt jag såg, som jag ansåg hade betydelse för arbetet. Jag såg alltid till att sitta en bit ifrån dem vid observationerna för att inte bli inblandad i eller störa deras lek eller lektioner. Första dagen var det alltid svårare att observera då barnen ville att jag skulle vara med dem istället för att bara titta på. Dessa observationer blev dock lättare att genomföra efter första dagen då deras nyfikenhet hade stillats. Jag kunde därför i lugn och ro röra mig fritt runt dem både ute och inne och fokusera på min observation. Efter och under varje observation antecknade jag febrilt vad som pågick. Viktigt var att få med miljö, händelser och känslor i vad jag fick se. Därför blev det ett mera detaljerat skrivande då diktafon inte var möjligt att använda sig av i observationerna. Därför satte jag mig även efteråt och skrev ned allt när jag hade det färskt i minnet och för att inte något skulle gå förlorat. Sida 18

24 När det gäller de personer vi intervjuar är det viktigt att vi visar dem ett äkta intresse och förståelse för dem och det arbete de utför. Vi måste även visa respekt genom att inte vara dömande av de eventuella uppgifter som uppkommer. vi talar inte bara med ord utan också med gester och ansiktsmimik (Patel & Davidson 2003:71). Sida 19

25 Etiska övervägande Det etiska principerna jag anser är viktiga i mitt arbete och med alla inblandade personer, kan man läsa om i Forskningsetiska principer. Där står det klart och tydligt vikten av att arbeta efter dessa principer. Man delar där in dem i fyra huvudkrav om vad som är viktigt när det gäller att utföra en undersökning och när man skriver ett arbete. Dessa krav är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att man skall informera de personer som skall delta i arbetet: varför, hur och under vilka villkor. En viktig del är att informera dem om att det är frivilligt att delta och att de när de vill kan avbryta sitt deltagande (2010:7). Samtyckeskravets betydelse är vikten av att få de inblandade personernas samtycke i att delta i arbetet. Detta innebär även att få barnens vårdnadshavares samtycke om barnen inte fyllt 15 år. Extra viktigt är detta om arbete är känsligt när det gäller den etiska biten (2010: 9). Vid konfidentialitetskravet måste de personerna som medverkar själva få bestämma, utan negativ påverkan om och när de vill avsluta sin medverkan, samt på vilka villkor de ska delta (2010:10). Till sist har vi nyttjandekravet där tas förhållandet mellan forskaren och de som deltar upp. Forskaren får inte utsätta deltagarna för påtryckningar under arbetet eller om någon deltagare vill hoppa av. Det får inte heller finnas ett beroendeförhållande dem emellan, som kan påverka arbetet (2010:10). Om dessa krav på forskningen följs bidrar detta till att öka kvalitén på undersökningen och utformningen av arbetet. Alla inblandade personer har rätt till individskydd för att inte kunna bli utpekade av allmänheten och utsatta för eventuella negativa händelser. Dessa regler hjälper även forskaren och kan bli ett stöd i planeringen av arbetets utformning och genomförande. Egna ställningstagandet När det gäller mitt eget ställningstagande har jag gjort detta i form av att vilja bevara de människor jag mötts personlig integritet. Jag har där noga förklarat att det inte kommer att finnas några fakta eller personlig information som kan avslöja deras identitet, detta för att visa respekt för deras rätt att kunna bevara denna. Vid varje nytt möte har jag även informerat, vad Sida 20

26 och varför jag gör detta arbetet. Jag har poängterat att det inte är av betydelse vem som ställer upp på intervjuer etc. utan det är materialet som kommer ur dessa som är av vikt. Alla barns föräldrar har före mitt besök blivit informerade av pedagogerna om mitt arbete och dess innebörd. Detta för att inneha möjligheten att säga nej till sitt barns inblandning i arbetet. Detta har jag respekterat och varit noga att följa. Deras namn, stad och arbetsplats kommer därför inte att nämnas. Sida 21

27 Analys Intervju grundskolan Jag började min undersökning med att boka tid för en intervju med den grundskolelärare som jag även skulle utföra min observation hos. Vi kan kalla henne Inga. Hon är 46 år gammal och utbildad 1-7 lärare i svenska, SO och engelska och har jobbat i 10 år i yrket. Den klass hon för tillfället undervisar i är en fjärdeklass. Jag tillbringade fyra dagar hos klassen och varvade min tid med observationer och samtal med Inga. Diskussionens betydelse När vi började samtalet frågade jag henne vad barns lärande betydde för henne och vad hon ansåg vara viktigt. Inga berättade att hon strävar efter att hennes elever skall få en sådan varierande och omväxlande utbildning som möjligt. Att i klassrummet arbeta med elevernas alla sinnen är viktigt. Känsel, syn, hörsel och språket eller talet. Detta är enligt Inga betydelsefullt för att alla elevers olika inlärningsstilar skall bejakas och eventuella inlärningssvårigheter skall motverkas. Detta är extra viktigt i den berörda klassen då det finns elever med dyslexi, hörselfel och sociala svårigheter. Inga arbetar inte efter någon specifik metod i klassrummet utan med ett holistiskt arbetssätt. I klassrummet råder en dialogisk undervisning som Inga anser främjar undervisningen och elevernas utveckling. Varje dag förs det diskussioner i klassrummet. Alla eleverna får öva dagligen på att tala inför sina kamrater, då Inga anser att detta stärker elevernas självkänsla och självförtroende. Alla elever gör dessa övningar oavsett eventuella svårigheter. Lika viktigt som det är att klara av dessa övningar är det att för eleverna visa att det är okej att ibland svara eller säga fel inför sina klasskamrater och lärare och att eleverna förstår att vi är alla olika. Detta görs genom olika arbetssätt och moment. Det innefattar bland annat de dagliga morgonrutinerna dvs. läsa datum, dagens lunch, namnsdagen detta stående inför sina kamrater. Inga använder sig inte så ofta av längre högläsningar inför hela klassen. Detta för att inte utsätta de svagare eleverna för eventuella påfrestningar detta kan medverka till. De får istället läsa individuellt inför Inga. I klassen diskuteras även vad eleverna sist läst för bok, de får då stå upp och berätta om bokens Sida 22

28 innehåll. Flera mindre redovisningar äger även rum inför sina klasskamrater. De som behöver stöttning under dessa rutiner får det av Inga som hjälper dem att lära sig stå och läsa inför andra. Det är inte alltid viktigast vem av eleverna som skriver eller läser bäst som är intelligentast utan även de som kommer med bra idéer, vågar chansa och tala inför en grupp, samt de som kan föra diskussioner. Det har stor betydelse att även eleverna vet varför de ska lära sig något och hur de skall gå tillväga för att komma dit. Inga påpekar därför ofta varför de gör något eller frågar sina elever varför de tror att de gjort den berörda uppgiften eller arbetet. Hon påpekar här ytterligare hur viktig dialogen i hennes klassrum är. Hon är även noga med att skapa en intimare miljö. Det gör hon genom att röra sig i klassrummet och på så sätt komma närmare eleverna. När det gäller grupparbeten delar Inga alltid upp eleverna i mindre grupper med två i varje. Detta för att hon anser att det i större grupper är svårare för barnen att ta sig an uppgiften och att det alltid är någon/ några som inte gör något. Detta dialogiska arbete och samspelet mellan skrift och tal och dess betydelse är något Dysthe talar varmt om. Enligt henne började hon i sitt arbete med boken det flerstämmiga klassrummet, att skrivandet var den viktigaste inlärningsmetoden. Detta ändrades efter hand och hon kan nu dra slutsatsen att samspelet mellan läsandet och skrivandet är av stor betydelse. Hon kan klart och tydligt se en ökning inlärningspotentialen när man som lärare i klassrummet tar in skriften i det sociala och samtalande rummet (Dysthe 1996:220). Elevernas sociala miljö Inga och jag diskuterade även hennes syn på elevernas inlärning och när det gäller de svårigheter de kan möta. Vi pratade om elevers sociala miljö och dess påverkan, verktyg i klassrummet, dialog, varierade inlärningsmetoder. När det gäller elevernas sociala miljö och var de kommer ifrån har en stor betydelse i klassrummet och i undervisningen. De elever som t.ex. har en jobbig hemmiljö och inte får sina olika behov tillgodosedda där, möter i vissa fall svårigheter i skolan. Eleverna kan bland annat ha dåliga sovrutiner, ständiga intriger med vårdnadshavare, för många fritidsaktiviteter etc. som påverkar dem negativt i skolan. Det är därför viktigt att vara medveten som lärare om dessa eventuella problem. Det är viktigt att lyssna på och bekräfta dessa barn enligt Inga och att ge dem de stöd de behöver. Lika viktigt som det är att lyssna på dessa elevers problem, är det att försöka stärka dem och hjälpa dem framåt i sitt skolarbete. Speciellt då det finns elever som dagligen inte orkar eller vill göra uppgifter i klassrummet. Det är därför viktigt att ha så lika regler som möjligt till alla i Sida 23

29 klassen, för att de utsatta eleverna inte skall känna sig utanför. Ett sätt att komma eleverna närmare och få dem att känna sig trygga, är att Inga varje morgon hälsar på varje elev. Detta för att de skall känna att hon bryr sig om dem och de skall känna sig välkomna till skolan. Verktyg i klassrummet Vi diskuterade även betydelsen av varierande praktiska verktyg i klassrummet. Inga tycker det är bra att eleverna inte bara använder böcker utan hjälpmedel där de kan se, känna, lyssna och utforska ett eventuellt problem. Detta kan man göra genom att använda sig av band att lyssna på, stavar m.m. vid mattelektionerna, datorer, uppslagsverk och kartor. Denna variation ger även elever med inlärningssvårigheter bättre möjlighet att förstå ett problem. Elever med dyslexi använder sig ibland av cd-skivor för att kunna lyssna istället för att läsa. De får sätta sig på ett lugnt ställe där de i lugn och ro kan lyssna på böcker för att sedan svara på frågor. De elever som har vissa inlärningssvårigheter får även besöka skolans specialpedagog några gånger i veckan. Där kan de i en avkopplande miljö få arbeta ostört med sitt skolarbete. Detta brukar vara ett mycket populärt inslag för eleverna. Liberg talar om dessa hjälpmedel när hon poängterar vikten av individanpassade inlärningsmiljöer för barnen. Det är viktigt att anpassa det dagliga arbetet efter barnens förutsättningar och förstå att de befinner sig på olika nivåer. Barnen ska vidare ges många möjligheter till att själva få uttrycka sig och få uppleva andras sätt att uttrycka sig (Liberg 2006:147). Eleverna uppmuntras även att hjälpa varandra i skolarbetet och om det är någon som har svårt för vissa uppgifter eller ämnen. Eleverna är mycket duktiga på att hjälpa någon kamrat som har det svårare. Detta samarbete kallas ibland för peer-tutoring som innebär att det finns ett samarbete mellan barn som befinner sig på olika kunskapsnivåer inom ett specifikt ämne. Innebörden i ordet är att den som är bättre hjälper den som har det svårare. Den som är den hjälpande handen skiftar ofta då det beror på de erfarenheter och vilken kompetens barnen har (Lindö 2002:224). Sida 24