Sammanställning av rapportering avseende dammsäkerhet år 2011

Transkript

1 Dnr: 2011/1652 Sammanställning av rapportering avseende dammsäkerhet år 2011 Dammägarnas årsrapportering till länsstyrelsen samt till Svensk Energi

2

3 Förord Svenska Kraftnät har i detta PM sammanställt uppgifter om det svenska dammbeståndet utgående från dammägarnas årsrapportering till länsstyrelsen avseende år Årsrapporteringen innehåller uppgifter om egenkontroll, ansvarsförhållanden samt allvarligare svagheter som identifierats och dammsäkerhetshöjande åtgärder som genomförts under det gångna året. Svenska Kraftnät har vidare sammanställt uppgifter från den rapportering om anpassningen av dammar till riktlinjerna för bestämning av dimensionerande flöden som Svensk Energi årligen samlar in från medlemsföretagen. Rapporteringen avser förhållanden vid årsskiftet 2011/2012. Denna PM har upprättats av Maria Bartsch och Anna Engström Meyer. Samråd har skett med Malin Stridh, chef SB.

4

5 Innehåll Sammanfattning Bakgrund Årsrapportering av förhållandena vid årsskiftet 2011/ Fördelning mellan dammägare och konsekvensklasser Fördelning över landet och konsekvensklasser Manualer för drift, tillståndskontroll och underhåll, DTU-manualer Fördjupade dammsäkerhetsutvärderingar, FDU Ansvariga och sakkunniga för dammarnas säkerhet Rapporterade svagheter, åtgärder och driftstörningar Beredskapsplaner och larmplaner Skillnader jämfört med tidigare år Anpassning till riktlinjer för dimensionerande flöden Dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I och II Anpassning till riktlinjerna för dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I Skillnader jämfört med tidigare år Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Blankett för dammägares årsrapportering av dammsäkerhet Anvisningar till dammägare

6 Sammanfattning Dammar klassificeras efter hur stora konsekvenserna bedöms bli i händelse av dammbrott, s.k. konsekvensklassificering. Flest dammar i de högsta konsekvensklasserna, 1A och 1B, som innebär mycket stora konsekvenser i händelse av dammbrott, finns i de norra länen. Men även längre söderut i landet finns ett relativt stort antal dammar i denna kategori. Dammar i klass 1A, 1B och/eller 2 finns i 19 län. > Dammägares årsrapportering till länsstyrelsen om dammsäkerhet 2012 har länsstyrelsen i 18 län begärt in årsrapportering om dammsäkerhet från dammägarna. Sammanställningen bygger uppgifter från dessa 18 län, samt för ett län på 2011 års rapportering. I de resterande två länen uppger länsstyrelsen att dammar av säkerhetsmässig betydelse saknas, och årsrapportering genomförs således ej. Rapporteringen omfattar totalt 547 anläggningar med en eller flera dammar i konsekvensklass 1A, 1B eller 2. För dessa anges att 87 % har en drift-, tillståndskontroll- och underhållsmanual, DTU-manual, att 85 % har en beredskapsplan samt att fördjupad dammsäkerhetsutvärdering, FDU, har utförts för 57 % av anläggningarna. Detta innebär att andelen anläggningar där DTU-manual finns och FDU genomförts har ökat några procent sedan tidigare år. Vidare rapporterar dammägarna att de vid 46 anläggningar har identifierat 125 ur dammsäkerhetssynpunkt allvarliga svagheter år 2011, där ca 30 % av svagheterna har koppling till avbördningsfunktionen. För 49 anläggningar lämnades uppgifter om under 2011 genomförda och pågående åtgärder för att avhjälpa allvarliga svagheter. Förekomsten av svagheter och åtgärder ligger på motsvarande nivå som tidigare år. > Dammägares rapportering till Svensk Energi om anpassning till dimensionerande flöden Inom ramen för den så kallade Flödeskonferensen samlar Svensk Energi årligen in uppgifter om hur medlemsföretagens arbete med anpassning av dammarna till riktlinjerna för dimensionerande flöden fortskrider. Åtgärderna syftar till att dammarna säkert ska kunna avbörda extrema flöden års uppföljning omfattar 146 av kraftindustrins anläggningar i flödesdimensioneringsklass I. För dessa uppges att 60 % klarar dimensionerande flöde, att anpassningsåtgärder pågår vid ca 7 % av anläggningarna samt att åtgärder planeras eller att utredning av eventuellt åtgärdsbehov pågår för 28 % av anläggningarna. Detta innebär att andelen anläggningar, som uppfyller riktlinjerna för dimensionerande flöden, under senare år oförändrat legat omkring 60 %. 1

7 1 Bakgrund År 2003 introducerade Svenska Kraftnät en rutin för rapportering av dammsäkerhet. Huvudsyftet med årsrapporteringen är att länsstyrelsen som operativ tillsynsmyndighet på ett rationellt sätt ska få dammägarnas svar på de viktigaste frågorna om dammsäkerheten i länet. > Vilka dammar i länet skulle i händelse av dammbrott kunna orsaka stora konsekvenser? > Vem äger dessa dammar och vem är ansvarig för dammsäkerheten vid dem? > Har dammägaren rutiner för egenkontroll av dammsäkerheten och beredskapsplanering för dessa dammar? > Finns det några allvarliga svagheter vid dessa dammar och hur avser dammägaren i så fall åtgärda detta? Rapporteringsrutinerna bör, enligt Svensk Kraftnäts uppfattning, tillämpas årligen för dammar som kan utgöra en säkerhetsrisk, oavsett om de används för vattenkraftproduktion, gruvproduktion eller något annat. I praktiken bör rapportering begäras in för samtliga dammar som vid ett dammbrott kan orsaka betydande skador på människor, miljö, samhällsanläggningar och andra ekonomiska värden, vilket enligt RIDAS 1 konsekvensklassificeringssystem motsvarar de dammar som tillhör konsekvensklass 1A, 1B och 2, se tabell 1. 1 RIDAS Kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet. I Sverige finns inga nationella riktlinjer för dammsäkerhet. Enligt miljöbalken ska dammägaren själv utarbeta och följa rutiner för egenkontroll av dammsäkerheten. Kraftindustrin har på eget initiativ utarbetat riktlinjer för sitt dammsäkerhetsarbete. 2

8 Tabell 1. Konsekvensklasser enligt RIDAS (version som gällde år ) Konsekvensklass 1A 1B Konsekvens vid dammbrott uttryckt i sannolikhetsnivå för skadeutfall Hög sannolikhet för förlust av många människoliv. eller Hög sannolikhet för: mycket allvarlig skada på - viktiga samhällsanläggningar - betydande miljövärde eller mycket stor ekonomisk skadegörelse Sannolikheten för förlust av människoliv eller för allvarlig personskada är icke försumbar. eller Sannolikheten är beaktansvärd för: allvarlig skada på - viktiga samhällsanläggningar - betydande miljövärde eller Hög sannolikhet för: - stor ekonomisk skadegörelse 2 Sannolikheten är icke försumbar för: beaktansvärd skada på - samhällsanläggningar - miljövärde eller - ekonomisk skadegörelse 2 Årsrapporteringen för årsskiftet 2011/2012 följer den version av RIDAS som gällde En reviderad version av RIDAS gavs ut 2012, där bland annat konsekvensklassificeringssystemet har förändrats vad gäller dammar i konsekvensklass 1A och 1B. 3

9 2 Årsrapportering dammsäkerhet Under år 2012 begärde 18 länsstyrelser in årsrapporter från dammägarna länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg, Dalarna, Västmanland, Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Kronoberg, Kalmar, Halland, Jönköpings, Östergötland, Blekinge och Skånes län. I sammanställningen har dessutom årsrapporter för år 2010 för Västra Götaland medtagits, då de inte begärde in årsrapporter för Två län, Stockholms och Gotlands län, uppger att de saknar dammar som skulle kunna orsaka allvarliga konsekvenser i händelse av dammhaveri och begär således inte in årsrapporter. I denna sammanställning har endast dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 tagits med. Rapporten ska följaktligen ses som en sammanställning över de dammar som är mest väsentliga ur säkerhetssynpunkt och inte som en komplett förteckning över befintliga dammar i landet. Även om sammanställningen i denna rapport inte är heltäckande bedöms god täckning ha uppnåtts för de vattenkraft- och gruvdammar i landet som är viktigast ur säkerhetssynpunkt. Statistiken som redovisas kan inte jämföras rakt av med tidigare år eftersom omfattningen av rapporteringen varierar, och det förekommer att länsstyrelserna ett visst år inte begär in rapportering eller endast begär in rapportering från ett urval av dammägarna i länet. Andra aspekter är ändrade ägarförhållanden och omklassning av dammar. En dammanläggning kan bestå av flera dammenheter som tillsammans dämmer upp eller utestänger samma vattenvolym. En dammenhet är en separat dämmande konstruktion som ansluter mot naturlig mark eller berg. I tabellerna nedan har uppgifterna sammanställts per anläggning. Definitionen av vad som ska räknas som en anläggning är dock inte helt entydig och något varierande tolkning kan ha gjorts av olika ägare. Totalt omfattar årsrapporteringen uppgifter om 547 dammanläggningar i de högsta konsekvensklasserna; > 88 i konsekvensklass 1A > 135 i konsekvensklass 1B > 324 i konsekvensklass 2 Sammantaget ägs de 547 dammanläggningarna i konsekvensklass 1A, 1B och 2 av 80 ägare. Dammanläggningarnas geografiska läge visas i Figur 1. 4

10 Norrbottens län Västerbottens län Västernorrlands län Jämtlands län Konsekvensklass 1A Gävleborgs län 1B 2 Dalarnas län Värmlands län Uppsala län Västmanlands län Stockholms län Stockholms län Örebro län Södermanlands länstockholms län Västra Götalands län Östergötlands län Jönköpings län Kalmar län Gotlands län Hallands län Kronobergs län Kalmar län Blekinge län Skåne län Figur 1. Dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2. 5

11 2.1 Fördelning mellan dammägare och konsekvensklasser Huvuddelen av de dammar i Sverige som är väsentliga ur säkerhetssynpunkt används för vattenkraftproduktion. Dock återfinns i de högsta konsekvensklasserna även en del dammar som används för gruvproduktion, några kanaldammar som används för sjöfart samt ett antal dammar med syfte att ge skydd för översvämningar. Anläggningarna i konsekvensklass 1A ligger med ett fåtal undantag i de stora reglerade kraftverksälvarna. Merparten av högkonsekvensdammarna ägs av ett fåtal stora företag. Elva dammägare/organisationer rapporterar att de har dammar i konsekvensklass 1A, dessa är: > Vattenfall (Vattenfall Skellefte älv AB, Vattenfall Ångermanälven AB, Vattenfall Ume älv AB, Vattenfall Tuggen AB, Vattenfall Stora Lule älv AB, Vattenfall Lilla Lule älv AB, Vattenfall Nedre Lule älv AB, Vattenfall Gimån-Dalälven AB, Bergeforsens Kraft AB, Vattenfall AB Vattenkraft, Vattenfall Indalsälven AB) > Fortum Generation > Vattenregleringsföretagen (Umeälvens, Ångermanälvens, Indalsälvens, Ljungans, Ljusnans och Dalälvens vattenregleringsföretag) > E.ON Vattenkraft > Statkraft Sverige > Skellefteå Kraft > Olofströms Energiservice > Mälarenergi Vattenkraft > Tekniska verken i Linköping (inkl. Ljusfors Kraft AB och Motala Ströms Samfällighetsförening) > Boliden Mineral > Kristianstad kommun De nio förstnämnda ägarna ovan är medlemmar i Svensk Energi och deras dammar är vattenkraftsdammar. Av de två återstående ägarna är en medlem i SveMin och har gruvdammar och en har dammar för översvämningsskydd. De fem förstnämnda äger förutom dammarna i klass 1A även en stor majoritet av dammarna i klass 1B och 2 i det svenska dammbeståndet, se Tabell 2. 6

12 Tabell 2. Ägare med dammar i konsekvensklass 1A. Antal dammanläggningar i olika konsekvensklasser samt fördelning mellan ägare. Ägare Antal anläggningar 1A 1B 2 Summa Fortum Generation Vattenfall Vattenregleringsföretagen Statkraft Sverige Eon Vattenkraft Boliden Mineral Skellefteå Kraft Tekniska verken i Linköping Mälarenergi Vattenkraft Olofströms Energiservice Kristianstad kommun Summa Ytterligare 20 dammägare rapporterar att de har en till tre dammanläggningar med stora konsekvenser i händelse av dammbrott, se Tabell 3. Det är i dessa fall fråga om dammar i konsekvensklass 1B. Totalt 31 dammägare rapporterar att de har dammar i konsekvensklass 1A och/eller 1B. 7

13 Tabell 3. Antal dammanläggningar i olika konsekvensklasser samt fördelning mellan ägare. Ägare med dammar i konsekvensklass 1B och lägre. Ägare Antal anläggningar 1A 1B 2 Summa Ale kommun LKAB Zinkgruvan Mining Sjöfartsverket Östhammars kommun Skellefteälvens VRF Växjö kommun Borås Energi och Miljö AB Malungs Elverk Skistar AB Arctic paper Munkedals AB Dalslands kanal AB Engy Power Korsnäs Rockhammar AB Lappland Goldminers Sorsele AB Sydvatten AB Falu kommun Jönköpings Energi AB Lerum Fjärrvärme AB Radiomasten Summa Rapporteringen omfattar även uppgifter från 49 ägare som uppger att de saknar dammar i konsekvensklass 1A och 1B, men har dammanläggningar i konsekvensklass 2, se Tabell 4. Dessa dammägare är kraftbolag inom Svensk Energi, gruvbolag inom SveMin, kommunala bolag, kanalbolag och övriga. Av dessa 49 ägare har endast tio tre anläggningar eller fler i klass 2. 8

14 Tabell 4. Antal ägare och dammanläggningar i konsekvensklass 2 för ägare som saknar dammar i konsekvensklass 1A och 1B. Antal dammanläggningar i konsekvensklass 2 Ägare Antal ägare 7 anläggningar Sveaskog 1 6 anläggningar Jämtkraft 1 5 anläggningar 4 anläggningar Gävle Kraftvärme Holmen Energi Brevens bruk Linde Energi Västerbergslagens kraft anläggningar Borlänge energi Häfla Skogar Laxå kommun 3 2 anläggningar AB Gryts Bruk Armatic Kraft AB Björke Kraft Hans Johansson Mats Johansson Sandviken Energi AB Trosa kommun Vetlanda Energi & Teknik Öresundskraft 9 1 anläggning amo energi AB Bengt Wahlström Bergslagens Kommunalteknik Björkdalsgruvan AB Brittedals Kraftproduktion AB Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden AB Erland Hultenheim Falbygdens Energi AB Falu Kraft Finspångs förvaltnings- och industrihus AB Habo Kraft Hugo von Schéele Huskvarnaåns Kraft Håbo Vindkraft Härjeåns Kraft Hörkensås Kraft Jädraåns Vattenregleringsföretag Kalmar Vatten AB Ljungby Energi AB Perstorp Specialty Chemicals AB Skönabäck Förvaltning AB Smedjebacken Energi Sotenäs kommun Säter Energi Uvafors Energi AB Varberg Energi Wåthultströms Kraft AB Öljeholms Kraft AB Örebro kommun tekniska förvaltningen 30 Summa 49 9

15 2.2 Fördelning över landet och konsekvensklasser Antal anläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 i respektive län framgår i Tabell 5 nedan. Flest anläggningar med dammar i de högsta konsekvensklasserna finns i norra och mellersta delen av landet. Tabell 5. Antal dammanläggningar i olika konsekvensklasser samt fördelning mellan län (anläggningar som ligger på länsgränsen räknas som en halv anläggning i respektive län). Län Antal anläggningar 1A 1B Totalt 1A+1B 2 Totalt 1A+1B+2 Norrbotten 12,5 7, Västerbotten 16 17,5 33, ,5 Jämtland Västernorrland 9, , ,5 Dalarna Gävleborg Värmland 6 25,5 31,5 29,5 61 Örebro 0 8,5 8, ,5 Västmanland Uppsala Östergötland Södermanland Västra Götaland ,5 33,5 Jönköping Kalmar Kronoberg Halland Blekinge Skåne Summa

16 17 län har anläggningar i konsekvensklass 1A och/eller 1B. Följande län har fler än tio anläggningar i konsekvensklass 1A och 1B: > Norrbotten > Västerbotten > Jämtland > Västernorrland > Dalarna > Värmland > Västra Götaland 2.3 Manualer för drift, tillståndskontroll och underhåll, DTU-manualer Enligt miljöbalken ska den som är underhållsansvarig, i de flesta fall dammägaren, för en dammbyggnad själv utarbeta och följa rutiner för egenkontroll av dammsäkerheten. Enligt RIDAS ska det för varje dammanläggning finnas en särskild manual för drift, tillståndskontroll och underhåll (DTU-manual). Enligt dammägarnas rapportering hade 99 % av anläggningarna i klass 1A, 95 % av anläggningarna i klass 1B och 80 % av anläggningarna i konsekvensklass 2 en DTU-manual. I Tabell 6 och 7 redovisas statistik över var DTU-manual finns respektive saknas för ägarna med respektive utan dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B. För två dammägare saknas DTU-manual för minst fem av anläggningarna. Dessa ägare är: > Fortum Generation, 10 st > Sveaskog, 7 st 11

17 Tabell 6. Sammanställning över tillgång till DTU-manual för ägare med anläggningar i konsekvensklass 1A och 1B. Ägare Antal med DTU-manual Antal utan DTU-manual 1A 1B 2 1A 1B 2 Fortum Generation Vattenfall Vattenregleringsföretagen Statkraft Sverige Eon Vattenkraft* Boliden Mineral Skellefteå Kraft Tekniska Verken i Linköping Mälarenergi Olofströms Energiservice AB Kristianstad kommun Ale kommun LKAB Zinkgruvan Mining Sjöfartsverket Östhammars kommun Skellefteälvens VRF Borås Energi och Miljö AB Malungs Elverk Skistar AB Arctic paper Munkedals AB Dalslands kanal AB Falu kommun Jönköpings Energi Korsnäs Rockhammar AB Radiomasten Sydvatten AB Växjö kommun Engy Power Lappland Goldminers Sorsele AB Lerum Fjärrvärme AB Summa *De inrapporterade uppgifterna från E.ON har i efterhand justerats i samråd med ägaren, då Svenska Kraftnät uppmärksammat E.ON på att orimliga värden lämnats i årsrapporteringarna. 12

18 Tabell 7. Statistik över tillgång till DTU-manual för ägare som har dammanläggningar i konsekvensklass 2 men saknar dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B. Ägare Med DTU-manual Utan DTU-manual Jämtkraft 6 0 Gävle Kraftvärme Holmen Energi 5 0 Västerbergslagens Kraft 4 0 Borlänge Energi 3 0 Björke Kraft Trosa kommun Vetlanda Energi & Teknik Björkdalsgruvan AB Brittedals Kraftproduktion AB Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden AB Erland Hultenheim Falbygdens Energi AB Falu Kraft Finspångs förvaltnings- och industrihus AB Habo Kraft Huskvarnaåns Kraft Härjeåns Kraft Hörkensås Kraft Ljungby Energi AB Perstorp Speciality Chemicals AB Skönabäck Förvaltning AB Smedjebacken Energi Sotenäs kommun Varberg Energi Wåthultströms Kraft AB Mats Johansson 1 1 Sveaskog 0 7 Linde Energi Brevens Bruk Laxå kommun Häfla skogar Öresundskraft Sandviken Energi AB Hans Johansson AB Gryts Bruk Armatic Kraft AB Öljeholms Kraft AB Örebro kommun tekniska förvaltningen Säter Energi Uvafors Energi AB Hugo von Schéele Håbo Vindkraft Jädraåns Vattenregleringsföretag Kalmar Vatten AB Amo energi AB Bengt Wahlström Bergslagens Kommunalteknik Summa

19 2.4 Fördjupade dammsäkerhetsutvärderingar, FDU Enligt den version av RIDAS som gällde år 2011 ska en fördjupad dammsäkerhetsutvärdering (FDU) för dammar tillhörande konsekvensklass 1A, 1B och 2 utföras, med varierande frekvens (minst 1 gr per år) beroende på konsekvensklass. En FDU är en heltäckande och systematisk analys och värdering av en dammanläggnings säkerhet, och innefattar bland annat genomgång och utvärdering av handlingar från konstruktion och byggande, utvärdering av drifterfarenheter och dammätningar, besiktning av alla dammdelar, funktionsprovning m.m. Syftet med utvärderingen är att fastställa dammens säkerhetsstatus med beaktande av aktuella säkerhetskrav. Normalt anlitar dammägaren en grupp bestående av ca tre till fem konsulter med dammsäkerhetskompetens och specialistkunskap inom olika områden för genomförandet av en FDU. FDU:er håller successivt på att genomföras av dammägare som tillämpar RIDAS. Enligt dammägarnas rapportering hade en FDU genomförts för 97 % av anläggningarna i konsekvensklass 1A, 78 % av anläggningarna i konsekvensklass 1B och 38 % av anläggningarna i konsekvensklass 2. Under 2011 uppges 39 st FDU:er ha genomförts/färdigställts. I Tabell 8 och 9 redovisas statistik över genomförda, respektive ej genomförda, FDU:er för dammägare med dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B, respektive för ägare som saknar dammar i dessa konsekvensklasser. För fyra av ägarna har FDU ännu inte genomförts för minst tio anläggningar, dessa ägare är: > Fortum Generation, 83 st > Vattenregleringsföretagen, 24 st > Tekniska verken i Linköping, 15 st > Mälarenergi, 11 st För ungefär hälften av dessa anläggningar redovisas inte heller en plan över när FDU avses genomföras. Även för ungefär hälften av dammanläggningarna i konsekvensklass 2 där FDU:er inte har genomförts gäller att det inte har redovisats någon plan för när FDU ska göras. Fortum Generation, som äger flest dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 i landet och även har flest dammanläggningar där FDU:er inte har genomförts, har under året genomfört FDU:er vid fem anläggningar i konsekvensklass 1B och vid två anläggningar i konsekvensklass 2. 14

20 Tabell 8. Statistik över genomförda respektive ej genomförda FDU:er för ägare till dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B. Ägare Antal genomförda FDUer Antal ej genomförda FDUer Varav antal där plan saknas för när 1A 1B 2 1A 1B 2 FDU avses göras Fortum Generation Vattenfall Vattenregleringsföretagen Statkraft Sverige Eon Vattenkraft Boliden Mineral Skellefteå Kraft Tekniska verken i Linköping Mälarenergi Olofströms Energiservice Zinkgruvan Mining Sjöfartsverket LKAB Östhammars kommun Skellefteälvens VRF Växjö kommun Arctic paper Munkedals AB Dalslands kanal AB Korsnäs Rockhammar AB Falu kommun Engy Power Lappland Goldminers Sorsele AB Sydvatten AB Kristianstad kommun Jönköpings Energi AB Ale kommun Borås Energi och Miljö AB Malungs Elverk Skistar AB Lerum Fjärrvärme AB Radiomasten Summa

21 Tabell 9. Statistik över genomförda respektive ej genomförda FDU:er för ägare som har dammanläggningar i konsekvensklass 2 men saknar dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B. Ägare Antal genomförda FDUer Antal ej genomförda FDUer Jämtkraft 4 2 Brevens Bruk Linde Energi Västerbergslagens Kraft 4 0 Borlänge Energi 3 0 Holmen Energi 2 3 AB Gryts Bruk Björke Kraft Björkdalsgruvan AB Erland Hultenheim Falbygdens Energi AB Finspångs förvaltnings- och industrihus AB Hugo von Schéele Kalmar Vatten AB Ljungby Energi AB Perstorp Specialty Chemicals AB Säter Energi Uvafors Energi AB Mats Johansson Hans Johansson Sveaskog 0 7 Gävle Kraftvärme 0 5 Laxå kommun Häfla skogar Armatic Kraft AB Sandviken Energi AB Trosa kommun Vetlanda Energi & Teknik Öresundskraft Amo Energi AB Bengt Wahlström Bergslagens Kommunalteknik Brittedals Kraftproduktion AB Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden AB Falu Kraft Huskvarnaåns Kraft Habo Kraft Håbo Vindkraft Härjeåns Kraft Hörkensås Kraft Jädraåns Vattenregleringsföretag Skönabäck Förvaltning AB Smedjebacken Energi Sotenäs kommun Varberg Energi Wåthultströms Kraft AB Öljeholms Kraft AB Örebro kommun tekniska förvaltningen Summa

22 För 85 % av dammanläggningarna i konsekvensklass 1A och 1B har FDU genomförts. För resterande 15 %, motsvarande 33 av dammanläggningarna i konsekvensklass 1A och 1B, har någon FDU ännu inte genomförts. Av dessa ligger: > 13 i Värmlands län, > 5 i Dalarnas län och > 5 i Västra Götalands län. I Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län, Västmanlands län, Örebro län, Skåne län, Kronobergs län samt Jönköpings län visar rapporteringen att en eller två dammanläggningar i konsekvensklass 1A eller 1B saknar FDU. 2.5 Ansvariga och sakkunniga för dammarnas säkerhet För varje verksamhet ska det finnas en fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för de frågor som gäller för verksamheten i enlighet med förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. I 2 kap. 2 MB står vidare att alla som bedriver, eller avser att bedriva, en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Organisation och ansvarsfördelning med avseende på dammsäkerheten ska således vara fastlagd och dokumenterad. RIDAS beskriver att den som är ansvarig för dammsäkerheten, Dammsäkerhetsansvarig, ska namnges i organisationen liksom RIDAS-ansvarig och Dammtekniskt sakkunnig. I RIDAS beskrivs ansvarsfördelning och kompetenskrav för olika funktioner i dammägares organisationer. > Dammsäkerhetsansvarig - Är dammägaren en fysisk person är denne ansvarig för dammsäkerheten. Är dammägaren en juridisk person är normalt den högste tjänstemannen, d v s verkställande direktören eller motsvarande, ansvarig för dammsäkerheten. > RIDAS-ansvarig ska vara mycket väl förtrogen med RIDAS och i övrigt ha dokumenterad kompetens. Viktigaste uppgiften är att tillse att RIDAS tillämpas i företaget. Det är viktigt att RIDAS-ansvarig har en ställning i organisationen som säkerställer ett reellt inflytande över de resurser, ekonomiska och personella, som erfordras för att upprätthålla dammanläggningarnas säkerhet. > Dammtekniskt sakkunnig ska ha dokumenterad kompetens beträffande dammsäkerhet och dammbyggnadsteknik. Uppgiften är främst att tillföra dammägarens organisation erforderlig dammteknisk sakkunskap och utveckla 17

23 dammsäkerhetsarbetet inom organisationen. Den dammtekniskt sakkunnige ska ha god kännedom om de anläggningar för vilka de har ansvar som sakkunnig. I det fall företaget/organisationen har ett stort antal dammanläggningar kan flera dammtekniskt sakkunniga utses, var och en med namngivna dammar inom sitt ansvarsområde. Samtliga ägare har i årsrapporteringarna namngett dammsäkerhetsansvarig och RIDAS-ansvarig. I tabell 10 redovisas genomsnittligt antal anläggningar per dammtekniskt sakkunnig för de ägarföretag där dammtekniskt sakkunnig ansvarar för fler än fem anläggningar i konsekvensklass 1A, 1B eller 2 enligt årsrapporteringen 2011/2012. Utöver detta kan den dammtekniskt sakkunnige ha ansvar för ytterligare dammanläggningar i konsekvensklass 3. Dammägare kan förvisso organisera dammsäkerhetsarbetet på olika sätt men antalet dammanläggningar per dammtekniskt sakkunnig kan ge en fingervisning angående företagens bemanning inom dammsäkerhetsområdet. Fortum Generation är det företag som har flest dammanläggningar per dammtekniskt sakkunnig, i snitt 38 anläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2. Tabell 10. Genomsnittligt antal dammanläggningar per dammtekniskt sakkunnig vid årsskiftet 2011/2012 Ägare Antal dammtekniskt sakkunniga Genomsnittligt antal anläggningar per dammtekniskt sakkunnig Anläggningar i konsekvensklass 1A, 1B eller 2 Anläggningar i konsekvensklass 1A eller 1B Fortum Generation Boliden Mineral Vattenfall VRF Statkraft Sverige Tekniska verken i Linköping Skellefteå Kraft Eon Sveaskog Mälarenergi Jämtkraft

24 2.6 Rapporterade svagheter, åtgärder och driftstörningar Uppgifter om under året identifierade svagheter och avvikelser, genomförda åtgärder samt rapporterade händelser med betydelse för dammsäkerheten efterfrågas i årsrapportens frågor 1 till 3, se Bilaga 1 och 2. Frågorna ska endast besvaras för dammar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 samt flödesdimensioneringsklass I och II. Allvarligare svagheter och avvikelser med betydelse för dammsäkerheten efterfrågas. Begreppet allvarligare svaghet definieras här med hjälp av det system för klassificering av dammsäkerhetsanmärkningar s.k. standardiserade bedömningsklasser, som Svenska Kraftnät, Svensk Energi och SveMin har upprättat i samarbete. Systemet består av 5 bedömningsklasser, BK1 till BK5, enligt tabell 11. Bedömningsklasserna används för avvikelser avseende kategorin funktionsfel. Funktionsfel används som ett samlingsnamn för avvikelser som påverkar dammanläggningens funktionalitet, d.v.s. dess förmåga att dämma in och/eller avbörda vatten utan att dammens säkerhet hotas. Detta innefattar: > fysiska fel och brister, d.v.s. avvikelser från ett fysiskt felfritt eller avsett tillstånd. > avvikelser från riktlinjer och anvisningar, d.v.s. förhållanden som inte uppfyller aktuella krav. Tabell 11. Standardiserade bedömningsklasser BK BK5 BK4 BK3 BK2 BK1 Bedömningsklass ur dammsäkerhetssynpunkt Mycket stor betydelse ur dammsäkerhetssynpunkt Stor betydelse ur dammsäkerhetssynpunkt Måttlig betydelse ur dammsäkerhetssynpunkt Liten betydelse ur dammsäkerhetssynpunkt Mycket liten betydelse ur dammsäkerhetssynpunkt För avvikelser avseende kategorierna Dammätning, Dokumentation och rutiner samt Organisation och kompetens ska graden av avvikelse rapporteras, enligt tabell

25 Tabell 12. Grad av avvikelse Skala Grad av avvikelse 5 Mycket stor avvikelse 4 Stor avvikelse 3 Måttlig avvikelse 2 Liten avvikelse 1 Mycket liten avvikelse För rapportering av allvarligare svagheter och avvikelser gäller att: > För dammar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 rapporteras de svagheter som av ägaren bedömts tillhöra BK4 och BK5 samt andra avvikelser av graden 4 och 5 I fråga 1 efterfrågas rapportering av de allvarligare svagheter eller avvikelser som identifierats under det aktuella rapporteringsåret, samt åtgärder som föranletts av dessa. I fråga 2 efterfrågas rapportering om säkerhetshöjande åtgärder som skett under året för svagheter och avvikelser som identifierats och rapporterats under tidigare år. En kortfattad beskrivning av åtgärden och hur den påverkar dammsäkerheten lämnas. I fråga 3 efterfrågas rapportering om de driftstörningar eller andra händelser som dammägaren under året rapporterat till tillsynsmyndigheten enligt 6 förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Endast rapporterade händelser med koppling till dammsäkerhet ska ingå i sammanställningen. En sammanställning över antalet anläggningar per dammägare där allvarliga svagheter och avvikelser, genomförda säkerhetshöjande åtgärder och driftstörningar med avseende på dammsäkerhet som har rapporterats vid årsskiftet 2011/2012 ges i tabell

26 Tabell 13. Sammanställning över rapportering om allvarliga svagheter och avvikelser, säkerhetshöjande åtgärder och driftstörningar med avseende på dammsäkerhet. Ägare Antal anläggningar för vilka allvarliga svagheter/avvikelser rapporterats (fråga 1) Antal anläggningar för vilka åtgärder rapporterats (fråga 2) Antal anläggningar för vilka driftstörningar rapporterats (fråga 3) Totalt antal anläggningar i KK 1A, 1B el. 2 Fortum Generation Statkraft Sverige Vattenfall Eon Vattenkraft Vattenregleringsföretagen 2 52 Boliden Mineral Tekniska verken i Linköping 1 19 LKAB 2 3 Skellefteå Kraft 1 8 Bruza Hydroelektriska Radiomasten 1 1 Sydvatten AB 1 1 Vetlanda Energi & Teknik 1 2 Östhammars kommun 1 2 Dragon mining Sweden AB 1 1 Jämtkraft 1 6 Sveaskog 1 7 Trosa kommun 1 2 Öresundskraft 1 2 Summa Avseende 2011 rapporterar tolv dammägare om allvarliga svagheter eller avvikelser fördelade på 46 anläggningar, 13 dammägare om genomförda åtgärder vid 49 anläggningar och fyra dammägare om driftstörningar med avseende på dammsäkerhet vid åtta anläggningar. En sammanställning över efterfrågade svagheter och avvikelser, d.v.s. svagheter med bedömningen BK4 och BK5 samt avvikelser av graden 4 och 5 för dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2, har gjorts. Sammanställningen består av 125 svagheter vid 46 anläggningar, varav 18 svagheter är bedömda som BK5 och 59 svagheter som 21

27 BK4. Därutöver är två avvikelser av graden 5 och tio avvikelser av graden 4 inrapporterade. För 13 svagheter/avvikelser saknades uppgift om bedömning. Av de rapporterade svagheterna och avvikelserna härrör 33 till anläggningar i konsekvensklass 1A, 35 till anläggningar i konsekvensklass 1B och 52 till anläggningar i konsekvensklass 2. Som framgår av tabell 14 omfattar ca 30 % av de rapporterade svagheterna och avvikelserna om problem kopplade till avbördningsanordningar och ca 15 % vardera om stabilitetsproblem respektive instrumentering/mätning. Tabell 14. Uppgifter om rapporterade svagheter och avvikelser i årsrapporten för årsskiftet 2011/2012 Svagheten/Avvikelsen avser Avbördningsanordningar (varav reservdrift, KAS, redundans) Antal rapporterade svagheter/avvikelser 39 (17) % av totalt antal rapporterade svagheter/avvikelser 31 (14) Flödesdimensionering 8 6 Stabilitet Betongskador 6 5 Läckage 10 8 Instrumentering/Mätning Erosion nedströms utskov 2 2 Dokumentation/DTU-manual 6 5 Sjunkhål/Sättningar 7 6 Övrigt 8 6 Summa En sammanställning av de åtta rapporterade driftstörningarna med betydelse för dammsäkerheten visar att hälften av driftstörningarna har bäring på vattenreglering, avsänkning eller överdämning och hälften på höga läckage eller stabilitetsproblem. Under har ett arbete med utveckling av rutiner för utökad dammsäkerhetsrapportering för dammar med särskilt stora konsekvenser vid dammbrott och en process för myndighetsuppföljning inletts i dialog med berörda länsstyrelser och dammägare. I samband med det har sex dammägare under 2012 genomfört utökad rapportering för elva dammanläggningar i konsekvensklass 1A. Uppföljning av denna rapportering kommer att göras separat och svagheter, åtgärder och driftstörningar avseende dessa anläggningar är inte inkluderade i sammanställningarna ovan. 22

28 2.7 Beredskapsplaner och larmplaner I årsrapporteringen för årsskiftet 2011/2012 efterfrågades för första gången information om dammägarens beredskapsplaner och larmplaner för dammbrott och allvarliga problem på anläggningen. Beredskapsplan är en plan för hur dammägaren ska agera i händelse av dammbrott eller allvarliga problem på dammen. Larmplan är en plan för hur berörda aktörer ska alarmeras i händelse av dammbrott eller allvarliga problem på dammen. I Tabell 15 respektive 16 redovisas hur många dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B eller 2 som har beredskapsplan respektive larmplan. För 41 anläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2, hos 23 ägare, har årsrapportering inte genomförts för år 2011 (se vidare avsnitt 2.7). Dessa anläggningar har därför uteslutits från sammanställningen nedan. De flesta dammägarna med fler än två anläggningar har beredskapsplaner för alla eller majoriteten av sina dammanläggningar. Ett flertal dammägare saknar dock eller har inte lämnat uppgift om - beredskapsplaner för sina dammanläggningar. Vad gäller larmplaner är bilden liknande men det är förhållandevis fler dammägare som saknar larmplaner. Följande dammägare har för fler än tio anläggningar inte uppgett att de har larmplaner: > Vattenfall > Vattenregleringsföretagen > Statkraft Sverige > E.ON Vattenkraft > Tekniska verken i Linköping 23

29 Tabell 15. Antal dammanläggningar med beredskapsplaner i årsrapporten för årsskiftet 2011/2012 Ägare Antal anläggningar med beredskapsplaner Antal anläggningar där beredskapsplaner saknas eller där uppgift saknas Fortum Generation Vattenfall 67 2 Vattenregleringsföretagen 51 0 Statkraft Sverige 43 3 Eon Vattenkraft* 40 0 Boliden Mineral 13 1 Skellefteå Kraft 8 0 Jämtkraft 6 0 Gävle Kraftvärme Holmen Energi Skellefteälvens VRF Zinkgruvan Mining Linde Energi Västerbergslagens Kraft Borlänge Energi LKAB Björke Kraft Vetlanda Energi & Teknik Tekniska Verken i Linköping AB 2 16 Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden Falu kommun Huskvarnaåns Kraft Härjeåns Kraft Jönköpings Energi Korsnäs Rockhammar AB Perstorp Specialty Chemicals AB Radiomasten Smedjebacken Energi Varberg Energi Mats Johansson Sandviken Energi AB Östhammars kommun Mälarenergi 0 2 Sveaskog 0 7 Olofströms Energiservice AB 0 5 Brevens Bruk 0 4 Häfla Skogar Växjö kommun 0 3 *Justerade värden I samråd med Eon Vattenkraft efter inrapporteringen pga orimliga värden i årsrapporteringarna 24

30 Tabell 16. Antal dammanläggningar med larmplaner i årsrapporten för årsskiftet 2011/2012 Ägare Antal anläggningar med larmplaner Antal anläggningar där larmplaner saknas eller utan uppgift Fortum Generation Eon Vattenkraft* Vattenfall Vattenregleringsföretagen Boliden Mineral AB 14 0 Skellefteå Kraft 7 1 Jämtkraft 6 0 Skellefteälvens VRF Zinkgruvan Mining Linde Energi Västerbergslagens Kraft Borlänge Energi LKAB Björke Kraft Vetlanda Energi & Teknik Statkraft Sverige AB 1 45 Mats Johansson Sandviken Energi AB Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden Falu kommun Huskvarnaåns Kraft Hörkensås Kraft Jönköpings Energi Korsnäs Rockhammar AB Perstorp Specialty Chemicals AB Smedjebacken Energi Tekniska verken i Linköping AB 0 18 Mälarenergi 0 2 Sveaskog 0 7 Gävle Kraftvärme Holmen Energi Olofströms Energiservice AB 0 5 Brevens Bruk 0 4 Häfla Skogar Växjö kommun 0 3 *Justerade värden I samråd med Eon Vattenkraft efter inrapporteringen pga orimliga värden i årsrapporteringarna 25

31 Flertalet av ägarna med enbart en eller två dammanläggning har uppgett att de varken har någon beredskapsplan eller någon larmplan. I tabell 17 redovisas dessa. Tabell 17. Ägare till en eller två dammanläggningar som saknar beredskapsplan och larmplan Ägare Armatic Kraft AB Malungs Elverk Skistar AB Trosa kommun Öresundskraft amo energi AB Bergslagens Kommunalteknik Björkdalsgruvan AB Falu Kraft Habo Kraft Håbo Vindkraft Jädraåns Vattenregleringsföretag Kalmar Vatten AB Kristianstad kommun Lappland Goldminers Sorsele AB Ljungby Energi AB Sydvatten AB Säter Energi Uvafors Energi AB Wåthultströms Kraft AB Örebro kommun tekniska förvaltningen Antal dammanläggningar 2 1 Sammantaget finns det beredskapsplaner för 85 % och larmplaner för 58 % av dammanläggningarna i konsekvensklass 1A, 1B och 2 av de dammanläggningar som rapporterades för år Skillnader jämfört med tidigare år I årsrapporteringen 2011/2012 har 35 nya dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B eller 2 rapporterats in av sammanlagt 17 dammägare. Dammanläggningarna är inte nybyggda men har inte ingått i rapporteringen tidigare år. Fördelningen över länen redovisas i Tabell

32 Tabell 18. Antal dammanläggningar i konsekvensklss 1A, 1B och 2 som rapporterats in för första gången i årsrapporten för årsskiftet 2011/2012. Län Antal dammanläggningar i 1A, 1B eller 2 Jönköping 10 Östergötland 7 Dalarna 5 Värmland 4 Södermanland 4 Gävleborg 2 Västerbotten 1 Kalmar 1 Blekinge 1 SUMMA 35 I årsrapporteringen för årsskiftet 2011/2012 saknas även rapportering om 36 dammanläggningar i konsekvensklass 1A, 1B och 2 som rapporterats in tidigare år. Dessa ägs av 23 olika ägare. Fördelningen över länen visas i Tabell 19. Dessa dammanläggningar inkluderas i den här sammanställningen vad gäller antal dammar, konsekvensklasser, DTU-manualer och FDU:er genom att använda tidigare inrapporterad information. Däremot är de inte inkluderade i sammanställningarna rörande svagheter, åtgärder och driftstörningar eller uppgifter om beredskapsplanering och larmplaner. Anledningen till varför de utgått är inte känd (av Svenska Kraftnät). Tabell 19. Antal dammanläggningar som inte rapporterats in i årsrapporten för årsskiftet 2011/2012 men som tidigare rapporterats Län Antal dammanläggningar i 1A, 1B eller 2 Östergötland 2 Kronoberg 1 Skåne 2 Västra Götaland 13 Värmland 5 Örebro 9 Dalarna 2 Gävleborg 1 Västernorrland 1 SUMMA 36 27

33 Andelen dammanläggningar där fördjupade dammsäkerhetsutvärderingar har genomförts har ökat tydligt jämfört med För dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B har ökning skett från 79 % till 85 % och för dammanläggningar i konsekvensklass 2 från 27 % till 38 %. Vad gäller dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B som har en DTU-manual upprättad har andelen ökat från 94 % 2010 till 96 % och för dammanläggningar i konsekvensklass 2 har andelen ökat från 73 % till 80 %. DTU-manualer och FDUer i förhållande till anläggningar i konsekvensklass 1A och 1B DTU-manualer FDU Anläggningar Antal dammanläggningar Figur 2. Antal DTU-manualer och FDU:er i förhållande till antal dammanläggningar i konsekvensklass 1A och 1B för åren

34 3 Anpassning till riktlinjer för dimensionerande flöden 1990 utgavs riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar utkom en ny version med Svenska Kraftnät, Svensk Energi och SveMin som huvudmän. Mellan huvudmännen för riktlinjen har ett särskilt samråd i form av den så kallade Flödeskonferensen etablerats med huvuduppgift att följa upp riktlinjernas relevans och hur dammägarnas anpassningsarbete fortskrider. I riktlinjerna för beräkning av dimensionerande flöden används s.k. flödesdimensioneringsklass, som beaktar konsekvenserna av dammbrott i samband med höga flöden. Flödesdimensioneringsklassen används för att avgöra vilket dimensionerande flöde dammarna säkert ska kunna hantera. Tabell 20. Klassificering enligt riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöde Flödesdimensioneringsklass I II Typ av risk vid dammbrott Icke försumbar risk för människoliv eller annan personskada; beaktansvärd risk för allvarlig skada på viktig trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning eller på betydande miljövärde; uppenbar risk för stor ekonomisk skadegörelse. Icke försumbar risk för skada på trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning, miljövärde eller annan än dammägaren tillhörig egendom i andra fall än vad som angetts vid flödesdimensioneringsklass I. 3.1 Dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I och II I Tabell 21 och Figur 3 framgår de anläggningar i flödesdimensioneringsklass I och II som rapporterats inom dammägarnas årsrapportering till länsstyrelsen. Utöver dessa finns 59 dammanläggningar där flödesdimensioneringsklass ej rapporterats, varav 2 stycken i konsekvensklass 1A, 14 stycken i konsekvensklass 1B och 43 i konsekvensklass 2. Tabell 21. Antal dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I och II samt fördelning mellan ägare Ägare Antal anläggningar FK I FK II Fortum Generation Vattenfall Vattenregleringsföretagen Statkraft Sverige Eon Vattenkraft

35 Boliden Mineral 8 2 Holmen Energi 5 4 Skellefteå Kraft 5 3 LKAB 3 0 Ale kommun 2 1 Sjöfartsverket 2 0 Tekniska verken i Linköping 1 6 Olofströms Energiservice Skellefteälvens VRF 1 4 Skistar AB 1 1 Kristianstads kommun Zinkgruvan Mining Malungs Elverk Mälarenergi Jämtkraft Västerbergslagens Kraft Brevens Bruk Linde Energi Varberg Energi Borlänge Energi Laxå kommun Trosa kommun Vattenenergi AB (VEGAB) Borås Energi och Miljö AB Jönköpings Energi Häfla Skogar Vetlanda Energi & Teknik Öresundskraft Huskvarnaåns Kraft Elektroinstallationer i Påryd AB Dalslands kanal AB Korsnäs Rockhammar AB Hans Johansson Mats Johansson Amo energi AB Bengt Wahlström Bergslagens Kommunalteknik Brittedals Kraftproduktion AB Bruza Hydroelektriska Dragon mining Sweden Falbygdens Energi AB Falu Kraft Hugo von Schéele Hörkensås Kraft Smedjebacken Energi Sotenäs kommun Uvafors Energi AB Örebro kommun tekniska förvaltningen Anders Magnusson Gislaved EnergiRing Huskvarnaåns Regleringsföretag Torrsjö Summa

36 Norrbottens län Västerbottens län Västernorrlands län Jämtlands län Flödesdimensioneringsklass Gävleborgs län I II Dalarnas län Värmlands län Uppsala län Västmanlands län Stockholms län Stockholms län Örebro län Södermanlands länstockholms län Västra Götalands län Östergötlands län Jönköpings län Kalmar län Gotlands län Hallands län Kronobergs län Kalmar län Blekinge län Skåne län Figur 3. Dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I och II (Årsrapportering 2011/2012) 31

37 3.2 Anpassning till riktlinjerna för dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I De flöden som dammar i flödesdimensioneringsklass I ska kunna hantera enligt kraven i riktlinjerna har en återkomsttid som har uppskattats till att i genomsnitt vara längre än år. Att anpassa dammarna till kraven i riktlinjerna för dimensionerande flöden är ett omfattande arbete som innefattar beräkning av dimensionerande flöden genom hydrologisk modellering, utredning, projektering, tillståndsprövning och slutligen genomförande av erforderliga ombyggnadsåtgärder. De stora vattenkraftälvarna är komplexa system med många dammar som påverkar varandra och anpassningsarbetet kräver samverkan mellan flera intressenter. Man bör därför se på anpassningen till riktlinjerna som ett angeläget men långsiktigt arbete som successivt håller på att genomföras. Som en del av Flödeskonferensens uppgift att följa hur anpassningsarbetet till riktlinjerna för dimensionerande flöden fortskrider, har en förteckning upprättats över dammar i flödesdimensioneringsklass I som tillhör Svensk Energis medlemsföretag. Förteckningen innehåller uppgifter om åtgärdsbehov som har konstaterats för anläggningarna, samt de åtgärder som utförts eller planeras utföras av dammägarna. Förteckningen uppdateras efterhand som anpassningsarbetet fortskrider. Tabell 22 och 23 är baserade på uppgifter från denna förteckning, avseende förhållandena vid årsskiftet 2011/2012. Sju medlemsföretag har rapporterat att de har totalt 146 dammanläggningar i flödesdimensioneringsklass I, dessa är: > Fortum Generation, 54 st > Vattenfall, 35 st > Vattenregleringsföretagen, 23 st > Statkraft Sverige, 19 st > Eon Vattenkraft, 9 st > Skellefteå Kraft, 5 st > Skellefteälvens VRF, 1 st Utöver dessa har ytterligare 16 anläggningar listats i Flödeskonferensens förteckning över dammar i flödesdimensioneringsklass I, medan de i dammägarnas årsrapportering till länsstyrelsen har angivits ha flödesdimensioneringsklass II eller lägre. Dessa anläggningar har inte tagits med i sammanställningarna i tabell 22 och

38 Tabell 22. Rapporterade uppgifter om anpassning till riktlinjerna för dimensionerande flöden (avser anläggningar som ägs av Svensk Energis medlemsföretag). Ägare Anläggningar i flödesdimensioneringsklass I Antal Anl. Anläggningar utan åtgärdsbehov Anläggningar med åtgärdsbehov Anläggningar där åtgärdsbehov ej är klarställt Åtgärder har utförts Åtgärd er pågår Åtgärd er planer as Åtgärdsbehov utreds Utredning om åtgärdsbehov ej påbörjad Utredning om klass pågår Fortum Generation Vattenfall Statkraft Sverige Eon Vattenkraft Vattenregleringsföretagen Skellefteå Kraft Skellefteälvens VRF Summa Av sammanställningen framgår att: > Vid 25 anläggningar, motsvarande 17 % av anläggningarna i flödesdimensioneringsklass I, har konstaterats att det inte föreligger åtgärdsbehov. > Vid 88 anläggningar, motsvarande 60 % av anläggningarna i flödesdimensioneringsklass I, har åtgärdsbehov konstaterats. Av dessa 88 har åtgärder redan utförts för 63 anläggningar, åtgärder påbörjats för 10 anläggningar vid årsskiftet 2011/2012 samt planeras för 15 anläggningar. > Vid 33 anläggningar, motsvarande 23 %, är åtgärdsbehovet ännu inte klarställt antingen för att utredning om åtgärdsbehov fortfarande pågår, utredning om åtgärdsbehov inte har påbörjats än eller för att flödesdimensioneringsklassen i sig inte är klarställd. Tabell 23 visar sammanfattningsvis att 60 % av de 146 anläggningarna i flödesdimensioneringsklass I har anpassats till dimensionerande flöden eller inte krävde någon anpassning. Åtgärder pågår vid ca 7 % av anläggningarna och planeras för 10 % av anläggningarna. För resterande 23 % är åtgärdsbehovet inte klarställt. 33

39 Tabell 23. Bearbetade uppgifter om anpassning till riktlinjerna för dimensionerande flöden (avser anläggningar som ägs av Svensk Energis medlemsföretag). Ägare Andel anläggningar utan åtgärdbehov eller där åtgärder har utförts Andel anläggningar där åtgärder pågår Andel anläggningar där åtgärder planeras eller åtgärdsbehov ej fastställts Antal anläggningar Fortum Generation 37% 6% 57% 54 Vattenfall 71% 11% 17% 35 Statkraft Sverige 68% 11% 21% 19 Eon Vattenkraft 67% 11% 22% 9 Vattenregleringsföretagen 83% 0% 17% 23 Skellefteå Kraft 80% 0% 20% 5 Skellefteälvens VRF 100% 0% 0% 1 Alla 60% 7% 33% Skillnader jämfört med tidigare år För att visa progressen av anpassningsarbetet har en sammanställning över anläggningar i flödesdimensioneringsklass I som tillhör Svensk Energis medlemsföretag gjorts för åren , se figur 4. Antalet anläggningar som ingår i sammanställningarna har ökat något från 141 år 2008 till 146 i detta års sammanställning. Som framgår av figuren är andelen anläggningar utan åtgärdsbehov eller där åtgärder har utförts relativt konstant på 60 %. Andelen anläggningar där åtgärdsbehov pågår respektive andelen anläggningar där åtgärdsbehov planeras, utreds eller inte har påbörjats har varierat något. Detta beror troligtvis på tolkningen av att åtgärdsåtgärder pågår. År 2009 rapporterades förmodligen även planeringen av åtgärder som att åtgärder pågår. 34

40 120 Andel anläggningar som anpassats till dimensionerande flöden Andel anläggningar (%) Andel anläggningar där åtgärdsbehov ej utretts eller åtgärder planeras Andel anläggningar där åtgärder pågår Andel anläggningar utan åtgärdbehov eller där åtgärder har utförts Figur 4. Andel anläggningar som har anpassats, anpassas, och där anpassningsåtgärder ännu inte har påbörjats för år

41

42 Bilaga 1 Blankett för dammägares årsrapportering om dammsäkerhet 37

43 Årsrapportering av dammsäkerhet Hur görs rapporteringen? Anvisning till dammägare Version Observera att rapporteringsrutinerna är förändrade sedan föregående år. - Årsrapportering till länsstyrelserna ska göras senast 31/3. - Blanketten har utökats med ett antal nya kolumner som ska fyllas i, bl.a. avseende beredskap för dammbrott. - Vidare tydliggör anvisningarna vilken information om svagheter och åtgärder som ska ingå i eventuella bilagor. Svagheter i bedömningsklass BK 4 och BK5 samt andra avvikelser av graden 4 och 5 rapporteras in för dammar i konsekvensklass 1A, 1B och 2. - För utvalda anläggningar inom konsekvensklass 1A efterfrågas en utökad rapportering i enlighet med bifogad rapportmall. Länsstyrelsen klargör för vilka anläggningar detta gäller.